Ett totalt sammanbrott

Kaplans avgång visade sig snabbt bara bli toppen av ett isberg. Kommentarerna från partiet var inledningsvis rätt sansade och gick i stort ut på att Mehmet Kaplan själv valt att avgå. Troligen en helt felaktig version förstås, det har dykt upp uppgifter som tyder på ett helt annat händelseförlopp (Expressen; Archive). Men trots den uppenbara friseringen av sanningen gick visserligen tonarten i moll och hade förstås känslomässiga övertoner, men var i varje fall dämpad som i chock. Det var en stämning som snart skulle ändras.

Det började redan på måndagen i Aktuellt när Peter Eriksson gav sin syn på saken. Där hette det att beslutet var fel och enbart hade kopplingar till Kaplans muslimska tro. Ingen insikt alltså, tvärtom så gav han precis den synen som så många andra Miljöpartister – En miljöpartist kan aldrig göra fel och allt är en konspiration. Också Gustav Fridolin tog i början av sändningen tillfället i akt att upprepa sina triggerord om ”demokraten” och ”antirasisten” som karaktärsbeskrivningar av Kaplan.

I Miljöpartistisk retorik utmålas nu Kaplan som en ängel, någon som inte bör kritiseras. Vi känner igen mönstret men faktum är att Kaplan var allt annat än en ängel. Den dagen Miljöpartister kollektivt förstår och accepterar att man inte kan ha en representant i regeringen som har så dåligt omdöme, har dom kommit en bit på vägen. Där är de inte än. Foto: By El Greco – [1] from [2], Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27348

Hur mycket ”demokrat” Kaplan var gav han bäst uttryck för i uttalandet (SVD; Archive) om Lars Vilks rondellhund. Från början föreställde rondellhunden en man i turban som hund, inget sas om att bilden föreställde Mohammed. Så snart bilden publicerades fanns massor med människor, bland annat muslimer, som kände igen bilden som föreställande Mohammed. Plötsligt tävlade alla i hur kränkta de var. Kaplan gav sig in i striden med uttalandet:

”Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja.”

För det första är profeten en profet inget annat. Som sådan var han budbärare av en tro, inte tron självt. Hur kan en tveksam karaktärisering av en profet som kanske inte ens föreställer honom utgöra en kränkande handling mot människor med muslimskt tro? Dessutom gör sig Kaplan i uttalandet till uttolkare av vad som är och inte är yttrandefrihet. För honom kanske det inte kan kallas det, men gäller samma tolkning alla andra och ska inte andra få ha rätten att göra en annan uttolkning av detta?

Så mycket för ”demokraten” Kaplan alltså. Han accepterar bara sin egna syn på yttrandefrihet, han tycker mellan raderna också andra ska ha samma åsikt om saken och han ser den andra vinkeln av problemet som en smädelse av den egna tron. Ingen förståelse för en annan tolkning här alltså och än mindre en acceptans för denna andra syn. Är det så en ”sann demokrat” agerar Fridolin?

Demokrati är att bl a att tillåta alla åsikter, till och med miljöpartiets, och yttrandefrihet. Vill man införa ett annat synsätt där tolkningsföreträde gäller för vissa grupper är man inte demokrat. Kaplans uttalande om rondellhunden är ett sånt exempel, en ensidig syn och tolkning av begreppet yttrandefrihet gör honom till en ytterst tveksam demokrat Foto: Av Currier & Ives. – Edited version of image found on Library of Congress website at [2]This image is available from the United States Library of Congress’s Prints and Photographs division under the digital ID cph.3a04616.

Ingen skuld, relativiserande av olika uttalanden Kaplan har gjort, alternativa förklaringar som inte håller och så vidare är alltså Miljöpartiets taktik i den uppkomna situationen. Här har vi alltså beviset på hur lite Miljöpartiet internt är berett att acceptera eller ta in. Faktum är att Kaplans ”brott” uppvisar ett mönster, det går igen och igen. Hela tiden har andra krafter tittat åt ett annat håll och visslat lite. Då det inte har gått som i fallet jihadister som rest till Syrien, har Mehmet Kaplan skickligt gjort en pudel och ångrat sig.

Inte heller har Peter Eriksson proportionen rätt i sitt uttalande. Om en minister tvingas att avgå för att ha låtit bli att betala sin TV-licens (Aftonbladet; Archive) genom att hängas ut i media, måste den logiska slutsatsen att Kaplan knappast hade lyxläget att välja något annat än att avgå också han. Om man dessutom betänker att den gången som Cecilia Stegö Chilo tvingades avgå var Miljöpartiet högst verksam i processen att hjälpa detta på traven. Snacka om dubbelmoral Peter Eriksson!

Cirkusen fortsatte redan på morgonen efter med att Per Gahrton gästade TV 4 morgonprogram ”Nyhetsmorgon”. Du hittar klippet här under. Där framfördes den smått konspiratoriska tesen om att det är en sammansvärjning av staten Israels som har riktats mot Sveriges regering som nu hade burit frukt. Själv tycker jag tesen talar sitt tydliga språk, hatet mot Israel har gått för långt i det här landet och har fått utvecklas utan mothugg.

På en annan plats i ett annat TV-hus, befann sig Åsa Romson för ytterligare en intervju om Mehmet Kaplan. Återigen visade hon vilken formidabel kraft hon är, om man nu ser till det mer destruktiva då förstås. Klippet här under visar ett något så sensationell uttalande som att attacken på Twin Towers i New York den 11 september 2001, i själva verket var en ”olyckshändelse”. ?????????. Syntax error, overload, kraschad hårddisk.

Flera timmar senare förklarade hon att ”olyckan” handlade om behandlingen av svenska muslimer i som en direkt följd av händelserna men då var det så dags. Skadan var skedd och internationellt (Washington Post) sett har man skadeglatt konstaterat att Sveriges regering gör självmål efter självmål. Händelsen lär inte spä på Sveriges dåliga rykte utomlands, ett rykte som enbart vår regering och enskilda ministrar som Åsa Romson kan ta åt sig ”äran” av. Frågan är om hon ens kan sitta kvar efter händelsen.

Också i Storbritannien har Romsons uttalande uppmärksammats. I Daily Mails nätutgåva Mail Online hånas hon öppet. Människan håller alltså på att skapa en internationell kris med sitt uttalande och kan knappast avskrivas som ”oskyldigt”, ”missuppfattat” eller ”förhastat”. Ord som säkert Fridolin kommer att använda om sin kollega, han är ju rätt väl inövad på triggerord efter de senaste dagarnas händelser.

Hon ser ju inte bara till att dra ett löjets skimmer över sin person, hon drar regeringen med sig i fallet. Den som ska representera Sverige, hur illa jag än tycker om att det är Miljöpartiet och Socialdemokraterna som står för den saken, lär inte ha en lättare uppgift att t ex diskutera frågor med andra länders regeringar. Det finns ingen anledning för t ex amerikanska intressen att främja en sådan kontakt efter det inträffade. De lär vara lite mer på sin vakt i sina kontakter med regeringen och hon har därmed än en gång försvårat allt.

Åsa Romsons uttalande om händelserna i New York 11/9 2001 har väckt internationellt eko. Än en gång har hon visat prov på alla de grodor som fullständigt flyger ur munnen då hon ska uttala sig Foto: Youtube

Fyra personer och deras uttalanden, inget av dessa tyder på att någon inser vidden av det som har hänt, än mindre accepterat det. Det är som om Miljöpartiet har drabbats av kollektiv avsaknad av insikt. Jag skulle till och med vilja säga att det vi ser är ett fullständigt sammanbrott (DN; Archive) vilket jag inte är ensam om att tycka efter de fyras insatser. Detta är ett parti i politisk såväl som moralisk och logisk kollaps. Tankevurporna går det inflation i och inte blir det bättre av hel- eller halvklantiga uttalanden.

Den närmaste veckan, eller två, finns det en enda fråga av vikt i det här sammanhanget – är miljöpartiet moget uppgiften att ens sitta i en svensk regering? För min del blir svaret ”Nej”, ett rungande nej.

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Visst är kollektiv chock grunden till korkade ord. Men få gånger i världshistorien har väl världen begåvats med så många personer som har gjort så mycket för att kunna åstadkomma ett resultat som betyder så lite. Domen över ett parti som beter sig som de företrädare som nu har fått uttala sig måste bli hård, och det med råge. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

Sorti

Så kom då beskedet att Kaplan skulle avgå (Aftonbladet; Archive) från sin post som bostadsminister. Presskonferensen som hölls av Stefan Löfven var så full av felaktigheter och rena lögner att man bara där kunde börja ifrågasätta hur det är ställt. Det hette till exempel att Kaplan själv hade valt att kliva av. I själva verket fanns ett stort tryck på Stefan Löfven från hans egna parti att styra upp situationen, med hårda nypor om så skulle behövas.

Så blev det då dags för Mehmet Kaplan att stiga åt sidan. Trycket blev för mycket och affärerna för många. Kvar finns ett ödelagt förtroende för mp, men också s kommer att drabbas. Foto: Wikimedia Commons

Som alltid måste man säga en rad fördelaktiga saker trots att det inte finns något positivt att säga. Det hette att Kaplan hade satt igång en rad bostadsbyggen och därför varit mycket verksam i sin roll. Sanningen är ju att de här bostäderna är planerade för upp till tio år sedan, ibland kortare tid. Resten av Löfvens svar var som att spela upp en hackande skiva som hela tiden upprepade samma takt. Det var alltså en presskonferens som cirklade kring förutbestämda svar och få andra uppgifter än dessa framkom.

Eftersom det var den inre kretsen, partistyrelse och Verkställande Utskottet (VU) inom S som mer eller mindre beordrade Löfven att ta till åtgärden, har han nu en förtroendeklyfta som har slagits upp mellan S och Mp att hantera. Så sent som på måndagens förmiddag hade ju Gustav Fridolin fortfarande ett förtroende (SVT; Archive) för sin partimedlem. Men det är inte den enda klyftan Löfven har att hantera. Redan nu har flera debattörer, en del av dem muslimer, förklarat att händelsen aldrig hade kunnat hända en icke-muslim.

Inte riktigt sant förstås, men det fungerar säkert i det ordkrig som säkert kommer att prägla debatten den närmaste veckan. Den debatten har ju redan börjat (Nyheter24; Archive) och har fått flera efterföljare (Sveriges Radio). Det gemensamma är att här vill man ha ensamrätten till offerkoftan genom att utmåla en grupp som undertryckta och negativt förfördelade. Taktiken känns igen från så många andra tillfällen att den nu kan identifieras på mils avstånd.

Med samma logik fick väl Cecilia Stegö Chilo avgå (Aftonbladet; Archive) ur Reinfeldts regering därför att hon var kvinna, inte för att hon smet från TV-licensen. Tesen stärks av att hon som kvinna fick avgå, men däremot inte Tobias Billström som begick samma brott (Sydsvenskan; Archive). Också Maria Borelius jagades av Aftonbladet (Aftonbladet; Arcive) för sin svarta städhjälp och fick också hon avgå.

Var fanns dagens feminister när kvinnorna i Reinfeldts regering jagades av Aftonbladet och andra tidningar. Kan den uteblivna hjälpen den gången ha berott på att det ”bara” var moderata kvinnor? Samma paralleller används nu igen när Kaplans avgång berodde på att muslimer aldrig bjuds in i de politiska finrummen. Offerkoftan ska på och då spelar det ingen roll att resonemanget är bullshit Foto: By Frankie Fouganthin – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=34458357

Slutsatsen är glasklar om situationen som rådde då, Aftonbladet var en anti-feministisk tidning eftersom de tycktes ge sig på kvinnor hela tiden. Drevet motiverades av att jaga kvinnliga ministrar, inte manliga och det var inte för att de fuskade med olika saker som TV-licenser eller skatter som var själva orsaken. Det var att de var kvinnor. Problemet är väl bara att det är väl få som tror på den tesen, det var ju ändå glasklart vad det egentligen handlade om. Ändå finns det alltid de i debatten som inte vill se sanningen.

För trots påståenden om anti-muslimska strömningar är det andras bedömning (Expressen; Archive) att drevet som onekligen har gått, inte har präglats av dessa känslor eller liknande argumentation. Istället har det varit sakfrågorna som har stått i centrum. Hur kan man ha så dålig koll på något så allvarligt? Förstod inte Kaplan att hans närvaro som svensk minister också skänkte legitimitet åt två organisationer som är högst ifrågasatta?

Det där är dock frågor som både de två talrören, Löfven och debattörerna som vill utmåla muslimer som offer, helst vill undvika och jag förstår dom. Det är inte lätt att erkänna hur illa skött en situation är. Då är det naturligtvis bättre att skylla på något som får alla att  haja till och kanske till och med få lite ökad puls av. Ilska säljer, ilska engagerar och det får naturligtvis den som vill känna känslan att åter damma av den över ”orättfärdigheterna”.

Debatten går vidare men den är inte så vidare initierad. Kaplan fick avgå för en rad saker. Socialdemokraterna fick nog över alla de skandaler som också drabbar dom varje gång de avslöjas. Han gjorde en dålig bedömning av situationen själv och ”skänkte” på det sättet legitimitet åt människor som inte borde få det. Statsministern och de två kloakrören i mp har skött frågan osedvanligt illa därför att de inte har markerat från början. De kommer sättande nu när allt är försent. Sånt brukar kallas ”dåligt ledarskap”, inte ”islamofobi”.

Bra ledarskap stakar ut vägen och leder en organisation dit. Dåligt ledarskap ger otydliga signaler som ändras hela tiden och snart finns ingen riktning. Genom att inte markera från början har Löfven varit just otydlig. Kaplan var ändå en rätt kontroversiell figur från första dagen. Nu får han betala priset för den otydligheten Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven som den högst ansvarige för både utnämningen av Kaplan och den uppkomna situationen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Politisk mod handlar om att se sig själv i spegeln och inse hur landet ligger. Istället får vi allehanda svepskäl och inövade svar till livs när en politisk katastrof ska avslutas. Vi får också resultatet av en lång tids dåliga ledarskap som nu har fått sitt resultat. Det gör statsministern i vanlig ordning till en fullfjädrad kandidat.

Också de två talrören Åsa Romson och Gustav Fridolin nomineras. Motiveringen lyder: ”Inga triggerord i världen döljer den hemska sanningen. Hur många gånger man än upprepar dessa så kan man fortfarande inte släta över det som också är ert ansvar nämligen ledarskap. Genom att själva vara två ovanligt dåliga förebilder skapar man inte följare som tycker sig se en kompassriktning, man får människor som beter sig likadant. Det gör också er till goda kandidater.

Stackars Mp

Det är ingen väl förborgad hemlighet vad jag tycker om Miljöpartiet, enkelt uttryckt så avskyr jag dom och deras politik. Anledningen är också den väldigt enkel, jag kan inte se till vilken nytta deras politik skulle leda. Tvärtom ser jag bara problem med deras förslag. Ett sånt uppenbart är energipolitiken där partiet lyckats få till en smygavveckling av kärnkraften med hjälp av höjningen av den så kallade effektskatten (Ny Teknik).

I en tid då allt fler tecken pekar på att kärnkraften behövs mer än någonsin väljer miljöpartiet att genomföra en skattehöjning och därmed smygnedläggning av denna. Den Gröna Energin levererar inte och kan aldrig täcka landets behov men ändå drivs politiken. Det vore bättre att lägga ner Miljöpartiet Foto: By Unknown – Vattenfallstyrelsen, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=11247345

Skatten höjdes ju med 17 % har ju gjort kärnkraften olönsam och nu läggs kraftverk i malpåse trots att den behövs. Samtidigt som detta sker pumpas det in pengar i så kallad förnyelsebar (SVD Näringsliv; Archive) energi. Detta sker trots att man vet att Tyskland övergav samma projekt på grund av den låga verkningsgraden och att det nu finns siffror också här (från 2012) på samma låga effekt (Folkbladet; Archive). 2,7 % Leverans-säkerhet är inte imponerande, tvärtom är siffran så låg att alla måste reagera.

Det är den här typen av miljardrullningar av dina och mina pengar som partiet hänger sig åt och detta utan positiva resultat. Lekstugepartiet Mp är alltså enligt mig inte moget uppgiften att sitta i en regering. Frågan är om de ens är mogna uppgiften att sitta i riksdagen. Det finns ju en överhängande chans att med sådana partier där tappar folk förtroendet helt och riksdagen blir istället riskdagen eller riksdagiset.

Jag kan dock inte låta bli att bli lite medkännande samtidigt som jag gottar mig åt ett parti i fritt fall. Det brukar ju heta att politik är en blodsport och det stämmer verkligen. För när ett parti som detta nu går från kris till kris kastar (Expressen; Archive) sig alla över det. Till och med internt (Expressen; Archive) växer kritiken. En god ton brukar ju annars vara att hålla sams utåt men ta debatten internt. Nu bråkar man inför i varje fall delvis öppen ridå där det är partiledningen och dess brister som står i fokus.

Faktum är dock att det inte bara är partiledningen som har misslyckats i sitt jobb. Ser man till ministrarna i regeringen har de gett en blek bild av sig själva. Gustav Fridolins 100 dagar då skolan skulle fixas är klassisk. Att det nu har gått ca 450 där inget har hänt lär också det gå till historien. Tittar man på dem som ska samarbeta med regeringen och lösa en del problem finns ytterliga ammunition att hämta för kritikerna. Den som står i gluggen i det perspektivet är ingen mindre än Mehmet Kaplan igen.

Miljöpartiets antagonister håller som bäst på att samla på sig all möjlig ammunition i form av argument och ord för att ytterligare kritisera partiet. De är nu så gott som ansatta från alla håll och kanter Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27261

Hans inkompetens som bostadsminister fick en av landets största byggherrar Veidekke genom direktören Lennart Weiss att reagera (Expressen; Archive). Samme Weiss råkar också tillhöra gräddan av Socialdemokraterna, den så kallade sosseteten, där han haft flera tunga uppdrag i die Partei och är gift med Annika Billström – före detta finans-borgarråd i Stockholm. Weiss menade i sin kritik att ministern med sin förda politik missade en historisk chans att göra något åt den usla byggsituationen i landet.

Kritiken är helt riktig, landets bostadsminister mäktar inte med sin uppgift och borde om det politiska modet fanns ha bytts ut för länge sedan. Hans surmulna och infantila reaktion på kritiken bara understryker den bilden. Sedan kritiken framfördes har nämligen bostads-ministern vägrat träffa Veidekke och Lennart Weiss i möten. Det fanns alltså all anledning för honom att förtydliga och fördjupa kritiken (Expressen; Archive) i både följande artikel och i en podcast.

De som alltså inte vill Miljöpartiet väl samlas nu i horder. En del av dem finns internt och riktar sin kritik mot nuvarande ledning, andra finns utanför och pekar på ett vinddrivet parti utan ledning eller dåliga ministrar som inte mäktar med sin uppgift. En sak är här ganska anmärkningsvärd. Lennart Weiss är som sagt inte en dussinfigur i sossesammanhang, tvärtom är han en doldis men en tung sådan. När nu kritiken kommer från honom kommer den eventuellt från socialdemokratin som i så fall nu kanske har börjat tröttna.

Tecknen är inte alldeles glasklara, frågan på vems mandat Lennart Weiss gör sitt uttalande är t ex obesvarad. OM det skulle vara så att han faktiskt har stöd för sin syn i varje fall i delar av partiet och OM han uttalar sig på partiets vägnar, inte de egna, lär Miljöpartiet ligga risigt till i framtiden. Detta kan vara första varningen.

Varningarna bör tas på allvar när de till och med kan komma från den inre kretsen av Socialdemokratin. Miljöpartiets ledning lever allt mer farligt då kritiken nu är både öppen och kommer från samarbetspartners Foto: Av UK Government – UK Traffic signs image database, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12761371

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet och dess ledning Åsa Romson och Gustav Fridolin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Misslyckad politik är misslyckad politik, lite eller inget kan dölja det faktumet. När nu bevisen hopas på hur missriktad partiets politik är finns inte mycket kvar att säga eller göra mer än att möjligen krypa till korset och erkänna sina misstag. Det gör de två huvudpersonerna till extra stora kandidater till priset.”

Kaplan och kartan

Vår regering är verkligen inte den skarpaste kniven i lådan. Så sent som igår kunde jag skriva om statsministerns oerhörda våldtäkt på demokratins grundprinciper i sitt uttalande om Peter Hultqvists lägenhetsaffärer. Ett rätt svårslaget rekord till och med för honom. Mehmet Kaplan (Mp) är en av Löfvens ministrar med (o)ansvaret för bostadsbyggande och IT-frågor.

Också Kaplan har varit en kontroversiell figur. Vem kan glömma hans uttalande om jihad-resor (SVD; Archive) t ex? Också som minister är Kaplan starkt ifrågasatt (GP; Archive). Han har t ex haft storslagna planer men hittills har vi mest sett bostadsbyggande som föregående ministrar har anslagit pengar till och uppdrag om. Nu presenterar ministern nästa steg i den processen, en tredimensionell karta (SVD; Archive) som ska hjälpa kommunerna att fatta beslut om byggande.

Det kan ju se modernt och innovativt ut att komma fram med en karta och allt, särskilt en tredimensionell sådan. Det finns trots den uppenbara bilden av handlingskraft några saker som är än viktigare för att hitta förklaringen varför Sverige hela tiden misslyckas med bostadsbyggande. Det är några saker som sticker ut och ingen av dessa botas av en karta men är som sagt hinder i processen att skapa boende.

En karta ska hjälpa Kaplan och andra att hitta marken som är så hett eftertraktad. Att det är lagarna, förordningarna och systemet som sätter käppar i hjulet kommer som vanligt ingen på. Därmed lär ministern som så många andra innan honom misslyckas och de som betalar för det hela är de bostadslösa och samhället Foto: Wikimedia Commons

Det första hindret är dagens lagstiftning som ger möjlighet till överklagan. Exemplen på hur enskilda kan sätta käppar i hjulen kommer från hela landet, man skulle kunna göra listan lång. Jag har valt några exempel där det nyligen har tagits beslut om byggande men där överklaganden är det som har satt hinder i vägen. Vi börjar med Skövde (Skövdebostäder), från Jönköping hämtar jag exemplet Dalvik (JP; Archive), i Nynäshamn hittar vi exemplet Skolgatan (NP; Archive) och till sist Söderköping (Hem & Hyra).

Kaplans motdrag blir att minska handläggningstiderna (SVD; Archive) hos länsstyrelserna som handlägger och utreder överklaganden. Han lägger däremot inga förslag hur man ska komma åt det överdrivna överklagandet eller de förseningar dessa orsakar för att inte tala om kostnader det drar med sig. Missförstå mig rätt, visst måste möjligheten att överklaga bygglov finnas. Idag är det dock lite för lätt och snart sagt varje tillståndsgivning överklagas vilket allvarligt fördröjer projekt. Här borde man göra mer.

NIMBY – Not in my back yard – är ett väletablerat grepp och det är alltid en resursstark kader av människor som vet sin rätt genom utbildning som gör processen kort. Tiden de kan skjuta upp ett projekt med varierar. Allt från ett till tre år nämns och det är inte bara dyrbar tid utan en faktor som gör att projekt står och tickar pengar. Ingen kan väl inbilla i varje fall mig att detta var det resultat man en gång önskade när lagarna skapades. Dags med andra ord att se över dessa.

Det finns ytterligare ett stort hinder som förslagen inte kommer åt eller ens talar om. Här hittar du länken till SVT Rapport Söndag. Ca 4 minuter in i programmet hittar du ett reportage som är väldigt intressant. Det talar om bristen på byggbar mark. Trots att Sverige har en yta större än de flesta länderna i regionen, har vi brist på mark. Hindret heter regelverk kring riksintressen. Snart sagt allt är snart belagt med stämpeln ”riksintressen” vilket också blir ett problem för all etablering av nytt boende.

När hela upplägget är fel bör man ju kanske ändra på något. Kaplans recept är att ta till saker som ser ut som om han gör något för sin statsrådslön samt att inte vidta några åtgärder alls. Foto: Wikipedia Commons

Riksintresse definieras som mark- eller vattenområde som enligt miljöbalken måste skyddas mot permanent skada. Det är alltså miljöbalkens tredje och fjärde kapitel som styr och det är Boverket som har det övergripande ansvaret för sammanställningen av vad som är riksintressen. Ett antal förvaltningsmyndigheter t ex domstolar eller kommunala nämnder föreslår eller fäller dom att områden ska betraktas som riksintressen åt Boverket som sedan samlar ihop resultatet. Wikipedia kan berätta mer.

Problemet med dagens system är att till sist blir i stort sett allting ”riksintressen”. Grupper i samhället, naturintressen och andra grupper kan utöva stark påtryckning men få eller inga regler ger byggandet de muskler verksamheten behöver för att kunna få balans mot dessa intressen. Ibland är dessa krafter lobbyister eller grupper med intressen som måste skydda. De kan sätta press på systemet och många gånger få igenom sina krav. Här har byggandet lite eller inget att sätta emot i form av lagstiftning så man står sig slätt.

Återigen måste man läsa med urskiljning. Visst måste man ha hinder som ”riksintressen” och den modell som idag är i bruk men balansen mellan olika intressen är starkt på bevarande-sidan. Vill man göra något åt dagens situation måste man alltså titta på regelverket och komma med både ändringar och förtydliganden. Det bör dock göras med försiktighet så att det inte kantrar åt andra hållet istället, balansen är alltså viktig.

Gör man inte det lär vi sitta fast i samma situation som nu dvs inget kommer att byggas. Här har Kaplan inte ens andats något förslag som skulle kunna rätta till bristerna med dagens system. Kaplan missar därmed i många stycken målet. Han adresserar inte rätt frågor och kommer med lösningar som kan tillfredsställa fler än bara de som vill bevara eller hindra, han förlitar sig på lösningar som inte riktigt kommer åt problemen och i övrigt finns i stort ingenting som gör att processen underlättas.

Kaplan gör det som kostar minst röster dvs gör inget alls. Regeringen är redan tillräckligt kritiserad för att vilja undvika än mer kontroversiella förslag som marknadshyror. Sandslott är det enda han och andra bostadsministrar åstadkommer och så lär det fortsätta. Foto: By Something12356789 at the English language Wikipedia, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=21925736

Ytterligare ett problem är kommunernas planmonopol (SVD; Archive) som i stort sett används som ett kommunalt veto. Eftersom det är dyrt att bygga leder detta ibland till bisarra resultat. I Stockholmsregionen har det t ex lett till att kommuner numer har avsatt mer mark att bli naturreservat än de har avsatt mark för byggande. Anledningen till beteendet är att man genom att spela Svarte Petter mellan olika kommuner och själva sätta upp hinder, kan man skjuta över kostnaden på någon annan.

Mot detta har Mehmet Kaplan knappt mer att säga än ”Öh, Hrm, Jaså” och några andra väl valda fraser. Inga förslag hur man ska förbättra detta dåliga resultat eller de lagar som möjliggör haveriet. Genom att luckra upp planmonopolet och sätta upp hinder för hur det inte får användas hade han kunnat göra något åt det, nu väljer han istället att som vanligt sova på jobbet.

Till sist kommer hans egna myndighet Boverket med svidande kritik. Det var i rapports (SVT Play) 18-sändning som följande dråpslag kom mot Kaplans politik, scrolla till 4,20 i reportaget. För det första går inte dagens brist på bostäder att bygga bort. Det beror på regelverket som alltså sätter upp hinder. Regelverket har istället för en hjälp som skulle reglerat blivit ett hinder där folk till sist mer eller mindre står på gatan.

För att råda bot på detta kommer nästa dråpslag från Boverket eftersom frågan är känslig i Sverige. Inför marknadshyror säger man, om priserna ökar kommer rörligheten att öka eftersom folk vill söka sig till mindre boyta för att få ner den egna hyran. Det skulle alltså sätta igång flyttsnurran men det sker till ett pris som kraftigt höjda hyror. Med andra ord är jag själv kluven.

Tanken med marknadsanpassade hyror är bl a att göra det så dyrt för centralt läge, stor boyta osv att flyttlassen börjar rulla. Kontroversiellt men säkert hjälper det något, frågan är bara om människor kan svälja den beska medicinen systemet innebär. Foto: Wikimedia Commons

Också politiker och partier är kluvna. Det är inte populärt att föreslå något som i storstads-regionerna skulle kunna höja hyrorna med 15-20 procent över en natt. Det är inte heller en valvinnare att föreslå detta, det är snarare politiskt självmål att göra det. Det är med andra ord ett förslag som kanske fungerar, vad vet jag, men som kommer att leda till kraftigt höjda hyror och därför massivt missnöje bland folk. Låst läge alltså och ingen vågar nog ta i förslaget.

Inte minst regeringen lär ha rätt svårt att svälja en så besk medicin. Inte nog med att det vore ideologiskt självmord för en redan impopulär regering, man skulle ju med förslaget skrämma bort de få sympatisörerna man har kvar. Det skulle också strida mot den grundtanke som finns i deras politik. Både Miljöpartiet och Socialdemokraterna säger ju sig värna de svagaste, att de inte gör det är en annan sak.

Det vore alltså omöjligt för dem att föreslå något sådant och därmed är blockeringen total. Mehmet må tala om byggande men han har inte lagt ett enda förslag hittills som kan leda till att det faktiskt sätter fart. Istället låtsas han som om ingen ko finns på isen och tror att allt ska lösa sig eller åtminstone att folk ska vara korkade nog att inte fatta att han aldrig kommer att kunna lösa problemen med det nuvarande synsättet eller den nuvarande politiken.

Walk Over regeringen med andra ord och fagra ord blir just bara ord där planer och projekt lär omöjliggöras då ingen vill eller kan ändra lagar. En bättre balans och en mer modern syn hade kunnat ge möjlighet åt alla istället för få och det är där Kaplan missar grovt. Gör man det hjälper inga kartor i världen, har man tappat kompassriktningen så har man. Kaplan är helt enkelt bortkollrad i pannkakan och snart lär inte de bästa av förslag längre räcka för att länspumpa det sjunkande fartyget som landets bostadsbyggande utgör.

Systemet har mer eller mindre torpederat sig självt och ingen kommer ur den rävsaxen det innebär. Snart finns få eller inga lösningar ändå måste något hända. Foto: By Squibb – Own work, CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=685109

Löjesguiden nominerar idag Mehmet Kaplan (Mp) till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För din utmärkta och distinkta oförmåga att förstå mekanismen i problematiken nomineras du nu till priset. De ger på handen en bostadsminister som vare sig vill eller kan förstå hur han ska komma åt problemen. Bästa sättet att göra politiskt magplask är ju att intet göra något åt problemet ens när man har facit i hand. Det gör dig till en utmärkt pristagare.”

Jul, jul skuldtyngda jul

Julen ska ju vara en fridens och förbrödringens tid, för en del blir det dock något annat därför att allt ska vara så perfekt. Kostnaden kan knäcka den bästa av ekonomier, en del skuldsätter sig till och med via kontokort för att ha råd. När den väl är över väntar nästa skuldfälla som får TV-programmets producenter att gnugga sig lystet med händerna. För spådomen över 2016 ser inte så ljus ut vad gäller bostadsmarknaden.

SVD Näringsliv presenterade i måndags en artikel värd att notera. Mäklarsamfundets vd Ingrid Eiken gjorde en prognos över 2016 och hur den kommer att se ut prismässigt. Föga förvånande tror hon att priserna kommer att fortsätta att öka. Anledningen är enkel, tillgång och efterfrågan är i klar obalans i Sverige. Tillgången är begränsad och efterfrågan hög, då stiger också priserna vilket är dåliga nyheter eftersom bostadsmarknaden är överhettad och kan brista som den bubbla den är.

Bubblan är världens längs serieproducerade bil och en av de bilar som genom åren har sålt bäst. Dess framgång står i bjärt kontrast till den bubbla som nu håller på att skapas på bostadsmarknaden och som få tycks kunna eller vilja råda bot på Foto: Wikipedia

Lägg till alla de nytillkomna som snabbt måste ha tak över huvudet och ekvationen pekar på ett fett plus. Snart kommer prisrallyt att sätta igång som ingenting hade hänt och med ett bankväsende som mer än gärna lånar ut till bostadsköp, tycks inga förbehåll som vad folk har råd med eller en övre gräns ens finnas. Här råder lånehysteri och det kan i värsta fall visa sig bli dyrköpt då bostadsmarknadens priser alltmer går att likna vid en bubbla.

Svensken belånar sig högre och högre i takt med att lägenhets- och villapriser stiger. 2014 Kom International Centre For Monetary And Banking Studies (ICMB) rapport som du hittar via länken här under. Den talade om Sverige och svenskarna som världens högst belånade folk. Det är två saker som ställer till det. De ökande priserna på boende som belånas i allt högre grad och möjligheten att göra avdrag vilket uppmuntrar än högre belåning.

Det är för lätt och för frestande att belåna sig och att pengarna delvis går till en bostadsmarknad som allt fler tror är en bubbla som kommer att brista. Mer om detta från Sveriges Radio och KI (konjunkturinstitutets) varningar som hittills har gått spårlöst förbi. En annan stötesten är att alltför många betalar sina räntor men amorterar inte på själva lånet. Det gör att bankerna kommer att dras med i vid en eventuell krasch.

Det värsta i den soppan är att också låneinstitut, de vill ju gärna kalla sig banker men är i själva verket inte det, nu har upptäckt en lukrativ marknad och har kastat sig in i spelet. Bostadslån har blivit big business och snart har man eventuellt lockat naiva och okunniga kunder till sig som dessutom inte får lån på annat sätt därför att de är för stor risk för de vanliga bankerna.

Sedelpressarna på bankerna och låneinstituten går på högvarv och i lånas snart  ut till hugade spekulanter i en evig karusell. Men är den så evig? Alltmer tyder på att bostadspriserna är en bubbla Foto: Wikimedia Commons

Man kan t ex hitta räntenivåer på 4,75 till 10,61 % på ett lån på 350.000 som ändå är småpotatis för prisnivån i storstadsregionerna hos dessa, länk till Bluestep här. En dyrköpt lägenhet för den som inte ser upp. Snart lär de personerna ha hamnat på TV 3 för att vara med en hel säsong av ”Lyxfällan” där man likt apan i buren visas upp som en tragikomisk figur för varnagel åt andra.

Läge för handling med andra ord, problemet är bara att hur än politikerna gör kommer man inte att göra sig populära. Högre krav på amortering måste balanseras mot hur mycket marknaden tål utan att falla, inga krav på amorteringar kommer eventuellt att leda till krasch och så har vi då bankerna som inte gärna ser några inskränkningar alls då de tjänar pengar på att människor står i skuld. Pengarna finns, frågan är bara om människorna har råd att låna dessa.

På det politiska planet har vi en regering som inte bara är osedvanligt handlingsförlamad, utan som också är totalt inkompetent. Få gånger eller till och med aldrig har vi väl haft ministrar som har kunnat mindre än i denna, det får vi bevis för snart sagt varje dag. Med andra ord är inte kombinationen mellan politik och ekonomi direkt optimal och det blir inte bättre av att de stora elefanterna tycks tro att man kan fortsätta utan att göra något åt det.

Kanske inte konstigt då att det dömda skeppet Sverige likt Titanic driver redlöst och roderlöst rakt mot sin undergång. Elefanterna fortsätter ohejdat att dansa i porslinsaffären och inget tycks stoppa den uppgång som nu till och med har spridit sig till de mindre orterna ute i landet. Du kan läsa om den galopperande ökningen i Dina Pengar (unvis.it) som nu ligger på svindlande 20 % per år, i storstadsregionerna än mer. Bakom dessa siffror finns allt som oftast lånade pengar.

Sverige driver redlöst med en av de sämsta regeringarna i mannaminne, men går vi likt Titanic mot en undergång? Det är den stora frågan för framtiden, men hellre än att få erfara den dagen bör nog politiken inriktas på att undvika att den inträffar Foto: ”Stöwer Titanic” by Willy Stöwer, died on 31st May 1931 – Magazine Die Gartenlaube, en:Die Gartenlaube and de:Die Gartenlaube. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen och bankerna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kontraproduktiv politik och en yster dans på ett berg av lånade pengar är farlig kombination som nu ger allt fler varningssignaler. Att ingen vill, kan eller törs göra det som borde ha gjorts för länge sedan gör er till formidabla kandidater.”