Att göra självmål

Lite generaliserande kan man väl säga att länders olika kultur ibland ställs i kontrast till varandra där t ex Sverige och Italien utgör varandras motsats. En svensk håller på reglerna, knyter näven i fickan i harm, lyder den men så fort tillfälle bjuds och man vågar kan väl alltid bryta mot en eller annan regel. Italienaren bryter mot dessa mest varje dag då man anpassar reglerna till situationen. Passar inte en regel i trafiken fixar man en egen. Om man som på Sicilien inte känner sig som en del av staten struntar man i dess regler.

Politik är bara resultatet av vår kultur och speglar denna, det är därför politiskt liv eller synen på begrepp som ”demokrati” kan skilja sig åt mellan olika länder. Men också synen på regler och vikten av att följa/inte följa dessa speglas i politiken. Alla minns väl hur inledningen till röran i Euro-samarbetet såg ut där först Frankrike och Tyskland tyckte sig kunna strunta i reglerna och sedan följde alla andra efter. Fick en så fick alla samma möjlighet och snart var kraschen ett faktum.

SN340020Eurosamarbetet var egentligen i grunden en bra idé men när ingen tyckte sig behöva följa de regler man hade kommit överens om var kraschen ett faktum Foto: By Tomo_suzuki – Tomo_suzuki took it on the scene., CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1620876

När länder som Grekland ertappades med att ha kört med kreativ bokföring för att i sin iver inte följa reglerna insåg alla att det hela hade gått för långt. Det var så dags att komma på det då, nu får alla betala priset för det hela med råge också vi. Det här är dock inte det enda området där man faktiskt struntar i reglerna.

Dublinförordningen säger ju att en flykting ska söka asyl i det land denne först anländer till. Reser denne till ett annat land inom EU ska han eller hon skickas tillbaka till detta landet för asylprocess. Nu vill Tyskland som sista land på svensk sida strunta i just Dublinförordningen och kommer inte att ta ta tillbaks flyktingar som vistats i Tyskland men som har sökt sig till andra länder som Sverige. Sedan tidiga följer flera andra länder inom EU inte heller de förordningen.

Tysklands besked har upprört Morgan Johansson som till och med menar att Sverige kommer att anmäla händelsen (SR; Archive) till Europadomstolen för prövning. Beskedet kan komma att innebära att flyktingar som har kommit hit efter att ha vistats i Tyskland eller ett annat land inte går att skicka tillbaka dit utan att Sverige nu får stå sitt kast för att vi för ett tag hade så gott som öppna gränser.

Frågan här är hur långt man ska gå för att upprätthålla regler. Särskilt regler som de i Dublinförordningen då de är otidsenliga och skrivna för en tid då helt andra förhållanden rådde. Här måste man fråga sig om inte hela förordningen borde förhandlas om istället för att peka finger på varandra. Men Morgan Johansson är inte den som ger sig utan han trallar glatt vidare för att kunna göra sin anmälan. Jag är ledsen Morgan, men du har nog inte mycket för det då Tyskland är en av EU:s nyckelländer.

Mårten Eskil WingeDet är bara att gratulera Morgan Johansson till en utsiktslös kamp mot en jätte inom EU-samarbetet som Tyskland. Anmäler han landet till Europadomstolen som han har hotat med får han nog ta till bättre vapen än Tors hammare Foto: By Mårten Eskil Winge – 3gGd_ynWqGjGfQ at Google Cultural Institute, zoom level maximum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=22007120

Den andra frågan handlar om vad Morgan Johansson egentligen vill i slutänden. Vad tror han slutresultatet blir om han fortsätter sin mer liberala migrationspolitik? Svaret på den frågan har Angela Merkel redan fått då hennes kristdemokratiska parti under förra helgen förlorade i flera delstatsval (SVD; Archive). Vill verkligen Morgan Johansson destabilisera länder i Europa än mer därför att regler är så heliga att de går före länders stabilitet? Vill han se migrationsfientliga och nationalistiska partier som AfD  växa ohejdat?

Morgan tillhör ju den skaran som kallar alla dessa partier som kritiserar migrationen för ”fascister”. Kanske inte så genomtänkt då det tyska författningsskyddet inte ser partiet som vare sig nazistisk eller fascistiskt och tillåter därför AfD. Det är också nästan lite självutplånande av Morgan Johansson att framhärda sin syn då han och alla andra partier som inte lyssnar på folks oro kommer att tillhöra de som förlorar på sin envishet. Att lyssna och förändra sin syn är en del av demokratin, att inte göra det är självmål.

För Socialdemokraternas tyska systerparti SPD åkte också de på en riktig käftsmäll (Folkbladet; Archive) i valet. I vissa delstater har de så gott som halverats, en omständighet som borde inbjuda till eftertanke också hos Morgan Johansson. Den som inte lyssnar på folks farhågor idag, är morgondagens förlorare. Den processen kan dessutom gå snabbt vilket exemplet AfD visar. I delstaten Sachsen-Anhalt som ligger i de östra delarna av landet fick partiet 23 %.

Samtidigt som detta skedde kunde ett etablerat parti som CDU (kristdemokraterna) förlora hela 11,5 % i ett av sina starkaste fästen Baden-Württemberg. Det straffar sig alltså att inte lyssna och anpassa sig efter hur tongångarna går. Vad Morgan Johansson och andra etablerade borde börja förstå är att det nog är bättre om han och alla andra länder i EU sätter sig ner och förhandlar om Dublinförordningen så att den bättre passar dagens situation. Annars lär han och andra politiker snart vara arbetslösa.

Andrea del VerocchioHittills har de enda resultaten av migrationen blivit än mer oro, fler tendenser till upplösning och instabilitet. Vill politikerna sitta kvar är det alltså bäst att de lyssnar mer och ser till att följa det folk säger istället för att göra tvärtom Foto: By Andrea del Verrocchio – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15466398

Löjesguiden nominerar idag Morgan Johansson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att inte förstå sambandet mellan destabiliserade länder och en ohejdad migration är i det närmaste en monumental miss från din sida. Med facit i handen kommer politiker som Angela Merkel att få betala ett högt politiskt pris, ett pris som också kan komma att bli ditt med tanke på hur illa skött hela migrationsfrågan är. Det gör dig till en extra utmärkt kandidat till priset.”

Annonser

Teori och verklighet

Det finns urtjusiga teorier som kan lova det mest paradisiska av tillstånd åt alla och envar. Vi längtar ju alla alltid efter något bättre och det är därför som dessa visioner är så lockande. Sådana partier som Socialdemokraterna ju på det sättet så tilltalande, de säger ju allt det folk vill höra och de målar dessutom upp en vision om detta.

Men så finns verkligheten, den som tränger sig på i vardagen och ställer allt på ände. Också visioner kan snabbt förvandlas till illusioner och det är just det som Socialdemokraterna just nu får erfara. Det dom säger stämmer sällan med den verklighet som medborgaren lever i. Reaktionerna från statsmakten och den panik man uppvisar är slående för en regering som för länge sedan har tappat både legitimitet och greppet om just verkligheten.

Amazing StoriesNär verkligheten knackar på dörren är regeringens utopiska politik chanslös. Inget kan rädda en misslyckad politik, realiteter som de som nu utspelar sig i det svenska dramat hinner till sist ikapp. Miljöpartiet är många gånger de som leder allt åt h-e så prioriteten borde vara att göra sig av med partiet, det ser just nu ut att dröja. Foto: Wikimedia Commons – Seriemagasinet ”Amazing Stories”

Jag skulle vilja påstå att ingenstans i världen finns en regering som likt vår står så långt från verkligheten. Stefan Löfven är gisslan i den Miljöpartistiska visionen men den håller istället på att förvandlas till illusioner som redan håller på att brista. Myndigheter som går på knäna, en fullständig genomklappning vad gäller kontroll där vi inte längre har en bild av om de som kommer hit har ett asylskäl eller inte och en ökad brottslighet som blir allt grövre är det som sätter käppar i hjulen.

Ta en titt på veckans skörd Stefan: Misshandel av ensam tjej i Kungsbacka (Aftonbladet; Archive), ett misstänkt våldtäktsförsök på samma ort, flera larm om överfall och våldtäktsförsök i Östersund, flera fall av tafsande på badhus (Expressen; Archive), rån (GP; Archive) av äldre i hemmet i Sölvesborg, i Stockholm (Aftonbladet; Archive) och till sist ett till våldtäktsförsök och/eller överfall i Nora (NA; Archive) där tidningen NA dessutom mörkade med att kvinnan knivskars, hånades och slogs.

För en feministisk regering är det här naturligtvis bekymmersamt, det kan ju framstå som om att de inte alls är feminister. Lugn Stefan! Det har snart sagt varje svensk insett att den klyschan är något av det mest krystade en regering någonsin har svängt sig med. Men det ekar inte bara tomt med alla dessa klyschor, det är tomt om annat också. Vem tror på ett sånt budskap när en regering först uttalar en ambition som man sedan smular sönder med åtgärder som är kontraproduktiva för just samma ambition?

För återigen är det verkligheten som ställer till det när det avslöjas (Gatestone Institute; Archive) hur det sexualiserade våldet har exploderat. Sambandet mellan personer från andra kulturer som kommit hit och nu utövar sina kulturella värderingar på ett mycket olämpligt sätt går inte att förneka hur man än försöker. Att förneka sambandet är som att påstå att påven är muslim. Regeringen stannar dock inte vid detta utan trallar glatt vidare mellan alla sina misslyckanden.

Trollkarlen från OzNär man rör sig i sagans värld får man räkna med att verkligheten hinner ikapp och visionerna går upp i rök. Det är det som kommer att bli mer och mer av ett problem för en regering som allt mindre lever i verkligheten Foto: Wikipedia Commons – ur boken ”Trollkarlen från Oz”

De vill ju återbörda folk som inte har asylskäl – till en astronomisk kostnad för skattebetalarna. De vill begränsa flyktingströmmen vilket är bra, bara för att bli huggna i ryggen av Gustav Fridolin. Han gick ju rakt emot sin egna regeringskollega Morgan Johansson som satte taket för årets invandring till 70 000 med att kontra att det nog minsann skulle bli 100-150 000. Miljöpartiets (Expressen; Archive) synsätt framstod därmed för vad det är, fundamentalistiskt och inte förankrat i verkligheten.

De flesta myndighetspersoner har hittills varit som svensken är mest, lojal och benägen att undvika konfrontationer vilket ofta hos extremister som Miljöpartiet tolkas som ett tyst medgivande. Att det i själva verket inte är det spelar ingen roll, man vill ju så gärna bekräfta sin egna förträfflighet även när det inte finns någon förträfflighet att bekräfta. Det är tyvärr bara ytterligare ett tecken på hur långt från verkligheten Miljöpartiet egentligen lever, men också att regeringen saknar all kontakt med denna.

För när samma myndighetsmänniskor har fått nog och börjar skriva rent ut vad de tycker och tänker brukar det vara ett tecken på att något har runnit över. Den vägen har till exempel poliser (Aftonbladet Debatt; Archive) tagit när nu Lisa Reventberg säger det som fler borde säga – Det får vara nog nu! Till en omöjlig uppgift som hon och hennes kollegor står inför där inbesparingar underbemanning och en ständigt växande hög med anmälningar tillhör vardagen, kommer en fullständigt inkompetent ledning.

PartibokOm och när man misslyckas så kapitalt som Dan Eliasson gäller det att ha partiboken till hands. Att vara medlem i Socialdemokratin har räddat mången karriär och också satt sådana i rörelse. Foto: Wikimedia Commons – Medlemskort för delegater till Ryska Kommunistpartiets partistämma

Dan Eliassons tid som polischef har hittills präglats av just ren och skär inkompetens, mörkläggning av brott, bristande förtroende hos de anställda/underlydande, ett ständigt sopande av problemen under mattan och en total avsaknad av lyhördhet inför kritiken (DN; Archive). Polisfacket:s (GT; Archive) dom har varit hård men ingen reaktion. Inte ens när andra politiker än de i regeringen har krävt hans avgång (Expressen; Archive) har han tagit åt sig av ovettet. Istället har han varit som en noshörning – hårdhudad och stridslysten.

Det är väl precis så käpprätt åt h-e som det bara kan gå när partiboken/partifärgen (Wikipedia) är viktigare än meriterna. För det är just meriterna som förskräcker. Han körde Migrationsverkets personal ner i skoskaften, gjorde om samma konststycke med Försäkringskassan (Fackföreningstidningen Publikt; Archive) och nu också med polisen. På ytterligare ett område är det alltså som om regeringen inte förstår allvaret när man låter Dan Eliasson få fortsatt förtroende. Verklighet och teori går inte i takt.

Socialdemokratin har sett till den saken själva genom att ens komma på den befängda tanken att ens inleda ett samarbete med Miljöpartiet. De har också sett till att overkligheten har flyttat in i administrationen för landet. Dan Eliasson är inget annat än ett beställnings- jobb från Socialdemokraterna men ett ovanligt misslyckat sådant. Under tiden är det landets medborgare som betalar priset för alla misstag signerade främst Miljöpartiet.

Joseph VernetRegeringen är en katastrof för landet och det är medborgaren som får betala priset. Att ingen har fällt den ännu är i lika hög grad en katastrof, det är dags att tänka om. Att bli av med regeringen Löfven är prioritet ett, allt annat är otänkbart. Foto: By Claude Joseph Vernet – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15886271

Nästan gäspande av vanans trivialiteter nominerar idag Löjesguiden regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motivering är så gott som överflödig, en mer inkompetent regering än denna går knappt att hitta i modern tid.

Anders Ygemans bluffpoker

Bluffpoker bygger ju på att precis som namnet anger på att bluffa om vad man har på handen. Tanken är att man ska trissa upp förväntningarna och vänta ut motståndaren som till sist förhoppningsvis lägger sig. Det är då man har vunnit trots eventuellt dåliga kort på handen. Det är det som regeringens ende gullgosse Anders Ygeman nu sysslar med. För regeringen har lyckats köra sig själva så till den milda grad i botten att man nu måste ta till andra metoder för att åtminstone upprätthålla bilden av sig själva som handlingskraftiga.

TyngdlyftareRegeringen vill framställa sig som handlingskraftig och låter därför the golden boy Anders Ygeman framföra den fantastiska tesen att 70-80.000 avvisade personer ska hem trots att myndigheterna går på knäna och det hela skulle kosta astronomiska belopp Foto: Elise Serafin Luftman – Världens då starkaste kvinna – Wikimedia Commons

Det är Anders Ygemans utspel om att 70-80.000 personer som har kommit hit som flyktingar ska börja avvisas den närmaste tiden. Anledningen är att de saknar asylskäl och därför ska de tillbaka. Beroende på politisk färg framställer olika tidningar denna nyhet i olika dager. Aftonbladet (unvis.it) framställer det som ”att ta ansvar”, DN (unvis.it) det som ”tvångsåtgärder”. Vilken politisk åsikt man än har så har båda tidningarna missat en sak och det grovt. Dessutom gör man det trots att DN snuddar vid det.

De berättar nämligen att redan nu väntar 22.000 personer på avvisning därför att de saknar asylskäl men att dessa har gått under jorden för att gömma sig eller så vägrar de helt enkelt bara att ta emot beskedet. Polisen som redan idag tvingas jobba sig halvdöd saknar redan idag resurserna att ta tag i den nya situationen. De ”kraftfulla” åtgärderna är alltså inget annat än tomma ord. Tror nu någon mig inte rekommenderar jag något som kallas ”verkligheten”.

Nästa hinder i den här kedjan lär också komma som ett brev på posten. Kommer man så långt som till avvisning vilket jag tvivlar på, kommer man att kunna köra ut tre-fyra personer till flygplatserna innan kravallvänstern och andra ”aktivister” är ute på samma plats för att göra de som de är bäst på dvs lite ”morgongymnastik” i deras egna ögon. Snart har alltså polisen inte ett problem utan flera. Återigen måste man ta till resurser för att klara uppdraget som man inte har.

JellobiafraDet är ingen fredlig recitering av egna poem likt punkartisten Jello Biafra sysslar med på bilden som kommer att möta polisen som ska avvisa asylsökanden som fått avslag på sin ansökan. Det är snarare horder av mobblika aktivister från landets alla hörn som kommer dit och deras avsikter är nog inte att läsa poesi får man förmoda Foto: ”Jellobiafra” av Diftong from en.wikipedia.org. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Men den välfyllda babushkadockan som Anders Ygeman har presenterat lär innehålla fler mindre dockor man måste plocka fram innan problemet ens har fått en inledning till lösning. 70-80.000 personer är en rätt ansenlig mängd människor, var ska du få alla resurser ifrån Anders? Var finns alla flygplan som så mirakulöst nu ska trolla bort alla dessa människor?

Låt oss leka med tanken att Anders fixade fram Airbus A380 som i det utförande som tar mest resenärer tar 853 passagerare och att det ”bara” blev 70.000 som skulle utvisas. Det skulle bli över 82 resor till olika exotiska resmål. Det här exemplet är dock gravt miss- visande. Inget flygbolag i världen skulle ta 853 personer som skulle utvisas under sitt ansvar. Orsaken är att deras personal inte är tränad att ta hand om hysteriska människor som i en sista desperation är beredda att gå långt för att slippa det som annars väntar.

Troligare är alltså att man tar 2-3 personer på ett och samma flyg förutsatt att de eskorteras av minst en person per utvisad som måste vara en myndighetsperson. Det är alltså mer troligt att det skulle krävas bortemot 23.333 flygresor med minst en avlönad person på varje flyg, troligen två. Vad kommer det att kosta skattebetalarna Anders? Först ska de ha lön, sen hotellrum för övernattning och så förstås flygresan betald.

Hund I SängPrecis som hundar måste personalen som ska eskortera de avvisade till hemlandet sova. Det lär ske på hotellrum till en ansenlig kostnad. Men Anders har råd, han har ju hela statskassan att ösa ur. Allt för att skapa illusionen att regeringen är handlingskraftig och tillmötesgående mot opinionen Foto: ”Diagonal dog in bed Cookie Secrest” by James Thomas Secrest – Own work. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Vi tar ett lätt exempel för att inte göra Anders allt för ledsen. Vi har tre personer som ska avvisas till Badgad. Priset tur och retur är 5499 :-(Bravofly.se) men vi säger att Anders får lite rabatt för att det är staten som köper biljetterna så hela landar på 3 x 5000 :- vilket blir 15.000 :-. Fem personer ska eskortera dem ner för att inte orsaka full panik för de andra resande. Deras resa kostar lika mycket så 5 x 5000 :- som blir 25.000 :-.

De anländer dit och tar efter överlämnande in på Baghdad Hotell och delar på tre rum vilket ju aldrig händer, alla ska ju egentligen ha ett eget, men för Anders skull så. Kostnaden blir allt som allt 4414 :- (Priceline.com). Troligen dock högre men vi säger den låga summan för skatte-betalarnas skull. För de 36 timmar de fem är iväg tjänar de naturligtvis lön men också traktamente.

Vi säger att det blir polisens lott och att dessa tjänar 24.500 :-/månad (Polisens hemsida/artikel om 2014 års löneavtal). På de 36 timmarna har de tjänat ungefär 1837 kronor var gånger fem personer vilket blir 9187 kronor. Som ni märker rusar kostnaden för varje ny post som kommer upp och det är därför Anders Ygemans förslag är fullständigt orimligt för att inte kalla det orealistiskt. Mitt exempel är dock i underkant, mycket i underkant. De verkliga kostnaderna är enormt mycket högre.

Bara antalet personer är lätt ohanterligt eftersom de berörda myndigheternas resurser saknas. Kostnaderna för det hela blir astronomiska vilket får konsekvenser för andra kostnader. Vad är det för kostnader som måste stryka på foten Anders? Nej, utspelet måste nog ses för vad det är istället – Ett sätt för regeringen att lugna ner ett allt mer otåligt folk som i allt högre grad anser att de gör ett uselt jobb. Den sista slutsatsen är ju helt riktig eftersom de gör ett uselt jobb, det är något nu också Anders Ygeman har visat.

SpådamAnders Ygemans förslag är lika seriöst som vissa alternativa vetenskaper t ex att spå i handen. Det är vare sig genomförbart eller ekonomiskt möjligt. Av hans 70-80.000 utvisade lär ett hundratal verkställas innan fiaskot är ett faktum vilket ju är en bra värdemätare på regeringen Foto: ”A fortune-teller reading the palm of a soldier. Oil painting Wellcome V0017699” by http://wellcomeimages.org/indexplus/obf_images/97/ce/c501dce0adcfe61f6753edc4241e.jpgGallery: http://wellcomeimages.org/indexplus/image/V0017699.html. Licensed under CC BY 4.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Anders Ygeman till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Seriositet tycks inte vara regeringens starka sida och inte heller din. Förslaget är så långt från verkligheten att man redan på teoristadiet börjar undra. Än mer fundersam blir man när man börjar räkna på hur mycket det skulle kosta eller tittar på hur mycket resurser det skulle ta för att kunna gå att genomföra. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset. För precis som regeringen i övrigt lever också du i en låtsasvärld.”

Lever han ens i verkligheten?

I tisdagens SVD kunde man läsa en stor intervju (unvis.it) med statsministern. Där framgick bland annat att han nu siktade in sig på samhällsbygget efter migrationen, ett bygge som för övrigt ska ske med lånade pengar. En annan sak var att i EU-frågan var det dock lika nattsvart som alltid. Kunde man förvänta sig något annat när ett av landets mest EU-fientliga partier fick ta plats i regeringen?

Nils Karlsson TweetMiljöpartiet är inte partiet som alltid har levat i samma universum som oss andra vilket också gäller enskilda medlemmar. Långt efter att EU-omröstningen var över fortsatte motståndet trots att omröstningen var bindande. Foto: Twitter

Ja, jag är brinnande Europa-vän, det sticker jag inte under stol med. Anledningen är helt enkelt den gemensamma nyttan med projektet som har lett till en bättre ekonomisk och därmed social utveckling. Statsministern säger sig också vara en EU-vän men missar samtidigt poängen eller gör han möjligen en medveten feltolkning av hela situationen?

Statsministern får följande utlägg och fråga:

”Stefan Löfven är en stor EU-vän, och han har under hela flyktingkrisen hänvisat till att EU måste ta ett gemensamt ansvar.

Har det hänt?

Han ger följande svar:

”Nej, det tycker jag inte.”

Det kan tyckas vara ett rakt svar på en rak fråga, inga krusiduller här inte. En del menar att svaret dessutom är helt riktigt, jag kan inte hålla med mindre. För det finns en sak han glömmer bort. Hur kan han kalla sig EU-vän efter det där svaret? Låt mig förklara, EU precis som alla andra medlemsorganisationer är vad man gör dessa till. De är summan av vad de olika länderna vill och är beredda att göra. Vill man bjuda till går samarbetet bra, vill man inte det gnisslar det.

När vi talar om nationer blir det extra känsligt eftersom självständighet och själv-bestämmande ska balanseras mot det gemensamma goda. En balansgång som inte alltid är lätt då olika länder kan ha olika behov och därför agerar annorlunda i olika faser t ex över tid. Så fungerar FN och så fungerar EU. Lägg därtill olika inre behov som länder har. Är dessa tillräckligt motstridiga kan man räkna med motsättningar.

BuddahOlika ingångsvärden ger också olika resultat. Vill man se skillnaderna får man splittring, vill man se det gemensamma uppnår man betydligt mer. Statsministern hade som ingångsvärde att vi klarade allt själva, när vi inte gjorde det var det redan försent Foto: Wikipedia

Att skylla på EU i den nuvarande situationen är att göra det lätt för sig, för att inte tala om en felaktig analys. Det är de olika ländernas olika behov som drar åt olika håll och därmed har skapat både motsättningar och inre stridigheter. Så hur kan han påstå att EU inte tar gemensamt ansvar? De är ju resultatet av medlemsländernas inställning och kan knappast lastas för att länderna agerar mot varandra.

Ett sånt exempel är vår egen statsminister. När migrationsfrågan plötsligt och akut dök upp var det Miljöpartiet som genast var där och högg. De ville ju att i stort sett hela världen skulle tas hit hippies som de är. Snart hade statsministern prioriterat samarbetet först och Europasamarbetet sist, något som kom att få konsekvenser. För med sin handling sände han en signal till de andra. Vissa som Tyskland hakade på, andra som Ungern började genast protestera.

Sanningen är ju att så länge länderna ser till sina egna behov först, kommer också lösningarna att lysa med sin frånvaro. Något som framgick i migrationsfrågan. Här kan man ju dessutom lägga till att ländernas regeringar ska vara överens för att ett förslag ska gå att genomföra, något de alltså inte är just nu. Anledningen till det är enkel, i den nuvarande tillspetsade migrationssituationen ser alla till sina egna intressen först och andras sen. Vissa kan och vill ta emot flyktingarna, andra har inte de resurserna eller vill se dem där.

Resonerar man så betyder inte överenskommelser så särskilt mycket. Schengen är helt överspelad och frågan är om avtalet ens kommer tillbaka. Ett annat avtal som är överspelat, åtminstone tillfälligt, är Dublinförordningen som ju säger att det landet en flykting söker asyl i först, också är det enda landet de kan ansöka om asyl i. Anledningen till att båda avtalen nu är kokta är just bristen på samsyn och därför ett agerande i egenintresset där priset blir än mer splittring sins emellan.

John CleeseJohn Cleese förstår det statsministern inte fattar av svensk inrikespolitik nämligen att genom att göra miljöpartiet till lags i migrationsfrågan gick han för långt och tappade greppet om den bilaterala politiken. Foto: Youtube

Vill statsministern återupprätta EU som organisation, och det vill han ju eftersom han är EU-vän, borde han alltså istället för att peka finger på något som knappast kan lastas för den nuvarande situationen, istället se till att mana medlemsländerna till samsyn. Det hade varit att ta ansvar för den situation som uppstått, nu pekar han istället anklagelsens finger. Och nog har han skäl att peka finger, regeringens agerande har inte varit helt klarsynt den heller. Alltså vill han göra det alla politiker gör när de gör bort sig, peka på någon annan!

Först gjorde Stefan Löfven ett stort propagandanummer av att vi skulle vara en ”humanitär stormakt”. Något vi absolut inte är men det ledde i varje fall fram till att Sverige plötsligt tog emot fler flyktingar per capita än något annat EU-land. Snart kunde man nämligen läsa om flyktingar som fick sova utomhus i höstkylan därför att regeringen hade tagit sig vatten över huvudet, mer om det i Sydsvenskan (unvis.it). Hur detta rimmade med ”humanitär stormakt” var jag nog inte ensam om att undra.

När det inofficiella misslyckandet var ett faktum, något regeringen aldrig erkände, började regeringen agera. I EU agerade han efter linjen att alla medlemsländer solidariskt skulle ta emot och därmed avlasta oss. Det gjorde vi genom att begära en omfördelning till andra länder, du kan läsa om den saken i Aftonbladet (unvis.it). Nu blev det dock alldeles klart att de olika länderna hade noll eller liten samsyn i frågan, Sverige stod ensamma och tillsammans med Tyskland fick vi nu ta lejonparten av flyktingströmmarna.

DragkampBlir en usel situation värre och dragkamp utbryter, lär alla stå som förlorare till sist. Statsministern har hanterat hela migrationsfrågan klantigt och nu betalar han priset men försöker skylla på någon annan – Lågt! Foto: Wikimedia Commons

Resultatet föll också delvis tillbaka på Löfven eftersom han från början hade deklarerat att ”Sverige är en humanitär stormakt” och att vi i stort sett kunde ta emot all världens befolkning om så behövdes. Varför skulle då de andra länderna bry sig, vi skulle ju fixa problemet åt dom? Regeringen hade ju redan sänt en signal, nu sände de en annan utan att ens förankra den med de andra eller sondera terrängen med hjälp av utrikesministern. Att hon inte kopplades in kan ju haft andra hrm skäl.

Plötsligt började stormakten Sverige alltså agera annorlunda och de andra drog öronen åt sig. Länder som Ungern har en lång historia av ockupation och vill inte bli påmind om den för en sekund. Rumänien är fattiga bortom fattningsförmåga och måste bygga upp ett civilsamhälle, inte utsätta det för mer prövningar. De olika förutsättningarna och därmed de olika agerandena gjorde sig istället gällande. Bloggen Fnordspotting har också gjort ett inlägg om regeringens misslyckade migrationspolitik.

Vi hade alltså olika intressen som länder men regeringen målade in oss i hörnet, inte Ungern och inte Rumänien. Ungern har dessutom en politisk balansgång att gå igenom där demokrati har ställts mot fascism. Varför göra det som skulle göra antidemokraterna än starkare? Länder som Ungern kunde alltså inte agera annorlunda. Reaktionen blev minst sagt konstig från regeringen Löfven och från godhetsrörelsen som ryckte till dess undsättning.

KickboxningDet diplomatiska språket länder emellan i migrationsdebatten har lämnat en del att önska det tidvis mer liknat en kickboxningsmatch. Anna Hedh med fler och deras ordval har uppenbarligen varit detsamma som statsministerns då de tillhör samma parti, men han har sluppit nedsmetnngseffekten Foto: Wikimedia Commons

Istället för att skapa en samlad bild av landet och dess överväganden, vilket en analys värd namnet hade kunnat gett, började man med att ifrågasätta deras medlemskap. Anna Hedh (s) gjorde processen kort, hon menade att landet inte borde få vara medlem i EU. Snacka om diplomatiskt språk! Du kan läsa om hennes och Cecilia Wikströms syn i artikeln i Europaportalen.

Nej, jag försvarar inte Viktor Orban eller Ungern, men en lite mer nyanserad syn och en bättre analys hade väl varit på sin plats. Att dessutom fulspela med en partikamrat som Anna Hedh för att inte smeta ner regeringen men ändå framföra ett budskap från den, kom ihåg att hon trots allt är sosse, var lagom mycket under bältet. Så vad förväntade sig statsministern sig för resultat efter det tjuvnypet?

Bilden blir allt mer klar, statsministern har själv bidragit till det han är så besviken på. Hans inledande stolta paroller sände fel signaler. Han agerade plötsligt tvärtemot sina egna stolta föresatser och när han inte fick det gensvar han ville ha började en retorik som snarare stötte bort än knöt an. Nu till sist uttrycker han sin besvikelse över en organisation han har varit med och bakbundit med sitt egna agerande och uttalanden. Det hela är precis så smaklöst som när statsministern gör sitt bästa för att ytterligare förstöra.

ApaVad vill egentligen statsministern? Han säger sig vara en vän men hans agerande i migrationsfrågan har inte bara förstört här hemma utan också på det utrikespolitiska planet har han ställt til det. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Se grandet i grannens öga men inte bjälken i sitt egna brukar det ju heta för att citera bibeln. Det är så väldigt lätt att peka på andra men inte se det egna beteendet. Det är till och med rätt bekvämt att skylla på andra för att själv slippa ansvar. Det gör dig och din regering till fulländade kandidater till priset.”