I utrikesministerns förvrängda världsbild

Vår utrikesminister måste ha en väldigt förvrängd världsbild. Tidigare har hon ju gjort sig till ovän med nästan hela Mellanöstern vilket är något av ett rekord. Först var det Saudiarabien (SVD; Archive) som hängdes ut och förnedrades inför öppen ridå med tal om ”medeltida bestraffningsmetoder” i riksdagen. I sak hade hon rätt, det är på många sätt ett medeltida system som landet utgör. Problemet är däremot att i diplomatins värld framför man inte kritiken på ett sätt som det här.

Den gången kom kritiken från i stort sett hela arabvärlden och det gick till och med så långt att ett planerat tal på Arabförbundets möte ställdes in. En diplomatisk markering som fick långtgående konsekvenser och som var tvungen att fixas av en hastigt sammansatt delegation bestående av bl a kungen och Björn von Sydow.

Sen blev det Israels tur. Israel-Torurettes tyckte Hanif Bali och visst var det så, hennes minst sagt märkliga turer i relationerna till landet gjorde snart att förhållandet mellan de två länderna var djupfryst. Flera av utrikesministerns ställningstaganden, har dragit ett löjets skimmer över hela vår utrikespolitik, inte minst i Israel men också i mina ögon. Självförsvar från en attackerande part kan aldrig kallas ”utomrättsligt dödande”, men det anser vår utrikesminister viktigt nog att utreda (SVT; Archive).

Har hjulen börjat rulla är det ibland svårare att få dessa att stanna. Så också för utrikesministern för nu har det blivit dags igen. Sverige ska återigen göra sig till något av Gossen Ruda på den internationella scenen genom utrikesministerns försorg. När FN:s Generalförsamling skulle rösta häromdagen var det inte vilket förslag (Expressen; Archive) som helst som låg framför oss. Den var tvärtom provokativ men framför allt helt historiskt felaktig.

StudentspexEfter omröstningen i Generalförsamlingen framstår Sverige återigen som ett enda skämt på den utrikespolitiska scenen. Wallströms nedmontering av Sveriges rykte i världen fortsätter alltså, allt för att säkra röster till att rösta in oss i säkerhetsrådet. Foto: Wikimedia Commons

Resolutionen som flera arabstater står bakom, ifrågasätter nämligen judarnas historiska band med de heliga platserna i Jerusalem. Problemet är att de har bara en drygt 6000 år gammal historia med band till just de heliga platserna att luta sig mot. I den finns bl a Tempelberget där judiska tempel har stått lika länge, det enda som idag finns kvar är klagomuren som också den har funnits länge. Att ifrågasätta judars band till platser i Jerusalem är alltså som att påstå att Stockholm är huvudstaden i landet Riga.

Förklaringen till varför utrikesministern väljer att stödja befängda resolutioner måste alltså sökas i andra skäl än att judar inte skulle ha någon koppling till Jerusalem. För ingen, inte ens utrikesministern, är väl så korkad att de tror på den utsagan (?). Svaret på den gåtan heter ”kampanj”. För just nu är Sverige och utrikesministern inställd på att Sverige ska in i FN:s säkerhetsråd. Tanken är väl att det ska skänka lite glans åt ett rätt skamfilat Socialdemokraterna.

Det är nog också tänkt att ge Wallström det strålkastarljus som behövs för att kompensera för det tomma innehållet i politiken hon för. Att stödja förslaget från arabvärlden är alltså att säkra röster för att vi ska komma in. Då är utrikesministern tydligen beredd att till och med ta till så absurda argument som det i resolutionen. Tydligen är dessutom just röstköpet så viktigt att vi offrar andra principer i samma andetag. För nästa röstköp går att spåra i förra veckans beslut i utrikesutskottet att inte kalla ett folkmord (Europaportalen) för ett folkmord.

Turkiet är ju resultatet av det sammanfallande Osmanska riket som gick under i och med undertecknandet av Versaillesfreden 1919. Huvudsätet för det Osmanska riket var Istanbul så det som kom att bli Turkiet var navet i riket. 1915 Ställde man till det för sig när man samlade ihop kristna, Armenier, Syrianer, Assyrier, Kaldéer och Greker och massakrerade dessa. Förföljelserna fortsatte ända till 1923, alltså när det Osmanska riket hade övergått till att bli dagens Turkiet, och etniskt rensade landet på nästan all kristen befolkning.

ArmenienEn gång i tiden fanns ett engagemang i frågan om de förföljelser som skedde 1915, nu försöker man tysta hela debatten om Turkiets skuld i massakern. Det värsta av allt är att avsaknaden av ställningstagande kan vara ett sätt att blidka just Turkiet, inte ett beslut baserat på övertygelse. Foto: By United States Government – http://www.loc.gov/pictures/item/2002711981/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27289364

I förra veckan röstades idén om att stämpla händelsen som ett folkmord, det var trots allt ca 1 000 000 Armenier som mördades den gången, ner av utrikesutskottet. Frågan är känslig då dagens Turkiet inte vill kännas vid någon skuld. Idag är landet dessutom invecklat i förhandlingar om EU-medlemskap där man ställer långtgående krav. En brännmärkning av landet är alltså det sista man vill ha på den utrikespolitiska agendan.

Så blev då alltså ett folkmord inte ens erkänt, allt för att ämnet är för känsligt och kanske därför att röstfisket nu är igång för att få in Sverige i säkerhetsrådet. Turkiets stöd i frågan kan dock visa sig bli en Pyrrhusseger. De är ju invecklade i strider mot Kurdiska förband som Sverige aktivt stödjer mot IS, och Turkiet kan dessutom ha ett finger med i spelet till stöd för just IS. Det sista påståendet återstår dock att bevisa. Än mer pikant blir frågan när Mp:s internpolitik avslöjar ytterligare en sprickbildning (Expressen; Archive) i frågan.

Soppan blir dessutom än mer komplicerad av att riksdagen redan 2010 har röstat för ett erkännande (DN; Archive) av folkmordet. Så det som då erkändes som ett folkmord, råder nu total tystnad ikring. Är det möjligen så att förhållandet till staten Turkiet prioriteras framför realpolitik och beslut? Har utrikespolitiken villkorat riksdagens beslut så att den agendan har gått före?

Turkiet av idag är ju faktiskt inte ens landet som skäms över att försöka kväsa andra länders politik, inte ens deras rätt till yttrandefrihet (SVD; Archive) går fri från inblandning från ett aggressivt Turkiet och Erdogan. Kan det till och med ha varit så att utrikesutskottets beslut också föregicks av påtryckningar och påstötningar? Har Sverige helt enkelt i det tysta tagit hänsyn till Turkiets känslor på bekostnad av våra egna ställningstaganden?

Den Tyste MannenI vissa fall kanske tystnaden kan vara underhållande, men i det som man nu kan misstänka är det nog inte lika roande. Ställningstaganden ska nog helst göras utan hänsyn till vare sig länder eller dess ledare, annars blir vi ryggradslösa istället.
Foto: Wikimedia Commons

Sverige har ju redan fått smaka på Turkisk inblandning i våra inre angelägenheter när ambassaden i Stockholm framförde protester mot att TV4 (TV4 Gruppen; Archive) ville sända en dokumentär om folkmordet. Den här typen av inblandningar skulle normalt sett ha lett till diplomatiska förvecklingar, det har det ju tidigare gjort i fallet Israel t ex, men i fallet Turkiet kan vi alltså ha fallit till föga och kastat in handduken för att inte stöta oss med ett land som blir allt mer diktatoriskt.

Kampanjen som ska föra Sverige in i säkerhetsrådet blir dock smutsigare än så. Stiftelsen Dag Hammarskölds minnesfond är stiftelsen som upprättats för att hedra minnet av före detta Generalsekreteraren svensken Dag Hammarsköld som sköts ner på uppdrag i Kongo. Stiftelsen är i praktiken underställd regeringen, t ex var kabinettssekreteraren Annika Söder fondens direktör till dess hon tog det nya jobbet sommaren 2015. I fondens stadgar kan man läsa hur deras pengar ska användas av den som tar emot dessa:

”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”

Fina ord eller hur? Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut! I slutet av mars anlände FN:s nuvarande Generalssekreterare Ban Ki-Moon till Stockholm. Hans ärende här var att hålla en föreläsning och ta emot en medalj. Inte för att han förtjänar den, en sämre FN-chef har sällan skådats. Svenskan Inga-Britt Ahlenius som ledde FN:s revision riktade skarp kritik (Aftonbladet; Archive) mot honom och kallade honom till och med ”en nolla”. Men nu var han här för att ta emot en medalj han inte förtjänar och hålla en meningslös föreläsning.

Redan i augusti 2014 begärde Annika Söder att fonden skulle betala ut 14 miljoner kronor. Medan hon var fondens direktör, begärde hon alltså ut en betalning för något som ännu inte hade gått av stapeln! När hon sen senare fick kabinettssekreterarposten på UD, kunde pengarna på begäran från Regeringskansliet betalas ut via SIDA. I begäran framgick också att SIDA själva skulle betala resten av kostnaden genom att ta resten från biståndspengar.

Fattiga och behövande skulle alltså indirekt få betala för att få hit en gratisätande höginkomsttagare som dessutom saknar både legitimitet och kompetens. En person som dessutom har beskyllts för korruption! Det mest intressanta i den historien var att höra Wallström försvara sina beslut i konstitutionsutskottet (KU) nyligen när hon kallade ledamöterna ”okunniga” (DN; Archive). En riktig Carl Lidbom med andra ord, men samtidigt ett lika stort förakt för demokratin som hennes partibroder.

Om utrikesministern anser det vara fel att ställa frågor om hur en stiftelse kunde gå emot sina egna stadgar eller hur världens fattiga är de som ska behöva bekosta Utrikes-ministerns grandiosa visioner, så är det nog så…..i hennes värld. För vi andra som ser begrepp som ”etik” och ”moral” som något helt annat än de snaskiga inslagen som historien utgör, är nog rätt indignerade skulle jag gissa.

Nej, pröva följande förklaring som alternativ. Vår utrikesminister ser sig själv som det stjärnskott hon inte är. Hon har som självskriven maktmänniska, nu bestämt att vi – röstboskapet – ska vara j-a glada över hennes visioner om att Sverige ska in i säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd och ett FN jag personligen helst ser att vi lämnar eftersom organisationen under just Ban Ki-Moon har förvandlats till en stödstrumpa åt allehanda dumhet (ÖT; Archive) och korruption (SVD; Archive).

Wallström trallar på som om inget hade hänt. Hon begår alltså inte bara korkade saker och gör mindre lyckade uttalanden själv, hon ser dessutom till att satsa svenska skatte-betalares pengar på misslyckade eller helt dåraktiga saker. Allt detta i ett enda syfte, Sverige ska in i prestigeprojektet FN:s säkerhetsråd. En organisation djupt korrumperad och inte ens fungerande efter alla utnämningar till fina poster av vänner, släktingar och de som stödjer makthavare runt om i världen.

Sluta upp med vurmen för FN Wallström! Skattepengar ska gå till dem som har betalat dessa och de som behöver hjälp eller stöd. De ska däremot inte gå till korrupta småpåvar eller till fjäsk för makthavare som i praktiken saknar legitimitet.

LuradNär nu svenskens pengar används till allt annat än vård, skola och omsorg är det förknippat med flera problem som mutor, svält och utebliven utveckling. Länder som skulle fått pengar till just detta, blir istället lite fattigare tack vare att utrikesministern prioriterar prestigeprojektet säkerhetsrådet istället. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att något är så viktigt att det överskuggar allt annat är sant i vissa fall, dock inte i fallet FN. Där vore det helt enkelt bättre att lämna en organisation som inte längre klarar av att vara vare sig objektiv, opartisk eller korruptionsfri. Att ens satsa en enda svensk skattekrona på detta är skäl nog att nominera dig till kandidaturen och det med råge.”

Annonser

Fiskpinne

Vår regering har så här långt gjort ett gediget uselt jobb. Grundorsaken till detta är dels att statsministern har valt ett gäng b-figurer men också att han själv har visat sig vara en så pass svag ledare att haveriet snart är ett faktum. Utrikespolitiken är det som den gångna veckan har hamnat i rampljuset och på det området har vår utrikesminister – Margot Wallström – visat att hon inte var mogen uppgiften.

Det började egentligen för tio år sedan när den dåvarande försvarsministern Leni Björklund slöt ett försvarsavtal med staten Saudiarabien. Avtalet såg till att ge svensk försvarsindustri en plattform för export av krigsmateriel och då var det hela inte ett dugg kontroversiellt. Det är det däremot nu. Idag sitter ju godhetsapostlarna i miljöpartiet i regeringen och nu när avtalet som har en klausul om förnyelse av avtalet ska omförhandlas ville partiet säga upp det.

ÄngelMiljöpartiets och utrikesministerns änglavingar växer men det sker på bekostnad av handelsavtal på andra områden än det militära Foto: Wikipedia

Den inrikespolitiska stormen som detta skapade fick Saudierna att ilskna till. Att kalla landet ”medeltida” var mer än man kunde tåla. Att det var utrikesministern som i ett försök att skapa opinion kring frågan för att lösa den inrikespolitiska krisen genom att offra utrikespolitiken var inget man hade förståelse för. Snart var den diplomatiska krisen ett faktum. Avtalet avslutades och detta retade upp de Saudiska känslorna än mer. Krisen inleddes med att Wallström nekades hålla det förannonserade tal hon skulle hålla på arabförbundets möte i Kairo, mer om det här i Aftonbladet.

Det slutade dock inte där. Snart hade krisen fått sitt egna liv och Saudiarabien kallade hem sin ambassadör som den markering en sån åtgärd är inom diplomatin. Mer om det i SVD. Eftersom Saudiarabien är en regional stormakt fick beslutet konsekvenser också hos andra som Förenade Arabemiraten som också kallade hem ambassadören som en markering, artikel här från Aftonbladet. Svenska företag har också börjat märka av en snålare attityd. De som redan befinner sig där får behålla sina visum men nya som vill komma in nekas inresetillstånd, indragna visa kan du läsa mer om här från svenska Yle. Dörrar till ministerier och andra kontakter är plötsligt stängda och möten om kontraktsförhandlingar där handelsavtal hänger i vågskålen ställs in.

SvennisFlera tidningar krävde Svennis huvud på ett fat efter misslyckandet i VM-kvalet. När ska det bli dags att kräva samma sak av utrikesministern och miljöpartiet? Foto: Expressen

Svensk utrikespolitik har alltså gjort självmål och nu har det dessutom börjat kosta. Allt detta för att miljöpartiet så ihärdigt kämpade för att säga upp avtalet. De gjorde det dessutom på ett sånt sätt att både dom och utrikesministern trampade Saudiarabien på tårna offentligt. Sånt glömmer man inte i regionen och konsekvenserna kan bli dyrköpta. Dessutom kan det nya läget mycket väl ha blivit permanent för åratal framåt.

Det är med det perspektivet utrikesminister Wallström sammankallade ett krismöte med näringslivsrepresentanter, mer om det mötet i DN. Redan i inledningen av krisen varnade just näringslivet om det nu uppkomna situationen men regeringen valde då att inte lyssna, detta kan man läsa om i en artikel i Aftonbladet. Man kan därför påstå att irritationen därifrån måste finnas och antagligen vara ganska påtaglig. Mer om farhågorna kring svensk utrikespolitik hittar du på bloggen Fnordspotting.

????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????Varningsklockan ringde för länge sedan, men vare sig regeringen eller utrikesministern lyssnade. Foto: Dreamstime

Processen har nu lett till vägs ände. Det är Sverige som har fått och kommer att få betala priset för en extremt uselt upplagd utrikespolitik. Logiken i den präglas snarare av inrikespolitiskt hänsynstagande än en utrikespolitik värd namnet. En sorglustig historia är nu över där prioriteten snarare har varit att göra miljöpartiet till viljes. Offret blev svensk handelspolitik, allt därför att den ohöljda kritiken som också jag tycker är berättigad inte  stannade bakom det lås och bom. Det är på den punkten Margot Wallström har misslyckats som få innan henne. Ord som de ”medeltida” som uttalats helt öppet är inte ord som har hjälpt situationen på traven, mer om det i en artikel i Aftonbladet.

Den sten som är satt i rullning slutar dock inte att rulla i första taget. Inte heller Wallström tycks kunna hejda sitt ordflöde trots varningsklockorna. Nästa steg i den svenska tragedin som kallas ”regeringspolitik” är redan här och den här gången kan utrikesministern bara kallas för en enda sak och det är ”okunnig”. Hon är i en intervju med SVT-reportern Margit Silberstein som du hittar här ”djupt oroad över att kritiken kopplats ihop med islam”.

BombRegeringens och utrikesministerns okunskap har nu fått rent bisarra undertoner som om man var beredd att låta bomben brisera till varje pris Foto: Youtube

Låt mig förklara en liten detalj för både utrikesministern och resten av regeringen. Saudiarabiens lagstiftning är baserad på Sharia-lagar, en förklaring till dessa hittar du här från Wikipedia, som är en del av koranen. Lagarna anses alltså komna av gud eftersom koranen är kommen av gud. De är helt enkelt guds påbud till människan. Hur skulle man inte kunna uppfatta kritik av lagstiftning som en kritik mot islam med den bakgrunden?

Margot Wallströms tanke är alltså direkt kränkande ur ett Saudiskt och arabiskt perspektiv, det konstiga är att hon själv inte tycks fatta det. Felet är att hon ser med våra västerländska ögon där hon borde se på problemet med deras ögon. Hade hon gjort det genom rådgivare och andra hade den här enkvinnekatastrofen kanske förstått hur kränkande tesen är ur ett arabiskt perspektiv, men icke så. Därmed har hon gjort uselt än värre vilket är svårslaget.

HånadDet är fler än Carola som känner sig hånade här. Inte undra på det med tanke på hanterandet av ärendet Foto: Aftonbladet

Om det inte handlar om kritik mot islam så är ju kritiken istället riktad mot Saudier och därmed araber som folk. I så fall är det ju en rasistisk kritik istället. Vilken förklaringsmodell man än väljer så har alltså utrikesministern nu lyckats med konststycket att göra krisen än djupare. Det är dessutom en kritik som ur Saudiska och arabiska ögon måste vara extremt kränkande. Det är kanske inte så konstigt, tankegången bakom uttalandet lämnar allt att önska. En del av diplomatins kärna är nämligen att se bortanför de egna kulturella förklaringsmodellerna, att kunna se med andras ögon. Att arabvärlden ser Sveriges och andras agerande som inblandning i inre angelägenhet framgår av följande engelskspråkiga artikel från Arab News.

Med Andras ÖgonRegeringen rekommenderas att se den utmärkta filmen ”I Andras Ögon” av Agnès Jaoui. Huvudbudskapet är att det räcker inte med att se bara på ett sätt på ett problem
Foto: Buylando

När hon ändå är i farten uppvisar hon samtidigt en djup okunskap om hur de här samhällena fungerar, något hon borde vara bättre påläst om. Hon borde också ha anpassat kritiken på ett sådant sätt att den inte förolämpade. Den kan visserligen ses som relevant, men den kan inte framföras hur som helst med den okänslighet som präglar den dåligt genomtänkta diplomati vi nu ser.

Plötsligt är det som om allt Margot Wallström gör blir fel, och så galet det blir. Hon kan dock inte ensam klandras, det finns fler som förtjänar både en och två skopor ovett. Miljöpartiet har kommit undan alltför lätt i den här soppan som skapats. Kan det faktumet bero på att nästan 60% av journalistkåren sympatiserar med partiet? Så här lät t ex Gustav Fridolin för drygt en vecka sedan i radio, länk hittar du här. Hans enda förklaring på ingångarna till kritiken tycks vara att hela tiden upprepa fasen ”så fungerar inte ett samarbete”. Gustav Fridolin kanske skulle förklara hur det egentligen fungerar och hur man kan köra ett regeringsarbete i botten på det sätt som nu regeringen har gjort.

Slå Knut På Sig SjälvRegeringen har nu inofficiellt världsrekord i grenen ”slå-knut-på-dig-själv-med-politiska-krumbukter”. Ingen har lyckats som de i den här grenen Foto: SVT

Också i programmet Agenda valde Fridolin att vifta bort regeringens misslyckande som ”så fungerar inte ett samarbete”. Återigen känns frågan ”Hur fungerar det då, ingenting tycks ju fungera i regeringen” rätt relevant. I programmet framkommer nästa pinsamma faktum. Trots det nu uppsagda avtalet fortsätter leveranser. Anledningen är att tidigare ingångna avtal ger företag rätten att följa upp köpen med så kallade ”följdleveranser” som innefattar ammunition och reservdelar bland annat. Att sabotera detta tycks vara miljöpartiets nästa mål.

Sanningen är tyvärr att Miljöpartiet är ett parti med en så extrem agenda och så annorlunda prioriteringar för att säkerställa denna agenda att de måste ses som indirekt samhällsfarliga. Den politik de för får ofta till resultat att andra frågor kommer i kläm eller blir direkt lidande. Här ser vi ett exempel på hur frågan om vapenexport eller inte, får så hög prioritet att inte ens vårt lands förbindelse med en hel region på handelspolitikens område tillmäts någon större betydelse. Ansvarstagandet hos det här partiet måste därför ifrågasättas.

ManuelNu måste också miljöpartiets skuld i det inträffade utredas och deras ställning ifrågasättas, landet har inte längre råd med ett parti som har en direkt eller indirekt skadlig agenda Foto: Pinterest

Dags för Löfven att ta sig i kragen och visa att han är värdig att inneha jobbet som statsminister med andra ord. Hittills har också han misslyckats med det mesta, valhänt och undfallande för miljöpartiet har varit det mest karakteristiska. Antingen bör han avgå och därmed faller hela regeringen eller så skärper han tonen mot dem. Kanske bör han till och med överväga att kasta ut både dem och Wallström, inte en dag för sent i så fall.

Att överväga att säga upp samarbetet med mp är inte minst aktuell nu efter det som hänt. Man kan till och med tala om ett totalhaveri där miljöpartiet inte längre är en seriös samarbetspartner. Det har de för övrigt inte varit en enda dag sedan regeringen tillträdde. Den plakatpolitik de nu har lyckats med där utrikespolitiken är den stora förloraren, är ett stort offer för den dumhet som präglar deras agenda. När till och med förra statsministern Göran Persson dömer ut samarbetet borde väckarklockan ringa, mer om det i den här intervjun i Aftonbladet.

NäsapaDen politiska långnäsan är övertydlig i fallet. Snart har regeringen ingen trovärdighet kvar, frågan är om de ens har haft någon? Foto: SVT

Ytterligare en diskussion som måste komma nu är om Margot Wallström kan sitta kvar över huvud taget. Hennes utspel, hennes hanterande av den uppkomna situationen hennes brist på kunskap och hennes ständiga förmåga att ställa till en ännu värre röra är alla faktorer som ligger henne i fatet. Något som borde ha diskvalificerat henne för länge sedan. Till och med en fiskpinne hade alltså gjort ett bättre jobb än den senaste veckans insatser från utrikesdepartementet. Man kan inte annat än undra hur mycket mer skada Sverige tål. Mer om nödvändigheten av hennes avgång har bloggen Anybody’s Place också skrivit. I fredags försökte hon visserligen göra en pudel i riksdagen men tyvärr är redan skadan skedd och det är oåterkalleligt i det korta perspektivet.

Halta LottaHalta Lottas Krog borde vara regeringens favorithak. Mer halt än vår regeringen får man gå långt tillbaka i tiden för att hitta Foto: Restaurangkartan

Man kan inte längre förbise det misslyckande som politiken från regeringen utgör och det värsta är att det kommer att kosta svenska arbetstillfällen och inkomster som kunde ha kommit att bli skatteinkomster från merförsäljning. Inte för att vapnen spelar den rollen men man måste komma ihåg att det som nu händer är att också andra varor och företag kan komma att drabbas. Ericsson hade till exempel för en tid sedan krismöte i regionen och snart kommer andra företag att följa efter. Sverige håller kort och gott på att begå handelsmässigt självmord tack vare den misslyckade utrikespolitiken. Mer om det från SVT i en artikel av Mats Knutsson.

Det viktiga är alltså att antingen regeringen avgår, att utrikesministern avgår och ersätts eller att miljöpartiet utestängs ur regeringen. Allt annat är i det här läget oacceptabelt. Förstår inte Stefan Löfven detta är inte heller han värdig att kalla sig statsminister. Vi behövde en ny regering i september förra året, vi behöver fortfarande en ny regering nu mer än någonsin. Nyval nu, sluta upp med att nedmontera landet för att förvägra oss det. Mer om det feministiska misslyckandet i utrikespolitiken kan man läsa om på Genusdebatten.

Sparka UtDags att ta steget och våga sparka ut miljöpartiet och söka andra att samarbeta med, annars kommer den här regeringen snart att vara kokt och kan redan nu vara det
Foto: Fawltytowersevent

Löjesguiden har idag nöjet att nominera Margot Wallström, en kär gammal gäst, till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: Din inkompetens är omvittnad men nu är också din okunskap i fokus. Utrikespolitik vilar på att man kan hålla de saker som ska skötas i den diplomatiska fåran dvs vissa saker ska inte komma ut i dagens ljus eller diskuteras inför öppen ridå. Detta har du inte fattat, men du har dessutom lyckats gå längre. Genom dina uttalanden har du som utrikesminister lyckats bedriva plakatpolitik genom de diplomatiska kanalerna såväl som inför öppen ridå.

Därmed har du tangerat många av de tabun som finns inom gebitet. Inrikespolitik som maskeras som utrikespolitik kan snabbt få den effekten. Därmed har du och dina regeringsbröder/systrar än en gång spelat rysk roulette med Sveriges internationella anseende och förlorat. Sverige är det som kommer att få betala priset för den dumdryga politik som kallas ”utrikespolitik” och det gör att en fiskpinne hade gjort ett bättre jobb.”

FiskpinneEn fiskpinne hade gjort ett bättre jobb än regeringen. Pinnen 1 regeringen 0. Precis som regeringen har dock pinnen svårigheter att sprattla Foto: Nordstjernan

Också miljöpartiet nomineras än en gång till priset. Motiveringen lyder: ”Högmod går före fall heter det i talesättet och inget kan bli mer sant vad gäller er. Den ståndpunkt ni intar  säger jag inget om, jag håller till och med med i sak, men på sättet ni gör det har nu blivit till en belastning i utrikespolitiken. Få gånger i världshistorien har man kunnat se ett politiskt parti agera så kontraproduktivt och destruktivt inför öppen ridå där tillmälena i debatten allvarligt har skadat förbindelserna med fler länder än Saudiarabien. Det i sin tur tyder på en total avsaknad av politisk mognad.

Vore ni inte så förblindade av makten att till och med jag förstår att det aldrig kommer att hända, vore det enda hederliga för er att avgå. Jag upprepar det trots allt en gång till ”AVGÅ NU FÖR I HELVETE”, det här landet tål inte den destruktiva politik ni står för.”