Tio små rasifierade kukbärare

I vår tid får man inte säga vissa saker så ”rasifierade kukbärare” är en omskrivnig för titeln ”Tio små negerpojkar” av Agatha Christie. Konstigt nog får titeln användas trots sin uppenbara ”rasism”, men inte helt. I nytryck heter den plötsligt ”Och så var de bara en”. Originalets titel på engelska är så afrofobiskt, en helt felaktig term men det är ju så det brukar heta, att jag inte ens vågar skriva den. Dom som marscherar kan ta illa upp.

I boken dör karaktär efter karaktär under mystiska omständigheter till dess bara ett fåtal förskräckta finns kvar. Nu har bokens handling fått en verklig uppföljare i Mp. Säkert har Christies roman redan nu tagits bort från bokhyllorna (SVT; Archive-länk) av de rättrogna, ändamålen helgar ju alltid medlen och man är ju inte främmande för lite censur i den godhjärtade rörelsen. Att det beteendet påminner om och har paralleller till tidigare historiska händelser avskräcker inte. Är man godhjärtad har man ju den moraliska rätten.

BjörnDet gick illa för de tio små rasifierade kukbärarna i berättelsen, men det håller på att gå lika illa för Miljöpartiet. Skillnaden är att nu är den ingen berättelse utan rena rama sanningen. För ibland överträffar verkligheten faktiskt dikten. Foto: Wikimedia Commons

Miljöpartiet är annars rörelsen som inte verkar må så bra internt. De två kloakrören Åsa Romson och Gustav Fridolin har sett till den saken tillsammans med ett antal andra medlemmar. För inte bara har de misslyckats i snart sagt varje fråga, de har inte heller lyckats så vidare bra som ministrar i regeringen. Först var det Fridolins löfte om att fixa skolan (Aftonbladet; Archive-länk) på hundra dagar, de har nu blivit över fyrahundra utan att lösningen har synts till.

Sen misslyckades man i brunkolsfrågan (Aftonbladet; Archive-länk), i Brommafrågan (DN; Archive-länk) och i migrationsfrågan (DN; Archive-länk). I Brommafrågan fick man till och med kritik bl a från medlemmar i partiet från Gotland (HelaGotland; Archive-länk). Den interna kritiken var dock värst i migrationsfrågan. Somliga (Expressen; Archive-länk) ville till och med att partiet skulle lämna regeringen på grund av överenskommelsen. Kritiken mot deras naiva syn i migrationsfrågan kom också från andra (Dagens Opinion)

Mp är med andra ord ett sargat parti men det är också ett parti som håller på att falla sönder inifrån. Ett sånt tecken brukar vara när medlemmar lämnar det sjunkande skeppet. Först var det Christian Valtersson (DI) som lämnade sin tjänst i regeringskansliet i protest mot migrationsuppgörelsen. Flera andra medlemmar har lämnat partiet av samma skäl. Nu har också den färgstarka kommunalpolitikern Josefin Utas (Expressen; Archive-länk) beslutat sig för att helt lämna partiet men av helt andra skäl än Valtersson.

Det talas inte bara om svek utan också om en förvrängd verklighetsuppfattning och åsiktsmonopol där samtalet har dött därför att man inte tillåter avvikande åsikter internt. Josefin Utas menar i sin artikel att i Mp har jämställdhetssträvan blivit feminism och identitetspolitik har blivit en politik där individer anses vara representanter för olika grupper. Dessutom har Ett allmänt grönt fokus blivit till storstadsfokus. Ooops, skeppet kantrade visst lite till nu.

Sjunkande SkeppSkeppet har kantrat och ett parti är på väg mot botten. Inget jag sörjer, snarare tvärtom. Ju fortare Mp försvinner ur svensk politik desto bättre. Det sorgliga är bara att de fortfarande sitter i regeringen Foto: Wikimedia Commons

Inte undra på det kanske, i sin iver att söka en ny väljarbas har man ju alienerat den gamla men också sett till att  bedriva en politik många grupper känner sig ordentligt främmande inför. Att utgå från vad folk tycker på Södermalm är inte bara inskränkt, det blir i längden mycket kontraproduktivt. För Södermalm är inte hela landet, det är just bara Södermalm. Partiet har egentligen släppt allt som har legitimerat deras existens om en sån någonsin fanns, och ersatt den med något som utgår från fel premisser.

Men vänta, det blir ännu bättre. En av partiets verkliga kap var Bertil Torekull – före detta chefredaktör för SVD. Han har fungerat som medierådgivare och varit den som har lärt Fridolin alla medietricks. Hans kontakter i mediebranschen har säkert också kommit till nytta. Men han har också varit något annat, en svuren kritiker av dels Åsa Romson och dels partiets utveckling/avveckling.

I följande artikel (Expressen; Archive-länk) från slutet av förra året menade han till och med att ett bondeoffer av Romson var nödvändigt. Flyktingfrågan stod i centrum och den sved. Allt hade gjorts fel och besvikelsen gick inte att ta miste på. Torekull var annars en av dem som ville sätta stopp för migrationen vilket han ventilerade än tidigare i en debattartikel (Expressen; Archive-länk).

Det var då som Utas tes där det demokratiska samtalet istället blivit ”en kamp om att ge plats åt ”rätt” åsikt och försök trycka undan den som anses fel” visade sig för en av de första gångerna. Reaktionen på Torekulls artikel och kritiken som följde blev nämligen högljudd. Vissa medlemmar och aktiva frågade sig tom om han inte borde ha uteslutits. Så mycket för det demokratiska samtalet i det partiet alltså. Istället avslöjades på ett brutalt sätt synsättet ”du-får-säga-vad-du-vill-så-länge-du-håller-med-mig”.

DebattörerSamtal och debatt har pågått så länge människan har kunnat forma ord till meningar. Med tiden har vi utvecklat konstarter som retorik men nu tycks denna ersättas med ett simpelt ”håller du inte med mig kan du hålla käften”-perspektiv. En konst som miljöpartiet tycks ha anammat fullt ut Foto: By Anonymous – http://www.e-codices.unifr.ch/de/csg/0602/298/small, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=14861493

Partiets migrationspolitiske taleskvinna – Maria Ferm (Expressen; Archive-länk)  – menade till och med att Torekull borde lära sig av Raoul Wallenberg. De två händelserna går naturligtvis inte att jämföra men vad gjorde väl det. Vill man skapa en poäng trollar man med knäna som det troligen heter inom miljöpartiet. Att rätta till historien för att passa de egna syftena ingår ju ett partis arsenal. Det är dock djupt oärligt att som hon göra jämförelsen som har lite eller inget med varandra att göra.

Hennes uttalande kan möjligen ses som ett utslag av den historierevisionism som alltför länge har präglat Miljöpartiet. Det kan också ses som ett utslag på hur slarvigt förhållandet mellan ledande personer i partiet och historiska fakta är och det är också det djupt störande. Den historiskt ensidiga synsättet som partiet har lagt sig till med har ju till och med lett till att Sverige har erkänt ett land (DN;Arhive-länk) som aldrig har funnits och som dessutom har skänkt Gazremsans Hamas legitimitet.

Samma Maria Ferm har ju fått lite av en revansch som ändå är en pyrrhusseger. Hon har ju fått regeringens uppdrag att ta fram en plan över lagliga flyktvägar (Dagen; Archive-länk) genom Europa för migranter som söker sig hit. Mottagandet ska alltså återupptas är det tänkt. Arbetet ska ta två år och under den tiden hinner säkert mycket ändras, det är ju det som är utvecklingens aber. Ett sånt hinder är att NATO nu planerar att sätta in krigsfartyg för att patrullera och stoppa båtflyktingar (DN; Archive-länk) på Egeiska Havet.

Tiden rinner alltså ut för Miljöpartiet. Fel frågor, fel utgångspunkter, fel antaganden, fel sätt att hantera debatten och frågorna och fel sätt att hantera den interna kritiken. Ett parti som inte tillåter en debatt och en ändring av den politiska riktningen i de egna frågorna är inte ett demokratiskt parti. Det är kanske inte ens ett parti utan rent av en organisation som bygger på åsiktsförtryck och anti-demokratiska ideal.

Kritik är ett symptom på att något är fel och bör därför diskuteras – det görs inte. Debatt är sunt, istället undertrycks den. Åsikter i frågor tycks huggna i sten och får inte ifrågasättas. Kritik mot ledarskap och sätt att hantera tolkas som illojalitet och snart har man en slakt- stämpel i pannan. Är det konstigt att detta parti har blivit som en fristående parodisk uppföljare betitlad ”Tio små rasifierade kukbärare”?

PåvenObrottslig lojalitet och underkastelse inför överhögheten är bara tecken på att man har lite eller inga argument kvar utom de som bygger på fruktan och lydnad. I alla tider har samma metoder använts för är man inte med är man ju genast emot. Miljöpartiet skiljer sig inte nämnvärt i det hänseendet Foto: By Maître de la Mazarine – Ricoldo de Montecroce, Liber peregrinationis. Bibliothèque nationale de France, Département des Manuscrits, Division occidentale, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4993489

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har ersatt ett dåligt synsätt med ett mycket mer osunt, ni har alienerat centrala väljargrupper från att ens känna den minsta sympati med er och era åsikter. Ni har också förlorat strid efter strid. Ett sånt parti visar naturligtvis upp det som är sönderfallets främsta och sämsta kännemärke – den politiska kannibalismen. Det är alla de här egenskaperna som tillsammans gör er till utmärkta kandidater till priset.”

Annonser

Regeringskris?

Sverige kan ha en annalkande regeringskris på gång. Inte mig emot, det är i så fall Miljöpartiet som skulle tåg ut och vad jag tycker om dom ska jag inte uttrycka i ord. Själv ser jag det helt enkelt som det bästa som skulle kunna hända. Brytningen S+MP är till och med något som borde hänt förra året efter Åsa Romson berömda tal i Almedalen.

Den nya situationen som har uppstått i kölvattnet på regeringens beslut om migrationsstopp där det visade sig att frågan har splittrat Miljöpartiet långt ner i maskrosrötterna. Läs mer om upproret i artikeln (unvis.it) i Expressen. Det har gått så långt att medlemmar har lämnat partiet som ges exempel på här i Expressen (unvis.it). Den alltid lika suveräna bloggaren Fnordspotting har skrivit om miljöpartiets nya dilemma.

MaskrosFrågan är om inte avgasrören i MP har hamnat ur askan i elden. Överenskommelsen med s i migrationsfrågan kan bli en Pyrrhusseger som får partiet att åtminstone lämna regeringen och kanske också spricka. Foto: ”DandelionFlower2” by UpstateNYer – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Det interna upproret har nu nått regeringskansliet. Chrisitian Valtersson har hittills varit politisk sakkunnig i statsrådsberedningen för Miljöpartiet, det är han inte längre. På grund av överenskommelsen lämnar han nu posten, DI har skrivit mer om händelsen. Händelsen visar alltså att detta inte bara är ett problem som handlar om väljarna och medlemmarna på lokalt eller ett individuellt plan.

För partiledningen kommer det nu som en obehaglig överraskning att sprickan går hela vägen upp i partitoppen och att folk dessutom går så här långt i sitt motstånd. Det skulle till och med kunna visa sig att partiet håller på att spricka inifrån över frågan. Den klara skiljelinjen går ju mellan pragmatiker som ser makten som det viktigaste och de som ser principerna och sakpolitikens innehåll som det viktigare.

De båda avgasrören Åsa Romson och Gustav Fridolin välkomnar säkert inte nyheten. De båda är starkt ifrågasatta efter överenskommelsen men också för andra saker. Utåt försöker man att hålla en god min men inåt och också utåt från vissa håll, har det ibland låtit annorlunda. Bertil Torekull var en av dem som tog bladet från munnen angående Åsa Romson och han gjorde det publikt i Expressen (unvis.it). Kritiken efter artikeln var stenhård men mot Torekull, inte Romson.

Också inom mer militanta falanger inom miljörörelsen har framför allt Åsa Romson fått klä skott för kritik. Det har bland annat hetat att hon har talat med kluven tunga när hon har föreslagit mjukare linje när hon har argumenterat för en senareläggning av avgaskraven än vad som har varit EU-kommissionens linje. Mer om den saken kan man läsa om i Miljöaktuellt.

MarscheraDe mer militanta inom miljörörelsen är också på marsch. Man menar dels att miljöpartiet har sålt ut sina värderingar och från andra håll hörs signaler om svek i sakfrågor som utsläppen. Foto: Wikimedia Commons

Regeringsmakten kan alltså ha visat sig bli en Pyrrhusseger (Wikipedia) för Miljöpartiet. Priset kan ha blivit för högt och nu gäller det för de två avgasrören att visa ledarskap om man ska kunna hålla ihop det som återstår av partiet. Hittills har dock ingen av dessa visat ett enda tecken på förmågan att leda så oddsen är nog ändå rätt låga om striden skulle trappas upp.

Hittills har ju ”ledarskapet” visat sig något valhänt. Åsa Romson har gjort det ena mer förvirrade uttalandet efter det andra, exempel här (unvis.it) från SVD. Gustav Fridolin har mest sysslat med plakatpolitik och att dölja det faktumet att han misslyckats med skolan som han lovade att fixa på 100 dagar. Mer om det misslyckandet på Expressens debattsida (unvis.it).

Ett  sånt parti i regeringen är enligt mig så pass magstarkt att det bästa som kunde hända är just att Miljöpartiet lämnar regeringen och att Löfven söker andra krafter att regera med. Den här gången bör hans utgångspunkt vara partier som är beredda att ta ansvar för landet istället för att slita sönder det med felaktig politik. Något som utesluter både MP och V. Men kanske kommer tomten nu med en förtida julklapp, Miljöpartiets uttåg vore det bästa som kunde hända i varje fall i min värld.

Gordisk Knut

Miljöpartiet har ställts inför en rätt trasslig situation. Man måste bemöta och lugna kritikerna samtidigt som man ska leva upp till det som just för kritikerna är det oacceptabla. Mitt i soppan ska två avgasrör som hittills inte visat större ledarförmåga styra upp ett parti i fritt fall. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Regeringsmakt är detsamma som ansvar, något ni har visat ett klart underskott på. Där det borde funnits kunskap finns plakatpolitik, där det borde funnits ansvar finns tramsigheter och där det borde finnas insikter finns verklighetsförnekelse. Tre faktorer som borde utesluta er från all makt men ändå inte gör det. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

Mp och hyckleriet

Delar av idén till följande artikel kommer från den trogne läsaren Pelle 2 som ville att jag skulle granska journalistkåren och dess sympatier för miljöpartiet. Artikeln tar delvis avstamp i helt andra händelser som utspelats de senaste dagarna, men kommer så småningom in på detta ämne. Tanken är att denna artikel ska få en uppföljare där resultatet av journalisternas icke-granskning studeras med mikroskop. God läsning från Freakshow Fredrik

Miljöpartiet är nog landets mest hycklande parti alla kategorier. Inte nog med att få eller inga av deras förslag är särskilt realistiska så är partiet också så tvetungade att man börjar undra om inte hyckleri bör mätas i enheten ”mp”. Historien började 2014 då Allians-regeringen plockade ut 73 miljoner kronor ur SJ för att använda till reformer. Gustav Fridolins reaktion blev att detta var ”en ny spark i magen”. Mer om hans uttalande i Aftonbladet.

Bruce LeeDet var väl så här både Gustav och Åsa såg Anders lilla tilltag med de 73 miljonerna. En kung fu-legend hyrdes in för att sparka alla tågresenärer i magen. De 1,9 miljarderna vill de dock över huvud taget inte ens diskutera. Foto: Wikipedia

I uttalandet gör han sig till talesman för oförståndet och okunskapen. Han blandar ihop SJ med underhåll på räls vilket är två olika saker. SJ kör tåg Trafikverket bygger och underhåller järnväg. De två hör inte ihop vilket han får det att framstå som. Sen blandar han ihop det mesta och snart är uttalandet inte värt ett smack. Snarare har det ett värde i att som vittnesmål påtala en partiledares totala oförmåga att hålla reda på fakta.

Medarbetaren och spårkröken Åsa Romson stämde in i kritiken och beskrev tillståndet i järnvägstrafiken som ett enda kaos. Visst är det kaos emellanåt men ett enda stort? Faktum är att den trafik jag själv är del i har en punktlighet på mellan 85 och 91 % beroende på årstid och omständigheter. Påståendet är alltså något tillspetsat om jag får säga det själv.

Mer om hennes uttalande i en artikel (unvis.it) i Aftonbladet. Artikeln är dessutom full av faktafel där också hon blandar ihop underhåll och själva utförandet av trafik. Hon tror t ex att underhåll och SJ är sammankopplat när det i själva verket handlar om Trafikverket och vad de kan äska av Kommunikationsministrar av olika färg.

LokEtt faktum är att SJ har en gammal vagn- och lokpark som snart behöver genomgå reparationer och nyinköp hindrar inte regeringen från att beslagta 1,9 miljarder till att täcka luckor i budgeten. Foto: Wikimedia

Men hyckleriet går mer på djupet än så i de unga tu:s sinnen. Då var 73 miljoner något man gick i taket över, när han själv sitter i regeringen som beslutar att plocka ut 1,9 miljarder då är det tystare än i graven. Ja, ni hörde rätt regeringens slippriga fingrar har nu nått SJ:s kassakista. Man vill nu att bolaget hostar upp 1,9 miljarder som Magdalena vill använda till att täcka kostnaderna som skenar utan kontroll bland annat för migrationen. Redan nu i dagarna har 229 miljoner kronor överförts från ett konto till ett annat. Här en artikel från DN (unvis.it) om hur SJ samtidigt måste spara genom att dra in tåg.

En ledarsideartikel (unvis.it) i Expressen går till och med så långt att man kallar Gustav Fridolins och Åsa Romsons agerande för ”Det stora tågrånet”. Det är förmodligen inte långt ifrån sanningen. SJ är idag ett bolag i behov av investeringar, det mesta av deras vagnpark är 20 år eller äldre och få nya fordon har köpts in under de sista 15 åren. Flera sträckor dras med förlust och upprätthålls enbart som en samhällsservice. Som artikeln i DN (länken ovan) innebär det att färre tåg kommer att gå vissa sträckor då SJ redan har aviserat neddragningar av antalet tåg.

Tidskriften Fria Tider ville göra ett reportage om dels hyckleriet och dels tågrånet. Man ringde därför upp den före detta journalisten (!) numer finansmarknads- konsument- och biträdande finansminister Per Bolunds pressekreterare Matilda Uusijärvi Ek. Hon lovade att hjälpa Fria Tider om de skickade sina frågor som SMS vilket de gjorde. När tidningen efter ett dygn inte hade hört något från henne, försökte man ringa igen. Den här gången svarade ingen. Sådan ser maktens arrogans ut, sådan ser mp:s maktfullkomlighet ut.

NapoleonEfter plundringen av SJ måste man börja ifrågasätta den självbild miljöpartiet har av sig själva. Man kan inte i ena sekunden kalla något ”en spark i magen” och sen själv vara med i att mer eller mindre plundra samma bolag. Foto: Wikipedia

Att i detta läge bli girig visar bara att regeringen och mp är dels i desperat behov av pengar och att man är beredd att göra allt för dessa inklusive att hyckla. För sällan har det väl varit mer övertydligt att olika måttstockar råder både inom regeringen men framför allt inom mp. Kanske är det som Expressen har skrivit i en annan artikel att miljöpartiet är i stort behov av att ”humbugsaneras”, här är artikeln (unvis.it). Det är ju faktiskt inte första gången partiet har skitit i det blå skåpet.

Ett sådant exempel är ju partiets oåterkalleliga krav på att vanliga medborgare ska leva upp till mer eller mindre bisarra miljökrav medan den egna partiledaren betedde sig som ett första gradens miljösvin. Det som jag tänker på är ju naturligtvis ”Bottenfärg-gate” som valsade runt i tidningarna för snart ett år sedan. Få eller inga har väl missat den men i korthet gick den ut på att partiledaren Åsa Romson inte hade samma krav på sig själv som hon säger sig ha på medborgaren när hon använde giftig bottenfärg till sin båt. Det visade sig också snart att hon hällt ut både gråvatten och använt obeskattad diesel till samma båt.

I partikulturen ingår också numer vuxenmobbning. Åsa Romson har från dag ett haft ett horn i sidan på Jimmie Åkesson. Hon vägrade att skaka hand med honom under partiledardebatten i riksdagen vilket är tradition. Men hon har också tillsammans med övrig ledning för partiet förordat en tuff konfrontativ linje när Åkesson sjukskrevs för utbrändhet. Här skulle det ”fina och goda hatet” få komma fram i debatten var det tänkt. Nässjöpolitikern Per Rudhamn ville inte ställa upp på spektaklet och blev därför själv mobbad, han lämnar nu sin post och partiet. Mer om det i Höglandsnytt.

HetsEn ny dimension i miljöpartiets politik öppnade sig när vuxenmobbning blev partiets nya giv. Onekligen spännande i det där partiet Foto: Wikipedia ur filmen ”Hets”

Också miljöpartisten och före detta chefredaktören för SVD Bertil Torekull fick smaka samma medicin. På sin blogg förklarade han varför Åsa Romson var en förbrukad partiledare, sånt gör man inte ostraffat. Hans debattinlägg i flyktingfrågan som gjordes i Expressen (unvis.it) väckte också ont blod. Han förordade ju faktiskt ett stopp och sånt kommer man inte undan med i mp. Han sa också sanningen i artikeln, integrationen och invandringen liknar ett fiasko. Ingen protest från mig, så många regeringar har misslyckats med detta under så många års tid att problemen nu är akuta.

Nu får man förstås inte säga sådana saker som bryter mot den officiella linjen i ett parti, det ska ju vara högt i tak för tusan. Särskilt i det ”demokratiska” miljöpartiet är åsiktsövervakning extra viktigt så att inga dumheter likt Bertil Torekulls slinker igenom. Snart hade alla ”do-gooders” vädrat morgonluft. Nils Karlsson –  pyssling (?) tillika ”filosof” – kommunalråd i Malmö dristade sig till uttalandet:

”I samma tidning ondgör sig Bertil Torekull, snart förhoppningsvis före detta miljöpartist, om hur hemskt det är med invandring. Fuck. Nej, Bertil Torekull, det där alarmistiska svamlet kanske dög på Svenska Dagbladets ledarsidor men i miljöpartiet får man skärpa till sig.”

Också partikamraten Foujan Rouzbeh utgöt sin vrede i citatet:

”Miljöpartiet borde stoppa Bertil från att sprida alarmistisk, polariserande smörja istället för att låta honom gå loss i partiets namn.”

Slutsatsen blir alltså att det är så himla käckt att säga att det är högt i tak och att en fri debatt råder. När det kommer till kritan är det helt andra tongångar som gäller. Säg ”fel” saker, agera på ”fel” sätt och genast får du ett koppel med små åsiktspoliser efter dig som likt en modern variant av KGB övervakar varje steg och varje åsikt. Att detta görs i namnet av ett parti gör inte saken bättre, tvärtom blir det bara än mer otäckt.

NosferatuÄr miljöpartiet rent av en pågående mardröm eller skräckfilm? Om de är detta är det dags att vakna upp nu! Foto: Wikimedia

Bloggen Aktivarum har skrivit ett utmärkt inlägg om det som inträffade. En debatt om uteslutning inleddes men ännu har inget hänt i frågan. Vissa som partistyrelsens ledamot Jon Karlfeldt har dessutom försökt gjuta olja på vågorna men passar samtidig på att poängtera den så viktiga stadgan som också miljöpartiet har. Där står det att uteslutning kan ske om någon ”uppenbart motverkat partiets ändamål”. Partikamraten Maria Ferm gick dessutom i polemik med honom i Expressen (unvis.it).

Det är med andra ord ett parti där det inte är lika högt i tak som man kan förvänta sig av ett parti som säger sig vara öppet och demokratiskt. Förutom att som i fallet SJ hyckla och köra med dubbla måttstockar där andras mindre snedsteg inte jämförs alls med de egna gigantiska, har man alltså stora interna problem.

Att ifrågasätta partiets dogmer är mer eller mindre tabubelagt. Istället är det som om locket läggs på när frågor som invandringen kommer upp. Inget eller lite får ifrågasättas, partiledarna är heliga trots att båda har gjort bort sig igen och igen.Gör man ändå något av detta oerhörda, lär kritiken vina ordentligt.

OrkanKritisera internt och världen tycks bli lite mer turbulent om man är medlem i miljöpartiet. Orkanerna som viner emellanåt är minst sagt spektakulära Foto: ”Gafilo 2004-03-06  Wikimedia Commons

Fast stoppa pressarna för en sekund, det är ju i själva verket de ovanstående sista meningarna som är en definition av en sekt. En sekt har en absolut sanning som aldrig får ifrågasättas, den har en ledning som är okränkbar och inte heller den får ifrågasättas. Låt oss zooma in på frågeställningen och se vad som är en sekt. En författare och akademiker som heter Roy Wallis har gjort följande definitioner av en sekt:

  • Frivillig organisation där medlemskapet förtjänas.
  • Medlemskapet är exklusivt och kan fråntas de medlemmar som inte följer gruppnormerna.
  • Medlemmarna ser sig som en elit som är i besittning av särskild kunskap.
  • Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning.
  • Inom sig är sekten vanligen egalitär, det vill säga alla troende är ett prästerskap.
  • Sekten är etisk och asketisk, alltså att man har vissa levnadsregler och offrar tid och pengar på sin grupp.
  • Slutligen är sekten totalitär, det vill säga kräver totalt engagemang och försöker styra individens liv

Frivilligt är partiet helt och klart. Medlemskap förtjänas? Jo, lever man inte upp till vissa normer passerar man ju inte nålsögat och snart talas det om uteslutning. Medlemmarna ser sig som en elit med speciella kunskaper. Så är det också då inget parti eller akademiker tycks veta bättre än miljöpartiet då det gäller omställning av energiframställning. De hävdar att landet klarar 100 % förnyelsebar el, all forskning och flera politiker säger att då drivs vi in i ett Amish-samhälle där industrin och arbetstillfällena inte längre finns.

AmishMed miljöpartiets energipolitik är vi snart tillbaka i utvecklingsnivå liknande ett Amish-samhälles. Industri och välstånd kan vi fetglömma Foto: Wikipedia

Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning. Inget kan bli mer sant på den punkten än miljöpartiet. Under det gångna året har partiet i stort sett varit i konflikt med det mesta i sin omgivning. Mer om Miljöpartiets konflikter har bloggen Fnordspotting skrivit om. Egalitär? Jag har inte den kunskapen om ledningens inre tankar om sig själva. Om de ser sig själva som ett prästerskap vet jag med andra ord inte, men för att kunna förklara deras fundamentalistiska hållning i flera frågor är det ju en lockande tanke att de verkligen ser sig så.

Levnadsregler har de definitivt. Det är ju därför man på sin hemsida ser till att informera om hur fel det är att använda produkter som förorenar och smutsar ner. Detta gäller alla medlemmar utom Åsa Romson. Miljöpartiet tycks ju också vara totalitärt. Uttryck en avvikande tanke och snart har du mer eller mindre en fatwa utslungad mot din person. Det är ju vad Per Rudhamn och Bertil Torekull fick erfara. Definitionerna och mer att läsa om begreppet ”sekt” hittar du via länken till sajten ”Sektliv”.

Så jo, med vissa frågetecken som borde rätas ut är faktiskt miljöpartiet en sekt. På flera punkter är man helt i överensstämmelse med definitionerna ovan. Det skulle ju också i så fall kunna förklara nästa fenomen. I senaste valet fick mp 6,9 % av rösterna. Bara sju av hundra röstade alltså på dem. Det finns dock en yrkeskår i landet som avviker rätt ordentligt och det är naturligtvis journalisterna. Kent Asp vid Göteborgs universitet har gjort flera undersökningar och de är alla nedslående. Svenska journalister är mycket mer gröna än svensken, de speglar helt enkelt inte varandra.

Gröne JättenBland journalister är grönt något av en jätte, bland oss andra vanliga dödliga en relativt liten företeelse som borde ha marginaliserats för länge sedan. Det som räddar dem är just journalisterna Foto: Wikimedia

I magasinet Neo har dessa siffror redovisats men observera att siffrorna där bara sträcker sig till 2010. 2014 (de senaste siffrorna jag har hittat!) sympatiserade 12 % av väljarkåren med partiet men hela 41 % av journalistkåren sympatiserade med dem. Sympatierna för mp i journalistkåren har alltså ökat och kan eventuellt ha ökat än mer. Klart är att siffrorna för miljöpartiet har sjunkit i väljarkåren så differensen är nu större. 12 % sympatiserade med partiet för att sjunka till 6,9 vid riksdagsvalet. Här under hittar du länken till Kent Asps undersökning.

http://www.jmg.gu.se/digitalAssets/1369/1369226_journalist-2011-journalistboken-kap-13.pdf

Tydligen var siffrorna så känsliga att Mats Knutsson – politisk kommentator på Rapport i SVT for ut i anklagelser om ”fel urval” och andra misstag som skulle ha begåtts i undersökningen. Mer om hans inlägg kan du läsa om i Dagens Media. Snart hade dock Kent Asp gått i polemik och avfärdat Knutssons tankar som ”Korkat”, mer om detta i Dagens Media som publicerade båda sidornas sak. Partisympatierna bland journalister kan ju förklara vad en före detta journalist som Matilda Uusijärvi Ek gör som pressansvarig på finansdepartementet. Hon vet ju hur media fungerar och har rätt partifärg, fallet avslutat.

Det är också lite talande att se hur Mats Knutsson agerar så fort ämnet tas upp. Att han inte vill kännas vid några problem när det påtalas att journalisters åsikter inte speglar väljarkårens, det ser jag som ett öppet försök att sopa frågan under mattan. Ett faktum som också är ganska talande då det tydligen är en mycket het potatis för journalister som han.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mats Knutssons exempel visar rätt tydligt hur känsligt det är för journalistkåren att konfrontera sanningen om dem själva. Se inget, hör inget och säg inget tycks vara mer melodin för dagen. Kommer ändå någon och sätter fingret på den ömma punkten så förneka allt Foto: Wikimedia

Kanske är det också så att journalister som han förväntar sig att deras åsikter inte ska få lov att skärskådas av personer som Kent Asp. Sverige behöver fler undersökningar av det här slaget där sanningen dras fram i dagens ljus, inte färre. Först då kanske vi får den kritiska granskning som Miljöpartiet måste underkastas, inte minst för att få fram de snaskiga detaljer som också de så gärna gömmer i diverse garderober. Idag har vi tyvärr en journalistkår som springer partiets ärenden snarare än att granska dem.

Miljöpartiet är dagen klockrena kandidat till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det senaste exemplet med SJ och den brandskattning som nu sätts igång för att dölja kostnaderna i andra frågor, är ovärdig. Än mer ovärdig är den snaskiga argumentation både Åsa Romson och Gustav Fridolin använde sig av mot Anders Borg. Det de själva gör nu är ju så många gånger värre. Ändå är det här tilltaget bara toppen på ett isberg. Allt från interndemokrati till hanterandet av pressens granskning har ju gått snett hela vägen. Att ni dessutom uppvisar sektliknande tendenser är minst sagt otäckt. Ni är något av de mest värdiga av kandidater till priset så här långt.”

Och frågorna blev genast fler

Igår efterfrågade jag svar som inte finns, idag fick jag ännu mer frågor som längtar efter svar. Kanske kan vår kära regering som vanligt bistå med absolut ingenting vare sig vad gäller svar eller handling. Det är som vanligt emottagandet av flyktingarna som inte fungerar och det är som vanligt en handfallen myndighet eller ett företag som ligger bakom.

De som får sitta emellan är också de som vanligt flyktingarna och vår regering har därmed återigen slagit ett slag för ”den humana flyktingpolitiken” man månar så mycket om. Ett faktum som visar att Stefan Löfven i vanlig ordning står tomhänt. Han vill samtidigt så gärna framställa sig som ett fyrbåk av anständighet där allt verkligheten egentligen är allt annat än anständigt.

FyrSverige är inte det fyrbåk av humanitet som man vill utmåla. Fel åtgärder och dålig organisering vilket drabbar de flyende är naglar i ögonen Foto: ”Kõpu Lighthouse-033” by MasDom – Wikimedia Commons

Reportaget i SVD berättar om de asylsökandes situation i vardagen. På bilden kan man se två små pojkar, kanske elva till tolv år gamla. Titta i mörk jackas ögon, ser han lycklig ut? Nej, de enda som är lyckliga tycks vara Malena Ernman, Henrik Schyffert och alla andra ”do-gooders” som nu har fått sin vilja igenom. ”Alla ska hit” löd stridsropet, men säg mig ska man inte också bemöta dessa människor med lite mer respekt?

För vad erbjuder det svenska samhället dessa? Vi kan läsa om allt fler lägenheter som fryser inne då bolag som äger dessa och som vill ha kontrakten inte får detta och därför överklagar beslutet i en process som tar allt längre tid. Migrationsverket nobbar boenden, företagen överklagar.

Vi kan vidare läsa om hur de båda killarna vill gå till skolan, ”school” säger de men ännu har ingen plats anvisats. Vi kan läsa om att de visserligen har boende, men ett temporärt sådant till dess att situationen är löst. Vidare kan vi också lära oss att deras boende har ett gemensamt rum där det finns ett pingisbord, detta är täckt av bortskänkta kläder och leksaker. Tristessen tycks vara det enda bestående.

SkolelevBarnen i en av artiklarna vill gå i skola men svenska regler och byråkrati sätter hinder i vägen. Ett faktum som visar hur seriös Stefan Löfvens och andras ”humanism” är
Foto: Wikimedia

Är det detta som godhetseliten kallar ”humanism”? I så fall ber jag om att som vanligt ha en avvikande uppfattning! Historien slutar dock inte där. Som vi alla vet bor du och jag i en om uttrycket ursäktas bomullsvärld. Vi slipper att se det mesta av världens vidrighet och det ska vi vara glada för. Men samtidigt skapar det en oförberedd hållning som ibland kan ta sig uttryck i att man står maktlös inför storheten i ett problem.

De som nu kommer hit har i vissa fall sett saker ingen ens kan beskriva. Människor som korsfästs, huvuden som har rullat på mer än en och kvinnor som bjuds ut som sexslavar för att nämna några av de övergrepp som Daesh begår. Till detta kan vi lägga en total ekonomisk hopplöshet i flera länder i det forna östra Europa. För att kunna möta traumatiserade människor måste naturligtvis vården ha de nödvändiga resurserna. I vissa avseenden har de inte detta då trycket nu ökar dag för dag.

Life of BrianFlyktingarna har ofta sett saker ingen människa ska behöva se. Orsaken är alltför ofta Daesh och varför vi inte gör något åt det grundproblemet är ett mysterium. Foto: Youtube

Många är så traumatiserade i kombination av sysslolösa att deras enda utväg är att trampa fram och tillbaka längs en korridor, eller i en trappuppgång. Här lyser humanismen åter med sin frånvaro när resultatet av godhetsapostlarnas mission kommer i dagen. Sysslolösheten har fått några att ångra att de kom hit, andra att tala om ett havererat asylsystem. Mer om det plus intervju i viral video hittar du på Expressen.

Här under hittar du länken till rapporten från Socialstyrelsen om psykisk ohälsa hos flyktingar som beräknas ligga så högt som 20-30 %. Frågan är hur dessa kändisar och vår statsminister kan kalla detta ”humant”? Man måste nästan ha en mage av plåt och ett blod kallare än is för att den ekvationen ska gå ihop. Resultatet av godhetsrörelsens framfart är tyvärr allt annat än humant.

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19664/2015-1-19.pdf

Sanningen är ju att bilden av oss som en ”humanitär stormakt” i själva verket är en bild av en humanitär bananrepublik. En del av oss låter ju medvetet alla de beskrivna missförhållandena ske mitt under näsorna utan att protestera. Istället manifesterar vissa sitt stöd till det som bara kan beskrivas som ”godhetspornografi”. Vår positivhalare till statsminister tackar nog då han tror sig kunna vinna röster på agerandet, men det viktigare dvs svaren de lyser med sin frånvaro som så många gånger förr. Mer om vår bananrepublik har den alltid lika suveräna Fnordspotting bloggat om.

BananerBilden kan föreställa två regeringsmedlemmar på väg in på möte. Alternativt kan det vara två svenska artister. Hur det än är med den saken håller Sverige på att bli en bananrepublik, allt signerat vår regering Foto: Youtube

Så tornade än mer mörka moln upp sig vid horisonten. EU är ju som bekant djupt oenig i frågan emigranter. Vissa har råd, andra går redan på knäna och så har vi vårt egna land som har alldeles för lite resurser och är illa förberett men ”Alla ska hit”. I de diskussioner som har förts har EU-kommissionen velat solidariskt dela upp flyktingarna på alla medlemsländer. Detta är dock en inställning som kan buklanda med besked.

Frankrike, Tyskland och Sverige ser gärna att alla tar sitt ansvar. Frankrike och Tyskland tycker ett sådant avtal ska vara bindande dvs tvingande. Länder som Grekland, Rumänien och Ungern motsätter sig denna syn med näbbar och klor. Anledningen är att man vinner få eller inga val i hemländerna på en sådan politik. I t ex svenska ögon ses de andras handlande som ren rasism som i exemplet Ungern. Man måste dock se den större bilden och sätta in den i en för landet historisk kontext innan man drar den slutsatsen. Det är med andra ord något förenklat att enbart se förklaringsmodellen som ”rasistisk”.

Sen har vi länder som Danmark som också vill minska antalet som söker sig dit. Anledningen är inte rasismen i Danmark utan att man redan har tagit emot fler än de flesta och nu inte klarar av fler. Man annonserar därför i tidningar i Libanon om problemen man har. Också kraven har stramats åt. Man skulle kunna tro att det är en ondsint högerregering som utför något så diaboliskt, men faktum är att detta börjades med redan under förra regeringens dagar och den var röd. Ledda av landets socialdemokrater väcktes alltså den politik vars syfte var att undvika fler. Mer om detta på SVT (unvis.it)

PölseI landet Pölse annonserar man för att inte få dit flyktingar, här diskuterar vi sätt att få in alla och fler. Tänk så olika det kan vara. Att ingen tänker på konsekvenserna är symtomatiskt för de som kallar sig ”goda”. Jag föredrar den goda pölsen Foto: Wikimedia

Men det här debaclet kan alltså sluta i politisk kohandel där länder får stora fördelar tillbaka för att gå med på lösningen. Det kan också sluta i haveri och då står Sverige, Tyskland och Frankrike helt utelämnade med än mer problem på halsen. Ett faktum som kan sluta med än fler flyktingar hit och inga dit. Vi har ju redan tack vare alla godhetsivrare från Södermalm och Rosenbad målat in oss i hörnet där ”Alla ska hit”. Problemen hopar sig och lösningarna får anstå när dessa ”ansvariga” är i farten.

Som om regeringen och godhetsrörelsen inte räckte kommer nu i samlad tropp 222 svenska akademiker med ett gemensamt upprop i torsdagens SVD Debatt. I detta anser de att flyktingarna fritt ska få flyga in till säkerheten i Europa. Här ska alltså Sveriges regering sätta sig och kräva att Dublin-förordningens krav om att flyktingarna ska ha id-handlingar vid påbörjad resa ska slopas.

Idag är det så att bolagen som transporterar folk måste avkräva id-handlingar vid resans början. Gör dom inte det får de böta tiotusentals kronor för varje resenär. Denna riskerar dessutom att skickas hem. Genom att slopa detta krav ska nu folk få fritt inträde. Gladast av alla skulle Daesh i Mellanöstern kunna vara som med dessa ”akademikers” hjälp då skulle kunna smuggla hit än fler terrorister än man redan påstår sig göra. Mer om detta i engelskspråkiga The Mirror.

Abu Bakr al-BaghdadiAtt se till att förstöra och förgöra Daesh är vår tids mest viktiga uppgift vilket också skulle hjälpa flyktingarna mer än att komma hit. Foto: Wikpedia

Ungefär samma linje som akademikerna är föga förvånande Åsa Romson inne på. I ett tal nyligen uttryckte hon ambitionen att försöka få till lagliga vägar in i EU, mer om det i GP som skrivit artikeln. Återigen tackar Daesh, nu lär de ha bråda dagar att samla ihop gänget. Frågan om hur mycket mer Romson mp tål är högst aktuell igen som du kan läsa mer om i Aftonbladets ledare (unvis.it). Till och med från vissa håll inom mp är tongången hög mot henne, läs Bertil Torekulls blogg ”Kullerstenar” som ett exempel.

Det finns trots allt folk som förstår vad andra vägrar att inse. Problemets lösning heter inte ”Alla ska hit” eller ”Europas moraliska skuld”, det där är rökridåer för att folk ska få känna sig så goda att de spricker. Nej, istället är det att se till att inbördeskriget i Syrien upphör och det kan man bara göra militärt. Detta har Kjell-Olof Feldt förstått i sin debattartikel i SVD.

Problemet med hans artikel är att han inte längre är makthavare och därför inte per automatik har inflytande över dagens politik. Artikeln förändrar med andra ord lite eller inget. Istället har andra personer blivit mer tongivande. Här är två personer som inte har förstått ett dugg men som debatterar ändå. Per Gahrton och Jabar Amin skrev i november förra året följande debattartikel i SVD på samma ämne.

The Mad HatterDebatten börjar nu anta så bisarra inslag att man undrar om man är förflyttad till Alice I Underlandets teparty-scen. ”Alla ska hit” är credot, resultatet för de som kommer hit är man inte intresserad av Foto: Wikimedia

Tre saker skulle hända om man gjorde som dom sade dvs se till att PKK tog striden mot Daesh. Ett: Turkiet skulle gå till anfall mot PKK eftersom de utgör ett hot mot den Turkiska nationen. Två: detta skulle leda till mindre tryck mot Daesh som bara skulle tacka och ta emot. Tre: För lång tid framöver skulle regionen splittras upp än mer än den redan är av strider som präglades av alla mot alla. Det skulle destabilisera hela regionen och se till att parterna kastades in i ett mycket blodigt och destruktivt krig där inga vinnare skulle gå att utse. Med andra ord, debattörerna förstår lite eller inget.

En annan som har förstått och dessutom tröttnat på godhetsvänsterns spektakel och positivhalar-politiker som håller tal för människor som redan har bestämt sig är Nuri Kino. Hans artikel i gårdagens SVD sammanfattar rätt väl vad jag känner inför dessa så kallade ”humanister”. Också, hör och häpna, Gina Dirawi har en hel del att säga om hur illa hon mår över artisteliten. Jag håller sällan med henne, men igår var hon min hjältinna. För sanningen är att också jag mår illa över att vissa artister ser möjligheten att marknadsföra sig själva på bekostnad av en pojke på en strand.

Göran GreiderSom vanligt har Göran Greider helt rätt – Vi kan inte ha det så här. Det är dags att se till att avskeda vår regering och det politiska etablissemanget i Sverige via valurnan.
Foto: Karnevalforlag

Jag mår också illa över en godhetsvänster som hela tiden bara vägrar att fatta att vi är så dåligt rustade att vi faktiskt är anti-humanister. Samma rörelse kan inte få in i sina skallar att det inte är godhet att låta folk sitta i tillfälliga boenden och inte ens kunna aktivera sig, än mindre veta om man får stanna eller inte. Det är inte heller humanism att döma folk till utanförskap med inga eller de sämsta jobben alternativt bidragsberoende.

Att som nu miljöpartiet, de 222 akademikerna och i förlängningen också socialdemokraterna kräva att det ska bli än enklare att komma hit, är kontraproduktivt. Ingen människa förtjänar den behandlingen Sverige och dess myndigheter utsätter dem för. Kalla det för vad det är – ren tortyr. Hur illa det än låter i era öron måste vi nog inse två saker.

Det första är att vi inte kan hjälpa hela världen, vi har helt enkelt inte resurserna vad än godhetsrörelsen säger. Det andra att SD har rätt på en punkt, det vore mer effektivt att hjälpa dem där inte här. Jag är fortfarande inte övertygad SD-anhängare, men nog förtjänar alla de etablerade en att bli utvisade ur både Rosenbad och Riksdagen. Det är dags för Stefan Löfven att lämna in sin avskedsansökan. Om inte annat därför att han genuint bryr sig om flyktingarna på riktigt istället för att låtsas enbart för att vinna opinionssiffror.

KattguldRegeringspartiernas engagemang i frågan är lika falskt som kattguld. Falska förhoppningar, hopplöshet både på bostads- och arbetsmarknaden samt bidragsberoende är det enda regeringen kan komma med istället för att ge folk en värdig tillvaro
Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag återigen godhetsrörelsen med artist-Sverige och positivhalar-politikerna i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Utan empiriska bevis, med all fakta på handen att det knakar nu och med vetskapen om att ni för en inhuman flyktingpolitik fortsätter ni envetet. Den enda vägens politik innefattar ren tortyr och inhuman behandling för att ni ska få känna er goda. Det om något är mer än väl en anledning till nomineringen. Stefan Löfven har dessutom personligen visat varför landet behöver en ny regering.”

Det hemskaste

Det mest hemska som kan hända, enligt mig, är att vi som vi redan är på god väg att få, finner oss i en situation där vissa kan säga vad som helst men andra inte ens får säga ”kvastskaft” utan att stämplas både som fascister och avfällingar från den rätta tron. En av dem som har tagit sig denna rätt är Foujan Rouzbeh.

MonsterDet hemskaste håller redan på att hända, monstret är redan ute. Nu när godhetsapostlarna är ute får vissa säga vad som helst, andra får nöja sig med att tiga Foto: Youtube

Hennes hat, som hon ger uttryck för genom att som på Twitter hylla AFA:s 20-årsjubileum, är per definition inte hat. Hon slår ju underifrån som den underpriviligerade hon är. Läs mer om hennes och andras vurpor på bloggen Motpol. Hon tillhör helt enkelt en grupp som har fått och ger sig själv rätten att få hata lite som man vill samtidigt som andra som inte hatar, sägs göra det. Syftet där är ju att hindra andra från att uttrycka en åsikt som inte stämmer överens med godhetsivrarnas.

Foujan har nu slagit till igen. Den här gången på Twitter igen men med en bild föreställande en polisman med en tattuering som lyder: ”Pro bono publico”. Översatt betyder det ”För allmänhetens bästa”. Till bilden har hon satt texten ”Ni vet hur tattuerare brukar öva på grisskinn?” där anspelningen ligger på ”gris” som synonym till ”polis” fast mer nedsättande. Med andra ord ett rätt smaklöst tilltag som så många andra innan henne har gjort i samma rörelse som menar att de är så goda. Goda? Ni vet inte vad ordet betyder! Det har om inte annat Foujan bevisat. Bloggen Fnordspotting har också skrivit om hennes meningsutbyte angående Bertil Torekull.

Foujan RouzbehBilden som nu ska göra Foujan till en godhetshjältinna på Twitter las upp i dagarna. Den visar som ni ser en oskyldig bild med en inte lika oskyldig text tillagd under Foto: Facebook

Löjesguiden nominerar idag Foujan Rouzbeh till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du har fattat hela grejen. Ditt hat är de godas hat, men andras hat är fult och fegt. Du får hata hur mycket som helst, till och med komma med nedsättande kommentarer och osakliga inlägg som det om AFA, andra stämplar du som anhängare av Breiviks manifest utifrån inga bevis alls. En måttstock för dig, en annan för mig. För mig som inte är en anhängare av Breivik gäller dock en regel: Hat är hat! Den borde gälla dig också Foujan.”

I Väntan På Vadå?

Vår tid är ett enda stort frågetecken utan tydliga svar. De stora framtidsfrågorna skriker tydligare än neonskyltar men ingen erbjuder som sagt något svar. Det är till och med så illa att beröringsskräcken i vissa frågor där SD har mutat in sitt revir, gör att de etablerade partierna vägrar att ens ha en uppfattning. Det är till och med än värre då de ibland gaddar sig samman och har samma åsikt i vissa frågor. Vad som är ännu värre är att de ibland släpper in krafter med en minst sagt grumlig agenda. Allt för att undvika att ha samma åsikt som SD och samtidigt visa hur medkännande de är. Ändå skriker som sagt frågorna på svar som aldrig kommer.

Den tiden som används till att göra absolut ingenting, är tid som andra använder för att förbereda sig och flytta fram sina positioner. Förortens sharia-polis spiller t ex ingen tid när man går runt och talar om för de boende att detta är ett muslimskt område och då ska man leva upp till de ideal som de självpåtagna poliserna har. Den som bryter mot dessa ”regler” blir snabbt socialt utesluten vilket drabbar hela familjen. Det är så man får kvinnor att bära slöjor, människor att gå till moskén på utsatt tid och följa andra muslimska regler. Den som inte passar in, dvs rent av är kristen och därmed oberörbara, måste motas bort.

Det var dessa fenomen som debattören Zeliha Dagli skrev om i Aftonbladet. Hon fick stöd från riksdagskvinna Amineh Kakabaveh (v) i debattartikeln i Expressen. De båda fick dock inte ens stöd av Kakabavehs egna parti vänsterpartiet, tvärtom slängde de henne under bussen. Också de andra partierna var tysta. Det var bara  miljöpartisten Manijeh Mehdiyar och medsystern Maimuna Abdullahi som reagerade och då genom att kalla de båda ”rasister” och ”islamofober” i debattartikeln i Expressen.

Själv undrar jag efter alla påhopp som bara finns i en av artiklarna vem som egentligen är rasisten här. Det  kanske är dags för mp att ta den interna debatten hur långt man får gå i sin iver att kväva det offentliga samtalet och kanske också ta tag i medlemmen Maniheh Mehdiyar för att se till att också hon respekterar detta. En debatt som präglas av en så låg nivå hon gav prov på, är ett hinder i en fri debatt. Detta är normalt sett inte okej, men vem vet vad som pågår internt inom ett parti som mp.

De har ju inte visat någon större vilja att ha en öppen och fri debatt. Exemplet Bertil Torekull visar väl om något på detta, kraven på uteslutning, artikel om hetsen mot honom kommer från Ledarsidorna, efter följande artikel i Expressen. Så kanske är det ett normaltillstånd hos ett parti i någon slags inre långsam härdsmälta vi ser. I det ljuset är Mehdiyars och Abdullahis artikel mer begriplig. Godhetsglorian håller helt enkelt på att vittra sönder på ett parti som alltmer har börjat visa vad de egentligen står för.

Med glorian på sned (1957) Filmografinr 1957/12Sickan Carlsson är inte ensam om att ha glorian på sned. Både miljöpartiet har länge fiskat i grumliga vatten med kopplingar och inbjudningar till minst sagt tveksamma personer. Också socialdemokraterna och moderaterna kan också räknas in i samma tveksamma skara Foto: SFI

Shariapolisen i förorten lär vara de enda med ett stort smil på läpparna efter Manijeh Mehdiyars och Maimuna Abdullahis inlägg. De svenska partierna är inte ensamma i den undfallenhet som präglar både fallet och förhållningssättet till fenomenet. De har istället god hjälp av svenska myndigheter som i sin rädsla för att likt Dagli och Kakabaveh bli stämplade som rasister inte ens vågar agera. Ändå är det precis det som vi folket, partierna och myndigheterna måste göra. Att som nu göra ingenting är undfallenhet och hjälper dessutom inte de vi talar om – de unga flickorna i förorten som blir offer för det mörka som breder ut sig.

Denna grupp, de som blir offer för den förda politiken och de ”förstående” och ”välmenande” inslagen i debatten som riksdagspartierna ger, får egentligen en dödskyss av dessa partier. Vänsterpartiet svek Kakabaveh och Dagli i följande artikel i Aftonbladet. Miljöpartiet är också de i högsta grad skyldiga. Ingen har hittills bett de kvinnliga debattörerna om ursäkt för partikamraten Manijeh Mehdiyars påhopp och användande av termer som är mer befängda än talande.

GarderobAtt låtsas som om liken i garderoben lyste med sin frånvaro är ingen idé, bevisen finns där för den som vill se sanningen i vitögat Foto: Wikimedia

Partiet har trots det mer lik i garderoben. Mehmet Kaplan gjorde sig känd för sitt uttalande om jihad-resor, men det är inte det enda feltrampet han har begått. Under sin tid som ordförande för Sveriges Muslimska Råd uttalade han sig i hätska ordalag om Lars Wilks Mohammed-teckningar. Han skrev också en artikel tillsammans med partikamraten Yvonne Ruwaida i DN 2007 där de båda anklagade SÄPO för att kartlägga oskyldiga muslimer.

Vänd på resonemanget i artikeln, kan det här ha varit ett försök att ge de krafter som redan låg i startgroparna för vad som komma skulle med IS och annat en hjälpande hand för att slippa insyn? I artikeln argumenterade han för en parlamentarisk granskningsorganisation för att övervaka SÄPO:s arbete. Kan det återigen ha rört sig om ett försök att hindra dem i sitt arbete? Man kan börja undra, särskilt när samme person numer är landets bostadsminister vilket är en skrämmande tanke.

Hans värv slutade inte där. 2011 Bjöd han in Yvonne Ridley, en känd antisemit för att hålla ett seminarium i riksdagen. Hon kidnappades några år tidigare av Afghanska talibaner och hölls fången med risk för avrättning. När hon släpptes hade hon konverterat till islam. Efter detta har hon ägnat sin tid åt att sprida hat och ett antisemitiskt budskap. Efter händelsen gjorde Kaplan i vanlig ordning en pudel, precis som i jihad-resefallet alltså, och var genast tillbaka i finrummen. Mer om det och fler incidenter där sossarna har varit involverade, kan man läsa om i Expressen Debatt i artikeln signerad Fredrik Malm (fp).

Mehmet KaplanMehmet Kaplan har onekligen många strängar på sin lyra men frågan är vems intressen han springer? Efter varje skandal gör han bara en pudel och sen är allt förlåtet, men få av dessa saker borde ha sluppit igenom som inbjudan av Yvonne Ridley Foto: Wikimedia

De muslimska organisationerna som säger sig företräda muslimer i Sverige då? De har som vi strax ska se själva en rätt extrem agenda som utgår från Muslimska Brödraskapets inriktning, mer om brödraskapet i en artikel från Wikipedia. De har vid flera tillfällen blivit anklagade för att ingå i den krets som Brödraskapet har skapat runt om i Europa för att skaffa sig mer inflytande i dessa länder.

Kontroversen i Brödraskapets ideologi har till exempel legat i vägran att uppmana till upphörande av våld mot staten och medborgarna i Israel. De har också anklagats för att på ett personligt plan ha samarbetat med medlemmar i al-Qaeda och så vidare. Det är alltså dessa svenska organisationer som svenska myndigheter samarbetar med.

De svenska organisationerna har också haft en hel del att stå i vad gäller kritik. Några axplock: Unga Muslimer bjuder in Hakim Quick som gjort sig känd för homofobi (P3), Islamiska Förbundet bjuder in den kände hatpredikanten Salah Sultan (Svenska Kommittén Mot Antisemitism). Samma Sultan har teorier som kan få den mest härdade att storkna som man kan se i klippet nedan.

Visst har den skada dessa människors har åsamkat med sin verksamhet skördat en del offer. Mahmoud Aldebe tvingades att avsäga sig sin riksdagskandidatur till Centerpartiet efter att ha varit ordförande i Sveriges Muslimska Förbund under den period då Salah Sultan bjöds in. Mer om nyheten från Sydsvenskan. Också Omar Mustafa tvangs bort från Socialdemokratin efter att ha bjudit in antisemiter, kvinnofientliga och homofoba talare under sin tid som ordförande i Islamiska Förbundet. Mer om detta i en artikel i Aftonbladet.

För socialdemokraterna blev det dubbelt pinsamt då det också kom anklagelser om att de aktivt samarbetar med extrema krafter inom Sveriges Muslimska Råd (SMR) om representation i partiet. Där skulle muslimer ha garanterats inflytande i form av platser i riksdagen, kommuner och landsting där partiet styr. Mer om detta i Expressens artikel. Slutsatsen att man försöker skaffa sig inflytande genom de etablerade partierna är solklar, men att man också EVENTUELLT har skaffat sig företräde till platser inom social-demokratin som villigt har samarbetat med krafter vars agenda inte alltid har varit helt ärlig.

Skandalen blev inte mindre då Carina Hägg – socialdemokratisk riksdagsledamot sedan flera år – kritiserade partiets samarbete med Muslimska Förbundet, flyttades ner på riksdagslistan. Enligt henne som en konsekvens av kritiken, vad som egentligen ligger bakom är väl förborgat internt inom partiet. Mer om den nyheten från P4 Jönköping. Nästa skandal var när riksdagsledamoten Hillevi Larsson poserade med en Palestinsk flagga och staten Israel borttaget från kartan. Unket för att säga det rent ut.

Hilllevi LarssonHillevi Larsson ses här posera i den kontroversiella bilden, ett tilltag bland många som har gjort socialdemokratin till den outhärdliga soppa partiet är. Foto: Expressen

I andra fall har dock samarbetet gått smärtfritt till. Moderaterna har inte varit utan försök till samma förfaringssätt och där har man inte ens som i fallet socialdemokraterna och centern reagerat. Enligt experten Lorenzo Vidino som är forskare och expert på islamisering och muslimsk politiskt våld i Europa och Nordamerika, är en av personerna i dramat Abdirizak Waberi. Han är vicepresident i Federation of Islamic Organizations in Europe (FIOE). Den organisationen har länge anklagats för att vara Muslimska Brödraskapets lierade i Europa vars syfte är just att skaffa sig inflytande. Kom dock ihåg, detta är en ANKLAGELSE INTE ETT BEVIS.

Han är dock sedan 2010 riksdagsrepresentant för moderaterna och som sådan har han kritiserats. Han skrev till exempel på uppropet om att få bort Nalin Pekgul som ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet. Ett tilltag som normalt sett ses som inblandning i ett partis inre angelägenhet, men i det här fallet gick man till sist dessa krafter till mötes. Nalin Pekgul är idag inte längre ordförande i förbundet eller riksdagsledamot. Kan det ha varit debattinlägg som det i Expressen som retade upp både honom och Omar Mustafa? Trots kritiken från alla håll har moderaterna ännu inte vidtagit några åtgärder mot det inträffade.

Nalin PekgulNalin Pekgul var den som drabbades då debatten skulle kväsas. Moderaten Abdirizak Waberi hade åsikter om saker som var inre angelägenheter för sossarna och snart var Nalins dagar räknade, men vems ärende sprang han egentligen? Foto: Wikimedia

Waberi har också gjort en rad uttalanden som han senare har tagit tillbaka. Som rektor för Römosseskolan, en muslimsk skola i Göteborg och som har fått utstå mycket kritik (artikel från Sveriges Radio) från skolinspektionen, har han gjort uttalanden om ”att kvinnor inte får dansa, att de måste vara oskulder när de gifter sig (essensen av hederskulturerna), att homosexualitet är otillåtet och att muslimska män har rätt till fyra fruar men inte kvinnor till fyra män”. Citatet är hämtat från följande artikel i GP. Uttalanden som sen senare alltså har tagits tillbaka med förklaringar som ”missuppfattning” och ”felciterad”.

Det finns ett skriande behov av en motvikt mot  de krafter som inte har visat sig ha helt rent mjöl i påsen. Det är därför en nästan lättad känsla man får om man läser Hanna Gadbans bok ”Min Jihad”. Jag brukar inte göra reklam på bloggen, men i det här fallet gör jag ett undantag. Det är en mycket viktig bok som bör läsas av alla andra som inte har den synen som mörkermännen har. Här hittar du därför en länk till Cdon som är ett av ställena där den går att inhandla.

Min JihadMin Jihad är Hanna Gabdans öppenhjärtliga bok som alla borde läsa. Den är ett starkt försök att återta den islam som kidnappats av extremisterna och deras agenda
Foto: Ledarsidorna

Hon pekar i boken ut svenska myndigheter som mer eller mindre medlöpare i det elaka spel som pågår när sådana som Islamiska Förbundet och Unga Muslimer får både pengar och handlingsutrymme för fler konferenser där fler hatare bjuds in. Hon menar också att samhället därmed vänder de krafter ryggen som står för en mer sansad syn på islam. Där samhället borde vända brödraskapets broderorganisationer ryggen, bjuder det istället in dem. Bloggen Fnordspotting har ytterligare ett exempel i sitt inlägg på just detta då Aktuellt bjöd in Svensk Islamiska Samfundets ordförande Abd al Haqq Kielan för att friskriva varje muslim i landet från den antisemitism de anklagas för.

Enligt den tes Gadban driver i boken överges de som står för en mer liberal och öppen syn på religionen. De som ser sin religion som en mer privat angelägenhet kan nu plötsligt ”tvingas” av mörkare krafter att ta ställning eftersom inget eller ingen stoppar mörkermännen och de som har en mer sekulär hållning går samma öde till mötes. Alla ska in i det fack där dessa krafter kan kontrollera dem. Det är alltså inte islam som sådan jag vänder mig emot. Inte heller deras rätt att finnas, agera och debattera är något jag ifrågasätter. Jag välkomnar till och med islam men i dess mer återhållsamma form, extremisterna kan vi alla vara utan.

ExtremismFörstår över huvud taget våra makthavare vad det är för krafter de lierar sig med och hur deras agenda ser ut? Man kan börja undra och det blir värre eftersom detta händer i flera länder i Europa Foto: Telegraph

Däremot vänder jag mig emot den förtryckande och dubbelbottnade agendan som finns hos de krafter som säger sig representera denna grupp. Jag vänder mig också mot att det officiella Sverige samarbetar med dessa och därmed spelar dem rakt i händerna. Också de svenska partierna, framför allt miljöpartiet, socialdemokraterna och moderaterna,  förtjänar en stor skopa ovett då de inte inser att de vid flera tillfällen har hållit på att bli, i ett fall är ett verktyg för att legitimera dessa. Jag vänder mig till sist mot att behöva se en agenda som talar om ”demokrati” och ”frihet” men som samtidigt andas allt annat än detta. Samma åtskillnad i synsätt kan man hitta i följande inlägg på bloggen Iniskogen.

I Sverige väntar vi alltså på den dagen då mer återhållsamma muslimer ska få ta över och tillåtas att ta plats. Anledningen till att vi inte ser det hända är att flera partier och myndigheter öppet eller under täcket spelar med i ett spel som gynnar extremismen. Vi väntar också på en debatt om de mörkermänniskor som nu tillåts att breda ut sig. En väntan som kan bli långvarig då våra myndigheter och partier som sagt fortsätter att samarbeta med dem som har en minst sagt grumlig agenda.

Krafter som Hanna Gadban, Amineh Kakabaveh, Zegliha Dagli och Bahareh Mohammadi Andersson, finns visserligen men motarbetas som sagt aktivt i debatten till och med av de etablerade. Frågan är fortfarande I Väntan På Vadå? Svenska myndigheter fortsätter alltså sitt samarbete, likaså flera av riksdagspartierna. Det är nog dags att agera nu och se till att städa ut det bagage som flera partier bär på.

Politisk TeaterSamuel Beckets klassiska pjäs blev snart förvandlad till politisk teater. Innehållet är dock inte lika bra som Samuel Beckets pjäs, tvärtom lämnar den en fadd smak i munnen.
Foto: Sverigesradio

Löjesguiden nominerar idag de svenska politiska partierna, framför allt socialdemokraterna, miljöpartiet och moderaterna, samt de svenska myndigheterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Där vi invaggas att tro att våra ideal vilar på demokratisk grund, är ni en ständig källa till det motsatta. Debatt förkvävs med motiv som ”rasism” då det handlar om helt andra saker. Också samarbete med dessa krafter visar på ett stort mått av naivitet. De här krafterna är inte här för att skapa goda exempel, tvärtom är de här för att kapa åt sig en så stor del av agendan och att få en samsyn med sin egna sak. Där har de etablerade och myndigheterna spelat dessa rakt i händerna. Det är med andra ord ett svårslaget rekord helt i klass med den ribba jag – Freakshow Fredrik – lägger för att kalla något sådant för vad det är – galenskap.”

Uteslutningsmetoden

Det är ingen väl bevarad hemlighet att jag personligen tycker miljöpartiet är en av de mest sorgliga skapelserna vi kan uppvisa inom svensk politik. Med förslag som inte leder till det de påstår är de offer för falsk marknadsföring. Läs följande artikel i Aftonbladet och avgör själv vem som är oseriös när man påstår att 100% av all kärnkraft kan ersättas med alternativa energikällor som idag inte ens fungerar fullt ut. Nästa hämsko är den ohejdade feminism partiet så vackert hyllar. Vad det får för konsekvenser kan du ta del av i utskriften av Åsa Romsons tal i Almedalen från mp:s hemsida. Skrämmande för mig, kanske inte för dig vem vet.

Det här partiet är dock långt mer skrämmande än vad Åsa Romson kan uppvisa. Det började med att medlemmen, före detta chefredaktören för SVD och avbytaren i riksdagen Bertil Torekull skrev följande debattartikel i Expressen. Helt rätt enligt mig, vi har för stora problem internt för att kunna fortsätta en ohejdad invandring. Man kan fråga sig om alla godhetsapostlar tycker en sån här nyhet är god t ex som kan berättas om i LT i Södertälje. Man kan också fråga sig om alla dessa frireligiöst fanatiska människor har läst denna artikel i SVD. Där kan man lära sig den dyra men tragiska läxan om den havererade integrationspolitiken som bland annat innebär automatisk arbetslöshet eller jobb långt under förmåga för de nyanlända.

Det är alltså en helt riktig slutsats enligt mig, att vi först måste bygga upp allt det som har kraschat innan det kan bli dags att ta hit nya invandrare. Risken är rätt stor att de hamnar i utanförskap, arbetslöshet och bostadssituationer som inte är normala ens för en luttrad svensk. Där har Bertil Torekull en stor poäng.

KluvenMiljöpartiet är inte partiet som har plats för kluvna känslor. Istället är det inrättning i ledet och en påtvingad eller frivillig anpassning till åsiktskorridoren som gäller Foto: SVT

Som vi alla vet är dock miljöpartiet numer partiet som är godhetsapostlarnas egna lilla mittnav. Det finns alltid en ny liten idé inom partiet för att kunna sätta Sverige i centrum för världsförbättrarrollen. Så har vi till exempel skänkt pengar till myndigheterna på Gazaremsan dvs Hamas. Mer om det på länken till hemsidan från Sveriges Generalkonsulat i Jerusalem. Partiet är också den största anhängaren av åsiktskorridoren, mer om vad det innebär från artikeln i Expressen, vilket innebär att inget får ifrågasättas. Säger Åsa och Lilla Fridolf att något är på ett visst sätt, så är det så. Fascister skulle jag kallat dem i min ungdom, numer är beteckningen antagligen ”visionära”. Dags för handling i debatten med Torekull med andra ord.

Han är ju i deras ögon bara en vit cis-man, såna kan man gärna avvara i det radikalfeministiska mp. Om man dessutom svär i mp-kyrkan är man kokt. Reaktionerna var därför inte helt oväntade, vad som däremot inte var det var att de skulle bli så häftiga. Bloggen WTF Toklandet har som vanligt på ett föredömligt sätt samlat ihop de twitter-kommentarer som fälldes. Läst särskilt Nils Karlssons öppna försök att kringgå all demokratisk process eller tänkande genom att redan på förhand tala om att Bertil Torekull sannolikt skulle bli utesluten. Också på Fnordspotting kan man läsa om samma händelse.

KyrkaMP:s fanatism och tro gränsar till det religiösa. Precis som alla sekter ska man aldrig ifrågasätta och gör man det ändå får man räkna med uteslutning Foto: Wikipedia

Det intressanta är dock inte så mycket vad vissa så kallade partikommissarier har att delge världen utan frågan om man kan ha ett parti i regeringen som gång på gång uppvisar en så bristfällig syn på demokrati och vad detta begrepp innehåller. En fri debatt tycks inte vara en alltför populär gren i partiet. Begår man det misstaget tycks personer som just Nils Karlsson rätt omedelbart ligga i startgroparna för nya små uteslutningar. En person som för övrigt återfinns i samma parti som kan dra fördel av de dumheterna som kan delges världen om andra partiers uteslutande av medlemmar. Eller vad sägs om Henrik Arnstads senaste ”briljanta” inlaga i Metro.

Fri DebattFri debatt tycks både inom mp och sd leda till uteslutningar eller värre tilltag som mer bär drag av vuxenmobbning. Här ett exempel på en annan debatt i Ukrainas parlament
Foto: SVT

Miljöpartiet är också det parti som efter den här debatten alltmer framstår som åsiktskorridorens största förvaltare. Ingen debatt, inget ifrågasättande här inte. Vill man vara extra kritisk, och det ska man ju vara när det gäller det här partiet, så är det rätt typiskt för ett parti som försvarar något som inte längre går att försvara. Hur kan man t ex försvara massinvandring när arbetsmarknaden för nytillkomna sedan trettio till fyrtio år gradvis har försämrats som rapporten från nationalekonomerna Jan Ekberg och Mats Hammarstedt talar om? Länk här.
http://nationalekonomi.se/filer/pdf/30-4-je-mh.pdf

Hur kan man tala om humanism när verkligheten ser ut som i följande reportage från Sveriges Radio P4? Svaret är naturligtvis att det inte går men en sån liten detalj tycks inte beröra personer som Nils Karlsson. Det hela liknar mest samma tänkande som en gång präglade kyrkan när Galileo Galilei ställdes inför valet att brännas på bål för att han talade om sanningen eller att ta tillbaka sina kontroversiella teser. Mer om hans historia i Forskning Och Framsteg. Så frågan måste bli om mp nu ser sig som nutidens Vatikanstat med gudomlig rätt att belägga folk med munkavle?

GagballEn debatt där munkavle eller gagball anmodas är inte en debatt. Sånt kallas dekret och är något helt annat Foto: Sveriges Radio

Dagens artikel nominerar Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med självklar auktoritet och pondus agerar ni både när ni har en ny liten feministisk tes eller debatt att kväsa. Åsiktskorridoren är ert självklara hem och en öppen debatt tycks vara er värsta fiende. Kanske kan det bero på att något som kallas ”sanningen” skulle kunna komma fram. Vad som också skulle kunna komma fram är att ni inte sitter inne med den även om ni så gärna vill tro det själva. Ni är därför i vanlig ordning värdiga kandidater till priset”.