Groda à la Gudrun

Groda är för vissa människor en delikatess (?). Recept på denna läckerhet (??) hittar du på Spisa.nu. En annan typ av groda är den som hoppar ur munnen om man inte ser upp. Den senare grodan är inte alls lika delikat, inte lika välkommen och definitivt inte något alla uppskattar. En sån har kokats ihop av Gudrun Schyman och Linnéa Bruno. Det är naturligtvis Fi:s egna partitidning Metro (unvis.it) som är skådeplatsen för spektaklet.

Deras artikel genomsyras av relativiseringar och ursäkter för männen som begick övergreppen mot kvinnor runt om i Europa och USA under nyårsnatten. Det heter t ex att:

”Ännu vet vi lite om attacken i Köln”.

Bara den meningen är så full av felaktigheter att man baxnar, den är nämligen fel. För det första vet vi att det uteslutande var nyanlända män från Nordafrika och Arabvärlden, det säger väl lite om kvinnosynen i de länderna. Vi vet vidare att attackerna måste ha varit samordnade eftersom attackerna kom på så spridda ställen runt om i världen, men också samtidigt. Detta kan knappast ha varit en slump hur gärna man än vill trivialisera.

KölnNej, det är inte detsamma som rasism att tala om händelserna på nyårsnatten som ett problem bland män i en viss grupp. Det är först när man drar alla över en kam och generaliserar över allas tillkortakommanden i gruppen som det blir det. Generaliseringen står istället de två artikelförfattarna för men då mot vita män och då är det ju inte rasism Foto: Expressen

 Vi vet också att det sannolikt är så att vi inte har sett den fulla vidden av hela händelsen då det kan komma fler anmälningar, eller ännu värre – inga alls därför att kvinnorna skäms. Mörkertalen på den här typen av brott brukar vida överstiga antalet anmälningar på grund av skammen. Artikelförfattarna går alltså händelserna i förväg och försöker få oss att tro att inte heller här finns en bild av händelsen när det i själva verket finns en rätt klar sådan.

Efter denna tveksamma inledning påbörjas så en lustiger dans i fördomarnas tecken. Vad sägs om följande mening:

”Sexuella trakasserier är inte ett nytt problem i Sverige, som vissa tycks tro. En majoritet av Sveriges och världens kvinnor utsätts, enligt WHO med flera. Enligt en aktuell studie med 42 000 kvinnor i EU uppger 55 procent sig utsatta för sexuella trakasserier efter sin 15-årsdag”

Taktiken är alltså att relativisera och sätta in fakta i ett historiskt perspektiv för att ”påvisa” att problem med sexuella trakasserier är betydligt äldre än invandrigen av män från Nordafrika och Arabvärlden, alltså att svenska män är lika duktiga i den grenen. Inte bara sätter Gudrun och Linnea sökarljuset på något annat än vad problemet egentligen handlar om, de försöker alltså att förskjuta fokus.

Men påståendet är värre än så. Som framgår av följande länk till BRÅ där du hittar video, är det så att svensk statistik inte går att jämföra med internationell. Om en kvinna kommer in och anmäler att hon utsatts för 52 våldtäkter eller fall av sexuella trakasserier i Italien, räknas det som en anmälan. Samma situation i Sverige skulle ge 52 fall i statistiken därför att vi räknar på ett annat sätt. Jämförelsen haltar alltså, men ingen hänsyn till detta hos Schyman och Bruno inte. Påståendet vilar alltså på önsketänkande från de båda.

TårtdiagramNär till och med artikelförfattarna använder sig av statistik som inte kan jämföra förhållanden för att ändå skapa ett samband är falskheten total. Foto: ”2011 Donostia udal hauteskundeak sektore diagrama 01” by Joxemai – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Tvärtom är de så glada över att kunna utnyttja detta faktum till sin fördel att de nu påstår något som är både missvisande och falskt. Det är dock inte det enda som är falskt med denna artikel, felaktigheterna de fortsätter:

”Vissa män provoceras av kvinnor som tar plats. Hatet och hoten mot många kvinnliga journalister, programledare, artister och politiker är reaktionen”

Nej, jag tror inte på tesen att män känner sig hotade. Hatet eller rättare sagt ilskan beror nog snarare på att Gudrun och hennes medsyster som så många feminister spelar falskt. Felaktiga argument, direkt kränkande retorik, påhittade fakta och andra fula knep brukar både uppröra och injaga misstro i folk. Den här artikeln är inget undantag från den regeln.

Manlig IlskaDags att skilja på hat och ilska, orsak och verkan. Att män blir förbannade över alla provokationer är inte samma sak som hat. Det är också feminismens fel därför att de hela tiden med direkt felaktiga uppgifter ska utmåla män på ett visst sätt för att ”bevisa” sin tes
Foto: ”Anger Controlls Him” by Jessica Flavin from London area, England – Anger Controlls Him. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Nej, det är snarare tvärtom. Denna artikel visar varför ingen, inte ens kvinnor, vinner på feminismen. För vad gör ideologin förutom att förringa problem? Jo den förnekar också problem och föreslår ibland fel insatser därför att andra värden är viktigare! I artikeln kommer följande text:

”Vissa former av övergrepp och förtryck är nya i Sverige. Könsstympning är ett sådant våld som vi måste lägga mer resurser på att förebygga och ge de som utsätts bästa möjliga vård. Övergreppen talar inte på något sätt emot en solidarisk flyktingpolitik – tvärtom”

Det kan ju låta bra att man identifierar kvinnlig könsstympning som ett problem, men det är en uppmärksamhet med försåtminering. För det första talas om vård och det är väl bra. Men hur vore det om Gudrun och Linnea också talade om straff för de den här typen av handlingar?

Istället för att tala om en sedvänja som är förkastlig talar istället de två om att detta inte utgör ett hinder för människor att komma hit. Tvärtom så talar de två till och med om att det inte utgör ett problem trots att det är det och att vi därmed ska ta hit än mer från länder där sedvänjan finns. Resultatet KAN bli än mer problem, men det är ju som sagt inte ett hinder. Att kvinnor lider och att sjukvården får ta hand om fall där det borde vara noll- tolerans är ju i vanlig ordning inte det.

De två skuttar istället obehindrat vidare i tillvaron med än mer formuleringar som väcker bistra miner:

”Vi håller med de tyska politiker som betonar att attackerna inte bör användas i rasistiskt syfte…….
Inte sällan är det just de självutnämnda beskyddarna av Nationen som utgör det största hotet mot kvinnors rättigheter. Skiljelinjen går mellan demokratiska och odemokratiska värderingar, oavsett nationalitet.”

Det går att tolka det där uttalandet som om att all kritik som att 100 % av männen var nyanlända från Nordafrika eller arabvärlden där detsamma som rasism.Håller man inte med tesen de två för, är man därmed i farozonen för att kallas både det ena och det andra. Varför får inte debatten handla om det som är problemet kan man fråga sig. Men de två har väl som så många andra inom godhetsrörelsen drabbats av panik när inga av deras grundteser längre stämmer.

Fem myrorOm en tes är fel lägger man ner den. Inom feminismen lägger man bara mer krut på den och snart är vi inne på lika absurda förklaringsmodeller som de två debattörerna Foto: Youtube

Man måste här också skilja på kritik och kritik. Att kritisera det som hände på nyårsnatten i både Kalmar och Köln, är INTE rasism. Rasism hade det däremot varit om man hade dragit slutsatsen att alla män från de aktuella regionerna hade varit av samma skrot och korn. Mig veterligen har ingen gjort detta. Däremot fungerar det för de två debattörerna att tala generaliserande om män med Europeisk bakgrund. Men då är det förstås inte rasism utan ett normaltillstånd eller ”kritik” som de två säkert hade kallat det.

Har man en avvikande syn än de två författarna har man tydligen också antidemokratiska tendenser. Det heter ju ”skiljelinjen går mellan demokratiska och odemokratiska värderingar”. Det där är ju en lämplig Potemkinkuliss för de både då det ju brukar heta att ”demokrati” är att hålla med i en viss fråga och så också här alltså. En mycket märklig syn på demokrati som istället för denna likriktning faktiskt vilar på både pluralism och det fria ordet. Båda dessa grunder förutsätter ju att folk tycker olika, inte lika.

Artikeln avslutas stol med orden:

”Feminism är en frihetsrörelse som handlar om respekt och rätten att vara människa.”

Så fint Gudrun och Linnea! Då vill jag genast ha lite mer respekt rätten att få vara man utan att vare sig ni eller någon annan feminist tillskriver mig kollektiva egenskaper som jag presumtivt skulle ha utan att ha de minsta av dessa. Den dagen jag bemöts med detta från svenska feminister ska jag uppvisa samma respekt för dem även om jag inte delar en enda av deras åsikter. Till den dagen gryr förbehåller jag mig dock rätten att avsky ideologin av hela mitt hjärta, det är det som de båda har visat mig.

freakHur vore det med mer respekt och mindre generaliseringar eller relativiseringar från feminismen? Det skulle ju till och med kunna leda till en debatt som ger mer. Istället levererar de två som alla andra feminister en artikel som åstadkommer det motsatta Foto: Wikimedia Commons

Nej Gudrun och Linnea, ni borde nog läsa på er på hårdfakta för det första. Som komple- ment hade ni kunnat läsa Adam Cwejmans krönika i GP eller Fnordspottings inlägg så hade ni kunnat se er i spegeln med självaktning. Istället väljer ni att skriva en debattartikel som säger allt det negativa man kan sammanlänka med feminism.

Löjesguiden nominerar idag Gudrun Schyman och Linnea Bruno till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Relativisering och förringande av brott gagnar få människor, allra minst de kvinnor som har eller riskerar att utsättas. Feminism visar sig därmed i er tappning vara precis det som alla kritiker säger att den är, en statsreligion som inte får ifrågasättas men som slänger till och med vissa grupper kvinnor under tåget för att se till att t ex kväsa kritik mot det som inte får ifrågasättas. Det gör er till fullödiga kandidater till priset.”

Fler feministiska feltänk

Feminister är inte riktigt som vi andra. Med ett religiöst leende ger de sig ut i världen för att som de inbillar sig ”frälsa oss andra” när vi tvivlar och uttrycker en annan åsikt. De tror att rena lögner och propaganda som gränsar till just samma lögn ska skapa just detta underverk av frälsning där vi andra ska slänga oss gråtande på marken i ett ”förlåt oss, vi förstod inte bättre”. Nej kära feminister! Ni skapar en man full av förakt för era fåfänga försök och ett dubbelt förakt därför att era metoder inte är särskilt hederliga.

Ta Fredrik Höjing till exempel, han har köpt varenda mytbildning som ideologin någonsin har uppfunnit och några till. Hans så kallade debattartikel (archive-länk) i Sydsvenskan är något av det mest tendentiösa som har skrivits på mången dagar. Han inleder så snyggt med en halmgubbe när han argumenterar att alla som tycker att feminismen har gått för långt säkert tyckte det fick räcka med kvinnlig rösträtt, arvsrätt och möjligheten att utbilda sig.

Att göra en halmgubbe är ju att tillskriva någon motståndare egenskaper, känslor och åsikter och sedan argumentera mot en fiktiv person som egentligen inte finns. Oärligt, smaklöst och lågt är väl kommentarer som man osökt kommer att tänka på. För ingen motsätter sig att kvinnliga rättigheter ska och måste få sträcka sig längre än så, det är inte det diskussionen handlar om. Istället handlar den om att personer som Fredrik inte förstår att feminism av idag säger sig vara för jämställdhet men är allt annat än detta.

Sveriges KvinnolobbyDet är ju ett oerhört trovärdigt och balanserat intryck delar av feminismen ger. Fredrik Höjings artikel är bara en i mängden inlägg i debatten som faller under stämpeln ”oseriösa”. Foto: Sveriges Kvinnolobby

Låt oss ta ett exempel så att också Fredrik (inte jag, den andra!) förstår. När Sveriges Kvinnolobby uppvaktade dåvarande regeringen 2012 ville man införa ett nytt begrepp som skulle vägleda myndigheter i deras arbete. I regeringens handlingsplan som denna tog fram hette det följdriktigt ”mäns våld mot kvinnor”. Det enda våld som fanns i nära relationer var alltså mäns våld mot kvinnor. Man passade också på att slänga in våld i relationer mellan lika kön, man får ju inte vara fördomsfull men män de lämnades därhän.

Arbetet skulle alltså handla om att arbeta mot en typ av våld, men inte en annan. Ja, förvisso fanns ju som sagt samkönade relationer med i direktiven så där fanns det en del att hämta men kvinnors våld mot män lös med sin frånvaro. Ändå talar forskning ett annat språk, den rapport du hittar här under slår t ex fast att mäns och kvinnors våld mot varandra är lika vanligt men ser olika ut. Slutsatserna är glasklara såväl som sensationella då de omkullkastar allt vad feministerna försöker få oss att tro:

  • män och kvinnor i princip är lika vanliga utövare av partnervåld, men att kvinnor blir skadade drygt dubbelt så ofta som män av det våld som utdelas
  • kvinnor oftast är de som först tar till våld i relationer där båda parterna utsätts
  • män oftare står för upprepat våldsutövande
  • den ”vanlige” mannen sällan står för partnervåld; istället är personer med svag social ställning samt alkohol- eller drogproblem överrepresenterade
  • det är större risk att en kvinna blir utsatt för grovt våld om förövaren är en tidigare partner än en nuvarande
  • mörkertalet för partnervåld (dvs. hur många utsatta som inte anmäler) är större för män än för kvinnor

Klicka för att komma åt den-slaende-mannen.pdf


Här hittar du rapporten som omkullkastar det mesta feminister säger om våld i nära relationer

Feminister talar ofta om alla mäns ansvar för relationsrelaterat våld, hur det rimmar med slutsatsen att det är män med svag social ställning som slår kan tåla sin förklaring från ideologins förespråkare. Slutsatsen att män och kvinnor utövar våld lika ofta i den typen av relation kräver sin förklaring från feminister. Att kvinnor oftare utsätts för våld från en före detta partner är ju rätt intressant, eftersom de inte längre har en relation kan man ju inte tala om våld i nära relationer. Att män har lägre benägenhet att anmäla sticker också ut.

Pinocchio AffischFeministiska förklaringsmodeller är som att se näsan växa på Pinocchio – alla vet egentligen vad det handlar om. I slutet av dagen är dock en lögn en lögn och inget annat Foto: ”1916MomusPinocchio” by Not credited – 1916 printing via [1]. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Ett annat intressant samband som framkommer i rapporten är att samma män dyker upp i statistiken igen och igen. Det är alltså samma män som upprepar sina brott, inte alla män som begår övergreppen. Det framgår också att denna grupp är relativt liten men att de  utövar merparten av allt det rapporterade våldet som dyker upp i statistiken. Det handlar alltså om långt ifrån alla män som utövar detta. Hur det återigen rimmar med ”alla mäns ansvar” som det så ofta heter från feministernas sida är återigen ett smärre underverk.

Det kollektiva skuldbeläggandet har alltså inte bara fått sig en törn, tesen har gått ner sig i ett träsk och har sjunkit ner så endast nästippen tittar upp. Varför man fortsätter att driva tesen beror på att man har en agenda med hela förfarandet. Män ska inte bara skuldbeläggas, de ska detroniseras. Att det leder till enskilda fördelar för en grupp på bekostnad av en annan är inte viktigt, snarare ett rättesnöre.

Resultatet blir alltså en skev syn på verkligheten. Ett annat resultat av Sveriges Kvinnolobbys verksamhet är vår nuvarande regerings syn på arbetsplatsolyckor. Ylva Johansson som är ansvarig för frågan tycker i vanlig ordning inte att döda män är ett problem men däremot är kvinnors arbetssituation det. Ministern skjuter nämligen till mer pengar till forskning kring kvinnors arbetssituation vilket framgår av ett citat som är hämtad ur en artikel (unvis.it) i SVD:

” En särskild satsning på arbetslivsforskningen med totalt 60 miljoner kronor genomförs under perioden 2015–2018, med fokus på kvinnors arbetsmiljöproblem och arbetsrelaterade ohälsa.”

De dödliga arbetsplatsolyckorna däremot får knappt några ökade anslag från ministern som ändå utbrister att ”ingen ska mista livet på jobbet”. Så fint, men vore det inte på sin plats att öka anslagen till just bekämpandet av detta eller är det möjligen så att området är lågt prioriterat eftersom män dör mer än tre gånger så ofta på sina arbetsplatser än vad kvinnor gör? Statistiken som du finner här under och som tyvärr bara sträcker sig till 2010 talar sitt tydliga språk.

Arbetsmiljöverket Statistik

För ”ansvar” för sina tillkortakommanden är ju vad Höjing siktar in sig på. Han talar om en mansrörelse som ska starta en manskamp. Gissningsvis, men detta framgår inte i artikeln, för att erkänna att vi är kollektivt skyldiga och att vi borde ta avstånd från den ondska vi förorsakar, men som vi ändå alltså inte ens är skyldiga till. Det här finner dock ingen jordmån hos Höjing, han ångar på i samma anda.

Vi ”anti-feminister” blundar ju gärna för faktumet, i varje fall för den gode Höjing, att fortfarande har domstolsväsendet inte kommit till tals med det faktumet att man bemöter offer för våldtäkt dvs kvinnor med att misstänkliggöra dem. För Höjings skull kan man då framföra att sedan 2007 pågår ett målmedvetet arbete inom rättsväsendet för att bemöta med respekt och att inte begå övergrepp på offren igen.

Klicka för att komma åt Utbildningsprogram%20f%C3%B6r%20b%C3%A4ttre%20bem%C3%B6tande%20av%20sexualbrottsoffer%20i%20r%C3%A4ttsv%C3%A4sendet.pdf

Utbildning och temadagar har anordnats där brottsofferjour och personer inom domstolsväsende alla har deltagit. Länken ovan talar om detta och om Höjing känner till ett fall där så har skett trots utbildning så beror det i så fall på att man struntar i riktlinjerna eller att man inte har tillgodogjort sig eller gått utbildningen. En sån sak som har tagits upp på utbildningarna är just att inte göra offer för bland annat våldtäkt till offer en gång till genom att skuldbelägga med frågor om alkoholvanor eller klädsel.

Våldtäkt ja, inget trevligt ämne men när vi ändå är där så bör också detta begrepp benas ut. Både i debatten från feminister som Höjing och i statistiken kan man få intrycket av att Sverige är våldtäktslandet nummer ett vilket vi också har uppmärksammats för att vara utomlands. Tyvärr är den bilden fel vilket framgår av den virala video som återfinns via länken till BRÅ.

Om en person i Sverige kommer in för att göra en anmälan om att under det gångna året har denna blivit utsatt för 52 våldtäkter. I Sverige räknas detta som 52 anmälningar, utomlands som en. Också begreppet ”våldtäkt” är bredare i Sverige än vad det är utomlands och genast har vi två faktorer som gör att svensk statistik inte går att jämföra med utländsk. Något som också gör bilden av Sverige som himmelriket för våldtäkts-mannen något felaktig. Men det är inget som berör personer som Höjing, han ångar på.

För i samma stycket kommer coup de grace för alla feminister som väl varje gång det nämns unisont gör vågen. Det handlar naturligtvis om kvinnors löner. Kvinnor tjänar mindre än män, ja de olika fördomarna haglar igen. För inte med ett ord nämns att kvinnor trots lägre lön i vissa yrken fortfarande väljer just dessa yrken vilket väl tyder på att man hellre jobbar säg inom vården än sätter lönen i främsta rummet.

Monty Python TröjorStolligheterna och konspirationsteorierna tävlar med varandra när feminister ska uttala sig. Osakligheter blandat med direkta felaktigheter i sak är alltid innehållet och snart är väl lögnen sanning Foto: Wikipedia

Att kvinnor väljer kvinnodominerade yrken som sjuksköterska om man ser historiskt, har fungerat som ett sänke för lönen. Löneutvecklingen har till för lite sedan varit usel, men har nu börjat röra sig åt rätt håll. Dags alltså för kvinnor att sluta utbilda sig till förskolelärare, lärare, sjuksköterskor osv. En annan faktor som har inverkat negativt är att alla de uppräknade yrkena har varit i offentlig regi.

Som ni vet är inte statens möjligheter till finanser oändlig även om svensk vänster inbillar sig det. Det finns en gräns för hur mycket man kan ta ut och därmed finns också en gräns för lönesättningen. Kvinnor bör därför aldrig utbilda sig till yrken som ligger inom offentlig sektor, de bör istället utbilda sig för att kunna ta sig fram inom den privata sektorn så ska ni se att det går bättre lönemässigt.

Inte heller tar feminister som Höjing upp att män jobbar mer än kvinnor. Faktiskt jobbar män i snitt sex timmar mer i veckan vilket är en förklaring till kvinnors lägre lön. Den dagen de jobbar lika mycket kommer de alltså också att tjäna lika mycket. Istället väljer tre av tio kvinnor att jobba deltid, du hittar artikel från TCO här. En förklaring till det är att de alldeles frivilligt, hur lite än feminister som Höjing tror på detta, väljer att jobba mindre för att kunna spendera mer tid med barnen. Något som alltså straffar sig i lönekuvertet.

NevermindLockas man av pengar bör man inte välja klassiska kvinnoyrken, homogena grupper ger tyvärr det resultatet. Skyll gärna också på att kvinnoyrken alltför ofta återfinns i det  offentliga så blir bilden mer komplett. Foto: Wikimedia

Sån här ”ovidkommande” statistik betyder dock lite för feminister som Höjing. Där heter det fortfarande ”kvinnors lägre lön”. Trots all propaganda är det allts feministerna, inte andra, som vill skapa orättvisan. För hur ”rättvist” är det att män jobbar mer, väljer att jobba heltid eller mer men ska i feministernas drömvärld tjäna lika mycket som kvinnor? Kom ihåg, lägre arbetstid är ofta ett val, inte ett tvång.

Nästa faktor Höjing & co glömmer bort är att kvinnor är mer sjukskrivna än män. Siffror och artikel på det hittar du från Försäkringskassan. Här kan man skylla på många olika faktorer, en feministisk konspirationsteori säger att det är för att kvinnor slits mer, jag ska inte ge mig in i en diskussion om den saken men fortfarande är det mer snack än vetenskap bakom alla påståenden.

Man kan också lägga till att män betalar mer skatt än kvinnor, men får mindre av välfärdskakan i gengäld. Men en feminist glömmer gärna bort sånt som drabbar män men inte kvinnor i lika hög grad. Rapporten som du hittar länken till här under är visserligen från 2009, men lite eller inget har hänt sedan dess. Tvärtom är det så att de aviserade och nu genomförda skattehöjningarna drabbar män först, mer om detta i Dina Pengar (unvis.it). Ändå envisas kretsar inom feminismen att kräva mansskatt (HD: unvis.it).

Misandri, ekonomisk bestraffning, än mer ekonomisk belastning för en men inte en annan alltså ökad orättvisa och rena påhitten är alltså ingredienserna i svensk feminism. Det är härligt inför framtiden att kunna konstatera att dumheten i debatten och i förslagen hela tiden firar nya triumfer. Det är alltså ett härligt 2016 vi kan se fram emot, i varje fall om Fredrik Höjing får bestämma.

Klart att Fredrik Höjing ska nomineras till en foliehatt. Motiveringen lyder: ”Det är synd om människan när hon inte ens förstår att argumentera med fakta som grund. Ett skolexempel på detta är den artikel ni kanske nyss har läst. Att det är synd om läsaren som ska indoktrineras med direkt felaktigheter är väl en sak, men att fiska i så grumliga vatten ger automatiskt en nominering.”

Dessa fantastiska journalister

”Att angöra en brygga” är en av mina favoritfilmer i humorgenren. Den alltid lika fantastiska Monica Z sjöng gudomligt låten ”Att angöra en brygga” som började med textraden ”Åh, dessa fantastiska män som vet hur man angör en brygga”. I vår tid har dessa fantastiska människor ersatts av andra lika fantastiska män och kvinnor. Vi har ju blivit mer jämställda sedan filmen gjordes. I vår tid kallas dessa män och kvinnor ”journalister”. Mer om undermåliga journalister har Fnordspotting bloggat om.

Att Angöra En BryggaPrecis som amatörerna i filmen är nog rapportskrivaren inte mogen sin roll. Att bestämma sig för slutsatserna innan rapporten ens påbörjats är inte särskilt seriöst. Foto: SFI

Fast så fantastiska är de inte när allt kommer omkring. Tvärtom är de emellanåt riktigt slarviga med fakta som behandlas likt massproducerad Sodexo-mat. Dagens exempel kommer från en tidning som jag hade visst förtroende för, men det upphör nog allt mer. SVD har ju annars haft en riktigt vass samtidskommentar om politiken men nu håller också dom på att bli en del av etablissemanget. Följande artikel (unvis.it) är studien av den osaklighet som skakar också SVD.

I artikeln tas det brännande ämnet rasism upp och vi kan läsa att hatbrott riktade mot människor med afrikanskt ursprung har ökat med 41%. Hemskt, men är detta verkligen sant? Tveksamt är nog det rätta svaret! För läser man artikeln saknas vid redovisningen flera viktig frågor, har antalet anmälningar ökat eller har de faktiska hatbrotten ökat? Hur ser siffrorna ut mellan dessa två helt olika sidor av samma mynt? Kan man förklara siffrorna med en ökad benägenhet att anmäla? Tar siffran hänsyn till den ökade andelen afrikaner i det svenska samhället och ställer siffran i relation till detta?

Varje person med något seriöst i blicken bör nog ställa sig dessa frågor. Möjligen kan den som vill se rasism i allt kan peka på att BRÅ har tagit fram siffrorna och att dessa brukar ställa sig denna fråga. Sanningen är dock att inte ens de kan ge ett definitivt svar på dessa  och därmed är den fortfarande obesvarad. Än mindre redovisas dessa siffror i artikeln, istället får vi en slutsats som baseras på ett enda jaså!

Frågetecken”Som man fråga får man svar” är talesättet som gäller mer än någonsin. Påståenden som är ogrundade tyder inte på att den delen av jobbet har skötts ordentligt och inte heller reaktionerna på rapporten tyder på att det finns fog för större förtroende Foto: ”QuestionMarkWoman1922” by National Photo Company – Wikimedia

”Afrofobisk” är ett ord som går igen i artikeln. Ordet ”fobi” betyder stark irrationell rädsla och kommer från grekiskans ”fobos”. Den som verbalt eller fysiskt attackerar en person är inte rädd, snarare en hatisk och ilsken person. Att som i artikeln använda det påhittade ordet ”Afrofobisk” är alltså gravt missvisande.

Ordet är helt enkelt missriktat och beskriver inte det som händer i en person som attackerar. Men återigen visar alltså journalistkåren upp en full arsenal av missvisande och felaktiga påståenden eller uppgifter. Hur vore det med lite mer vetenskaplighet i journalistkåren? Mer om vetenskapliga blundrar i kombination med journalisters okunskap hittar du på bloggen Susanna’s Crowbar.

Alla som vill se rasism i alla företeelser vill säkert återigen peka på det seriösa i påståendet, genom att visa att det faktiskt finns akademist stöd för tesen i form av docent Tobias Hübinettes understöd i frågan. Inte helt oväntat är han docent vid Södertörns Högskola, högskolan för ideologisk utbildning och som dessutom har certifierade metoder för akademiskt färgad hjärntvätt.

A Clockwork OrangeBara det faktumet att jobba för en ideologiskt färgad och illa dold politisk omskolningsverksamhet som Södertörns Högskola borde diskvalificera snarare än ge meriter

Tobias Hübinette var politiskt engagerad anarkist och syndikalist, det finns anledning att tro att han inte har ändrat sig så särskilt mycket på de punkterna. Att vara uttalat vänster tycks ju vara regel snarare än undantag för att få tjänst på skolan. Hans åsikter är naturligtvis hans rätt att ha, men tyvärr säger också erfarenheten i varje fall jag har att trovärdigheten hos dessa grupper tangerar att bryta noll-nivån. Grumligt med andra ord och inte gör nästa lilla dubiösa detalj saken bättre.

Han var också under en tid aktiv inom AFA. Där sprack definitivt auran av trovärdighet eftersom AFA var en organisation skapad av, till för att och med siktet inställt på att ställa till med bråk, slagsmål och ännu mer bråk. Trovärdighet? Nej, inte alls! Under sin tid i organisationen hann han med att dömas för förtal och ofredande. Där rök nog sista illusionen av trovärdighet är jag rädd. Åberopar man Tobias Hübinette som en auktoritet på på någonting, säger det mer om den som åberopar än om själva fakta i målet.

För att sätta sista spiken i kistan på det argumentet kan man bland hans meriter notera det osakliga uttalandet att alla vita människor är rasister. Säg mig Tobias, är inte det rasistiskt? Det handlar ju ändå om generaliseringar gällande en hel folkgrupp baserat på några fås beteende. Han har också misshandlat en pojke efter att denne kallade honom ”Kines”, kartlagt meningsmotståndare inom framför allt moderaterna åt AFA och önskat att västvärlden ska gå under i blod och lidande.

Sex PistolsSex Pistols sjöng om anarki i ”I am an anarchist”, Tobias Hübinettte var det på riktigt. Hur trovärdig är man om man faktiskt vill störta samhället i lågor och mörda folk för att de är vad de är? Foto: ”SexPistolsNorway1977” by Riksarkivet (National Archives of Norway) Photograph: Billedbladet NÅ/Arne S. Nielsen – Wikimedia

När man med den bakgrunden betänker att det är just Tobias Hübinette som en av de tre ansvariga för rapporten blir man bekymrad. De övriga två är Victoria Kawesa och Samson Beshir. Vi som medborgare finansierar och betalar en persons ”forskning” som mynnar ut i en ”rapport” baserad på dumheter, tyckanden och felaktigt användande av fakta. Du betalar för forskning som inte är värd namnet helt enkelt. Rapporten beställdes redan under Alliansens regeringsperiod av Erik Ullenhag. Här under hittar du länken till rapporten.

Klicka för att komma åt Afrofobi-20140203-f%C3%B6r-webben.pdf

Victoria Kawesa är forskare också hon och har bland annat ställt upp som riksdagskandidat för F!. Länk till den uppgiften från F!:s hemsida (unvis.it). Redan där deklarerar hon att hennes viktigaste uppgift om hon väljs, är att bekämpa rasismen och förhindra hatbrotten. Hur kan en person som redan där lägger fokus på vad som är problemet i samhället, väljas ut att skriva en rapport i ämnet? Resultatet blir inte helt oväntat allt annat än objektivt. Hennes parti är ju dessutom ett av de partier som betonar frågan mest.

Till sist är också Samson Beshir ett problematiskt val. I Sverige finns exil-eritreaner, denna grupp är inte homogen. En del har flytt från vad som anses vara en av världens hårdaste diktaturer, en del är regimtrogna. Länk här till SVD om diktaturens övergrepp. 2013 Sattes tre eritreanska föreningslokaler i brand som ett resultat av spänningarna mellan de två grupperna. Det bisarra var att det hela slutade med att de regimtrogna anklagade svensk media för att ligga bakom bränderna. Tidningen Expressen skulle ha tystat ner orsakerna till bränderna och till och med uppmanat till dådet. Mer om det i Expressen (unvis.it).

TändstickorLek med tändstickor slutar aldrig bra, inte heller i fallet Eritreanska föreningslokaler som sattes i brand. Men att anklaga svensk media för att vara en del av en kampanj som ligger bakom hela händelseförloppet är rätt smaklöst Foto: ”Extinction Intellectual” by درفش کاویانی – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

En av dem som ställde sig bakom detta synsätt var just Samson Beshir. På sajten Newsmill (artikeln går tyvärr inte att hitta) ställer sig Beshir bakom synsättet att bränderna var anlagda av terrorister och att tidningen Expressen hade bedrivit en kampanj mot offren dvs han och hans meningsfränder. Man åberopade till och med en händelse från 2011 där ett tiotal personer gick till angrepp mot de regimtrogna under en demonstration. Hugg och slag hade utdelats och dessa tio skulle haft anknytning till Expressen (!).

Den springande frågan här är om en person som handskas så vårdslöst med sanningen och fakta, samtidigt kan sättas att skriva en rapport där den objektiva sanningen står i centrum? Rapporten kommer ju att få konsekvenser för lång tid framöver inrikespolitiskt. Att påstå något är inte detsamma som ett bevis och i den här historien är påståendena rätt många. Hur rimmar det med de kvalitetskrav som borde ställas på en svensk utredning?

Kitimbwa Sabuni representerar Afrosvenskarnas Riksförbund och har som sådan uttalat sig i artikeln och i rapporten. Han har där en väldigt viktig och riktig anmärkning som hedrar honom. Han säger så här i intervjun:

”Han menar att det finns en föreställning om att våld mot svarta enbart begås av vita extremister. Men det uppmärksammade fallet då Yusupha Sallah för två år sedan misshandlades och höll på att kastas från en bro i ytterområdet Kroksbäck i Malmö visar att verkligheten inte är så enkel.”

Tack Kitimbwa, det här fallet visar just det jag har sagt tidigare och säger igen när jag påstår att rasism inte sitter i en hudfärg eller ett språk, utan i den sammanfattande faktorn ”Homo Sapiens”. Vi är helt enkelt alla kapabla att bli rasister. Fallet från Malmö stärker den tesen och visar dessutom att rasism kommer precis som Kitimbwa säger, från ibland oväntade håll.

Fallet som för två år sedan väckte stor avsky i Malmö, handlade om att Krokbäcksbon Yushupha Sallah en kväll var på väg hem med sin då ett och ett halvårige son. Mitt på en gångbro i bostadsområdet möter han en före detta bekant som samlat ihop ett gäng för att skipa lite ”rättvisa”. Ett tiotal personer deltog i misshandeln som slutade i att man försökte slänga ner Yusupha från gångbron. Här (unvis.it) hittar du artikeln från Sydsvenskan där det inte med ett enda ord omnämns att samtliga gärningsmän var av utländsk härkomst.

Yusupha SallahJag instämmer helt, det som hände Yusupha Sallah var en av landets hittills mest vidriga händelser. Det som vore på sin plats vore dock att också journalister skrev om att dådet utfördes av en annan invandrare. Det var inte en ”rasistattack” i den bemärkelsen att tio förvirrade nazister dök upp för att spöa upp en icke-vit. Foto: Sydsvenskan

Med andra ord, i tidningarnas värld hängs vissa personer ut. Gärna med tonvikt på att de var vita medelålders män som i vanlig ordning misshandlade eller våldtog. Då tesen inte stämmer nämner man ingenting alls. Viss rasism, som jag inte förnekar finns, exponeras med all rätt, annan slinker under radarn. Att i det läget kalla sig ”nyhetsförmedlare” är direkt kränkande för intellektet.

Rapporten som nu är överlämnad till regeringen går nog tyvärr inte spårlöst förbi. Det mest otäcka är nämligen att inrikesminister Anders Ygeman sväljer åtminstone delar av rapportens ”sanningar” när han konstaterar att:

”Inrikesminister Anders Ygeman (S) konstaterar att Sverige har lång väg att gå i kampen mot rasism.”

Och säger att:

”– Det avspeglas i ett ganska hätskt samhällsklimat just nu.”

Jag skulle vilja säga att inte minst han själv, hans parti och alla andra inom sjuklövern nog ligger bakom detta ”hätska samhällsklimat”. Också alla inom samhällstoppen, eliten inom media, nöje och andra som konsekvent har målat fan på väggen och anklagat både skyldig och oskyldiga i samma veva. Vidare har man beskrivit ett samhälle och en debatt som delvis inte finns utom i deras egna huvuden då förstås. Den lätt paranoide, jag tillhör den skaran, har hela tiden anat ett motiv till dessa hätska utfall där man kan ana inskränkningar i det fria ordet i mer än bakgrunden.

Det bästa med denna rapport kommer dock som vanligt sist. Författaren till rapporten Tobias Hübinette får säga det med egna ord, har gör det så bra:

”Docent Tobias Hübinette tror att ökad social status skulle minska risken att utsättas för hatbrott.

– Staten borde verka för att afrosvenskar blir positivt särbehandlade inom områden som utbildning och arbetsmarknad.”

”Positivt särbehandlade”? Rapportförfattarna menar alltså på fullaste allvar att en minoritet ska få ensidiga fördelar inom utbildning och arbetsmarknad. I klartext betyder dessa fördelar helt enkelt företräde på grund av bakgrund. Om de tre hade  haft något vett hade han studerat de platser där detta redan har genomförts för att få en fingervisning om vad som komma skall. En sådan plats är USA.

En konsekvens därifrån är att spänningen mellan olika grupper i samhället har ökat istället för minskat. Anledningen är egentligen att en grupp har ansett att en annan grupp har fått orättvisa fördelar i och med företräde till t ex universitetsplatser. Bråken har till och med blivit så infekterade att anmälningar har gjorts och dessa har drivits hela vägen till högsta domstolen (HD). Mer om detta i SVD (unvis.it).

SpänningEtt samhälle där man medvetet ökar spänningen mellan olika etniska grupper därför att en får fördelar på den andra gruppens bekostnad är ett farligt samhälle. Trots de negativa erfarenheterna från USA, vill rapportförfattarna ha positiv särbehandling också här
Foto: ATA

En annan effekt man har fått är att man inte längre alltid får den kompetensen till företaget som bolagen vill ha. Anledningen är att här måste man ta hänsyn till ytterligare en faktor som inte längre handlar om kompetens och till sist komma med ett sammanvägt beslut som ibland innebär att man tar inte den minst lämpade därför att den är av ”rätt” kön eller etnicitet. Resultatet enligt många blir utarmning. På bloggen Chefsingenjören kan man läsa mer om det absurda i tänket.

I Sverige diskuteras nästan bara problemet ur en positiv synvinkel, den är dessutom en skiljelinje mellan vänster och höger. Ändå borde det ligga lika mycket i svensk vänsters intresse att vara lite mer kritisk till förslaget eftersom det i slutänden handlar om framtida välfärd och möjligheten att upprätthålla en sån. Här har man istället målat in sig i hörnet där positiv särbehandling är så fantastisk. Nej, den är bara en ny form av diskriminering som man kan läsa om i en rapport från Timbro som du hittar här under.

Klicka för att komma åt 75663848.pdf

Löjesguiden nominerar idag Tobias Hübinettes så kallade utredning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Smart tänkt där Tobias. Du lägger först fram vad som verkar vara en seriös utredning, sen kommer du fram till slutsatser du hade bestämt dig för redan innan du satte första pennstrecket på pappret. Det mest skrämmande är dock att det finns folk som Anders Ygeman som går på det hela. Med ovetenskap i kombination med en imbecill regering kan man tydligen åstadkomma underverk. Det gör både din rapport och regeringen till vinnare i fallet och definitivt värdiga kandidater till priset.”

Också journalistkåren inte bara på SVD utan generellt måste tilldelas priset. Motiveringen lyder: ”Ingen yrkesgrupp kan som ni uppvisa vad dåliga kunskaper innebär och hur ren oprofessionalism ser ut. Ni är en talande skrivande katastrofzon vars enda uppgift tycks vara att sprida propaganda för att dupera folket. Att ni gör det med dåligt underbyggda artiklar där fakta är på gränsen till förvrängda, bekymrar er inte. Ert största fokus är ju fortfarande propagandan. Det gör er till en formidabel kandidat till priset.”