Så här några dagar efter valet har vi alla vaknat upp till den nya politiska och parlamentariska situationen. SD är valets enda vinnare vad man än säger från andra håll. Jag tycker nödvändigtvis inte om det, men det är så människor har röstat och det får vi alla acceptera. Som jag skrev i förrgår är det inte heller alltid så logisk som att skylla på att människor som har röstat på SD är inskränkta, korkade rasister, jag tror personligen att det är precis tvärtom. De korkade var de vänsteraktivister som genom tidningar, TV, vuvuzelor och barnkörer som knuffades ut försökte störa och förstöra. Ni gjorde alla inom SD inklusive SD till martyrer. Det var också de etablerade partiernas fel eftersom de för länge sedan i SD:s väljares ögon har slutat att lyssna.
Jimmie Åkesson har anledning att fira Foto: NT
Trots denna slutsats fortsätter galenskaperna. Det jag är rädd för är att om landets samlade journalistkår fortsätter som de gör, så har Jimmie snart både 25 och 30 procent av väljarkåren bakom sig. Låt oss ta en titt på de personer som kan göra detta möjligt och hur de resonerar. Kanske ska man till och med se valresultatet som en tyst revolution mot det etablissemang snarare ser medborgarna som röstboskap. Det är ju bara Stockholms innerstad – med tokpacket från Södermalm i spetsen – där de föraktfulla bor, som har gått åt ett annat håll än resten av landet.
Mörkrets Hjärta?
Vi börjar med DN kultur, detta stadigvarande fäste för allehanda galenskap. Där skriver Johan Croneman om hur public service har lagt sig platt för SD. Jag vet inte Johan, men har du möjligen hört om plastic card-gate som Dagens Eko, en del av public service, ställde till med? Okej inte det, då tar vi hela den historien. Dagens Eko är som bekant Sveriges Radios nyhetsprogram. På denna ”oberoende” nyhetsredaktion lyckades ett gäng journalister ställa till med vad jag bara skulle vilja kalla en skandal därför att den är svåröverträffad i smaklöshet.
Johan Croneman har några radikala idéer, att de är fel spelar ingen roll Foto: Resumé
De lyckades komma över uppgifter om Jimmie Åkessons privata kontokort som visade att han hade spelat bort mer än han hade i lön. Aftonbladet (vilka andra?) slog upp det stort och samma tidning försökte lamt släta över handlingen genom Lena Mellins fåfänga försök att ursäkta karaktärsmordet. Genom att göra vad dagens eko gjorde har man i bästa fall begått pressetiska övertramp, i sämsta fall har man begått brottsliga handlingar. Johan Cronemans yranden saknar med andra ord substans. Public service har gjort så mycket att det borde kallas just ”för mycket” och det kan knappast heller kallas opartiskt. Opartisk kan du inte heller skryta med att du är Johan, så lite omtänkande vore nog klädsamt.
Lena Mellin gjorde några tappra försök att knäcka Jimmie Foto: Aftonbladet
DN:s Kristina Lindquist ligger inte i lä hon heller. Den analys hon gör är om något än mer fnattig än till och med Johan Cronemans. Låt mig ge några exempel, hon beskriver SD som ett fascistisk parti – Bravo Kristina sätt på dem offerkoftan så ska du se att i övermorgon har de ökat än mer. Jag skulle gärna vilja veta var hon hittar underlaget till sina påståenden. I vår postmodernavärld som hattifnattarna i journalistkåren lever i, räcker det ju numer oftast med att påstå något så är det sant.
Hon skriver i samma artikel att SD har tagit röster från Moderaterna, jag kan lova dig Kristina att du skulle inte kunna ha mer fel. Sanningen är nämligen att SD har gjort något så uppseendeväckande som att ta väljare från i stort sett alla partier, unikt i svensk politisk historia. SD upplevs nämligen av en del som ett alternativ som är både vänster och höger i ett. De övriga partierna upplevs däremot som att vänster är höger och höger är vänster. Fast extremer som Jonas är vänster vänster vilket bara skrämmer de flesta hur rumsren han än försöker att vara.
Kristina Lindquist ger uttryck för sin syn på tidigare spörsmål Foto: Bloggen Vaken
Bengt Ohlsson gör i sin artikel en litterär ansats men lyckas ändå till sist kalla alla som har röstat på SD för ”nyknullade”. Respektfullt Benke, respektfullt. Det är så där man får ytterligare människor att bestämma sig för att du och de dina inte ska lyckas när ni med hån, spott och spe underkänner människors känslor och värderingar. Jag ska ge både dig Bengt, dig Kristina och dig Johan ett bättre alternativ. Sluta med de nedsättande kommentarerna, upphör att peka ut och demonisera människor och starta en diskussion med RIKTIGA argument; inte påhittade. Lite grann som er kollega Jonas Thente försökte göra när han skrev en artikel om att förstå människors tankar. Att han ändå misslyckades i sina intentioner är en annan sak, för att påstå att folk ”i hemlighet smög ner sina röster” när det i själva verket var en högst medveten handling gagnar inte debatten.
Bengt Ohlsson kämpade tappert men föll på mållinjen Foto: DN
Problemet inom journalistiken går dock långt utanför DN eller Aftonbladet. Dagens Media är tidningen som först och främst riktar in sig på folk som jobbar i medebranschen, den är med andra ord en god indikator på vad som händer i journalistkretsar och hur man tänker. I dag, torsdagen den 19, skriver Christoffer Röstlund hur lite han förstår av resonemangen ikring medias roll i SD:s valframgångar. I den sågar han mer eller mindre tesen att media bar fram SD till att bli valets segerherrar. Han passar på att måla upp sig som en alldeles vanlig människa, med alldeles vanliga problem. Offerkoftan på med andra ord. Jag ska ge dig en liten fingervisning om varför du har fel i din kritik. Tänk dig att du med dina V eller F!-sympatier en morgon slog upp tidningen. Du bläddrar och kommer fram till en artikel där du kan läsa uppmaningen och slutsatsen att du för Sveriges skull bör rösta på SD. Hur skulle du reagera? Nähä inte så väl, ja då kan du förstå hur en person som INTE sympatiserar med dina eller dina kollegors åsikter reagerar kanske.
I artikeln gör han sig till talesperson för ”Södermalmsproblematiken”. Den regel som denna lilla nomenklatura har dikterat är att om du jobbar i vissa branscher, är du tvungen att ha vissa åsikter. Du kan inte jobba i medie- eller kultursfären om du står till höger, ty då förgriper du dig på denna outtalade regel. Christoffer Röstlund är inget undantag från denna regel, tvärtom. Alla mediaproffs egna lilla sociala media skvallrar om detta. En stilla fråga Christoffer, är det kutym i era kretsar att inte tycka att tanken och ordet är fritt utan att ni hånar med nedsättande kommentarer om de som inte har ”rätt” åsikt? Ser du det som din uppgift att lära oss andar kättare ”den rätta läran” med ditt skrivande? Om svaret blir ja på frågorna ligger vi än risigare till än vi någonsin förstod. Man måste också fråga sig hur ditt politiska ställningstagande kan stämma överens med det journalistiska kravet på objektivitet.
Christoffer Röstlund slår ett slag för den fria tanken Foto: Twitter
Sen har vi de etablerade partierna och deras misslyckanden. Mitt exempel kommer från Susanna Varis blogg. Häromdagen gick jag in på den och hittade där en kommentar som fick mig att både haja till och känna igen mig.
Där skriver en ”Fredrik” om hur vårt partisystem egentligen fungerar på ett lokalplan. Här finner vi inga stora visioner om vård skola och omsorg, man kan inte heller hitta ens spårämnen av förbättrad ekonomi för innevånarna. Istället hittar man detta vittnesmål:
Efter en sömnlös natt la jag min röst till slut på SD, jag som röstat på C och M hela mitt liv. Varför gjorde jag det?
I mitt fall var det på grund av energifrågan och klimatfrågan som drabbats av en precis lika snäv åsiktskorridor som invandrings och genusfrågan. Till viss del styrdes det av invandringspolitiken ur ett personligt perspektiv. I min by på 100 invånare vill man ha ett asylboende för minst 50 pers (immigrationsverkets minimikrav för att få ställa upp i upphandlingen).
När kommer man att bygga asylboenden på Södermalm så att befolkningsmängden ökas med 50% i relation till den befintliga över en natt?
På informationsträffen fick vi veta att detta var ett tillfälligt boende. De asylsökande kommer direkt dit från sina länder i väntan på att riktiga bostäder skall frambringas åt dem. En del kommer att ha psykiska problem.
När vi frågade hur upplägget var så fick vi veta att endast en städare och en kock skulle finnas där. Kl. 16.00 går de hem och då är problemet bybornas.
Då vi frågade hur säkerheten skulle kunna garanteras för både boende och bybor blev svaret att spetskompetens finns. Denna spetskompetens var en pensionerad dansvakt som skulle kunna köra 10 mil till vår by. Polisen skall givetvis kontaktas först men med två bilar och en enorm area så kan polisen vara ännu längre bort.
Politiker, tjänstemän samt ”mini-bert” som ägde företaget som skulle ha boendet stod bara och hånflinade åt våra frågor och farhågor. Skall man ha ett boende så anser jag att man skall ha adekvat personal både gällande kompetens och personalstyrka. Allas säkerhet skall kunna garanteras det måste vara en grundförutsättning.
Nu är säkert det flesta ofarliga och hjälpbehövande människor men vem tar ansvar om det nu händer något? Inte politiker, inte tjänstemän och verkligen inte ”mini-bert” det kan ni vara säkra på.
Det slog mig att inavlade bonnläppar som jag kanske inte röstar på SD för att vi är inavlade bonnläppar som hatar andra utan för att vi till slut inte ser något annat val när de goda människorna kör över oss gång på gång och hela tiden viftar bort farhågor och synpunkter med ett hånflin.
Politiker som inte hånflinar åt sina väljare vore kanske en bra start för att börja arbeta med problemet.
Länk till inlägget och kommentaren för den som betvivlar min förmåga att citera.
En varning som borde vara mer befogad
När småpåvar inom media, näringsliv och politik sitter i samma båt som i exemplet, finns all anledning att bli orolig för framtiden. Här kan nämligen okänsligt hanterande bära fram SD på en fullständig framgångsvåg. Jag röstar inte på dem själv, jag skulle aldrig rösta på dem men jag kan se och förstå varför folk gör det – ett faktum som skiljer mig från de etablerade partiernas representanter och som helt skiljer mig från ”journalister” som Bengt Ohlsson, Johan Croneman och Kristina Lindquist. Ni gör det möjligt för Jimmie och det skrämmer mig. För så länge alla fortsätter att göra sin felaktiga analys och fortsätta att med hånfullheter bemöta folk, så länge kommer SD att vara framgångsrika.
Alldeles säkert en svensk journalist ute på jakt efter alla dessa fascister
Löjesguiden vill med denna artikel nominera den samlade svenska journalistkåren men särskilt DN:s som med spott, hån och nedlåtenhet har hjälpt SD till den framgång de nu rider på. Så här lyder motiveringen: ”För er osvikliga känsla att alltid ha fel i er analys, nomineras ni nu till priset ”Foliehatt of the Year”. Ni har genom handling och mod visat att ni inte förstår situationen och inte heller kan anpassa ert agerande till denna, utan gör istället samma gamla dumma misstag i repris. Ett handlande som får SD att växa varje gång ni tittar ut.” Löjesguiden vill också nominera Sveriges alla etablerade partier – dvs riksdagspartierna – till priset. Så här lyder motiveringen: ”För det förakt ni visar när ni med sedvanlig okänslighet inte läser, ser andra potentialer och utkomstmöjligheter samt trampar på medborgarna på ett lokalt men också rikstäckande plan. Genom att behandla folk illa väcker ni inte bara vreden utan ser också till att dessa inte har andra val än att gå till ytterligheter som SD, ett parti som därmed växer på er bekostnad.”
Andra bloggar jag tycker du ska läsa om du är intresserad av ämnet:
Ekvalist har skrivit en utmärkt artikel om hur man inte kan mobba bort SD
Löjesguiden 