Maskrosornas krig

Ibland talar man om ”Rosornas krig” i politiken. Från början var det en strid mellan ätterna Lancaster och York om vem som hade rätten till kronan (Artikel i Wikipedia) i medeltidens England. Senare har  benämningen använts om inbördeskriget som har utkämpats inom s i flera frågor och med flera falanger som banerförare. Inbördeskriget i s har utkämpats under olika tidsperioder över olika frågor, en sådan blev partiledare Juholts (Paul Ronges blogg) vara eller inte vara.

Rosornas Krig utspelades på 1400-talet, Maskrosornas Krig inleddes 2016 och utkämpas än idag. De första offren i den striden heter Carl Schlyter och Valter Mutt. Miljöpartiet bör omedelbart läggas ner, anledningen är rätt enkel – de bryter nu mot grundläggande demokratiska rättigheter som den fria debatten. Foto: Wikimedia Commons

2016 Har så ett nytt politiskt inbördeskrig påbörjats nämligen det inom mp som ju förs mer på en ideologisk basis. Skiljelinjen går mellan ett mp som för kampen som de aktivister de är och partiet som vill framställa sig som regeringsdugligt och ansvarstagande. I den senare rollen finns lite eller inget utrymme för aktivism eller bjäbbande om principer som går stick i stäv med regeringsbeslut. Maskrosornas krig som jag väljer att kalla det, handlar om det nya och det gamla partiet inte längre drar jämnt.

Det senaste bråket i maskrosornas krig är frågan om värdlandsavtalet (SVT; Archive) som har väckt mycket ont blod i partiet och delat riksdagsmän och ministrar i två läger. Riksdagsrepresentanter som Carl Schlyter och Valter Mutt som båda sitter i utskott, Carl Schlyter som är ordförande i EU-nämnden och Valter Mutt som är medlem i utrikesutskottet, har varit starka kritiker. Samtidigt har regeringens linje varit klar, ett beslut om avtalet finns och det ska nu följas.

Miljöpartiet vill ju gärna framställa sig som partiet som har högt i tak och där högljudda diskussioner snarare välkomnas än tystas, den här gången är det tvärtom. Diskussionen om avtalet har blivit en hämsko och partiet har varit rädda för att inte kunna framstå som det ansvarstagande och regeringsdugliga. Diskussionen har därför setts nästan som hotfull. De två lägren för och emot har stundtals varit rätt oförsonlig (Riksdagens hemsida) där Jabar Amin och Annika Lillemets har varit starka kritiker som synes.

De som har varit för inom mp har först argumenterat (Riksdagens Hemsida; Artikel av flera mp och s-representanter som argumenterar för avtalet) i frågan, men nu reagerat (Folkbladet; Archive). Carl Schlyter mister sin ordförandepost och ledamotspost i EU-nämnden för att bli en ”vanlig” riksdagsman. Valter Mutt möter samma öde och blir av med sin roll i utrikesutskottet. Jabar Amins aktier har säkert inte stärkts heller, inte efter generalangreppet (Aftonbladet; Archive) på partiets nya språkrör Isabella Lövin.

Utvisning har i alla tider varit ett ”mjukare” sätt för människor med diametralt olika åsikter att undanröja ett problem. Debatten har sina fördelar men får i vissa sammanhang tydligen inte gå hur långt som helst eller ifrågasätta för många saker.
Foto: Wikimedia Commons

Så högt i tak var det alltså i det partiet. De mest klassiska attributen inom politiken går alltså igen när ett parti tar till både hästpiska och sanktioner mot enskilda. Det visar ett parti som har enormt svårt att gå från det där aktivistiska till det som tar ansvar för landet i en regering. Metoderna mot de enskilda talar sitt tydliga språk. Att den inre rätt prekära situationen i partiet dessutom nu lockar till sig vråkarna (Aftonbladet; Archive) som vädrar kadaverdoft är rätt logiskt. Politik är trots allt en blodsport när den är som grymmast.

Miljöpartiet i mina ögon är ett parti som inte längre har något existensberättigande. De flesta har redan anammat deras frågor och gjort dem till en naturlig del av den realpolitiska agendan. De goda frågorna är alltså redan stulna sedan gammalt, men så har vi partiets mörkare sidor. De som handlar om islamism, direkt samhällsfarliga förslag som partiets inställningen i kärnkraftsfrågan eller den ingrodda unkna feminismen partiet så gärna vill betona. Frågor och ställningstaganden som är direkt stinkande.

När olika åsikter blir liktydiga med inskränkningar, det aktivt tystandet av kritiska röster, locket på i diskussioner och toppstyrning också i debatten där det man får säga och inte säga ska regleras är tecken på ett parti i djup kris. Det är en moralisk kris, en demo- kratisk kris, en kris som handlar om ren rädsla från partiets ledning och en kris som handlar om självbilden. Jag är visserligen för värdlandsavtalet, men i än högre grad en motståndare till inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter, något nu mp kör över.

En nedläggning av partiet är den enda logiska slutsatsen. Den grönsakskommunism man hittills har stått för är bara en varg i fårakläder. Ett sånt krav är dock inte särskilt realistiskt, det är ju faktiskt partiets medlemmar som beslutar om nedläggning. Tur då att de nu på ett så föredömligt sätt ser till att lägga ner sig själva med det fullständiga inbördeskrig som just nu rasar internt och som nu börjar skörda sina offer. Tack miljöpartiet, för en gångs skull gjorde ni något bra och rätt när ni nu nedmonterar er själva.

Det behövs knappast längre en debatt om miljöpartiets vara eller inte vara, den sköter de så bra själva att de håller på att nedmontera sig själva. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag självklart miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Bäst före-datum på det här partiet är redan passerat med råge. Bara det gör er till fulländade kandidater till priset. Om man dessutom som nu för ett öppet krig mot representanter och avvikande åsikter, är anständighetsgränsen nådd. Lägg ner detta parti! Allt detta sammantaget gör miljöpartiet till något av det värsta svensk politik har upplevt. Det gör er till frontfigurer i jakten på den åtråvärda trofén.”

Lön för mödan

Statsministern har uttalat sig igen och vill läxa upp framför allt Sd. Det är den lönegaranti som riksdagsmän kan kvittera ut efter fullgjort uppdrag som har skapat rabalder. Jimmi Åkesson ställs mot väggen i intervjun (Aftonbladet; Archive) med statsministern efter skandalen med Åkessons svärmor som kan lyfta ut just inkomstgaranti. Detta trots att hon redan har en inkomst från sin massagesalong. Nyheten har slagits upp stort eftersom det rör sig om just Jimmi Åkessons svärmor.

”Släkten är värst” sägs det ibland. I Jimmie Åkessons fall är det nog svärmor som stökar till det. Han har i varje fall inte hamnat lika illa till som statsministern som inte ens håller reda på fakta när han pekar anklagande. Hans egna parti har många gånger fler ledamöter med den omdiskuterade förmånen på sitt samvete Foto: Wikimedia Commons från filmen ”Too Much Mother-In-Law”

Inte minst Aftonbladet (Archive) har gjort ett stort nummer av nyheten, de är ju trots allt något av det mest partitrogna vi har i landet. Tillfället att få ge sig på Jimmi Åkesson personligen ligger säkert också det bakom. Det är ju trots allt från just Socialdemokraterna och Moderaterna som Sverigedemokraterna har ”stulit” röster förut. Rätt naturligt då att man försöker att svartmåla partiet när man själva har så lite av sakargument eller förslag av rang att komma med. Det gäller ju att fånga tillfället om än i flykten.

I det läget hjälper det inte om Åkesson själv tycker att systemet är orättfärdigt (DI; Archive). Själva medielogiken säger att har man en fiende bör man bortse från förmildrande omständigheter. Att svärmodern dessutom inte längre är Sverigedemokrat utan politisk vilde efter att hon har hoppat av, är också det irrelevant i den rådande medieagendan. Här ska det statueras ett exempel som för att lära röstboskapet hur verkligheten egentligen ser ut. Vad kan bli bättre än att tala om för dem hur deras pengar missbrukas?

Som vanligt missar dock vår statsminister och journalisterna en viktig poäng i sammanhanget. Det är den han och dom borde ha tagit reda på innan intervjun och som handlar hur det ser ut inom Socialdemokratin på området. För när man gläntar på den dörren där partiets namn står, är bilden än mer skrämmande. Så pass att partiet faktiskt ligger näst först i den föga smickrande ligan som talar om hur fördelningen (SVT; Archive) ser ut mellan de olika partierna vad gäller lönegarantin.

För vad har statsministern att säga om att förra året Socialdemokraterna 18 ledamöter som försörjdes på detta sätt, samtidigt som fanns en person från Sd som hade förmånen. Troligast så kommer han inte säga något alls, det blir mindre pinsamt om man låter bli att påpeka relevant fakta. Faktum är dock att det bara är Moderaterna med 24 före detta ledamöter som slår Socialdemokraterna. Hela listan (SVT; Archive) utgjordes totalt av 73 personer som åtnjöt förmånen på skattebetalarnas bekostnad.

När allt kommer till kritan så finns nog tillbedjan av Mammon lite till mans i alla partier. Systemet är orättfärdigt, ingen tvekan om det, men de som säger sig ha högre moral visar att de i själva verket har sämre vilket gör samma parti till hycklare.
Foto: The worship of Mammon – Wikipedia Commons

Men tillbaka till statsministern och hans uttalande. Är det inte både märkligt och klantigt  att försöka göra ett paradnummer av en gren som man själv med det egna partiet är så mycket bättre på? Hur tänker man, om ens alls, om man försöker smeta ner en politisk motståndare utan att ta reda på fakta och därmed falla på eget grepp?

För Stefan Löfvens uttalande måste ju ses som ett försök att utmåla sig själv och det egna partiet som ett med högre moral och aktning än den hos en motståndare man vill karaktärisera som det diaboliska. När man ska genomföra det stunttricket bör man ju först kolla upp fakta så man just inte faller på eget grepp. Om det finns anledning att tvivla på sanningshalten i det där ”moraliskt överlägsna”, bör man kanske hellre låta bli att gå i klinch med motståndaren.

Likadant ser det ut för journalisterna som också de borde titta på fakta istället för att sprida något som mest liknar politisk propaganda. Kvinnan ifråga – Margareta Larsson – har visserligen låg moral som tar pengarna. Men om möjligheten fanns och erbjöds, skulle då alla tacka nej? Jag är inte alldeles övertygad om att ett nej betyder ett nej. När man dessutom som journalist mest i förbifarten tar upp det faktumet att Margareta Larsson inte längre tillhör Sd, är oärligheten nästan total.

Slutsatsen att detta mer rör sig om politikens motsvarighet till skitsnack, ligger inte långt borta. Också slutsatsen att det demokratiska samtalet och tonen i detta är minst sagt låg är inte heller den gripen ur luften. Respekten, också för de med en avvikande åsikt, är där- med åter en förlorad konstart inom svensk politik. Det är nog det enda som begåvnings-reserven inom både journalistiken och politiken har lyckats uppvisa. Nej, jag har inte blivit Sd:are, men ärlighet i debatten kan man avkräva ändå. Den är härmed efterlyst.

De som försöker spela mest oskyldiga är i själva verket näst bäst i klassen på att  mjölka systemet på pengar. Inget bra facit Stefan! Men sämst av allt är att inte ta reda på fakta innan man uttalar sig. Statsminister Löfven ser därmed ut att bli årets mest molokne när det gäller kategorin ”ogenomtänkta uttalanden”. Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=745086

Löjesguiden återgår till en gammal vana och nominerar idag statsministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att grunda sina uttalanden på fakta är en överlägsen men sällsynt metod i statsministerns värld. Han borde pröva den lite oftare. Det är alltid något som fallerar och går åt fanders. Mest är det på grund av att faktagranskningen av fakta brister. Det gör honom och hans uttalande till dagens mest förväntade kandidat. Välkommen tillbaka till högformen Stefan.”

Det mest smaklösa

Säg mig den person som tycker det är rätt, anser att det är bra eller utifrån en ideologisk agenda tycker det är försvarligt att medvetet döda barn och jag säger att du har en handfull av dessa i landet. Peka åt mig på de uttalanden dessa personer har gjort till försvar och jag ser så få att de nästan inte går att räkna. Ändå finns det de personer som påstår att dessa människor finns och att uttalandena ingår i ett mönster där få eller inga finns.

Det finns dessutom personer som anser att dessa personer är de genuina och demokratiska debattörer som har en absolut rätt att diskutera. Deras brott är att de har liberala eller konservativa åsikter och därmed har man ur vänsterns ögon genast kopplat åsikt till andra åsikter som knappt finns. Allt för att smutskasta och i förlängningen tysta då det hela tiden i bakgrunden tycks finnas en agenda som bygger på att viss form av åsikt ska förbjudas. Så mycket för demokrati hos vissa vänsterdebattörer med andra ord.

Ayman Osmans Facebook-inlägg andades smaklöshet och ologiska kopplingar. Frågan är varför man gör just dessa sammanlänkningar och det möjliga svaret är tyvärr för att kväsa meningsmotståndare med odemokratiska metoder Foto: Skärmdump från Facebook

Debatten efter det oerhörda som hände i Trollhättan har fått känslomässiga dimensioner och inte undra på det, två personer – alla barn – är döda. Mördade av en person som måste haft grava utanförskapsproblem och som dessutom kan ha haft känslomässiga problem med svårigheter att känna empati t ex. Att mörda ett barn kräver att man är känslokall eller desperat, att göra det metodiskt gör det hela än värre.

Om han hade skjutit dem hade han haft avståndet som hade kunnat fjärma honom från de egna handlingarna. Nu gick han istället in på livet på värnlösa människor vilket gör förövaren än mer kallhamrad och känslomässigt avtrubbad. Det är få eller inga som kan gå in på blotta livet och driva en kniv i en annan människa mer än en gång, den här gången gjordes det tre gånger.

Ändå utnyttjas nu hela denna snaskiga historia till att fixa godhetspoäng och det är som sagt som vanligt vänsterrepresentanter som gör sig det besväret. En av dessa debattörer heter Ayman Osman. Han har en bakgrund i AFA och hittas numer i den så kallade research-gruppen vars uppgift är att gräva upp allehanda skit om meningsmotståndare som inte delar deras åsikt och sen sälja dessa till tidningar som X-Pressen.

Expressen plus Researchgruppen är sant och det här är vad alla andra seriösa debattörer tycker om den saken

I vanligt ordning har han likt så många medsystrar och bröder spetsat till det. I sin egna lilla Twitter och Facebook-kampanj har han tagit bladet från munnen och kallas demokrater som Ivar Arpi, Rebecca Weidmo Uvell, Per Gudmundsson, Jimmie Åkesson och Ebba Busch Thor indirekt för vara de som har inspirerat mördaren. Utan minsta bevis och utan att ens anföra några bevis för sin tes gör han alltså ett uttalande som inte bara är felaktigt utan också måste vara grovt kränkande mot dem som pekas ut.

Den demokratiska debatten har alltså nått ett nytt lågvattenmärke, knappast förvånande att det är en vänsterdebattör som står för det svamlet. Det är inte heller förvånande att Researchgruppen och förgreningar till AFA figurerar i den här soppan.  En sak är dock väldigt förvånande, ingen har pratat om den bakomliggande motiven till bland annat Ayman Osmans utspel. Den debatten avslöjar tyvärr en syn som man kan bli mer bekymrad över än själva uttalandet.

Man kan naturligtvis bara spekulera i dessa eftersom ingen direkt talar om sina motiv rätt ut, men låt oss göra det för en stund ändå. Delar av svensk vänster anser sig ju ha hegemoni på sanningen i debatten. Ingen annan än de säger som det är och ingen annan träffar mer rätt när de definierar ”sanningen”. Denna ”sanning” är absolut och går inte att ifrågasätta, det ingår ju så att säga i den totalitära ideologi som de alla svärmar för.

Också på Twitter gjorde Ayman om samma sak. Nedsmetning och löjligt låga argument med i det närmaste ologiska sammanlänkningar mellan personer som inte ens har gjort något i fallet är kännemärken vi känner igen. Foto: Skärmdump Twitter

Den gemensamma nämnaren för de uppräknade är flera. De är liberala eller konservativa i motsats till socialistiska, de utmanar vänsterns ”sanningar” med sina ”sanningar”, de debatterar framgångsrikt sin sak och de utgör ett hot mot den hegemoni som vänstermänniskor så gärna omhuldar.

I förbifarten avslöjar de också en del saker som inte är så lämpliga att dra fram i ljuset där vänstern ställs inför den bild de ogärna ser, den av hyckleriets. För vem kan kalla det något annat om man t ex anställer barn till högt uppsatta sossar på attraktiva poster på departement som Rebecca Weidmo Uvell har bloggat om? Vår ”solidariska” regering har ju i all sin välmening anställt dessa barn till högt uppsatta partikamrater på din och min bekostnad så då är det ju ”rättvist”.

Slutsatsen är alltså att man ska inte ifrågasätta vänsterns ”sanningar”. Gör man ändå det får man människor som Ayman Osman efter sig som utan bevis eller minsta antydan till härledning påstår saker ur tomma luften. Dessa påståenden är visserligen lögner men om syftet är att få alla andra att hålla mun är ju detta gott. Det är så man resonerar och agerar. För att toppa hyckleriet svänger man sig med ord som ”demokratiskt”. Sådana här människor vet inte ens om att i begreppet ingår det fria ordet, så demokrater är de inte.

Alla har rätt till en åsikt, också idioter. Att däremot hota, använda våld eller kväsa rätten att ha en åsikt är bara kännemärken för en icke-demokratisk tankegång som hör hemma bland ytterlighetsgrupperingar. Det är det fria ordet och allas rätt till en åsikt vi måste försvara mot just dessa extremister

Uttalandet visar också att inför nästa år när vi firar det fria ordets 250-årsjubileum mår inte det fria ordet så vidare bra i Sverige. Så kallade demokrater och debattörer som gärna vill utnyttja möjligheten i egna syften, men som inte är lika medlidande vad gäller andras tankar har sett till den saken. Det är hög tid med en debatt men också ett stärkande av det fria ordet, inte som vissa förordar ett minskande. Förstår vi inte vad debattinlägg/ påhopp egentligen syftar till, kanske vi inte är värda det fria ordet eller har det kvar så länge till.

Ytterligare ett sätt att utnyttja den tragiska händelsen i Trollhättan står Nyheter 24 för. Inte så förvånande kanske att det är just dom då de tycks gå över gränsen mest hela tiden. Den här gången har Tom Jerry Boman skrivit något som säkert kallas seriöst på redaktionen, men som efter mer normala måttstockar mer verkar vara ytterligare en cynisk vinkling av händelsen. Här hittar du länken som inte generar klick åt Nyheter 24.

Artikelns tes bygger på att mördaren var man alltså måste vi prata om den förkrossande majoritet män och pojkar som har begått liknande brott. Detta som om hela det manliga släktet är skyldiga till händelsen. En härlig ihopbuntning alltså, är en eller två skyldiga är alla det. Ingen fördom där från din sida Tom Jerry, men jag undrar lite lätt om inte har drabbats av en grav generalisering.

Återigen denna fullständigt fabricerade länk mellan fiktion och fakta. Denna gång mellan män, manlighet och skolmord. Den logiska frågan blir när Tom Jerry ska rusa in på närmaste skola och börja hugga ner barn? Den frågeställningen är ju nämligen ungefär lika logiskt som det påstående han gör. Det är också ett ungefär lika lågt slag under bältet som han själv ger uttryck för.

Slag under bältet ansågs en gång ojust, nu är det mer regel än undantag. Debattörerna tävlar snart i vem som kan utdela det värsta slaget Foto: Wikimedia Commons

Med den fart de låga kommentarerna och ologiska kopplingarna mellan fenomen som inte existerar, har vi snabbt hamnat i debattens stinkgöl istället för i dess porlande bäck. Förr talade alla, särskilt inom politiken, om vikten av att respektera motståndaren även om man ansåg att denne hade fel.

Numer tycks den principen vara död för att istället som i båda fallen ha ersatts av en tanke om att debatt är en envägskommunikation som förs av en part och om mottagaren inte gillar budskapet totar man ihop en snaskig och smutsig lögn som får dem att hålla truten. Nersmetningstaktik och respektlöshet går plötsligt hand i hand.

Det underliga med vår tid är att de som säger sig stå för öppenhet och tolerans bara använder detta som en förevändning för att använda metoder vi känner igen från historien. McCarthy-erans tankar och förfarande känns igen, också flertalet fascistiska regimer genom historien har använt både lögnen och förföljelsen av oliktänkande som metod.

Också Brezjnjev-åren under Sovjetväldet med dess förtryck av oliktänkande och åsiktsavvikelser dyker upp i bakhuvudet. I alla fallen kan man säga att vi tycks ha lärt oss lite eller inget av historien, det om något är vad dessa debattörer har visat. Cirkeln är sluten och vi börjar bara om på ett nytt varv med samma resultat som då.

Historien tycks upprepa sig med samma resultat nu som då. Samma förtryck, samma metoder och samma mål tycks åter ha kommit på modet och svensk vänster går från mörker till mörker. Debatten är värd mer värdighet än vi hittills har sett Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag de vänsterdebattörer vars agenda är att kväsa andras rätt till det fria ordet som t ex Ayman Osman. Motiveringen lyder: ”Det är uppenbart att ni bara gömmer er bakom ord som ”demokrati” där ni egentligen menar åsiktshegemoni. Det är också rätt solklart att det fria ordet är ett begrepp som knappast gäller två sidor i debatten efter utspelet. Ingenting rättfärdigar morden i Trollhättan, men ingenting rättfärdigar heller att utnyttja tillfället att medvetet göra vansinniga kopplingar mellan debattör och förövare i syfte att tysta. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

Svär Inte I Den Feministiska Kyrkan

Den utmärkta TV-serien ”Twin Peaks”, världens bästa om ni frågar mig, innehåller citatet ”the owls are not what it seems” (fritt översatt: Ugglorna är inte vad de verkar vara). Det citatet skulle mycket väl gå att använda på svensk vänster och då talar jag om allt från socialdemokratin till ytterlighetsvänstern. De låtsas vara godhetsapostlar men de är hatmånglare i en helt egen klass, de är helt enkelt inte det de säger sig vara.

Lika bakvänt är det med språket. När en godhetsapostel säger att folk hatar är det snarare för att de själva gör det. Den enda logiska förklaringen till deras vilda fantasier är att vissa människor ger uttryck för åsikter som inte överensstämmer med deras. Sånt kallas normalt sett för ”yttrandefrihet” men i deras värld är det en godhetshandling att tvinga folk till tystnad. Det är ju åsikter som sagt inte är sanktionerade av godhetsrörelsen och sånt kan man inte tillåta.

En dunk i trapezius är målet för varje rättrogen medlem i godhetseliten. Belöningen för varje oseriös debatt är ju en plats i värmen Foto: Studyinukraine

Godhetsapostlarna dunkar tvärtom varandra på axeln varje gång de kan få en Breivikare att hålla käften. Det är så alla kallas som inte instämmer i deras åsikter. Att de inte ens kommer i närheten av någon slags sanning är inget som ens berör denna härskara. Den senaste i raden av dessa som fått smaka på hur det känns att bli bunden vid skampålen och allmänt bespottade för att han uttrycker en annan åsikt, är GP:s skribent Csaba Bene Perlenberg.

Han gjorde ju det oerhörda att han skrev en ledare i GP som inte gick stick i stäv med den syn man måste ha för att få lov att uttala sig. Artikeln handlade om något så sensationellt som att fokus på flickor i skolan i i radikalfeminismens namn, nu har börjat kosta pojkarna skolresultat därför att skolan inte ser dem. En riktig slutsats men man säger den inte ostraffat. Vi lever ju i landet där lögnen är inskriven i grundlag. Där står ju också att ”all offentlig makt utgår från folket” när det borde vara formulerat ”all offentlig makt utgår från socialdemokratin och miljöpartiet. Har du en annan åsikt kommer vi att mobba dig till dess du inte orkar mer eller emigrerar.”

Vi lever i lögnernas mittrike där det gäller att vara en i mängden och därför säga ”rätt saker”, det är priset för vår konsensus-kultur Foto: Dailymail

I Sverige måste du också skriva under på vad feministerna säger. Ställer man inte upp på beskrivningen om mäns överordnande makt är man fördömd. Resultatet kan mycket väl bli yrkesförbud inom vissa sektorer och definitivt mobbning. Ju högre profil du har som kan utgöra ett hot desto mer mobbning på twitter och i ”Nyhetsförmedlande” propagandablad som Nyheter 24.

När sedan Csaba Bene Perlenberg blev inbjuden att debattera det hela i det något dubiösa programmet ”Debatt”, visade det sig hur välplanerat SVT hade lagt upp strategin den här gången. Ett: Bjud in opponenten/den med avvikande åsikt under förespegling att han/hon ska få göra sin röst/syn hörd. Luras de att tro på den myten är halva nöjet redan säkrat. Som debattör har man dock inget val, sanningen måste ju samtidigt ut och här är tillfället. Två: Bjud in den mest rabiata motståndaren du kan hitta. Gärna någon som dessutom är durkdriven i allehanda härskartekniker. Denna någon i detta konkreta fall blev Ida Östensson. Programmet hittar du här, scrolla fram till ca 21 minuter in eftersom programmet inleds med en Saudi-debatt.

Tala aldrig om din version av sanningen, det slutar bara med att du stämplas som hatare. Det är snarare så den svenska debattens mekaniker fungerar Foto: Quotespin

Perlenbergs mycket riktiga slutsats är att feminismen har satt fokus på tjejerna i skolan men att det också har lett till att pojkarna har fått mindre uppmärksamhet. Ett faktum man kan utläsa ur ett allt sämre skolresultat. Ida Östensson som deltog i debatten hade förstås en annan förklaring. Det är mansnormen som är det som spökar till det. Om henne och andra hårresande saker i feminismens namn kan man läsa om på WTF Toklandet. I följande inlägg har Toklandet skrivit om ämnet och också på Susanna Varis blogg kan man läsa om programmet.

Denna eviga förklaringsmodell i repris alltså. Det är mäns egna fel, det kollektiva skuldbeläggandet är den gängse modellen för att förklara något och den linjen får man inte avvika från. Även när den är fel är den rätt och inget har vare sig Ida eller några andra feminister att backa upp sina påståenden med. Det spelar dock mindre roll i sammanhanget, den egna sidan kan ju nöja sig med att påstå så har man rätt. Allt enligt vår nya postmoderna kyrka där feminismen är huvudideologi.

Är feminism i själva verket vår nya kyrka? Alla kriterier för en sekt är ju redan uppnådda så kanske är detta det nya logisk steget Foto: Wikimedia

Ida Östenssons felaktiga tes följs naturligtvis av den minst lika felaktiga slutsatsen att det är ”antipluggkulturen” som ligger bakom. Ingen vetenskap här inte, det är ju patriarkal förtryckarteknik. En anti-intellektuell idé som bara kan vara framvärpt av diverse hen på Södertörns Högskola, något du kan läsa mer om på Susanna Varis blogg. Vetenskapen har ju avfärdat just denna tes som humbug. Detta framgår av följande video. Resultatet av pojkars ”antiplugg-kultur” och den snedrekrytering som är resultatet med nya politiska haverier i vår regering kan man läsa om på Fnordspotting.

Därmed visar Ida Östensson att feminism är dels antivetenskaplig, dels antijämställd eftersom hon viftar undan argumenten och förnekar faktum med stundtals löjeväckande argument. Istället biter hon likt en terrier sig fast vid att feminismen minsann är den ideologi som ska skänka oss jämställdhet, trots att den bara skänker jämställdhet till ett kön inte två. Mer om ohederligheten i argumenteringen hittar du på Bittergubbens blogg.Frågan är om den ens hjälper tjejer så länge man ser dem som ”offer” som måste hållas under armarna och hela tiden ha hjälp. Det vore nog dags att låta människor pröva sina egna vingar istället. Den läxan gäller generellt för alla kön i landet.

Precis som hundar och tuggben kan inte svensk godhetsrörelse släppa teorierna om ”mansnormer” och ”antiplugg-kultur” trots att de är fel Foto: Bitiba

Östensson gör också en tankevurpa i programmet. Hon utgår ju från att mansnormen idag är starkare eftersom vi har fått en påstådd antipluggkultur, en kultur som alltså inte finns. Alltså var mansnormen svagare förr, trots att den egentligen var starkare förr men det är utanför ämnet. Ändå talas det om den ”traditionella mansrollen” som den vore oberoende av tidsperspektiv. Huh? Hur ska du ha det Östensson, man kan inte beskriva ett fenomen i ett sammanhang för att genast skifta fokus och prata om ett snarlikt sammanhang fast i helt andra termer och beskrivningar. Det om något är ovetenskapligt igen. Mer om detta faktum hittar du på Genusdebatten i deras blogginlägg signerat Erik.

Så här kan godhetsrörelsen urskulda sin egen unkenhet. Pavlos Cavelier Biza är inte vem som helst utan SSU-ordförande i Uppsala Foto: WTF Toklandet

I nästa steg i processen hur man neutraliserar en fiende finner vi ”twitter-raseriet”. En skara troll lojala med saken och troligen hjärntvättade av åratal av indoktrinering i institutioner som skola och chatgrupp, rycker ut för att understödja den statsfundamentalistiska ljugorgien. Man använder gärna värdeladdade ord som ”patetisk”, ”sorglig” och ”gråtfärdig” för att förstärka intrycket av att motståndarsidan nu har baxat upp en rättshaverist. Har denna en roll som i Perlenbergs fall ledamot i kulturnämnden i hemstaden och ledarskribent i Gp, kräver denna ”storm” genast personens avgång. Troligen har de som nu kräver detta aldrig heller ens övervägt att rösta på vare sig honom eller det parti han företräder. Beteendet är alltså bara den digitala motsvarigheten till gatans parlament.

Sura krokodiltårar kan vara godis men inte på de sociala medierna. Där gråts det så fort någon uttrycker en avvikande åsikt, något som kallas pluralism och är en hörnsten i demokrati. Där är det dock hos vissa något konstigt med det Foto: Candypig

Skönt då att veta att den anti-nazistiska kampen förs med exakt samma metoder som de en gång nazister använde. Partiet NSDAP använde ju hånet och ringaktningen av en hel grupp som vapen. När tiden sen var mogen gick man ju som bekant betydligt mer hårdhänt fram. Hyckleri och hårresande? Inte alls! Ett normaltillstånd i den svenska debatten där godhetsapostlarna anser sig ha det moraliska förbehållet. Svensk vänster, för det är ju dem jag skriver om, har därmed anammat samma ideologiska tänkesätt som bröderna och systrarna i bolsjevikrörelsen en gång hade. De har tyvärr också tagit till sig de metoder de beskyller andra för att använda.

Propaganda med otäcka undertoner är en pålitlig metod, här en nazistisk propaganda-affisch. Genom att byta ut ordet ”jude” mot ”patriarkat” får man en inblick i dagens debatt Foto: Wikipedia

Andra som inte faller inom den skugga som åsiktskorridoren utgör, faller hårt. Här får man inte uttrycka en avvikande åsikt inte. Om man som Perlenberg ändå gör det får man räkna med konsekvenser som twitter-stormar och hånfulla kommentarer. Och det är där vi landar, Perlenberg och andra som framför en tes möts med förlöjliganden istället för en seriös debatt. Kan man förvänta sig något annat från en vänster som för länge sedan har tappat sin moraliska kompass och istället för att argumentera förlitar sig på personer som Ida Östensson?

Löjesguiden har äran att få välkomna Ida Östensson till kandidaturen för priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Vetenskaplig fakta tycks inte vara något för en person som redan på förhand har bestämt sig för hur allt förhåller sig. Teorier lika  lätta som luft och lika täta som såll är däremot alltid gångbara i en debatt som präglas av fördumning och ren felaktighet. Feminazismen är därmed etablerad, allt har samma ursprung där ”judar” bara bytts ut mot ordet ”män”. Det är ”mansnormen” och ”antipluggkulturen” som ligger bakom allt trots att dess inte ens finns. Det måste vara bekvämt att sitta på sidan som kan nöja sig med att påstå men som friskrivit sig från att bevisa. Fast det enda det visar mig är att Monty Python hade rätt när de tillsammans med Neil Innes, som också framför i klippet nedan, skrev låten ”How Sweet To Be An Idiot”.