Så mycket för feminismen

Så kom beskedet (DN; Archive), Åsa Romson avgår både som språkrör och som minister. Det var väntat att hon skulle avgå som språkrör, men att avgå som minister blev lite av en överraskning. Ska jag vara grym så säger jag att det var precis detta jag hade väntat på och nästan som i ett febertöcken sett fram emot. Ändå är jag inte helt nöjd, ett av avgasrören sitter ju trots allt kvar. Ett faktum som visar att det där med feminismen nog är mer fernissa än en politisk övertygelse.

Gustav Fridolin fick alltså grönt ljus av valberedningen i partiet, Åsa Romson hade däremot gjort ett uttalande för mycket för att det skulle gå att ha henne kvar. Auschwitz på Medelhavet, rädsla för att klimatkonferenser skulle ställas in efter att folk hade dött på Paris gator och terrorattack i New York som en ”olyckshändelse” blev helt enkelt för mycket till sist. Ryktet om hennes dåliga ordval och osmakliga uttalanden nådde långt utanför landets gränser och blev en snackis också där. Måttet var helt enkelt rågat.

Det går knappast att förneka att Åsa Romson höll på att bli en ordentlig belastning för Miljöpartiet. Hon var dock inte den enda av de två avgasrören som var det. Fridolins många misstag borde ha lett till att också han avgick. Men tydligen var det viktigare att skydda honom än Romson Foto: By Mayeenul Islam – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24049283

Jag tycker alltså det är rätt att hon går, ändå är det orättvist. Gustav Fridolin sitter kvar och den enda anledningen till det är att han har spelat mer skickligt med journalisterna. Antagligen har han dragit i både den ena och den andra tråden för att undvika ett fall hos denna mot miljöpartiet så lydiga skara. Nästan 60 % av journalistkåren sympatiserar ju med partiet. Ändå är det just Gustav Fridolin som indirekt är den som har satt igång den här krisen partiet genomlider.

Det var ju faktiskt han som begick alla de misstag som har lett partiet där de nu är dvs i ett miserabelt tillstånd. Åsa Romson blev partiets drottningoffer (DT; Archive) där man ville skydda Fridolin. Det var Fridolin som såg till att Kaplan fick en raketkarriär, det var han som begick de flesta misstagen i hanteringen av  krisen som följde Kaplans avgång och det var till sist Fridolin som förstod minst av alla när han inte insåg hur kränkta kvinnor blev av att inte bli hälsade i hand. Många misstag, inga konsekvenser för Fridolin alltså.

Visst har Romsons grodor varit beryktade och många, men har de skadat mp lika mycket som Fridolins valhänta hanterande av krisen? Nej, de har nog snarare verkat löjeväckande men knappast skadat dem på samma sätt som den dåliga hanteringen skulle jag tro. Ändå är det hon som får gå men inte han. Det feministiska partiet Miljöpartiet visade sig inte vara så feministiskt när allt kom omkring. Kvinnan blev drottningoffret och mannen var just bara en man om än en okunnig och klumpig sådan i Fridolins fall.

Men en är väl bättre än ingen trots att Fridolin tycks överleva också denna gång. Det hade dock varit en välkommen present om också han hade fallit. Det visar också vad den så kallade feminismen är värd för partiet. Han begår misstagen, hon säger en massa saker som aldrig borde ha sagts men det är hon som får gå. Knappast ett gott slutresultat även om en är bättre än ingen som sagt.

Tänk om också Fridolin hade fallit. Den dagen väntar jag fortfarande på men den borde varit nu. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag det skenheliga Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Skälen är så många och så uppenbara att partiet snart kommer att vinna på walk over. Det gör er till högoktaniga kandidater till priset.”

WTF

Hur kan man ha en partiledare som på mindre än ett år så många gånger har skitit i det blå skåpet? Åsa Romson är en vandrande tidsinställd bomb som likt de självmordsbombare hennes partikompisar i Hamas använder bara väntar på att brisera. Jämförelsen i söndags mellan Medelhavets flyktingfasor och Auschwitz är inte bara fel, den är också smaklös. Det är också underligt att behöva konstatera att en regerings ministrar kan tvingas avgå för obetalda TV-licenser, men en annan kan skita så många gånger att ingen längre kan hålla räkningen på hur många det är. Supersossen Björn Andersson från allas vårt så solidariska och inte alls makthungriga parti kan delge oss mer om den saken på Nacka Arbetakommuns hemsida.

Några av reaktionerna kommer från SVD, Aftonbladet, Expressen och DN. Också utomlands uppmärksammades klavertrampet och slogs upp stor som här i The Daily Mail, eller som här i The Independant. Det finns alltså en större dimension än en liten groda som råkade förirra sig ur Åsa Romsons mun.

För snabbt blev grodan till en krokodil när Åsa Romson skulle be om ursäkt. I tvättäkta miljöpartistil fattade hon ingenting och gjorde om samma groda med ytterligare ett uttalande. Denna gång om romer som hon kallade ”zigenare”, ett ord som är stigmatiserande och som alla godhetsapostlar vill förbjuda. Mer om Svenska Akademins nya varningsmärkning kan man läsa om på SVT. Åsa Romson gjorde därmed en dubbelsaltomortal men landade på huvudet som vanligt. När Per Gahrton ryckte in för att gjuta Exon Valdez-olja på vågorna blev det också helt fel. Kan miljöpartister göra annat än fel? 09.50 in i följande program hittar du inslaget Aktuellt 2015-05-11.

Löjesguiden nominerar som vanligt Åsa Romson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att handlingar alltid åtföljs av konsekvenser är de flesta införstådda med. Dina handlingar har knappt ens lagt sig innan nästa dumhet dyker upp, konsekvenserna har lyst med sin frånvaro mycket tack vare dina partikompisar i journalistkåren. Men summa summarum är det nu dags att se till att både du och den här regeringen slutar att plåga en hel nation med något av den mest korkade politik som sett dagens ljus och som nu också toppats med osmakligheter i långa banor. För övrigt bör regeringen avgå.”