Oförmågan att se

Vår statsminister är på så många sätt oförmögen till det mesta att han numer nästan är helt ointressant. Är det inte beslut som väcker förundran, ramaskri eller förvånade miner av förbryllelse, är det uttalanden som väcker helig ilska. Vem kan glömma hans uttalanden om att Sverige har varit naiva (Aftonbladet; Archive)? Den är ju trots att det nu gått en tid, en modern klassiker!

Nu senast har Stefan Löfven för Financial Times beskrivit svensken som en negativ figur som inte förstår att allt går åt rätt håll. Det är väl de dåliga opinionssiffrorna han talar om, men de lär nog inte bli bättre av utspelet. Tidningen har valt att lägga intervjun bakom en betalvägg så därför refereras istället intervjun här i Expressen (Archive). Det är i statsministerns ögon som om svensken marscherar i en helt annan takt än den han själv hör. Så här beskriver han den svenska situationen:

”But the more surreal thing is that all the numbers are going in the right direction, but the picture the public have is that the country is now going in the wrong direction. It’s not only a question about if they are afraid of the refugee crisis; it’s as if everything is going in the wrong direction.”

Svensken straffar alltså hans regering trots att alla siffror pekar åt rätt håll. Det var ju tråkigt att han känner så, men det är i vanlig ordning en rad saker statsministern så där lägligt ”glömmer bort”. Om vi börjar med hans påståenden i artikeln om att allt går åt rätt håll så blir min omedelbara reaktion ett enda ”jaså”.

Att Löfven inte inser hur allt hänger samman är en sak, men en annan är att han tycker sig vara straffad då allt pekar åt rätt håll. Felet med bilden är att allt inte pekar åt rätt håll Foto: Wikimedia Commons

Innan jag skriver något annat, jag är i sig inte emot att ta hit migranter. Det jag har något emot är Sveriges oförmåga att integrera nya grupper i samhället, att se till att de får jobb, att de ska slippa att behöva leva på bidrag, att sjukvården belastas dubbelt eftersom migranternas eftersatta hälsa sätter press på den, att man inte talar om alla problem i lika hög grad som man talar om möjligheterna och mer. Den enkla, ja helt förljugna bild både Löfven och andra ger är helt enkelt för enkelspårig och saknar balans.

För sanningen är att våra resurser är inte oändliga. Visst ska vi solidariskt dela med oss, men bilden som ges av Mp, V och C av att vi kan ge hur mycket som helst är bara fel. Det är just i den rävsaxen Löfven har satt sig och som han nu betalar priset för. Han vill ha ett samarbete med V och Mp, inte för att jag förstår varför men så är det. De två är de två mest migrationsvänliga partierna tillsammans med C. De två har förstått hur man politiskt kapitaliserar ett samarbete vilket har lett till att de har fått oproportionellt inflytande.

I det läget har Löfven lyckats med två saker. Han har lyckats få alla som inte röstade på S, Mp eller V att bli svurna fiender till regeringen, men också att skrämma bort de medel-klassväljare som ville ha en socialistisk light-version. Den gruppen har istället fått vänsterpolitik när den är som sämst. Löfven har alltså aktivt arbetat på att skrämma bort sina väljare och det har han gjort grundligt. Han har också misslyckats med en sak i det sammanhanget och det är att vinna något själv på samarbetet.

Så har vi gruppen klassiska socialdemokratiska väljare, de som blir färre och färre alltså. Numer har ju Löfven och hans Socialdemokrater inte ens största parti inom LO, det är istället Sd (SVT; Archive). Konkurrensen har alltså hårdnat och den striden har Löfven förlorat, mycket på grund av fel politik som återigen beror på de två samarbetspartierna Mp och V. Det är alltså Socialdemokraterna som betalar det högsta politiska priset för samarbetet. Också Mp har fått betala ett högt pris men det är mer deras egna förtjänst.

Det politiska priset ökar för regeringen, särskilt för Socialdemokraterna. De är de som först får betala för Mp:s och V:s vidlyftiga politik. På det kan läggas felaktiga beslut och rent galna förslag så blir bilden mer komplett Foto: Wikimedia Commons

De partitrogna är nog också de vilsna, det är svårt att känna igen det parti de växte upp med. För klassisk socialdemokratisk politik är snart ett minne blott. Den brutala verkligheten, mycket beroende av migrationen och dess följdverkningar, såg till den saken. Biståndet (Aftonbladet; Archive) minskar med fyra miljarder, skolsatsningar (Dagens Arena; Archive) skjuts på framtiden och arbetsmarknaden får mindre pengar. För att ha råd med migrationen försakas nu sakta men säkert kärnan i socialdemokratisk politik.

För att riktigt chocka denna grupp nöjer sig inte Löfven bara med ytterligare ett löftesbrott (Skattebetalarna), utan har redan sett till att svika (Arbetsmarknadsnytt) också de som snart ska pensioneras men inte har råd. Men man har också fått hela den väljarskaran att sätta Socialdemokraternas valsedlar i vrångstrupen genom att börja tala om att ge sig på nästa heliga ko nämligen de sjukskrivna. Förslaget (SVD; Archive), om det realiseras, kommer att svida en lång tid framöver för deras kärnväljare.

Slutsatsen är alltså att Löfven genom sin politik har sett till att reta upp både lättrörliga grupper som snart har bytt fot. Också de traditionalister som annars hellre skulle dö än att rösta på något annat än Socialdemokraterna har börjat ge tappt. När den mer hårdföra inre kretsen blir färre och färre men dessutom mer och mer besvikna, lär inte Löfvens popularitet direkt öka. För på punkt efter punkt sviker han vallöften, sina egna ideal och till sist också de som faktiskt är utsatta. Allt för att migrationen sväljer allt mer resurser.

För att inneha inofficiellt världsrekord i både högsta skattetrycket i världen och de snabbast ökande är en sak, men hur är det med utfallet då? Inte så gott är jag rädd! Också här har Löfven ett framtidsjobb för minst 101 mandatperioder. Något han inte kommer att få med nuvarande takt på dumheterna. När någon betalar, förväntar man sig något tillbaka. Jag är rätt övertygad om att få är väl dom som går in i en affär, köper en dyr vara bara för att få reda på att man betalt för luft.

Tyvärr är det precis det som den svenska välfärden sakta håller på att bli. Någon betalar, man får mindre och mindre själv men de som inte betalar får mer och mer. De prioriteras (HD; Archive) på arbetsmarknaden, kostnader rusar (GT; Archive) utan problem och myndigheter går på knäna (SVT; Archive) men lite eller inget görs åt saken. Men Löfven blickar ut från sitt elfenbenstorn och konstaterar att allt går åt rätt håll, tänk om folk bara  kunde tycka bättre om oss.

När politikerna inte längre har markkontakt förstår de inte heller villkoren för vanliga människor. Ju mindre de förstår, desto fler felaktiga beslut fattar de. Avståndet är till och med så stort att folk och politiker talar olika språk Foto: Brueghel – ”Tower of Babel” Wikimedia Commons

Jag ska ge ett handfast tips till Löfven – sluta undra varför! Det finns minst en uppsjö fler exempel på varför inget går åt rätt håll och varför du har fel, så himla fel, i din omvärlds-beskrivning. Det kommer inte heller att hjälpa dig att gnälla lite för Financial Times när förklaringen finns rakt framför snoken på dig. Att se med sina ideologiska glasögon är tveksamt, att se klart och fördomsfritt så mycket större. Dags att fixa fram en statsminister som inte skyller egna misslyckanden på annat än sig själv.

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Två ord räcker – Stefan Löfven! Behöver mer sägas för att förklara varför han är en fullfjädrad kandidat?”

Mucka inte med en nobelpristagare Lövin

Isabella Lövin har varit lite av en doldis i regeringen. Visserligen har hon redan lyckats med att dra in pengar från bistånd och omfördelat dessa till migration för att ha råd med alla som nu kommer hit. Resultatet blir att skolor i u-länder stänger, sjukvårdsprogram avslutas och så vidare. Fnordspotting har på ett utmärkt sätt skrivit om detta. Rätt svårslaget för ett parti som MP som så gärna vill framstå som tredje världens bästa vän. Det hyckleri regeringen håller på med kan du läsa om på Sveriges Radio.

Men inte nog med det, nu blir Isabella Lövin dessutom utskåpad av årets nobelpristagare i ekonomi Angus Deaton. Isabella och alla andra Miljöpartistiska superhycklare är ju som bekant anhängare av enprocentsmålet dvs de vill att en procent av BNI (Bruttonationalindex) ska avsättas till bistånd. I flera fall är dessa bistånd projekt och här har Miljöpartiets mission fått fullt utslag när det har igångsatts fler miljöprojekt än någonsin i tredje världen.

Man får dock komma ihåg att det här med biståndsprojekt inte alltid är så ärligt. För det första är det många gånger kopplat till att mottagarlandet tvingas köpa utrustning och teknik från givarlandet. Det kan alltså många gånger bli ett förtäckt sätt att få den egna industrin att gå bättre. Ett faktum som i många aspekter gäller svensk miljöteknik då den sektorn går rätt trögt och så med all rätt. Än så länge finns ju en insikt om att implementering av miljötänk är ineffektivt och inte ger de effekter man söker.

Att tvinga folk eller länder till ett beteende eller en handling är aldrig vägen att gå. Alltför många gånger är dock det den vägen biståndsprojekt tar, men fortfarande är vi ju så goda. Bilden är ur filmen ”Full Metal Jacket” som bör ses omedelbart Foto: Wikipedia

Denna slags ”godhet” är alltså inte alltid så god. Tvärtom siktar den in sig på att få tillbaka våra pengar så istället för att utveckla en egen industri som tillverkar något, får u-länderna alltså istället andras produkter. Hur ”god” denna form av politik som också Sverige har sysslat med genom historien, kan man diskutera rätt länge.

Men pengarna betalas också ut som reda pengar och det är här som Angus Deaton kommer in. För visst vill också han bekämpa världens fattigdom men långt ifrån på samma sätt som Isabella Lövin vill. Här kan du läsa mer om detta i en DN-artikel (unvis.it). Han menar att direkta understöd i form av pengar bara gynnar korruption och slöseri. Fel med andra ord Isabella! Det enda vi uppnår med de pengarna är fler afrikanska ledare och deras fruar i lyxyachter utanför Nice och fler av deras barn i engelska boarding schools.

I vanlig ordning är våra intentioner så goda, vi måste ju ändå klappa oss själva på axeln i det här landet. Men resultatet är inte så gott som vi så gärna önskar. För kan någon förklara för mig hur korrupta afrikanska ledares ungar på dyra privatskolor kan gynna länders utveckling? Den gordiska knuten låter mest som Henrik Schyfferts ekonomiska dravel och logik.

De allt mer bisarra inslagen och uttalanden Henrik Schyffert står för är svårslagna. Frågan är dock om inte Isabella Lövins fortsatta politik och uttalanden inte är närbesläktade
Foto: Wikipedia

En del menar till och med att bistånd i form av direkta utbetalningar är bästa sättet att fortsätta att hålla fattiga länder fattiga. En sådan debattör som anser det är Kenyanen och ekonomen James Shikwati som helst vill se ett totalt stopp i den formen av bistånd. Mer om detta i en artikel i Fokus. Han menar att Messias-figurer som Bono i gruppen U2 och Västerländska politiker borde lämna Afrika i fred och låta dem själva utveckla sin ekonomi.

Bistånden lägger bara en död hand på utvecklingen där nödvändiga reformer uteblir och därmed går det också åt skogen med en ekonomisk utveckling värd namnet. Han menar att den också starkt bidrar till korruption och som bekant leder inte en sådan till ekonomisk utveckling över huvud taget. Väst och Isabella har om man får tro Deaton och Shikwati helt fel och att deras syn många gånger är direkt kontraproduktiv.

Vill man vara elak, och det måste man tyvärr ibland vara, är nog den starkaste bidragande orsaken till denna soppa faktiskt vårt behov av att få spela änglar i  varje fall i det här landet. För när Pringles-trumman kommer fram och lägerelden är tänd är den en mäktig kraft man inte stoppa i första taget. Ivrigt uppbackade av MP som också dom ser möjligheterna att profitera på en fråga med många bottnar för att fiska röster, är säkert också det en bidragande orsak.

Röstfiske är väl det som regeringen håller på med. Den korkade politiken tilltalar ju alla inom godhetsrörelsen Foto: ”Malta pecheur 002”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Man kanske rent av inte ska ifrågasätta den rådande ordningen, det är ju att ifrågasätta rätten att vi fortsätter att klappa oss på axeln. Istället för att se sanningen vill vi nog lite till mans gärna fortsätta att tro att vi är så himla goda. Sankt Ricotta och Sankt Malvin håller säkert med.

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet och Isabella Lövin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är magstarkt att konstatera att trots expertutlåtanden om motsatsen, biter man sig fast vid en gammaldags politik som har sett bättre dagar. Att man i förbifarten förstör skattemiljarder gör inget, skattebetalare är mer än villiga att stå för kalaset. Det enda logiska skälet till varför man fortsätter att envisas med samma dumdryga politik, är förstås att det ger både ryggdunk och röster. Det gör er till formidabla priskandidater.”