En journalists bekännelser

”Åsiktskorridoren existerar inte”, ”I Sverige har vi en fri debatt”. Känner ni igen påståendena? Varje gång de har dammats av har debattörer som jag själv till exempel svarat med ett sardoniskt leende som ”jo du, dröm vidare”. För tyvärr, jag fortsätter att hävda att Sverige håller på att bli åsiktsförtryckets högborg där takhöjden väl ligger på sisådär 20 centimeter. Det finns så många tecken på detta att uppräkning känns överflödig, men det finns också sen en tid en bekännelse signerad Elisabeth Höglund.

Artikeln (unvis.it) är visserligen skriven så tidigt som 2008 och kan ju te sig lätt gammal om det inte vore för att samma mönster hon beskriver går igen och igen och igen i nyhetsrapporteringen och journalistiken. Artikeln tar sitt avstamp i dåtidens fenomen med apatiska flyktingbarn som då kallades bland annat ”vår tids i särklass största barnmisshandelsepidemi”. Det började med ett antal barn som kom hit i sällskap med föräldrar men som fick avvisningsbeslut då de inte var förföljda men däremot ekonomiska flyktingar.

De få stackare som fortsätter att ifrågasätta den journalistiska idyllbilden måste kväsas. Bästa sättet att göra det är att skicka ut pugilister som Ayman Osman för att dem att tiga Foto: Wikimedia Commons

Ekonomiska flyktingar är i egentlig mening inte flyktingar och ett land är inte tvingat att ge dessa asyl. Alltså fick de avvisningsbeslut, men det var då det mirakulösa skedde. Barnen drabbades plötsligt av ett apatiskt tillstånd där de låg som i koma. Tongången höjdes i takt med insatserna och snart hade Migrationsverket framställts som hjärtlösa och känslokalla. Barnen fick till sist stanna trots tidigare beslut.

Också idag har vi en stor tillströmning av flyktingar, men den här gången ifrågasätter vi inte ens deras motiv än mindre undersöker dessa. Migrationsverket utfärdar istället asyl och efter överenskommelsen mellan opposition och regering numer tillfällig asyl rent slentrianmässigt. Det går helt enkelt inte att undersöka allas skäl till att komma hit, än mindre att hitta orsakerna till varför de inte kan få tillfällig asyl. Man delar istället ut dessa per automatik.

Elisabeth Höglund beskriver i sin artikel varför hon sa upp sig från Aktuellt. Journalistkollegorna vare sig ville eller kunde ifrågasätta genom att se på nyheten med andra ögon än med den fanatiska pk-blicken. Känns måhända igen från dagens nyhetsrapportering som ser exakt likadan ut. För när man tittar på rapporteringen från media ses aldrig en tillstymmelse till problem, tvärtom allt målas upp i kulörta färger där det heter hur mycket vi vinner på dagens situation.

Magdalena Andersson vill måla upp oss alla som vinnare, journalisterna frågar bara om vilka ord de ska använda för att skönmåla allt och vi som tvivlar, kritiserar eller ifrågasätter drabbas av Ayman Osman. Så ser den heliga treenigheten ut i medias och vänsterpolitikers värld. Foto: Wikimedia Commons

Sysättet ifrågasätter ju aldrig en etablerad sanning och den ser definitivt inte på något i vår samtid med en kritisk blick för att se på fenomen ur ett annorlunda perspektiv. Journalistik har helt enkelt blivit ett maktens verktyg istället  för att utmana och granska denna. Fortsättningen på artikeln är än mer intressant och talande:

”De så kallade ”snälla” grupperna i debatten, bland annat barnläkarna, vägrade se dessa omständigheter, vägrade inse, att det kanske låg en hund begraven någonstans.
När andra läkare, sociologer och vårdpersonal försökte ge en avvikande bild, förlöjligades de, förtegs eller beskrevs som invandrarhatare och rasister. Det här var något av det mest obehagliga jag upplevt i Sverige”

Känns det igen? Förlöjligande personbeskrivningar, förtigande, ett utmålande av personer som ”invandrarhatare” och ”rasister” är något vi känner igen från mer än media, det gäller ju i lika hög grad debatten. Jag skrev i fredags om Ayman Osmans bidrag i den diskussionen, ett i mängden men inte desto mindre smaklöst. Länk till inlägget hittar du här.

I sitt ”debattinlägg” anklagade han ju indirekt debattörer som Per Gudmundsson, Rebecca Weidmo Uvell, Ivar Arpi för att ha orsakat skolmassakern i Trollhättan. Ett av vår tids mer smaklösa påståenden, men som också visar att ”debattörer” som Ayman Osman är ute efter att kväva debatten genom att tysta, kväsa och inskränka. Verktyget heter som så många gånger förr nersmetande kommentarer och beskrivningar av person som gränsar till det åtalbara om det inte redan är det.

Se upp för media och för debattörer av tvivelaktig karaktär. När de elefanterna dansar tas ingen hänsyn till om du äger porslinsaffär eller inte. Här gäller det att fostra in i den ”rätta läran” och i den grenen är våra journalister mer än samarbetsvilliga. Foto: Wikimedia Commons

Motsvarigheten till Aymans skrevsparkar beskrivs rätt väl också i Höglunds artikel när hon beskriver ”förlöjligandet, förtigandet och tillskrivningarna”. Aymans metoder må vara värre men är i grunden desamma som de beskrivna. Som den skolgårdsmobbare dessa personer är finns ändå en röd tråd i all ondska. Det är dock dubbelt illa när dessa metoder och tillvägagångssätt landar i en journalistisk miljö.

Journalistens roll är ju som bekant att rapportera, ifrågasätta och kritiskt granska. Den rollen lägger Elisabeth Höglunds inlägg effektivt lägga åt sidan. Rollen har istället förskjutits till att övervaka, tillrättalägga alla som har ”fel” med ”fakta” som motsäger teser och se till att folk inlemmas i åsiktsledet igen. När man uttömt historien och/eller uppnått det som var syftet – att tysta, kväsa och undergräva – drar man vidare till nästa historia där det demokratiska samtalet innehåller ifrågasättanden av etablissemangets världsbild.

Detta gäller ju inte minst den nya flyktingkrisen och de kritiska röster som har hörts. Journalisternas roll har här blivit att förmedla alla de goda nyheterna som politiker och makthavare vill förmedla, sanningen däremot ligger långt ner på agendan. Exempel på detta var gårdagens artikel i SVD Näringsliv (archive-länk; därför inget klick) som berättade det som knappast är hela sanningen nämligen att alla nytillkomna kommer att innebära tillväxt.

När det magiska ordet ”tillväxt” nämns kittlar det till i var och en. Problemet för Magdad Bob är att hon samarbetar med ett parti som har en klart uttalad tillväxtfientlighet Foto: Wikimedia Commons

Återigen är Magdalena Anderssons uttalande minst sagt förbryllande. Hon uttalar det magiska ordet som så många längtar efter att få höra. ”Tillväxt” får ju trots allt det att kittla till lite i skrevtrakten trots våra statssocialistiska föresatser. Samtidigt samarbetar hon med ett parti som tar klart avstånd från……tillväxt (???????!!!!!). Den saltomortalen vill jag se en gång till.

Magdalena Andersson genomför i artikeln en av vår tids största bluffar. När alla prognoser pekar på att flyktingmottagandet spränger alla kostnadsvallar där Magdad Bob lånar pengar till statskassan, brandskattar statliga företag, höjer skatten som aldrig förr och aviserar sänkt välfärd, behövs naturligtvis en rökridå till svensken. Mer om statslån till flyktingmottagande från Magdad Bobs sida kan man läsa om på bloggen Fnordspotting.

Den enkla orsaken är att hon vill dölja det alla ”olyckskorpar” påtalar, den nuvarande flyktingvågen kommer att kosta för många år framåt och kommer inte att lyfta välfärden – tvärtom. Den effekten kommer möjligen om tiotals år om den ens kommer att inträffa. Socialdemokraterna räknar nämligen fel på en avgörande punkt och det är tidpunkten/det historiska skeendet.

Det är inte bara Clintan som bluffar, Magdad Bob är också ute i samma ärende. När skönmålandet av situationen nu sätter igång tycks journalisterna vara mer än samarbetsvilliga Foto: IMDB

Det sossarna hoppas på är samma effekt som den vi fick i svensk ekonomi på sextio- och sjuttiotalet. Då fanns det en ekonomisk tillväxt, nu finns en stagnation. Då fanns jobb, nu har de flyttat till Kina eller tagits över av en robot. Då fanns tillväxt i samhället, nu finns betydande problem som dessutom förvärras av galopperande kostnader för flyktingmottagandet. Då krävdes i stort sett att du klarade av att hålla i en skiftnyckel så hade du jobb, nu krävs dubbla mastersexamen och doktorshatt för att få städa toaletter.

Visst finns vinster att göra när man i vanlig journalistisk anda plockar russinen ur kakan och visar på de välutbildade som kommer hit från Syrien. Det som de inte berättar är att det samtidigt kommer Afghaner, Eritreaner och Somalier med betydligt sämre utbildningsnivåer.

Dessa skaror kommer i framtiden att bli bidragsberoende och kommer knappast att bidra till någon tillväxt. Får de några jobb alls kommer de att få nöja sig med de sämst betalda jobben, skolorna, bostadsområdena. Allt detta sammantaget kan sammanfattas i ett enda ord – ”utanförskap”. Ett utanförskap som kommer att leda till både ökade kostnader för de få som jobbar – läs höjd skatt – och betydande spänningar i samhället mellan de som har och inte har en tryggad tillvaro.

Det finns lite eller inget som talar för att dessa grupper kommer att bli annat än en ny underklass och därmed har sossarna skapat en ny väljarbas när deras svenska sådana sviktar. Det är väl här som pudelns kärna egentligen går att finna om vi hade haft en granskande journalistkår över huvud taget.

Kalla mig gärna konspiratorisk men jag tror faktiskt tanken är att få hit en ny underklass som med bidrag och sämre jobb kan utgöra en ny grund åt socialdemokratin när deras nuvarande rämnar. För nyliberaler handlar migrationen om att få hit en låglöneklass. Foto: Wikimedia Commons

Det är i det scenariot som du Pelle 2 hittar svaret på din obesvarade fråga, sossarna importerar nu en ny väljarbas. Tillväxten är däremot igen en illusion. De närmaste årtiondena kommer att innebära mer kostnad än intäkt. För de mer nyliberalt orienterade innebär denna kader också en nystart. Här finns låglönemassorna som kommer att dra ner löne- och förmånsnivåerna för att göra tillverkning och företagande billigare. Därmed kan också hjulet börja snurra på ett nytt historiens varv i deras tankevärld.

För när vi får in en låglönekader som tacksamt tar emot bidrag eller låglönejobb som sina enda inkomstmöjligheter, kommer de också att lönekonkurrera på marknaden och sänka den generella lönenivån. Inte heller detta scenario tas upp i SVD Näringslivs eller någon annan artikel heller för den delen. Återigen undviker alltså journalisterna en sanning som kan komma som en kalldusch för svensken. Helt plötsligt känns fler ord i Elisabet Höglunds artikel igen:

”Katastrofen glömdes snart bort av journalisterna, när deras tårdrypande, okritiska och ensidiga sensationsreportage inte sålde längre. Den tystades ner av de barnläkare, flyktingadvokater och politiker, som tidigt och ryggmärgsmässigt tagit parti för flyktingbarnens föräldrar.”

Också dagens debatt kommer säkert med vilje att begravas, trots att den kommer att påverka oss för många årtionden framåt. Vi har sett tårdrypandet i reportagen, vi har sett de grovt vinklade inslagen och vi har sett hur ”obekväma detaljer” lägligt göms undan i den så kallade journalistiska gärningen.

Frågan är om vi någonsin kommer att se en kår som kritiskt granskar och ifrågasätter. Risken finns annars att klyftan i samhället blir än djupare mellan medborgare och medborgare som redan är bråddjup. Det finns också en betydande risk att just journalister som  yrkeskår nu går än mer ifrågasättande tillmötes. Det är verkligen dags att granska de som borde  granska eftersom det är det de inte gör.

Dagens debatt är död och begraven redan innan den fått luft. Det är slutkontentan av journalisternas enträgna arbete. Trots det finns det dom som opponerar sig och inte köper den bild Magdalena och andra vill förmedla, det inger ändå hopp Foto: ”Lamstedt Kirche 11 (RaBoe)” by Ra Boe – selbst fotografiert SP-550 UZ. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag journalistkåren och Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen om journalisterna lyder: ”En kår av medlöpare kan per definition inte se objektivt.  Att ni som grupp kallar er ”granskande” är en skymf mot all typ av akademiskt tänkande och metod. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Motiveringen om Magdalena Andersson lyder: ”Skönmålning är ett gammalt beprövat politikertrick när man inte har annat än elände att delge. Sånt genererar som bekant inte röster i slutänden. Men de här blå dunsterna du slår i svenskens ögon är till och med efter din måttstock både ovärdig och osann. Nästa gång kan jag varmt rekommendera något så för dig okänt som ”sanningen”. Det gör dig till en dig till en fullfjädrad kandidat till priset.”

Trolltidningar

Numer finns det trolltidningar, jo ni hörde rätt. Enligt vissa finns just sådana tidningar och den enda orsaken till den synen är att tidningen i fråga inte delar den åsikt som är den gängse. Vi är alltså tillbaka i det som folkpartisten Per Altenberg i SVD påstod inte fanns nämligen åsiktskorridoren. Anledningen till påståendet om ”Trolltidning” är att Rebecca Weidmo Uvell har anställts som skribent på DI, vilket man kan tycka är i sin ordning eftersom tidningen tar sådana beslut själva och utifrån det man anser bäst för sig och sin verksamhet.

Troll är inte alltid de man tror, även bland dem som pekar finger återfinns åtskilliga personer som skulle kunna betecknas som ett Foto: John Bauers målning från Wikipedia

Det tyckte dock inte Ehsan Fadakar var så bra och drog genast igång en kampanj på Twitter. Detta har dokumenterats av bloggen WTF Toklandet som i vanlig ordning har grävt fram fakta i inlägget. Det är alltså så enligt hans logik att om man har ”fel” åsikt bör man inte få anställning, har man rätt däremot är det förmodligen helt i sin ordning. Att han inte har med den saken att göra tycks inte bekymra Ehsan. Därmed har han faktiskt bevisat att åsiktskorridoren som inte fanns verkligen finns vilket ju intygas i Ann-Charlotte Marteus numer klassiska artikel i Expressen.

Fadakar utbrister till och med till sist att ”nu saknas bara Lars Beckman, Pär Ström, Marcus Birro och ytterligare någon tok tok med twitterkonto”. Här har vi ytterligare ett bevis på att Per Altenberg tycks leva i något parallellt universum. Det är ju tydligt att Fadakar anser att vissa personer gör bäst i att hålla igen på åsikterna och andra bör inte skriva sina artiklar. Kan man bli mer tydlig i sitt skrivande och uttalande?

Fadakar fortsätter glatt på det inslagna spåret med inlägget: ”Under senvåren har de förklädda trollen gjort stark comeback i Sverige. Samma personer vi skrattade åt (med rätta) under 2014.” Samma retorik igen alltså. Här spars inte på de nedsättande kommentarerna och inte heller den illa dolda agendan mellan raderna. ”Håll med det jag står för eller låt bli att uttala dig” är väl en rätt god sammanfattning av vad han egentligen säger.

Att den enda anledningen till de hårda orden är att Fadakar är av en annan åsikt än säg Pär Ström, ger inte honom rätten att vare sig håna eller påstå att Ström skulle sakna rätten att uttala sig. Det är något som ligger bortanför åsiktsförtryck i åsiktskorridorens anda, det är fascism i dess värsta form. Jag vill inte kalla Fadakar för ”fascist”, men det är intressant att konstatera att åsikten och uttalandet är snubblande nära denna ideologis åsikt på den punkten.

Det är precis som det berömda citatet ur Twin Peaks: ”The owls are not what they seems”. God är inte alltid god bara för att man har ett visst efternamn eller en viss åsikt, ”ond” och ”god” är i själva verket två begrepp som flyter samman i alla människor och finns där om man inte ser upp. Det gäller att hela tiden ligga i och hindra den egna naturen och det kan man bara göra genom att reflektera. Den missade uppenbarligen både Fadakar och Altenberg.

Precis som bombräder kan det där med fakta ibland gå lite snett vilket både Fadakar och Altenberg nu fått erfara Foto: Expressen

Löjesguiden nominerar idag Ehsan Fadakar till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Jag tackar dig personligen för att du indirekt nu har visat att åsiktskorridoren existerar. Dina inlägg på Twitter är mer än talande och har varit väldigt användbara i den debatt som handlar om just det som alla hävdar inte existerar trots att det gör det. Det är alltid användbart med material från fiendesidan.”

Bruksanvisning

Detta inlägg är inspirerat av en debatt med pseudonymen Pelle 2 där idén väcktes. Det är ett nytt grepp för mig så ha tålamod och som vanligt ha en god läsning. Den här är till dig Pelle och alla andra av mina återkommande läsare också förstås.

Funderar du på att bli en godhetsapostel med rätt att inskränka det fria ordet och utdela lite härlig vänsterradikal smörja i form av generaliseringar och rena lögner? Då bör du läsa denna bruksanvisning innan du sätter igång.

För att du ska bli framgångsrik gäller det att ha ett kors att bära. Kom ihåg att det är det är den enda gången Jesus faktiskt kan vara ett föredöme för dig. Korset måste vara extra tungt att bära och du bör beskriva det som just svårburet. Det bör också vara beskrivande för en liten unik grupp så det framstår som om du är extra utsatt i din situation. Här gäller det att analysera.

Det gäller att analysera och göra det rätt. Allt du behöver är att dra underordningskortet och din roll är given. Med det i näven blir du ostoppbar och kan bli överordnad, du blir en del av vår nya härskarras Foto: Wikipedia

När du har hittat din roll i det hela måste du fortsätta att se helheten men också detaljerna. Du måste nu analysera vilken roll du har i det stora som vi andra kallar ”verkligheten”. När du gör den analysen bör du tänka på följande: Se ALDRIG dig själv som framgångsrik! Vill du bli framgångsrik i din mission måste du se dig som underordnad. Gör du inte det har du misslyckats kapitalt. Kakan Hermansson eller Jonas Gardell är inte framgångsrika, de är underordnade som slår mot överheten och har blivit framgångsrika på att göra det. Det gäller att se skillnaden här.

Du har nu skaffat dig en identitet. Du är lesbisk, bög, kvinna, transa eller kanske rent av född i Sverige av utrikes födda föräldrar och är därför inte svensk utan invandrare. Att du egentligen är svensk spelar ingen roll, i din nya persona är du invandrare. Har du tur kan du hamna i flera av kategorierna. Kommer någon dumming och påpekar motsägelsen i din beskrivning, ber du bara dina kompisar eller grannar från Södermalm att intyga din äkthet. Vi godhetsapostlar håller ju ihop och intygar också det som inte är sant.

När man väl blir framgångsrik, för det blir man, bör du fortfarande spela underordnad och ha kvar loserstämpeln. Det är grundregel ett, följer du inte den avslöjar du hela upplägget Foto: Sverigesradio

Fortsätter Breivikarna att jävlas med dig kan du alltid dra Judith Butler-kortet. Hon säger ju att könet och identiteten kring könstillhörighet (det går lika bra med etnisk tillhörighet) bara är en social konstruktion och att språket är det som formar vårt tänkande kring detta. Du kan alltså framgångsrikt hävda att Breivikarnas motsatta syn bara är ett resultat av den språkliga och sociala förtryck de utövar då deras tankar och insikter inte är lika utvecklade som dina. De kan med sin medelmåtta till intellekt inte se det du kan se.

Du har också rangordnat dig och kommit fram till att du står längst ner på skalan. Det är dags för nästa steg i processen – att definiera vem som är din motsats det vill säga tala om vem som står högst upp i rangordningen. På det sättet målar du upp en fiende så att polariteten i ditt resonemang kan göras mer tydligt. Svart och vitt fungerar bra i sammanhanget även då logiken börjar halta.

När vi kommer till rangordningen är det viktigt att kunna spela teater – du är ju alltid underordnad. Teaterlektioner ges gratis av kulturetablissemangets representanter
Foto: Youtube

Våra stora ledare inom kultureliten har redan gjort denna analys så allt du behöver göra är att svälja det som dessa så klokt har talat om. Eftersom alla dessa personer är uppfödda på Lars Norén och Ingemar Bergman och många gånger har jobbat med dessa, har ångesten över deras egna framgångsrika men frånvarande fäder fått en stor roll. Detta måste vi naturligtvis råda bot på genom att symboliskt slå mot dessa. Vi har valt att kalla dessa ”patriarkatet”. De hemska underjordsvarelser som befolkar denna grupp kallas Cis-män.

Att slå mot denna ordning som kallas patriarkat och straffa dem som går under beteckningen ”cis-män” är inte bara en välgärning, det är din plikt. För nu har vi konstruerat det som den postmoderna skolan talar om – att inga objektiva sanningar finns. Här finns alltså bara din sanning och den säger att vi tillsammans ska tycka att patriarkatet ska krossas och att cis-män bör utrotas. Helst bör den sista gruppen till och med sättas i koncentrationsläger. I dessa har vår stora ledstjärna F! ordnat med en riktig lägerafton där både intersektionella lekar och transbingo ingår. En annan subtil metod är att använda penisräknaren som du kan läsa om på vår systerorganisation SVT:s hemsida och som Breivikaren Toklandet har bloggat om.

Nästa grupp att identifiera är de som är överordnade. Den gruppen är lätt att känna igen då den alltid är densamma – vita rika heterosexuella män är en tacksam måltavla då vi ju alla saknar vettiga fadersfigurer eller har sett för mycket på Lars Norén Foto: Susannas Crowbar

Du har nu kommit till det sista steget i hela processen och den handlar om själva pamfletten som alla obligatoriskt måste skriva. I den ska du ta upp din underordnade roll, beskriva dig som kuvad och någon annan – helst en man – beskrivas som överordnad. Kan du göra detta med emfas och hat bakom orden ger det naturligtvis extrapoäng. Du beskriver en verklighet som inte finns, men som finns ändå eftersom verkligheten bara är ett subjektivt påhitt.

De som du ger dig på bör vara män, uppburna, vältaliga och gärna också intellektuella. Det är ju trots allt de som är de farligaste cis-männen och bör kuvas snarast. Om vi inte hinner knysta dessa män i tid kommer allt arbete att vara förgäves. Dessa nidingar kan ju hinna med att beskriva oss och vårt uppdrag från våra matriarkala ledare på Södermalm för vad det är – ett åsiktsförtryck som ska gynna oss och vår sak. Här hittar du ett bra exempel på det när Jonas Gardell hoppade på den norske cis-mannen Karl Ove Knausgård i Expressen.

Cis-män är alltid cis-män, men är de intellektuella är de också farliga. De kan trots allt råka snubbla över sanningen i vår agenda Foto: Universitetsavisen

Det är istället så här en intellektuell ska se ut. Om personen dessutom är fullfjädrad i förmågan att ta till skamgrepp och slå under bältet är det ett extra plus. Skrik gärna könsord och var otrevlig också, det väcker uppmärksamhet och kompletterar andras värv. Foto: DN

Jonas skriver med den homosexuelle mannens ögon om det förtryck han och hans bröder utsätts för när den norske cis mannen säger sanningen om människor som Jonas. Man kan inte ha det så för då kan folk faktiskt bli medvetna om just sanningen, alltså måste han tystas. Det han hade sagt var ju att vi – godhetsapostlarna – var cykloper dvs enögda och inte ville tolerera demokratiska grundregler som respekt mot de som man inte delar åsikt med. Knausgårds artikeln om detta hittar du här i DN. I det här fallet var det SD och vi hatar ju dem så visst ljuger vi, men det är en sann lögn för det är vi som uttalar den.

En annan i vår skara tog en annan infallsvinkel – den feministiska. Ebba Witt-Brattström är en av våra stora ikoner och förebilder så när hon gav sig ut på korståg var det på goda grunder. Hennes kritik riktade in sig på Knausgårds analys om mäns fascination för unga flickor, kanske rent av minderåriga sådana. Hon beskrev Knausgårds författarskap som ”litterär pedofili” för att skapa en slagkraftig poäng, den var en modern klassiker i våra led. Hennes artikel i DN hittar du här. Att spekulationen kring om det var självupplevt och avsaknaden av andra ”brottslingar” i den litterära historien var snedvriden tjänade ett syfte, Knausgård hade ju försvarat SD och kallat oss cykloper.

Om det är så att vi bor i cyklopernas land är det inget vi talar om, tvärtom ska all sådan kritik tystas omedelbart. Det är viktigt eftersom annars kan återigen någon komma fram till sanningen. Foto: ”Yorkshire Museum Cyclops” by Mariomassone

När du skriver ditt brandtal spelar det ingen roll om du är man eller kvinna, allt du behöver göra är att ändra din underordnade roll. Är du man kan du knappast kalla dig ”lesbisk”, ja men ändra den då till ”transproletär”. På det sättet undviker du att själv få stämpeln cis-man, kan utmåla dig som underordnad som slår uppåt och att en redan definierad fiende är målet för dina attacker. Du framstår då som mer trovärdig och kan dessutom både kalla och beskriva vår fiende i ordalag andra aldrig skulle kunna använda. Gör de det har vi alltid straff som att kalla någon ”litterär pedofil” att ta till.

Du får också mer än gärna göra svepande generaliseringar där människor beskrivs som något de inte är. Alla cis-män är ”framgångsrika”, sitter på ”maktpositioner”, använder sin makt till att trycka ner ”fria och självständiga människor” som till exempel du själv. Dessa män ingår också alla i patriarkatet, de är liksom kopplade till varandra. Där sitter de likt de påvar de är och förtrycker alla minoriteter, till och med de minoriteter som dels inte är det och dels kanske är så få att de går att räkna upp på ena handens fingrar. Att alla män inte stämmer på beskrivningen spelar inte någon roll då beskrivningen har ett högre syfte.

Beskriv gärna makt och korruption så här……Foto: Wikipedia
….Men aldrig så här. I det senare fallet måste du ta hänsyn till underordnings-aspekten igen och därför fungerar det inte Foto: Wikipedia

Syftet är naturligtvis att ge oss och de våra än mer makt än vi redan har på någons bekostnad. Också att ge oss mer makt än vi är berättigade till då vi egentligen är en minoritet men vill ha igenom allt och mer. Männen eller patriarkatet ska störtas för att ge oss inom godhetseliten den seger vi så länge har åtrått.

Vi och de våra är redan en del av makten men det finns fler som vill upp och för att skapa det utrymme som krävs måste något bort. Det är helt enkelt en gryning på en ny dag där vi som tillhör denna elit nu har fått förtroendet att skapa samhället så som det behaga oss.

Tilltalar det inte det andra boskapet i samhället är vi inte främmande för att både baktala dem och tysta dessa. Vi är ju nomenklaturan som med gudomlig rätt regerar i evigheten. Om du är lydig och tillhör rätt kategori kanske du få ta del av vår godhetsrörelse och kanske också kan få smaka på den makt som likt nektar berusar så. Vi är väldigt välkomnande om du säger de rätta sakerna. Gör du inte det är du däremot för evigt fördömd.

Det bästa är att säga de rätta sakerna, gör du inte det kommer åsiktskorridorens förbannelse att drabba dig och du blir hemsökt av Aftonbladets kultursidor. Här ett engelskt motsvarande exempel. Foto: The Sun

Löjesguiden nominerar idag det identitetspolitiska komplexet och dess företrädare till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er godhetsrörelse är formidabel i allt sitt hyckleri. Ni påstår er vilja göra gott men resultatet är nästan alltid det motsatta. Ni lierar er med människor som helt enkelt vill dölja det faktumet att de hyser hat som lägligt maskeras till omtanke.

Er rörelse är helt enkelt inte det ni säger att den är. Ni försvarar muslimer som sedan springer iväg och använder skyddet ni ger till att försvara oförsvarliga handlingar och uttalanden. Mer om den saken i Expressen. Ni skyddar feminister, läs mer om detta i Metro, vars hatiska agenda får Hitler att förblekna. Till sist gör ni taket högre för er själva än ni gör för den med annan mening än er bara för att kväsa debatten. Ja, ni skriver till och med artiklar om hur mycket vi som drabbas av förtrycket i åsiktskorridoren inbillar oss. Här är Åsa Lindeborgs artikel där den ena förvirrade åsikten efter den andra luftas. Det som är både mest synd med er och mest talande är dock hur långt från verkligheten ni lever, det tycker jag bådar gott för ett fortsatt hyckleri.”

Ytterligare en bloggare som skrivit om identitetspolitikens avigsidor är Fnordspotting som skriver både insiktsfullt och kärnfullt. Rekommenderas varmt med andra ord.

Hur Var Det Med Skulden?

Decemberöverenskommelsen är en av de värsta händelser som har drabbat landet. Vill man så kan man se det som ett sätt att övertrumfa folkviljan och resultatet i valet genom att de etablerade partierna har gjort upp och åsidosatt demokratin. Vem kan framgångsrikt argumentera att oppositionen vars roll är klart definierad i grundlag och som ska utgöra en motvikt mot regeringen, nu ens finns och sköter det jobbet som den ska? Ingen! Så fort det är dags för avgörande omröstningar om t ex budget står oppositionen och ylar om hur illa det kommer att gå för Sverige om den går igenom. I nästa ögonblick lägger man ner sina röster och lämnar fältet öppet för att genomföra den.

Oppositionen har därmed gjort sig själv till en icke trovärdig kraft i svensk politik. De har ju delvis själva tagit initiativ till överenskommelsen genom att skriva en gemensam debattartikel den 9/12 förra året i DN Debatt. I den tog man bladet från munnen och ville uttryckligen göra upp med Stefan Löfven om minoritetsregeringars villkor och regler. Man kan säga att  det var oppositionen som tog första steget i processen att avveckla sig själva och sin roll i det parlamentariska systemet.

Marscherar regeringen och oppositionen till samma trumma för att behålla sin makthegemoni eller för att rädda oss från SD? Foto: Aftonbladet

Tyvärr fortsatte eländet bortanför det. Det är nu rätt uppenbart att svensken får lov att hålla till godo med världens i mitt tycke sämsta regering alla kategorier utan att ens kunna kräva det som medborgarna ges rätt till dvs nyval. Därmed stängs dörren effektivt till att göra oss av med en omöjlig regim som för länge sedan borde fått avgå. Ett faktum som både regeringen är skyldig till men som också oppositionen har bidragit till. Man kan verkligen fråga sig vilket som kom först, hönan eller ägget?

Den här eländiga soppan som kallas Decemberöverenskommelsen (DÖ) har ju ett enda syfte – att isolera SD så att de får minimalt med inflytande över svensk politik. Detta är inte bara anmärkningsvärt utan också odemokratiskt. Svensken har ju trots allt röstat på detta parti och här gör man alltså sitt yttersta för att kringgå den viljeyttringen. Jag är ingen varm anhängare av SD, men att tillgripa odemokratiska metoder för att skapa demokratiska beslut är något som saknar motstycke i politisk historia. Det är ganska typiskt att det händer just här dessutom, i vårt land har ju åsiktskorridoren blivit en veritabel framgångssaga. Mer om historien bakom detta antidemokratiska fenomen i Expressen.

Man kan isolera på många olika sätt i Sverige. Man kan isolera hus och då blir miljöpartister glada för det spar energi och så kan man isolera SD och då blir miljöpartister glada för att man i sin iver kväser alla som har en avvikande åsikt Foto: Wikipedia

Som vanligt går resultatet längre än så. Åsiktskorridorens stora fanbärare är den kader av proselyter som vanligtvis tillhör krafter som Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Genom överenskommelsen har man öppnat Pandoras box. Man har också fördjupat åsiktskorridoren och dess mer eller mindre totala förbud mot avvikande tankar som inte godkänts i dessa kretsar. Det har helt enkelt skapat vetorätt åt miljöpartiet i avgörande frågor som migration.

Det märks inte minst i debatten där man allt oftare möter argument som är både felaktiga och direkt kränkande mot person. Ett exempel på ett sådant påhopp är den pågående polemiken mellan Jonas Gardell och den norske författaren Karl Ove Knausgård.

Den debatten startade med hans bok ”Ut Ur Världen” och fortsatte med följande artikel i Expressen. I den driver han tesen att Sverige är ”cyklopernas land” dvs de enögdas land. I detta land är vi livrädda för minsta avvikande åsikt och bevakar sådana med falkögon, så fort de dyker upp är någon – helst en person ur godhetseliten – där med en slägga och ett lämplig epitet som ”Breivikare”.

Den som inte håller med blir genast stämplad som en anhängare av Breiviks fanatiska och något osakliga agenda trots att man inte sympatiserar ett dugg med idéerna
Foto: SVT

Tyvärr är bilden helt sann, den är till och med enligt mig träffande. Om man kan skriva följande artikel, som Henrik Arnstad gjorde i DN, kan man säga allt själv men förbjuda andra att ens yttra sig. Det om något är väl definitionen på fascism Arnstad. Allt därför att ett parti inte ställer upp på den av etablissemanget fastställda grundsynen på invandring vilket inte heller en majoritet av svenskarna gör. Men som bekant har ju folkviljan inget med demokratiska värderingar att göra i etablissemangets ögon, här är det lyd och håll käft som gäller. För oavsett parti tycks grundsynen vara att medborgaren bara är till besvär.

Men Knausgårds syn är en åsikt man inte får ha i Sverige. Här råder ju ett åsiktsförtryck framför allt i invandringsfrågan, så har man bestämt i regeringen där socialdemokraterna bara är miljöpartiets och vänsterpartiets bitch. Läs om miljöpartiets syn på totalt fri invandring i SVD, en syn som inte stämmer överens med de flesta svenskars som man kan läsa mer om i Forskning Och Framsteg. Men miljöpartiet har bestämt att så ska det vara och då ska det vara så vad än svensken säger.

Knausgård fick alltså inte tala om vad som helst hur länge som helst. Våra godhetsapostlar med ensamrätt på sanningen ser så gärna till den saken. Om man läser hans artikel så är det så, vare sig man håller med eller inte, att han kopplar kritiken till land inte person. I Jonas Gardells svar kopplas kritiken om ”Snorklarnas Land” som epitet på Norge till personen Knausgård som här i Expressen.

Enligt Gardell skulle snorkling vara en extra stor sport i Norge eftersom han kallar landet ”Snorklarnas Land” och passar samtidigt på att utdela kängor i godhetens namn
Foto: Wikimedia Commons

Kritiken från Gardell riktas som vanligt i de här sammanhangen in sig på att Knausgård är en ”sårad vit heterosexuell man”. Dessa har aldrig fått lära sig att ta debatten och att ta kritiken, det har däremot homosexuella män som Gardell däremot lärt sig får man gissa. Här möts alltså saklig kritik med ren smörja och personliga påhopp. Allt återigen därför att Knausgård påpekar det uppenbara – att åsiktskorridoren och ”debattörer” som Gardell håller på att kväva Sverige inifrån. Vad som är sant får inte sägas, men vad som är falskt går hur bra som helst.

Att retoriken om ”sårade vita heterosexuella män” är direkt kränkande, precis lika kränkande som att utmåla Jonas och hans bröder som något nedsättande epitet om homosexuella bekymrar inte det minsta. Jag tänker inte använda dessa invektiv då jag inte vill bli sedd som en talesman för homofobi och vill gärna hålla mig ovanför det lågvattenmärket Gardell gör sig till talesman för.

För personer som Gardell går så bra att slå mot det man ser som makten, trots att Jonas säkert sitter på mer makt än den stackars medelålders vita kränkta heterosexuella mannen som ibland kallas Freakshow Fredrik. Den är dessutom igenkännbar från så många liknande texter att den snart får kallas standardmall 1A. Att kalla någon ”sårad vit heterosexuell man” är som att kalla en Harley Davidson för en motorcykel.

Lustiga omskrivningar kan man ju syssla med, på det sättet är det helt okej att kalla människor ”Sårade vita heterosexuella män” men nedsättande termer om godhetsförespråkarna. En motorcykel är dock alltid en motorcykel Foto: Wikipedia

Ändå är Gardells påhopp hur otäck den än är, ett rent under av saklighet i jämförelse med det Ebba Witt-Brattström stod för. I följande artikel i DN, går hon till angrepp mot vad hon ser som Knausgårds gubbsjuka spekulerande ikring sex med minderåriga flickor. Hon antyder (?) mellan raderna att hans och Stig Larssons fascination över fenomenet måste bottna i något mer allvarligt som pedofili (?).

Hon glömmer lite lägligt två saker. För det första är en skrift/en bok allt annat än alltid kopplad till upphovsmakaren. Det är alltså inte så att en text alltid handlar om författaren själv. Historien som berättas i ett skönlitterärt verk kan lika gärna vara fiktiv. För det andra finns ett annat verk som anses tillhöra världslitteraturen som handlar om samma sak nämligen Vladimir Nabokovs ”Lolita”. Brännmärker hon Nabokov i artikeln? Inte alls, boken nämns inte ens!

Knausgård hånas också därför att han har kritiserat Stefan Löfvens uttalande om att SD är fascister. Här i Aftonbladet hittar du Löfvens uttalande. Problemet med uttalandet är två. För det första är påstående återigen ett av Henrik Arnstads många påhitt eftersom han har upphöjts till något absurt som regeringens ”expert” i frågan. Uttalandet mötte mycket kritik, inget som Gardell ens nämner. Den kan du läsa om här i Norran där källor som journalisten Anna-Lena Lodenius och historiken Dick Harrisson åberopas, två källor som väger jävligt mycket tyngre då Harrisson faktiskt har en examen i historia vilket i Arnstad INTE har men påstår sig ändå ha.

Lika relevant som Hamlets fråga i pjäsen, är frågan om att ha eller inte ha en examen eller om att ljuga eller inte ljuga om en sådan Foto: Wikimedia Commons

Det andra är att svartmåla och baktala ett parti som skulle kunna utmana vad socialdemokraterna ser som sitt maktmonopol genom att sno röster från dem. Kom ihåg att SD tar röster från främst moderaterna och socialdemokraterna vilket skulle kunna fälla den nuvarande regeringen, ett scenario man fruktar. Mer om den trenden kan man läsa om i DN. Skitsnackandet är alltså inte så ideologiskt som det kan låta, det är snarare maktpolitiskt.

Knausgård frågar sig varför vi är så arga i Sverige, varför debatten är så hatisk och oförsonlig. Jag kan svara honom, det beror på att eliten ser det som sin uppgift att sitta inne med sanningen och att undervisa denna för medborgarna som inte förstår bättre än att rösta på SD. När de gör det blir det än mer angeläget att övertyga dem om ”fascismen” och den antidemokratiska agendan partiet i hemlighet ändå hyser. Man respekterar helt enkelt inte folkets vilja, och det är i det ljuset som DÖ ska sättas in. Den är verktyget som ger dessa möjligheten att inte bara styra utan inskränkningar, utan också att se till att underkänna och ignorera det som faktiskt var utslaget av valet.

Oppositionen har därmed bidragit till att fördjupa och utveckla åsiktskorridoren, också det ett svårslaget rekord. Slutsatsen kan bara bli att DÖ har gjort sitt och att den bör just dö. Den inskränker demokrati, förvägrar människor deras demokratiska rätt och cementerar den värsta skitregimen ett land i väst kan uppvisa. Det värsta av allt är att det är genomtänkt, planerat och designat att just förhindra dessa saker i en ohelig allians mellan alliansen och sossar med miljöpartister. Den har fått till följd att regeringen i stort sett har fria händer som har använts för att släppa in ett vänsterparti i stugvärmen då de borde ha lämnats ute i kylan. Oppositionen har därmed legitimerat en politik som är direkt skadlig för landet och som dessutom saknar folkligt stöd. ”Dåligt” sa Bill, ”uselt” sa Bull.

Välkommen till den svenska skräckfilmen ”Åsiktskorridoren” med rätt att skrämma skiten ur varje demokratiskt lagd medborgare. Foto: Nydailynews

Dagens nominering till priset ”Foliehatt of the Year” tilldelas landets opposition för deras medverkan till avvecklandet av demokratin i landet. Motiveringen lyder: ”DÖ är politikens motsvarighet till Frankensteins monster. En anomali som likt ett kadaver går fram och mördar det som står i vägen. Demokratin är dess första offer där landet nu har tagit flera steg in i åsiktskorridoren tack vare denna. Det är alltså ett oansvar förtäckt och beskrivet som ansvar man har skapat. Regeringen är naturligtvis tacksam för hjälpen. Jag undrar om svenska folket är lika nöjda med att nu tilltvingas den sämsta regeringen det här landet hittills har kunnat uppvisa. Att ni i samma andetag har lyckats göra SD än större med tilltaget är något av världsrekord i felberäkning.” DÖ är något som bloggen Fnordspotting också har fördjupat sig i.

Fri Television? Nä!

Vår bild av diktaturer är att där råder motsatsen till pressfrihet dvs ofrihet. Television och annan media är statsägd och styrd. Ofta tänker vi oss Sovjetunionen och klassikern Pravda som ironiskt nog betyder ”sanningen”. Vi matas också med bilden av Nordkoreas skickligt dompterade reportrar som likt robotar läser upp meddelanden om den ”store ledaren” och om människor som slänger sig framför tåg av ren hänförelse inför blotta tanken på denna demigud. Kanske en rättvis bild men också en djupt orättvis, vi har snabbt blivit lika duktiga i det här landet som något annat i den nationalsport som heter ”medial hjärntvätt”.

SVT har helt enkelt blivit ett centra för allehanda politiska ställningstaganden. Detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad vänsteråsikter, sådana tycks vara mer en merit än en belastning i CV:t. Det är med andra ord inte direkt en fri television vi talar om här, de politiska vinklingarna är alltför många för att kunna läggas under den beteckningen.

Är det en svunnen tid med ett helt annat anslag i debatten vi är tillbaka mot? Man kan börja undra när man ser delar av SVT:s tablåer Foto: Levandehistoria

Som alltid i Sverige är dessutom SVT en ankdamm. Har en fått in fossingen i templet vid gärdet i Stockholm, får snart alla kompisarna på Södermalm samma vip-behandling. Hela systemet har blivit självgenererande men också otäckt. För med den politiska vinklingen istället för ”Fri och oberoende television” som det så stolt heter, kommer också likriktningen i åsiktskorridorens anda. Mer om åsiktskorridorens mardrömslika tillkomst kan du läsa om i artikeln i Expressen. Snarare än vi anar har vi kanske inte ens en fri debatt om det ska fortsätta på den här vägen.

Jag låter inläggen tala för sig själv i sin egen skam. Titta och förfäras över en statstelevision vars främsta syfte tycks vara att uppfostra och mästra. Själv säger jag som Johnny Rotten: ”Ever get the feeling you’ve been cheated?”. Klippet hittar du på Youtube.

Niklas Källner möter en tvättäkta ”rasist” som visar sig argumentera ut honom totalt i Delat Land med Niklas Källner.
I programmet Krisdokument – En Överlevnadsguide följer vi med på en resa ner till krisens Grekland och genom nyliberalismens och fascismens Europa. Här kan vi lära oss att den grekiska krisen bara är en sammansvärjning där nyliberala krafter vill riva ner välfärden och fascisterna vill ta över. Anar jag ett politiskt budskap här som luktar socialism? Jo då och mer därtill.

Om du skrollar fram till 41:40 i reportaget från SVT Kultur hittar du en fullständig orgie i pk:ism. Vad sägs om bokförlaget ”Lesbisk Pocket” som nu ger ut författarinnan Ann Bannons femtiotalsböcker med mjukporr i lesbisk anda (!) och nyutgåva. Bara att skapa ett förlag för något sådant är bara det svårslaget. Att bokförlaget representeras av Leo Andrea Nordwall är också det fullödig som pk pekoral. Han är ju en han så han borde ju gå bort, men han har ju antagit en kvinnlig persona med det antagligen tagna ”Andrea” så han är väl förlåten nu när han istället är en hen.

Hen eller hen det är frågan? Leo Andrea Nordwall vet säkert det rätta svaret men vet hen vad historieförfalskning är för något? Foto: Wiki Commons

Trippeln är nådd när bokförlaget ”gör om, gör rätt”. För att tvätta bort den ”manliga blicken” i de ursprungliga bokomslagen ger man i nyutgåvan ut dessa med nya omslag där det har skrubbats ordentligt.

En liten fråga eller snarare flera till Leo Andrea Nordwall, med vilken rätt tillrättalägger du historien utifrån din och förlagets smak? Är inte originalens intentioner värda att bevara för att vara trogen författarinnans tankar och idéer? Är inte detta egentligen en form av historieförfalskning som leder in tankarna på betydligt mer otäcka paralleller? Vad ska bli nästa steg Leo Andrea, ska vi ändra i text och kanske klippa bort misshaglig sådan ur böcker? Leo Andrea och alla andra kanske skulle titta på följande klipp som är den utmärkta filmen ”Fahrenheit 451” från 1966. Klippet är från Youtube. Också Susanna Varis har bloggat om inslaget om Lesbisk Pocket, läsvärt!

Till sist kan jag efter tips från läsaren Noger (Tack Noger!) också berätta för er om filmen från SVT:s K Special om Lo Kauppi. Denna lille kämpe för socialismen tillika mästermobbaren, mycket på grund av den härliga pjäsen ”Vita Kränkta Män” där hon gestaltade och tokmobbade Pär Ström, är ju alltid på tapeten och det måste uppmärksammas. Det gör SVT så här.

Lite mer ur skräckkabinettet SVT kan WTF Toklandet berätta om i följande inlägg. Om rent nazistiska tendenser från allas vårat SVT kan också WTF Toklandet rapportera om. Faktaförvanskningen som pågår i företagets nyhetsprogram är en annat sorgligt kapitel som Fnordspotting har skrivit om.

Vita Kränkta Män var pjäsen skriven av Kawa Zolfagary och framförd av Lo Kauppi där antifeminister skulle få den behandling de förtjänade. Nu kommer snart den SVT-producerade hyllningsfilmen Foto: DN

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera SVT till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med formfulländning visar ni att ”Fri och oberoende television” är en illusion. Den chimär ni skapar med påståenden som detta är ett typexempel på hur ni arbetar. Lura i röstboskapet att ni verkligen är oberoende och använd sen er roll till att undervisa och forma medborgaren att bli en ”rättänkande människa”. Att det är rena Sovjetfasonerna i repris tycks inte bekymra er alls och därmed är ni en fullvärdig kandidat till priset.”

Tack

Tack alla ni som inte förstår och som fortsätter att vägra att förstå. Tack alla ni som gjorde det möjligt för Jimmie och gänget att i det närmaste tredubbla sitt röstantal. Tack alla ni som genom att kasta ägg gjorde Jimmie Åkesson till martyr. Tack alla ni journalister som genom att håna i tidningsrubriker gjorde det omöjliga möjligt. Tack till samma journalister som genom att syssla med snaskig journalistik där granskningen har varit på gränsen till ärekränkande vid flertalet tillfällen, satte offerkoftan på Jimmie Åkesson.

Jimmie Åkesson har anledning att fira, det har ingen annan Foto: Aftonbladet

Tack igen till landets journalister som genom att bryta mot både lag och moral förde fram Jimmie i triumfvagn. Tack till samma dårskapets yrkeskår som till och med i nederlagets stund står och uppvisar samma inställning som exempelvis när SVT:s journalister ger handfasta tips om hur man ska kunna marginalisera det som nu har blivit landets tredje största parti. Det vill säga hur man ska kringgå ett demokratiskt utfall av den enda anledningen att man inte håller med, det kallar jag respekt gentemot våra medborgare från er i media.Tack alla ni som föste fram oskyldiga och politiskt omedvetna barn som med sång skulle överrösta Jimmies gängs tal, ni fick också människor att i avsky göra tvärt emot det ni ville.

Tryggare kan ingen vara? Jo då, låt barnen slippa politisk indoktrinering så Foto: Gullbrannagården

Tack alla ni som tror att en politiskt debatt kan ersättas av vuvuzelornas dån eller en härlig knytnäve istället för med argument, ni gjorde Jimmie den största tjänsten han någonsin har fått. Tack alla ni som tror att människor kan tvingas, hånas eller idiotförklaras till en annan åsikt, ni fördubblade Sverigedemokraternas röstantal. Ett extra stort tack till alla er som har spottat på folks tankar i sociala medier, ni skapade en övertygels om att det enda rätta var att lägga sin röst på SD.

Om man vill vara en ängel bör man inte bete sig som en hattifnatt Foto: Kakbiten

Ibland är inte allt så logiskt som man förväntar sig, men på något ironiskt sätt är det det ändå. Och paradoxalt nog var jag i denna artikel så genomsarkastisk att du måste läsa igenom den föregående texten en gång till och vända på varje ord jag har skrivit till dess motsats. Fast det här sista stycket slipper du att göra det i. Godnatt Sverige, solen gick just ner och ingen fattar någonting. Fast det borde nog vara enklare att förstå än man tror, bara man anstränger sig.

Löjesguiden vill härmed nominera landets alla politiskt korrekta till priset ”Foliehatt of the Year” för er exemplariska förmåga att med hugg och slag tvinga in alla i ett led men åstadkomma det rakt motsatta. Ni har gjort Jimmie Åkesson till en riktig vinnare. Han hade kunnat skvalpa omkring på sisådär 6-8 procent och till sist kanske glömts bort, men ert handlande har alltså gett den motsatta effekten. En motivering behövs knappast, men kommer här ändå: ”För er fingertoppskänsla och politiska mognad som har varit som en rosenbädd för de krafter ni säger er vilja motverka. Den fullständigt exempellösa behandlingen av SD har nu nära nog tredubblat deras röstantal och har också gjort dem till just den politiska kraft ni inte ville att de skulle bli.”

Andra kommentarer du bör läsa:

Bloggen Ekvalist skriver utmärkt om det som har hänt

WTF Toklandet skriver som vanligt ironiskt och vasst om plastic card-gate