Första maj och andra vurpor

Första maj är avverkad, som vanligt har den varit full av floskler och andra tomma ord. Det hela har snarare förvandlats till ett väckelsemöte för de övertygade där de kan stå och skandera ut sin plakatpolitik. Få är dock som vanligt förslagen som kommer att leda till det landet skriar efter som fler jobb t ex. Statsministern lovar t ex 5000 beredskapsjobb (DN; Archive) för våra skattepengar som skulle ha gått till vård skola och omsorg. Nu ska de istället gå till att ge en misslyckad politik konstgjord andning.

Med 400 000 öppet arbetslösa (Ekonomifakta) tycker man väl kanske lite till mans att regeringen borde ha mer än så i sin rockärm. 5000 Jobb som dessutom inte är ordinarie tjänster och i vanlig ordning finansierat av det offentliga, är ungefär som att släcka oljebränder i ett upplag med en tillbringare vatten. Stefan Löfven och andra vänster-människors förmåga till självbedrägeri i frågan och de fortfarande övertygades nästan religiösa fanatism är både roande och oroande. De tycks inte se verkligheten helt enkelt.

För att vi mitt i högkonjunktur inte förmår skapa jobb (DN; Archive) borde oroa nåt så in i Norden. En sån här dag tar man dock fasta på overkligheten snarare än verkligheten och snart har vi en floskelstorm som vi aldrig har skådat förr. Och alla de som fortfarande är övertygade står och applåderar åt att människor som Stefan Löfven vänder verkligheten ryggen.

Sångerskan Cher kan stoltsera med hitten ”Turn Back Time”, svensk vänster önskar nog att de var kapabla att göra samma sak alltså att vrida tillbaka tiden. För en mer unken anrättning än den som serverades igår med mer tomma ord och tveksamma tankar får man nog leta efter. Foto: Av Ian Smith from London, England – Cher. The picture was cropped to remove watermark ”www.flickr.com/photos/smeian9061/5324338814/”, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12668019

Ytterligare ett skäl till varför Stefan Löfven tillsammans med Magdalena Andersson inte lever i verkligheten får vi på handen genom nyheten (SVT; Archive) om att statens budget inte längre räcker. Vår finansminister tar därför pengar från trängselskatten i Göteborg som under täckmantel att den skulle finansiera kollektivtrafik, nu istället finansierar migrations-kostnader. Samma finansminister tvingar i samma migrationskostnads fotspår det statliga företaget Akademiska Hus (DI; Archive) att skuldsätta sig för att driva in pengar.

Samma strutspolitik drabbade förra året SJ (DN; Archive) när dessa tvangs utbetala nästan 2 miljarder extra åt staten för att täcka deras underskott. En kostnad som innebär att bolaget antingen måste sälja tillgångar, skuldsätta sig eller skjuta upp nödvändiga investeringar. Allt för att vår regering inte kan säga nej till mp i migrationsfrågan och inte heller kan skillnaden mellan plus och minus.  Vi både lånar och brandskattar våra tillgångar för att ha råd med migrationen. Kan man beskriva något som mer galet?

Att vända verkligheten ryggen gjorde säkert också de nazister som hade sökt och fått tillstånd att demonstrera samma dag som vänstern. Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) hade sökt och fått tillståndet trots att det var ett känsligt kapitel i det till ytan lilla Borlänge (SVT; Archive). Polisen som först velat avslå ansökan, hade efter hot om anmälan till Justitieombudsmannen (JO) inte mycket val än att godkänna denna.

Reaktionerna (Norran; Archive) har inte låtit vänta på sig, Vänsterpartiets distriktsordförande Cecilia Ronsten menar att beslutet är odemokratiskt! En mycket lustig syn på demokrati då Cecilia borde veta att demonstrationsrätten är inskriven i grundlag. Hade rollerna varit omvända hade det säkert låtit annorlunda från henne och svensk vänster. De tycks ju se demonstrationsrätten som sin rätt, men andras möjlighet på nåder.

Demonstrationstillstånd är trots vänsterns syn på saken, inget som bara vissa har rätt till. Tvärtom är rätten inskriven i grundlagen vilket man borde tänka på innan man uttalar sig. Foto: By No machine-readable author provided. Soman assumed (based on copyright claims). – No machine-readable source provided. Own work assumed (based on copyright claims)., CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=340630

Ja jag kan se varför det hela är provocerande. Men lika provocerande är det att behöva konstatera att ett så kallat demokratiskt parti som Vänsterpartiet, vill möta antidemokratiska krafter med lika antidemokratiska åtgärder. Vad gör det Vänsterpartiet till för kraft? Ränderna tycks inte gå ur trots förtvivlade försök. När dessutom fler stämmer in i samma körverk (SVT; Archive) är måttet rågat. Lars Ohlys ordval säger allt och mer:

”Polisen har nämligen haft det extremt dåliga omdömet att bevilja nazister demonstrationstillstånd i Borlänge på arbetarrörelsens högtidsdag.”

Jag ska ge Sveriges samlade vänster ett tips för en gångs skull – skit i dom! När de vill provocera, låt er inte provoceras. När de vill få fokus på ”sin sak” vänd dem ryggen, annars hjälper ni dom att sätta fokus på just deras frågor. Vill ni verkligen att de ska få mer medie-utrymme än de förtjänar? Om svaret blir nej så svara för guds skulle inte med förbud och inskränkningar, det gör er till precis lika dåliga demokrater som nazisterna själva!

Som vanligt har jag sparat det bästa till sist. För vem kan tycka annat än en ren smutskastning med hjälp av lögner är något annat än ett svårslaget rekord? För det är precis det som svensk vänster och främst Stefan Löfven sysslar med på självaste första maj. Den svadan som levereras genom Aftonbladet (Archive) (!) är dessutom signerad Lena Mellin (!!).

För lögn är det om man påstår att alternativet till den nuvarande regeringen är en ”blåbrun sörja” när den lika gärna hade kunnat heta S+M+Fp t ex. Det är också lögn att påstå att M vill ”lagstifta om sänkta löner”. Rätt påstående hade varit att de inte vill lagstadga om ingångslöners nivåer. De vill gärna att parterna kommer överens via avtal hur höga ingångslönerna ska vara och också gärna se dessa sänkta för att pressa ner ungdoms-arbetslösheten. De vill däremot inte lagstadga om lönernas nivåer för de som har ett jobb.

Man brukar inom politiken tala om att den som inte längre har några fullgoda argument för den egna patetiska existensen, gärna tar till lögnen när argumenten fattas. Att på de redan betungande egenskaperna för en av det moderna Sveriges sämsta statsministrar lägga denna börda är en gåta. Har han så lite att säga, så få argument kvar att han måste nedsänka sig till en nivå som inte är värdig ens för Stefan Löfven? Ett ovärdigt avslut var så skapat på ett ovärdigt firande. Arbetare i Sverige skulle ha det mycket bättre utan detta.

Alltmer tyder på att vänsterkrafter i hela västvärlden tillhör en förgången tid, de enda som inte förstår den saken är de själva. När en statsminister till och med måste konstruera verkligheten för att kunna skapa de argument han själv saknar, är något genomruttet Foto: By Eric Pouhier – Own work, GFDL, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3930441

Löjesguiden nominerar idag Svensk vänster till priset ”Folihatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kan det sägas bättre? Svensk vänster gör det igen! Gång efter gång visar ni upp hur inkompetenta och alltför ofta hur antidemokratiska också ni är. Det gör er till kandidater som ligger i startblocken redo att försöka slå Usain Bolt på fingrarna.”

Nedmonteringens regering

När Löfven tillträdde kallade ju han sin ministär för ”samarbetsregeringen”, nu visar det sig att den titeln är grovt missvisade. Den borde heta ”nedmonteringens regeringen”. Ett nytt exempel såg nämligen dagens ljus under torsdagen i förra veckan då regeringen la fram sitt nya förslag om kvalitetssäkring av högskolan. Läser man förslaget förstår man att nu kommer kvalitén att minska med överljudsfart.

”Speed of Sound” (Överljudsfart) heter berg- och dalbanan som Helene Hellmark Knutsson eventuellt har åkt till dess blodet befann sig i fötterna istället för i huvudet. För ett mer anemiskt förslag än det hon åstadkommit är svårslaget. Foto: Wikimedia Commons

Idag är det andra motsvarande institutioner på andra universitet som tillsammans med Universitetskanslerämbetet (UKÄ) granskar sina kollegor och kommer med kritik mot utbildningar som inte håller måttet. Den principen infördes av Jan Björklund under Alliansens dagar. Detta är ett system som har fungerat väl då flera utbildningar har under- känts av UKÄ. En måttstock i deras arbete har varit om studenterna enligt högskoleför-ordningen har nått uppsatta kunskapsmål eller inte och där har flera universitet fastnat.

Systemet har alltså hittills fungerat och hindrat universitet från att starta kurser hur som helst utan att betänka kunskapsmålen och kvalitén på utbildningen. Men nu vill alltså regeringen ändra på detta och se till att införa ett nytt sätt att bedriva arbetet. Resultatet kan bli en snabbt fallande kvalitet på universitetsutbildningar och därmed har regeringen slutit cirkeln. För går förslaget igenom har man nedmonterat också universiteten.

Med det nya förslaget kommer institutionerna på universiteten att granskas av sig själva, dvs de kommer inte att ha någon som hindrar dem eller en högre instans som granskar dem. Förslaget har redan väckt protester (SVD; Archive) och måste också enligt  mig stoppas omedelbart. Någon kanske tycker att det inte gör så mycket om man genomdriver förslaget (?) men man måste betänka vad som kommer att hända därefter.

Att betrakta/granska sig själv har aldrig varit en bra idé. Förutom den uppenbara att man aldrig riktar kritik mot sig själv eller blir blind inför de egna bristerna, kommer också frågor om objektivitet med i bilden. Förslaget bör därför förpassas till papperskorgen Foto: ”The Toilet of Venus” av Peter Paul Rubens Wikimedia Commons

Förra gången kraschlandningen inom socialdemokraterna hade makten använde man högskolan och dess utbildningar till att dölja verklig arbetslöshet (Hufvudstadsbladet). I intervjun utfrågas Ebba Witt Brattström om hur universitetspolitik i Sverige ser ut och hennes dom är hård:

”Man ska inte använda högre utbildning för att dölja sin arbetslöshetsstatistik. Man ska inte tvinga unga människor att söka studielån och skaffa sig skulder för livet, i stället för ett hederligt jobb eller en riktigt bra utbildning. Det system vi har i Sverige nu innebär någonting mittemellan, sloppy sloppy, för alla. Det ger intryck av ett land som inte tror på sin framtid och inte satsar på sina unga.”

För det är ju det som är förlängningen, att vi kommer att få otaliga kurser som mer eller mindre är ett skämt ur en akademisk synvinkel. Några exempel: Harry Potter-kunskap och Kajakpaddling (Metro; Archive) på Linné-Universitetet i Växjö eller måltids och restaurang-kunskap på Umeå Universitet. Förutom dessa exempel kan man nämna inrättandet av en utbildning i parapsykologi (Sydsvenskan; Archive) vid Lunds Universitet. Vad sägs om tio poäng i tankeöverföring eller andeskådning?

Det lite problematiska är att de här kurserna har det i varje fall funnits en nödbroms, med regeringens förslag lär de multipliceras. Min gissning (?) är att hela upplägget har en baktanke som är än mer cynisk. Med alla nytillkomna kommer också problem som bostadsbrist och arbetslöshet. Regeringen vill säkert inte att SD ska fortsätta att växa så att göra något åt problemen har säkert hög prioritet. En sån metod kan vara den nu åter till heders komna metoden att gömma undan arbetslösheten i kurser på universiteten.

Det KAN alltså vara tricksandet och trollandet med statistiken som återigen ligger bakom förslaget. Det leder till färre öppet arbetslösa men också ett utbildningssystem som alltmer liknar ett fuskbygge av rang. Regeringen tycks alltså ha gjort det igen, misslyckats alltså. Stoppas inte detta förslaget därför att ingen vill fälla regeringen eller att det politiska spelet är viktigare än den faktiska politiken lär vi ligga illa till i framtiden. Det här förslaget lär bara fördjupa Sveriges redan dåliga statistik inom utbildningsväsendet.

Helene Hellmark Knutsson som ligger bakom förslaget som (o)ansvarig Högskoleminister saknar själv högskoleexamen vilket väl är lite talande. Vad du inte har upplevt, sett, erfarit, fått till livs och därmed förstått, är svårt att ha en åsikt om. Än mindre utforma ett förslag om. Hennes bristande kunskaper på området skjuter alltså en hel högskolevärld i sank. Det verkar inte tryggt för framtiden, den slutsatsen behöver man ingen högskoleexamen för att kunna dra.

Sverige blev ytterligare ett haveri rikare i och med förslaget. Vi kan nu stoltsera med ett utbildningssystem som ger medborgaren möjligheten att misslyckas med kunskapsmålen från förskola till högskola. Bra jobbat regeringen! Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Helene Hellmark Knutsson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Som den sanne sosse du är, vet du hur man ska manipulerar siffror och statistik. Ingen kan ju som detta parti denna paradgren. När ni nu har tagit er vatten över huvudet med massinvandring som ska mötas med jobb och bostäder gäller det att dölja misslyckandet. Vad bättre än att bland annat tillse att man gömmer undan folk från statistiken i allehanda kurser utan mening eller mål. Det gör dig till en formidabel kandidat.”

Men det skulle ju bli tillväxt

Ibland är vissa människor för korkade för sitt eget bästa, dock inte ni läsare. Jag tänker nog snarare på alla dem som dansade och sjöng om öppna hjärtan och att alla skulle hit den där dagen på Medborgarplatsen för ett år sedan. Då hette det ju att med en i det närmaste fri invandring skulle det bli tillväxt (DN;Archive-länk) i all oändlighet. För att skänka artikeln lite trovärdighet citerades två nationalekonomer – Andreas Hatzigeorgiou och Magnus Lodefalk – som ställde sig bakom tesen.

Om mottagaren ändå inte förstår sambanden eller vad som sägs kan man ställa upp vad som helst och påstå att det betyder vad som helst. Godhetsrörelsen påstod vi skulle få tillväxt, men vi fick utgifter. Foto: Wikimedia Commons

Problemet är väl att de är inte de enda nationalekonomerna i världen och de är definitivt inte oemotsagda. Tino Sanandaji är också han nationalekonom och han påstår det rakt motsatta i sin forskning som du hittar via länken här under. På sin blogg dit länken leder, menar han att inget sånt samband kan ses. Det hela är alltså enligt Sanandaji en enda stor bluff.

Invandrare byggde inte Sverige

Två utredningar, två slutsatser! Vem är det då som har rätt och vem har fel? Jag satsar mina pengar på att Tino avlöper med segern eftersom det finns material som stärker hans bild som inte har med hans egna forskning att göra. SCB lät göra en kartläggning av hur många invandrare som upp till tolv år efter ankomst fortfarande var arbetslösa, du hittar länken här under till materialet. Bläddra fram till sidorna 43/44 så hittar du uppgifterna.

Klicka för att komma åt LE0105_2014A01_BR_BE57BR1401.pdf

Den var en rätt nedslående läsning. Av de nyanlända kvinnorna stod från början 80 % av dem utan jobb. Motsvarande siffra för kvinnor som flyttat hit från ett annat EU-land eller övriga Norden var 40 %. Efter tolv år var fortfarande 40 % av kvinnorna arbetslösa, motsvarande för EU-medborgare och Nordiska medborgare var 20 %.

Sveriges historia av arbetslöshetsbekämpning är rätt mörk, vi hade lika gärna kunnat låsa in de nyanlända och kastat bort nyckeln. Med de nya insatserna skapas visserligen jobb, men frågan är om det är meningsfulla sådana. Att hitta på jobb är bättre än arbetslöshet men är det meningsfulla jobb? Foto: Wikimedia Commons

För de nyanlända männen såg siffran nästan lika illa ut. 70 % var från början arbetslösa för att efter tolv år landa på 35 %. En jämförelse med män från EU eller norden visade att de hade en arbetslöshet som från början låg på 30 % och som efter tolv år hade sjunkit till 20 %. För både män och kvinnor, både inom-Europeiska och utom-Europeiska personer ligger alltså arbetslösheten mycket högt med tanke på att riksgenomsnittet för 2015
sammantaget låg på 6,7 %.

Sifferexcerciser är en sak men faktum är att bakom varje siffra ligger en mänsklig tragedi. Andra undersökningar visar att få eller inga andra saker är mer nedbrytande för en människa än att vara arbetslös. Om man dessutom lägger till att kostnaden för samhället i form av bidrag naturligtvis ökar så blir det en dubbel tragedi. Om man till sist tänker på att arbetslöshet för vissa leder till för tidig död (SVD; Archive-länk) bör man nog klia sig lite lätt i huvudet.

Allt detta har alltså godhetsrörelsen alltså helt och hållet missat, kanske inte ens diskuterat. Man har bara dansat och sjungit och ett tu tre så står vi där med problem upp till halsen, men ingen som vill ta ansvar för det hela. Inte minst regeringen vill nog slippa se sig själva i spegeln eftersom de var djupt insyltad den dagen på Medborgarplatsen. Tur då att de åtminstone har mage att tilldela de nyanlända praktikantplatser (DN; Archive-länk). Inte för att det kommer att ge mer än tillfällig effekt men någonting är ju bättre än ingenting.

Det är just vid bidragen som skon klämmer extra mycket. Enligt Laura Hartman – Analyschef på Försäkringskassan – förväntas ökningen av bidragen (SVD; Archive-länk)  bli kraftig de närmaste åren. En situation som kommer att sätta än mer press på välfärds-systemet med andra ord, ett system som allt fler nu börjar ifrågasätta eftersom vi betalar men upplever att vi får allt mindre del av välfärdskakan. Hålen börjar helt enkelt redan nu bli så uppenbara att systemet ifrågasätts.

Nu sätter de inblandade än mer press på välfärdssystemet som redan på sina håll är ifrågasatt. Det kanske inte kommer att leda till en kollaps, men det kommer definitivt bli många år av utmaningar där självklarheter inte längre är så på förhand givna Foto: By Constantin Meunier – Photo by Szilas in the Meunier Museum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=9793439

Nej det är inte personalens fel när välfärden havererar. Istället är det i vanlig ordning politikerna som har skurit ner, sparat och sett till att underbemanningen är total. När vi kan läsa om hur hemsjukvård och hemtjänst glömmer patienter (LT; Archive-länk) blir vi naturligtvis upprörda, men det borde vara mot politikerna och godhetsrörelsen vår ilska riktades. De ligger nämligen bakom stagnationen, inte personalen inom vården. För det är ju så det går när beräkningarna slår helt fel.

Det skulle ju alltså bli tillväxt, nu visar det sig att det blir galopperande kostnadsökningar istället. Tyvärr kan dåliga siffror bli ännu sämre och så också framtidsprognoser. Utan att bli alltför pessimistisk är det inte bara arbetslöshets- och bidragssiffror som pekar åt fel håll, också pensionssystemet börjar nu enligt prognoser och redan nu tillgängliga siffror peka åt fel håll. Redan idag lever 225 000 pensionärer (Aftonbladet; Archive-länk) under EU:s fattigdomsgräns.

Prognosen för framtiden ser än sämre ut, 2048 beräknas den genomsnittlige pensionären i Sverige endast ha 48 % av sin slutlön att leva på. En siffra som innefattar tjänste-pensionen och som kommer att placera oss näst sist inom EU om inget görs. Regeringar kan i en sån situation göra en sak av tre. Man kan strunta i att göra någonting. Det kan i det korta loppet dölja det egna misslyckandet och möjligen ge en ny mandatperiod men det löser definitivt inte problemen. Att stoppa huvudet i sanden brukar inte göra det..

De kan slå på alla bromsar för att stoppa utflödet av pengar. Det har regeringar redan gjort då den så kallade ”bromsen” som aldrig var tänkt att användas trots det har slagit till 2010, 2011 och 2014. Inte så populärt hos väljarna kanske för det innebär ju sämre för dem som är pensionärer idag.

Långsamt håller filmens fantasivärld på att bli verklighet. Inom en snar framtid kan Sverige vara ”No Country for Old People” vilket EU:s rapport visar. Det skulle återigen bli tillväxt men det blev visst stagnation Foto: Wikimedia Commons från filmen ”No Country For Old Men”

Det här var ju ett faktum som Fredrik Reinfeldt fick känna på när det hette att han dels beskattade pensionärer högre, vilket var en retorisk konstruktion eftersom det var tvärtom så att förvärvsarbetande i landet var överbeskattade innan jobbskatteavdraget. Det andra var just att pensionerna stod flera år stilla. Sammantaget innebar detta pensionärsuppror och sämre opinionssiffror bland just pensionärer.

Man kan till sist sjösätta ett helt nytt system men problemet är att svensk tradition påbjuder breda lösningar i såna frågor vilket innebär att oppositionen brukar vara med i en sån. I dagens parlamentariska läge är det nog mindre troligt att regeringen vill bjuda in oppositionen.

En inbjudan skulle ju kunna leda till att man ”skänker bort” segern i nästa val därför att alliansen i såna fall framstår som ”ansvarstagande” och ”dom som tar initiativet” i värsta fall. Oppositionen  vill inte göra upp av samma skäl, överenskommelsen kan gynna regeringen och stärka denna. Därför spelar man hellre Svarte Petter med varann, särskilt i frågor som av tradition brukar göras upp i samförstånd dvs är blocköverskridande.

Tillbaka på ruta ett alltså. Ska man gissa så lär väl inget hända eller som det så fint heter på svenska ”vi tillsätter en utredning som blir klar om fem till åtta år” för att undvika att hantera den heta potatisen. Vi får se om Löfven har något politiskt mod kvar över huvud taget. Något jag personligen tvivlar på eftersom hans kännemärke hittills har varit att vara frånvarande, inte ta beslut eller att fatta fel beslut som leder till helt galna konsekvenser.

Bästa sättet i Sverige att begrava en besvärlig fråga är att slänga in den i en utredning som tar evigheter. Framtidens pensioner är säkert en sån fråga som ingen, vare sig opposition eller regering, vill ta i. Återstår att se om det blir någon konkret åtgärd med andra ord. Foto: Freepik

Låt oss istället sammanfatta. Godhetsrörelsen har alltså sett till att få hit dessa människor, utan att kunna ge dem hoppet om ett jobb om man får tro statistiken, utan att kunna för- sörja sig utom genom bidrag och som grädde på moset underminerat pensionssystemet. Nödtorftigt försöker nu de politiker som då stod bakom allt nu att lappa sitt fuskbygge med hjälp av påhittade jobb som ibland inte ens skulle existerat om inte insatsen fanns från regeringen.

Sammantaget ska detta leda till tillväxt och mer välfärd när det i själva verket leder till mer bidrag och mindre i fickan för alla. Ett faktum som kommer att gälla från den dagen du kliver ut på arbetsmarknaden till dess du har dragit igen locket på träfracken. Skatteintäkterna kommer därmed att sjunka och till sist kommer också välfärden att påverkas negativt. Skola och omsorg börjar gå kräftgång och så är också barnen och de äldre snart drabbade. Jag har hört mycket in mina dagar men detta tar nog priset.

Det finns ytterligare en rad faktorer som jag inte har tagit upp i denna artikel som att utbildningsnivån ligger långt under den som getts föreställning om t ex. Också det kommer att inverka på hur framtiden kommer att se ut. Jag vet dock ett än bättre sätt  att säkra framtiden. Byt regering omedelbart, den nuvarande är livsfarlig för all form av tillväxt, välfärd och balans i samhället!

Om inte problemen tas på allvar är det mer än tid att ge regeringen rött kort. Problemen kan ju som bekant tillskrivas regeringens politik och framför allt två partier som har försatt oss i situationen som har lett till situationen Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen är som följer: ”Regeringen får indikation på indikation på att allt inte går åt rätt håll, ändå låtsas man att det gör det. Man drar sig inte ens för att helt öppet sopa sina egna problem under mattan med hjälp av nya fina bidragsmiljarder till tjänster som normalt inte skulle ha funnits om det inte vore för Sovjetinspirerade order uppifrån. Det som inte ledde till den så hett eftertraktade tillväxten ska nu åtminstone se ut som det. Ni är mer än värdiga kandidater.”

Nu börjas det!

Det har blivit dags att avrunda året och ta lite jullov också för bloggen. Först har det dock blivit dags att summera ett tillstånd i landet som alltmer, mycket tack vare regeringens politik, handlar om ett land under prövning. Statsministerns jultal (SVT) handlade mycket om att peka ut alla utmaningar men också om att peka på ljuspunkterna. En skönmålning som för flertalet känns som en stor illusion.

Stefan Löfvens värsta fiende under året har hetat ”verkligheten”. Han har likt Don Quijote kämpat med sina väderkvarnar men förgäves, snart har resultaten dykt upp och de har minst sagt inte gått hans väg i någon fråga. Tvärtom har han lyckats landa på tvären och inte har det blivit bättre av att snart sagt varje minister får underkänt på en eller flera punkter. Det märks att socialdemokraterna har dränerats på nyckelkompetens under åren i opposition som man kan läsa om i ledaren i Norrtelje Tidning (unvis.it).

Hur än statsministern bär sig åt tycks han hamna fel i snart sagt varje fråga. I vissa fall har han själv bidragit till den utveckling som har lett fram till kraschlandningen. I migrationsfrågan har han t ex nu öppnat upp för en utveckling som kan leda till att folk får jobba för minimilöner. Foto: Wikimedia Commons

Istället har Löfven fått hålla till godo med ett gäng ministrar som har haft största möjliga skillnad i kvalitet. Peter Hultqvist som försvarsminister har varit ovanligt lyckad, men har många gånger fått se sig förbigången av andra ministrar som inte har tålt hans kompetens. Det var ju det utrikesministern gjorde i ärendet med Frankrikes framställan om hjälp mot terrorismen.

Också Anders Ygeman gjorde för ett kort tag ett bra intryck men snabbt kastades också han under tåget när han ena dagen lät meddela att Öresundsbron skulle stängas för att ge Sverige andrum, för att nästa dag vara tvungen att ta tillbaka allt. Anledningen då var dels att lagrådet hade gett förslaget tummen ner och att oppositionen därmed fick kalla fötter. Men gissningsvis bidrog också Stefan Löfvens oförmåga att bereda och förankra ärendet så att det fick ett annat resultat.

Hade Löfven varit lite realistisk hade han kunnat förutse att lagrådet skulle nobba förslaget. Det är nämligen inte alltför svårt att gissa att en stängning där tåg och bilar skulle hindras i sin fria rörlighet och där resenärer beroende av kommunikation över sundet skulle bli de som sattes i kläm, skulle bli för mycket för en granskning. Inte heller att tågbolag och bussbolag nu skulle bli gränskontrollanter var särskilt realistiskt om man ska vara ärlig som man kunde läsa om i Skånska Dagbladet.

Allt hade alltså med lite erfarenhet och rutin kunnat gå att förutse. Istället fick vi en soppa där dåligt beredda beslut och sista-minuten-beslut där till och med den lilla kompetens regeringen besitter offrades i form av ministrar som schavotterades inför öppen ridå. Hade Löfven berett ärendet och förankrat det bättre , hade han haft större möjlighet att få deras ogillande något dämpat. Ygeman fick bära hundhuvudet, också Peter Hultqvist i en annan fråga lite senare, för vad andra hade ställt till med.

Den soppa som regeringen ställer till med har gått så långt att de två enda ministrarna med kompetens har slängts under tåget. Ygeman och Hultqvist fick ganska handfast känna på hur den beryktade ledarstilen som statsministern står för kan kännas när konsekvenserna blir kända Foto: ”Bean soup with tomatoes and red peppers” by Gillgaramond – Own work. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Motsatsen till Ygeman och Hultqvist dvs rent inkompetenta är lättare att hitta i regeringen. Fokus har under hela hösten legat på utrikesminister Margot Wallström, så också här på bloggen, men faktum är att det finns en uppsjö att ösa ur. Nästa till rakning är infrastruktur-minister Anna Johansson. Tidigare under hösten var hon på möte med SJ för att få information om vad som skulle hända om man från regeringens sida skulle kräva att trafikbolagen skulle sköta id-kontrollen vid resa över Öresundsbron.

SJ menade på mötet att ett totalt stopp för tågtrafiken skulle kunna bli konsekvensen eftersom man inte hade resurserna att genomföra det som den nya lagen medför. På mötet fanns flera ur oppositionen med genom riksdagens trafikutskott och de är nu starkt kritiska till Anna Johanssons agerande. När hon fick informationen borde en av de första åtgärderna ha varit att göra en konsekvensanalys som är en snabbutredning för att se vad ett beslut leder till. Ingen gjordes!

Nu är hela den process SJ beskrev fullbordad, från den fjärde januari nästa år kommer man inte längre att köra x2000-tåg till Köpenhamn, anledningen är att man inte hinner.  Det är då de nya reglerna börjar gälla. När nu skiten träffar fläkten är ministerns press-sekreterare Elin Tibell ute och försöker gjut olja på vågorna, själv är Anna Johansson oanträffbar. Elin Tibell menar att det är ett internt problem för SJ när det egentligen handlar om en konsekvens av regeringens beslut.

Att Anna Johansson har brustit i beredningen av ärendet är inget som tycks bekymra Elin Tibell, hon fortsätter att skjuta på SJ. När det inte längre går ber hon reportern kontakta Trafikverket för svar, de har upplysningsvis än mindre att göra med saken än SJ. Det finns inte på kartan i vare sig pressekreterarens eller ministerns värld att man inte skjuter pianospelaren.

När minister efter minister gör bort sig måste de naturligtvis räddas. I Anna Johanssons fall till vilket pris som helst, till och pianospelaren är ett legitimt mål när pressekreteraren Elin Tibell nu försöker dölja att ministern har gjort bort sig Foto: ”Piano Player On Lviv Market Place” Wikimedia Commons

Allt detta rabalder har ett enda syfte – att dölja att det är på kommunikationsdepartementet som alla misstagen har begåtts. Hela historien andas alltså ett slags ”låt oss rädda ministern från att behöva stå till svars för sina egna misstag”. Mer om historien hittar du i en artikel i SVD (unvis.it). I den kampen kan en pressekreterare till och med börja med något av de mest bisarra förklaringarna vi har sett från regeringen vilket inte säger lite. Den har ju annars gjort sig känd för att vara en veritabel stormavdelning vad gäller detta.

Statsministerns grundläggande problem är alltså en regering med högst varierad kvalitet där det dåliga tyvärr är det dominerande. De flesta ministrar i regeringen har alltså inte kompetens nog, inte enligt mig i varje fall, att platsa ens i en vanlig kommunfullmäktige. Det är så gott som dagligen en ny ”historia” där någon i vanlig ordning har gjort bort sig. Få är de som klarar sitt jobb och gör dom det kastas de snart till vargarna av de andra ministrarna.

Statsministerns verklighetsbeskrivning är nästa akilleshäl. Att kalla Miljöpartiet och Åsa Romson för ”ansvarstagande” är magstark nog, men tyvärr blev det värre. I talet går han in på hur viktigt det är att den svenska modellen med bland annat lönebildning förblir orörd. Stabiliteten på arbetsmarknaden där den fria lönebildningen sätts mellan arbetsmarknadens parter är helig för Löfven och så långt har han rätt, men så hann verkligheten upp honom igen.

Snart blev det uppenbart hur lite realism det finns i beskrivningen. Finanspolitiska rådet gick redan i oktober ut med det motsatta förslaget, samma råd som har en tung roll att spela i svensk ekonomiska och inrikespolitiska beslut. Där krävde man sänkta minimilöner, artikel om detta hittar du i Expressens bilaga Dina Pengar (unvis.it). Också Konjunktur-institutet (KI) fyllde i med samma krav.

Nu börjar en yster dans där insatserna höjs för var dag. Låglöneyrken menar många är vägen in för migranterna medan Löfven menar att vi ska värna den svenska modellen. Någonting rimmar välidigt illa i statsministerns visioner Foto: Wikipedia

Tanken bakom förslaget var att få nytillkomna i arbete. Tvärtemot Statsministerns visioner närmar vi oss alltså den dagen då vi kommer att få se de nyanlända som en lönedumpande grupp på arbetsmarknaden. Allt detta för att kunna ge dem de jobb andra åtgärder hittills har misslyckats med. Och inte undra på det! Vårbudgeten gav ju oss höjda skatter på arbete vilket inte direkt leder till fler jobb, snarare tvärtom. Läs mer om skattechocken och dess effekter från Svenskt Näringsliv.

Samma tongångar kommer från Institutet För Näringslivsforskning (IFN) där följande artikel från Arbetsmarknadsnytt har tagit upp samma tes – sänkt lön ger fler jobb. Statsministern däremot fortsätter att kasta ur sig floskler om hur den perfekta världen borde fungera. Problemet är att alltmer talar för att denna bild är just bara förhoppningar i framtidens Sverige där sänkt minimilön lär vara en möjlig realitet. Jag vill helst inte se den utvecklingen, men hjulen är satta i rullning och snart kan vi vara där vare sig vi vill det eller inte.

Varningens finger höjs nämligen om det motsatta dvs höjda löner skulle inträffa. I Aarbetsmarknadsnytt driver Maud Spencer vd för industriföretaget Svalson tesen att höjda löner driver företagen utomlands där lönerna är billigare. Jag tror henne, det finns ett sånt samband, men hur det rimmar med statsministerns visioner är igen en gåta. För även om hennes tes är riktig är den samtidigt en pungspark på den svenska modellen med fri lönebildning av arbetsmarknadens parter som Löfven värnar så om i sitt tal.

Visserligen har Maud Spencer rätt i sin artikel men i vissa kretsar ses nog hennes inlägg som en pungspark. Statsministerns tal innehöll ju ett försvar av den svenska modellen men denna är på väg att luckras upp och han själv har hjälpt till att skapa förutsättningen för det. Foto: Wikimedia Commons

Grundproblemet är att Sverige är något av de sämsta länderna i världen att integrera människor som kommit hit. Mer om den föga smickrande titeln i SVD. Resultatet blir att fler som kan språket är de som lägger beslag på jobben, därför sjunker idag arbetslös-heten. Men med varje ny person som kommer hit kommer också den siffran att gå åt andra hållet dvs vi kommer att få en ökad arbetslöshet vilket många ser som en farhåga.

Statistik säger att mer än vad femte alltså mer än 20 % av människor med utländsk bakgrund är arbetslösa. Denna siffra kommer troligen att öka, vi håller på att få en tudelad arbetsmarknad mellan de som har och de som inte har jobb. I kölvattnet på det kommer också chansen att öka för att man öppnar för låglönejobb. Något som också lyfts till politikens riksnivå som igår när Magdalena Andersson och moderaternas Ulf Kristersson möttes i en debatt i SVT:s Aktuellt.

Regeringen har helt enkelt öppnat för en utveckling man själva har liten eller ingen kontroll över. Lägg till att man har något av en uppsjö av dåliga ministrar som knappt klarar av sitt egna jobb och man förstår vad statsministerns fina deklarationer är värda. Det bästa man kan göra med dessa är att bara ignorera hans verklighetsfrånvända tankar. I mest humoristiska fall ber man honom torka sig mellan julskinkorna med dessa.

Som vanligt ser nog statsministern mest förbryllad ut. Det var ju så bra tänkt men det gick åt h-e ändå. Han bör nog titta på vilka ministrar som inte håller måttet och se till att ”vissa partier” får respass ut ur regeringen istället för att föra en politik som leder fram till det han säger sig vara emot. Det blir tyvärr inte så trovärdigt annars.

Löjesguiden nominerar nästan zombielikt statsministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Fina och stolta ord är ingenting värda om man inte kan backa upp dessa med en verklighetsbeskrivning och en kompetens i regeringen som gör sådana trovärdiga. Du försöker alla trick i boken Stefan men verkligheten är en mäktig fiende också för dig. Att du själv har bidragit till resultatet i verkligheten men ändå blundar inför den är svårslaget. Det är det som gör dig till en utmärkt kandidat till priset.”

Bloggen tar nu ett litet uppehåll för jul och nyår. Ha en riktigt god jul och gott nytt år. Jag tänkte återkomma strax efter nyåret om inget oförutsett inträffar där jag måste blogga därför att det måste kommenteras. Vi hörs när det nya året är här.

Vägen till bananrepubliken

I följande artikel som publicerades i DI den 15/10 tecknar den tyske ekonomiske analytikern och krönikören Henrik Mitelman en mycket dyster bild av Sverige och dess framtid som land att investera i. I artikeln pekar han på faktumet att vårt land börjar bli ett allt större högriskprojekt att investera i för utländskt kapital. Något som skulle kunna få katastrofala konsekvenser för Sverige. Utan investeringar blir det nämligen inga jobb.

Han pekar på att långt ifrån alla som kommer hit som migranter har den utbildningsnivån som ibland hävdas i debatten. Det är alltid de Syriska flyktingarna som framhålls men merparten av flyktingarna kommer inte ens därifrån. Ser man sammanräknat är det fler från Afghanistan, Eritrea, Irak och sådana som är statslösa. Diagram hittar du här under

Så här ser fördelningen ut mellan de största grupperna migranter. Till dessa kommer fler som inte är lika många, tabellen över övriga grupper hittar du här under. Listan startar på sidan 2 i dokumentet Foto: Migrationsverket

http://www.migrationsverket.se/download/18.7c00d8e6143101d166d1aab/1443685773037/Inkomna+ans%C3%B6kningar+om+asyl+2015+-+Applications+for+asylum+received+2015.pdf%5B/embe%5D

Syrier är den största enskilda gruppen men alltså inte sammanräknat. Afghaner och Somalier som är två stora grupper har tyvärr sämre utbildningsnivå vilket har att göra med att båda länderna har varit indragna i inbördeskrigsliknande tillstånd i 20-35 år beroende på land. Den ”högutbildade” arbetsstyrkan som bara skänks från ovan är alltså delvis en myt. För visst finns dom men långtifrån alla är det. Ingen pik men inte heller Eritreaner som är en stor grupp är särskilt högt utbildade.

Henrik Mitelman konstaterar också att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har gjort en beräkning på de ökade kostnaderna i kölvattnet på migrationen för landstingen och kommunerna. Fram till 2019 kommer dessa att öka med svindlande 270 Miljarder SEK. Vill man inte börja skära drastiskt i välfärden krävs skattehöjning på i snitt 2 % vilket innebär fördyringar per hushåll med 15.000 per år.

Det här är ett faktum som kraftigt kringskär svenskens möjligheter att konsumera och investera vilket i sin tur skapar ringar på vattnet som för varje ring skapar färre jobb. Den nuvarande takten slänger alltså effektivt grus i maskineriet vilket är tvärtemot t ex statsministerns uttalanden som gått ut på att Sverige kommer att stå som vinnare på det som nu händer. Det kostar ju bara 2 Quattro Stagioni, en fanta och ett Netflix att ta emot enligt vissa källor, men ger så mycket mer……inte alls, här är svart på vitt.

Det är tur vi har begåvningar som Henrik Schyffert att luta oss mot när nu larmrapporterna börjar komma in. Hans visdomsord kommer säkert rädda landet  då alarmister som Mitelman i grunden har fel…..trots sin centrala position och sina kontakter Foto: Expressen

Vi kommer att få betala för många år framöver, kanske till och med decennier in i framtiden. År som kommer att vara förödda och det är det som nu får investerare att dra öronen åt sig. I vanlig ordning när det gäller dagens Sverige stannar inte eländet med detta. Beräkningar från SKL visar att om den nuvarande situationen ska klaras av krävs det att en vanlig löntagare måste avstå ytterligare 6.000 kronor utöver vad han och hon redan betalar i skatt per år. Ett faktum som kommer att leda till mindre konsumtion.

Mindre konsumtion alltså mindre efterfrågan, leder naturligtvis till konsekvenser för lång tid framöver det också. Mindre skatteintäkter på moms, företagsskatt och också färre anställda eftersom man inte längre har råd på samma sätt. Det kommer leda till än lägre intäkter på arbetsgivaravgift, löneskatt och också högre kostnader för a-kassa och andra bidrag. Summan av allt visar på ett jättelikt minus och också detta skrämmer investerarna enligt Mitelman.

Men SKL:s beräkning kan vara i underkant fel. För tittar man på deras beräkning räknar de perioden juni-december. Migrationsvågen satte igång senare och därför är många kostnader ännu inte med i deras underlag. Det kan alltså vara än värre än SKL säger och detta spär naturligtvis på Mitelmans tes om att investerare nu drar öronen åt sig. Ett faktum som kommer att generera än mer osäkerhet hos investerarna då de ser hela sanningen vilket vi ännu inte vet något om.

Det är mycket hon inte säger och inte vill du ska höra svensk, som sanningen till exempel. Den säger nämligen att Sverige verkligen ligger risigt till för många decennier framåt i värsta fall, allt tack vare hennes egna partis politik Foto: Wikipedia

Han säger det aldrig rakt ut, men mellan raderna kan man ana att den svenska vägen till bananrepubliksstatus nu är inledd. Ett faktum som också bekräftas av viss forskning. För socialdemokratins alla påståenden om hur invandrarna går rakt ut i jobb är som sagt en myt, något Tino Sanandaji har visat via sin blogg i detta inlägg.

Hans siffror visar att antalet utrikes födda i arbete minskar, inte ökar. Allt fler står redan utanför arbetsmarknaden och med än fler kommer den siffran att öka dramatiskt. Resultatet av det kommer bli högre bidragsberoende. Ökade kostnader och minskade intäkter i kombination med galopperande utgiftsökningar på migrationsområdet som regeringen och finansministern inte längre har kontroll över är ingen bra kombination. Detta inverkar extra hårt på just sådana överväganden som investeringar.

Vi skördar nu den draksådd regeringen har sått och den kommer att bli minst sagt bitter att svälja. Två pizzor och ett Netflix lär inte längre vara aktuellt som måttstock, om det någonsin var det förstås. När nu varningsklockorna ringer är det enda vi kan uppbåda en regering som både har tappat kontrollen och sin legitimitet på en och samma gång.

När vi dessutom inom de närmaste åren eller kanske till och med månaderna kommer att bli varse prislappen lär vissa partier hänga mycket löst om det fanns någon samband mellan väljarstöd och konsekvens för handlingarna och åtgärderna som vidtagits. Det har blivit dags att sätta ett streck i historien kring regeringen Löfven. När hans politik och de åtgärder som hittills har vidtagits har varit direkt kontraproduktiva finns litet eller inget förtroende kvar.

Det finns grupper vi känner lite eller inget förtroende för t ex politiker eller tjuvar. Men socialmediokratin har alltid uppburit högt förtroende, så borde det inte vara längre. Tvärtom är det detta parti som i många stycken har försatt oss i den nuvarande situationen Foto: ”Hieronymus Bosch 052” by Hieronymus Bosch (circa 1450–1516) – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Kvar borde finnas ett absolut krav på avgång eller ombildning med andra partier än mp och v i regeringen. Endast framtiden kan utvisa vad som kommer att ske, men en sak är säker. Framtiden för Sverige ter sig alltmer blek om inget drastiskt vidtas, detta måste ske nu. Imorgon kan det vara försent. Nu är det upp till Stefan Löfven som den ytterst ansvarige (?) att ta ställning. Det han gör kommer att vara direkt avgörande för årtionden framåt och man kan bara hoppas att han har vett nog att inse att spåret mp och v har nått vägs ände.

Sverige har  inlett vägen till att bli en bananrepublik på mer än detta område. Läs mer om ytterligare ett på bloggen Fnordspotting där man kan läsa om tidningarnas moral i dagens Sverige. En ytterst otäck historia över hur illa vårt land idag fungerar också på vardags-demokratins område.

Löjesguiden nominerar idag åter regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ansvar tycks vara en bristvara i regeringens och Stefans Löfvens världsbild. Inte ens när Magdad Bob ställs inför fullbordat faktum med ekonomisk kollaps viker man en tum från den inslagna linjen. Allt för att initiativet inte längre finns hos sossarna utan hos två småpartier som inte har annat än extremism att delge svensken. Det gör er till fullfjädrade kandidater.”

Idiotpolitik I Ideologins Namn

Dagens Sverige skriker efter arbetstillfällen. Alliansen lyckades visserligen (faktiskt!) med att skapa 350.000 nya jobb men det förslog inte när det samtidigt kom hit mer flyktingar än någonsin tidigare i historien. Nettoresultatet blev ändå ett minus och arbetslöshetssiffrorna bet sig snart fast på alldeles för höga nivåer.Till motsats från några partiers felaktiga påståenden låg vi alltså rekordmycket lägre än omvärlden vilket väl får ses som en framgång för Anders Borg. Trots detta är alltså behovet av fler insatser högt. En sådan grupp är ungdomar.
För ungdomar var det tröskeln in på arbetsmarknaden som var alldeles för hög och denna grupp blev därmed extra sårbara på en arbetsmarknad som delvis stängde dem ute. Den lägre arbetsgivaravgift som Alliansen införde på denna grupp var ett steg i rätt riktning men det var ju enligt socialdemokratiskt millimeterskt rättvisetänk inte så och kommer troligen att skrotas. Artikel i Privata Affärer om detta. Regeringen räknar alltså med att en högre kostnad för anställning av ungdom skulle leda till fler jobb för dessa. Jag tror det är rätt säkert att säga att så kommer det inte att bli tyvärr, det skulle till och med kunna vara så att den som tror att den ekvationen går ihop lider av svår verklighetsdistansering.

Rättvisa på socialdemokratiska har idag fler ideologiska förtecken än reella

I ett sådant läge är alla goda råd välkomna och varje nytt jobb innebär en person mindre i en destruktiv arbetslöshet. Västvärlden och det här landet har inte längre enligt mitt resonemang råd att bedriva ideologiskt käbbel när jobben måste till för att se till att hjulen börjar snurra igen. Men det är precis det som regeringen nu gör, för i ideologins namn vill man sätta p för ytterligare en möjlighet för människor att få jobb. Det jag pratar om är möjligheten att få RUT-avdrag för läxläsning som om regeringen får som man vill kommer att försvinna till årsskiftet. Artikel i Dagens Arena om regeringens planer.

Det är att dubbelt skjuta sig i foten för det gör inte bara att färre arbetstillfällen skapas, arbetstillfällen som dessutom hade kunnat generera skatteinkomster för staten. Nej, det kommer också att kraftigt decimera antalet bolag som också dom betalar skatt. Inkomster försvinner alltså och utgifterna för de arbetslösa ökar. Det kommer att bli det resultat som regeringen nu alltså har planer att ta på sig skulden för. Allt därför att ideologi går före krass realpolitik vars syfte är att skapa dessa arbetstillfällen. Fortsätter detta får vi väl till sist föra en vänsterpartistisk arbetsmarknadspolitik där alla jobbtillfällen kommer enbart i offentlig sektor. Inte för att den behövs eller skapas på ett naturligt sätt, utan därför att vi hittar på ett antal nya typer av jobb och ser till att finansiera dessa med ytterligare lite skattekronor som skulle ha gått till vård, skola och omsorg. När den ofantliga, sorry offentliga sektorn har vuxit sig så stor att ingen längre har någon överblick kanske det blir annat ljud i skällan. Att skattebetalarnas pengar går åt som veckopengar i godisbutiken brukar ju ha den effekten. Eller så kommer svensken som vanligt att dra filten över huvudet och låtsas att han och hon inte ser något farligt, det kan ju bli för krångligt och smärtsamt när man måste inse att ens pengar går till allt annat än det som man ville att det skulle gå till.

Att skjuta sig i foten tycks bli regeringens bestående politiska gärning

Argumentet som socialdemokratin, vänsterpartiet och miljöpartiet har enats ikring är ju att det är bara de välbeställda och deras barn som vinner på reformen. Jo, så kanske det är men om de växer upp och får välbetalda jobb kanske det är väl investerade pengar. De skulle ju också med lätthet kunna gå runt denna effekt genom att låta personer över en viss inkomst betala något mer för att kunna subventionera åt dem som inte har råd. Nu väljer man istället som det ser ut att lägga ner möjligheten om förslaget går igenom riksdagens nålsöga, en omständighet som kan stoppa förslaget. Eller så kommer SD kanske att visa att man står sossarna närmre än någon av partierna vill tillstå igen och stödja förslaget.

Själv tycker jag att nu har regeringen återigen har skitit i det ideologiska skåpet och förlorarna heter de arbetslösa som kommer att öka till antalet och skattebetalarna som kommer att få bära ett tyngre lass med skattehöjningar som följd. När företag i branschen tvingas lägga ner, eller skära ner på personal blir ju resultatet mindre inbetalade skattekronor. Färre arbetande i företagen leder till exakt samma sak och sammantaget tror jag nog att pengarna som sparas vida överskrids av kostnaden i form av minskade skatteintäkter.

Har regeringen skitit i det blå skåpet igen? Foto: Aftonbladet

Förlorarna heter också de elever som idag har svårt att hänga med i skolan eller som upplever bristande motivation att följa med. Läxhjälpen har varit till hjälp för dem som har haft allt från inlärningssvårigheter till språkproblem och kanske också för dem som har haft ambitionen att lära sig mer genom att få den extra knuff hjälpen har utgjort. Det är med andra ord så att vissa elevgrupper nu lämnas i sticket. Skolans egna resurser förslår inte och företagen har därför utgjort ett tillskott som har varit värdefullt. Om man däremot kommer med ett senare förslag som gör att skolan får de resurser som behövs där man kan anställa personer vars uppgift är att hjälpa till med läxläsning missar man en poäng. Det kommer att bli minst lika dyrt eller kanske dyrare än det är med dagens system. Ingen inbesparing med andra ord. Jag vet och tror t ex att en stor grupp invandrarkillar som är de som klarar sig sämst generellt, kommer att tacka er för att ni nu skapar en skola som kommer att utförsäkra dem snabbare än ni hinner säga ”skattesats”.

Löjesguiden vill med denna artikel nominera regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För er förmåga att bedriva ideologiskt färgad plakatpolitik nomineras ni till priset. Det är med stum förundran jag åser hur ni med hjälp av denna kan nedmontera det som är grunden för välfärden nämligen företag och arbetstillfällen. Ni visar därmed att ideologi är viktigare än att lösa de problem landet idag ställs inför. Ni visar också att ni inte bryr er ett dugg om de grupper i skolan ni säger er värna om. Genom att vända flera elevgrupper ryggen med förslaget, har ni i ett slag återinfört utslagningsskolan. Något ni säkert kommer att förfäkta men resultatet blir lik förbannat det samma. Ett stort tack för att ni därmed visar att dumheten och den närsynta ideologiskt färgade agendan, inte förnuftet, är ledstjärnan för dagens politiker”

Ingen fara Stefan! Ni är forfarande bäst i klassen så foliehatten sitter där den ska

För ytterligare läsning om hur destruktiva de skattehöjningar som planeras är, kan jag varmt rekommendera Tove Lifvendahls artikel i söndagens SVD.