Att vända verkligheten ryggen

Jag har länge tjatat om hur godhetsrörelsen är allt annat än god, jag tänker tjata en gång till. Anledningen är enkel, de är en fejkad företeelse jag inte tål. Det enda de försöker göra är att ge sig själva en klapp på axeln och kanske ett berömmande ord eller två. Konsekvenserna lämnar de däremot över till någon annan som t ex nationen Sverige att betala.

För tro mig, det lär inte bli något samhällsvinst på människor som hellre ställer sig utanför samhället eller som är det minsta intresserade av att integreras. Hittar de inga jobb finns det så många ”goda” bidrag man tjänstvilligt kan bistå med från sossarnas sida. De ser ju just bidragen som sin lilla inträdesbiljett till godhetsklubben. Men vad gör bidrag? De passiviserar, de motverkar integration, de frestar på samhällsekonomin till mindre nytta än att se till att skapa jobb osv. Inget gott där alltså.

För att nödtorftigt dölja den här något sjaskiga bilden som annars är lätt att måla upp, väljer godhetsrörelsen därför nästa lilla inslag i hela det fuskbygge de annars är så bra på. Genom att skapa symbolpolitiken där man medvetet försöker se till att skapa ”goda förebilder” med allehanda konstlade metoder som t ex kvotering, ger man intrycket av att man har uppnått resultat som egentligen inte finns. Det är den här tomma symbolpolitiken den kloka Sakine Madon har reagerat på i Expressen (Archive).

Godhetsklubben är ju inte intresserade av riktiga resultat där invandrare eller människor med invandrarbakgrund får lov att kliva fram i rampljuset av egen kraft eller förmåga. Det skulle dels ta för lång tid och dels inte alltid gå så smärtfritt till. Man kan ta exemplet Refaat El-Sayed som exempel, först hyllad som en hjälte och framgångssaga. När de negativa rubrikerna kom med falska doktorshattar och ekonomisk svindel fanns inget kvar att göra. I både affärsvärlden och civilsamhället är hans eftermäle synonymt med svindleri (Archive).

Svensk vänster är i farten med att plocka fram sina alibin för den dåliga integreringen och den usla representationen genom att ta fram förebilderna. Att det oftast är människor utan något att tillföra gör ingenting, de är ju ändå förebilder. Det är dock skillnad på dåliga och bra förebilder. Foto: By Andrea di Bonaiuto (14th century) – Web Gallery of Art:   Image  Info about artwork, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10571975

Bättre då med lite kontroll på vem man släpper in. Goda förebilder ska det vara, gärna också med ”rätt” politisk åsikt så man inte överraskas av någon som uttrycker en annan åsikt än den av gruppen sanktionerade. Resultatet blir människor med rätt hudfärg, rent av rätt kön och definitivt rätt politisk inställning. Dom har nästan aldrig tagit sig dit av egen maskin utan av odefinierbar företags- eller samhällspolitik som aldrig är uttalad, ibland genom ren kvotering för att kunna visa upp en fin och välputsad fasad av godhet.

Frågar man sig däremot om dessa personer tillför något beständigt för den egna folkgruppen eller höjer statusen hos denna blir nog svaret tyvärr ”nej”. De är ju trots allt bara buktalardockor som upprepar det de har blivit tillsagda att säga, egna eller kritiska tankar premieras helt enkelt inte. Är du dessutom som Tino Sanandaji en person som ser det som sin livsuppgift att slå hål på den dumhet som präglar debatten, ligger du risigt till. Svensk vänster har ju hegemoni på sanningen och då får man inte ifrågasätta.

.Nej, håll dig till det redan skrivna manuskriptet. Det som framhäver vilka fina och rekorderliga människor vi talar om här. Bli en lydig liten slav som godhetsrörelsens lilla alibi och du blir framgångsrik, tala däremot om obehagliga sanningar och du lär snart veta vad du heter. För de verkliga problemen, de som faktiskt finns, lär aldrig ens komma på tal. Än mindre få en lösning, det skulle ju innebära något så fruktansvärt som rasism. Detta trots att kritik inte är detsamma som rasism.

För om det är rasism att påpeka att människor svävar i fara för att de kritiserar och pekar på hedersvåld, religiös förföljelse av kristna i Sverige 2016, utsätts för våld eller hot om våld för sin tro eller övertygelse så är jag nog rasist jag också. Jag kallar det visserligen demokrati att själv få forma mina egna tankar, uttrycka min åsikt, ha min övertygelse, men är det rasism att kritisera så är det.

Att ständigt stå under polisbeskydd (Jönköpingsposten; Archive) för att man utövar just friheten till allt detta är nämligen allt annat än demokrati. Att det dessutom är tämligen tyst från godhetens alla apostlar när man kan läsa om problematiken är mer än talande. Det säger att de är just falska profeter som inte bryr sig ett dugg om de verkliga problemen. Vidare att de är fullt beredda att försvara förövarna istället för offren vilket gör dem till omoralens främsta vapendragare och människor som inte lever upp till sina egna ideal.

I Sverige 2016 måste vissa personer skyddas för att kunna utöva sin religion, debattera fritt och kunna uttrycka sina tankar. Självklarheterna är inte längre så självklara. Svensk vänster är antingen tyst eller försvarar förövarna! Foto: Wikimedia Commons

Orsaken till buklandningen för svensk vänster är återigen lätt att se, teorierna är helt uppåt väggarna och därför också uttalandena och inställningen helt galen. Teorin som kallas den postmoderna bygger ju för det första på ren rasism. Där talas om en maktordning som går att identifiera. Grupper som invandrare är naturligtvis alltid underordnade och jag som vit cis-man får full poäng. Tro nu inte detta är bra, det är det inte, istället är det bland det sämsta man kan råka ut för. Är man vit heterosexuell man är man per definition satan.

I den statsmarxistiska maktteorins namn måste man om man vågar definiera sig som en sådan, erkänna och medvetandegöra oss om våra privilegier (Feministiskt Perspektiv unvis.it). Att vi inte är det har inget med något som verkligheten att göra, teorin säger en sak och då är det så. Men tyvärr är inte teorier så mycket värda om de dels är fel och dels hela tiden ställer till med problem när de verkliga problemen måste lösas.

För om en teori på grund av sin egen felaktighet sätter hinder i vägen när dessa måste lösas är den inte mycket värd. Om den dessutom ställer de egna ambitionerna på skam är den värdelös. Lev upp till era stolta paroller svensk vänster och sluta tramsa omkring med en teori som bäst stoppas upp där solen aldrig skiner!

Riktigt lika grafiskt men med samma budskap uttrycker sig inte Paulina Neuding i sin artikel i GP (Archive). Skrota teorierna och börja leva upp till era ideal på riktigt istället för att låtsas som om ni gör det.

Som vanligt är svensk vänster en tågkrasch i vardande. De förstår inte att deras egna idéer förpliktigar, de ser inte hur de postkoloniala teorierna alltmer blir samhällets fiende no. 1 och de gör framför allt inget åt allt detta. Tvärtom är de fullt upptagna med sina syndabockar som cis-män t ex. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni få illusioner att framstå som rent verkliga om det inte vore för ett litet aber, det är hemskans lätt att se igenom. Teorier håller bara om de går att omsätta till verklighet, som det nu är är nog verkligheten starkare än er intellektuella förmåga. Det gör er till formidabla kandidater.”

När moralen är kaputt

Medborgarna i det här landet som själva har satt dit sina änglavingar har nu visat sig vara moraliskt helt korrupta. Anledningen är den totala förvirring som råder kring det tidigare stödet för två grupper som nu visat sig ha hamnat på kollisionskurs. De jag talar om är naturligtvis kvinnor som fått värja sig för sexuella trakasserier från nytillkomna flyktingar som har gjort att dessa har hamnat blåsväder. Grupper av flyktingar har ju pekats ut och nu måste man från godhetsskvadronerna runt om i Europa välja vem man ska stödja.

Nu är till och med förklaringsmodellerna inne på ad hoc-modeller eftersom de ordinarie har visat sig vara så fel. Visst har man sin maktstruktur som i sann Marxistisk anda visar vem som är underordnad och vem som är ännu mer underordnad. Visst förklarar man övergreppen med att det är de förtrycktas sätt att tala om att de är förtryckta men i förbifarten slänger man i vanlig ordning den andra gruppen under tåget. Feministerna gör det, godhetsapostlarna gör det och snart har kökkenmöddingen fullbordad.

Ibland är det illa dolt men godhetsrörelsens själva grundideal vilar på Marxistisk grund, inget annat. Feminismen vill gärna kalla sig ”frihetlig” men frågan är vem den är fri för, inte för män men knappast för kvinnor heller Foto: ”Karl Marx 001” by John Jabez Edwin Mayall – International Institute of Social History in Amsterdam, Netherlands. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

För det både olustiga och lustiga beroende på hur man ser det, är att det är kvinnorna som drar det kortare strået och kom ihåg att det är feminister som står för den utförsäljningen. Här gäller det att försvara en tes och då är bondeoffer inte uteslutna. Vem som bär tjockast offerkofta i den Marxistiska identitetstombolan fick vi en ganska handfast lektion i från Kawa Zolfagary i Nöjesguiden för en tid sedan.

Taktiken i det här spelet mellan sidor och intressen skiljer sig lite åt så här tänkte jag göra en liten sammanställning av vad vi hittills har sett. Vi kan börja med relativiseringen av problemen som är den vanligast förekommande varianten i alla artiklar.

Den här taktiken bygger på att göra ett fenomen/problem så allmänt som möjligt. Man vill visa på hur många andra som är involverade i problemet. Det är alltid samma grupper, för feminister vita heterosexuella Europeiska män och godhetsapostlarna tycker sig se rasister i varje cigarettfimp eller lunchmeny de stöter på. Relativiseringen hittar vi i t ex Gudrun Schymans och Linnea Brunos artikel från Metro (unvis.it).

Argumenten känns lätt igen när skribenterna är framme, från feministiskt håll heter det t ex att ”män under alla år har…..” och menar då att fenomenet inte bara går att tillskriva Nordafrikaner eller araber. Den linjen följer t ex följande artikel i DN (unvis.it) var annars. Problemet med argumentationen är att det finns få eller rättare sagt inga dokumenterade fall där 1000 vita heterosexuella män har samlats på flera ställen runt om i Europa för att på olika geografiskt begränsade områden begå massövergrepp mot kvinnor.

Gudrun Schymans linje är glasklar, relativisera genom att påstå saker som inte är sanna så blir historien mindre pinsam och våra faktafel blir mindre påtagliga. Sexuella övergrepp av vita heterosexuella män har skett i grupp i alla tider och är inget nytt. Vilka historiska belägg det finns spelar mindre roll Foto: ”Gudrun Schyman (21859250041)” by Anders Henrikson – a_25_5394. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

En egen liten underkategori till denna argumentationsmetod är ”vittnesmålet”. Den metoden går ut på att man hittar en person som var där och som så där lägligt har en annan syn på saken än de som borde ha all fakta på bordet nämligen polisen. Denna person kan intyga att allt är fel och alla har missuppfattat allt.

Exemplet ”We Are Sthlm-festival” – en konsert i Kungsträdgården i Stockholm är ett sådant. Polisens bild av unga invandrarkillar som förövarna av sexuella övergrepp ska inte stå oemotsagd. Det blev Martin Eidenstens och Aftonbladets uppgift att stå för förnekandet i följande artikel (unvis.it). Lägg gärna märke till att Martin är fältassistent för att öka hans trovärdighet vilket det inte gör. Det sociala har en historia av att vara allmänt  underbe-mannade och riskerar i hasten att begå misstag. Mer om det i GP (Archive-länkad).

Men det finns också betydligt mer direkta metoder som inte är så oskyldiga som de ovan, låt oss gå in i det minerade området ”krossa motståndet”. Det är som sagt inte lika snyggt och fridfullt som det som nämnts ovan utan betydligt mer smutsigt. Man använder här sociala media för att komma åt meningsmotståndare och måltavlor. Kliniskt och snabbt ser man till att likt skolgårdsmobbaren se till att det tilltänkta offret hamnar på knä så snabbt det går.

Ett fall är den tyska tjejen Selina som var en av dem som utsattes för angreppet i Köln under nyårsnatten. Hon gjorde det som tydligen åtminstone en del inom godhetsrörelsen ser som absolut förbjudet, hon klev fram och berättade sin historia. Man kan väl säga att historien blev kort för snart började man helt enkelt verbalt och socialt trakassera henne genom just sociala media. Mer om den historien i Breitbart.

The Hot Potato Logo skulle lika gärna kunna vara logotypen för svenska domstolar som inte riktigt vågar ta i den heta potatis migranters brottslighet utgör. Tyvärr leder detta och blotta hotet om stämpeleffekten från godhetsrörelsen till att personer frias på lite för enkla grunder och de som har kränkts kränks en gång till Foto: Wikimedia Commons

Det mest otäcka i den historien är inte att hon inte bara utsattes för ett karaktärsmord. Videon med hennes intervju las snart upp på bland annat facebook och hittade in i muslimska kretsar kring en person med rätt radikala åsikter. På hans sida påstods att hon ljög, att detta ingick i propagandan mot islam från väst och att hon fick skylla sig själv. Rätt härligt att just när man just har utsatts för ett övergrepp så utsätts man genast för ett nytt med andra ord. Den här gången från personer med rätt ljusskygga åsikter dessutom.

Precis som här finns en beröringsskräck från myndigheterna, ingen vill stämplas som rasist och genast finna att 719.000 ditresta aktivister står och demonstrerar mot ”rasismen”. Man låter hellre bli att åtala och snart har man ett än större problem eftersom dessa människor lär sig att myndigheterna är lamslagna och så har man ju ”aktivisterna” på sin sida förstås. Samma fenomen återfinner vi i Sverige då åtal läggs ner eller domarna blir friande.

Ett sånt fall är våldtäkten i Stockholm vid fåfängan där en av förövarna friades för att hans ”ålder inte gick att fastställa”. Du kan läsa om domen i Aftonbladet. Nej, jag säger inte att han borde ha dömts till varje pris men skälet till den friande domen är i det närmaste skrattretande då en åldersbestämning är enkel att utföra om man vill och vågar. Till och med Migrationsverket genomför och informerar också om genomförandet via sin hemsida nu för tiden.

Att en domstol i det här fallet inte gav sig in i det getingboet beror enbart på berörings-skräcken och rädslan för domen från godhetsrörelsen som snart hade stått på trappan och skrikit om rasism. Att en tjej nu fått sitt liv förstört är inte lika viktigt. Domen andas egentligen ”vi vågar inte ta i den här heta potatisen så vi gör det som är politiskt acceptabelt” snarare än juridiska överväganden. Det hela hade nämligen kunnat vara så enkelt, men nu blev det istället så svårt. Allt därför att modet inte fanns.

Noel Coward var kanske inte feg även om hans efternamn faktiskt betyder ”feg”. Däremot gör svenska domstolar i fallet våldtäkten i fåfängan det lätt för sig när man vill slippa ett rättsfall med TNT inbakat. Att man gör sig till ynkryggar är en annan sak. Foto: Wikimedia Commons

Det blir ju så när man har en rörelse som denna där den politiska förvirringen är total. Offer blir förövare och snart har de blivit offer igen. De som borde dömas för brott går fria därför att ingen vågar stå upp mot den dumhet som uppvisas. Men det är faktiskt fler som blir offer än de tjejer vi har talat om hittills. Självaste polisen har ju de senaste dagarna hamnat i blåsväder och delvis av egen förskyllan men också därför att just denna ”goda” rörelse har bestämt sig för att hindra dem från att uträtta sitt jobb.

Den egna förskyllan går att sammanfatta i två ord – Dan Eliasson. Hans karriär har gått spikrakt men den har också gått genom att vara socialdemokrat vilket idag är en merit när man vill göra karriär i det offentliga. Anledningen är enkel, sossarna håller på att genompolitisera tjänstemannakåren med partitrogna för att få en lättledd administration. Denna motverkar dessutom allt vad statskupper heter om gud förbjude någon skulle få för sig att rösta bort guds gåva till det svenska folket.

Dan Eliassons karriär har tagit honom till poster som statssekreterare på justitiedeparte-mentet så kattskit är det inte, CV hittar du i Dagens Juridik. Som partitrogen har han tydligen också sett det som sin främsta uppgift att censurera vissa fakta i målet för att inte ”understödja främlingsfientliga krafter” vilket är bullshitiska för att inte mata SD med fakta. Resultatet blev alltså mörkande av uppgifter och bara av den anledningen borde han avgå vilket också har krävts som följande artikel i SVD (unvis.it) kunde berätta om.

Godhet vs. ondska igen alltså, den enda frågan som återstår är vem som egentligen är ond. För mig är det ingen tvekan, Dan Eliasson måste avgå! Inget annat är acceptabelt i en demokrati. Det har med rätta väckt stor uppståndelse också utomlands därför att händelsen är så pass anmärkningsvärd att man måste fråga sig hur djupt denna partipolitiskt grundade korruptionen egentligen får lov att sträcka sig. Här ett utländskt smakprov från engelskspråkiga Daily Mail.

Att Dan Eliasson borde avgå är en sak, att han kommer att göra det en annan. Kom ihåg, han har mäktiga vänner inom die Partei och är själv en del av detta då han har varit statssekreterare åt gamla justitieministern. Det är så man håller ihop i den svenska socialdemokratin Foto: Youtube

En sammanfattning av det vi har läst är alltså att det är en moraliskt korrupt rörelse, inte en godhetens. När man tvingas välja mellan olika gruppers lidande slänger man mer än gärna de som redan har lidit under tåget. Man har en strikt ordning utifrån Marxistiska idéer om vem som är svagare och vem som inte är det som i sin tur leder till lidande för de grupper man säger sig värna.

Man drar sig till och med inte för att se till att installera välvilliga tjänstemän för att tillse att ”rätt bild” förmedlas till allmänheten och att misshaglig fakta slängs i papperstuggen. Domstolar lägger ner ärenden med minst sagt grumliga motiveringar som för att dubblera övergreppen på de som har drabbats. Sammanfattningsvis är det alltså med den nuvarande situationen och allt det som har hänt tveksamt om man kan kalla Sverige en rättsstat. Det är där vi har hamnat och långsamt går saker och ting åt fel håll.

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Godhet, vilken godhet? Det som ser ut som detta är ju i själva verket något helt annat på grund av en minst sagt upp och nervänd verklighetsuppfattning! Det gör er i vanlig ordning till högpotenta kandidater till priset.” Mer om godhetens genomklappning kan man läsa om i den utmärkta bloggen Fnordspotting.

Bruksanvisning

Detta inlägg är inspirerat av en debatt med pseudonymen Pelle 2 där idén väcktes. Det är ett nytt grepp för mig så ha tålamod och som vanligt ha en god läsning. Den här är till dig Pelle och alla andra av mina återkommande läsare också förstås.

Funderar du på att bli en godhetsapostel med rätt att inskränka det fria ordet och utdela lite härlig vänsterradikal smörja i form av generaliseringar och rena lögner? Då bör du läsa denna bruksanvisning innan du sätter igång.

För att du ska bli framgångsrik gäller det att ha ett kors att bära. Kom ihåg att det är det är den enda gången Jesus faktiskt kan vara ett föredöme för dig. Korset måste vara extra tungt att bära och du bör beskriva det som just svårburet. Det bör också vara beskrivande för en liten unik grupp så det framstår som om du är extra utsatt i din situation. Här gäller det att analysera.

Det gäller att analysera och göra det rätt. Allt du behöver är att dra underordningskortet och din roll är given. Med det i näven blir du ostoppbar och kan bli överordnad, du blir en del av vår nya härskarras Foto: Wikipedia

När du har hittat din roll i det hela måste du fortsätta att se helheten men också detaljerna. Du måste nu analysera vilken roll du har i det stora som vi andra kallar ”verkligheten”. När du gör den analysen bör du tänka på följande: Se ALDRIG dig själv som framgångsrik! Vill du bli framgångsrik i din mission måste du se dig som underordnad. Gör du inte det har du misslyckats kapitalt. Kakan Hermansson eller Jonas Gardell är inte framgångsrika, de är underordnade som slår mot överheten och har blivit framgångsrika på att göra det. Det gäller att se skillnaden här.

Du har nu skaffat dig en identitet. Du är lesbisk, bög, kvinna, transa eller kanske rent av född i Sverige av utrikes födda föräldrar och är därför inte svensk utan invandrare. Att du egentligen är svensk spelar ingen roll, i din nya persona är du invandrare. Har du tur kan du hamna i flera av kategorierna. Kommer någon dumming och påpekar motsägelsen i din beskrivning, ber du bara dina kompisar eller grannar från Södermalm att intyga din äkthet. Vi godhetsapostlar håller ju ihop och intygar också det som inte är sant.

När man väl blir framgångsrik, för det blir man, bör du fortfarande spela underordnad och ha kvar loserstämpeln. Det är grundregel ett, följer du inte den avslöjar du hela upplägget Foto: Sverigesradio

Fortsätter Breivikarna att jävlas med dig kan du alltid dra Judith Butler-kortet. Hon säger ju att könet och identiteten kring könstillhörighet (det går lika bra med etnisk tillhörighet) bara är en social konstruktion och att språket är det som formar vårt tänkande kring detta. Du kan alltså framgångsrikt hävda att Breivikarnas motsatta syn bara är ett resultat av den språkliga och sociala förtryck de utövar då deras tankar och insikter inte är lika utvecklade som dina. De kan med sin medelmåtta till intellekt inte se det du kan se.

Du har också rangordnat dig och kommit fram till att du står längst ner på skalan. Det är dags för nästa steg i processen – att definiera vem som är din motsats det vill säga tala om vem som står högst upp i rangordningen. På det sättet målar du upp en fiende så att polariteten i ditt resonemang kan göras mer tydligt. Svart och vitt fungerar bra i sammanhanget även då logiken börjar halta.

När vi kommer till rangordningen är det viktigt att kunna spela teater – du är ju alltid underordnad. Teaterlektioner ges gratis av kulturetablissemangets representanter
Foto: Youtube

Våra stora ledare inom kultureliten har redan gjort denna analys så allt du behöver göra är att svälja det som dessa så klokt har talat om. Eftersom alla dessa personer är uppfödda på Lars Norén och Ingemar Bergman och många gånger har jobbat med dessa, har ångesten över deras egna framgångsrika men frånvarande fäder fått en stor roll. Detta måste vi naturligtvis råda bot på genom att symboliskt slå mot dessa. Vi har valt att kalla dessa ”patriarkatet”. De hemska underjordsvarelser som befolkar denna grupp kallas Cis-män.

Att slå mot denna ordning som kallas patriarkat och straffa dem som går under beteckningen ”cis-män” är inte bara en välgärning, det är din plikt. För nu har vi konstruerat det som den postmoderna skolan talar om – att inga objektiva sanningar finns. Här finns alltså bara din sanning och den säger att vi tillsammans ska tycka att patriarkatet ska krossas och att cis-män bör utrotas. Helst bör den sista gruppen till och med sättas i koncentrationsläger. I dessa har vår stora ledstjärna F! ordnat med en riktig lägerafton där både intersektionella lekar och transbingo ingår. En annan subtil metod är att använda penisräknaren som du kan läsa om på vår systerorganisation SVT:s hemsida och som Breivikaren Toklandet har bloggat om.

Nästa grupp att identifiera är de som är överordnade. Den gruppen är lätt att känna igen då den alltid är densamma – vita rika heterosexuella män är en tacksam måltavla då vi ju alla saknar vettiga fadersfigurer eller har sett för mycket på Lars Norén Foto: Susannas Crowbar

Du har nu kommit till det sista steget i hela processen och den handlar om själva pamfletten som alla obligatoriskt måste skriva. I den ska du ta upp din underordnade roll, beskriva dig som kuvad och någon annan – helst en man – beskrivas som överordnad. Kan du göra detta med emfas och hat bakom orden ger det naturligtvis extrapoäng. Du beskriver en verklighet som inte finns, men som finns ändå eftersom verkligheten bara är ett subjektivt påhitt.

De som du ger dig på bör vara män, uppburna, vältaliga och gärna också intellektuella. Det är ju trots allt de som är de farligaste cis-männen och bör kuvas snarast. Om vi inte hinner knysta dessa män i tid kommer allt arbete att vara förgäves. Dessa nidingar kan ju hinna med att beskriva oss och vårt uppdrag från våra matriarkala ledare på Södermalm för vad det är – ett åsiktsförtryck som ska gynna oss och vår sak. Här hittar du ett bra exempel på det när Jonas Gardell hoppade på den norske cis-mannen Karl Ove Knausgård i Expressen.

Cis-män är alltid cis-män, men är de intellektuella är de också farliga. De kan trots allt råka snubbla över sanningen i vår agenda Foto: Universitetsavisen

Det är istället så här en intellektuell ska se ut. Om personen dessutom är fullfjädrad i förmågan att ta till skamgrepp och slå under bältet är det ett extra plus. Skrik gärna könsord och var otrevlig också, det väcker uppmärksamhet och kompletterar andras värv. Foto: DN

Jonas skriver med den homosexuelle mannens ögon om det förtryck han och hans bröder utsätts för när den norske cis mannen säger sanningen om människor som Jonas. Man kan inte ha det så för då kan folk faktiskt bli medvetna om just sanningen, alltså måste han tystas. Det han hade sagt var ju att vi – godhetsapostlarna – var cykloper dvs enögda och inte ville tolerera demokratiska grundregler som respekt mot de som man inte delar åsikt med. Knausgårds artikeln om detta hittar du här i DN. I det här fallet var det SD och vi hatar ju dem så visst ljuger vi, men det är en sann lögn för det är vi som uttalar den.

En annan i vår skara tog en annan infallsvinkel – den feministiska. Ebba Witt-Brattström är en av våra stora ikoner och förebilder så när hon gav sig ut på korståg var det på goda grunder. Hennes kritik riktade in sig på Knausgårds analys om mäns fascination för unga flickor, kanske rent av minderåriga sådana. Hon beskrev Knausgårds författarskap som ”litterär pedofili” för att skapa en slagkraftig poäng, den var en modern klassiker i våra led. Hennes artikel i DN hittar du här. Att spekulationen kring om det var självupplevt och avsaknaden av andra ”brottslingar” i den litterära historien var snedvriden tjänade ett syfte, Knausgård hade ju försvarat SD och kallat oss cykloper.

Om det är så att vi bor i cyklopernas land är det inget vi talar om, tvärtom ska all sådan kritik tystas omedelbart. Det är viktigt eftersom annars kan återigen någon komma fram till sanningen. Foto: ”Yorkshire Museum Cyclops” by Mariomassone

När du skriver ditt brandtal spelar det ingen roll om du är man eller kvinna, allt du behöver göra är att ändra din underordnade roll. Är du man kan du knappast kalla dig ”lesbisk”, ja men ändra den då till ”transproletär”. På det sättet undviker du att själv få stämpeln cis-man, kan utmåla dig som underordnad som slår uppåt och att en redan definierad fiende är målet för dina attacker. Du framstår då som mer trovärdig och kan dessutom både kalla och beskriva vår fiende i ordalag andra aldrig skulle kunna använda. Gör de det har vi alltid straff som att kalla någon ”litterär pedofil” att ta till.

Du får också mer än gärna göra svepande generaliseringar där människor beskrivs som något de inte är. Alla cis-män är ”framgångsrika”, sitter på ”maktpositioner”, använder sin makt till att trycka ner ”fria och självständiga människor” som till exempel du själv. Dessa män ingår också alla i patriarkatet, de är liksom kopplade till varandra. Där sitter de likt de påvar de är och förtrycker alla minoriteter, till och med de minoriteter som dels inte är det och dels kanske är så få att de går att räkna upp på ena handens fingrar. Att alla män inte stämmer på beskrivningen spelar inte någon roll då beskrivningen har ett högre syfte.

Beskriv gärna makt och korruption så här……Foto: Wikipedia
….Men aldrig så här. I det senare fallet måste du ta hänsyn till underordnings-aspekten igen och därför fungerar det inte Foto: Wikipedia

Syftet är naturligtvis att ge oss och de våra än mer makt än vi redan har på någons bekostnad. Också att ge oss mer makt än vi är berättigade till då vi egentligen är en minoritet men vill ha igenom allt och mer. Männen eller patriarkatet ska störtas för att ge oss inom godhetseliten den seger vi så länge har åtrått.

Vi och de våra är redan en del av makten men det finns fler som vill upp och för att skapa det utrymme som krävs måste något bort. Det är helt enkelt en gryning på en ny dag där vi som tillhör denna elit nu har fått förtroendet att skapa samhället så som det behaga oss.

Tilltalar det inte det andra boskapet i samhället är vi inte främmande för att både baktala dem och tysta dessa. Vi är ju nomenklaturan som med gudomlig rätt regerar i evigheten. Om du är lydig och tillhör rätt kategori kanske du få ta del av vår godhetsrörelse och kanske också kan få smaka på den makt som likt nektar berusar så. Vi är väldigt välkomnande om du säger de rätta sakerna. Gör du inte det är du däremot för evigt fördömd.

Det bästa är att säga de rätta sakerna, gör du inte det kommer åsiktskorridorens förbannelse att drabba dig och du blir hemsökt av Aftonbladets kultursidor. Här ett engelskt motsvarande exempel. Foto: The Sun

Löjesguiden nominerar idag det identitetspolitiska komplexet och dess företrädare till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er godhetsrörelse är formidabel i allt sitt hyckleri. Ni påstår er vilja göra gott men resultatet är nästan alltid det motsatta. Ni lierar er med människor som helt enkelt vill dölja det faktumet att de hyser hat som lägligt maskeras till omtanke.

Er rörelse är helt enkelt inte det ni säger att den är. Ni försvarar muslimer som sedan springer iväg och använder skyddet ni ger till att försvara oförsvarliga handlingar och uttalanden. Mer om den saken i Expressen. Ni skyddar feminister, läs mer om detta i Metro, vars hatiska agenda får Hitler att förblekna. Till sist gör ni taket högre för er själva än ni gör för den med annan mening än er bara för att kväsa debatten. Ja, ni skriver till och med artiklar om hur mycket vi som drabbas av förtrycket i åsiktskorridoren inbillar oss. Här är Åsa Lindeborgs artikel där den ena förvirrade åsikten efter den andra luftas. Det som är både mest synd med er och mest talande är dock hur långt från verkligheten ni lever, det tycker jag bådar gott för ett fortsatt hyckleri.”

Ytterligare en bloggare som skrivit om identitetspolitikens avigsidor är Fnordspotting som skriver både insiktsfullt och kärnfullt. Rekommenderas varmt med andra ord.

En Skrämmande Figur

Lars Lindström är sannerligen en skrämmande figur. En person som använder sin journalistiska makt till att medvetet ljuga och misskreditera enbart för att ställa sig in för den rådande agendan är det yttersta beviset på lite eller ingen ryggrad. Det är dessutom en fingervisning om att vissa personer är beredda att göra sig till en nyttig idioter i lögnens och det politiskt korrektas tjänst enbart för att gagna sin egna position. Ett pris de flesta inte skulle betala eftersom det innefattar att svälja sin personliga integritet, dock inte journalister som Lars Lindström. Med en mer historisk tillbakablick kan man titta tillbaka på en person som medvetet har hittat på och duperat också i dåtid. Följ med på en skrämmande resa.

Lars Lindström har kackat på män igen men utan att ha någon att backa upp det med
Foto: Wikipedia

I en äldre artikel (2005) uppvisade han redan då samma tendenser som han gör nu och anklagade redan då män för övergrepp så vidriga att ingen kan sitta still. Problemet är att den var lögn då och den är lögn än i denna dag. Fakta då såväl som nu talar emot snart sagt alla argument han kommer med. Artikeln hittar du här. Han inleder starkt: ”Mansrörelsen är miljoner gånger farligare [än den tidigare nämnda kvinnorörelsen och genusforskningen; författarens anmärkning]. Den som begår sexövergrepp på sovande treåringar, säljer och köper tonårstjejer som sexslavar, misshandlar och våldtar kvinnor.

Mansrörelsen är farlig, så farlig att den måste hånas till tystnad Foto: Arbetarbladet

Min motfråga måste bli vilken mansrörelse skulle ligga bakom detta vidriga Lars? Ingen jag känner till i varje fall. Män har hittills varit väldigt dåliga på att organisera sig i rörelser av det beskrivna slaget. Däremot är det en företeelse som förekommer i specifika sammanhang på specifika platser. Trafficking t ex förekommer som mest i forna öststater som under lång tid har imploderat ekonomiskt och där levnadsstandarden har sjunkit drastiskt. Ett exempel på detta är Moldavien, det är däremot inte ett vitt spritt fenomen och det är definitivt inte en mansrörelse som är gränslös som ligger bakom. Det du säger är en medveten handling från en mansrörelse är med andra ord en handling från få män med skumma ekonomiska avsikter. Därmed har lögn nummer ett levererats.

Samtidigt levererade Lars lögn nummer två. Här är adressen till rapporten som kan berätta för Lars och andra att antalet kvinnor som dömts i vissa länder för vanliga brott, vida bräcks av den grupp kvinnor som dömts för trafficking-brott. Vi kanske borde börja diskutera den skadliga kvinnonormen istället? Sidan 10 i rapporten har det så förödande diagramet.  Tyvärr tycks inte wordpress kunna hantera länkar till dokument med pdf-filformat, men här är adressen:

Klicka för att komma åt Global_Report_on_TIP.pdf

Vem vill inte stoppa trafficking? Jag vill det och jag tror också att minst 99% av alla män vill det också Foto: Deccanchronicle

Vill man gå vidare i resonemanget kring trafficking, vilket jag vill eftersom jag anser det vidrigt, kan man argumentera att det är feministers feltänk som har underblåst den. En gång i tiden när gatuprostitution var tillåten, inte ett fenomen jag på något sätt försvarar, fanns det i varje fall en fördel i eländet. Socialarbetarna kunde på fält gå omkring och se till att tjejerna inte for alltför illa och kunde dessutom hålla reda på vilka som ”gick på gatan”. Likadant kunde polisen på ett helt annat sätt hålla koll på verksamheten. Så fort vi fick förbudet flyttade denna ljusskygga verksamhet in bakom lyckta dörrar och idag har vi illegala bordeller runt om i landet. I anonyma lägenheter kan verksamheten fortgå utan att vare sig polis eller det sociala kan ha samma insyn längre. Ett faktum som har gynnat de som sysslar med trafficking eftersom de nu har fått mindre inblandning och därmed mindre chans till avslöjande. Sånt glömmer dock Lars Lindström i sin feministiska iver.

Ljusskygg verksamhet har förekommit i alla tider men man behöver inte gör det lättare för förövarna Foto: Tradera

Jag kan också glädja Lars Lindström att världens ledare för olika religiösa samfund för en tid sedan på initiativ av påven för att diskutera slaveri i ett mer vitt perspektiv. Det pågår med andra ord en diskussion från ett oväntat håll. Man lyckades till och med komma överens mellan de olika religionerna om ett samarbete för att utöva påtryckning på världens politiska ledare för att få till mer kraftfulla skrivningar i lagar och förordningar för att få till ett stopp. En av de delfrågor som diskuterades var just trafficking. Mer om händelsen hittar du inte i svensk press (undrar varför???), men väl i den engelskspråkiga tidningen Crux.

Nyligen samlades världens olika religiösa ledare för att diskutera problemet, det omnämns inte ens av Lars Lindström Foto: Crux

Lars Lindström fortsätter dock sin vana trogen. ”Alla smarta debattörer som kräver upprensning i genusträsket (!) stopplagar och byxförbud på kvinnor…..vad är de rädda för? Varför vågar de inte erkänna att den manliga seden att slå och kontrollera kvinnor är ett stort samhällsproblem också här i Sverige?”.

Att kräva upprensning i genusträsket är faktiskt en medborgerlig plikt Lars. För i den mer sentida debatten precis som då, har allehanda dumheter kommit i dagen. Senast nu i fredags presenterades den senaste galenskapen. På SVT (var annars???) hittar du nyheten som i varje fall jag tar mig för pannan inför. Där kan jag läsa om att någon person på SCB har fått för sig att med skattebetalarnas pengar ta reda på hur många gatunamn som bär kvinnliga respektive manliga namn. De manliga var i klar majoritet, men inte bara det – de var dessutom längre än de kvinnliga gatorna var.

Att vi som skattebetalare ska behöva betala någons lön för att ta reda på något så ointressant är uppseendeväckande i sig. Än mer uppseendeväckande är de rön denne kommer fram till, gator med manliga namn är längre än de med kvinnliga namn. Ja suck, som vanligt i Sverige så är det väl så att har man inga problem skapar man dem. Den här typen av problematiseringar av icke-problem pågår dagligen i debatten och den gemensamma nämnaren nu som då är att det är vi skattebetalare som står för noterna.

Geustrumpeten var avhandlingen som kostade skattebetalares pengar, till vilken nytta? Foto: Susanna Varis

Den som försvarar att skattebetalarnas pengar används till dylika galenskaper bör nog tänka en gång till. Det är inte bara oansvarigt, det är direkt dumt också. För gatunamn är ofta en relikt av det gamla. De som gjorde sig bemärkta då, får gatunamn uppkallade efter sig nu. Läkare, vetenskapsmän och allehanda suspekta figurer i dåtid som råkade göra en insats för sin hembygd blir därmed föremål för ett kritiskt granskande idag. Ett granskande med mina skattepengar I might add. Undersökningen fortsätter med att konstatera att i fem kommuner råder ett omvänt förhållande. Där finns faktiskt fler namn på gator som har kvinnliga namn. Lars kanske kan sent om sider förklara följande för mig, om nu det var fel att ha en övervägande andel manliga namn på gator hur kan det kallas mer jämlikt om det är fler kvinnliga namn? Är det det som är jämlikhet, att det är mer kvinnligt än manligt? Har jag missuppfattat ordet ”jämlikt” när jag trodde att det betydde lika mycket för båda?

Varför är feminism i Sverige allt annat än det den säger sig vara?
Foto: Womenscenterforcreativework

”Manlig sed” kallade han dessutom det. Vilken manlig sed skulle det vara Lars? Jag är man men jag har aldrig burit hand mot någon kvinna än mindre utdelat slag ändå är jag enligt Lars en del av en ”manlig sed”. Det man idag vet om våldsbrott är rätt mycket. Kvinnor drabbas oproportionerligt mycket av våld i hemmet, ofta av en närstående eller partner. Gatuvåld drabbar män nästan tre gånger så ofta som det drabbar kvinnor. Förövaren är yngre, ofta under trettio. Med åren tycks våldsbenägenheten sjunka. En liten grupp män är förövarna och dessa återkommer igen och igen som förövare i statistiken. Man kan t ex utläsa att 1,3% av befolkningen utsätts för hela 49% av alla brott. Antalet personer som utsätter dessa 1,3% brukar vara ungefär lika stor dvs ca 1,3% är de som står för 49% av brottsligheten. Den siffran var ungefär likadan 2005 som den är nu.

Här en manlig sed, men den innefattar betydligt mer sällan våld mot kvinnor i organiserad form Foto: Nevabooks

Det finns alltså ingen SED att slå kvinnor vare sig i Sverige eller någon annanstans, det finns däremot ett fåtals övertramp och övergrepp mot de många som återkommer igen och igen i statistiken. Nyckeln till lösningen på problematiken heter alltså att rikta insatser mot de få, inte att generalisera som Lars gör. Återfallsförbrytarna gör att en procent 1%(!) står för hela 63% av alla våldsbrott idag, mer om detta via länken till Brå. Ge dem straffet eller hjälpen men dra inte alla över en kam är du snäll. Dessutom kan jag glädjande nog meddela dig Lars att de senaste siffrorna pekar på att allt färre säger sig ha blivit utsatta för misshandel, trakasserier mot kvinnor ökar dock tråkigt nog. Länk till Brå hittar du här. I följande länk kan Lars, om han är intresserad, läsa om att våld mot män respektive kvinnor i nära relationer är nästan lika vanlig men grövre till sin natur mot kvinnor, länk hittar du och Lars här.

Återfallsförbrytarna är problemet Lars, inte mansrörelsen. En procent av dessa begår 63% av alla våldsbrott Foto: Brå

Men säg den dåre som slutar när de har börjat, inte Lars Lindström i varje fall. För med en sådans envishet fortsätter han: ”Hånfulla antifeminister hävdar att något globalt kvinnoförtryck inte existerar. Nej, visst. Titta på den senaste WHO-rapporten: Våld mot kvinnor är en normalitet i Peru, Bangladesh, Thailand, Tanzania och flera andra länder där statistik om detta inte tidigare funnits. I Etiopien har sju av tio kvinnor blivit sparkade slagna eller våldtagna av sina män. Sju av tio!”

Tack Lars! Du gav mig just mitt bästa argument och därmed anser jag att jag har bevisat att din tes är fel. Den mer radikala feministiska rörelsen av idag argumenterar oftast att de skyldiga till dylika övergrepp är vita medelålders heterosexuella män – de som hånfullt i bland kallas för cis-män. Här utmålar du alla andra grupper än dessa och det är jag tacksam för, det visar nämligen att vi är oskyldiga vad än feministerna säger. Själv har jag bara varit i ett av de av dig uppräknade länderna – Peru – och där sysslade jag definitivt inte med kvinnoförtryck. Inte heller idkar jag denna syssla här hemifrån som feminister så gärna vill utmåla det som, för vad än dessa säger Lars så finns det inget globalt patriarkat. Det fanns inte då och det finns för din upplysning inte heller nu någon mansrörelse som är global.

I feministernas värld ser fienden ut så här men……Foto: Susanna Varis

….enligt Lars Lindström kommer han bl a härifrån. Hur ska feministerna ha det? Och är det inte lite rasistiskt att utpeka en nationalitet för ett problem som finns?
Foto: Lonelyplanet

Jag förnekar inte att ett globalt problem. Visst finns både trafficking, kvinnomisshandel, sexuellt utnyttjande av barn. Jag tror ingen kan blunda för de missförhållandena och ingen kan heller låta bli att knyta näven i vrede över det. Men att anklaga män i t ex Sverige för det som händer i Tanzania eller Etiopien är i det närmaste det mest absurda man kan komma i närheten av. När du Lars menade att det skulle finnas en mansrörelse som skulle ett eller annat sätt ligger och låg bakom dessa företeelser gör du ju vad som kallas en halmgubbe. En sån är en tänkt eller verklig person eller företeelse som man sen iklär tankar och åsikter utan att denna ens får komma till tals. Här är det något så mystiskt som mansrörelsen som ikläs rätt vidriga egenskaper. Allt för att Lars Lindström ska kunna säga ”Titta, vad var det jag sa”. Problemet är att det fortfarande inte finns en mansrörelse.

Ohederligheten hos Lars Lindström tar sig t.o.m. uttryck som halmgubbar
Foto: Varnamonyheter

Fast på den sista punkten skulle jag nog vilja se en ändring. Efter Lars Lindströms senaste artikel i Expressen har det nog blivit dags att skapa just en mansrörelse vars uppgift är att se till att få feministerna att sluta med sina grundlösa anklagelser. Det är dags att skapa detta nätverk, jag är gruvligt trött på den ensidiga skrikiga propagandan som Lars Lindström och andra ”feminister” sysslar med. Jag sätter ”feminister” inom parantes eftersom rörelsen handlar om jämlikhet och respekt, men i Sverige har den som vanligt omtolkats till att innefatta dumhet, lögn och ojämlikhet. Det har inte minst Lars Lindström genom sin senaste artikel visat.

Det är dags att sluta slita sitt hår i vrede och istället bilda den mansrörelse som ska ge feminismen dess motvikt Foto: SVD

Löjesguiden vill med dagens artikel inte alls nominera Lars Lindström till priset ”Foliehatt of the Year” eftersom artikeln är för gammal. Jag vill däremot belysa en serieförbrytares verk som återkommer också i nutid och därför förstärker intrycket av en person i stort behov av att få vara med i den feministiska statskyrkan. Motiveringen lyder: ”Du belyses med dagens artikel för din osvikliga förmåga att se saker som inte finns och att hitta nya snärtiga formuleringar för att anklaga dina meningsmotståndare. Antagligen dessutom bara för att skaffa dig en karriär. Den avskyvärda retorik och anklagelse du gör dig skyldig till och som drabbar människor som aldrig har krökt ett hår på någons huvud, berör dig inte. Därmed blir du en del av den fullständigt hänsynslösa debatt med fulmetoder som bara feminister använder sig av. Felaktiga eller förvrängda fakta, påståenden utan saklig uppbackning av dessa och direkta lögner är några av metoderna som tydligen också du använder dig av Lars. Därmed har du både med din äldre och din mer sentida artikel visat att hänsynslöshet är en framkomlig väg i dagens journalistik.”