Politikens s och m

Socialdemokraterna och moderaterna har haft samtal. Det är så det brukar heta när regeringen vare sig har en egen politik eller stöd för den. Man måste helt enkelt söka stöd från det som tills för lite sedan ansågs vara den store satan. Moderaterna som också dom är ett parti i djup kris och som desperat söker en ny identitet utan att lyckas så vidare bra, är mer än välvilliga till att få vara med och bestämma för en liten stund.

Vill man spela politisk teater bör man använda en autentisk mask. Både s och m saknar dock både trovärdighet i realpolitiken och är rätt dåliga b-skådisar båda två Foto: Wikimedia

Det är helt enkelt en ny variant på den gamla talesättet ”den blinde leder den blinde”. Ingen av partierna har just nu ens ett existensberättigande, ändå ska de bestämma. I detta faktum ligger den svenska politiska förbannelsen. Makt tycks ju vara roligt enligt både s och m. Att fylla den med ett innehåll och ta ansvar för de egna misslyckandena tycks dock mer fjärran.

Den här gången har man diskuterat lagen om hets mot folkgrupp som har stora luckor. Det man vill är att lagen ska inkludera transpersoner vilket ju är bra. Mer om det går att läsa om i SVD.  Jag måste trots detta samtidigt bli lite raljerande. Det är naturligtvis viktigt, inte tu tal om annat, att skydda minoriteter och utsatta personer i vårt land. Tittar man på hur många personer som är transpersoner är det dock en mycket liten grupp vi talar om. Det kan röra sig om något mindre än en procent av befolkningen, fortfarande dock inte oviktiga. Mer om Pride och provokationen med Pride Järva kan man läsa om på Fnordspotting.

Den gudabenådade sångerskan Billie Holiday sjöng in världens vackraste låt ”Strange Fruit” som handlar om det rena hatet Söderns USA. När nu s och m tillsammans med godhetskören försöker göra samma sak skorrar det betydligt mer falskt Foto: Wikimedia

Det som retar upp mig är dock följande. När vi pratar vissa grupper är lagstiftningen hur viktig som helst, när vi däremot talar om andra är den inte längre så central. Låt oss ta ett exempel, hur många har åtalats för hets mot folkgrupp när det gäller judar i landet? Svaret är ingen! Risken att bli kallad för rasist är ju för stor eftersom hatet kommer från andra invandrare, jag vill inte peka finger men vi vet alla vilka det är. Därför låter man helt enkelt hellre saker och ting bero, lagen är verkningslös trots att den borde ha använts många gånger om. Hatet mot judarna i landet kan man läsa om i Aftonbladet (unvisit).

Fortsättningsvis förstår jag inte heller begreppet ”folkgrupp”. I den inkonsekvens som råder är ”bögar”, ”araber”, ”jugoslaver”, ”flator” alla folkgrupper, men ”vita män” är det inte. Signaturen Dolf också känd som Anders Eriksson gjorde förra året en anmälan för hets mot folkgrupp mot Åsa Romson. Mer om anmälan kan man läsa om på bloggen Genusdebatten. Anledningen var hennes tal förra sommaren i Almedalen – Visby som kan ses här under.

Sedan dess har dock trenden varit tydlig, det har blivit allt vanligare att angripa denna grupp. Här är första exemplet ur Aftonbladet (unvisit), andra exemplet är från bloggen Fanny Almén (unvisit), tredje från SVT (unvisit) skriven av Grön Ungdoms Magda Rasmusson.

JK:s svar på anmälan kom en tid senare. Det innebar att ”vita män” inte räknades som folkgrupp, faktiskt var hela gruppen ”vita” nu rättslösa eftersom lagen enligt Göran Lambertz inte omfattade dessa. Ett mycket märkligt resonemang då utlåtandet tydligt särmarkerar vissa grupper, men omfattar andra. Som tidigare nämnts är också efterlevnaden av lagen från myndigheter god för vissa grupper, men inte lika god för andra.

Därmed måste man fråga sig vad man ska med en lag till som gäller för vissa, men inte för andra. Är inte en sån lag diskriminerande i sig? Ungefär samma resonemang för följande inlägg på Genusdebatten som är ett svar på Magda Rasmussons halsbrytande resonemang.

Magda Rasmussons piruetter blev så minnesvärda att man måste återvända till magplasket när hon menade att vita män borde utvisas istället för invandrare. Foto: Wikimedia

En lag som delar in folkgrupper i berörda och oberörbara är inte bara vansinnig, den är dessutom kontraproduktiv. Den ilska som väcks av att bli bespottad samtidigt som andra väldigt mycket mindre folkgrupper skyddas, kan faktiskt slå över och leda till något mycket värre än vad den redan dåliga situationen ger på handen.

När vi dessutom de facto faktiskt har en polis i det här landet som inte bryr sig om vissa brott mot just denna lag för vissa grupper är det inte längre en lag som har ett existensberättigande. När samtidigt andra utreds minutiöst är de inget annat än partisk och samtidigt urholkar de hela denna lagstiftning än mer med sådana handlingar. Uppdrag Gransknings skakande reportage från förra året där man bland annat kan se en lokal polis stå och förringa brotten och till och med förneka att hatet finns hittar du här under.

Om lagen om hets mot folkgrupp ska vara kvar, vilket är tveksamt i dess nuvarande utformning, måste den omfatta ALLA. Socialdemokrater och moderater må vara helt ute och cykla på tunn våris, men man är i varje fall konsekventa i sin totala galenskap. Nu har man identifierat en grupp – transsexuella – som visserligen måste omfattas av lagen – jag håller med – men som är så oändligt mycket mindre än flera andra grupper som dessutom lider så mycket mer.

Det hela är som vanligt bara plakatpolitik. Jag är ledsen alla transsexuella – den här kritiken är inte riktat mot er, men mot två partier som är besatta av att vara så verklighetsfrånvända man någonsin kan. När dessa två dessutom är det största och näst största partierna i landet, då blir jag rent av mörkrädd. Lagen har blivit som en slags markör för godhet men den har i själva verket så stora baksidor som inte tål dagens ljus, att den borde arbetas om eller skrotas. Det är sanningen, inte det s eller m dividerar om.

Bruce Dickinson – frontfigur i Iron Maiden – sjöng den mäktiga ”Fear of the dark” som är gruppens signaturlåt. Det är tyvärr inte utan att man blir lika mörkrädd som gruppen när man ser att det som idag räknas för de stora är plakatpolitik där grupp spelas ut mot grupp Foto: Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag landets två största partier till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Där ingen politik eller vision finns, ersätts dessa snabbt av politikens egen ”Quick fix” plakatpolitiken. Det är där ni just nu simmar omkring i er ankdamm. I det vakuum som uppstår, hjälper ni dem som ni säger er vilja motverka nämligen SD, inte ett alltför seriöst och genomtänkt arbete kanske. Den nya frågan präglas av samma anda. Plakatpolitik istället för att göra något åt de egentliga problemet. Det blir därmed alltmer tydligt att ni båda håller på att implodera eller rent av drabbas av sotdöden.”

En spegelvärld

Godhetsrörelsen är som en spegelvärld, vad som tycks vara en sak är egentligen något annat. Man måste utgå från vad som sägs och målas upp och se allt tvärtom från den bilden. För de som är goda är egentligen onda och de som säger sig värna ett öppet samhälle vill egentligen stänga hela debatten. Det sist nämnda gäller särskilt om du står för ”fel” åsikter.

Deras representanter, de som är tongivande är dessutom många gånger minst lika vidriga – kanske till och med än mer så – än de som de anklagar för alla dessa övergrepp och feltänk. Tänk dig att du skulle få höra att din mamma ska torteras sexuellt, det är vad Jimmie Åkesson har fått utstå då rikspuckot Sebbe Staxx har spelat in sina sånger. Mer om den saken i artikeln i Aftonbladet. Själv tyckte Sebbe att han slog underifrån och att han gjorde något för den ”rätta åsikten”, han förstod alltså ingenting av domen.

Det är tyvärr inte bara en grupp som är benägen att begå grymheter, det ligger tyvärr i människans natur. Det är därför lönlöst att peka ut vita medelålders heterosexuella män som den enda tänkbara skurken i sammanhanget Foto: Wikipedia

Inte heller Zara Larsson fattade vad hon hade gjort för misstag när hon skrev att ”Alla män ska dö en plågsam död” som man kan läsa om här i Juicyplay. Ursäkten för hennes beteende hette att ”män är inte förtryckta” underförstått att kvinnor är det. Ett påstående som hon om någon kanske inte ska ta i sin mun eftersom hon är mer privilegierad än de flesta tillsammans. Här kan Zara och alla andra elitfeminister få läsa om ett verkligt fall av förtryck då Zeliha Dagli skrev sin debattartikel i Aftonbladet. Zara bör också upplysas om att samma artikel bemöttes av feminister med total likgiltighet.

I samma korkade fotspår går Zara vidare i artikeln och påstår att vita aldrig kan utsättas för rasism därför att de per definition alltid är de förtryckande. Det är bara så kallade rasifierade som kan utsättas för rasism, ändå är det ibland dessa grupper som utsätter andra rasifierade för just denna behandling.

Hur förklarar annars Zara följande fakta: Judar födda i Sverige som aldrig har satt sin fot i staten Israel eller gett uttryck till stöd för denna, utsätts i dagens Sverige för ett förtryck och hat som kommer från framför allt delar av den arabiska befolkningen? Exempel från SVT här. Gruppen utsätts alltså för ett förtryck enbart baserat på att de är judar. Denna typ av förtryck som enligt Zaras logik inte finns, men som finns ändå kan alltså aldrig uppstå eftersom det aldrig är andra än vita som står för förtryck!

Hur än innehållet ser ut slutar analysen alltid med samma slutsatser, det är de vita kränkta männen som är skurken. Vita är också de som alltid står för rasismen trots att det är andra som fixar den stinkande verksamheten Foto: SVT

Också inom den ”antirasistiska rörelsen” är antisemitismen betydande. I reportaget i Samtiden kan man t ex läsa om hur Expo bjöd in organisationen Ibn Rushd som i sin tur har haft samarbete med bl a den djupt antisemitiska Yvonne Ridley. Ett porträtt av henne på engelska hittar du i UK Mediawatch. Ibn Rushd har också spridit myten om ”en judisk världskonspiration” som man kan läsa om på Svenska kommittén mot antisemitism. Ibn Rushd får statliga bidrag till sin verksamhet och det är därför i vanlig ordning svensken som står som finansiär av rasismen vilket ju är otroligt förtryckande……av svensken då alltså.

I Samtiden kan man också läsa om Mariam Osman Sherifay som är ordförande för föreningen Centrum Mot Rasism. Den positionen använde hon till att bjuda in organisationen Hamas till Sverige. Samma Hamas som har Israels utplånande på sin agenda. De rättfärdigar sin egen existens med hänvisning till Sion Vises Protokoll, länk till Wikipedia, som beskriver judarnas plan för världsherravälde. Problemet är bara att just detta ”protokoll” har visat sig vara ett falsarium med ett enda syfte -svartmåla alla världens judar. Återigen skickades notan till svenska skattebetalare eftersom också Centrum Mot Rasism tar emot statsbidrag.

De här krafterna gör alltså inte ens skillnad på judar och staten Israel utan buntar ihop dem och behandlar dem som en. Detta trots alltså att en del judar t ex i Malmö aldrig ens har satt sin fot i Israel. Är inte att dra alla över en kam en del av mönstret i just rasism? Är i själva verket inte generaliseringar och tillskrivningar som Sion Vises Protokoll kännemärket för ett rasistiskt tänkande? Hur kan delar av en grupps rasism ursäktas medan andras med rätta brännmärks? Fler historierevisionister som vill friskriva grupper från ansvar för de egna handlingarna kan Fnordspotting berätta om.

Förutom vita tycks judar vara en favoritgrupp att skylla allt på. Inte ens när behandlingen gränsar till ren rasism reagerar samhället. Istället får förövarna skattepengar att ställa till än mer för Foto: Wikimedia

Som ni kanske märker går mönstret igen, man kan följa det som en Ariadne-tråd. De som säger sig vara så godhjärtade har ibland allt annat än godhet för ögonen. Tvärtom är de i bland till och med invecklade i verksamhet som är minst sagt ljusskygg och som knappast tål en granskning. Svenska myndigheter är antingen för naiva eller för handfallna för att stoppa verksamheten och resultatet blir att vi skattebetalare står för kalaset. Detta trots klara regler som skulle kunnat stoppa det och trots att pengarna alltså används i syften de inte var tänkta.

Det är också ganska slående att konstatera att i godhetsrörelsen är det skillnad på folk och folk. Muslimer är utsatta för hat och rasism och så kanske det är i vissa fall, men då samma kretsar utsätter andra för samma behandling får man statliga medel för att kunna fortsätta. Det är också tabubelagt, mycket på grund av sådana uttalanden som Zara Larssons, att tala om minoriteters förtryck av andra minoriteter då detta är att jämställa med rasism enligt den synen. Ett effektivt lock som sätter p för debatten men som inte döljer sanningen.

När vissa saker får och andra inte får diskuteras är både vi och debatten illa ute. Det är det som håller på att hända när en sida tycker sig ha rätt och den andra ska hålla käften eller bli kallad saker Foto: Cliparthut

Löjesguiden nominerar idag den del av de ”antirasistiska” krafterna i landet som inte har helt rent mjöl i påsen. Motiveringen lyder: ”Ärlighet varar längst brukar det heta men i ert fall är det nog tvärtom – Oärlighet varar längst. Det är inte en saklig rörelse vi talar om här, utan i högsta grad en både rasistisk och antidemokratisk. Era företrädare är hycklare och era argument ihåliga, kan man få en sämre start. Allt detta gör er till en formidabel kandidat till priset.”

Rätt Prioritet

I dagens identitetspolitiska värld gäller det att välja rätt sida, att prioritera rätt. Gör man inte det och man tar parti för ”fel åsikt” kommer denna att dra med en i fallet och man har inte längre den uppburna ställning hela systemet annars kan ge en. Hela det rangordningslika systemet är ju faktiskt en karriärsstege för makthungriga feminister och de som ser sin chans att klättra några pinnhål i det identitetspolitiska lotteriet.

Fallet ner kan bli långt och andra drar med de som har varit högt uppsatta i identitetskedjan så undvik det även om filmen är bra Foto: Cdon

Det började med att den alldeles vanliga kvinnan Zeliha Dagli berättade i Aftonbladet om hur ”skuggan” som förföljer henne och förtrycker henne. De personer hon talar om är religiösa fundamentalister som med hot och hot om våld tar över allt mer av styret i smyg bakom myndigheternas ryggar som i sin tur tror de har full koll. Det har de dock inte, de här krafterna tvingar förortens kvinnor till underkastelse med slöjor, hot och social utfrysning. De svenska myndigheterna är som vanligt naiva och gör inget. Men det mest intressanta är att det gör inte feministerna heller, de sitter i sina elfenbenstorn på Södermalm och har en helt annan agenda.

Motkrafterna – skuggornas hantlangare – gick till och med så långt att de skrev artiklar om hur rasistiska denna kritik som framfördes var som här i Expressen där Manijeh Mehdiyar och Maimuna Abdullahi i vanlig ordning kunde stämpla de som inte hade ”rätt” åsikt i debatten med etiketter som ”islamofober”. Målet för kritiken var riksdagskvinnan Amineh Kakabavehs (V) kritik mot samma sak som Zeliha Dagli hade skrivit om nämligen männens tystande av kvinnorna i förorten. Artikeln hon skrev i Expressen hittar du här.

De två debattörerna möttes genast av kritik som vi så väl känner igen. ”Rasist” är alltid en term som är användbar, men problemet var att de båda är födda utomlands
Foto: Huffingtonpost

Debatt och kritik blir alltså ”hatkampanj”. I samma veva som framför allt Amineh Kakabaveh kritiseras, passar man på att väva in myten om västerlandet som skurken bakom allt. Det är framför allt det ”kvinnofientliga väst” som ligger bakom all ondska de talar om. De glömmer så där lägligt bort all den ondska vi har sett och fortsätter att se från Mellanöstern och de båda förvandlas därmed en formidabel stenslungande David i glashuset.

Jag väljer två rapporter slumpmässigt från Mellanöstern och de övergrepp som sker där. Den första kommer från Amnesty och handlar om den fina behandling som möter flyktingar i inbördeskrigets Libyen. Den andra rapporten är också från Amnesty och handlar om alla sidors övergrepp mot civilbefolkningen i krigets Syrien. Man bör nog helt enkelt inte kasta sten i glashus, vare sig historiskt eller nutida beteende av det slaget lönar sig nämligen.

Feministerna som borde ha ryckt förortens flickor till undsättning, var däremot tysta. Både som respons på artikeln Zeliha Dagli och Amine Kakabaveh tog man till tystnaden. Flickorna i förorten som nu tvingas till ett liv de inte har valt övergavs därmed. I fallet Amine Kakabaveh gick man till och med så långt inom det ”feministiska” partiet v, att man mer eller mindre dömde ut henne. I andra fall motarbetades hon när till exempel parti-kamraterna Ali Bati och Christina Höj Larsen retweetade hennes meningsmotståndares tweet men inte Kakabavehs egna. Kakabaveh blev också som utrikes född lite mellan raderna anklagad för att vara rasist (!). Mer om den händelsen i GP.

Det är bra att ibland ha en allierad men det hade alltså inte Dagli och Kakabaveh från vare sig vänsterpartiet eller feministerna Foto: SVT

Hela den här händelsen stinker om du frågar mig. Framför allt stinker den av den elitism som dagens feminism präglas av. De talar så vackert om allas lika värde, men när det kommer till kritan är orden inte värda pappret de är skrivna på. Istället för att bry sig om tjejerna i förorten för att ta ett konkret exempel, är feminism idag mer fokuserad på att fixa ”bättre jobb” åt en liten makthungrig klick Södermalmskvinnor. De talar t ex aldrig om att kvotering borde införas bland sopåkare där en förkrossande majoritet är män, men talar sig däremot gärna varma om kvinnorepresentation i t ex bolagsstyrelser. Exempel hittar du från Aftonbladet.

Man är samtidigt inom feminismen fascinerad av debatter kring icke-händelser. Där det finns lite eller inget att hämta, där samlas alla för att göra en poäng av det som inte finns. En av de händelserna var det så kallade påhoppet på artisten Zara Larsson. Det började med att hon inför Bråvalla-festivalen inte tyckte hon hade fått tillräckligt mycket backning från festivalledningen i programblad och affischering. Hon hade också åsikter om festivalens genustänk. Expressens Nöjesbilaga har skrivit om händelsen.

Här måste man nog förklara ett och annat för Zara. Artistbranschen är en högst elitistisk historia som har en klar rangordning, ju större desto mer uppmärksamhet och reklam. Det är nämligen de artisterna som används som dragplåster för att man ska kunna tjäna de pengar som är nödvändiga för att finansiera hela kalaset.

Pengar tappas inte ur en kran, de genereras av artister som därmed betalar festivalernas kostnad. Utan dragplåster dör de Foto: Theguardian

I det perspektivet är artister som Zara Lasson en fis i rymden. För hon kan inte, hur mycket hon än försöker, i varje fall inte i nuläget tävla med artister som Robbie Williams, Sabaton, Faith No More, Lamb of God, In Flames, Kent eller Wu-Tang Clan. De är helt enkelt mer etablerade än hon, hur det blir i framtiden kan man däremot spekulera i. Saker och ting förändras ju.

Om jag ska försöka mig på en recension är hennes uttalande om genustänk dessutom rent korkat. När man tvingas ta in artister bara för att de är kvinnor, inte för att de är bra sjunker nämligen kvaliteten och snart uteblir i varje fall vissa, jag hävdar en stor del av festivalbesökarna. Det enda man alltså uppnår i det långa loppet är en festivaldöd där det möjligen står 100% kvinnor och jazzar men könsfördelningen bland publiken lär vara snedvriden. Om inte det är ojämlikhet vet jag inte vad som är det.

Genustänk leder i värsta fall till dåliga artister ingen vill se och det leder sen vidare till festivaldöd. Så vad uppnådde man med förslaget då? Mindre mångfald och mer enfald! Foto: ST

Hennes något bortskämda och pubertala kritik fick dock en artist som Günther att kalla henne en hel del både olämpliga och lämpliga saker. Artikeln går att läsa i Aftonbladet. Att kalla någon ”fjortisbrud” är kanske under bältet men han har en poäng i kritiken i stort. Det utspel vi såg var en person som inte kan acceptera att hon inte är så stor som gärna vill tro. Det som saknas i mina öron är helt enkelt bra låtar – de lyser helt med sin frånvaro men det är en annan diskussion.

Zara Larsson verkar dock inte vara den mest mogna personen, kanske inte ens mogen uppgiften att vara artist. Hennes motreaktion blev ju helt sanslös. I Aftonbladets artikel kan man läsa om den otroligt konstruktiva kritiken ”Fuck Günther” som levererades från scen. För säkerhets skull räknar Aftonbladet i ett av klippen upp skälen till varför Günther har fel. Ett av skälen är enligt tidningen att Zara Larsson har en poäng när ”endast” 22% av artisterna var tjejer på festivalen.

Har man tänkt på att det kanske inte finns fler som håller så hög kvalitet att man kan locka en publik till festivalen? Jo tyvärr, så är det! Jag kan som musikälskare räkna upp hundratals artister, alla manliga, som är betydligt bättre än de flesta tjejer. Jag kan tyvärr däremot bara räkna upp en handfull tjejer.

Musikälskare som Björn Söderqvist i Malmö som mitt i nedläggningshysterin öppnar skivaffär behövs som motvikt till lättviktiga Rihanna-kopior Foto: Sydsvenskan

Bristen på bra akter med kvinnor är bekymmersam, men vad fan hjälper det att ta in de dåliga? Det kommer ju bara leda till att en sådan som jag aldrig kommer att besöka Bråvalla och därmed rycks den ekonomiska basen undan. Tipset? Börja göra musik folk vill höra naturligtvis! Bli gärna också bättre. Det finns faktiskt kvinnliga akter jag hellre skulle såga av mig öronen för att slippa, snarare än att se eller höra. För smakfrihetens skull räknar jag inte upp dessa men de finns.

Historien slutade med det Zara Larsson och alla andra små bortskämda brats eller feminister brukar syssla med, nämligen att de gick ut och talade om hur jävla synd de var om dem och hur hemska alla män är. Zara får kritik buhuu snyft i en tidning som DN (var annars än i DN Feminism?). Flera fel här dock tyvärr. Günther är EN person, Zara pratar om hur illa hon tycker om män i grupp vilket är flera personer som i pluralis. Det hon avser är alla de hot som har riktats mot henne efter händelsen. Där kan jag bara säga en sak till er som har riktat hot mot henne (om så har skett dvs). LÄGG FÖR FAN AV!

Hat är inget annat just hat, men är det då inte Zara som i lika hög grad är den som har skitit i det blå skåpet? Men som vi alla vet är ju feminister alltid helt utan skuld, det är det ondsinta patriarkatet som jämt bär skulden. Alltid detta för våra breddgrader illusoriska patriarkat alltså, men då det faktiskt dyker upp i form av religiösa fundamentalister i förorten var finns feministerna då? Inte på Kakabavehs eller Daglis sida i varje fall!

Skit inte i det blå skåpet, man framstår lätt som den hycklare man är Foto: Aftonbladet

Som alltid blev det dock värre. Följande blogginlägg säger väl allt och mer, den får Zara till och med att hamna i samma kategori som Lady Dahmer. Inlägget hittar du här. Hon låter i det som vilken svensk feminist som helst. Trots att hon vill utmåla sig som en underdog, är hon egentligen i vanlig ordning en topdog. Vem får göra skivor, spela på Bråvalla och åka till Island för videoinspelning av dina medsystrar Zara? Får Zeliha Dagli eller Amineh Kakabaveh samma chans?

Svaret blir nog nej och anledningen är enkel. I det ena fallet är det ”bara” två personer från förorten varav en nu dessutom nu har stämplats som rasist trots att hon är lika mycket rasist som en filttoffla. De båda påtalar dessutom ett alldeles verkligt problem men ställer samtidigt till med ett nytt. För i feministernas värld finns ju en förtryckarordning som kallas identitetspolitik som rangordnar hur förtryckt olika grupper eller personer är. De två förortsborna är visserligen födda utomlands men när andra som är lika förtryckta är de som förtrycker blir det dubbelerror. Ämnet är alltså inte direkt säkert, tvärtom är det fullt av fallgropar och minfält. Bättre då att lämna de två åt sitt öde.

Vem är mer förtryckt? Vem förtjänar mest sympatier? Den identitetspolitiska debatten är full av minor och få vill ta i heta potatisar som ämnet förortstjejer tydligen Foto: Wikipedia

I det andra fallet är det en medelklasstjej vi talar om. Hon står inte längst ner på den identitetspolitiska rangskalan och det gör inte heller hennes motståndare. Här finns med andra ord ingen intressekonflikt som blir besvärande när man själv ger sig in i debatten, den smetar helt enkelt inte av. Däremot finns allt att vinna, mäktiga allierade har ju den makten. Följdriktigt har därför i motsats till det första fallet, engagerat andra människor som har ryckt till Zaras hjälp.

Ett namn sticker ut, det är Malena Ernman som också hon har drabbat landet med den pk-inspirerade smörjan bara hon kan skapa. Vad sägs om följande uttalande som går att läsa om i SVD. Där drivs tesen att Birgit Nilsson – operasångerska av gigantiska mått – inte ska få pryda den kommande 500-lappen som snart ska lanseras.

Den nya femhundralappen ska prydas av Birgit Nilsson. Malena Erman hade en del att säga om saken, säkert därför att hon själv ville pryda sedeln Foto: DN

Anledningen är att Birgit Nilsson var känd för sina Wagner-tolkningar och Wagner ja, han har kallats världens första nazist. Det stämmer att Wagner inte hade helt rent mjöl i påsen, bland annat var han en brinnande antisemit. Han gav t ex under pseudonymen Karl Freigedank (Karl Fritänkare) ut skriften ”Judendomen i musiken” som var ett direkt generalangrepp på gruppen. Den var också ett angrepp på dåtidens judiska musiker och kompositörer, många av dem läromästare eller kollegor till Wagner. Läs mer om detta på Wikipedia. Frågan blir dock, var någon annan inte det i hans samtid? Vem kan ha missat Dreyfus-affären som också går att läsa om på Wikipedia.

En annan fråga är hur det kan komma sig att en sån sak som antisemitism ska ”smeta av” på Birgit Nilsson. Själv var hon mig veterligen knappt ens politiskt intresserad. Så hur kan något som någon annan gör drabba den egna personen? Det för mig är ett av de mest ologiska resonemangen jag har hört så här långt och säger nog mer om Malena Ernman än om både Wagner och Birgit Nilsson. Handlar Ernmans ovilja till 500-lappen möjligen om att hon själv gärna vill pryda den istället månne?

Vad Birgit Nilsson har med antisemitism utom att hon var känd som en stor Wagner-tolkare är obegripligt. Det är dock rätt mycket som är det i debatten som präglas av rent nonsens och felaktiga slutsatser Foto: Wikipedia

En tredje fråga som infinner sig är hur långt man ska gå i kopplingarna mellan musik och politik. Man kan ju tänka sig en värld där man medvetet väljer bort låtar skrivna av Michael Wiehe eller Björn Afzelius för att de var kommunister, hur skulle denna Södermalms-kontingenten reagera på ett sådant tilltag?

Om man ska sammanfatta svensk feminism är den alltså mer intresserad av det ointressanta, mer fokuserad på det som är oviktigt än det som är viktigt och till sist elitistisk. Allt detta tillsammans är ett rätt svårslaget rekord, men så är det också en kader av hycklare vi talar om här. Tjejerna i förorten lär få vänta länge till på hjälp, i varje fall om de vänder sig till dagens feminister. Deras enda hopp är att det finns fler som Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh och att dessa fler vågar stå upp mot de mörka krafter som breder ut sig. De är de verkliga hjältarna i den här rätt smutsiga historien. Mer om den konstiga agendan i svensk feminism kan man läsa om på Fnordspotting och på WTF Toklandet.

Södermalmsfeminismen är som vanligt däremot mer förtjust i plakatpolitiska slagdängor där korkade resonemang kring 500-lappar och VIP-företräde till bättre och mer välavlönade jobb är det som hägrar mest. För elitfeministerna nöjer sig inte med mindre än vad världsstjärnor kan erbjudas, det har ju Zara Larsson visat. Feminism i Sverige är helt enkelt en karriärväg, inget annat.

Rossana Dinamarca och andra företrädare för svensk vänster där feminism ingår, är mer intresserade av plakatpolitik än att lyssna på konkreta problem. Problem sopar man så lätt under mattan med stämplar som ”rasism”. Foto: SVT

Löjesguiden nominerar idag svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kraft i Sverige kan som ni låtsas vara solidariska och medkännande när det egentligen handlar om snöd egenvinning. Exemplet Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh är och förblir en svensk feministisk skamfläck där många borde skämmas men som aldrig kommer att göra det. De övergivna förblir övergivna medan andra låtsas vara så medkännande. Det de egentligen skapar är en karriär på godhetsbasis. När man som i exemplet hamnar i en identitetspolitisk kris väljer man i feghetens tecken att gå den väg som innebär minsta motståndets lag. Lägg ner svensk feminism, helst redan igår.”

Ett Angenämt Hyckleri

Så hamnade då Sverige där i varje fall jag tycker att vi förtjänar att hamna – på de anklagades bänk. Det är vårt lands bristande förmåga att värna våra minoriteter såväl som medborgare. Det är framför allt landets judar och muslimer som står i centrum. Den tvivelaktiga behandlingen de har genomlevt har nu lett till att FN:s råd för mänskliga rättigheter har kallat in Sverige till en hearing. Artikel hittar du här i SVD. Inte en dag för sent om du frågar mig.

När man granskar detaljerna finns det mycket Sverige måste göra för att stärka minoriteternas ställning. Foto: NRK

 Anledningen till min avoga hållning är att Sverige länge har bromsat kravet på ett oberoende institution vars uppgift är att arbeta med mänskliga rättigheter inom landet. Ett institut som behövs för att garantera minoriteters ställning och säkerhet. Den försämring vi nu ser är en utveckling som har fått pågå alltför länge och som har fått allvarliga följder både för enskild och kollektiv. Attackerna mot moskéer runt om i landet och rena hot mot judar i framför allt Malmö är några av de ingredienserna i den svenska soppan.

Den svenska soppan är inte så här intagande. Etnisk förföljelse utförd av grupper som säger sig vara offer, politisk extremism med hänvisning till motståndarnas framskjutna positioner som inte finns är några av ingredienserna Foto; Tasteline

Sent ska syndaren vakna brukar man säga och för svensk del är det ett väldigt sent uppvaknande. Attacker mot judar har förekommit sedan 80/90-talen och islamofobi har blommat upp under framför allt de sista tio åren men förekommit också innan dess.

Varje gång fenomenet dyker upp tycks reaktionen bli densamma – Stick huvudet i sanden. Etniska problem är inget makthavarna i Malmö har velat ta i på över tio år Foto: Twitter

Som vanligt är en viktig ingrediens vår egna flathet. Vi är ju så måna om alla men vill samtidigt inte stöta oss ens när uppenbara övergrepp utförs mitt framför näsan på oss. Det är i vanlig ordning offren som blir dubbla offer eftersom kränkningen i form av ett övergrepp åtföljs av ett övergrepp som består av blickar åt andra håll och visselkonserter. Återigen en kategori där Sverige har mycket skam att sona. Det är alltså någonting åtminstone jag tycker är positivt, vi behöver en knäpp på näsan för att vakna. Vi behöver också ge våra egna myndigheter som ska tillse att dessa grupper känner sig säkra och trygga en rejäl känga då problem alltför ofta tycks sopas under mattan eller bagatelliseras.

Den svenska flatheten har säkert spelat in i dagens situation. Att inte söka bråk eller konflikt där man ibland måste ta smällarna är tyvärr vårt största kännemärke
Foto: Between

Det är nu det roliga/ironiska börjar i hela den här historien. För några år sedan skulle FN-rådet välja nya medlemsländer som representanter och den processen slutade i ett Västgöta-klimax. Flertalet länder gjorde tummen ner och hotade med både det ena och det andra inför fullbordat faktum. Det som hände var nämligen att flertalet av de nyvalda länderna var ur flera perspektiv tvivelaktiga själva. Särskilt det perspektivet som var aktuellt – mänskliga rättigheter – var ett område där flera av de nya länderna hade riktigt svårt att själva leva upp till ens en miniminivå.

Mänskliga rättigheter och det fria ordet är på många sätt under attack världen över. Oavsett regim, religion, nationella intressen måste ALLA respektera dessa och de minoriteter som lever i varje land Foto: Good 50×70

Vare sig Kina, Kuba, Ryssland eller Saudiarabien har gjort sig kända för att gå i bräschen för demokrati och mänskliga rättigheter. Kubas alla dissidenter är kända, Kinas förföljelse av oliktänkande och bevakning av flertalet medborgare likaså. Ryssland har en lång historik av förtryck av oliktänkande och så sent som för två veckor sen dömdes en person för brott han troligen aldrig har begått. Hans riktiga brott bestod i att han var bror till en känd motståndare till presidenten. En annan uppmärksammad händelse är den lag som tillkom för fyra år sen som tvingar ryssar som jobbar för ett utländskt företag eller organisation att registrera sig hos myndigheterna som ”utländska agenter”. Saudiarabien halshögg nyligen en person offentligt mitt på dagen och dömde en bloggare som uttryckt sig kritiskt till spöstraff.

Allt fler politiska ledare tycks vända medborgarna ryggen och ge dem fingret. I vissa länder sitter grundläggande friheter långt inne Foto: The9Billion

Rysslands största försyndelse heter dock antisemitism. Man har en lång och stolt historik på området och än i denna dag lever landet inte upp till de stolta deklarationer man nu anklagar andra för att inte efterleva. Smaken av hyckleri är därmed påtaglig. Länder som Saudiarabien spelar också dom en rätt framträdande roll i ett sammanhang som antisemitismens. För inte alltför länge sedan sändes en väderrapport på TV-kanalen Al Jaziira som fick de flesta i arabvärlden att stelna till och protestera högljutt. På kartan som visades stod nämligen ”Israel”. Ett upprop startades för att förmå TV-kanalen att stryka ordet från sina kartor vilket senare gjordes.

Vissa kartor tycks vara farliga. Man bör inte nämna namn som ”Israel” utan att skitstormen bryter ut Foto: Muumuuhouse

I det sammanhanget kan man också nämna att i Saudiarabien är det straffbart i lag att utöva eller visa att man tillerkänner sig en annan religion än islam. Att t ex göra korstecken på offentlig plats kan leda till spöstraff. Förutom det kan man också räkna med att en höger eller två inte alls är uteslutna. Så några duvungar på området mänskliga rättigheter är nog inte heller Saudiarabien. Smaken av hyckleri blir därmed dubbelt påtaglig.

Raif Badawi är en av de som väntar på sitt straff enligt Saudisk ”rättvisa”, hans brott bestod i att blogga om saker man inte bloggar om Foto: HD

Kineserna vill tydligen inte bara bli kända för att avrätta flest människor i världen per capita eller för att vara landet som avrättar med nackskott för att sen skicka hem räkningen till släkten för kulan för den delen heller. I förra veckan som gick tog man beslutet att västerländsk litteratur med ”västliga värderingar” skulle tas bort i skolor, särskilt på universitet. ”Risken” som regimen såg var att böckerna förtalade socialismen och det kinesiska ledarskapet. Man kan väl tillägga att det är väl just därför man förbjuder böckerna, en upplyst person har inte svårt att se bristerna i det kinesiska styrelseskicket och att de därför är farliga. Sanningen brukar ju vara just en fara för förtryckare då folk med kunskap kan genomskåda dem.

När till och med vissa länder censurerar litteratur för att de innehåller ”västerländsk propaganda” är något galet. Kina bör väl i rättvisans namn ställas inför rätta för tilltaget
Foto: Scvenuesandevents

Det är för att uttrycka sig milt ett gäng länder som inte har det bästa av bilder att visa upp av sig själva. Det gör ju hela förhöret av Sverige något mer delikat och än lite mer ett uppvisande i dubbelmoral. Man måste lägga till en dimension i pusslet för att bilden av vad som händer här ska bli korrekt. Kanske är det så att vår bild av oss själva är en aning fel. Vi vill ju gärna se oss själva som ett föredöme i världen, det är ur andras ögon en något tveksam bild.

Den inkorrekta självbilden ger ibland allt annat än den önskade effekten Foto: Wikispaces

Ett problem vi har är de dubbla budskap som sänds. Brott utan straff eller eftergifter lär skolbarn att det är helt okej att skrika t ex ”judejävel”. Likadant på stan. Myndigheternas pissnödighet inför att rasistiska handlingar kan begås av människor som med självklar rätt redan bär offerkoftan och har gjorts orörbara, gör att myndigheter är handfallna och de försöker till och med sopa problemen under mattan. Identitetspolitiken har med andra ord börjat skörda offer.

När den förtryckte blir förtryckaren blir svenska myndigheter schizofrena, bilden är från en demonstration på västbanken Foto: Shoebat

Som jag skrev, det är dags att omsätta fina ord i handling och se till att myndigheterna gör det de ska göra. Godhetsapostlarna som ser rasism i allting bör också medvetandegöra sig om konsekvensen i deras handlande. Man kan inte utse en offergrupp som sedan använder sin offerroll till att förtrycka andra. Att myndigheter måste ta dessa grupper i örat är självklart. Ett sådant handlande är inte rasism, det är att stå upp för våra värderingar -allas lika värde. Inte ens det kan alltså godhetspolisen leva upp till eftersom konsekvensen när man utser en grupp till offer, blir att en annan grupp får betala priset.

Allt börjar med en ömsesidig  respekt. Oavsett kön, religion, ras, etnicitet eller andra faktorer är det där det börjar. Finns inte respekten från den ena, kan den andre inte räkna med att få den Foto: Lotsofjokes

Visst är det dags att rannsaka oss själva i det här landet, inte tu tal om annat. Men av de länder som satt på bänken för de som pekade finger? Nej, det blir lite svårare att smälta. Några av dessa länder är några av de värsta förbrytarna mot friheter som det fria ordet och demokrati. Om man inte kan visa upp en ren fasad själv, är det svårare att kräva det av andra. Så enkelt är det. Visst ska Sverige klandras, visst finns det anledning till oro men när allt kommer omkring finns det saker som lätt kan vidtas för att hejda utvecklingen. Vi får se om vår regering och våra makthavare har det modet i framtiden.

Bilden av mod är klassisk, återstår att se om våra makthavare kan leva upp till samma bild Foto: Crossmap

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera de krafter i Sverige som på ett eller annat sätt understödjer de underströmmar som kallas antisemitism och islamofobi. Motiveringen lyder: ”Ni är det levande beviset för att folkhemmet är på väg att krackelera inifrån. Sönderfallet kan inte åskådliggöras tydligare än genom förföljelsen av minoriteter. Ni blir därmed de som nedmonterar samhället. Ni säger att ni är för den generella välfärdsstaten men era handlingar talar ett annat språk. Hyckleri är ert medel och sönderfallet ert mål inget annat.”

Birro Visar På Ett Mycket Större Problem

Marcus Birro twittrade en smula och några tyckte som alltid att det skulle han aldrig ha gjort. Vi får komma ihåg att i Sverige säger man inte vad som helst ostraffat, och det hade han gjort. I Twitterinlägget hade han mage att påstå att muslimer står för merparten av världens terrordåd. Genast var krafter ute och skulle stämma i bäcken, ifrågasättandena haglade och röster höjdes för att han skulle be världens alla muslimer om ursäkt. Det var förstås ett påstående som både stämde och inte stämde, mer om det i följande artikel.

Marcus Birro stod för veckans Twitterstorm, vissa saker ska inte sägas Foto: Aftonbladet

Snart hade dessa tongångar nått våra vänner journalisterna, de som alltid är både solidariska och har rätt. Att Marcus delvis hade rätt var ovidkommande, nu skulle han hängas för att ha svurit i den svenska åsiktskorridoren. Detta trots att delar av påståendet stämmer om man bara ser till de tre till fem sista åren och bara tittar på specifikt utvalda konflikthärdar, statistik hittar du i en artikel från CNS. Naturligtvis är ett fåtal muslimer terrorister, jag påstår inget annat, för tittar man lokalt och under tiden mellan 1980-2005 får man en annan bild trots händelserna i New York 2001. Statistik för terrordåd utfört i USA mellan åren finns i följande diagram:

Få terrordåd utfördes av muslimer fram till 2005 men andelen har senare ökat. Foto: Washingtonsblog

Fredrik Virtanens artikel i Aftonbladet angav tonen. Det finns bara en syn på saken, om man inte skriver under på den kommer Fredrik Virtanen minsann att vägra dig att fika med honom. Inte mig emot, jag vill säga vad jag vill utan att någon blandar sig i. Om det innebär att jag inte får fika med Virtanen är det ett pris som är lätt att betala. Än lättare blir det när man läster Toklandets blogg om Fredriks egna twittrande. I förbifarten passar Virtanen på att berätta att två bekanta till Leif GW Persson som hade fräckheten att rösta på sd numer är portade från middagar hemma hos honom för att ursäkta sitt egna beteende.

Fredrik Virtanen gjorde sig till godhetens riddare Foto:Sverigesradio

Ivar Arpi fick också sin beskurna del av skopan när hans twittrande togs upp. Att han påstod att regeringens karakterisering av sd som ett odemokratiskt parti samtidigt som denna samarbetar med v och att detta är årets stora ironi, är i Virtanens ögon så klandervärt att han börjar undra vad Arpi har för tankegods och att deras världar aldrig kan mötas. 1-0 Arpi eftersom kommunism är en antidemokratisk ideologi och har alltid varit det. För i nästa mening erkänner sig Virtanen som en anhängare av vänsterpartiet, ett parti med ett mycket obehagligt förflutet.

Ivar Arpi åkte också på däng trots att han hade en relevant poäng Foto: Twitter

Jonas Sjöstedt har inte tagit avstånd från den, tvärtom har han sagt sig sympatisera med kommunismen men kan inte genomföra den eftersom han inte har folkets majoritet bakom sig för det. V har med andra ord en hel del att förklara, det är fortfarande samma idéer under en ny beteckning som ska låta lite snyggare. Trots detta skriver Virtanen minst sagt insmickrande om partiet. Därmed sablar han ner ett demokratiskt valt parti med annorlunda åsikter och förvisso ett nazistiskt förflutet, men försvarar ett annat som har ett minst lika mörkt förflutet och en än i dag grumlig nutid. Med formuleringar som ”I min värld är v det mest demokratiska…..” glömmer han både bort dåtidens samarbete med förtryckarregimer i öst och nutidens hyllningar av Nordkorea och Kuba. Fördjupning i det kommunistiska samarbetet hittar du i en artikel i DN.  Mer om v samarbete med öststater går att läsa om i denna artikel från SVD.

Förtryckets symbol är inte alltid en swastika. På bilden NKVD-bricka (föregångarna till KGB) Foto: Wikipedia

För att se vad det är som egentligen har upprört Virtanen så till den milda grad googlar jag på ”Marcus Birro Expressen”. Artiklarna han har skrivit handlar bland annat om att rekryteringar av IS i Sverige är ett kvitto på vårt misslyckande. Japp det är det verkligen, varje svensk som krigar på deras sida är ett tecken vi borde betrakta på ett mycket mer kritiskt sätt.  Men eftersom man nästan alltid blir kallad både ”islamofob” och får utstå allehanda kritik för sådana uttalanden är det i Sverige mer bekymmersamt att ens tänka tanken. Se mer på följande länk från SVT om IS och om de som strider för deras sak. Om jag nu skulle bli stämplad som islamofob rekommenderas följande artikel i ämnet från Jussi H Lundells blogg.

Uppenbarligen har IS också sina anhängare i Sverige Foto: UNT

Nästa artikel som kan ha retat upp går ut på att det goda hatet som vänstern själva tillskriver sig har blivit ett monster. Inte heller här protesterar jag, det kan knappast sägas bättre. Research-gruppen bestående av före detta aktivister från AFA som kartlägger diverse politiska motståndare är ett utslag av denna sjukdom som lägger sig som en våt filt över debatten i vårt land. Också journalisters enögdhet är talande. Robert Aschbergs program ”Trolljägarna” som snart går in på sin andra säsong är något som måste nämnas. Där samarbetar han med just Research-gruppen i att avslöja alla näthatare, men bara vissa utvalda. De som har ”rätt” åsikt går fria, medan sådant ”slödder” som sd:are hudflängs. Därmed är programmet något av det mest smaklösa som någonsin har visats på svensk television. Också tidningen Expressen samarbetar med gruppen som väcker så många frågetecken. En än mer våt twitterfilt över debatten skrivs återigen om på Toklandets blogg.

Robert Aschberg tog inte till baseballträ men däremot researchgruppen Foto: Webb-TV

Jag bläddrar vidare bland artiklarna, ”Är det verkligen fred vi vill ha?” handlar om svenskens naivitet inför extremismen som återfinns i flera rörelser och som också den hotar oss inifrån. Helt rätt, vi har flertalet tecken på en radikalisering. Ett sånt tecken är att vi nu kan ha fått hit den extrema rörelsen Hizb-Ut-Tharir som bland annat förordar ett världsomspännande muslimskt kalifat där kristna och andra folkgrupper får gilla läget, konvertera eller dö. Mer om rörelsen hittar du i följande artikel från SVD. Judar om de identifieras lär inte hinna konvertera i deras värld, de ska helt enkelt bara dödas precis som under andra världskriget.

Stormuftin Mohammad Amin Al-Husayni samarbetade med Hitler Foto: Biblediscovered

Ett samarbete mellan den dåvarande Palestinska ledningen och Hitler som ingen inom svensk media pratar om än mindre skriver om. Samarbetet gick till och med så långt att Stormuftin av Jerusalem Mohammad Amin Al-Husayni deltog i möten där beslut togs om nya områden där nya utrotningskampanjer mot judar skulle ske. Mer om samarbetet mellan de två parterna får man hitta utomlands, här en artikel från Frontpage Magazine.

Judehatet har tagit sig nya uttryck men är i grunden densamma Foto: Levandehistoria

Kanske var det påminnelsen om att det enorma judehat som finns i landet alltmer vinner mark som fick bägaren att rinna över. Återigen kan jag inte hålla med mer. Antisemitismen i vissa grupper är monumental och hyckleriet hos vissa, inte alla, grupper når nya höjder när dessa vissa målar upp sig själva och den egna gruppen som förföljda. Att först stämpla sig som offer väcker ju inte bara sympati. Offerrollen gör ju också att människor som Birro lättare kan stämplas som ”rasister” och så är den diskussionen över rätt snart. Att den förföljde många gånger förföljer är det däremot inte många journalister som bryr sig om och gör de det nämns inga grupper.

INGEN form av förföljelse mot någon folkgrupp eller person är okej Foto: Zazzle

Många menar att den nya antisemitismen vi ser är ihopkopplad med händelserna i Israel. Det kan ha en viss sanningshalt, men än mer sanning ligger det i att antisemitismen har mycket längre och djupare anor rent historiskt också  i dessa kretsar. En historia du som kan läsa om via länken ovan till Fronpage Magazine. Mer om antisemitismen i Sverige hittar du i följande artikel i Aftonbladet.

Inte heller den nya antisemitismen är en rolig läsning Foto: Aftonbladet

Alla dessa ståndpunkter som Marcus Birro intar, är alla att betrakta som att skita i det blå skåpet i vänsterns ögon. Jag kan möjligen säga att jag inte skulle uttrycka mig som Birro, men det finns få eller inga åsikter jag kan tillstå som felaktiga. Vän av ordning menar att det jag pratar om är ju fundamentalister. Vad som betecknar religiös fundamentalism hittar du mer om i en artikel från Forskning Och Framsteg.

Salman Rushdie blev snabbt fundamentalisternas hatobjekt no 1 Foto: Prosbeforehos

Tyvärr stämmer inte detta resonemang helt och hållet. I kölvattnet på att Islam i sina delar har radikaliserats finns det grupper som svarar med tystnad och som därmed blir motvilliga kollaboratörer eftersom de godkänner en agenda utan att protestera. Andra anammar delar av agendan extremisterna har och blir därmed själva en del av ett förtryck. Ett exempel på detta är det nya fenomenet med frivillig ”sharia-polis”, exempel på detta hittar du i följande klipp från youtube. Lägg särskilt märke till personen som intervjuas som menar att alla oavsett religion eller grupp ska underkasta sig muslimska regler. Kvinnor ska täcka sitt hår på offentliga platser och sharia-lag ska införas i hela Europa och i USA.

Liknande sharia-polis finns i Tyskland – artikel från svenska Yle och har spridit sig till flera europeiska länder  På det sättet skapar man enklaver där andra lagar och regler än samhällets normer råder. Detta blir ett sätt att se till att samhället ser ut som man önskar utifrån en viss syn utan att man har något som helst juridiskt mandat för detta.

Skapar sönderfallet enklaver med andra regler än normen? Foto: Residentadvisor

Samtidigt som detta sker har synen på sharia-lag har inom grupper som förut betraktades som återhållsamma nu förändrats. Också här har en radikalisering skett som framgår av en artikel från Pew Research Center. Inget av detta skrivs om eller rapporteras som vanligt i Sverige. I vårt land har vi ett speciellt sätt att behandla dem som utgör ett hot eller på ett alltför påfallande sätt uttalar sin mening. Behandlingen av Marcus Birro slutade med att mobbningen blev för mycket och han uppehåller sig idag på okänd ort för att känna att han får vara ifred. Han lämnade beskedet via sin blogg. Det slutade också i ett tiotal dödshot.

Hot är aldrig okej, här var det ung vänsters ordförande i Luleå som inte fattade Foto: Twitter

Ett annat i Sverige väl beprövat sätt att ta hand om de bångstyriga är att helt enkelt utesluta dem. Nalin Pekgul var till för lite sen en firad socialdemokratisk riksdagskvinna. Hon hade alla de rätta kvalifikationerna, hon var kvinna och invandrare med hög svansföring som visste hur man debatterade. Någonstans längs vägen föll hon dock i onåd, varför kan jag bara spekulera i men en teori var återigen att samarbetet med mp var viktigare för där återfinns som bekant Mehmet Kaplan.

Tidigare har Nalin Pekgul gett sig in i debatten och tvålade till…. Foto: Whotalking

Just Kaplan och Pekgul har länge varit antagonister, mycket därför att Pekgul som muslim menar att Kaplan som muslim inte har helt rent mjöl i påsen. Artikel om detta hittar du i en artikel i Expressen. Ett faktum som kanske bidrog, jag vet som sagt inte säkert hur diskussionerna internt har gått i socialdemokratin. Det ledde i varje fall till att Nalin Pekgul till sist blev av med sin riksdagsplats, en händelse som på pappret ser ut som en tanke för den konspiratoriskt lagde.

….Mehmet Kaplan (mp) för att han påstods ha en fundamentalistisk syn Foto: Regeringen

Sedan en tid är hon fortfarande högljudd debattör men nu med en friare roll. Snart hade hon tagit bladet från munnen, all heder Nalin – all heder, och ord och visor dansade snart hambo tillsammans. Hon anklagade Kaplan för att ha en ”dold agenda” vilket du kan läsa om i en artikel i SVD  vilket inte är otroligt med tanke på hans dumdryga uttalanden om IS där det hette att jihadresor i IS tjänst var att jämföra med de insatser svenskar gjorde i Finland under andra världskriget, läs mer om uttalandet i en artikel i Nyheter Idag. Hon menade vidare att Omar Mustafa stod för en dold extremistisk agenda med osunda kopplingar till muslimska brödraskapet i Egypten. Här finner du en artikel om brödraskapet från SVT. Till Mustafas försvar kan man säga att han i alla fall tar bladet från munnen mot IS som i följande artikel i GP.

Kaplan försökte förringa fenomenet terrorresor Foto: SVT

En annan omständighet som gör Mustafa till en kontroversiell person är att han för en tid var invald i socialdemokratins styrelse men tvangs att lämna denna sedan det avslöjats att han hade haft samröre med en känd antisemit. Den person som avsågs var Salah Sultan som hade bjudits in av Islamiska Förbundet för att hålla tal, i förbundet var Mustafa ordförande och därför ytterst ansvarig för inbjudan. Mer om händelsen i en artikel i Expressen.

Omar Mustafa Foto: DN

Samma Muslimska Brödraskap har på sin agenda att införa sharia-lagar vilket Pekgul anser otidsenligt och kvinnofientligt. Onekligen har denne haft en del kontakter som kvarstår att förklara genom organisationen Islamiska Förbundet. Om samma förbund har sharia-lagar på sin agenda eller inte, är däremot höljt i dunkel och inte på något sätt påvisat. Ingen i dess högsta ledning har uttalat sig i frågan.  I en artikel i DN dolde hon inte sin kritik.

Man måste komma ihåg en sak, Nalin Pekgul är själv muslim men reagerar på det som hon tolkar som ett insmygande av en fundamentalistisk agenda. Att hon själv är muslim gör henne i mina ögon både mer trovärdig, modig och frispråkig. Som sagt Nalin, respekt. I henne ser jag en muslim som i motsats till många andra Europeiska representanter är sansad, klok och rakryggad nog att våga stå upp mot de delar av en rörelse som väljer den extremistiska vägen. Ja, jag skriver ”delar av” eftersom jag inte är emot Islam. Jag är däremot avogt inställd till att religionen används för att skjuta fram positionerna för grupper inom denna stora och inte alls homogena grupp och försöka införa en minst sagt ljusskygg agenda. I det sammanhanget spelar det inte heller någon roll vilken religion vi pratar om, alla religioner har sina fundamentalister och det är ett bekymmer.

Dra aldrig alla över en kam, men förneka inte heller problemen Foto: Wunc

Jag är också en direkt fiende till den åsiktsövervakning som sker med journalister i en av huvudrollerna. Vid minsta antydan av kritik rycker denna yrkesgrupp ut för att mosa alla som likt Birro ens vågar öppna munnen vilket inte kan sägas vara i enlighet med demokratiska ideal.
Löjesguiden vill med denna artikel nominera Sveriges samlade journalistkår till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Än en gång kan vi konstatera att ni återigen inte sköter ert jobb så särskilt väl. Där det borde finnas en debatt är ni framme för att kväva den, där man måste ifrågasätta ifrågasätter ni ifrågasättandet och så vidare. Ni blir därmed mer en debatthämmare än en katalysator för sådan vilket är minst sagt bekymmersamt. Vi har sett alltför många exempel på detta på sistone, det är dags för en ny agenda och en genomlysande debatt där ni tar en kritiskt titt på er själva och er yrkesroll.”