I utrikesministerns förvrängda världsbild

Vår utrikesminister måste ha en väldigt förvrängd världsbild. Tidigare har hon ju gjort sig till ovän med nästan hela Mellanöstern vilket är något av ett rekord. Först var det Saudiarabien (SVD; Archive) som hängdes ut och förnedrades inför öppen ridå med tal om ”medeltida bestraffningsmetoder” i riksdagen. I sak hade hon rätt, det är på många sätt ett medeltida system som landet utgör. Problemet är däremot att i diplomatins värld framför man inte kritiken på ett sätt som det här.

Den gången kom kritiken från i stort sett hela arabvärlden och det gick till och med så långt att ett planerat tal på Arabförbundets möte ställdes in. En diplomatisk markering som fick långtgående konsekvenser och som var tvungen att fixas av en hastigt sammansatt delegation bestående av bl a kungen och Björn von Sydow.

Sen blev det Israels tur. Israel-Torurettes tyckte Hanif Bali och visst var det så, hennes minst sagt märkliga turer i relationerna till landet gjorde snart att förhållandet mellan de två länderna var djupfryst. Flera av utrikesministerns ställningstaganden, har dragit ett löjets skimmer över hela vår utrikespolitik, inte minst i Israel men också i mina ögon. Självförsvar från en attackerande part kan aldrig kallas ”utomrättsligt dödande”, men det anser vår utrikesminister viktigt nog att utreda (SVT; Archive).

Har hjulen börjat rulla är det ibland svårare att få dessa att stanna. Så också för utrikesministern för nu har det blivit dags igen. Sverige ska återigen göra sig till något av Gossen Ruda på den internationella scenen genom utrikesministerns försorg. När FN:s Generalförsamling skulle rösta häromdagen var det inte vilket förslag (Expressen; Archive) som helst som låg framför oss. Den var tvärtom provokativ men framför allt helt historiskt felaktig.

Efter omröstningen i Generalförsamlingen framstår Sverige återigen som ett enda skämt på den utrikespolitiska scenen. Wallströms nedmontering av Sveriges rykte i världen fortsätter alltså, allt för att säkra röster till att rösta in oss i säkerhetsrådet. Foto: Wikimedia Commons

Resolutionen som flera arabstater står bakom, ifrågasätter nämligen judarnas historiska band med de heliga platserna i Jerusalem. Problemet är att de har bara en drygt 6000 år gammal historia med band till just de heliga platserna att luta sig mot. I den finns bl a Tempelberget där judiska tempel har stått lika länge, det enda som idag finns kvar är klagomuren som också den har funnits länge. Att ifrågasätta judars band till platser i Jerusalem är alltså som att påstå att Stockholm är huvudstaden i landet Riga.

Förklaringen till varför utrikesministern väljer att stödja befängda resolutioner måste alltså sökas i andra skäl än att judar inte skulle ha någon koppling till Jerusalem. För ingen, inte ens utrikesministern, är väl så korkad att de tror på den utsagan (?). Svaret på den gåtan heter ”kampanj”. För just nu är Sverige och utrikesministern inställd på att Sverige ska in i FN:s säkerhetsråd. Tanken är väl att det ska skänka lite glans åt ett rätt skamfilat Socialdemokraterna.

Det är nog också tänkt att ge Wallström det strålkastarljus som behövs för att kompensera för det tomma innehållet i politiken hon för. Att stödja förslaget från arabvärlden är alltså att säkra röster för att vi ska komma in. Då är utrikesministern tydligen beredd att till och med ta till så absurda argument som det i resolutionen. Tydligen är dessutom just röstköpet så viktigt att vi offrar andra principer i samma andetag. För nästa röstköp går att spåra i förra veckans beslut i utrikesutskottet att inte kalla ett folkmord (Europaportalen) för ett folkmord.

Turkiet är ju resultatet av det sammanfallande Osmanska riket som gick under i och med undertecknandet av Versaillesfreden 1919. Huvudsätet för det Osmanska riket var Istanbul så det som kom att bli Turkiet var navet i riket. 1915 Ställde man till det för sig när man samlade ihop kristna, Armenier, Syrianer, Assyrier, Kaldéer och Greker och massakrerade dessa. Förföljelserna fortsatte ända till 1923, alltså när det Osmanska riket hade övergått till att bli dagens Turkiet, och etniskt rensade landet på nästan all kristen befolkning.

En gång i tiden fanns ett engagemang i frågan om de förföljelser som skedde 1915, nu försöker man tysta hela debatten om Turkiets skuld i massakern. Det värsta av allt är att avsaknaden av ställningstagande kan vara ett sätt att blidka just Turkiet, inte ett beslut baserat på övertygelse. Foto: By United States Government – http://www.loc.gov/pictures/item/2002711981/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27289364

I förra veckan röstades idén om att stämpla händelsen som ett folkmord, det var trots allt ca 1 000 000 Armenier som mördades den gången, ner av utrikesutskottet. Frågan är känslig då dagens Turkiet inte vill kännas vid någon skuld. Idag är landet dessutom invecklat i förhandlingar om EU-medlemskap där man ställer långtgående krav. En brännmärkning av landet är alltså det sista man vill ha på den utrikespolitiska agendan.

Så blev då alltså ett folkmord inte ens erkänt, allt för att ämnet är för känsligt och kanske därför att röstfisket nu är igång för att få in Sverige i säkerhetsrådet. Turkiets stöd i frågan kan dock visa sig bli en Pyrrhusseger. De är ju invecklade i strider mot Kurdiska förband som Sverige aktivt stödjer mot IS, och Turkiet kan dessutom ha ett finger med i spelet till stöd för just IS. Det sista påståendet återstår dock att bevisa. Än mer pikant blir frågan när Mp:s internpolitik avslöjar ytterligare en sprickbildning (Expressen; Archive) i frågan.

Soppan blir dessutom än mer komplicerad av att riksdagen redan 2010 har röstat för ett erkännande (DN; Archive) av folkmordet. Så det som då erkändes som ett folkmord, råder nu total tystnad ikring. Är det möjligen så att förhållandet till staten Turkiet prioriteras framför realpolitik och beslut? Har utrikespolitiken villkorat riksdagens beslut så att den agendan har gått före?

Turkiet av idag är ju faktiskt inte ens landet som skäms över att försöka kväsa andra länders politik, inte ens deras rätt till yttrandefrihet (SVD; Archive) går fri från inblandning från ett aggressivt Turkiet och Erdogan. Kan det till och med ha varit så att utrikesutskottets beslut också föregicks av påtryckningar och påstötningar? Har Sverige helt enkelt i det tysta tagit hänsyn till Turkiets känslor på bekostnad av våra egna ställningstaganden?

I vissa fall kanske tystnaden kan vara underhållande, men i det som man nu kan misstänka är det nog inte lika roande. Ställningstaganden ska nog helst göras utan hänsyn till vare sig länder eller dess ledare, annars blir vi ryggradslösa istället.
Foto: Wikimedia Commons

Sverige har ju redan fått smaka på Turkisk inblandning i våra inre angelägenheter när ambassaden i Stockholm framförde protester mot att TV4 (TV4 Gruppen; Archive) ville sända en dokumentär om folkmordet. Den här typen av inblandningar skulle normalt sett ha lett till diplomatiska förvecklingar, det har det ju tidigare gjort i fallet Israel t ex, men i fallet Turkiet kan vi alltså ha fallit till föga och kastat in handduken för att inte stöta oss med ett land som blir allt mer diktatoriskt.

Kampanjen som ska föra Sverige in i säkerhetsrådet blir dock smutsigare än så. Stiftelsen Dag Hammarskölds minnesfond är stiftelsen som upprättats för att hedra minnet av före detta Generalsekreteraren svensken Dag Hammarsköld som sköts ner på uppdrag i Kongo. Stiftelsen är i praktiken underställd regeringen, t ex var kabinettssekreteraren Annika Söder fondens direktör till dess hon tog det nya jobbet sommaren 2015. I fondens stadgar kan man läsa hur deras pengar ska användas av den som tar emot dessa:

”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”

Fina ord eller hur? Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut! I slutet av mars anlände FN:s nuvarande Generalssekreterare Ban Ki-Moon till Stockholm. Hans ärende här var att hålla en föreläsning och ta emot en medalj. Inte för att han förtjänar den, en sämre FN-chef har sällan skådats. Svenskan Inga-Britt Ahlenius som ledde FN:s revision riktade skarp kritik (Aftonbladet; Archive) mot honom och kallade honom till och med ”en nolla”. Men nu var han här för att ta emot en medalj han inte förtjänar och hålla en meningslös föreläsning.

Redan i augusti 2014 begärde Annika Söder att fonden skulle betala ut 14 miljoner kronor. Medan hon var fondens direktör, begärde hon alltså ut en betalning för något som ännu inte hade gått av stapeln! När hon sen senare fick kabinettssekreterarposten på UD, kunde pengarna på begäran från Regeringskansliet betalas ut via SIDA. I begäran framgick också att SIDA själva skulle betala resten av kostnaden genom att ta resten från biståndspengar.

Fattiga och behövande skulle alltså indirekt få betala för att få hit en gratisätande höginkomsttagare som dessutom saknar både legitimitet och kompetens. En person som dessutom har beskyllts för korruption! Det mest intressanta i den historien var att höra Wallström försvara sina beslut i konstitutionsutskottet (KU) nyligen när hon kallade ledamöterna ”okunniga” (DN; Archive). En riktig Carl Lidbom med andra ord, men samtidigt ett lika stort förakt för demokratin som hennes partibroder.

Om utrikesministern anser det vara fel att ställa frågor om hur en stiftelse kunde gå emot sina egna stadgar eller hur världens fattiga är de som ska behöva bekosta Utrikes-ministerns grandiosa visioner, så är det nog så…..i hennes värld. För vi andra som ser begrepp som ”etik” och ”moral” som något helt annat än de snaskiga inslagen som historien utgör, är nog rätt indignerade skulle jag gissa.

Nej, pröva följande förklaring som alternativ. Vår utrikesminister ser sig själv som det stjärnskott hon inte är. Hon har som självskriven maktmänniska, nu bestämt att vi – röstboskapet – ska vara j-a glada över hennes visioner om att Sverige ska in i säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd och ett FN jag personligen helst ser att vi lämnar eftersom organisationen under just Ban Ki-Moon har förvandlats till en stödstrumpa åt allehanda dumhet (ÖT; Archive) och korruption (SVD; Archive).

Wallström trallar på som om inget hade hänt. Hon begår alltså inte bara korkade saker och gör mindre lyckade uttalanden själv, hon ser dessutom till att satsa svenska skatte-betalares pengar på misslyckade eller helt dåraktiga saker. Allt detta i ett enda syfte, Sverige ska in i prestigeprojektet FN:s säkerhetsråd. En organisation djupt korrumperad och inte ens fungerande efter alla utnämningar till fina poster av vänner, släktingar och de som stödjer makthavare runt om i världen.

Sluta upp med vurmen för FN Wallström! Skattepengar ska gå till dem som har betalat dessa och de som behöver hjälp eller stöd. De ska däremot inte gå till korrupta småpåvar eller till fjäsk för makthavare som i praktiken saknar legitimitet.

När nu svenskens pengar används till allt annat än vård, skola och omsorg är det förknippat med flera problem som mutor, svält och utebliven utveckling. Länder som skulle fått pengar till just detta, blir istället lite fattigare tack vare att utrikesministern prioriterar prestigeprojektet säkerhetsrådet istället. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att något är så viktigt att det överskuggar allt annat är sant i vissa fall, dock inte i fallet FN. Där vore det helt enkelt bättre att lämna en organisation som inte längre klarar av att vara vare sig objektiv, opartisk eller korruptionsfri. Att ens satsa en enda svensk skattekrona på detta är skäl nog att nominera dig till kandidaturen och det med råge.”

Ett cyniskt spel

De nyanlända fortsätter att välla in över gränsen utan eftertanke om en sådan självklar fråga som om samhället klarar av trycket. För det är inte invandringen eller invandrarna som gör mig förbannad. De har trots allt inte gjort något och ska därför inte hängas ut.

Istället är det faktumet att Sverige och dess ledning inte har tänkt igenom alla aspekter och effekter. Ett sådant exempel är boende där inför stundande vinter flyktingar kanske kommer att tvingas bo i tält som det berättas om i Skånska Dagbladet (unvis.it). Rimmar knappast bra med regeringens slagord om humanism.

När man ser och förstår regeringens politik kan man undra om inte hundslagsmål är mer humanistiskt. Få gånger i världshistorien har vi fått se så mycket ekonomiska trick och trolleri. Foto: Wikimedia Commons

Nu introduceras dock nästa kapitel i cynismens historia, idén är signerad forskaren Martin Ljunge och framfördes i onsdagens SVD (unvis.it). Hans tanke är att det precis som med koldioxid ska det gå att handla med flyktingkvoter. Detta för att dessa ska hamna där mottagandet är som billigast.

Hela resonemanget låter som gamla tiders fattigvård. Då kunde bönder bjuda på föräldralösa barn eller barn som fattigvården hade tagit om hand på auktioner. Lägsta budet i budgivningen vann. De fick sen arbeta livsandarna ur kroppen för ”vänligheten” att få bli omhändertagna.

En sedvänja vi gud vare tack har lämnat bakom oss, men nu kommer den igen i ny tappning. Tanken att det ska bli så billigt som möjligt är ju god ur en skattebetalares synvinkel, men är det en värdig tanke och system?

Göm sanningen genom att låtsas måla upp bilder av något som inte stämmer och där bristen på pengar inte får komma fram. Problemet är bara att regeringens politik talar ett annat språk Foto: Wikimedia Commons

Svaret på den frågan blir förhoppningsvis ”nej”. Ingen eller få vill ha tillbaka en sedvänja vi för alltid har övergivit. Förhoppningsvis vill få eller inga se det ovärdiga i ett som faktiskt skulle handla med människor. Men förslaget visar på något annat, något mycket mer cyniskt.

Det är väl få som har undgått att märka hur ansträngt läget faktiskt är i kölvattnet på alla nytillkomna. Myndigheter som larmar, kommuner som sänder ut nödrop och beslut som vittnar om en djup desperation som tältlägret utanför Lund som du kan läsa om i länken till Skånska Dagbladet ovan.

Ändå är det som om våra makthavare har vaknat sent och dessutom stundtals gjort riktiga prakttavlor. Det har helt enkelt funnits dåligt eller bristfälligt ledarskap. Och sånt har det funnits i överflöd sedan Stefan Löfven tillträdde, denna regering har i själva verket visat sig mest kompetenta på att vara så inkompetenta det någonsin har gått.

Regeringen är nog konstnärer i klass med detta eftersom de upprepar sin vana att skapa riktiga tavlor Foto: Museum of Bad Art

Stefan Löfven t ex har inte vaknat förrän nu i dagarna ur sin vintersömn och sagt det alla hela tiden har vetat – Sverige håller på att nå gränsen. Mer om det i Sydsvenskan. Under tiden som han har sovit sin skönhetssömn (?) har också han ägnat sig åt samma cyniska spel som Martin Ljunge. Den här gången heter dock inte spelet ”bjud så lite som möjligt” utan ”byt ut flyktingkostnad mot flyktingkostnad”.

Statsministern har ju helt enkelt kört en liten rockad. Han kompenserar en kostnad med att dra in en annan. Denna andra kostnad är delar av u-landsbiståndet som nu istället går till kostnaden för migration som Sveriges Radio kan berätta om. Där finns också en intervju i radio med statsministerns krystade förklaringar som bygger på regler uppsatta av OECD.

De så kallade DAC-reglerna skulle menar han ge dem denna rätt. Det gör de faktiskt men bara som en direkt nödåtgärd och frågan är om vi är där än.Frågan är också om det är moraliskt eller ens solidariskt? Är det ens i enlighet med den ”feministiska utrikespolitik” som regeringen säger sig föra?

DAC (Digital Analog Converter) används vanligtvis i stereoutrustning men nu används samma term istället i politken. Dock inte med samma välljudande resultat den här gången Foto: Wikimedia Commons

Sanningen är förstås att det hela är ett gigantiskt hyckleri för att dölja det faktumet att vi inte längre har de resurser som krävs dvs pengarna. Dessvärre blir det än värre med det galopperande underskott som regeringen så målmedvetet bygger upp.

Också Isabella Lövin (mp) slår in på samma linje och redovisar i följande artikel (unvis.it) i SVD vad det är som kommer att få stryka på foten. Miljöpartiet är ju de som har målat in sig mest i flyktingfrågan. De är också de som nu får stå med dummerjönshatten mest synbar i den villervalla som brukar kallas ”regering”.

Isabella Lövin var ju under åren i opposition mycket kritisk till samma förfarande av alliansen som man kan läsa om i Omni. Nu går det däremot hur bra som helst att göra samma sak. Enda anledningen till den tystnaden är nog att hon själv nu är minister och därmed den som håller i beslutet. Hennes logiska looping kräver nog maximalt dos av den varan.

Logisk looping kräver oftast sitt pris som g kraft t ex. Foto: Wikimedia Commons

Isabella Lövin är ju dessutom ingen duvunge på samma område. Redan strax efter regeringens tillträde körde man samma kreativa bokförings-trick.

Före valet tyckte hon att svensken borde betala för både migration och bistånd utan knussel, efter valet skar hon ner biståndet med 1,3 miljarder. Den här gången slår hon sitt rekord ordentligt och skär ner med 20 miljarder. Beslutet då drabbade bland annat vårt bidrag till FN:s vaccineringsprogram. Läs mer om detta på bloggen Fnordspotting.

Den miljöpartistiskt lagde, jag tillhör definitivt inte den skaran, kanske frågar sig vad detta gjorde. Kanske bara att än fler nu inte kunde vaccineras mot sjukdomar som malaria eller tbc som båda är vanliga i den fattiga världen. Möjligen också att än fler nu plågades i sin tillvaro av dessa sjukdomar.  Det kan ju också vara så att länder nu fortsätter att hållas i fattigdom på grund av sjukdomar och dåliga beslut.

Förra gången var det vaccinering som fick stryka på foten, vad blir det nu när Isabella Lövin håller i yxan? Det faktumet att kostnaderna skenar är något man döljer med alla resurser man har Foto: Wikimedia Commons

Men bäst 2014 var nog inte reultatet eftersom vi ännu inte har sett den fulla effekten. Nej, det var istället hennes något krystade förklaring så också den är värd en extra notis. Isabella Lövins ord är nästan profetiska i sin vishet:

”Förra regeringen ökade anslaget till vaccinering väldigt mycket. Man kan fråga sig hur relevant det är att Sverige ska vara så enormt stor givare i olika sammanhang.”

Det där är politiska när den är som värst. I ena stunden sa hon alltså att förra regeringen drog in för mycket pengar från biståndet.  Väl i regeringsställning hävdar hon istället att de har skjutit till för mycket (?????????!!!!!!!!). Återigen tittar ett parti fram bakom grannlåten som inte är mogen uppgiften.

Som vanligt får man konstatera att det är landets ledning som sin vana trogen står med byxorna vid fotknölarna. Regeringen Löfven är ju extra duktiga på det. Knappt har trycksvärtan hunnit torka i tidningspappret förrän det är dags för nästa frivolt.

Några av ingredienserna i soppan heter som vanligt dålig framförhållning, planering och förberedelse. Resultatet lämnas också det som vanligt över till skatteboskapet och de som faktiskt är i behov av nödhjälp.

Regeringen är både som en bilkrasch och volt på samma gång. Den enda skillnaden är att bilkraschen betalas av bilstallet, systemhaveriet av skattebetalarna Foto: Wikimedia Commons

Sent ska syndaren vakna, men kanske har Löfven nu vaknat upp ordentligt från sin idetillvaro. Frågan är bara hur länge han kan hålla sig till det reella, det verkliga. Med sig i regeringen har han ju ett av landets mest verklighetsfrånvända partier. Ett parti som inte spar något krut att ställa till än mer skada i frågor man inte har kompetens ens att komma i närheten av. Framtiden är med andra ord det enda som kan tala om hur det går, det kan bli spännande.

Löjesguiden nominerar idag lätt letargiskt regeringen och Martin Ljunge till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har en sak gemensamt, ingen av er bör använda ord som ”solidaritet” eller ”omtanke”. För den fadda smak hela denna ovärdiga tillställning lämnar i munnen förbjuder bruket av orden. Det inträffade diskvalificerar alla parter i målet. Det är därför ni är fullgoda kandidater till priset.”

Godhetselitens genomklappningar

Det är svårt att glömma det  som kom att bli vändpunkten i svensk migrationsdebatt. En bild, en strand och en händelse större än vi själva kablades ut till världens alla nyhetsredaktioner. När allt var klart var också allt förändrat. Resultatet blev en flodvåg av flyktingar. En del öppnade sina hjärtan, en del öppnade istället nödutgångarna. Men vad man än tycker i frågan måste man fråga sig några rätt viktiga frågor. Tanken är att detta inlägg ska ställa dessa frågor och också ge en bakgrund till dessa.

Låt oss starta mitt i återtåget, den marsch som ledde tillbaka till det som godhetsivrarna så gärna ser som ”gott”. Efter folkfesten på Medborgarplatsen i Stockholm översköljdes vi av budskapet. Att vara för var gott, allt annat var otänkbart och jämställt med sd. I tidningsartikel efter tidningsartikel trummades budskapet in – Vi måste hjälpa! DN publicerade en artikel signerad Eva-Lotta Hultén som sammanfattade vågen rätt bra. Känslomättat och med många känslosträngar som det spelades på i både dur och moll.

Men som alltid när man ger sig ut på känslornas ocean måste man nästan medvetet dumpa ballast som annars inverkar negativt på båtens förmåga att klara de höga vågorna. Objektiviteten är alltså inte så särskilt hög. Uppgifter måste och ska utelämnas när man skriver en artikel som den i DN. Eva-Lotta Hultén är inget undantag från den regeln.

För att inte avslöja identiteten på de människor som ligger bakom den senaste tidens magplask, har jag valt att anonymisera deras utseende en aning. Ni får också ursäkta deras uppenbara likhet med helt andra typer av krafter som inte alls är så goda som de här tre. Uniformen kan ju annars uppfattas som något annat än den är.

Borta är uppgifterna som man måste gå till engelskspråkig press för att hitta, den uppgiften som talar om Aylans pappa som den som smugglade flyktingar och som var ansvarig för båten. I artikeln i The Telegraph medger till och med pappan detta indirekt. I intervjun säger han ”Jag var inte den som framförde båten när den kapsejsade”. Han var alltså ansvarig, men inte i det ögonblicket båten kapsejsade!

Hela den här historien gör att bilden och berättelsen om en pojke på en strand uppsköljd av vågorna, hamnar i en helt annan dager. Det som såg ut som en händelse som pekade åt ett håll, var kanske något annat än det vi trodde. Den som inte blir moraliskt indignerad över en pappa som tar med sina två söner, sin fru på en smugglarresa mot Europa som sen slutar i båda sönernas död är rätt kallhamrad. Så om den här uppgiften stämmer måste man ifrågasätta alla de beslut som tagits sedan dess.

Hela historien fick i varje fall en hel nation att ändra inställning, ja faktiskt en hel kontinent. Det var bara ”fascisterna” i Ungern och Rumänien som bångstyrigt stretade emot.  Precis som Eva-Lotta skriver fick godheten sin revansch. Ett litet problem bara, är det som sen hände verkligen godhet? Vi fick ett religiöst massmöte på Medborgarplatsen där allehanda personer stod på scen, inte för att bara hylla minnet av en död liten pojke utan tyvärr också för att marknadsföra sig och sin person.

Opinionen vände precis så som man antagligen hade förutsett. Etablissemanget ville ha det på ett sätt och då skulle det vara så. Vi fick det dom ville ha och som om bröderna Herrey hade varit framme med sina magiska under så bara skedde det. Vi fick 1000 personer som kom in varje dag och snart sprängdes alla vallar. För det var ingen som hade tänkt på det där andra, ni vet det som finns bortanför ett beslut och som ibland om vi har tur diskuteras under termen ”konsekvenser”. Så vad blev då följdverkningarna?

Bröderna Herreys magiska skor skapade magiska under när de vann schlagerfinalen 1984. Nu ska svensk vänster upprepa det magiska undret när de trixar och trollar med pengarna. Vad som ser ut som en satsning är i själva verket en omfördelning och så vidare Foto: Wikipedia

En konsekvens skedde i det tysta och som därför få eller nästan inga förstod. Regeringen har ju många potter med pengar som man fördelar till olika områden. Det kan vara skolan och kanske speciella projekt som ökade resurser riktade till barn med invandrarbakgrund för att öka deras möjligheter att hänga med för att ge ett exempel. En sån pott är bistånd och den är i sin tur uppdelad i olika delar. Att förebygga flyktingkatastrofer är en sådan pott och den har man nu börjat nalla på från regeringens sida.

Bistånd som skulle användas på plats för att ge akut nödhjälp används nu istället till att ersätta kommuner för boende och andra kostnader som kommer med de nytillkomna. Mer om detta i en artikel i SVD. Regeringen tar alltså pengar från behövande där för att kunna täcka kostnaderna här i ett spel där flykting ställs mot flykting, individ mot individ. Den enes död, den andres bröd skulle man kunna säga.

En annan effekt är att i kölvattnet på bristen på boende har de privata bolagen bråda dagar att hyra ut sina fastigheter till Migrationsverket. Efterfrågan och tillgång gäller också på denna marknad och snart har priserna trissats upp. Ett ”normalpris” för en sängplats ligger på ca 1900 kronor per person och dygn. Plötsligt ligger priserna för skattebetalarna på både 5 och 6000 kronor per person och dygn. Du skattebetalare står för de bolinerna.

”Omoralen” är dock inte bolagens som Stefan Löfven ville ha det till, utan ett resultat av regeringens dåliga förberedande arbete som nu tagit dem på sängen. Stefan Löfvens svordomar över girigheten ska nog också ses i ljuset av att hans egna finansminister som inte klarar av att lägga ihop plus och minus, nu gjort fel prognoser och därmed håller budgetramarna på att spricka. Han vill helt enkelt se till att få ett budgetpris för att dölja det faktumet att hans politik misslyckats igen.

Regeringen erkänner inte att flyktingmottagandet är underfinansierat därför att finansministern inte klarar av sin uppgift. Hon klarar helt enkelt inte av skillnaden mellan plus och minus Istället täcker man över fadäsen genom att ta pengar från andra områden Foto: Wikipedia

Du betalar för regeringens misslyckande igen skattebetalare. Mer om statsministerns uttalande i DN. Observera att det är samma länk som nedan märkt ”DN (unvis.it)” men nu utan unvis.it då det finns en viral intervju på denna länk.

När sängplatserna inte finns och ingen kan med kort varsel få fram sovplatser kan det gå så illa som det gjorde i Kållered utanför Göteborg. Folk tvingade helt enkelt att sova på marken mitt i den i varje fall här kalla höstnatten. Nyheten finns att läsa om på SVT. Detta rimmar väldigt illa med den ”medkänsla” alla pratar om i debatten, men det här är en direkt konsekvens av oförmågan att ordna problemen som vi idag som samhälle ställs inför.

Ytterligare en följdverkan är att flyktingsmuggling har fått en blomstringstid. Aldrig har så många tjänat så mycket pengar på att dels smuggla folk i rangliga båtar på Medelhavet men också inom eller mellan länder i Europa. Polisen kan i följande artikel i SVD berätta om hur personer smiter iväg rakt under deras näsor. Utan att vara registrerade dras de iväg av frivilliga från organisationer som är där för att hjälpa eller privatpersoner när flyktingarna anländer till Stockholms Central.

Polisen har samtidigt order uppifrån att INTE sköta sitt jobb och ingripa mot detta. Anledningen är att volontärerna kan om deras handlande ifrågasätts, känna sig lite kränkta och det vill ju ingen. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) bekräftar bilden och säger att man inte längre har kontroll på vart alla tar vägen. De kan gå under jorden här i Sverige, de kan smugglas vidare ingen vet som sagt.

Polisen utmålas ibland som amatörmässiga typer. Men om de får order att inte göra sitt jobb, vems är då felet? Foto: Oppetarkiv

Klart är att här föreligger två risker. Antingen kommer folk att tjäna grova pengar på en snaskig hantering, eller så har vi ingen kontroll på vad som händer och vad de tänker göra här. I vilket fall som är samhället och mänskligheten inklusive flyktingarna förlorarna. Riskerna för framtiden där man i varje fall kan spekulera i ökad terroraktivitet och annan illegal verksamhet ter inte heller sig omöjlig. Detta är dock spekulationer.

Migrationsverket går på knäna på mer än ett sätt. Nästa exempel är den kölappsmentalitet som möter de asylsökande när de väl kommer till myndighetens kontor för att få sitt fall prövat. Horder av människor som i en hopplös och desperat situation nu sätts i en annan typ av desperation, den som handlar om en evig väntan när allt man vill är att få sin sak prövad. Du kan läsa om den ansträngda situationen i Sydsvenskan.

Till och med delar av verkets personal talar i artikeln om en desperat situation både för den egna verksamheten och för den enskilde asylsökanden. En del får till och med en klump i magen när de inser hur många bitar som ska klaffa. Bostäder ska fixas, utredningar med identifikationer av asylsökanden ska inledas där id-handlingar många gånger har ”försvunnit”.

De som kommer hit saknar många gånger id-handlingar men släpps in ändå. Svenska myndighetern har helt enkelt inte längre kontroll Foto: Catnips

I den här situationen ser de anställda och de ansvariga tjänstemännen hur politikerna framför allt på riksplanet där de stora tunga besluten som påverkar deras situation, vänder dem ryggen. Ingen tycks kunna ta ett helhetsgrepp och tilldela de resurser som krävs, många gånger saknas viktiga beslut. Åsa Lindberg som intervjuas säger så här:

”Jag saknar helhetsbilden från politikerna. Det som händer är dramatiskt. Alla kan se att det finns en oro för framtiden.

Det här är inte bara en fråga för Migrationsverket. Det handlar om skolan och sjukvården. Om bostäder och jobb. Det här är en utmaning för hela Sverige.”

Låt oss sammanfatta det du hittills har läst. Stora påfrestningar på samhället, människor och alla de uppenbara brister som nu visar sig, får bisarra konsekvenser och kan knappast kallas ”goda” eller ”humana”. Myndigheter, volontärer och resurser går på knäna eller närmar sig upphällningen och får också de effekter på de tillströmmande. Myndigheter som får order om att inte uträtta sitt arbete ökar risken för effekter ingen vill se. Resurser som är för snålt tilltagna eller inte finns och där konsekvensen blir minst sagt prekär för den enskilde.

Politiker som i bästa fall är senfärdiga i sämsta fall inte ens närvarande i händelseutvecklingen, skapar avsaknad av beslut och brist på de nödvändiga resurser som måste till. När samma politiker nu till och med använder kreativ bokföring för att tillse att resurserna som inte räckte från början nu kommer alla till godo så närmar vi oss omoralen med stormsteg. Bara de som har haft lyckan att få se Sverige kan njuta det svenska skattebetalare har slitit ihop.

Pengarna rullar och ramarna spricker, regeringen börjar bli desperat i sin jakt på den felande länken i den egna budgeten

Det har blivit dags för en rad frågor som en direkt följd av alla mina exempel i inlägget. Den första går till DN och Eva-Lotta Hultén. När ni nu saluför ett tankesätt och en linje, har ni då också ett moraliskt ansvar för konsekvenserna? Effekterna är ju en direkt följd av det ni och andra tidningar nu har släppt lös? Ska vi få se er erkänna detta eller ska det i vanlig ordning bemötas med total tystnad? När ska DN och andra tidningar publicera hela sanningen istället för välfriserade delar av den?

Nästa bunt frågor ställer jag till regeringen och de partier som är ”ansvariga” för den. Hur kan man leva i vetskapen om att man nu inte bara duperar den egna befolkningen, utan också inger falska förhoppningar hos nödlidande om hjälp som istället går till andra? Finns det nåt slut på det hyckleri som präglar regeringen i fråga efter fråga?

Ytterligare lite frågor finns anledning att rikta till vänsterpartiet och dess ledare Jonas Sjöstedt. Varför så tyst Jonas? Här mer än fördubblas kostnaden för svenska skattebetalare men ingen protest nu inte! I vissa frågor gapar du högt och tydligt om ”omoralen”. Särskilt om dina åtgärder mot denna drabbar invandrarkvinnor, kvinnor och jobbskapandet, men i andra är det som sagt tyst. Är det möjligen skillnad på pengar och pengar eller syfte och syfte i kostnaderna som fäller avgörandet Jonas?

Då var Jonas inte till salu, nu är det annorlunda. Regeringen och ansvariga myndigheter har inte förberett sig tillräckligt och därför öppnas en ny marknad för de som kan erbjuda tak över huvudet åt de nyanlända. Jonas är plötsligt väldigt tyst Foto: Expressen

Frågorna fortsätter att bubbla upp. Till regeringen och de partier som ställer sig bakom denna soppa ställer jag följande  frågor. Hittills har vi inte med ett enda andetag hört ett enda ord om lösningar i form av konkreta förslag. Skolan, bidragssystemen, arbetsmarknad och andra områden har i bästa fall präglats av förslag som andas ren omoral. Ett exempel på det är förslagen om förtur på bostadsmarknaden för nyanlända som föreslogs av Boverket, länk här under.

Klicka för att komma åt nyanlandas-boendesituation-delrapport1.pdf

Ett annat förslag var Göteborgs kommunstyrelsers funderingar att köpa in bostadsrätter åt de nyanlända. Länk till GP hittar du här. Frågan till politikerna blir: Ni säger er stå för ”rättvisa”, ändå lägger ni förslag efter förslag som skvallrar om något helt annat. Ni försätter landet i en situation där få eller inga val längre finns. Ni målar helt enkelt in samhället i hörnet.

Hur rimmar dessa förslag med rättvisa? Är det ”solidariskt” att utsätta personal för överansträngning och sen lösa problemen, de få ni löser, med förslag som missgynnar andra grupper i samhället? Hur kan ni motievera att vi för årtionden framåt kommer att dras med kostnader för bidrag av olika slag när ni inte längre klarar av att skapa jobb?

Alla ni, Jonas S, Malena, Jonas G, Henrik och Stefan, som så gärna vill sola er i godhetens glans, kan ni på fullaste allvar säga att det som nu händer är förenligt med humanism? Folk som sover på marken i isande kyla, folk som smugglas vidare av skrupellösa profitörer, människor som hamnar i klorna på gud vet vem, är allt det humanism för er? Är dagar, veckor och månader av tröstlös väntan på ett besked av en myndighet som går på knäna och där personalen med all säkerhet inte mår så bra av belastningen förenligt med den ”medkänsla” ni alltid talar om?

Låsta dörrar mötte de som ville ha tak över huvudet i Kållered häromdagen, de fick tillbringa natten utomhus på marken i kylan. Hur detta rimmar med ”humanism” återstår att förklara men regeringen och godhetsapostlarna är tysta Foto: SVT

Och nej Stefan Löfven, det hjälper inte heller att skylla dina misslyckanden på dem som ser till att fixa dina misstag med att förse flyktingarna med tak över huvudet. Visst är priserna som Attendo och andra tar dyra, men de är i grund och botten satta efter det som styr marknadskrafterna – efterfrågan och tillgång. Det är också så att de agerar på en marknad ditt misslyckande har skapat.

Dålig samhällsplanering och alltför många åtaganden vi inte kan leva upp till har lagt grunden till det misslyckandet. Statsministerns utfall hittar du i DN (unvis.it). Den här artikeln är det största försöket att rikta blicken mot annat än ett misslyckande. Så försök med ett annat trick. Säg sanningen istället för att hänfalla åt vänsterretorik förhoppningsvis ingen går på längre.

För mig låter det mer som ett spegelfenomen igen. Det som ser ut som en sak, är egentligen något annat. Godhet kan se ut som godhet men är i själva verket ren ondska när summan sammanställts. Godheten i Sverige är helt enkelt något annat än det de utger sig för att vara.

Det här ämnet har bloggaren Fnordspotting skrivit om. Också Anybody’s Place har skrivit ett bra inlägg i frågan. Det har helt enkelt blivit dags att tala om godhetselitens så kallade godhet. Till sist har Tino Sanandaji bloggat om hur vänstern stoppar huvudet i sanden.

Både regeringen och godhetsapostlarna föredrar att sticka huvudet i sanden när det blir allt mer uppenbart att man inte är mogen att lösa uppgiften. Hellre fly än illa fäkta tycks vara melodin.

Löjesguiden nominerar gladeligen regeringen och dess entourage godhetsrörselsen med diverse artister i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni kan inbilla er att ni lever upp till stolta deklarationer, det fungerar säkert också att intala sig det så att ni åtminstone själva tror på era dumheter. Frågan är om så många andra än godhets-entouraget tror på era stolta föresatser längre. Fasaden börjar ju trots allt att krackelera.

Ett vältrimmat propagandaministerium trollar vant fram det som kan fästa blicken på något annat – andras omoral. Trots det håller fasaden på att vittra- Men att få Stefan Löfven att förstå än mindre göra något åt situationen är som att fråga oraklet i Delphi om ett rakt ärligt svar. Det gör Jonas G, Malena, Henrik, Stefan och Jonas S till företrädare för en rörelse/ fenomen som mer än väl förtjänar sin nominering.