När Patriarkatet Slår Till

Patriarkatet måste ha haft en dålig dag den dagen, ja kanske under hela den period vi talar om. Vi har ju vant oss vid att denna ständigt närvarande kraft finns där för att sabotera och undertrycka särskilt för kvinnor, men så där mirakulöst så fanns den inte längre. Känslan jag fick var nästan tom, jag var tvungen att tänka efter om detta verkligen kunde vara möjligt. Slutsatsen kunde bara vara en, patriarkatet är en myt.

MytMytbildningar skapar vilka ”sanningar” som helst, men de är fortfarande myter Foto: SVT

Debattartikeln som fick upp mina ögon hittar du här i SVD. Stycket som inleds med ”Dagens potential” borde alla feminister nog läsa både sju och åtta gånger. Lite bakgrund först: Vi inbillar oss att cancervård och alla annan vård också för den delen, är könsneutral. Så är det inte, t ex får bröstcancervård mer pengar än prostatacancervård. Dessa två cancerformer som nästan enbart drabbar kvinnor respektive män kan alltså sägas vara en måttstock på hur rättvis vården är. Resultatet är nedslående, vården har en förkrossande inriktning på kvinnliga sjukdomar i det hänseendet.

Cis-manFelet är inte att de ser andra utan att de inte ser sig själva Foto: Susanna Varis

En annan värdemätare som framkommer av artikeln: 2030 Beräknas cancer i bukspottkörteln vara den cancerform som är näst störst. Ändå får forskningen kring sjukdomen tiofalt gånger MINDRE än forskningen kring bröstcancer! Hur förklarar feministerna patriarkatet i ett sånt sammanhang där kvinnor uppenbarligen drar vinstlotten i en strid på kniven om resurserna? Säkert får de till en ny liten konspirationsteori som bjuder nya tankar genom hjärnans vindlingar och som får en att undra över den mänskliga förmågan att få till samband där dessa saknas.

LogikLogik är inte alltid vad det tycks vara Foto: Dayviews

Resultatet av policyn från samhället låter inte vänta på sig. Siffrorna som skvallrar om hur många som överlever efter den operation som oftast följer är endast 15-20% för denna patientgrupp. Samtidigt överlever nästan 90% av kvinnorna som får bröstcancer. Missförstå mig rätt, det är underbart att så många kvinnor överlever. Det jag frågar mig däremot är om inte andra borde få samma chans. I Storbritannien där en stor undersökning har gjorts, visar det sig att endast fem procent av patienterna med bukspottkörtelcancer överlever fem år efter ett besked. Sjukdomen är idag den snabbast ökande cancerformen. Den drabbar dessutom båda könen, vi har ju bukspottkörtlar oavsett om vi är män eller kvinnor. Så hur kan forskningen få så lite pengar?

UrspårningNär nånting får för lite pengar spårar det till sist ur Foto: Sverigesradio

Artikelförfattaren – Överläkaren och experten på cancer i bukspottkörtel Ralf Segersvärd – har en cynisk förklaring. Cancerpatienterna hinner helt enkelt dö innan de ställer alltför högljudda men rättvisa krav. En annan faktor är att forskning kostar stora summor pengar och levererar inte förrän resultaten är fastslagna med minst två omvärderingar av dessa. Kostnaderna är skyhöga och nyttan höljd i dunkel om man ser från politiskt perspektiv.

John-Lennons-Glasses-2Vad man ser beror på vilka glasögon man använder Foto: Mason Eyewear

I den analysen politikerna gör saknas dock en komponent – allt det som genereras som är av värde. Precis som ekonomiska processer eller andra fenomen leder allting till sidoeffekter, det som också kallas synergieffekter. Forskning som avser att få fram metoder och läkemedel leder ibland till andra upptäckter än de tänkta som kommer till nytta. Det är också så att de som jobbar i den typen av verksamhet också de skapar synergieffekter genom att betala skatt och att konsumera till exempel. Det är därför det här landet behöver en nationell insamling som går till ALL cancerforskning, inte bara viss. Vi behöver en ny bas och en ny finansieringsmodell som kan sätta igång hjulen igen. Detta är den politiska utmaningen, vi får väl se om någon anser den viktig nog.

ÖverblickPolitikerna måste få bättre överblick och ta fram en ny finansieringsmodell för forskning Foto: Loading

Politikernas hittillsvarande svar har dock blivit att fortsätta att snåla och att ge pengar på ett sätt som knappast kan kallas jämlikt. Vårt land skulle kanske också kunna ha nytta av politiker som är vidsynta nog att anslå och styra pengarna till den typ av forskning som krävs. Att helt enkelt se till behoven först och inte könstillhörighet. För att knyta ihop säcken och avsluta där jag började, patriarkatet hade nog en dålig period då. Det mest störande är dock att trots alla teorier så fortsätter fenomenet att ha en rätt risig framtid. Det visar om inte annat cancerforskningen där pengarna fördelas minst sagt ojämlikt. Hur vi kan tala om jämlikhet och orättvisa som bara drabbar kvinnor i det här perspektivet förblir också det en gåta.

SnålhetSnålhet straffas sig i längden Foto: Spartipset

Trots detta är inte allt bara elände, vi har t ex fått en nationell strategi som har utvecklats i samarbete med sjukvården för just denna sjukdom. Central vård där expertis samlas för att kunna ge initierad vård så tidigt som möjligt tycks vara den mest effektiva vägen. Det andra är att operationer är att föredra som behandlingsmetod för att snabbt kunna uppnå de önskade resultaten. Då krävs dock två saker, en prioritering av pengar till forskning samt att se till att pengarna styrs till den form av forskning som all statistik säger är viktigast. Så långt är allt bra alltså men kvar finns massor att göra, frågan är vilken väg politikerna ska gå, den pk-färgade eller den realistiska?

EkonomistyrningEkonomistyrningen måste se till behoven, sätt in proffsen inte politikerna
Foto: Adrianpartners

Löjesguiden vill med denna artikel nominera landets sjukvårdspolitiker oavsett partifärg till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för er förmåga att dölja faktum bakom potemkin-kulisser. Att ni i den politiska korrekthetens namn tycker att orättvisa är rättvisa får stå för er, försök dock bara låta bli att lura oss andra. Det cyniska spel där patientgrupp ställs mot patientgrupp är ovärdig en vård som i varje fall hävdas vara världens bästa. Istället är det i vanlig ordning den grupp som skriker högst som belönas, en ordning vi börjar känna igen. Att det dessutom sker efter en strikt guide line om hur det ska kunna bli så hycklande som möjligt är avskyvärt. Vi säger ju alltid att också vården ska sträva efter att vara jämlik, så är inte alltid fallet när man utläser de politiska intentionerna. Patriarkatet är dött, dags för riktig jämställdhet inte er påhittade.”

Rosa Så Långt Ögat Når

Feminister hävdar alltid att det är kvinnor som drabbas av det hemska patriarkatets baksidor. Offekoftan åker på oftare än man hinner blinka och snart är de tårdrypande kommentarerna ett faktum. Problemet är bara att deras beskrivning av verkligheten långt ifrån alltid stämmer. Ibland är den så illa underbyggd att den inte bara haltar, den havererar. Ett sådant exempel är den påstådda lägre lönen som kvinnor skulle ha på grund av det som sossen Veronica Palm kallar ”snopptillägget”. Det hon missar är att ju fler faktorer man kollar på, ju mindre blir löneskillnaden. Till detta kan man lägga att kvinnor är mer sjukskrivna än män vilket avspeglas i lönekuvertet. En annan faktor är att kvinnor är hemma oftare och längre med barnen under föräldraledigheten. Till sist kan man anföra kvinnors envisa val av traditionella ”kvinnoyrken” som skäl.

Veronica PalmVeronica Palm – Alltid kontroversiell men också fel ute till och med internt Foto: Jinge

Faktum är att ju mer ensidig en grupp eller kategori är, desto mer sårbar blir den. I detta fall blir sårbarheten den att Veronicas egna medsystrar i kommunal som organiserar vissa yrkeskategorier på sjukhus, miserabelt har misslyckats med sina egna medlemmars löneutveckling mycket beroende på att gubbväldet inom sosseriet och LO har bromsat en sån utveckling. Ett löjets skimmer sänker sig därför över Veronica och hennes ihärdiga försök att skylla på det alltid närvarande patriarkatet, istället för att titta på den egna rörelsens tillkortakommanden. Hon borde nog städa upp i gubbröran i det egna partiet innan hon pekar finger på andra som inte har gjort något.

Kvinnor som stannar hemma med barn gör sossekvinnor som Veronica Palm djupt förbryllad för övrigt. Att de kan välja en så ”kvinnoförnedrande” syssla måste förklaras och oftast blir denna att kvinnor ”tvingas av den patriarkala strukturen” till att stanna hemma. Återigen ett falskt påstående då undersökningar visar att de faktiskt väljer detta. Inte minst vår egen superhycklare till utrikesminister Margot Wallström bevisade denna tes när hon i en intervju berättade att hon själv valt att stanna hemma med barnen längre än maken, allt detta för att hon ville – inte tvangs.

Margot WallströmDå – hemma med barnen, Nu – feminist. Tvang patriarkatet henne (?) Foto: Nyheteridag

Ingen talar däremot om orättvisorna som drabbar män och som på olika sätt faktiskt är institutionaliserade i vårt samhälle. Tänk dig följande situation: Du är sammanboende med en kvinna och ni har gemensamma barn. Förhållandet börjar dock gå knackigt och snart bryter ni upp. När ni nu ska göra upp om den gemensamma vårdnaden om barnen som lagen föreskriver, måste mannen börja med att ansöka om faderskap till sina egna barn (!). En lätt bisarr situation där kvinnan per automatik ges rätt till vårdnad men mannen måste i värsta fall genomgå ett faderskapstest för att bevisa att han faktiskt är far till barnen och därmed har rätt till delad vårdnad. Jämlikt? Nej, inte alls. En annan sak man måste komma ihåg är att när två förälder får gemensam vårdnad om barn, förutsätter man kanske att barnen ska bo lika mycket hos båda – glöm det. Under 2000-talet har antalet barn som har föräldrar med gemensam vårdnad, men som bara bor hos en av dessa ökat. En sån lösning innebär att barnen i tre gånger så många fall blir boende hos modern. Inget fel i det, men var det inte delad vårdnad det hette? Statistik och siffror på detta hittar du på denna länk till SCB:s hemsida.

Conchita WurstSjukdomsforskning är också oftast könsneutral men inte alltid Foto: Mirror

Nästa exempel hämtar vi från sjukdomarnas värld. Som ni vet drabbas vi människor ibland av obotliga och farliga sjukdomar som t ex cancer. Forskning kring cancer är livsavgörande och många gånger det som fäller avgörandet för patienter. Svensken som betalar världens högsta skatt får dock inte många skattekronor till den forskning som krävs utverkad, istället är merparten av den kostnaden beroende av insamlingar. Cancerfonder startas men dessa är inte alltid det de säger sig vara. För det första finns många lycksökare vars avsikter är att göra sig en hacka på folks goda vilja, det gäller alltså att alltid välja en fond med 90-konto som inte garanterar men höjer i varje fall trovärdigheten. Inte ens då kan man tyvärr vara säker på att pengarna går till det man tror. Den myndighet som sköter detta är Svensk insamlingskontroll och  dom har historiskt sett inte alltid lyckats i den uppgiften. Det har därför ibland dykt upp halvt eller helt oseriösa insamlingskampanjer med 90-konton. Exempel på en sån fond är Cancer och Allergifonden som efter mycket hård kritik i olika artiklar till sist efter mycket stötande och blötande fråntogs sin rätt att använda 90-konto. En mycket bra artikel i SVD skrevs för en tid sedan, läs den gärna innan du skänker pengar.

PengarulleHamnar pengar alltid rätt eller kan vi lika gärna torka oss med dem? Foto: Feber

En form av insamling som är extra bedräglig är den som säger sig gå till all möjlig forskning men vars huvuddel bara går till en viss utvald forskning. En sån fond är ”Rosa Bandet”. Problemet är dock att den cancerform som är landets vanligaste – prostatacancer och som bara drabbar män – får mindre än hälften så mycket som bröstcancer – en cancerform som nästan enbart drabbar kvinnor. Lägger vi dessutom till hur mycket av de insamlade bidragen som går till cancerforskning kring gynekologiska cancerformer blir siffran tre gånger så mycket till kvinnliga sjukdomar jämfört med mäns. Insamlingen är därmed inte särskilt könsneutral vilket man kanske kan förvänta sig när det gäller forskning kring sjukdomar. Borde vi inte vara jämställda inför dessa? Inte som det nu är tydligen. Statistik över hur vanlig olika cancerformer är hittar du via den här länken.

Kom ihåg en sak, jag säger  INTE att du inte ska skänka pengar till Rosa Bandet. Vad jag däremot säger är att om du nu köper Rosa Bandet, varför inte köpa Blå Bandet också? Där går pengarna faktiskt till den cancerform som är landets vanligaste dvs prostatacancer. En redovisning av vad Rosa Bandets pengar går till hittar du här. Länk till Blå Bandets hemsida hittar du här. Skänk alltså pengar, men gör det till båda sidorna genom att också köpa Blå Bandet också när du ändå köper det rosa ditot. Om du gör det visar du också att du inte köper marknadsförarnas intentioner utan tänker själv.

Rosa BandetRosa Blått? Självklart ska man köpa båda! Foto: Mixia

Ett annat problem är det mediala igen. Vart jag än går så det enda jag ser är rosa och rosa igen. Ingenstans ser jag det blå bandet. Uppenbarligen är det inte politiskt korrekt att bry sig om ALLAS hälsa genom forskning på olika cancerformer, inte heller att samla in pengar till detta. På TV anordnas galor och inget fel i det, men allas rätt till forskning och nya terapiformer tycks hamna på skam också hos dom. Det har helt enkelt genom medias enkelspåriga agenda blivit helt legitimt att samla in pengar för ett syfte, men inte ett annat lika behjärtansvärt. Vi har därmed genom den av feminismen genomkorrumperade medieapparaten blivit anmodade att vara ojämställda där det borde vara tvärtom.Snälla och medgörliga medborgare som svensken är, lyder vi som en skock får som bara klampar på. Dags för lite riktig jämställdhet kanske. Hur vore det med en gemensam insamling som var könsneutral och skänkte de pengar som behövs till det som är mest akut istället för en uppdelning i ”vi och dom” eller ”sjukdomsforskning mot sjukdomsforskning”?

Löjesguiden vill med denna artikel nominera den hycklande pk-ismen i Sverige till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för ert hyckleri där till och med sjuka människor invaggas i tron om att vi lever i ett för alla jämlikt samhälle. Ni invaggar också medborgaren i tron att det alltid är en part som drabbas av orättvisan. Påståenden som alltså  intet på något sätt är sanna. Ni som ligger bakom dessa tankar och villfarelser har därmed visat att hyckleriet i Sverige är en gångbar och framgångsrik väg för att kunna skaffa enskilt tolkningsföreträde och fördelar för den egna gruppen på bekostnad av andra.”
Till sist har också Susanna Varis skrivit utmärkt om ojämlikheten som ingen uppmärksammar på sin blogg. Länk till artikeln hittar du här.