Demokratins Potemkinkulisser

”I Sverige har vi yttrandefrihet, vi har haft det i 250 år och i år firar vi dess tillblivelse”. Så brukar det heta i den officiella bilden av oss och den vårdar vi ömt, men stämmer den med verkligheten? Naturligtvis inte alls! För i Sverige 2016 mår just yttrandefriheten sämre än på länge och den bilden vi vill förmedla, är just bara en bild. Sanningen ser betydligt mer rå ut och den är inte alltid så vacker som man vill framställa från officiellt håll. Ett exempel på det är fallet Marcus Birro.

Hela historien började med hans krönika (Expressen; Archive) där han beskrev gatutiggeriet och hur lite han litade på nöden hos dessa människor. Det där är förstås inget man får säga i Sverige så ramaskriet blev högt, mycket högt. Han sa ju en del andra sanningar (Dagen; Archive) men ska man göra det gäller det att ha rätt åsikt, annars kan ramaskriet bli än högre. Ja, det kan bli så högt att man landar (Inzoomat; Archive) i något som mest liknar en extrem variant av Se & Hör med sitt kikande i andras nyckelhål.

Den enda avsikten med sådana artiklar är ju att förnedra, förringa och se till att smeta ner en misshaglig person, allt under täckmanteln av ”genuina nyheter”. Straffet för att säga saker som inte faller i god jord är hård. Så mycket för yttrandefriheten  alltså. Men det fyller uppenbarligen sin funktion, studier visar nämligen att den här typen av smutskastning ibland uppnår sitt syfte. Folk tystnar och så gör debatten. Att publikationer som ”Inzoomat” dessutom tjänar pengar på sitt snaskande är ju bonusen som får alla att göra vågen.

De enda som hoppar av glädje i dagens situation är antidemokraterna, svensk vänster och de snaskiga publikationerna som så gärna gräver i folks liv för att hitta munsbitarna. De som däremot värnar om demokratin har hittills fått se sig akterseglade. Låt oss ändra på den situationen nu! Foto: By torbakhopper – happy the way it is, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=47726378

Men det kan gå ännu sämre än att man får sitt vandel söndertrasat, metoderna att slita sönder en persons trovärdighet är ju som bekant flera. I Marcus Birros fall innebar nästa steg det ekonomiska dråpslaget. Efter sitt gatlopp har Birro två uppdragsgivare kvar till sitt bolag som han som ensam ägare arbetar genom. De förser honom med uppdrag att skriva och föreläsa, förr var de fler men i skandalens spår har de andra dragit sig ur. Det har alltså blivit betydligt magrare och inkomsterna har inte helt sinat men är lägre.

I förra veckan bestämde de två sig för att sätta hårt mot hårt. Genom att hota honom med sparken såg de till att han tvangs hoppa av en föreläsning (SMP; Archive) i Växjö. De såg helt enkelt hans deltagande som oönskat. Det är alltså så man dödar det fria ordet i landet. Har du fel åsikt eller fel ställningstagande så  måste du antingen som jag arbeta under pseudonym, eller så får du inga intäkter eller inkomster som Birro. Blir du riktigt hatad kan du också se fram emot ett härligt litet karaktärsmord i någon snaskig publikation.

Yttrandefriheten mår alltså inte så bra som man vill påskina. Ivar Arpis skarpa penna har fångat detta faktum när toleransen (SVD; Archive) ställs i centrum i hans ledare. Han precis som jag, konstaterar att toleransen i landet är minimal och att den slår mot just yttrandefriheten. Han konstaterar också precis som jag, att denna intolerans så gott som alltid kommer från vänster. Till sist drar han återigen precis som jag slutsatsen att det alltid är högeridéer som man riktar in sig på.

Högeråsikter får man inte ha i Sverige, det har vänsterdebattörerna bestämt. Ändå har cirka hälften av befolkningen sådana tankar så de måste vara fascister allihop. Bunta ihop dom och skjut ihjäl dom, eller ännu bättre jämför med nazister som i Arpis (Nöjesguiden; Archive) fall. Slutsatsen kan bara bli en, Arpi träffar mitt i prick i sin skarpa artikel och den sanningen tål att läsas igen och igen. Men säger man den får man vara beredd att betala priset.

Vill du ha varan måste du vara beredd att betala priset för den. Frihetens pris kan ibland vara högt som Marcus Birro har visat, men betalar man det inte kan man inte heller åtnjuta sånt som yttrandefrihet. Då tar helt andra mörkare krafter över. Foto: Av Ralf Roletschek – Egen avfotografering, FAL, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=19257212

För att komma dragandes med något så mossigt som ”yttrandefrihet” eller ”den fria tanken” är ju typiska borgerliga begrepp för att håll massan i schack. Med andra ord, göm dig inte bakom fina ord som enbart syftar till att ge dig fördelar du inte ska ha. Tanken svindlar inför all denna idioti som produceras. Naturligtvis är tanken fri, så också rätten att yttra den. Självklart kan vi tycka, men mina exempel visar något annat att något mycket mer otäckt pågår. Detta parallellt med att vi fixar jippon som ska upprätthålla självbilden.

Sanningen är att i Sverige 2016 värdesätter det offentliga olika åsikter olika mycket. Sant är också att har man ”fel åsikt” kan man råka riktigt illa ut. Faktiskt så illa att vi också till inskränkningar i yttrandefriheten, måste lägga till yrkesförbud (DT; Archive) för att kunna beskriva situationen. Det är alltså en illusion att tro att vi har full rätt att säga, tycka eller tänka vad vi vill. Allt medan vi fortfarande firar yttrandefrihetens lov.

För att lägga till nästa bit i pusslet, måste svensk vänster också börja ge sig på de som de ser som sina politiska rivaler. Politiska partier som inte ser verkligheten eller lösningarna som dom måste tillintetgöras. Partier som Sd hamnar naturligtvis snart i hårkorset. I den media som så villigt hjälper till, heter det att de är fascister (DN; Archive). För att backa upp tesen hämtar man in ”experter” (Metro; Archive) som ska skänka teorierna den trovärdighet de annars saknar. Allt för att krossa motståndet.

Jag skulle själv aldrig rösta på Sd, det finns helt enkelt en rad frågor där jag håller med så lite i deras syn att jag hellre söker mina sympatier på annat håll. Men deras rätt att verka, tänka och säga det de vill säga går inte att ifrågasätta om man vill kalla sig en demokrati eller ett land med yttrandefrihet. Den är till och med inskriven i grundlag av ett skäl så enkelt som att åsikter är okränkbara även om man inte håller med i sak. Att kränka andras rätt till denna frihet, är att agera odemokratiskt. Det är där svensk vänster går fel.

Svensk vänster har gått helt fel. De ser fiender i allt som inte överensstämmer med deras bild när i själva verket pluralism förutsätter olika åsikter och synsätt. Därmed håller de långsamt att förvandlas till antidemokrater, också Socialdemokraterna.
Foto: Wikimedia Commons

Inte ett enda parti, inte ens Socialdemokraterna, går fria från den anklagelseakt som man en dag måste ställa samman över svensk vänster. Tyvärr har ju också det ”demokratiska” partiet hänfallit åt samma typ av retorik genom att ett tag upphöja Henrik Arnstad till ”expert” där han kom fram med samma slutsatser som han alltid gör. Alla som inte tänker som svensk vänster är fascister (Sydsvenskan; Archive).

Att de gjorde sig till lika stort åtlöje som Arnstad som bara tycks kunna ett ord, var en bieffekt man fick äta upp. Snart förde man istället samma politik som de fascister man tidigare hade talat om. Den enda skillnaden var att Sd fortfarande var fascister, det är däremot inte S även om de för detta partis invandringspolitik.

Yttrandefriheten mår alltså inte helt bra, dags att återupprätta denna. Vilket år kunde vara bättre än i år för det? Vill man vara trovärdig när man talar om denna frihet är det väl nu den ska återupprättas och stärkas. Att i samma andetag se till att få en debatt värd namnet kring problemet svensk vänster är grädden på moset som en dag måste komma. Att som dom oinskränkt få lov att bete sig nära nog oanständigt i debatten som i exemplet Nöjesguiden i länken ovan, är ett sjukdomstecken som måste tas på allvar.

”Pluralism” är inte ett ord som ska beskriva Eldkvarns Plura Jonssons samlade tankar. Det är istället ett  ord som betyder politisk mångfald och som förpliktigar för den stat som vill kalla sig demokratisk. Självklart har Sd, trots att jag inte håller med dem, rätten att tala om sina frågor och uttrycka en åsikt. Glasklart har alla den rätten, gillar man inte det man hör är allt man behöver göra att stänga av och gå därifrån. Att däremot göra sitt allt för att inskränka allas rätt, är att agera för demokratins nedmontering i Sverige.

Reagerar inte fler är det inte uteslutet att sådant som idag tas för självklart, inte är det i framtiden. Yttrandefrihet kan snabbt rivas ned med alla möjliga argument som ”näthat”. Allt för att se till att de som opponerar sig tystas Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag den samlade svenska vänstern, allt från Socialdemokraterna till KPML(R), till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att kalla er demokrater är en skymf mot allt vad demokrati står för. Att med de exemplifierade metoderna söka en situation där man kan slå mot alla de åsikter man inte delar är inte demokrati. Det är det som gör er till bloddopade kandidater till priset.”

Löfven tur eller retur

På torsdagen var det stor partledaröverläggning på inbjudan av Stefan Löfven till Rosenbad i Stockholm. Tanken var att diskutera och komma fram till en samsyn om flyktingpolitiken nu när denna fråga är så brännande.

En brännande fråga, ja! Flyktingpolitikens vågor går höga och det är inte allt som är det som det sägs vara, ”demokrater” som inte förstår grunden i demokrati inbjuder inte till den slutsatsen Foto: Wikipedia

Det där med samsyn är en viktig sak i Sverige, vi lever ju trots allt i en konsensuskultur. Är vi inte överens blir man antingen socialt anmodat att sluta upp, eller så blir man helt enkelt utesluten ur gemenskapen. Det är vad som har hänt SD. För de enda som inte var inbjudna på torsdagen var just dom.

Ett faktum som nu spelar dom rakt i händerna när dom kan säga ”de etablerade säger sig vara demokratiska men gör allt för att stänga ute ett demokratiskt valt parti. Detta på grund av att vi inte ställer upp på deras synsätt.” Själv är jag förundrad över hur lite de etablerade förstår, lever de inte i verkligheten?

Löfven som är ansvarig (?) för det hela är inte mycket bättre. Han citerar Jimmie Åkesson och avsäger sig därmed ansvar när han säger ”De representerar ett annat perspektiv”. Skillnaden mellan Åkesson och Löfven är att för den senare är detta kod för att han inte inte vill ha honom med och tycker det är bra att Jimmi Åkesson själv anger anledningen. Uttalandet är därmed en bekväm gåva till Löfven.

.

”Ett annorlunda perspektiv” är numer ett tydligt motiv för att inskränka demokrati vilket Löfven gjort sig till talesman för. Trots det borde fler testa just ”annorlunda perspektiv”, det kan ge en del ny insikter. Foto: Wikimedia

Mer om detta kan man läsa om i Omni. Inställningen från statsministern är misstänkt likt diktatoriska. Vad han säger mellan raderna är ju att håller du med är det Stefan Löfven tur, gör du det inte är det Stefan Löfven retur.

Man kan tala länge om diktatoriska drag kontra demokratiska ideal och man kan ha vilken åsikt man vill. Tyvärr verkar det dock som om att landets statsledning inte har alltför höga tankar om demokrati.

För hur demokratiskt representativ är Stefan Löfven? Inte alls! Hans regeringsunderlag representerar 43,5 % av väljarkåren vilket alltså är en minoritet, 56,5 % av väljarkåren röstade ju INTE på honom. Det enda som räddar honom i det här hänseendet är en odemokratisk uppgörelse som kallas DÖ och som enbart syftar till att utestänga landets tredje största parti – SD.

”Folk förstår inte sitt eget bästa”, ”Vi gör det vi anser bäst, vad än väljarna tycker”! Så tycks dagens politiker resonera och resultatet angående DÖ, SD och andra frågor kommer som ett brev på posten Foto: SVT

Den uppgörelsen gjordes ju mellan alla de de sju övriga så alla är lika goda kålsupare på den punkten och kan näppeligen kalla sig ”demokratiska”. Så här långt dubbelfel alltså, men det slutar inte där. Under det här året sedan förra valet har regeringen Löfven konsekvent fört en politik på flera områden som inte har varit i överensstämmelse med folkviljan.

Vi har fått kraftigt höjda skatter där drivmedelsskatten kommer att kosta landet både arbetstillfällen och se till att än fler drivs in i städerna från landet. Den höjda skatten på ungdomar via arbetsgivaravgiftens höjning på den gruppen, kommer att göra än fler ungdomar arbetslösa. Detta i strid med regeringens intentioner vilket gör förslaget dubbelt korkat. Protesterna och varnings-signalerna från regeringens egna myndigheter har inte ens det hjälpt.

Istället fortsätter Löfven att inbilla sig att det är jobb han ska skapa. Återigen flaggar hans egna myndighet Konjunkturinstitutet att detta inte är möjligt med den utveckling vi ser. Han kan möjligen skapa arbetstillfällen genom att sätta folk i jobb som annars inte skulle ha funnits i den statliga och kommunala sektorn. Detta kräver dock än mer skattehöjning och leder inte till ”riktiga” eller beständiga jobb.

Misslyckanden har en otäck förmåga att bita också efter fullbordat faktum. Löfvens skattepolitik sätter käppar i hjulen för skapandet av jobb, något vi och alla flyktingar kommer få betala för långt tid framöver. Vi är nu nere på nivån ge immigranter förtur, de svenska medborgare som idag är arbetslösa göre sig icke besvär Foto: Youttube

Nästa fråga där svekdebatten går verbalt hög i, är migrationsfrågan. Mottagandet fortsätter trots att en majoritet känner oro inför hur vi ska klara alla. Om det inte finns uppenbara faror som att det nu kommer hit kanske är annat än flyktingar finns det inte ens en diskussion om. Det som istället kommer är ständiga överslätanden, eller i varje fall sånt som uppfattas som detta, men svaren finns inte.

Frågor som kostnader förs inte ens en seriös diskussion om eftersom myndigheterna döljer dessa på olika sätt. Det finns helt enkelt ingen tillförlitlig statistik på t ex en sån uppgift som denna. Antagligen också det för att inte spä på en infekterad debatt, men resultatet blir kontraproduktivt. Snart har nämligen folk ändå räknat ut, spekulerat i eller helt enkelt lessnat på förmyndar-Sveriges behandling av medborgaren. Vi betalar, men vi får i vissa fall inte ens reda på hur våra pengar används.

Frågan migration har dessutom utrikespolitiska dimensioner och där har ju regeringen Löfven ett extra uruselt track-record. Vem kan glömma Margot Wallströms alla dikeskörningar i kontakterna med Saudi-Arabien där hon visade att hon hade noll koll och ingen diplomatisk förmåga alls. Också Löfven har nu skitit i det blå skåpet på detta så delikata område.

Regeringen Löfven börjar alltmer likna en pågående flygkrasch. På så många plan misslyckas man, klantar man sig, eller av prestige utestänger man att vi borde dragit i nödbromsen för länge sedan Foto: Wikimedia

I onsdags gästade han Aktuellt på SVT och uttrycket där sin frustration i flyktingsituationen över grannen Danmarks agerande. Han menade att Sverige minsann levde upp till Dublinförordningen medan Danmark bröt mot den. Bullshit igen! Detta sas:

””Dublinförordningen säger att det land dit flyktingarna kommer är det land där man ska registreras”……..”Det är så vi agerar i Sverige och vi tänker följa reglerna”

När migranterna anlände gjorde polis och Migrationsverkets ansvariga klart att man inte tänkte följa regeln. Uttalanden som:

”Man kan inte stirra sig blind på en lag”

talade ett annat språk än Löfvens. Inte heller sades ett enda ord om att dansk polis till en början försökte följa förordningen men att detta till sist inte gick. Danmark ansträngde sig alltså att följa förordningen. Svenska myndigheter gav blanka fan i att följa den och skämdes inte för att deklarera detta i media. Hur rimmar detta med Löfvens uttalanden? Mer om historien på Fnordspotting. Också DN (unvis.it) har återgett hans uttalande. Här hittar du länken till SVT Aktuellt.

Löfvens uttalande om Danmark är både förbryllande och försvårande därför att det återigen ställer till problem på det utrikespolitiska området. Danmark försökte upprätthålla reglerna, svenska myndigheter la sig platt

Statsministern visar med alla dessa frontalkrockar att han fortfarande är SD:s bästa vallokomotiv inför nästa val. Han gör alla de saker som är nödvändiga för att säkerställa en valseger för partiet men ett annat än det egna. Ett faktum som inte minst visas av hans förakt för landets tredje största parti i valet genom att utestänga dessa med den vaga motiveringen ”De representerar ett annat perspektiv”.

Det är ett ”annat perspektiv” som brukar kallas ”åsiktsfrihet” Stefan. Det är i sin tur en av grundfundamenten i något som heter ”demokrati”, kanske dags att också han lär sig begreppen. Tyvärr tror jag personligen att han inte är särskilt intresserad av sånt trams. Han företräder ju trots allt en regering som inte förstår att 43,5 är mindre än 56,5 och som med självklar rätt både bryter vallöften och infriar sånt han inte gick till val på.

Om nu Stefan är så förtvivlat rädd för ”andra perspektiv” anser jag nog att fler borde anlägga ett sådant. Sanningen är nämligen att Stefan och den linje han företräder, för länge sedan är förbrukad. Snälla svensk, man kan inte ha en regering som Löfvens. Vare sig du är sosse, borgare eller något annat måste var och en komma fram till den enda slutsatsen – Löfven bör alltså lämnas i retur! Det borde torsdagens tilltag ha visat med besked.

Dags att sätta returstämpel på Löfven, han börjar bli direkt samhällsfarlig Foto: Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni förstår inte grundbegrepp som demokrati, ni förstår inte att ni är underställda folket utan tror ni är överställda, ni tar alla de beslut ni inte borde ha tagit. Är det någon som undrar varför er popularitet ligger där den ligger? Nej, pröva ordet ”logiskt”. Det är därför ni är formidabla kandidater till priset.”

Ett tankemässigt sammanbrott

Valarbetare är de volontära krafter som ser till att arbetet med olika valbestyr blir gjort. De klistrar upp valaffischer, de hjälper till med utdelning av informationsfoldrar och så vidare. De är de hjältar ingen skriver kväden om och de som gör det verkliga jobbet. Frågan är nu om Sd behöver sina efter senaste tidens händelser där andra tycks vara minst lika bra på att fiska röster åt dem som de själva är.

Vulgärvänstern sköter ju nämligen helt och hållet det arbetet åt dem. Något man visade med all tydlighet  i incidenten kring rabaldret på Östermalmstorgs tunnelbanestation. Där drog horder in och slet ner deras affischkampanj, något som kanske än mer har bidragit till att folks sympatier för partiet nu ökar. Bloggen Fnordspotting har också skrivit om händelsen. Också i följande inlägg hittar du en kommentar från samma blogg.

Den något iögonfallande reklamen kunde för ett kort tag ses överallt på tunnelbanestationen. Snart hade den dock rivits ner av arga demonstranter som låtsades vara vänster, men som lika gärna hade kunnat vara sd:s valarbetare Foto: Youtube

Det började ju med att SD hyrde plats i nergången för en affisch- och dekalkampanj där man ursäktade röran i staden kring alla rumänska tiggare. En smart kampanj som kanske gick lite för långt men som väckte uppmärksamhet. Sociala media gick varma när twittervänstern drog ihop sitt garde som Anybody’s Place har bloggat om. Sd menade att de vanliga politiska partierna inte tar sitt ansvar vilket ju är helt rätt. De etablerade har inga svar, ingen strategi och istället är man helt i våldet på miljöpartiet och deras syn i frågan. De övrigas strutspolitik har Dick Erixon gjort ett inlägg om.

Miljöpartiets vetorätt i frågan har medfört att alla övriga partier har havererat i frågan. Det är den röran som SD vände sig emot i kampanjen. Visst var det med vulgära inslag och visst var det med känslomättade övertoner vilket man hade kunnat undvika. Det var dock en legitim kampanj om än smaklös. Mer om kampanjen har Sjätte mannen bloggat om. Också Motpol har skrivit en bra artikel om händelsen.

Innan någon börja skrika en liten förklaring. Jag är inte en vän av SD, men jag skulle hellre dö än att göra som vänstern vill nämligen kväsa dem. De har en lika stor legitim rätt att existera som andra partier, det är det som är demokrati. Självklart har de också rätten att framföra en åsikt, det är också en självklar rätt i demokratiska stater. Den delen av vänstern som nu rev ner deras kampanj i tunnelbanestationen är därför enligt min definition inte heller demokrater, de tillåter ju inte SD att uttrycka sin åsikt.

Censur av budskap är oacceptabelt i en demokrati vem det än är som vill censurera vad. Möt med argument istället, det tycks ju vara en bortglömd konstart Foto Wikimedia

Det är som om delar av vänsterns förmåga att argumentera och visa på exemplen som visar att SD har fel har upphört att existera. Debattklimatet är över och därför tar man fram baseball-argumentationen istället. Det faktumet gör dem bara till en hjärndöd kader som saknar förmågan till att föra ett samtal. Än mindre är de kapabla att argumentera omkull Sd, här är det baseball som gäller.

Att man nu tar till den juvenila metoden där ungdom utan förmågan att tänka självständigt blir en armé av goda och godtrogna, är ytterligare ett brott mot allt vad diskussion heter. Skickar man in dessa att uträtta ett så smutsigt arbete som att riva ner affischer och därmed censurera, leder lätt till ett tankemässigt sammanbrott. Detta sammanbrott skiljer agnarna från vetet. De som är offer blir vinnare dvs sd och de som kör med baseball-metodik är förlorarna dvs vänstern.

Ja det är en sak att man inte delar ett budskap, men inskränkandet av den fria tanken och den rätt som demokrati ger en till att uttrycka dessa gör vänstern till förlorare. Men det går längre än så. Baseball-vänstern har helt enkelt blivit sd:s bästa allierade när de nu drar fram med sin hjärndöda metodik. Historien visar nämligen igen och igen, den som tar till våld är också den som står som förlorare.

Ett kinesiskt ordspråk säger att ”där hjärnan tar slut tar knytnäven vid”. Kanske borde det vara ”tar baseball-trät vid” för det är dit svensk extremvänster strävar och redan är Foto: Wikimedia

För det man gjorde på Östermalms tunnelbanestation var att göra sd än större. Det var med andra ord en handling som får amöbor att framstå som intelligenta varelser i jämförelse. Det är med andra ord ett totalt sammanbrott för den svenska vänstern. Det är också ett hyckleri i storformat det som nu hänt. Svensk vänster har hängt ut sig själv som en gapande hop i desperat jakt efter ett  argument, men med en brinnande iver att hindra andra från att utnyttja sin demokratiska rätt.

Hade man varit emot förtrycket av åsikter vilket man inte är inom den rörelsen, hade de bara behövt röra sig ner till perrongen på stationen så hade de sett ett av historiens största förtryck. På stationen finns konst av Siri Derkert. Hon var konstnär men också aktiv inom ytterlighetsvänstern och extremt kontroversiell.

Som medlem i Svenska kvinnors vänsterförbund, och som en av undertecknarna när Svenska fredskommittén grundades, registrerades hon hos säkerhetspolisen som en säkerhetsrisk. Anledningen var att båda organisationerna kontrollerades av Sveriges Kommunistiska Parti som senare blev vänsterpartiet och dessa hade en lång historia av samarbete med Moskva. Båda organisationerna ingick dessutom i de Sovjetstyrda paraplyorganisationerna Kvinnornas demokratiska världsförbund samt Världsfredsrådet.

Fred har många velat ha genom historien men få har lyckats. Sigrid Derkert ville ha det men lierade sig med Sovjetunionen som knappast ville ha fred Foto: Wikipedia

Hon var dessutom en av de som mest aktivt tog initiativ till allehanda Sovjetälskande tilltag som när ett fredsmöte i Stockholm lät skicka ett telegram till Moskva adresserat till Stalin personligen som löd: ”hälsar generalissimus Stalin såsom ledare för sovjetregeringens och sovjetfolkens fredspolitik” och uttryckte ”solidaritet med Sovjetunionens kamp för fred”. Kanske inte det mest smarta draget ur en rent demokratisk synvinkel, men så var och är kommunism inte en demokratisk ideologi heller.

I konstverket på Östermalmstorgs tunnelbanestation återfinns revolutionsromantik, referenser till revolutionshjältar och andra massmördare i upprorets namn. Där möter vi inga protester från samma vänster, då är det ”rätt” sorts referenser. Hade man ens haft ansatsen till demokratiska ideal borde man från deras sida haft synen att förtryck är förtryck och våld är våld varhelst denna kommer från. Återigen det tankemässiga sammanbrottet med andra ord. Hela historien om Siri Derkert och hennes politiska engagemang har Per Gudmundson skrivit artikel om i SVD.

Vi kanske borde storma Östermalms tunnelbanestation med järnspett med oss där vi kan bryta sönder hela skiten och hävda att det är för att försvara och värna demokratin. Det är ju samma argument vänstern använder för att dölja att det är vanlig anti-demokrati och vandalism man håller på med. Inte så att sd har rätt, men två fel ger inte ett rätt. När till och med vänstern reagerar bör man darra som här i Unvisit Nyheter 24

Hade baseball-gänget rört sig ner på perrongen hade de kunnat demolera lite vänsterpropaganda också, ”konsten” har i vissa kretsar länge varit en nagel i ögat
Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag baseball-vänstern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni är sd:s bästa valarbetare. Ingen kan få bättre hjälp på traven än den ni ger. Varje gång ni försöker inskränka deras självklara rätt att verka, ger ni dem ytterligare tiondelar eller procentandelar i oppinionssiffrorna. Ni tillsammans  med de etablerade partierna kommer snart att göra sd till landets största parti. Ett svårslaget rekord som kommer att göra er till värdiga kandidater till priset.”