Godhet och hyckleri

Godhet och hyckleri kan ju te sig som motsatser till varandra. I själva verket ser i varje fall jag de två som delvis samma andas barn. I Sverige har nämligen godhetsrörelsen vuxit ihop med just hyckleriet. Hur ska man annars kunna förklara att Malena Ernman vinner priser som Årets Amelia (archive-länk)? Eller det faktumet att en person som Lina Thomsgård får jobb på SVT-programmet Kobra (unvis.it), efter att ha startat Rättviseförmedlingen som trots sitt namn inte har mycket med rättvisa att göra.

Naturligtvis har mycket med det här att folk plötsligt får jobb med kontaktskapande att göra, men en gnagande misstanke finns trots detta att det också har med att säga rätt saker och verka för ”det goda”. Detta förblir naturligtvis bara en misstanke men medge att det ser lite suspekt ut. Prisregnet över Malena är däremot en solklar historia, den har med hennes engagemang att göra och är helt och hållet avhängigt av detta. Det sägs till och med rent ut i motiveringar så här finns inget utrymme för spekulation.

Bilden av godhetsrörelsen som en religiös rörelse stärks bara av faktumet att man under inga som helst omständigheter får kritisera den verklighetsfrånvända agenda dessa har Foto: ”Massimo Diodato – Vergine orante” by Massimo Diodato – Photographed by the Museum of Modern and Contemporary Art of Trento and Rovereto, uploaded by User:Mushroom.. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Godhet har helt enkelt blivit ett sätt att marknadsföra sig som person och att få en karriär, det är den enkla sanningen. En annan person som har försökt att surfa på feminismens kraftfulla våg är en gammal bekant här på bloggen. Zara Larsson är ju både feminist (unvis.it), där haglar generaliseringarna, och godhetsapostel (Aftonbladet; unvis.it). Inte ett öga kan vara torrt efter dessa ”hjältemodiga” uttalanden……eller?

Så kan det onekligen se ut men som vanligt i fallet Zara Larsson måste man gå djupare än det som syns på ytan. För lever hon till exempel som hon lär? Nej, det gör hon inte ska det visa sig. Snart efter hennes tänkvärda uttalande hade hon köpt en egen liten present till sig själv i form av en semester på Jamaica till ett värde av 32.000 sek. Nyheten om detta hittar du på Nyheter Idag.

Med sin lilla ”present” till sig själv bidrog hon också till utsläpp från flygplanet och det vet alla som vill marschera i ledet att det inte är okej. Återigen ser vi alltså ett uppenbart exempel på det hyckleri som godhetsapostlarna står för. Glorian som de så gärna sätter på sitt egna huvud har alltså hamnat lätt på sned. Det är inte bara så att det är en karriärväg, man lever inte som man lär helt enkelt. Skillnaden mellan vad man säger och vad man gör är helt enkelt för stor. Ett annat exempel på det är ju Malena Ernmans 500-lappsgate som jag har skrivit om tidigare.

Men vår godhetselit tycks inte bara vara hycklare av första graden, de är verklighets-frånvända också. Carola Häggkvist vill ju så gärna vara med och tävla om att få bli kanoniserad under namnet sankt Carola. Tidigare har hon ju bjudit hem tiggare till det egna hemmet (Aftonbladet; archive-länk). Att göra en nyhet av det avslöjar nog att det i lika hög grad handlar om marknadsföring av den egna personen som en god handling, kanske till och med än högre så.

Misstanken om att det i varje fall i vissa fall snarare handlar om ren marknadsföring för den egna personen ligger inte långt borta när lökens lager har skalats av och den rätta bilden av rörelsen framträder. ”Hyckleri” och ”humbug” är nog bättre namn än godhet Foto: ”C.F. Appleton, Gentlemen’s Fine Boots and Shoes (3093623356)” by Miami U. Libraries – Digital Collections – https://www.flickr.com/photos/muohio_digital_collections/3093623356/. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Hade det inte följts av en braskande rubriksättning i Aftonbladet hade det kanske gått att se det som en god handling (?), men nu lämnade det istället en fadd smak i munnen. Men det stannade inte där, snart hade Carola fått blodad tand på det här med godhet och upp- repade tricket. Nästa steg på vägen blev att bjuda in flyktingar till kändisfest (Häntbloggen; unvis.it). Man kan fråga sig om Carola känner till historien om Badin (wikipedia) eller Adolf Ludvig Gustav Fredrik Albrecht Badin Couchi som han egentligen hette?

Morianen som han kallades ingick i Gustav III hov och var ett exotiskt inslag att visa upp. På den tiden fanns bland annat en tes om ”Den ädle vilden” (wikipedia) som gick ut på vilden som den sanna människan. De var befriade från den farsot av girighet som drabbat oss själva och de var därför mer rena i sinnet. Att ha en liten Afrikan vid sitt hov var alltså att visa upp att man var upplyst och att man köpt nonsenstesen och ett exotiskt inslag att visa upp. Carolas lilla tilltag känns otäckt likt denna tidsepoks mycket tveksamma ideal.

Som man märker mellan raderna är det alltså inte enbart godhet som driver folk till det som ses som detta. Ibland är det till och med uppenbart att det handlar om helt andra faktorer. En underskattad faktor är vårt kära belöningssystem som vi alla har med oss och som gör att vi så gärna upprepar samma misstag igen och igen. För när Dopamin, Oxytocin och Seratonin som är våra hormon i kroppen som får oss att må bra sätter igång och produceras/utsöndras, är det nog få som hejdar sig. Vi vill ju trots allt alla må bra.

Det är rätt många saker som för många olika livsformer som kretsar kring ”må bra”. Också godhetsrörelsen har ett behov, om än lite annorlunda, att må bra. Men när skiten träffar fläkten är det däremot ingen som vill veta av problemen, man mår ju inte bra av sånt. Foto: Wikimedia Commons

Att Malena Ernman vill gå på än fler ryggdunkarfester och må ännu bättre över sin egen förträfflighet har alltså sin förklaring och hennes väg dit går via än mer förvirrade och kontraproduktiva förslag. Att andra drabbas av effekterna av handlandet spelar ingen roll, det är ju inte dom som tar hand om verkligheten. Deras gebit är snarare overkligheten och alla nya galenskaper man kan hitta på inom ramarna för denna. Vi har fått en situation fylld av åthävor och plakatpolitiska uttalanden, men med litet eller ingen verklighetsförankring.

Det är i den malströmmen vår regering också har fastnat. Främsta orsaken till det är naturligtvis Miljöpartiet och deras inställning, hormonrelaterad eller inte, till det här med godhetsindustrin. De är ju i själva verket ett av mittnaven i hela det godhetsindustriella komplexet som produceras tjurskit på löpande band.

Tongångarna från partiet är trots överenskommelser och tillfälliga migrationsstopp att så fort situationen tillåter ska galenskapen tas upp på nytt. När den gör det ska i stort sett hela världen till Sverige. Här hittar du Archie-Länk till deras migrationspolitiska manifest. Deras kapitulation inför situationen kan du läsa mer om på Fnordspotting. Vilsenheten inför den nya situationen som man tvingats till har till och med kostat i form av avhopp från regeringskansliet som man innan jul kunde läsa om i DI.

Det märkliga är att så gott som alla svenska partier har kapitulerat inför Miljöpartiet vars godhetsagenda nu ställt till med problem för decennier framåt. Ser vi inte upp kommer samma politik snart tillbaka då den försvagade socialdemokratin inte tycks bjuda alltför stort motstånd Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörselsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med självklar pondus ångar ni fram i galenskapens tjänst utan att förstå vare sig konsekvenserna eller bry er om dessa. Ett land håller på att kollapsa under trycket och kommer att ha problem för decennier framåt vad gäller integration och de motsättningar som uppstår ur dessa. Men er vana trogen bryr ni er snarare om overkligheten än verkligheten. Det gör er till utmärkta kandidater till priset.

Motstridiga budskap

Hur ska ni ha det svensk vänster? Ni säger i ena stunden i ett sammanhang en sak som här nedan. Här sägs rent ut att vi ska vara trygga och så räknar man bara upp brott begångna av svenskar.

I andra stunden sägs att vi är så himla otrygga som här i Aftonbladet (unvis.it). Där berättas om feministen Joakim som under en löprunda råkade skrämma upp en ung kvinna med sin pannlampa. Efter ett samtal med kvinnan kom han till insikt om den verklighet som han påstår kvinnor lever under. Stress och rädsla för att bli både våldtagna och styckmördade, en verklighet som alltså motsäger Magnus Betnérs beskrivning.

Delar av Joakim Rosenqvists hyllade inlägg på facebook som talar det motsatta språket mot Magnus Betnérs. Här ska man vara orolig, och Joakim förstår varför. Själv förstår jag ingenting, ska vi eller ska vi inte vara oroliga? Foto: Facebook

Visserligen var ju skillnaden i de två fallen att morden på IKEA utfördes av en rasifierad person från Eritrea, mer om dådet i engelskspråkiga Daily Mail. Pannlampedådet utfördes däremot av en icke-rasifierad svensk kille drygt 20 år gammal. Hade väl bara fattats att han hade varit medelålders, då hade vi legat risigt till. En ung kille som dessutom har civilkuraget att skriva om sina insikter på Facebook får man ju inte mobba. Där går en hårfin skillnad mellan de som bekänner sina synder och vita män, de har ju ingen insikt om någonting.

I det ena fallet föll en pannlampas sken i ögonen på en mötande person vilket kan vara nog så hotfullt. I det andra fallet miste två personer livet i vad som närmast går att beskriva som en ren avrättning. Så också ur den synvinkeln är fallen helt jämförbara (obs! Ironi). Bäst då enligt all rådande logik att skylla allt på vita medelålders män som inte var involverade i något av fallen.

När man kritiserar bör man ett lära sig svenska, två lära sig att alla påhopp också får motreaktioner som ändrad tolerans gentemot minoriteten obildbara t ex Foto: Twitter

Ett annat rätt motsägelsefullt sammanträffande är följande. I Sverige talas mycket och länge om vit rasism. Vi är i princip alla rasister om man får tro debattörer som Marcus Priftis (unvis.it) i Dagens Arena. Den debatten utgår precis som han skriver från kolonialismen och på grund av den har vi en arvsskuld. Den ledde ju till slavhandel och sånt måste man känna skuld över. Frågan blir dock om den Islamska kulturen har samma skuld för sin slavhandel som varade mycket längre och var mer omfattande?

Sanningen är där att slår jag på Google efter information i den frågan så får jag knappt några träffar på svenska, på engelska däremot finns ett antal artiklar. En av dessa engelskspråkiga hittar du på Wikipedia. Antagligen beror det på att man i Sverige inte ens får tala i sådana termer, ordet ”rasist” är ju så lätt att ta till om man korsar denna osynliga linjen. Kulturrelativismens förbannelse har Fnordspotting skrivit mer om.

Inte heller får vi i det här landet tala om rasifierades rasism. Sånt är tabu, i själva verket finns den inte ens. Detta trots att den finns, eller vad sägs om följande exempel från Makthavarna som är en grupp på sociala media, bland annat Facebook, som vill ge röst åt de rasifierade. Gülsen Uz och Zahra Farag som båda är initiativtagare klev därmed rakt in i ett getingbo.

Tittar man på bilden till hemsidan hittar man också den rasistiska antirasisten Alexandra Pascalidou som meddeltagare. Här nedan kan du se och höra ett exempel på hennes förmåga. Härom dagen la de upp bilden och inlägget som du ser här under, ett inlägg som många med all rätt tolkade som rasistiskt.

Den antirasistiska rasismen har aldrig varit tydligare, vilket kommentaren också visar. Det går inte heller att hitta ett tydligare exempel på riktig rasism än det som visas och hörs här under. Lyssna och begrunda eller kanske snarare förskräcks. Foto: Twitter Sofia Johansson

Till sist det mest underliga exemplet. Vi har från barnsben lärt oss värdet av att göra rätt för oss, att delta och betala för det. Skatt har upplevts som en medborgerlig plikt som man i solidarisk anda ska ställa upp och betala, den går ju till oss alla. Att den inte längre gör det när politiker, särskilt till vänster, känner sig frestade att köpa gruppers röster med än högre bidrag är en annan fråga, men sån har bilden sett ut.

Vi har fått lära oss att skatt är till och med sexigt att betala genom Mona, mer om det uttalandet i en artikel från Wikipedia. Uttalandet är så bevingat att svensk vänster har mer eller mindre levt efter det sedan dess. Det har fått moderna uttolkare som Jason Diakité, mer känd som musikern och artisten Timbuktu. Han kritiserade ju företag för att smita från skatten och blev hyllad för uttalandet.

Det var ungefär så här man inom vänstern tillsammans med Timbuktu ville beskriva företag. Snart visade det sig att Timbuktu var en del av denna ljusskygga verksamhet
Foto: Wikimedia

Snart visade det sig att Timbuktu hade ett minst sagt grumligt samvete i frågan när Rebecca Weidmo Uvell gick igenom hans förehavanden. Det visade sig nämligen att hans olika bolag hade gjort alla de avdrag man kan göra och några till. Han är dock inte den enda som sänder lite motstridiga signaler, också Malena Ernman har visat sig vara en fena på området hyckleri.

För en tid sedan hävdade hon ju att Birgit Nilsson inte borde pryda den nya 500-lappen som snart ska ges ut, artikel om detta i SVD. Uttalandet bottnade i att Birgit Nilsson var känd för sina Wagner-roller, tonsättaren var i sin tur känd redan under sin livstid som antisemit som inte ens förspillde tillfällen att skriva böcker som baktalade judar. Länk till Wikipedia-artikel om honom här. Frågan är dock vad det har med Birgit Nilsson att göra?

 När det dessutom visar sig att Malena minsann har sjungit Wagner hon också, blir i varje fall jag väldigt förvirrad. Är för det första Arnstad informerad? Är för det andra inte just Malena som kan ses i klippet nedan där hon sjunger ur operan Lohengrin skriven av just Wagner?

Löjesguiden nominerar med dagens artikel Godhetsrörelsen och svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen är kort men koncis: ”Ni säger det så bra själva. När en tes appliceras på en situation men påstås inte stämma överens med en annan blir den lätt ihålig till sist. Det är det här som gör er allt annat än trovärdiga. Därmed blir ni utmärkta kandidater till priset.”

Rätt Prioritet

I dagens identitetspolitiska värld gäller det att välja rätt sida, att prioritera rätt. Gör man inte det och man tar parti för ”fel åsikt” kommer denna att dra med en i fallet och man har inte längre den uppburna ställning hela systemet annars kan ge en. Hela det rangordningslika systemet är ju faktiskt en karriärsstege för makthungriga feminister och de som ser sin chans att klättra några pinnhål i det identitetspolitiska lotteriet.

Fallet ner kan bli långt och andra drar med de som har varit högt uppsatta i identitetskedjan så undvik det även om filmen är bra Foto: Cdon

Det började med att den alldeles vanliga kvinnan Zeliha Dagli berättade i Aftonbladet om hur ”skuggan” som förföljer henne och förtrycker henne. De personer hon talar om är religiösa fundamentalister som med hot och hot om våld tar över allt mer av styret i smyg bakom myndigheternas ryggar som i sin tur tror de har full koll. Det har de dock inte, de här krafterna tvingar förortens kvinnor till underkastelse med slöjor, hot och social utfrysning. De svenska myndigheterna är som vanligt naiva och gör inget. Men det mest intressanta är att det gör inte feministerna heller, de sitter i sina elfenbenstorn på Södermalm och har en helt annan agenda.

Motkrafterna – skuggornas hantlangare – gick till och med så långt att de skrev artiklar om hur rasistiska denna kritik som framfördes var som här i Expressen där Manijeh Mehdiyar och Maimuna Abdullahi i vanlig ordning kunde stämpla de som inte hade ”rätt” åsikt i debatten med etiketter som ”islamofober”. Målet för kritiken var riksdagskvinnan Amineh Kakabavehs (V) kritik mot samma sak som Zeliha Dagli hade skrivit om nämligen männens tystande av kvinnorna i förorten. Artikeln hon skrev i Expressen hittar du här.

De två debattörerna möttes genast av kritik som vi så väl känner igen. ”Rasist” är alltid en term som är användbar, men problemet var att de båda är födda utomlands
Foto: Huffingtonpost

Debatt och kritik blir alltså ”hatkampanj”. I samma veva som framför allt Amineh Kakabaveh kritiseras, passar man på att väva in myten om västerlandet som skurken bakom allt. Det är framför allt det ”kvinnofientliga väst” som ligger bakom all ondska de talar om. De glömmer så där lägligt bort all den ondska vi har sett och fortsätter att se från Mellanöstern och de båda förvandlas därmed en formidabel stenslungande David i glashuset.

Jag väljer två rapporter slumpmässigt från Mellanöstern och de övergrepp som sker där. Den första kommer från Amnesty och handlar om den fina behandling som möter flyktingar i inbördeskrigets Libyen. Den andra rapporten är också från Amnesty och handlar om alla sidors övergrepp mot civilbefolkningen i krigets Syrien. Man bör nog helt enkelt inte kasta sten i glashus, vare sig historiskt eller nutida beteende av det slaget lönar sig nämligen.

Feministerna som borde ha ryckt förortens flickor till undsättning, var däremot tysta. Både som respons på artikeln Zeliha Dagli och Amine Kakabaveh tog man till tystnaden. Flickorna i förorten som nu tvingas till ett liv de inte har valt övergavs därmed. I fallet Amine Kakabaveh gick man till och med så långt inom det ”feministiska” partiet v, att man mer eller mindre dömde ut henne. I andra fall motarbetades hon när till exempel parti-kamraterna Ali Bati och Christina Höj Larsen retweetade hennes meningsmotståndares tweet men inte Kakabavehs egna. Kakabaveh blev också som utrikes född lite mellan raderna anklagad för att vara rasist (!). Mer om den händelsen i GP.

Det är bra att ibland ha en allierad men det hade alltså inte Dagli och Kakabaveh från vare sig vänsterpartiet eller feministerna Foto: SVT

Hela den här händelsen stinker om du frågar mig. Framför allt stinker den av den elitism som dagens feminism präglas av. De talar så vackert om allas lika värde, men när det kommer till kritan är orden inte värda pappret de är skrivna på. Istället för att bry sig om tjejerna i förorten för att ta ett konkret exempel, är feminism idag mer fokuserad på att fixa ”bättre jobb” åt en liten makthungrig klick Södermalmskvinnor. De talar t ex aldrig om att kvotering borde införas bland sopåkare där en förkrossande majoritet är män, men talar sig däremot gärna varma om kvinnorepresentation i t ex bolagsstyrelser. Exempel hittar du från Aftonbladet.

Man är samtidigt inom feminismen fascinerad av debatter kring icke-händelser. Där det finns lite eller inget att hämta, där samlas alla för att göra en poäng av det som inte finns. En av de händelserna var det så kallade påhoppet på artisten Zara Larsson. Det började med att hon inför Bråvalla-festivalen inte tyckte hon hade fått tillräckligt mycket backning från festivalledningen i programblad och affischering. Hon hade också åsikter om festivalens genustänk. Expressens Nöjesbilaga har skrivit om händelsen.

Här måste man nog förklara ett och annat för Zara. Artistbranschen är en högst elitistisk historia som har en klar rangordning, ju större desto mer uppmärksamhet och reklam. Det är nämligen de artisterna som används som dragplåster för att man ska kunna tjäna de pengar som är nödvändiga för att finansiera hela kalaset.

Pengar tappas inte ur en kran, de genereras av artister som därmed betalar festivalernas kostnad. Utan dragplåster dör de Foto: Theguardian

I det perspektivet är artister som Zara Lasson en fis i rymden. För hon kan inte, hur mycket hon än försöker, i varje fall inte i nuläget tävla med artister som Robbie Williams, Sabaton, Faith No More, Lamb of God, In Flames, Kent eller Wu-Tang Clan. De är helt enkelt mer etablerade än hon, hur det blir i framtiden kan man däremot spekulera i. Saker och ting förändras ju.

Om jag ska försöka mig på en recension är hennes uttalande om genustänk dessutom rent korkat. När man tvingas ta in artister bara för att de är kvinnor, inte för att de är bra sjunker nämligen kvaliteten och snart uteblir i varje fall vissa, jag hävdar en stor del av festivalbesökarna. Det enda man alltså uppnår i det långa loppet är en festivaldöd där det möjligen står 100% kvinnor och jazzar men könsfördelningen bland publiken lär vara snedvriden. Om inte det är ojämlikhet vet jag inte vad som är det.

Genustänk leder i värsta fall till dåliga artister ingen vill se och det leder sen vidare till festivaldöd. Så vad uppnådde man med förslaget då? Mindre mångfald och mer enfald! Foto: ST

Hennes något bortskämda och pubertala kritik fick dock en artist som Günther att kalla henne en hel del både olämpliga och lämpliga saker. Artikeln går att läsa i Aftonbladet. Att kalla någon ”fjortisbrud” är kanske under bältet men han har en poäng i kritiken i stort. Det utspel vi såg var en person som inte kan acceptera att hon inte är så stor som gärna vill tro. Det som saknas i mina öron är helt enkelt bra låtar – de lyser helt med sin frånvaro men det är en annan diskussion.

Zara Larsson verkar dock inte vara den mest mogna personen, kanske inte ens mogen uppgiften att vara artist. Hennes motreaktion blev ju helt sanslös. I Aftonbladets artikel kan man läsa om den otroligt konstruktiva kritiken ”Fuck Günther” som levererades från scen. För säkerhets skull räknar Aftonbladet i ett av klippen upp skälen till varför Günther har fel. Ett av skälen är enligt tidningen att Zara Larsson har en poäng när ”endast” 22% av artisterna var tjejer på festivalen.

Har man tänkt på att det kanske inte finns fler som håller så hög kvalitet att man kan locka en publik till festivalen? Jo tyvärr, så är det! Jag kan som musikälskare räkna upp hundratals artister, alla manliga, som är betydligt bättre än de flesta tjejer. Jag kan tyvärr däremot bara räkna upp en handfull tjejer.

Musikälskare som Björn Söderqvist i Malmö som mitt i nedläggningshysterin öppnar skivaffär behövs som motvikt till lättviktiga Rihanna-kopior Foto: Sydsvenskan

Bristen på bra akter med kvinnor är bekymmersam, men vad fan hjälper det att ta in de dåliga? Det kommer ju bara leda till att en sådan som jag aldrig kommer att besöka Bråvalla och därmed rycks den ekonomiska basen undan. Tipset? Börja göra musik folk vill höra naturligtvis! Bli gärna också bättre. Det finns faktiskt kvinnliga akter jag hellre skulle såga av mig öronen för att slippa, snarare än att se eller höra. För smakfrihetens skull räknar jag inte upp dessa men de finns.

Historien slutade med det Zara Larsson och alla andra små bortskämda brats eller feminister brukar syssla med, nämligen att de gick ut och talade om hur jävla synd de var om dem och hur hemska alla män är. Zara får kritik buhuu snyft i en tidning som DN (var annars än i DN Feminism?). Flera fel här dock tyvärr. Günther är EN person, Zara pratar om hur illa hon tycker om män i grupp vilket är flera personer som i pluralis. Det hon avser är alla de hot som har riktats mot henne efter händelsen. Där kan jag bara säga en sak till er som har riktat hot mot henne (om så har skett dvs). LÄGG FÖR FAN AV!

Hat är inget annat just hat, men är det då inte Zara som i lika hög grad är den som har skitit i det blå skåpet? Men som vi alla vet är ju feminister alltid helt utan skuld, det är det ondsinta patriarkatet som jämt bär skulden. Alltid detta för våra breddgrader illusoriska patriarkat alltså, men då det faktiskt dyker upp i form av religiösa fundamentalister i förorten var finns feministerna då? Inte på Kakabavehs eller Daglis sida i varje fall!

Skit inte i det blå skåpet, man framstår lätt som den hycklare man är Foto: Aftonbladet

Som alltid blev det dock värre. Följande blogginlägg säger väl allt och mer, den får Zara till och med att hamna i samma kategori som Lady Dahmer. Inlägget hittar du här. Hon låter i det som vilken svensk feminist som helst. Trots att hon vill utmåla sig som en underdog, är hon egentligen i vanlig ordning en topdog. Vem får göra skivor, spela på Bråvalla och åka till Island för videoinspelning av dina medsystrar Zara? Får Zeliha Dagli eller Amineh Kakabaveh samma chans?

Svaret blir nog nej och anledningen är enkel. I det ena fallet är det ”bara” två personer från förorten varav en nu dessutom nu har stämplats som rasist trots att hon är lika mycket rasist som en filttoffla. De båda påtalar dessutom ett alldeles verkligt problem men ställer samtidigt till med ett nytt. För i feministernas värld finns ju en förtryckarordning som kallas identitetspolitik som rangordnar hur förtryckt olika grupper eller personer är. De två förortsborna är visserligen födda utomlands men när andra som är lika förtryckta är de som förtrycker blir det dubbelerror. Ämnet är alltså inte direkt säkert, tvärtom är det fullt av fallgropar och minfält. Bättre då att lämna de två åt sitt öde.

Vem är mer förtryckt? Vem förtjänar mest sympatier? Den identitetspolitiska debatten är full av minor och få vill ta i heta potatisar som ämnet förortstjejer tydligen Foto: Wikipedia

I det andra fallet är det en medelklasstjej vi talar om. Hon står inte längst ner på den identitetspolitiska rangskalan och det gör inte heller hennes motståndare. Här finns med andra ord ingen intressekonflikt som blir besvärande när man själv ger sig in i debatten, den smetar helt enkelt inte av. Däremot finns allt att vinna, mäktiga allierade har ju den makten. Följdriktigt har därför i motsats till det första fallet, engagerat andra människor som har ryckt till Zaras hjälp.

Ett namn sticker ut, det är Malena Ernman som också hon har drabbat landet med den pk-inspirerade smörjan bara hon kan skapa. Vad sägs om följande uttalande som går att läsa om i SVD. Där drivs tesen att Birgit Nilsson – operasångerska av gigantiska mått – inte ska få pryda den kommande 500-lappen som snart ska lanseras.

Den nya femhundralappen ska prydas av Birgit Nilsson. Malena Erman hade en del att säga om saken, säkert därför att hon själv ville pryda sedeln Foto: DN

Anledningen är att Birgit Nilsson var känd för sina Wagner-tolkningar och Wagner ja, han har kallats världens första nazist. Det stämmer att Wagner inte hade helt rent mjöl i påsen, bland annat var han en brinnande antisemit. Han gav t ex under pseudonymen Karl Freigedank (Karl Fritänkare) ut skriften ”Judendomen i musiken” som var ett direkt generalangrepp på gruppen. Den var också ett angrepp på dåtidens judiska musiker och kompositörer, många av dem läromästare eller kollegor till Wagner. Läs mer om detta på Wikipedia. Frågan blir dock, var någon annan inte det i hans samtid? Vem kan ha missat Dreyfus-affären som också går att läsa om på Wikipedia.

En annan fråga är hur det kan komma sig att en sån sak som antisemitism ska ”smeta av” på Birgit Nilsson. Själv var hon mig veterligen knappt ens politiskt intresserad. Så hur kan något som någon annan gör drabba den egna personen? Det för mig är ett av de mest ologiska resonemangen jag har hört så här långt och säger nog mer om Malena Ernman än om både Wagner och Birgit Nilsson. Handlar Ernmans ovilja till 500-lappen möjligen om att hon själv gärna vill pryda den istället månne?

Vad Birgit Nilsson har med antisemitism utom att hon var känd som en stor Wagner-tolkare är obegripligt. Det är dock rätt mycket som är det i debatten som präglas av rent nonsens och felaktiga slutsatser Foto: Wikipedia

En tredje fråga som infinner sig är hur långt man ska gå i kopplingarna mellan musik och politik. Man kan ju tänka sig en värld där man medvetet väljer bort låtar skrivna av Michael Wiehe eller Björn Afzelius för att de var kommunister, hur skulle denna Södermalms-kontingenten reagera på ett sådant tilltag?

Om man ska sammanfatta svensk feminism är den alltså mer intresserad av det ointressanta, mer fokuserad på det som är oviktigt än det som är viktigt och till sist elitistisk. Allt detta tillsammans är ett rätt svårslaget rekord, men så är det också en kader av hycklare vi talar om här. Tjejerna i förorten lär få vänta länge till på hjälp, i varje fall om de vänder sig till dagens feminister. Deras enda hopp är att det finns fler som Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh och att dessa fler vågar stå upp mot de mörka krafter som breder ut sig. De är de verkliga hjältarna i den här rätt smutsiga historien. Mer om den konstiga agendan i svensk feminism kan man läsa om på Fnordspotting och på WTF Toklandet.

Södermalmsfeminismen är som vanligt däremot mer förtjust i plakatpolitiska slagdängor där korkade resonemang kring 500-lappar och VIP-företräde till bättre och mer välavlönade jobb är det som hägrar mest. För elitfeministerna nöjer sig inte med mindre än vad världsstjärnor kan erbjudas, det har ju Zara Larsson visat. Feminism i Sverige är helt enkelt en karriärväg, inget annat.

Rossana Dinamarca och andra företrädare för svensk vänster där feminism ingår, är mer intresserade av plakatpolitik än att lyssna på konkreta problem. Problem sopar man så lätt under mattan med stämplar som ”rasism”. Foto: SVT

Löjesguiden nominerar idag svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kraft i Sverige kan som ni låtsas vara solidariska och medkännande när det egentligen handlar om snöd egenvinning. Exemplet Zeliha Dagli och Amineh Kakabaveh är och förblir en svensk feministisk skamfläck där många borde skämmas men som aldrig kommer att göra det. De övergivna förblir övergivna medan andra låtsas vara så medkännande. Det de egentligen skapar är en karriär på godhetsbasis. När man som i exemplet hamnar i en identitetspolitisk kris väljer man i feghetens tecken att gå den väg som innebär minsta motståndets lag. Lägg ner svensk feminism, helst redan igår.”