Analysera mera

Sverige måste vara det enda landet i världen förutom Nordkorea och Kina, där landets akademiska elit öppet kan erkänna att man har en politisk agenda och att man inte alls är objektiv i sina bedömningar. Professorer, doktorander och andra sysslar inte längre med ”objektiv” forskning. Istället för kunskap har vi alltså ersatt denna med subjektivt tyckande lätt maskerat till ”vetenskap”. Det enda syftet med detta tycks vara att påtala för populasen vad de ska tycka och hur ”verkligheten” egentligen ser ut.

Tyvärr har allt som oftast dessa proffstyckare vänsteråsikter. Det är som om dessas mission nästan har antagit religiösa dimensioner när de ska ut och tala om varför man bara kan ha just vänsteråsikter. Förstärkt av titlar som ”professor” och ”doktor”, skänker man dessutom det som bara är en åsikt en aura av trovärdighet. Det hela är lite grann som det gamla bondesamhällets hästhandlare, men nu heter varorna ”åsikter” och ”fakta”.

En av dessa moderna hästhandlare är Stig-Björn Ljunggren. Han brukar i olika sammanhang titulera sig ”den s-märkte statsvetaren” eftersom han är just sosse och statsvetare. Hur ska man kunna lita på en person som inte ens sticker under stol med att hans infallsvinkel är just socialdemokratens?

ReligiösSvensk vänster liknar allt mer en religiös procession där de heliga relikerna och symbolfrågorna bärs fram likt madonna-figurer. Ingen analys i världen kan förneka de problem som blir allt mer övertydliga, ändå missar just analysen hela tiden målet
Foto: By Leonid Solomatkin – http://www.the-athenaeum.org/art/detail.php?ID=219679, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=47136868

För genom att blanda ihop två oförenliga begrepp, subjektivitet och objektivitet, har han ju effektivt stängt dörren till antingen det ena, det andra eller båda två. Man kan faktiskt inte vara statsvetare, objektiv och öppet ha tagit politiskt ställningstagande på en och samma gång. För statsvetenskap är klar som kristall på en punkt, objektivitet gäller. Men avsaknaden av objektivitet är inte allt som går att kritisera tyvärr.

Hans debattartikel häromsistens i Aftonbladet (unvis.it) är lika fel den som hans förmenta ”objektivitet”. Slutsatsen att svenska folket skiter i Stefan Löfven är visserligen riktigt men här finns fler felaktiga slutsatser än det finns riktiga. Ta följande exempel:

”Sverige har utvecklats från en folkrörelsedemokrati till en publikdemokrati där den mediala logiken bestämmer hur det politiska samtalet utformas. Det är därför socialdemokratins framtidsdebatt äger rum i tidningar, på nätet, i tv och andra digitalburna sammanhang. Inte i partiets organisationer. Ty partiet är dött som samlingspunkt.”

Jo, det är sant att det skett en vindkantring. Jo, det är sant att partiet Socialdemokraterna är dött men problemet med påståendet är att det är andra partier också. Få eller inga partier idag har en livfull debatt bland medlemmar från lokalplan till de högsta styrande organen.

Medlemsmöten och hela organisationsmöten har snabbt förvandlats till kafferep där frågor diskuteras men få beslut (Aftonbladet; Archive) av vikt tas. Istället har debatten flyttat till nätet hos i stort sett alla och besluten är idag väldigt centraliserade till en liten elit i partiernas topp. Här skiljer sig inte Socialdemokratin från något annat parti i dagens riksdag, tvärtom har de alltför mycket gemensamt på den punkten.

Felaktigheterna fortsätter i citat som:

”Den tredje förlusten som drabbat socialdemokratin är som bärare av en gemensam berättelse för svenska folket. Svenskheten är på upphällningen, det nationella bryts samman av globala krafter parallellt med individualismens utbredning.”

Svenskheten på upphällningen? Vad menar han? Länge hette vår nationaldag ”svenska flaggans dag”. 1983 blev den vår officiella nationaldag och flaggdag, samtidigt blev den en helgdag. Jag skulle till och med gå så långt att jag påstår att svensk precis som Europeisk nationalism är på frammarsch. I kölvattnet på det är svenskhet och behovet av en nationell identitet ökande, inte minskande. Mycket på grund av vad som kallas ”globala krafter” eller globalisering.

Rysk FolkdräktI en tid när den nationella identiteten och de mer extrema nationella uttrycken ökar i Europa, påstås att ”svenskheten skulle vara på upphällningen”. Tvärtom ökar den också här på både gott och ont. Foto: By Поленов – http://www.polenov.su, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=23501398

I stort sett det enda så lång jag kan instämma i, är att Socialdemokratin är slut som parti. Men den ”delseger”, alltså att partiet ”bara” ligger och hovrar kring 20-procentsstrecket, är ju hur fel som helst. Tvärtom lär den nedåtgående spiralen fortsätta att ta partiet rakt ner i avgrunden så länge man inte vidtar en rad saker.

För det första måste samarbetet med både Miljöpartiet och Vänsterpartiet med omedelbar verkan upphöra. Deras förslag (DN; Archive) är inte bara skadliga för näringslivet, utan det är i vanlig ordning konsumenterna som betalar för deras dumheter i form av höjda avgifter eller sämre villkor. Medborgaren betalar åter indirekt mer skatt utöver vad han eller hon redan betalar ur egen ficka genom att bankernas höjda kostnader drabbar dem.

Det är inte den enda skatt som höjs, faktiskt kommer budgetar under 2016 innebära rena skattechocker. Det är ju så vänstern opererar och det enda sättet förslaget de har för att bemöta de kostnadsökningar (DN; Archive) som nu kommer men som man tidigare så hårt förnekade. Den dagen Socialdemokraterna kommer till självinsikt om att det är de som betalar för de andra partiernas vidlyftighet, kanske de har en chans men fan tror det.

När man dessutom står så pass långt från de ideal man själv påstår sig stå för, ligger varningen för hyckleri (Expressen; Archive) extremt nära till hands. Stig-Björn Ljunggren och andra debattörer borde kanske rikta in sig på den diskrepans som alltid tycks råda i detta parti. De har ju för länge sedan glömt omtanken om medborgaren för att istället se till att den egna lyckan blir total.

De enskilda giriga inom Socialdemokratin är knappast ensamma. De är istället tillsammans med LO storägare av både kapital och tillgångar som du kan läsa mer om på Rebecca Weidmo Uvells blogg. De falska tongångarna har dessutom basunerats ut en längre tid. Detta är ingen ny företeelse inom en arbetarrörelse vars enda arbete är att fortsätta att lura medborgaren med allehanda knep.

The Last BanditVem som är skurken i den soppa som kallas ”svensk vänster” är svårt att avgöra. Det mest talande är dock att de tycks vilja höja skatten på allt och alla till dess ingen längre kan eller vill tjäna en spänn längre. Ingen inom rörelsen talar däremot om sig själva som skurken trots att man äger mer än genomsnittliga bergtroll brukar göra Foto: ”The Last Bandit” Filmaffisch Wikimedia Commons

Det är alltså rätt många poänger Stig-Björn missar, men den grövsta är ändå den sista. När han i all välmening vill ge Socialdemokraterna en alternativ inriktning och ge dem ett nytt samtal att föra med medborgaren är det något som liksom slår slint.

”Vad ska då komma i stället? Framförallt är det identitetspolitiken som formulerats som ersättningsberättelse, där det inte längre är Per Albins folkhemideal som står i centrum, alltså att det inte ska finnas några kelgrisar eller styvbarn, utan snarare ett återupplivande av grupptänkandet.”

Det lite sorgliga, kanske rent av glädjande (?), är att svensk vänster med sådana här uttalanden och tankar, allt mer fjärmar sig från verkligheten. Det är som om dom allihop hade drabbats av just den postkoloniala förbannelsen och att man nu i allt högre grad försvinner, imploderar eller slår knut på sig själva i processen att verkligen visa hur långt från realism man faktiskt står. Svensk vänster är helt enkelt i stort behov av hjälp som att lägga ner den.

Det är nämligen inte mer identitetstänkande eller politik som landet behöver. Istället är det en större respekt för människan oavsett om hon är enbent lesbian från norra Mongoliet, eller om hon är som alla andra. Att se individen har nämligen hittills aldrig varit folkhemmets starkaste gren. Tvärtom förutsätter den en grundsyn av kollektivism vilket har format hela den svenska vänstern sätt att tänka.

Man behöver också komma till insikt om att de lösningar man hittills har använt sig av, t ex eviga skattehöjningar, är en förlegad och kontraproduktiv politik som hör till gårdagen. Tillväxt och jobbskapande som är en förutsättning för välfärdssamhället, kan aldrig komma ur en politik som hela tiden dränerar grundförutsättningen för den. Att hela tiden rycka mattan under fötterna från det som faktiskt är ett måste för välfärd dvs god ekonomi, är i bästa fall att beskriva som självdestruktivt.

MunkAtt uppnå visdom, att kunna bli klokare och därmed se sig själv och sitt egna beteende är inte svensk vänsters starka sida. Tvärtom är de uppfyllda av sån brist på just detta och en tro på att man sitter inne med alla de nödvändiga lösningarna. De bristerna blir snart till dåliga förslag och därmed är landets öde beseglat om inget görs. Foto: By Marubatsu – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=799678

Grundproblemen i alla fallen är just analysen. Istället för att ens komma fram till en i minsta möjliga mån självkritisk bild, kommer man hela tiden fram till en allt mer verklighets-frånvänd världsbild. Omvärldsanalysen haltar, men det gör också slutsatserna. Därmed blir förslagen allt mer genomkorkade och man kan snart inte ens läsa en debattartikel utan att börja undra över tillståndet i en rörelse som helt har tappat markkontakten. Snälla vänster analyser gärna mera, men gör det framför allt bättre.

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster, deras debattörer och den postkolonialt anfrätta agendan som har förgiftat rörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Lägg ner, lägg ner så in i vassen och stäng för guds skull locket på burken för att aldrig mer öppnas igen. Märk gärna tunnan den begravs i ”riskavfall”. Det gör rörelsen till en formfulländad kandidat till priset.”

Dubbla roller

Dubbla roller kan fungera om man vet gränsdragningen. Det kan fungera om man kan hålla isär de uppgifter man är satt att lösa. Det måste också finnas ett regelverk som alla respekterar och följer, annars gör alla som de själva vill. Man börjar helt enkelt sätta sina egna regler och snart är allt anarki.

Men det fungerar däremot inte om man blandar ihop rollerna, inte förstår var gränsen går eller rollerna är så motstridiga att intressen hela tiden kolliderar. Det är där som fackförbundet Kommunal nu har gått fel i det ormbo av dumhet som utspelas för öppen ridå.

KollisionKolliderande intressen är som krockade bilar, det slutar aldrig på bästa sätt. Fackets problem är att man sitter på två stolar, en där man agerar fack och en där man agerar arbetsgivare med ägarintressen. De två kolliderar mest hela tiden och nu ser vi resultatet Foto: Wikimedia Commons

Kommunal är som alla fackförbund satta att tillvarata sina medlemmars intressen. Istället har man delvis satt sina egna intressen före medlemmarnas när man har skänkt lägenheter till höger och vänster. För det är inte undersköterskan eller parkarbetaren som har fått lägenheter i Stockholms innnerstad, det är redan välbetalda sossetoppar som har fått ta del av den ynnesten. Ändå är det just medlemmarnas inbetalade pengar som har gått till inköpen av fastigheterna.

Men statsråd är fattiga människor, de är ju inte mer än ynka 127.000 kronor i månaden att de måste ta till så drastiska metoder som att fråga kontakterna inom facket. Inte kan väl Margot eller Annika tvingas att köpa sina lägenheter, klart de ska ha en på Kommunals medlemmars bekostnad. Allt annat vore väl en anomali i både fackföreningsrörelsen och inom Socialdemokratin. Att få tränga sig i bostadskön tycks också vara normalitet trots Margots bedyranden.

För trots hennes ilska över ”lögnerna” och ”den vilseledande informationen” som hon tycker sig ha fått kan det väl ändå inte vara så att hon tror på detta själv. Hon tror hon har fått garantier att hon inte har trängt sig i bostadskön. Frågan är dock om hon ens själv tror hon inte har gjort det om man får en femma i Stockholms innerstad genom att ringa tre fyra telefonsamtal till Kommunals ordförande?

De dubbla rollerna här är att samtidigt som man sa ta tillvara medlemmarnas intressen så passar man på att tillvarata andras i högre grad. Det är möjligt tack vare att man samtidigt som man är fackförbund är man fastighetsägare. Ja, man är till och med så duktiga kapitalister, något man annars kritiserar starkt, att man äger en flott restaurang på en av stadens mer fashionabla adresser. Det var ju på samma restaurang – Metropol – som hela skandalen inleddes.

PyramidDet är ingen skillnad på den bild som ges av kapitalister och folk från arbetarrörelsen. I slutet av dagen handlar det om att se till att gynna sig och de sina först sist och alltid. Fackföreningsrörelsen i Sverige är kapitalägare, arbetsgivare och förvaltare av kapital för egen räkning Foto: Wikimedia Commons; Pyramid of Capitalist System

I och med att man äger sådant som restauranger och fastigheter hamnar man i nästa fälla. Samtidigt som man är fackförbund är man arbetsgivare. Två intressen på olika ändar av skalan. I ena stunden är man ”solidarisk”, i nästa är man hårdför för att värna sina intressen och maximera vinsten som vilken annan ärkekapitalist som helst. Facket har alltså förvandlats till en organisation baserad på hyckleri och det är det vi nu ser.

För facket är precis som romarrikets Janus – de har båda två ansikten. Ett utåt som talar vackra ord som ”solidaritet” och ett inåt som talar om maximering av vinst och hur man ska kunna gynna sig och de sina. Av naturliga skäl talar man inte utåt om den sista biten, det vore inte bra för imagen. För image är allt det är när allt kommer omkring. Facken kan till och med vara de värsta av arbetsgivare tänkbara.

Jag tänker på mitt egna tillfälliga uppdrag jag hade för tjugo år sedan på Fackförbundet KTK (Kommunaltjänstemannakartellen). Där fanns en äldre man som arbetade i ett arbetslöshetsprojekt som förbundet tjänade pengar på från Arbetsförmedlingen. En dag anställer mannen en gammal bekant utan att berätta att bekantingen hade en ”historia”. Snart hade vännen börjat skåpsupa vilket lastades båda personerna.

De fick till sist båda avsked på grått papper. Mannen som hade handlat i god tro knäcktes totalt och gick så småningom en för tidig död till mötes. I det här fallet agerade facket cyniskt och hjärtlöst utan moraliska betänkligheter. Allt snack om ”solidaritet” var som bortblåst. Hela historien lämnade en fadd smak i varje fall i min mun.

JanusFacket har två ansikten – ett utåt och ett som man inte skyltar med eftersom det förstör deras image. Bilden av dom som kapitalister, kapitalförvaltare och egendomsinnehavare passar inte in när man ska tala om ”omoralen” hos andra Foto: ”Janus-Vatican” by Fubar Obfusco – Foto taken himself, upload to English wikipedia by Fubar Obfusco. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Men den fick mig också att se igenom hela detta lapptäcke av marknadsföring från Socialdemokraterna och arbetarrörelsen. Deras rätta ansikte är inte alltid det av solidaritet. De ger också en bild av en djupt korrumperad rörelse som ser det som sin främsta uppgift är att förse sig och de sina med det bästa livet kan erbjuda. Bloggen Fnordspotting har också skrivit om arbetarrörelsens skeva självbild.

Middagar och sprit på medlemmars bekostnad. Porrklubbsbesöken får man tala tyst om för man är ju feministiska i rörelsen. Man fixar snabbt lägenheter åt sig och sina barn på gatuadresser de flesta av medlemmarna får nöja sig med att gå på. Det här är inget nytt och det kommer säkert att dyka upp igen. För så länge man sitter på två stolar och har dubbla roller är gräset alltid grönare på andra sidan staketet.

En sista tanke riktar sig till svensken. Är det inte dags snart att inse allt som arbetarrörelsen står för, eller snarare inte står för, och kanske låta bli att rösta på något som kan bete sig så här för lång tid framöver? Socialdemokraterna har än en gång visat varför de är slut som parti. Också arbetarrörelsen i övrigt har visat varför deras grundmurade rykte som totalt korrupt är välförtjänt. Det är läxan till svensken att lära in, inte att vi ska fortsätta att rösta på dem igen och igen.

MusikDags att sluta marschera till Socialdemokraternas locktoner svensk! Det är ändå rätt falska toner som kommer från deras håll och nu har vi dessutom facit rakt framför näsan. Foto: ”DogParade30Dec07BariSnare” by Infrogmation of New Orleans – Photo by Infrogmation. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag smått förtjust arbetarrörelsen och Socialdemokratin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Arbetarrörelsen arbetar nog mest med sin egna undergång så länge man inte förstår att välja en roll istället för att likt en förklädd gud iklä sig två. Visst är det lönsamma investeringar ni gör, men det lockar också in i affär efter affär som är mer och mer tveksam. Den senaste är inget undantag, tvärtom visar den bara hur djupt korruptionen i arbetarrörelsen faktiskt har sjunkit. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

En delikat soppa

Arbetarrörelsen har en rik visskatt som handlar om de orättvisa förhållanden som ingen kan förneka rådde i början på 1900-talet. Men det var då, texterna känns numer mal- placerade eftersom inga av de förhållandena längre råder. En av dessa visors texter går ”sådan är kapitalismen, otack är världens lön”.

Men det har blivit dags att ändra den texten till ”sådan är socialismen” eftersom det idag fredag har visat sig vara just ”arbetarrörelsen” som står för orättvisan och att flera personer är insyltade i den härva som nu avslöjas kring fackförbundet Kommunal. Det är helt enkelt business as usual i arbetarrörelsen för tyvärr känns mönstret igen från många gånger förr.

Det var tyvärr länge sedan den så kallade arbetarrörelsen var en rörelse för den lille mannen eller kvinnan. Numer är de förvaltare av den makt och rikedom som de under alla år har roffat åt sig. I den leken är både sossar och fack samma andas barn.

Det började ju med avslöjandet att restaurang Metropol som kommunal äger och driver mitt inne i centrala Stockholm hade hyrts ut till ett evenemang (Aftonbladet; unvis.it) med porrskådisen Puma Swede. Också en naken Tony Irving har gått att begapa sig över på krogen och då fick moralpolisen nog. Nakenchocker och porr ingår inte i arbetarrörelsens värderingar. Att de däremot äger flotta restauranger på en av stadens finare adresser sticker inte alls i ögonen på någon.

Puma SwedeHela skandalen inleddes med att Restaurang Metropol som ägs av fackförbundet Kommunal, hyrdes ut till ett evenemang där porrskådisen Puma Swede var huvudattraktion. Snart växte dock allt till nya proportioner Foto: ”Puma Swede AVN Awards 2006” by jerone2 – _MG_6447Uploaded by gohe007. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Men en snöboll satt i rullning stannar inte så lätt. Snart visade sig syltburksmentaliteten i facket ha nått nya höjder. Ordförande i Kommunal Annelie Nordström och tredje vice ordförande Anders Bergström hade övernattat gratis (SVD Näringsliv; unvis.it) och druckit sprit på medlemmarnas bekostnad på förbundets konferensanläggning Marholmen.

Snusket i Kommunal var ett faktum och det ledde snart till att Anders Bergström tvingades avgå (SVT; unvis.it). Kom dock ihåg att ordförande som är lika skyldig hon fortfarande sitter kvar, att inga pengar har återbetalats och att Anders Bergström kan utlösa sin fallskärm (Kommunalarbetaren; unvis.it) på nästan 2 miljoner kronor. Vilka medlemmar som har de pengarna är en bra fråga men gissningsvis ingen eftersom Kommunals medlemmar många gånger är lågavlönade.

Skandalen den rullar dock vidare och har nu också börjat avslöja lika stora snaskigheter inom moderpartiet socialdemokraterna. Äpplet faller ju som bekant inte långt från trädet. En av dessa som nu är utpekad är ingen mindre än Margot Wallström (Aftonbladet; unvis.it).

Hennes svar tycks resolut, hon känner sig lurad då hon frågat de viktigaste frågorna som det hela handlar om. Hon menar till och med att Kommunal har ljugit (DN; unvis.it) för henne vilket ju är rätt starka ord. Det det handlar om är om Kommunal som lagen säger har lämnat det antalet lägenheter till bostadskön som man ska. Nästa fråga hon påstår sig ha ställt är om det innebar att hon trängde sig i  bostadskön när hon fick lägenheten.

KöVi vanliga dödliga får stå i kö för att ens komma på tal för lägenhet i Stockholms innerstad, är man sosse räcker några samtal till kompisar i fackföreningsrörelsen så är saken biff Foto: ”1931. Очереди на Пятницкой” by Branson DeCou – http://www.oldmos.ru/photo/tag/Branson+DeCou. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Hon hävdar själv att hon fått garantier från Annelie Nordström att allt var i sin ordning. Själv tror jag mer på jultomten än hennes fåfänga försök att skyla över praktskandalen (DN; unvis.it). Tror hon t ex helt och fullt själv på att hon inte trängde sig i kön när hon fick en attraktiv lägenhet som det är minst tio års bostadskö på, troligen längre, bara genom att ringa ett par samtal till Kommunals ordförande och dess tredje vice ordförande? Gör hon det är hon mer än lovligt naiv och bör inte vara minister av det enkla skälet!

Säg den skandal som omger utrikesministern som stannar vid så simpla fakta, det hela har naturligtvis än mer förvecklingar att erbjuda. Ett statsråd får utöver en rätt fet lön varje månad ett tillägg på lönen på 12400 kronor för att kunna hyra eller skaffa lägenhet. Själva ersättningen för hyra ligger på 8000 kronor men så får man om man inte bor i Stockholm en så kallad avlöningsförstärkning som ligger på 4400 kronor.

Ersättningen ska vara till för att täcka kostnaden för dubbelt boende, den kostnaden på hemorten och den i Stockholm. Margot Wallström är skriven i Värmland, alltså har hon rätt till ersättningen trots att hon bor i Stockholm. Den fattiga och utblottade Margot Wallström har ju ”bara” en månadslön (SVT; unvis.it) på 127.000 kronor så hon har inte råd att avstå från tillägget eller att köpa sig en lägenhet som alla andra röstkossor måste.

Den lägenhet som hon nu fick i Stockholms innerstad som är fullt möblerad har en hyra på 12432 kronor. Räknar man alltså av vad hon får och jämför med vad hon ska betala så blir alltså summan 32 kronor (DN; unvis.it) vilket är vad hon faktiskt betalar ur egen ficka. Det är inte många i landet med så hög lön som har så låg hyra Margot, särskilt inte de medlemmarna inom Kommunal! Dom vill säkert också ha en femrummare i Stockholms innerstad för 32 kronor i månaden Margot!

TiggareVåra svenska politiker är ju så fattiga med sina 127.000 kronor i månaden att de knappast har råd med sånt som att köpa sin lägenhet. Istället är de hänvisade till allmosor från facket och kompisarna i arbetarrörelsen Foto: Wikimedia Commons

Det är med andra ord en chans få utanför fackföreningsrörelsen eller Socialdemokratin har som nu har utnyttjats. Det visar väl om något att George Orwell hade helt rätt när han skrev ”Vissa djur är mer jämlika än andra” i satiren ” Animal Farm. Hennes dubbelmoral är därmed total vilket den alltid lika suveräne bloggaren Fnordspotting har skrivit om.

Det har redan framförts krav på mutgranskning (DN; unvis.it) av Wallström, kravet har kommit bland annat från svenskt näringsliv. Problemet med det kravet är att ett sånt arbete säkert lär ledas av en lojal liten sosse som utsetts att städa snarare än att utreda. Risken är tyvärr rätt hög att en sådan granskning inte blir fri och opartisk, det lär nog det korrupta partiet socialdemokraterna se till.

Ett annat problem är att just i detta ögonblick lär telefonerna gå varma och de gemen- samma versionerna av historien lär övas in både på LO-borgen, i Rosenbad och i Kommunals fackpampshögkvarter. Dokument lär förstöras och bevis städas undan, det är så det går till när skiten träffar fläkten och man måste stå till svars för saker man annars ser som sin självklara rätt.

För problemet går djupare än en enda minister. Annika Strandhäll är landets socialminister och också hon dras nu sakta in i denna historia. Hon fick också lägenhet (Expressen; unvis.it) genom facket. Denna gång var det fackförbundet Vision som ordnade detta. När hon så småningom köpte villa bodde hon trots att hon borde sagt upp lägenheten kvar. Nu fyra år efter flytten har ingen flytt eller uppsägning av lägenheten skett.

FlyttlassOckså socialminister Annika Strandhäll fick lägenhet men genom Vision. Snart hade hon köpt villa men ännu har inget flyttlass setts till vid den flådiga innerstadsadressen. Foto: Wikimedia Commons

Mitt i den senaste soppan står en handfallen statsminister. Inte för att Stefan Löfven hittills har visat sig vara så framgångsrik som handlingskraftig ledare, snarare tvärtom, men den här gången tar han nog priset. När han borde agera sticker han istället huvudet under sanden. ”Inga kommentarer” (DN; unvis.it) tycks vara hans taktik och han har för säkerhets skull också pekat på att han ”inte har tid” att kommentera.

Istället har han skickat ut partisekreterare Karin Jämtin som kommit med det fantastiska uttalandet på händelsen:

”Att det finns privata hyresvärdar är bra”

Vad säger det om något? Är det ett svar man kan förvänta sig i en situation där folk kräver besked istället för sagor och halvdebila påhitt? Nej, läs mina läppar! Ingen av er har levererat ett j-a dugg till förklaring. Ni har båda uppvisat det som brukar vara sossarnas taktik i sådana här situationer nämligen försöken att trolla bort korten. Gör dig oanträffbar, späcka schemat eller påstå åtminstone att du inte hinner och kom gärna med förklaringar som skulle fått Pinocchios näsa att bli 300 kilometer lång på ett enda försök.

När det behövs ledarskap får både sossarna och folket alltså lama försök att smita undan sitt ansvar. När mönstret går igen och igen och igen och igen, får vi halvkvävda visor om ”lögner” och ”missuppfattat”. Anfall tycks vara bästa försvar, fungerar inte det gör man bara en pudel. Att man i slutänden framstår som den tvättäkta skitstövel man i själva verket är, tycks oroa lite eller inget.

Det är samma sak alltså Det är dags att lära oss en ny läxa. Sossarna värnar inte längre den lilla människan, om de någonsin gjorde det så är den eran för länge sedan över. För som jag skrev, detta är inte första gången och förmodligen inte heller den sista som vi ser en praktskandal utspelas för öppna ridåer. Tittar vi tillbaka i historien, framåt kan vi ju i nuläget inte se, kan man skönja just detta mönster.

Napoleon BonnaparteSanningen är att det var länge sedan Socialdemokraterna ens brydde sig om vanliga människor. Numer har de själva satt sig på tronen, placerat kronan på huvudet och inbillar sig att de är guds gåva till folket. Foto: ”Jacques-Louis David 019” by Jacques-Louis David – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia

Historiskt sett kan vi alltså hitta ännu fler skandaler kring sossar och boende som har mer än bara antytt att de glider förbi allt och alla på en räkmacka. Wanja Lundby Wedin och hennes lägenhetsskandal (Aftonbladet; unvis.it).  Laila Freivalds miljonklipp (SVD; unvis.it) är en klassiker. Också Ylva Johansson och hennes make Erik Åsbrink gjorde en bra affär (Expressen; unvis.it) på sin lägenhet i Stockholms innerstad.

Socialdemokratin är alltså en organisation som inte bara ser makten som sin i evigheten. De är också en organisation som lär upp de sina att är man sosse behöver man knappast leva som man lär, man är helt enkelt en elit (SVD; unvis.it). Andra måste stå i bostadskö – inte vi. Medborgarna måste leva efter alla regler vi skapar – inte vi, vi glider ovanpå. Vanliga människor har inte råd – det har vi, vi är eliten.

Det är dessutom inte första gången arbetarrörelsen och porrklubbar eller annat porrigt går hand i hand. Björn Rosengrens krumbuktande är väl vid det här laget en svensk klassiker. Det började enligt Rosengrens version med ett amerikanskt besök. För att förära kvällen gick man ut och åt och snart hade man hamnat på lite mer ljusskygga ställen än de gängse. När den intet ont anande Björn blev uppassad av en väldigt lättklädd dam förstod han det han dittills inte hade fattat.

Porrklubbsbesöket (Piratförlaget; Verkligheten Bakom – Studio Sex) kom att kosta TCO:s medlemmar 55.000 kronor för något som borde ha kostat en bråkdel av summan. Rosengren var ju vid tillfället ordförande i just TCO, han blev så småningom Näringsminister som tack för sitt tvivelaktiga besök. Summan för medlemmarna justerades och den summan betalades av Rosengren själv för att inte väcka än mer ilska hos medlemmarna och folket.

BurleskEn av ingredienserna i den soppa som uppstått i både arbetarrörelsen och socialdemokratin heter fäblessen för lättklädda damer. Det är ju inte första gången den andan faller på så gubbväldet i facket har inte sagt sitt sista ord Foto: ”Bon-Ton Burlesquers” by H.C. Miner Litho. Co. – Library of Congress[1]. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Så fortgår (s)nuskklubben inom Socialdemokratin och vad gör väl det, folk röstar ju på dem ändå. Den delen bör det nog bli ett stopp för efter den senaste tid ens händelser. Dags att göra oss av med inte bara ett maktfullkomligt utan också ett korrupt parti. Vad mer behöver svensken i form av avslöjanden för att kunna öppna ögonen? Dags att slå hål på myten om den gemytliga och medkännande socialdemokratin! Sanningen är att de omger sig med så många myter att ingen borde tro på dessa längre.

Löjesguiden nominerar idag illmarigt Socialdemokratin och arbetarrörelsen i stort till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni kan som inga andra i svensk politik och samhällsliv visa hur ett hyckleri i praktiken ska gå till. Regler och moral gäller bara andra, inte er. Få gånger i världshistorien har väl så få lyckats med så mycket med så små medel. Hyckleri kräver ju trots allt bara en inställning/en uppfostran i den rätta tron om sig själv, för att den ska bli möjlig. Det gör er till en unik kandidat till priset.”