Det är dags att tala om rasismen

Så fort man läser om rasismen så heter det alltför ofta att det bara är vita som kan vara rasister. Vita approprierar andras kultur, vi förnedrar och degraderar och vi är definitivt  bara ute efter att utnyttja situationen till vår fördel. Trots detta finns rasismen i alla, inte bara vita. Vissa gömmer sig bakom det faktumet att de kan kalla sig ”rasifierade” och genast blir de lika rasistiska som de som de anklagar för rasism.

Nej, jag förnekar inte att rasism finns. Det gör den och den är vidrig, men talar man om en persons rasism, och det ska man, så måste man också prata om den andres. Talar man bara om en person och dennes tillkortakommanden missar man ju halva debatten. Det är som att säga att man ska tala om politiken som socialistisk, men inte konservativ eller liberal. Det finns många aspekter av ett problem och ingen vinner på att gömma undan dessa.

Ryska RevolutionenDet finns säkert de som vill att debatten enbart ska föras ur ett perspektiv och att ett synsätt ska få komma till tals, men det gynnar knappast debatten. Snart är ord som ”rasism” och ”ideologi” (särskilt vissa) ingenting värda eftersom begreppen har förlorat värdet Foto: Wikimedia Commons

Lite glädjande är det då att den omvända rasismen nu har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Petra Åkesson är sociologistuderande från Malmö som har påbörjat en c-uppsats där hon intervjuar invandrarkillar som har sysslat med personrån i staden. Tanken var att se vilka bakomliggande motiv som fanns och de framkom med besked, det handlade om att specifikt söka upp svenskar för att råna dessa och få känna makten över sina offer. Artikel hittar du i DN (unvis.it).

I texten uttrycker en av personerna det rakt ut:

”För mig är det att svenskarna ska lägga sig ner på marken och pussa mina fötter.”

Känslan av att på något sätt ha lyckats finns också där. Att få känna att man har gjort något bra är ett behov alla människor har också de här personerna, de har dock ett lite annorlunda sätt att uppnå detta. Följande citat ur artikeln säger väl allt:

”det kommer en härlig känsla genom kroppen när vi rånar, man känner sig nöjd och glad, det känns som man har lyckats”.

”Vanliga” människor vet gränsen mellan rätt och fel, här har de plötsligt suddats ut. Man ser dessutom till att specifikt sikta in sig på en speciell grupp utifrån etniska urval och ser till att attackera dessa enbart därför att de tillhör denna grupp. Kan något bli mer rasistiskt? Knappast troligt, men ändå fortsätter dumheterna från den sida som menar att rasism bara kan komma från vita.

KritorSanningen är att all form av selektering på grund av färg, ras eller religion är fel. Idag handlar dock debatten inte om allas rätt till att slippa detta utan bara om vissas rätt, det är lika galet. Foto: ”Rainbowcrayonsphhoto 11261 20090519-1” by Freerange Stock Archives – everystockphoto. Licensed under FAL via Wikimedia Commons

För förnekelsen av all fakta i sammanhanget bara fortsätter, ett exempel är som vanligt Metro som för två veckor sedan publicerade en debattartikel (unvis.it) där skribenten Ibrahim Alkhaffaji förde fram just denna tes. Rasist kan bara en vit person vara, allt annat är påhitt så intervjun i DN är med andra ord antingen fejkad eller helt fel. Dumhet är dumhet, men att fortsätta att förneka när så övertydlig fakta serveras som i DN-artikeln är som att bekämpa själva verkligheten.

I artikeln framförs bland annat argumentet att alla muslimer görs kollektivt skyldiga till attackerna i Paris medan en vit medelklasskille från Trollhättan inte blir symbolen för alla vita. Här avkrävs inte som med muslimer ett avståndstagande från alla vita pojkar. Kan ju låta som ett bärande argument men tyvärr, det är det inte.

Till saken, och det borde Ibrahim Alkhaffaji veta, hör ju att också vissa mer moderata muslimer har vissa svårigheter att ta avstånd från till exempel våldsbejakande extrema organisationer som IS. Ett exempel på det var Rashid Moussas uttalande som du hittar här under. Det är som om de faktiskt inte ser att också de måste välja sida, istället försöker de ducka från ansvaret precis som han gör i inslaget. Uttalanden som Moussas spär dessutom på misstänksamheten mot gruppen vilket är kontraproduktivt.

Visst borde kanske en del unga vita killar ställas frågan om de skulle kunna rusa in på en skola och börja mörda invandrarbarn men är frågan lika relevant? Har vi sett en organiserad hop unga vita män rusa in i invandrarskolor och börja skjuta vilt omkring sig eller spränga bomber? Ja, det har vi faktiskt men i USA. Här hemma har vi varit förvånansvärt befriade från fenomenet så jag frågar fortfarande vad relevansen i frågan finns.

Eftersom vi inte har sett en sån händelse är jämförelsen och därmed Alkhaffajis argument helt befängt! Har inget massmördande skett av en organiserad hop unga vita män, saknas också anledning att fråga alla unga vita män om den saken. Har däremot en mördarsekt tagit sig in i Europa för att där slå mot så många mål man hinner och mörda så många människor man kan, så finns all anledning att fråga om människors motiv och be dem ta avstånd. Allt annat vore tjänstefel.

Vad som inte är befängt däremot är att fråga sig om det inte finns en omvänd rasism. Finns det en rasism finns ju en motsvarighet, ingen påstår väl förhoppningsvis att protestantism inte skulle vara en motreaktion på katolicism t ex. Det är alltså dags att öppna kapitel 2 i ämnet, inte som Nyheter24 eller Metro börja och sluta med det som bara är prologen på historien. För allt som oftast är det just i tidningar som dessa man hittar de mest korkade artiklarna, de där som talar om en sidas fel men inte den andras.

Fem myrorHItta det som inte hör hemma i gänget tyckte Brasse i ”Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter”. Fel tycks man hitta idag också men tyvärr inte alla fel, det är vissa utvalda som upphittas medan allt annat ”glöms bort”. Foto: Youtube

Nyheter24 ja, en fullständigt helkorkad publikation och sämre än de flesta man hittar. Få gånger i historien har väl en tidskrift varit mer välfylld med  vad som bara går att beskriva som rena och/eller medvetna lögner. Dessa har dessutom ett syfte, att bevisa ett redan uppsatt tes som voila bekräftas av en ny liten artikel vars innehåll är fel redan från första ordet. Vad sägs om följande artikel (archive-länk) till exempel? Ett generalangrepp på en grupp utifrån hudfärg, utbildning och social status kan väl inte vara annat än rasism…eller?

Tesen för de flesta artiklarna i tidningen är att hitta rasismen i allt och påpeka att det är just detta fenomen. Snart börjar läsaren se samma sak och tänka på samma sätt (?), allt är rasism och den döljer sig i det mest vardagliga av företeelser. Vem kan glömma det rasistiska chipset (archive-länk) till exempel? Också det rasistiska hockeylaget (archive-länk) som dessutom får statliga föreningsbidrag och aktivitetsstöd från kommunen är en klassiker.

Det som är lite bekymrande i de två artiklarna ovan är att ingenstans tas det motsatta resonemanget upp. Visst kan man se två indianhuvuden i profil med en fjäderskrud som en symbol för stereotypisering dvs en form av rasism, men man skulle också kunna se det som en symbol för stolthet och styrka om man bara ville eller kunde. Det kan inte Nyheter 24 och sen är den diskussionen stängd. Allt är rasism – punkt. Återigen missar man poängen med en onyanserad och osaklig debatt där resultatet redan är förutbestämt.

Ett annat bekymmer är att tidningarnas iver att  hitta något de så desperat försöker att skapa med halv och hellögner är att de skjuter sig i foten. De kommer ganska snart att inse att de har gjort hela frågan en enorm björntjänst helt enkelt. För vem kan bry sig om ett ord om det används till att beskriva en rasism där det finns lite eller ingen att finna? Ordet kommer snart att sakna relevans, tyngd och prioritet och istället kommer den riktiga rasismen att kunna smita under radarn.

Skjuten I FotenDebatten precis som den amerikanske soldaten som ville slippa ifrån massakern i My Lai – Vietnam – skjuter sig hela tiden i foten. Kanske inte konstigt när man utifrån postkoloniala teorier bygger en tankevärld där en sida hela tiden är skyldig och en annan alltid oskyldig. Sanningen är att båda sidor kan vara lika skyldiga Foto: Wikimedia Commons

Ta till exempel vad Botkyrka kommun håller på med. Där ligger man långt framme i arbetet med projekt som för tankarna till en helt annan tid och en helt annan ideologi. Det började med utrensningen av böcker på biblioteken som jag har skrivit om tidigare, här hittar du artikel (unvis.it) i Ystads Allehanda om saken. Nu går man vidare i samma storartade stil när man vill skapa ett register för rasregistrering (unvis.it), ja det heter faktiskt så när Stockholms Fria frågar kommunen om tilltaget.

Bara ordet ”rasregistrering” som används men helst bör strykas enligt kommunen utan att göra någon större affär av användandet, lämna en bitter smak i munnen och tankarna går genast till en annan tid som sagt. Man säger sig visserligen göra detta för att bättre kunna arbeta mot diskriminering och ojämlikhet men åtgärden lämnar en fadd smak i munnen. För återigen hittar man dock den motsatta bilden.

Det brukar ju säga att det är fascister och nazister som sysslar med allehanda rashygieniska åtgärder, i Botkyrka är det vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet som styr. I Sverige har det dock alltid varit socialdemokratin som har stått för den saken. Kan man kalla Baltutlämningen (Wikipedia) en humanitär handling av solidaritetens främsta tillskyndare? Kan man kalla Ryssutlämningen särskilt human när flera av de hemsända snart hamnade i Gulagläger eller avrättades?

GulagPartiet som många gånger blandar sig i debatten om rasismen har själv ett tveksamt förflutet. Balt & Ryssutlämningarna 1945 där många av fångarna avrättades eller hamnade i Gulagläger är en svensk skamfläck signerad Socialdemokratin Foto: ”Gulag prisoners at work 1936-1937”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Nej, det här är partiet som har många lik i sin garderob och som omedelbart borde skämmas över sin historia. Av länken till Ryssutlämningen framgår också att så prominenta partipolitruker som Tage Erlander var involverade i den smutsiga hanteringen. Samme Erlander hade dessutom redan erfarenheter av att administrera fångläger eftersom han enligt Boråsjournalisten Niclas Sennerteg visste om hur förhållandena var läger där många antinazister satt. Mer om detta i följande länk från SVT.

Här hittar vi alltså ”rasismen” i ett helt annat sammanhang och under helt andra omständigheter än de som man normalt talar om. Med andra ord får man känslan av att de som gapar mest också är de som har mest att dölja. Här talas det om rasism men för det första är inte hela spektrumet av begreppet med i debatten och dessutom upptäcker man att de som är mest högljudda dessutom inte har direkt rent mjöl i påsen. Det är något som åter leder tankarna till att behovet av att  en annan vinkling på debatten är nödvändig.

Så ja, prata gärna om rasismen men gör debatten en tjänst genom att tala om ALL rasism. Det måste talas om socialdemokratiska gångna övergrepp, om övergrepp som begås idag, om det som inte är övergrepp men sägs vara det ändå, listan kan göras lång. Den postkoloniala kökkenmödding som nu uppenbarar sig i både Metro och Nyheter 24 duger möjligen som toapapper om man saknar sånt och stor nöd råder. Annars kan båda tidningarna i övrigt stoppa sina reportage upp där de hör hemma – i stolgången.

StolgångenDags att stoppa upp debatten som den hittills har sett ut rakt upp i rectum. Den är både missvisande och innehåller inte all fakta, resultatet är djupt missledande och ibland rent lögnaktig Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag både Metro och Nyheter 24 till priset ”Foliehatt of the year”. Motiveringen lyder: ”Genom att förringa och förlöjliga debatten i en viktig fråga är ni och andra högst ansvariga för att göra order ”rasism” till ett urvattnat ord. Visst är frågan viktig, visst behöver den diskuteras men då på de premisser som krävs. Där behöver rasism såväl som omvänd rasism genomlysas, som det nu är läggs istället locket på till delar av debatten. Det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.”

Bokbålens tid

Det fanns en tid när en viss regim i ett för historien känt land tyckte att viss litteratur var så avskyvärd och förkastlig att man anordnade bokbål för att symboliskt bränna dessa litterära verk. Barbariet som utspelade sig den gången blev sinnebilden för det då Tyska vansinnet och Hitlers ondska. Ett land som bar sig åt så framstod som skrämmande med all rätt. Dessvärre är de inte ensamma, historien upprepar sig som så många gånger förr. Idag  är det inte Tyskland som står för denna ondska utan vi i Sverige.

Den gången var det litteratur förhatlig ur en nazistisk synvinkel som gick sitt öde till mötes, nu är det en helt annan tid med helt andra metoder. Nu bränner vi inte längre böcker, vi rensar ut dom från bibliotekshyllan istället. Om detta och annan kulturell våldtäkt som pågår i det tysta, kan man läsa om i Ystads Allehanda. Här under hittar du hela filmen ”Fahrenheit 451” från 1966, bör ses då den är mer aktuell än någonsin.

Här kan vi läsa den bisarra historien om biblioteken som i Botkyrka kommun utanför Stockholm rensar ut böcker ur hyllorna. Anledningen är den policy som råder om att inga kränkande karaktäriseringar får förekomma om minoriteter. Här måste man fråga sig vem som har rätten att bestämma en sån sak och vems måttstock som ska gälla i en sån bedömning? Det intressanta svaret är att allt som från högre ort har bestämts vara rasistisk också är det. Vilken tid börjar marschen mot bokbålet Botkyrka kommun?

Astrid Lindgrens ”Pippi Långstrump i Söderhavet”, Stina Wirséns bokserie om sammantaget sex böcker om ”Lilla Hjärtat”, Pernilla Stalfelts ”Färgerna” och Lisa Bjärbos ”Eddie Får En Lillebror” är alla böcker som fått rött kort och därmed tagits bort. Den högst ansvarige för illdådet – Anna-Stina Takala – motiverar i fallet Astrid Lindgren det hela på följande sätt:

”Det finns inget n-ord kvar i boken, men det känns riktigt obehagligt att bläddra i den. Söderhavsborna framställs som undergivna de vita människorna, som genast när de kommer dit blir hyllade som kungligheter. Inte kan ”kurrekurredutterna” tala ordentligt heller. Det är väldigt känsligt att ge sig på Astrid Lindgren, men jag tycker att denna specifika bok inte är kompatibel med vårt interkulturella förhållningssätt.”

Boken ”Färgerna” beskriver Takala så här:

”innehåller stereotyp av amerikanska ursprungsfolk som får illustrera färgen röd”

och som:

”problematik på normkritisk nivå”

I Stalfelts bok riktar man kritik mot sättet att beskriva när hon skriver ”skär som en bebismage”. Utlåtandet från Takala och de andra i kommunen om sättet att uttrycka sig låter så här:

”alla bebisar är inte rosa”

Så fick vi då måttstocken efter vilken vi ska gå i arbetet att hitta dessa så förhatliga författare och med dess hjälp brännmärka dessa. Kan det bli mer tydligt än när Takala säger ”Problematik på normkritisk nivå”? Vad hon menar är ju i klartext att allt som kan uppfattas som stötande av vilken person som helst som känner sig kränkt av en formulering eller ett innehåll, också är att betrakta som icke önskvärt i deras bibliotekshyllor. Detta nyspråk eller ”bullshitiska” som det också heter, har också Fnordspotting skrivit om. Vad jag tycker om detta har Monty Python uttryckt bäst.

Enda problemet med synsättet är att i stort sett alla som känner sig kränkta skulle kunna få böcker censurerade och snart gapar hyllorna tomma. Men det är här det fina i kråksången kommer in, alla kan inte bli kränkta. Vita människor är ju överordnade, har makten alltså kan de inte heller kränkas. Är inte det förresten definitionen på rasism? Att man behandlar människor olika på grundval av deras hudfärg? Herregud, vi rosa människor är ju utsatta för rasism! Nu måste vi allihop åka till Botkyrka och tala om detta.

Beskrivningen av släktskapet mellan tilltagen i Botkyrka och Tyskland under 30-talet kan te sig plump och man bör akta sig för att jämföra med nazism om man vill verka trovärdig. Det heter ju i debattekniksammanhang att den som drar n-referensen först, är den som förlorar debatten. Jag vidmakthåller dock, det finns ingen skillnad på den här punkten. En annan punkt där likheterna är slående är att när reportern frågar om de andra bibliotekarierna håller med och alla nickar instämmande:

”Kollegerna instämmer. Alla är överens om att ”Pippi Långstrump i Söderhavet” är oförenlig med förbudet mot diskriminering och principen om alla barns lika värde i FN:s barnkonvention. (Uppgifterna är hämtade från mejl och protokoll maj, augusti och oktober 2014)”

Vänta nu! Var det inte ”vanliga Tyskars” tysta eller aktiva medgivande som också den gången banade vägen och gav Hitler tillfälle att genomföra det fruktansvärda? Historien upprepar sig igen! På flera sätt är tänkesättet och fenomenet ur den här synvinkeln bara en mjukare form av nazismen. Konsensus-fascismen är slående och resultatet skrämmande. Vi står inför en storskalig inskränkning av samhällslivet och tanken i en och samma handling.

Fawlty Towers”Don’t mention the war” hette det i Fawlty Towers och det är helt rätt. Man ska inte använda allegorin nazister för mycket men i det här fallet är det oundvikligt att jämföra med både Hitler och Stalin Foto: WN

Med andra metoder uppnår man samma slutresultat och någonting håller på att spåra ur ordentligt så länge man tillåter detta. Böckerna, särskilt Astrid Lindgrens, är bara en spegling av en annan tid och ett annat synsätt. Det är tolkningen av FN-stadgan som ställer till det för Botkyrka kommun, Anna-Stina Takala och hennes kollegor. Den tolkningen tar inte ens hänsyn till denna andra tid och detta andra synsätt. Än mindre är den särskilt klok då den för tankarna till en svunnen tid. Märk! Jag säger INTE att Anna-Stina eller hennes kollegor är nazister, men ändå blir slutresultatet detsamma.

Men om det ändå hade stannat vid en kommuns utrensningar av barnböcker hade ju historien kunnat sluta här, det gör den inte. Moderna Museet Malmö ordnade för några år sedan en Dardel-utställning. Bland verken fanns ”Svart Diana” från 1924. Ljudslingan som barn och andra kunde lyssna på beskrev verket som ”en spännande bild”. När nu samma museum ställer ut samma bild är den istället försedd med en extra lapp bredvid verket där man kan läsa:

”Vi är medvetna om den stereotypa framställningen av Diana och det är ingenting som Moderna Museet Malmö delar. Målningen skapades 1924 och även om Nils Dardel mest troligt inte var rasistisk så verkade han i en tid med andra värdegrunder än dem idag. Den 5 september kommer Moderna Museet Malmö arrangera ett panelsamtal om hur man idag förhåller sig till historiska fakta av diskutabel karaktär”.

Återigen är betraktaren fånge i en föreställningsvärld med värderingar som hon eller han kan dela eller inte. Om man inte delar den syn museet ger uttryck för ska man alltså ändå få reda på att här ursäktar man och slätar över. Det är inte censur, men det är snubblande nära. Jag kan naturligtvis välja att inte läsa lappen, men lika gärna kan den som hela tiden ska känna sig kränkt välja att inte gå på utställningen. Har man över huvud taget tänkt på att det finns dom som blir kränkta av lappen? Ska inte den kränktheten räknas?

Bakom GallerVi håller på att bli fångade bakom galler i föreställningsvärlden där tankar och idéer ska synas under lupp innan de godkänns från det postmoderna ministeriet för sanning och rättänkande. Vi är på det här sättet snart tillbaka där Stalin och Hitler lämnade av
Foto: Wikimedia

Artikelns utgångspunkt är att rasifiering är en svår fråga för kulturen. Det där är bullshit som jag ser det, frågan är i själva verket väldigt enkel. Ingen form av censur vare sig inom samhällsliv eller konst är acceptabel. Den som drar rasist-kortet och tycker något är förnedrande kan helt enkelt bara gå, ingen tvingas att titta om man nu är så känslig.

Anledningen är enkel, allting är relativt. Det som är rasism för en person är det inte för en annan. Rasism är dessutom något som är föränderligt över tid, det som är rasistiskt idag var det inte igår. Det blir med andra ord extremt svårt om man drar rasist-tråden för långt, vi kommer i stort sett behöva censurera all konst och det vill ingen.

Eller är det kanske det de innerst inne vill? I vilket fall leder det till likriktning och snart också en mycket blodfattig kultur där vi ska tvingas att se det som sluppit igenom nålsögat. Det andra kan vi fetglömma, vilket underbart samhälle! Stalin måste le i sin himmel. Han, Lenin och Mao var ju experter på kategorin politiskt konst i syfte att uppfostra medborgaren. Särskilt var också duktiga på att censurera konst som inte behagade honom och de intentioner han hade för samhället. Man fryser inombords. Attacken på yttrandefriheten har också Susanna’s Crowbar bloggat om.

StalinaDiktatorernas tid rycker allt närmre och tecknen i tiden finns redan här. Sverige sover och vi som fattar vad som pågår kämpar i motvind mot de krafter som faktiskt vill se åsikts- och tankeinskränkning Foto: ”Значёк со Сталиным” by Jaro.p – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag den postmoderna rörelsen och deras framfart i det offentliga till priset ”Foliehatt of the Year”. Också Anna-Stina Takala, hennes kollegor och  Botkyrka kommun nomineras för deras insatser i censurens och inskränkthetens tjänst. Motiveringen för postmodernismen lyder: ”En tes vars praktiska användning är att inskränka och förkväva den fria tanken är inget annat än diktatur. Att maskera den till ”godhet” är som att sminka en ko. Det kan se snyggt ut på avstånd men ju närmre man kommer desto mer avskyvärt upptäcker man att det är. Det gör tesen och dess proselyter till formfulländade kandidater.”

Motiveringen i fallet Botkyrka lyder: ”Aldrig tidigare har det varit mer tydligt att pk-tänkandet och inskränktheten har fått övertrumfa den fria tanken och ordet. Ni har gjort er till lakejer för denna syn och har därmed också bidragit till just censur i kulturlivet. Stalin, Mao och Lenin men inte heller Hitler, kunde känt en större samhörighet med dessa tankar som nu får florera. Värdigt för en pristagare av foliehatten minsann även om det är att ge er utmärkelsen i förskott.”