Att missuppfatta en ideologi

Liberalism betyder ju ”frihet” och det är just det som man säger att ideologin står för. Jag skulle jättegärna vilja vara liberal om det inte vore för att liberala krafter i Sverige hela tiden missuppfattar ordet. Frihet blir i alltför mångas tolkning frihet för vissa men ofrihet för andra. Låt mig ta ett exempel från Liberalernas (fd Folkpartiet) mindre underbara värld när Maria Arnholm ska tala om feminism (Folkpartiet Upplands-Väsbys hemsida). Jag citerar:

”En fråga som ofta diskuteras är föräldraförsäkringens utformning. Många vill se en tydligare styrning och fler öronmärkta månader……..

Vi i Folkpartiet vill öronmärka ytterligare en månad i föräldraförsäkringen åt vardera föräldern. I dag tar kvinnor ut den stora majoriteten av alla föräldradagar, och det gör att det finns en statistisk diskriminering på arbetsmarknaden.”

Uppifrån kommande diktat om att man måste per förälder ta ut en viss mängd i föräldraförsäkringen. Hur kan statlig inblandning i den enskilda angelägenheten på minsta sätt kallas liberalt? Det här låter snarare som samma socialistiska mumbo-jumbo som vänsterpartiet svänger sig med, eller varför inte feministiskt initiativ! I citatet finns ju inte ens ett spårämne av liberala tankar.

Politiska beslut och förslag följer alltid samma mönster i Sverige. En politiker kör upp handen i röven på medborgaren som sedan lydigt ska dansa efter pipan. Till och med så kallade liberala tycks ha missuppfattat hela sin ideologi och anammar samma synsätt Foto: Wikimedia Commons

Men Liberalerna är inte ensamma om att omfamna Sovjetinspirerat tankegods. Också liberala tidningar som DN flirtar ju hej vilt med ganska ljusskygga idéer. Nu senast skrev
t ex Björn Wiman (DN; Archive-länk) en fullständigt obegriplig artikel i tidningen. I den ville han i tryckfrihetens namn sänka ribban för det fria ordet på sociala media som Facebook!!!!???? En mindre liberal och samtidigt mer vettlös tanke är nog svår att hitta!

Men det förment liberala åsido, hur kan man ens komma på en så befängd tanke? Senast man räknade 2015 hade Facebook 1,35 miljarder användare (PC För Alla). Det är ganska naturligt att bland alla dessa människor kan hitta både ”normala” och ”avvikande” människor. Här finns brottslingar, mobbare och idioter som vill övertyga dig om allt möjligt från religion till politik.

Men här finns också genuint vänliga och trevliga människor, faktum är att de flesta är just genuina och trevliga. Om man inte tycker det använder man funktionen ”ta bort som vän” som hittas på varje profil undre rubriken ”vänner”.

Skulle detta inte hjälpa anmäler man. Just Facebook har faktiskt en utredningsavdelning som tar hand om fall av kränkning. Ett av deras problem är lagstiftning i olika delar av världen och också inställningen hos olika människor i synen på näthat. Vad som är en kränkning och lagöverträdelse i Sverige, kan vara helt oreglerad i Saudiarabien t ex. Det här är ett problem därför att om en Saudier under de lagar som råder där, kränker någon här blir de juridiska spetsfundigheterna genast en stötesten.

Den kulturella synen är också viktig, vad som är en kränkning för en kan vara en harmlös sak för en annan. Kallar jag dig ”förbannade hund” skrattar du antagligen, säg samma sak till Saudiern och du ska få se på utbrott. Grundprincipen för dem är dock att känner en person sig kränkt utreder man eventuell överträdelse. Det har till och med hänt att folk har blivit avstängda permanent eller tillfälligt från Facebook så sanering finns redan.

De olika användarnas olika kulturella perspektiv är en svår fråga att knäcka för olika sociala media men grunden är att alla som känner sig kränkta ska kunna anmäla och få saken prövad. Det finns också en avstängningsknapp. Foto:By Norbert Aepli, Switzerland (User:Noebu) – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6859266

Det är alltså upp till dig att sätta gränser, att avgöra vad som är tolerabelt och vad som inte är det. Hela tiden kan du om det inte är okej stänga av en person. Istället tycker Wiman alltså att Facebook ska ta tag i saken. Säg mig Björn, tror du att det är lätt att följa varje steg och uttalande 1,35 miljarder människor gör? Är det inte ganska typiskt för Sverige att allt ska komma uppifrån, att det alltid är någon annan som ska göra det som annars är så enkelt för den enskilde?

Björn Wimans artikel är en smärre katastrof på ett annat sätt också. Att en journalist sitter och mellan raderna antyder att vissa inskränkningar i det fria ordet är okej är så bortanför anmärkningsvärt att man häpnar. Skulle man gå in och kolla allt och alla skulle detta nämligen drabba fler oskyldiga än skyldiga. De flesta är nämligen inte skyldiga till sexuella trakasserier t ex. Att artikeln dessutom kommer samma år som vi firar vår tryckfrihets 250-års jubileum (Svenska Journalistförbundet; Archive-länk) är direkt smaklöst.

För betänker man hur många sidor det finns på nätet och hur många människor som faktiskt rör sig där är näthatarna som alla talar om få men högljudda. Ett enkelt knep att bli av med dem är att blockera och stänga av. Funktionerna finns och är lätta att använda så det är ingen ursäkt vare sig för Björn eller andra som hela tiden påpekar allt detta näthat. För övrigt fokuserar ju han och alla andra bara på vissas näthat men inte andras! Hur kan det komma sig Björn?

Till sist spårar hela artikeln ut i dels kopplingen till händelserna på Stockholms Central där flera huliganer gick till attack på Stockholms Central (Aftonbladet; Archive-länk) med näthat. Vad de två fenomenen har med varandra att göra återstår att förklara. Artikeln ger ingen som helst utom ett kryptiskt ”näthatet tar klivet ut på gatan”. Ingenstans försöker han dock göra det klart att samma personer som pucklade på migranterna också är de som hatar på nätet.

Björn Wiman är inte ensam, så många innan honom har gjort samma sak. Man skapar en koppling mellan två fenomen men man bryr sig inte ens om att bevisa att den finns, än mindre hur den ser ut. Det räcker bra med att påstå så finns den. Djupt oärligt DN! Foto:Wikimedia Commons

Här har vi dock ett rätt typiskt fenomen för den här typen av artiklar. Man gör kopplingar vare sig de finns eller inte! Man bryr sig inte heller om att ens försöka leda i bevis att ett sånt samband skulle finnas, det räcker så bra att man bara påstår så är det så! För här är både Björn och andra ute efter att skapa en poäng och då är alla tricks i boken tillåtna. Den som inte håller med heter snart Breivik i efternamn. Troligen är han eller hon också nät- hatare utan att ens själva veta om det, det räcker med att ha en avvikande åsikt.

Björn tar i sin emfas till ytterligare ett trick och det heter ”överdriften”. Om man beskriver något som Facebook som ett ”träsk av sexism, rasism och grova våldshot” har man nog silat myggen men svalt kamelerna. För sällan har väl någonting beskrivits mer fel än så. Jag har många gånger hamnat i hätska diskussioner, debatter med diametralt olika åsikter men aldrig mött, utsatts för eller använt mig av något av det han beskriver. Återigen finns ”stäng av-funktionen” och anmälan om detta ändå skulle ske.

Trots det vill inte Björn se. Han vill hellre koncentrera sig på det näthat som också finns på Facebook men ser samtidigt inte all den sunda diskussion som pågår. Återigen är det som om blindheten inför allt har ett syfte – att skapa en poäng för att kunna driva en tes och kanske också tysta opposition. Den tesen kan man bara misstänka vad den är, den sägs nämligen aldrig rent ut vilket är skickligt, men att sänka ribban för det tillåtna är inte så långsökt att tro. Det är i själva verket syftet med hela artikeln.

Jag ska försöka ge en alternativ förklaring till varför personer som Björn och många andra journalister i vårt land faktiskt vill inskränka en del människors rätt att uttrycka sin åsikt. Alla dessa personer tycker sig ha en så fin och fulländad syn på saker och ting så att när någon kommer och stör deras livsbalans genom att göra något så oerhört som att ifrågasätta deras syn och relevansen i denna, vill man genast täppa till truten på den personen. Deras ryggmärgsreflex är helt enkelt att vissa åsikter ska existera, andra inte.

Ibland undrar man om det inte vore bättre med en apa än dagens svenska journalister. Risken finns ju att de skulle kunna slås intellektuellt med aplängder när det gäller slutsatser i artiklar. Foto: By New York Zoological Society – Picture on Early Office Museum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=53772

Är man feminist, vänster, godhetsapostel, för islam, antirasist, skänker pengar till tredje världen eller klappar hundar och bebisar på gatan är man kvalificerad. Är man avvikande på någon av de punkterna är man det inte. Och är man inte med så är man emot, det hela är väldig enkelt. Naturligtvis ges medlöparen möjligheten att tvåla till den ”orättfärdige”, är man däremot inte detta får man knappt uttala sig. Återigen extremt genomskinligt och förutsägbart.

Tidningar som DN lierar sig gärna med den här typen av åsikter av flera skäl. Pyser det över av ren ilska så genererar det i varje fall klick och det ger annonsintäkter. Den nya tiden och de föränderliga vindarna som viner kring tidningsbranschen har drabbat tidningar som DN hårt och något måste göras. Vad bättre än lite sensationsjournalistik? Men som vanligt fastnar skrattet i halsen, den här typen av debattörer menar ju det de skriver!

Än läskigare blir det när man betänker att allt detta sker med det goda minnet av att tidningen för länge sedan, särskilt sedan Peter Wolodarski tog över rollen som ansvarig utgivare, har förlorat sin Liberala kompass. Idag har den vridits många grader åt vänster och dessutom åt ett håll som inte heller ogärna ser inskränkningar i det fria ordet. Men som alla kanske vet är vägen till helvetet kantad av goda intentioner.

De två exemplen i inlägget visar istället ett tydligt tecken på att liberala idéer snarare används till något helt annat än det som det var tänkt. Det finns naturligtvis andra partier och andra exempel men i stort så är liberala idéer idag liktydiga med betydligt mer totalitära tankar än de frihetliga man säger sig omhulda. Vi firar visserligen 250-års jubileum för tryckfriheten men faktum är att den mår sämre än på länge.

Yttrandfrihet och tryckfrihet mår sämre än på länge men det man bryr sig mest om är att kunna sänka ribban än mer. Ett faktum som förenar allt från hederliga Stalinister till så kallade liberala krafter. Foto: Wikimedia Commons

Att det ibland handlar om liberala tankeströmningar som ställer sig bakom idéerna är illavarslande. Att det är DN som ofta står för dessa är symptomatiskt och ett tecken i tiden man knappt längre reagerar på. Låt DN vila i frid Wolodarski! Lär er också gärna vad liberalism betyder i praktiken, det är inte för mycket begärt trots allt…..eller?

Som ett litet ps och en artikel som först framkallar ett skratt för att sen fastna i halsen kan man säga att liberala krafter i Sverige nu har bevisat det. Liberalernas ungdomsförbund LUF:s Stockholmsavdelning har under helgen som gick kommit fram till de mycket bisarra besluten att föreslå en legalisering av incest och nekrofili (Aftonbladet; Archive-länk). Kanske är rent av liberala tankar i Folkpartiets variant bara ett annat uttryck för galenskap?

Löjesguiden nominerar idag DN, dess högsta ledning och Björn Wiman till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med påhittade kopplingar mellan fenomen, förment liberala åsikter och en dold agenda av inskränkthet har DN och dess gärning drivit det fria ordet mot en slags medial istid. Få gånger har så många gjort så mycket för att fullständigt inskränka just yttrandefriheten. Att det sker under falska förespeglingar dubblerar er värdighet när ni nu som formfulländade kandidater har blivit nominerade.”

Kod 291 eller hur man monterar ner en demokrati

”Droppen urholkar stenen” lyder ett talesätt som i fritt tolkat betyder att också något så obetydligt som en droppe kan urholka något så hårt och beständigt som sten. Precis som droppen kan också små förändringar i samhällets sätt att hantera situationer och ändringar av regler eller policy bidra till att förändra hela situationer till det bättre men också till det sämre.

Sverige har ju något så unikt som en offentlighetsprincip som i stort säger att all materiel som framställs i en myndighet är offentlig för medborgarna om inte nationens säkerhet äventyras eller sekretess råder för att skydda person från oönskade effekter. Den principen har dock redan börjat naggas i kanten t ex genom allt mer bolagisering av offentligt ägda företag.

Som medborgare äger vi via skattsedeln kommunala och statliga företag men sen åttiotalet har allt fler övergått till att bli aktiebolag och då kan det offentliga gömma undan fakta för medborgaren eftersom ett sånt bolag lyder under aktiebolagslagen, inte offentlighetsprincipen. Det är alltså ett ganska snyggt sätt att hindra både medborgare och journalister från att granska de affärer som plötsligt sköts över våra huvuden utan att vi kan göra något åt det. Vi är ägare men vi får reda på lite eller inget, så jättedemokratiskt!

Som skattebetalare äger du offentligt ägd industri, kommunala bostadsföretag, kollektivtrafikföretag osv. Politikerna har sett till att få ensamrätten över bestämmandet genom att göra om dessa till aktiebolag vilket hindrar från insyn enligt offentlighets-principen. Foto: By Photo by CEphoto, Uwe Aranas / CC-BY-SA-3.0, CC BY-SA 3.0

”Sekretess” i ett ärende kan man använda då det finns risk för att enskild eller grupp kan lida skada om en uppgift kommer ut. Den kräver ett juridiskt förfarande som ska hindra att stämpeln används på ett sätt som inte var tänkt. En diskussion som har rasat mellan två sidor under en tid har varit den om hur många av de nyanlända som kommer hit som begår brott.

Jag har allvarligt talat ingen aning och det har ingen annan heller, den enkla anledningen är att brottsligheten är hemligstämplad med den bekväma stämpeln ”arbetsmaterial” hos polisen. För frågan är infekterad. Polisen som ska handskas med problemet är klämd mellan två synsätt. Den sidan anser att det är en rättighet att få reda på fakta och en sida tycker att allt som andas avslöjanden är rasism. Men nej, det är inte rasism att avslöja hur saker och ting ligger till, det brukar kallas ”information” och är en rättighet för medborgaren.

Landets polisledning är till och med så nojig över fenomenet att man nu har beslutat att lägga locket på. Rikspolischef Dan Eliasson har ju till och med gått så långt i sin iver att hindra journalister och allmänhet från att ta reda på statistik att uppgifter har hemlighållits för att ”inte gynna rasistiska organisationer”. En term som för tankarna till helt andra samhällssystem och tidsepoker och som dessutom är till för att hindra SD från att växa mer.

Bedömningen från polisledningen är att all typ av information som handlar om problemet är ”arbetsmaterial”. Därmed ska det också stanna inom polisens fyra väggar. Konkret innebär det att man inte informerar den som vill ha ut en sån uppgift. Polisen ute på fält har till och med en kod för brott som begås av nyanlända, beteckningen är 291.

Allt material som polisen sitter på som stämplats ”kod 291” och som innebär brott begånget av nyanlända är också hemligstämplat material. Anledningen är att man vill använda det internt som ”arbetsmaterial” men misstanken finns att det är för att inte spela främlingsfientligheten i händerna. Resultatet kan bli att man spelar främlingsfientligheten i händerna. Foto: Wikimedia Commons

DN som själva har anklagats för att ha undanhållit uppgifter, har nu själva drabbas och har därför börjat reagera. Hyckleri javisst, men man kan nog inte förvänta sig så mycket mer i Sverige 2016. I artikeln (DN; unvis.it) som beskriver koden kan man läsa om att direktivet lyder att inget ska lämnas ut vare sig till privatperson eller press. En intressant detalj i artikeln. Det hänvisas till pressekreterare Stephan Ray, men ett så här genomgripande beslut måste ha fattats på mycket högre nivå men detta framgår inte av texten.

Så länge projekt ALMA är igång vilket är mottagandet av flyktingar, ska inget arbetsmaterial lämnas ut. Många enskilda kommunikatörer och polismän är oroade över vad man ser som ”mörkläggning”. Många känner dessutom att de tvingas meddela något de inte själva kan stå för och som de inte begriper. Interna dokument talar om direktiv som lyder:

”Angående resurskod 291 som blivit känd för media. Koden används som arbetsmaterial för den dagliga lägesbilden. Den dagliga lägesbilden är hemligstämplad varför det som står där inte ska lämnas ut /…/ Ingenting ska ut i pappersväg gällande Alma-kommenderingen så länge den pågår.”

Misstanken att det återigen är rikspolischefen Dan Eliasson som är huvudet bakom direktiven finns men har ännu inte bevisats. Hans motiv är ju att inget ska komma ut som kan gynna SD ungefär som när han undanhöll uppgifter om händelserna i Kungsträd-gården Stockholm i somras. Den gången lät man bli att tala om att det var personer med utländsk bakgrund som stod för många av de övergrepp som förövades. Nu i efterhand har man tillsatt en utredning (Expressen; unvis.it) för att hanteringen inte ska upprepas.

Men det kan komma att visa sig att händelserna kring avslöjandet av kod 291 är ytterligare ett sorgligt kapitel i den historia som omger rikspolischefen. En person som för övrigt borde avgå eftersom en sån här händelse smutsar ner hela det offentliga och hotar att för lång tid framöver sabotera det förtroende som myndigheter, t ex polisen, har i allmänhetens ögon. Det är alltså viktigt att återupprätta förtroendet och då måste man ta till rätt drastiska metoder.

Precis som Tricky Dick eller Richard Nixon en gång gjorde borde Eliasson avgå på grund av alla oegentligheter som har pågått i högsta ledningen av polisen. Kod 291 tycks bara vara ytterligare en bekräftelse på att ledningen av polisen är direkt politiskt styrd och att den agerar i politiska intressens tjänst. Foto: Wikimedia Commons: Nixon-Depart

Öppenhet har dessutom hittills varit våra myndigheters måttstock. När medborgarna nu medvetet förs bakom ljuset kan man börja tala om den nedmontering av samhället och demokrati som faktiskt pågår varje dag i vårt land. Det är skrämmande att konstatera att en myndighet som polisen alltså mörkar så viktig information men det är dessutom kontraproduktivt.

Man anger ju som anledning att man inte vill spela främlingsfientliga krafter i händerna, men det är precis det man gör. För med ett avslöjande som detta anar ju folk sig till en konspirationsteori som plötsligt mot all förmodan faktiskt har blivit besannad. Vi får inte reda på fakta, vi undanhålls fakta och vi förmodar saker och plötsligt visar det sig att de är sanna och att verkligheten döljer än mer. Det är då man reagerar och den reaktionen är just den som personer som Dan Eliasson vill undvika. Varför tror han att SD ökar?

Dan Eliasson är alltså inte bara en person som städar undan obehagliga sanningar, som bryter svensk förvaltningstradition eller som är en lydig liten sosse. Han är dessutom en person som agerar SD:s vallokomotiv, något han säger sig vilja undvika men är ändå. Makten har helt enkelt blivit en klantig organisation som gör det som man vill motverka. Det finns alltså så många anledningar att avskeda eller omplacera en person som Dan Eliasson att de är svår att hålla reda på.

Att han dessutom har fått en del av sina medarbetare/underlydande helt förvirrade och främmande inför det som händer internt inom polisen vittnar dessutom om dåligt ledarskap. Det kan aldrig vara ett gott tecken att folk börjar uttala sig som om de kände att de hamnat i en omöjlig situation de inte vill vara en del av. Tyvärr är det inte första gången som anställda har saknat förtroende för just Dan Eliasson. När han var Generaldirektör på Försäkringskassan (DN; unvis.it) hände samma sak.

Att Dan Eliasson inte kan hålla isär sina roller utan agerar politiskt som både Generaldirektör och tjänsteman är ett fenomen som börjar bli alarmerande. Socialdemokratin fyller helt enkelt tjänstemannakåren med partitrogna vilket gör tjänstemannakåren mindre objektiva. Något Eliasson verkligen har visat genom åren Foto: Dan Eliasson Twitter

Löjesguiden nominerar idag Dan Eliasson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du säger dig agera i demokratins tjänst och att vilja motverka rasistiska och odemokratiska krafter. Ändå är det just dessa du spelar i händerna och det gör dig möjligen klantig. Men när man tar till odemokratiska metoder för att uppnå samma sak då är man inget annat än antidemokrat. Att kunna ta del av information tillhör det öppna samhället och är en demokratisk rättighet, du anser tydligen något annat något motsatt. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.

Det är dags att tala om rasismen

Så fort man läser om rasismen så heter det alltför ofta att det bara är vita som kan vara rasister. Vita approprierar andras kultur, vi förnedrar och degraderar och vi är definitivt  bara ute efter att utnyttja situationen till vår fördel. Trots detta finns rasismen i alla, inte bara vita. Vissa gömmer sig bakom det faktumet att de kan kalla sig ”rasifierade” och genast blir de lika rasistiska som de som de anklagar för rasism.

Nej, jag förnekar inte att rasism finns. Det gör den och den är vidrig, men talar man om en persons rasism, och det ska man, så måste man också prata om den andres. Talar man bara om en person och dennes tillkortakommanden missar man ju halva debatten. Det är som att säga att man ska tala om politiken som socialistisk, men inte konservativ eller liberal. Det finns många aspekter av ett problem och ingen vinner på att gömma undan dessa.

Det finns säkert de som vill att debatten enbart ska föras ur ett perspektiv och att ett synsätt ska få komma till tals, men det gynnar knappast debatten. Snart är ord som ”rasism” och ”ideologi” (särskilt vissa) ingenting värda eftersom begreppen har förlorat värdet Foto: Wikimedia Commons

Lite glädjande är det då att den omvända rasismen nu har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Petra Åkesson är sociologistuderande från Malmö som har påbörjat en c-uppsats där hon intervjuar invandrarkillar som har sysslat med personrån i staden. Tanken var att se vilka bakomliggande motiv som fanns och de framkom med besked, det handlade om att specifikt söka upp svenskar för att råna dessa och få känna makten över sina offer. Artikel hittar du i DN (unvis.it).

I texten uttrycker en av personerna det rakt ut:

”För mig är det att svenskarna ska lägga sig ner på marken och pussa mina fötter.”

Känslan av att på något sätt ha lyckats finns också där. Att få känna att man har gjort något bra är ett behov alla människor har också de här personerna, de har dock ett lite annorlunda sätt att uppnå detta. Följande citat ur artikeln säger väl allt:

”det kommer en härlig känsla genom kroppen när vi rånar, man känner sig nöjd och glad, det känns som man har lyckats”.

”Vanliga” människor vet gränsen mellan rätt och fel, här har de plötsligt suddats ut. Man ser dessutom till att specifikt sikta in sig på en speciell grupp utifrån etniska urval och ser till att attackera dessa enbart därför att de tillhör denna grupp. Kan något bli mer rasistiskt? Knappast troligt, men ändå fortsätter dumheterna från den sida som menar att rasism bara kan komma från vita.

Sanningen är att all form av selektering på grund av färg, ras eller religion är fel. Idag handlar dock debatten inte om allas rätt till att slippa detta utan bara om vissas rätt, det är lika galet. Foto: ”Rainbowcrayonsphhoto 11261 20090519-1” by Freerange Stock Archives – everystockphoto. Licensed under FAL via Wikimedia Commons

För förnekelsen av all fakta i sammanhanget bara fortsätter, ett exempel är som vanligt Metro som för två veckor sedan publicerade en debattartikel (unvis.it) där skribenten Ibrahim Alkhaffaji förde fram just denna tes. Rasist kan bara en vit person vara, allt annat är påhitt så intervjun i DN är med andra ord antingen fejkad eller helt fel. Dumhet är dumhet, men att fortsätta att förneka när så övertydlig fakta serveras som i DN-artikeln är som att bekämpa själva verkligheten.

I artikeln framförs bland annat argumentet att alla muslimer görs kollektivt skyldiga till attackerna i Paris medan en vit medelklasskille från Trollhättan inte blir symbolen för alla vita. Här avkrävs inte som med muslimer ett avståndstagande från alla vita pojkar. Kan ju låta som ett bärande argument men tyvärr, det är det inte.

Till saken, och det borde Ibrahim Alkhaffaji veta, hör ju att också vissa mer moderata muslimer har vissa svårigheter att ta avstånd från till exempel våldsbejakande extrema organisationer som IS. Ett exempel på det var Rashid Moussas uttalande som du hittar här under. Det är som om de faktiskt inte ser att också de måste välja sida, istället försöker de ducka från ansvaret precis som han gör i inslaget. Uttalanden som Moussas spär dessutom på misstänksamheten mot gruppen vilket är kontraproduktivt.

Visst borde kanske en del unga vita killar ställas frågan om de skulle kunna rusa in på en skola och börja mörda invandrarbarn men är frågan lika relevant? Har vi sett en organiserad hop unga vita män rusa in i invandrarskolor och börja skjuta vilt omkring sig eller spränga bomber? Ja, det har vi faktiskt men i USA. Här hemma har vi varit förvånansvärt befriade från fenomenet så jag frågar fortfarande vad relevansen i frågan finns.

Eftersom vi inte har sett en sån händelse är jämförelsen och därmed Alkhaffajis argument helt befängt! Har inget massmördande skett av en organiserad hop unga vita män, saknas också anledning att fråga alla unga vita män om den saken. Har däremot en mördarsekt tagit sig in i Europa för att där slå mot så många mål man hinner och mörda så många människor man kan, så finns all anledning att fråga om människors motiv och be dem ta avstånd. Allt annat vore tjänstefel.

Vad som inte är befängt däremot är att fråga sig om det inte finns en omvänd rasism. Finns det en rasism finns ju en motsvarighet, ingen påstår väl förhoppningsvis att protestantism inte skulle vara en motreaktion på katolicism t ex. Det är alltså dags att öppna kapitel 2 i ämnet, inte som Nyheter24 eller Metro börja och sluta med det som bara är prologen på historien. För allt som oftast är det just i tidningar som dessa man hittar de mest korkade artiklarna, de där som talar om en sidas fel men inte den andras.

HItta det som inte hör hemma i gänget tyckte Brasse i ”Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter”. Fel tycks man hitta idag också men tyvärr inte alla fel, det är vissa utvalda som upphittas medan allt annat ”glöms bort”. Foto: Youtube

Nyheter24 ja, en fullständigt helkorkad publikation och sämre än de flesta man hittar. Få gånger i historien har väl en tidskrift varit mer välfylld med  vad som bara går att beskriva som rena och/eller medvetna lögner. Dessa har dessutom ett syfte, att bevisa ett redan uppsatt tes som voila bekräftas av en ny liten artikel vars innehåll är fel redan från första ordet. Vad sägs om följande artikel (archive-länk) till exempel? Ett generalangrepp på en grupp utifrån hudfärg, utbildning och social status kan väl inte vara annat än rasism…eller?

Tesen för de flesta artiklarna i tidningen är att hitta rasismen i allt och påpeka att det är just detta fenomen. Snart börjar läsaren se samma sak och tänka på samma sätt (?), allt är rasism och den döljer sig i det mest vardagliga av företeelser. Vem kan glömma det rasistiska chipset (archive-länk) till exempel? Också det rasistiska hockeylaget (archive-länk) som dessutom får statliga föreningsbidrag och aktivitetsstöd från kommunen är en klassiker.

Det som är lite bekymrande i de två artiklarna ovan är att ingenstans tas det motsatta resonemanget upp. Visst kan man se två indianhuvuden i profil med en fjäderskrud som en symbol för stereotypisering dvs en form av rasism, men man skulle också kunna se det som en symbol för stolthet och styrka om man bara ville eller kunde. Det kan inte Nyheter 24 och sen är den diskussionen stängd. Allt är rasism – punkt. Återigen missar man poängen med en onyanserad och osaklig debatt där resultatet redan är förutbestämt.

Ett annat bekymmer är att tidningarnas iver att  hitta något de så desperat försöker att skapa med halv och hellögner är att de skjuter sig i foten. De kommer ganska snart att inse att de har gjort hela frågan en enorm björntjänst helt enkelt. För vem kan bry sig om ett ord om det används till att beskriva en rasism där det finns lite eller ingen att finna? Ordet kommer snart att sakna relevans, tyngd och prioritet och istället kommer den riktiga rasismen att kunna smita under radarn.

Debatten precis som den amerikanske soldaten som ville slippa ifrån massakern i My Lai – Vietnam – skjuter sig hela tiden i foten. Kanske inte konstigt när man utifrån postkoloniala teorier bygger en tankevärld där en sida hela tiden är skyldig och en annan alltid oskyldig. Sanningen är att båda sidor kan vara lika skyldiga Foto: Wikimedia Commons

Ta till exempel vad Botkyrka kommun håller på med. Där ligger man långt framme i arbetet med projekt som för tankarna till en helt annan tid och en helt annan ideologi. Det började med utrensningen av böcker på biblioteken som jag har skrivit om tidigare, här hittar du artikel (unvis.it) i Ystads Allehanda om saken. Nu går man vidare i samma storartade stil när man vill skapa ett register för rasregistrering (unvis.it), ja det heter faktiskt så när Stockholms Fria frågar kommunen om tilltaget.

Bara ordet ”rasregistrering” som används men helst bör strykas enligt kommunen utan att göra någon större affär av användandet, lämna en bitter smak i munnen och tankarna går genast till en annan tid som sagt. Man säger sig visserligen göra detta för att bättre kunna arbeta mot diskriminering och ojämlikhet men åtgärden lämnar en fadd smak i munnen. För återigen hittar man dock den motsatta bilden.

Det brukar ju säga att det är fascister och nazister som sysslar med allehanda rashygieniska åtgärder, i Botkyrka är det vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet som styr. I Sverige har det dock alltid varit socialdemokratin som har stått för den saken. Kan man kalla Baltutlämningen (Wikipedia) en humanitär handling av solidaritetens främsta tillskyndare? Kan man kalla Ryssutlämningen särskilt human när flera av de hemsända snart hamnade i Gulagläger eller avrättades?

Partiet som många gånger blandar sig i debatten om rasismen har själv ett tveksamt förflutet. Balt & Ryssutlämningarna 1945 där många av fångarna avrättades eller hamnade i Gulagläger är en svensk skamfläck signerad Socialdemokratin Foto: ”Gulag prisoners at work 1936-1937”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Nej, det här är partiet som har många lik i sin garderob och som omedelbart borde skämmas över sin historia. Av länken till Ryssutlämningen framgår också att så prominenta partipolitruker som Tage Erlander var involverade i den smutsiga hanteringen. Samme Erlander hade dessutom redan erfarenheter av att administrera fångläger eftersom han enligt Boråsjournalisten Niclas Sennerteg visste om hur förhållandena var läger där många antinazister satt. Mer om detta i följande länk från SVT.

Här hittar vi alltså ”rasismen” i ett helt annat sammanhang och under helt andra omständigheter än de som man normalt talar om. Med andra ord får man känslan av att de som gapar mest också är de som har mest att dölja. Här talas det om rasism men för det första är inte hela spektrumet av begreppet med i debatten och dessutom upptäcker man att de som är mest högljudda dessutom inte har direkt rent mjöl i påsen. Det är något som åter leder tankarna till att behovet av att  en annan vinkling på debatten är nödvändig.

Så ja, prata gärna om rasismen men gör debatten en tjänst genom att tala om ALL rasism. Det måste talas om socialdemokratiska gångna övergrepp, om övergrepp som begås idag, om det som inte är övergrepp men sägs vara det ändå, listan kan göras lång. Den postkoloniala kökkenmödding som nu uppenbarar sig i både Metro och Nyheter 24 duger möjligen som toapapper om man saknar sånt och stor nöd råder. Annars kan båda tidningarna i övrigt stoppa sina reportage upp där de hör hemma – i stolgången.

Dags att stoppa upp debatten som den hittills har sett ut rakt upp i rectum. Den är både missvisande och innehåller inte all fakta, resultatet är djupt missledande och ibland rent lögnaktig Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag både Metro och Nyheter 24 till priset ”Foliehatt of the year”. Motiveringen lyder: ”Genom att förringa och förlöjliga debatten i en viktig fråga är ni och andra högst ansvariga för att göra order ”rasism” till ett urvattnat ord. Visst är frågan viktig, visst behöver den diskuteras men då på de premisser som krävs. Där behöver rasism såväl som omvänd rasism genomlysas, som det nu är läggs istället locket på till delar av debatten. Det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.”

Godhetselitens genomklappningar

Det är svårt att glömma det  som kom att bli vändpunkten i svensk migrationsdebatt. En bild, en strand och en händelse större än vi själva kablades ut till världens alla nyhetsredaktioner. När allt var klart var också allt förändrat. Resultatet blev en flodvåg av flyktingar. En del öppnade sina hjärtan, en del öppnade istället nödutgångarna. Men vad man än tycker i frågan måste man fråga sig några rätt viktiga frågor. Tanken är att detta inlägg ska ställa dessa frågor och också ge en bakgrund till dessa.

Låt oss starta mitt i återtåget, den marsch som ledde tillbaka till det som godhetsivrarna så gärna ser som ”gott”. Efter folkfesten på Medborgarplatsen i Stockholm översköljdes vi av budskapet. Att vara för var gott, allt annat var otänkbart och jämställt med sd. I tidningsartikel efter tidningsartikel trummades budskapet in – Vi måste hjälpa! DN publicerade en artikel signerad Eva-Lotta Hultén som sammanfattade vågen rätt bra. Känslomättat och med många känslosträngar som det spelades på i både dur och moll.

Men som alltid när man ger sig ut på känslornas ocean måste man nästan medvetet dumpa ballast som annars inverkar negativt på båtens förmåga att klara de höga vågorna. Objektiviteten är alltså inte så särskilt hög. Uppgifter måste och ska utelämnas när man skriver en artikel som den i DN. Eva-Lotta Hultén är inget undantag från den regeln.

För att inte avslöja identiteten på de människor som ligger bakom den senaste tidens magplask, har jag valt att anonymisera deras utseende en aning. Ni får också ursäkta deras uppenbara likhet med helt andra typer av krafter som inte alls är så goda som de här tre. Uniformen kan ju annars uppfattas som något annat än den är.

Borta är uppgifterna som man måste gå till engelskspråkig press för att hitta, den uppgiften som talar om Aylans pappa som den som smugglade flyktingar och som var ansvarig för båten. I artikeln i The Telegraph medger till och med pappan detta indirekt. I intervjun säger han ”Jag var inte den som framförde båten när den kapsejsade”. Han var alltså ansvarig, men inte i det ögonblicket båten kapsejsade!

Hela den här historien gör att bilden och berättelsen om en pojke på en strand uppsköljd av vågorna, hamnar i en helt annan dager. Det som såg ut som en händelse som pekade åt ett håll, var kanske något annat än det vi trodde. Den som inte blir moraliskt indignerad över en pappa som tar med sina två söner, sin fru på en smugglarresa mot Europa som sen slutar i båda sönernas död är rätt kallhamrad. Så om den här uppgiften stämmer måste man ifrågasätta alla de beslut som tagits sedan dess.

Hela historien fick i varje fall en hel nation att ändra inställning, ja faktiskt en hel kontinent. Det var bara ”fascisterna” i Ungern och Rumänien som bångstyrigt stretade emot.  Precis som Eva-Lotta skriver fick godheten sin revansch. Ett litet problem bara, är det som sen hände verkligen godhet? Vi fick ett religiöst massmöte på Medborgarplatsen där allehanda personer stod på scen, inte för att bara hylla minnet av en död liten pojke utan tyvärr också för att marknadsföra sig och sin person.

Opinionen vände precis så som man antagligen hade förutsett. Etablissemanget ville ha det på ett sätt och då skulle det vara så. Vi fick det dom ville ha och som om bröderna Herrey hade varit framme med sina magiska under så bara skedde det. Vi fick 1000 personer som kom in varje dag och snart sprängdes alla vallar. För det var ingen som hade tänkt på det där andra, ni vet det som finns bortanför ett beslut och som ibland om vi har tur diskuteras under termen ”konsekvenser”. Så vad blev då följdverkningarna?

Bröderna Herreys magiska skor skapade magiska under när de vann schlagerfinalen 1984. Nu ska svensk vänster upprepa det magiska undret när de trixar och trollar med pengarna. Vad som ser ut som en satsning är i själva verket en omfördelning och så vidare Foto: Wikipedia

En konsekvens skedde i det tysta och som därför få eller nästan inga förstod. Regeringen har ju många potter med pengar som man fördelar till olika områden. Det kan vara skolan och kanske speciella projekt som ökade resurser riktade till barn med invandrarbakgrund för att öka deras möjligheter att hänga med för att ge ett exempel. En sån pott är bistånd och den är i sin tur uppdelad i olika delar. Att förebygga flyktingkatastrofer är en sådan pott och den har man nu börjat nalla på från regeringens sida.

Bistånd som skulle användas på plats för att ge akut nödhjälp används nu istället till att ersätta kommuner för boende och andra kostnader som kommer med de nytillkomna. Mer om detta i en artikel i SVD. Regeringen tar alltså pengar från behövande där för att kunna täcka kostnaderna här i ett spel där flykting ställs mot flykting, individ mot individ. Den enes död, den andres bröd skulle man kunna säga.

En annan effekt är att i kölvattnet på bristen på boende har de privata bolagen bråda dagar att hyra ut sina fastigheter till Migrationsverket. Efterfrågan och tillgång gäller också på denna marknad och snart har priserna trissats upp. Ett ”normalpris” för en sängplats ligger på ca 1900 kronor per person och dygn. Plötsligt ligger priserna för skattebetalarna på både 5 och 6000 kronor per person och dygn. Du skattebetalare står för de bolinerna.

”Omoralen” är dock inte bolagens som Stefan Löfven ville ha det till, utan ett resultat av regeringens dåliga förberedande arbete som nu tagit dem på sängen. Stefan Löfvens svordomar över girigheten ska nog också ses i ljuset av att hans egna finansminister som inte klarar av att lägga ihop plus och minus, nu gjort fel prognoser och därmed håller budgetramarna på att spricka. Han vill helt enkelt se till att få ett budgetpris för att dölja det faktumet att hans politik misslyckats igen.

Regeringen erkänner inte att flyktingmottagandet är underfinansierat därför att finansministern inte klarar av sin uppgift. Hon klarar helt enkelt inte av skillnaden mellan plus och minus Istället täcker man över fadäsen genom att ta pengar från andra områden Foto: Wikipedia

Du betalar för regeringens misslyckande igen skattebetalare. Mer om statsministerns uttalande i DN. Observera att det är samma länk som nedan märkt ”DN (unvis.it)” men nu utan unvis.it då det finns en viral intervju på denna länk.

När sängplatserna inte finns och ingen kan med kort varsel få fram sovplatser kan det gå så illa som det gjorde i Kållered utanför Göteborg. Folk tvingade helt enkelt att sova på marken mitt i den i varje fall här kalla höstnatten. Nyheten finns att läsa om på SVT. Detta rimmar väldigt illa med den ”medkänsla” alla pratar om i debatten, men det här är en direkt konsekvens av oförmågan att ordna problemen som vi idag som samhälle ställs inför.

Ytterligare en följdverkan är att flyktingsmuggling har fått en blomstringstid. Aldrig har så många tjänat så mycket pengar på att dels smuggla folk i rangliga båtar på Medelhavet men också inom eller mellan länder i Europa. Polisen kan i följande artikel i SVD berätta om hur personer smiter iväg rakt under deras näsor. Utan att vara registrerade dras de iväg av frivilliga från organisationer som är där för att hjälpa eller privatpersoner när flyktingarna anländer till Stockholms Central.

Polisen har samtidigt order uppifrån att INTE sköta sitt jobb och ingripa mot detta. Anledningen är att volontärerna kan om deras handlande ifrågasätts, känna sig lite kränkta och det vill ju ingen. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) bekräftar bilden och säger att man inte längre har kontroll på vart alla tar vägen. De kan gå under jorden här i Sverige, de kan smugglas vidare ingen vet som sagt.

Polisen utmålas ibland som amatörmässiga typer. Men om de får order att inte göra sitt jobb, vems är då felet? Foto: Oppetarkiv

Klart är att här föreligger två risker. Antingen kommer folk att tjäna grova pengar på en snaskig hantering, eller så har vi ingen kontroll på vad som händer och vad de tänker göra här. I vilket fall som är samhället och mänskligheten inklusive flyktingarna förlorarna. Riskerna för framtiden där man i varje fall kan spekulera i ökad terroraktivitet och annan illegal verksamhet ter inte heller sig omöjlig. Detta är dock spekulationer.

Migrationsverket går på knäna på mer än ett sätt. Nästa exempel är den kölappsmentalitet som möter de asylsökande när de väl kommer till myndighetens kontor för att få sitt fall prövat. Horder av människor som i en hopplös och desperat situation nu sätts i en annan typ av desperation, den som handlar om en evig väntan när allt man vill är att få sin sak prövad. Du kan läsa om den ansträngda situationen i Sydsvenskan.

Till och med delar av verkets personal talar i artikeln om en desperat situation både för den egna verksamheten och för den enskilde asylsökanden. En del får till och med en klump i magen när de inser hur många bitar som ska klaffa. Bostäder ska fixas, utredningar med identifikationer av asylsökanden ska inledas där id-handlingar många gånger har ”försvunnit”.

De som kommer hit saknar många gånger id-handlingar men släpps in ändå. Svenska myndighetern har helt enkelt inte längre kontroll Foto: Catnips

I den här situationen ser de anställda och de ansvariga tjänstemännen hur politikerna framför allt på riksplanet där de stora tunga besluten som påverkar deras situation, vänder dem ryggen. Ingen tycks kunna ta ett helhetsgrepp och tilldela de resurser som krävs, många gånger saknas viktiga beslut. Åsa Lindberg som intervjuas säger så här:

”Jag saknar helhetsbilden från politikerna. Det som händer är dramatiskt. Alla kan se att det finns en oro för framtiden.

Det här är inte bara en fråga för Migrationsverket. Det handlar om skolan och sjukvården. Om bostäder och jobb. Det här är en utmaning för hela Sverige.”

Låt oss sammanfatta det du hittills har läst. Stora påfrestningar på samhället, människor och alla de uppenbara brister som nu visar sig, får bisarra konsekvenser och kan knappast kallas ”goda” eller ”humana”. Myndigheter, volontärer och resurser går på knäna eller närmar sig upphällningen och får också de effekter på de tillströmmande. Myndigheter som får order om att inte uträtta sitt arbete ökar risken för effekter ingen vill se. Resurser som är för snålt tilltagna eller inte finns och där konsekvensen blir minst sagt prekär för den enskilde.

Politiker som i bästa fall är senfärdiga i sämsta fall inte ens närvarande i händelseutvecklingen, skapar avsaknad av beslut och brist på de nödvändiga resurser som måste till. När samma politiker nu till och med använder kreativ bokföring för att tillse att resurserna som inte räckte från början nu kommer alla till godo så närmar vi oss omoralen med stormsteg. Bara de som har haft lyckan att få se Sverige kan njuta det svenska skattebetalare har slitit ihop.

Pengarna rullar och ramarna spricker, regeringen börjar bli desperat i sin jakt på den felande länken i den egna budgeten

Det har blivit dags för en rad frågor som en direkt följd av alla mina exempel i inlägget. Den första går till DN och Eva-Lotta Hultén. När ni nu saluför ett tankesätt och en linje, har ni då också ett moraliskt ansvar för konsekvenserna? Effekterna är ju en direkt följd av det ni och andra tidningar nu har släppt lös? Ska vi få se er erkänna detta eller ska det i vanlig ordning bemötas med total tystnad? När ska DN och andra tidningar publicera hela sanningen istället för välfriserade delar av den?

Nästa bunt frågor ställer jag till regeringen och de partier som är ”ansvariga” för den. Hur kan man leva i vetskapen om att man nu inte bara duperar den egna befolkningen, utan också inger falska förhoppningar hos nödlidande om hjälp som istället går till andra? Finns det nåt slut på det hyckleri som präglar regeringen i fråga efter fråga?

Ytterligare lite frågor finns anledning att rikta till vänsterpartiet och dess ledare Jonas Sjöstedt. Varför så tyst Jonas? Här mer än fördubblas kostnaden för svenska skattebetalare men ingen protest nu inte! I vissa frågor gapar du högt och tydligt om ”omoralen”. Särskilt om dina åtgärder mot denna drabbar invandrarkvinnor, kvinnor och jobbskapandet, men i andra är det som sagt tyst. Är det möjligen skillnad på pengar och pengar eller syfte och syfte i kostnaderna som fäller avgörandet Jonas?

Då var Jonas inte till salu, nu är det annorlunda. Regeringen och ansvariga myndigheter har inte förberett sig tillräckligt och därför öppnas en ny marknad för de som kan erbjuda tak över huvudet åt de nyanlända. Jonas är plötsligt väldigt tyst Foto: Expressen

Frågorna fortsätter att bubbla upp. Till regeringen och de partier som ställer sig bakom denna soppa ställer jag följande  frågor. Hittills har vi inte med ett enda andetag hört ett enda ord om lösningar i form av konkreta förslag. Skolan, bidragssystemen, arbetsmarknad och andra områden har i bästa fall präglats av förslag som andas ren omoral. Ett exempel på det är förslagen om förtur på bostadsmarknaden för nyanlända som föreslogs av Boverket, länk här under.

Klicka för att komma åt nyanlandas-boendesituation-delrapport1.pdf

Ett annat förslag var Göteborgs kommunstyrelsers funderingar att köpa in bostadsrätter åt de nyanlända. Länk till GP hittar du här. Frågan till politikerna blir: Ni säger er stå för ”rättvisa”, ändå lägger ni förslag efter förslag som skvallrar om något helt annat. Ni försätter landet i en situation där få eller inga val längre finns. Ni målar helt enkelt in samhället i hörnet.

Hur rimmar dessa förslag med rättvisa? Är det ”solidariskt” att utsätta personal för överansträngning och sen lösa problemen, de få ni löser, med förslag som missgynnar andra grupper i samhället? Hur kan ni motievera att vi för årtionden framåt kommer att dras med kostnader för bidrag av olika slag när ni inte längre klarar av att skapa jobb?

Alla ni, Jonas S, Malena, Jonas G, Henrik och Stefan, som så gärna vill sola er i godhetens glans, kan ni på fullaste allvar säga att det som nu händer är förenligt med humanism? Folk som sover på marken i isande kyla, folk som smugglas vidare av skrupellösa profitörer, människor som hamnar i klorna på gud vet vem, är allt det humanism för er? Är dagar, veckor och månader av tröstlös väntan på ett besked av en myndighet som går på knäna och där personalen med all säkerhet inte mår så bra av belastningen förenligt med den ”medkänsla” ni alltid talar om?

Låsta dörrar mötte de som ville ha tak över huvudet i Kållered häromdagen, de fick tillbringa natten utomhus på marken i kylan. Hur detta rimmar med ”humanism” återstår att förklara men regeringen och godhetsapostlarna är tysta Foto: SVT

Och nej Stefan Löfven, det hjälper inte heller att skylla dina misslyckanden på dem som ser till att fixa dina misstag med att förse flyktingarna med tak över huvudet. Visst är priserna som Attendo och andra tar dyra, men de är i grund och botten satta efter det som styr marknadskrafterna – efterfrågan och tillgång. Det är också så att de agerar på en marknad ditt misslyckande har skapat.

Dålig samhällsplanering och alltför många åtaganden vi inte kan leva upp till har lagt grunden till det misslyckandet. Statsministerns utfall hittar du i DN (unvis.it). Den här artikeln är det största försöket att rikta blicken mot annat än ett misslyckande. Så försök med ett annat trick. Säg sanningen istället för att hänfalla åt vänsterretorik förhoppningsvis ingen går på längre.

För mig låter det mer som ett spegelfenomen igen. Det som ser ut som en sak, är egentligen något annat. Godhet kan se ut som godhet men är i själva verket ren ondska när summan sammanställts. Godheten i Sverige är helt enkelt något annat än det de utger sig för att vara.

Det här ämnet har bloggaren Fnordspotting skrivit om. Också Anybody’s Place har skrivit ett bra inlägg i frågan. Det har helt enkelt blivit dags att tala om godhetselitens så kallade godhet. Till sist har Tino Sanandaji bloggat om hur vänstern stoppar huvudet i sanden.

Både regeringen och godhetsapostlarna föredrar att sticka huvudet i sanden när det blir allt mer uppenbart att man inte är mogen att lösa uppgiften. Hellre fly än illa fäkta tycks vara melodin.

Löjesguiden nominerar gladeligen regeringen och dess entourage godhetsrörselsen med diverse artister i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni kan inbilla er att ni lever upp till stolta deklarationer, det fungerar säkert också att intala sig det så att ni åtminstone själva tror på era dumheter. Frågan är om så många andra än godhets-entouraget tror på era stolta föresatser längre. Fasaden börjar ju trots allt att krackelera.

Ett vältrimmat propagandaministerium trollar vant fram det som kan fästa blicken på något annat – andras omoral. Trots det håller fasaden på att vittra- Men att få Stefan Löfven att förstå än mindre göra något åt situationen är som att fråga oraklet i Delphi om ett rakt ärligt svar. Det gör Jonas G, Malena, Henrik, Stefan och Jonas S till företrädare för en rörelse/ fenomen som mer än väl förtjänar sin nominering.

Otäcka ord?

Nästa år firar yttrandefriheten 250-årsjubileum i landet. Inför det förbereds firandet men detta till trots finns det flertal av oss, jag tillhör den skaran, som hävdar att det fria ordet mår sämre än på länge. Exemplen är många över hur man försöker kväva en fri och öppen debatt. Åsiktskorridoren som enligt en del inte finns men som finns ändå, är ett exempel på detta. Om yttrandefrihet och dess delikata tillvaro har Fnordspotting bloggat om.

Grattis yttrandefrihet! Men mår du så bra egentligen? Foto:”Birthday cake (14190551679)” by James Petts from London, England – Birthday cake. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Varje gång som det dyker upp en ny liten artikel som andas inskränkningar är därför varje individ på helspänn, i varje fall om man som jag är en ivrig tillskyndare av ett HELT öppet debattklimat och ett TOTALT fritt ord. Därför är det rätt tolkat, extra alarmerande att behöva läsa SVD söndag när chefredaktör Fredric Karén tar till orda. Länk hittar du här.

Jag skrev rätt tolkat, för det är just uttolkningen vad man läser in i en text som är det centrala. Karén inleder med exempel från Putins Ryssland som får håret både på hans och min hjässa att stå åt alla håll i rent vredesmod. Inskränkningar i friheter som det fria ordet är inte smickrande för en regim. Detta gäller i allra högsta grad Putins Ryssland som gjort sig kända för en minst sagt inskränkt syn på det fria ordet framför allt i media och den offentliga debatten.

När man med byråkratisk ångvältsmentalitet tvingas från lokaler väcker minnen från en annan tid. Det är samma syfte – tysta och se till att en kritisk röst lägger ner sin verksamhet – det är bara olika metoder. Karén talar gärna som journalisternas situation och om hur Putin, eller grupper lojala mot Putin låtit mörda 20 stycken under ett decennium.

I Putins Ryssland har hittills 20 journalister mördats. Det fria ordet sitter långt inne i många länder. Också i vårt finns en tendens att försöka inskränka detta vilket är illavarslande Foto: ”Mogila Anna Politkovskaya” by Андрей Ю. Вуколов – Own work. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Så här långt är jag med på banan även om jag tycker att yttrandefrihet sträcker sig långt utanför de journalistiska kretsarna. Dessutom är Ryssland långt ifrån det enda exemplet på de länder som bör ställas i skamvrån. I det här sammanhanget klassiska länder som Nordkorea och Kina tronar fortfarande högt på den åsiktinskränkande himlen. Också länder som Eritrea, Zimbabwe, Venezuela med flera bör pekas ut i sammanhanget.

Men så vänder artikelns sympatiska ton och utpekande till det jag tolkar som otäcka ord. Följande formulering är på gränsen till olycksbådande:

”Det är värt att påminna om i tider när vissa medier, forum och bloggar väljer att tänja på de pressetiska reglerna och systematiskt publicera namn och bild på ännu ej dömda personer eller gör ihärdiga försök att piska upp främlingsfientliga stämningar.”

Visst ska bloggare och alternativ media också följa etiska regler, inte tu tal om annat. Problemen ligger dock på flera plan och här får herr Karén allt att se så klart ut vilket det knappast är.

Det första i raden av problem är att idag kan i stort sett vem som helst komma över t ex wordpress och sen sätta igång. Man behöver ingen förkunskap och en och annan har nog aldrig hört talas om ”etiska regler”. Andra struntar i dessa därför att de har en agenda redan från början. Att får uttrycka sin mening är en demokratisk rättighet, men etiska regler är inte alltid relevanta i sammanhang som bloggosfären.

Visst ska regler gälla också bloggar men det gäller nog att städa upp i de egna leden först. Journalistik av idag har blivit något som pekar på andras fel, men missar mer än gärna sina egna Foto: Wikimedia Commons

”Pressetiska regler” skriver han, få eller inga bloggare är vare sig utbildade på dessa, införstådda med dessa eller ens underkastade att följa dessa. Det är som namnet antyder pressen som ska följa dessa och inte ens de gör det. Här kastar Karlén med andra ord sten i glashus, i varje fall om det är bloggare han siktar in sig på. De flesta stöter möjligen på ordet ”press” när de ser ordet ”wordpress”.

Om man däremot tolkar in det som om Karén här siktar in sig på alternativ media som är internet-baserad dyker en ny misstanke upp. Flera undersökningar visar att just på internet söker sig folk nya icke-konventionella vägar för information. Det innefattar publikationer som annars inte är de ”gängse”.

Här stöter med andra ord de etablerade på konkurrens och rejäl sådan, undersökningar av internetbaserade källor för information talar om att nästan hälften går andra vägar än de etablerade. Är Karén rent av ute och försöker att stävja dessa trender? I en tid när de etablerade förlorar allt mer mark och annonsintäkter måste man nog fråga sig om motiv.

Vill man att bloggare ska följa pressetiska regler måste man nog tillse en rad saker först. Ett: Man måste underkasta bloggare de pressetiska reglerna. Jag är inte övertygad om att detta är rätt väg att gå, bloggar är som sagt inte press. Två: Man måste utbilda bloggare i dessa. Återigen är det inte säkert att detta är rätt väg att gå. Tre: Man måste övervaka att det verkligen följs. Återigen är vi i så fall inne på riktigt otäcka tankegångar och när som sagt inte ens pressen alltid följer sina pressetiska regler finns få eller inga anledningar för andra att följa dessa.

Gruppen Judas Priest sjöng låten ”Breaking the Law”, något man kan tala om i den pressetiska branschen av idag. När inte ens journalister lever upp till reglerna är det svårt att få andra att följa dem. Foto: Wikipedia

 Jo, Fredric Karén försvarar till sist det fria ordet och säger det rent ut, ge inte de som vill inskränka det de argument de så gärna söker. Vill man inte hänga sig själv och alla andra i processen, är det därför viktigt att stävja det som bara blir kontraproduktivt. Citatet nedan kan väl inte bli tydligare vilket är bra:

”Det finns alltid en risk när något utmanas eller missbrukas att det leder till en politisk diskussion om hårdare lagstiftning eller reglering.

Och tro mig, den diskussionen vill vi inte ha. Yttrandefriheten är värd att försvara till varje pris – men den bygger på ömsesidigt förtroende och respekt från samtliga parter.”

Vissa lagar som t ex hets mot folkgrupp måste följas även om jag själv är rätt tveksam till lagen i sig. Anledningen är att den plockar russinen ur kakan och ger vissa grupper rätten att kalla sig ”hatade” medan andra kan kämpa sig blå mot hatet, men som inte kommer i närheten att kunna rubricera det som detta. Vissa grupper är i lagens mening hatade, andra kan aldrig hatas nog mycket. Ändå finns lagen och den är en av många som man bör följa.

I det sammanhanget är det dock viktigt att göra en distinktion. Alla måste vara lika inför lagen. Man kan inte som idag peka på andras tillkortakommanden, t ex sajter som avpixlat, medan man blundar för ännu mer flagranta övergrepp. Kollegor inom samma skrå som han själv gör ju dagligen processen kort med meningsmotståndare. Med hjälp av tillskrivningar av ideal som de inte har, i varje fall inte bevisade sådana, ska de utmålas som något annat än det de är.

En sådan person som hela tiden får möjligheten att uttala sig men som använder detta till att sprida minst sagt tveksamma uppgifter är Maria Sveland. Ingen i journalistkåren ifrågasätter henne. Ett beklagligt faktum eftersom hon i 600 fall av 100 har fel och gör sina uttalanden väl medveten om den skada det förhoppningsvis gör. Anledningen är att hon har en ideologisk agenda, men som sagt, ingen ifrågasätter. Har man rätt har man rätt och skulle man ha fel så har man rätt ändå förutsatt att man har rätta åsikterna.

Är det bara ”rätt” åsikt som får stryka på foten tycks journalister som Sveland vara nöjda, borde inte den inställningen granskas mer?

I hennes artikel i DN från 29 september skapar hon så många faktafel att man till sist tappar räkningen. I stort kan man säga att hon buntar ihop alla som inte delar hennes världsbild och knyter dessa med Breivik. Som ”bevis” åberopar hon en bok av Magnus Linton, också han mer vänster än kpml(r). Alla kopplas också till anti-feminism och så vidare, allt för att de inte höll med. Känns tankesättet igen månne?

Så hur kan detta ha med det tidigare sagda? Ja förutom att DN här gör sig till en publikation balanserandes på avgrundens rand där pressetiska regler inte längre gäller är ju en sida av saken. Att förtala andra med uppgifter som helt enkelt är fabricerade eller tagna ur sitt sammanhang brukar inte ses som vare sig trovärdiga eller etiskt riktiga att trycka. Är de dessutom medvetet påhittade för att en person driver en agenda är det illavarslande.

Hon kopplar ju fullt legitima debattörer som står för demokratiska värderingar till en högerextrem massmördare och likställer dem som anhängare av en och samma ideologiska agenda. Det om något är bortanför smaklöst och också ärekränkande för dem som drabbas. Därmed har både DN och hon brutit mot i stort sett alla pressetiska regler som finns. Om man har brutit mot någon lag är inte jag personen att avgöra, det får i så fall en åklagare ta ställning till.

Inte så konstigt kanske att uppgifterna dyker upp i just DN, tidningens förfall är ju så stort att den borde bilda måttstock på hur illa något kan gå. Här borde Fredric Karéns korståg mot de pressetiska brotten passa som handen i handsken. Istället är udden i den artikeln riktad mot alternativ media och bloggar, lite talande om jag ska vara ärlig. Här missar alltså Fredric målet med kilometrar.

Svelands teknik bygger alltid på att koppla fullt legitima företeelser med mindre legitima. På det sättet kastas en skugga över fullt demokratiska åsikter och associeras snart med åsikter som är betydligt mer ljusskygga Foto: Fass

Idag är det därför med tungt hjärta jag nominerar Fredric Karén till priset ”Foliehatt of the Year”. Han är ju både min namne och chefredaktören för en av Sveriges få kvarvarande tidningar obefläckad av den journalistiska kraschlandningen. Motiveringen lyder:  ”En text är aldrig mer värd än dess innehåll satt i ett större sammanhang. När dina journalistkompisar begår de mest häpnadsväckande övertramp, och då har jag inte ens nämnt de allra värsta, är det tyst i journalisternas Sverige. När däremot bloggare och frifräsare i mediebranschen  trampar över den fina linjen som kallas ”etik” är allehanda journalister inklusive du själv där med pekpinnarna. Det gör dig till en formfulländad hycklare och för det nomineras du idag till priset.”

Det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta

En tidnings uppgift är i sina delar att föra den politiska och demokratiska debatten framåt genom att skapa en plattform som gör en sådan möjlig. DN är precis som andra tidningar alltså en plattform för det demokratiska samtalet. Man kan dock diskutera om inte just denna tidning också har sysslat med politiska diktat. Dessa har gått ut på att tillskriva grupper som män egenskaper som inte finns för att bevisa en poäng.

I den debatt som har utbrutit efter händelserna på Östermalmstorgs tunnelbanestation har många röster varit förvånansvärt kritiska. Den första kom i Nyheter 24 av alla tidningar, unvisit-länk här. Den andra artikeln är signerad Ola Andersson och publicerades i unvisit DN. Båda är skrivna ur ett vänsterperspektiv. Den ena är rätt förbannad på de som gjorde bort sig och den andra mer resonerande kring dumheterna (Ola Andersson).

Det finns all anledning att vara förbannad för de händelser som utspelades på Östermalms tunnelbanestation förra veckan. Förutom delar av vänstern själva är majoriteten med rätta upprörda Foto: Motley News

Där Nicole Rydén trots sin ilska talar klarspråk på ett rättframt sätt, är däremot Ola Andersson inlindad och kryptisk som för att inte kritisera alltför mycket. Han konstaterar visserligen helt riktigt att ”det var inte särskilt smart”, men är samtidigt ovanligt inkorrekt vad gäller fakta. Ola skriver t ex så här:

”Med sin reklamkampanj på tunnelbane­stationen Östermalm i Stockholm, som pekar ut tiggande romer som ett av Sveriges stora problem, har Sverige­demokraterna återigen på ett skickligt sätt satt sin identitets­politiska agenda på dagordningen.”

Fast det var ju just det som var den springande punkten, de pekade INTE ut romer i sin kampanj. Justitiekanslern (jk) beslöt ju att lägga ner åtal för tryckfrihetsbrott eftersom brottet ”hets mot folkgrupp” inte hade begåtts i kampanjen. ”Tiggare” är nämligen inte en folkgrupp, därför inget åtal. Just därför är också påståendet felaktigt.

Artikeln skrevs visserligen innan det utlåtandet kom, men det borde kunnat gå med lite färdigheter i juridik att lista ut att ”tiggare” inte är en folkgrupp och vad resultatet av anmälan skulle bli. Slutsatsen att ärendet inte bryter mot lagen om hets mot folkgrupp borde därför varit självklar. Länk med motivering till beslutet här från Dagens Juridik. Men Ola fortsätter enträget:

”Om SD-kampanjen bryter mot yttrandefriheten genom att utgöra hets mot folkgrupp utreds just nu av JK, men det verkar osannolikt. Det är knappast heller det viktiga i sammanhanget. Den viktiga frågan är varför SL inte följt sina egna regler. Att SD:s budskap vänder sig mot en folkgrupp, nämligen romska tiggare, är uppenbart. Att det uppfattas som stötande råder det inget tvivel om.”

Här blandar han ihop korten rätt ordentligt. ”Tiggare” kan vara socialt utslagna, EU-migranter, människor utan uppehålls- eller arbetstillstånd, det kunde faktiskt till och med vara en vanlig Svensson som inte längre har råd i Stefan Löfvens och mp:s mardrömssamhälle. Att därför per automatik utgå från att SD med ”tiggare” menar romer är inte riktigt.

Preciserar man det och säger att de menar romska tiggare från Rumänien är jag benägen att hålla med. Här försöker alltså Ola med en semantiska klurighet. Han vill få det som inte var hets mot folkgrupp till att bli det genom att definiera vad någon menar när de inte menar det som Ola menar.

Bilden som artikeln lämnar efter sig är fragmentarisk och förbryllande. Vad menar Ola med sina ambivalenta formuleringar? Foto: Free Vector

För genom att få det till att bli hets mot folkgrupp skulle ju SL tvingas att följa de regler han nu menar att de inte följde när sd fick tillstånd till affisch-kampanjen. Drar man den tråden ett steg till är ju det Ola i slutänden siktar in sig på en begränsning för och förhands-granskning av kommande sd-kampanjer med hänvisning till att det skulle kunna uppfattas som ”stötande”.

Det skulle alltså i sämsta fall kunna leda till att SL skulle sitta som en åsiktspolis och godkänna viss politisk reklam, men inte annan. Dags att bombardera SL om krav på förbud för de andra partiernas reklam. F! skulle ju kunna ligga risigt till med budskapet om mansskatt för det är ju hets mot folkgrupp för att inte tala om kränkande särbehandling i budskapet.

Ett sista påstående kommer från Ola som är lika befängt som de övriga i baseball-vänsterns retorik. Citatet lyder:

”Istället gick det förmodligen precis så som Sverigedemokraterna hade hoppats. Det genomslag som kampanjen fick går knappast att köpa för pengar. Ännu en gång kom SD undan med att hetsa mot vissa medborgare och samtidigt lyckas med att själva framstå som offer.

För att förhindra att det upprepas måste vi känna till och försvara grundläggande demokratiska principer. Vill vi hindra Sverigedemokraterna från att beröva de fattigaste och mest utstötta deras medborgerliga rättigheter är det nödvändigt.”

 Återigen blir det som skickligt undveks i kampanjen dvs hetsen mot en folkgrupp ändå hets mot en folkgrupp. Denna grupp som han avser dvs romer, är i vissa delar medborgare i det här landet. De ska precis som alla andra medborgare kunna åtnjuta de rättigheter vi har som boende i landet. Andra är däremot medborgare i t ex Rumänien så återigen blandar han ihop fakta med önsketänkande som har blivit så vanligt i debatten.

Nästa lilla mysterium, vad menar Ola med ”försvara grundläggande demokratiska principer”? Menar han att alla har rätt att uttala sig och föra en debatt så är jag med på mattan, men han kanske också menar att man ska sålla i budskapen med motiveringen ”stötande” och sen peka på SL:s värdegrund. Är detta den rätta tolkningen är hans budskap avskyvärt.

Vilken bild vill artikeln förmedla? Den där man ler lite nervöst eller den där man spyr av ren vämjelse? Foto: Youtube

Han talar vidare här om ”medborgerliga rättigheter”, men som sagt de är inte medborgare i Sverige alltså har de inte svenska rättigheter. Om han med formuleringen vill få oss att tro att de som inte är medborgare här, ska ha svenska rättigheter är vi åter ute på tunn is.

Det finns nämligen de som vill att EU-migranter ska ha rätt till svenska försörjningsbidrag, rätt till boende och rätt till övriga bidrag. Här pågår fortfarande en utredning från berörda myndigheter som ännu inte vet om också romer från Rumänien ska omfattas av försörjningsbidrag eller inte. EU-domstolen i Luxemburg har dock gett medlemsländerna rätten att vägra om de kan bevisa att personen/personerna inte har för avsikt att söka jobb. Mer om domen på Europaportalen.

Skulle Sverige komma att gå en annan väg är svenska skattebetalare än mer förpassade till ett liv som röst- och betalningsboskap. Vi jobbar, betalar vår skatt men skulle i så fall få allt mindre för pengarna då dessa i allt högre grad går till det som inte har folkligt stöd. Det tränger helt enkelt ut det som pengarna borde gå till dvs bidrag till dem som är medborgare i landet och som är behov av dessa.

Svensken förvandlas allt mer till en kassako och ett röstboskap som betalar allt mer i skatt, men får allt mindre för pengarna. När ska också svensk vänster upptäcka att det inte går att understödja hela världen utom den egna befolkningen? Foto: Wikimedia

Om Ola med ”medborgerliga rättigheter” menar de som EU-medborgare har de fortfarande inte tillstånd att stanna längre än 3 månader i landet. De vistas ju här på turistvisum, ”tiggeri” är ju nämligen inte arbete så arbetstillstånd är det inte frågan om. Alla EU-medborgare kan vistas i ett annat medlemsland upp till 3 månader utan tillstånd, det enda som krävs är giltig identitetshandling eller pass.

Vill man vistas längre i ett annat land ställs andra krav. Man bör vistas där för att driva företag eller jobba, man bör ha tillräckligt med pengar för att kunna betala för sjukvård och andra sociala förmåner man inte automatiskt kan ta del av som icke-medborgare. Man kan också få stanna för studier eller yrkesutbildningar. Mer om EU:s regelverk hittar du här från representationen i Finland.

Sverige har i på det sociala området redan idag en lite speciell lagstiftning signerad mp och alliansen med stöd av v. Den bygger på att så kallade papperslösa har rätt till sjuk- och tandvård samt att sätta barnen i svensk skola. Detta utan att betala en spänn i skatt men med kraftigt subventionerad priser. Allt betalt av de få som fortfarande arbetar som en gåva där de själva får betala fullt pris eller än värre blir utan hjälp. Den nuvarande regeringen för förstås samma politik eftersom mp ingår i den.

Socialdemokraterna som var så kritiska mot alliansen anammade samma politik som de sist nämnda hade kommit överens om med mp. Allt för att göra mp på gott humör. En liten fråga till dem, är svenska skattebetalare är på lika gott humör som mp?
Foto: Socialdemokraterna

De får alltså redan mer ”medborgerliga rättigheter” än de har rätt till på det sociala området. Mer om lagen från 2013, som mp gjorde upp om med alliansen i den dåvarande regeringen, hittar du i länken här under. Mer om vår felprogrammerade regering och deras galna politik hittar du på Fnordspotting.

Klicka för att komma åt Ett-%C3%A5r-med-ut%C3%B6kad-r%C3%A4tt-till-v%C3%A5rd-f%C3%B6r-pappersl%C3%B6sa.pdf

Sanningen är alltså att Olas påstående om ”medborgerliga rättigheter” är en smula missvisande, de har vissa rättigheter men begränsade sådana och bara för en viss tid. Dessa har också långtgående rättigheter till sjukvård och skola. De kan också enligt domstolsutslag i EU förvägras de rättigheter han eventuellt talar om då man har rätt att söka jobb i annat land, men inte att resa dit enbart för att tigga eller leva på bidrag.

Slutsatsen är också att Ola Andersson har presterat en artikel full av otydligheter där man får famla sig fram mellan vad han kanske menar och det han uttrycker. Det går att tolka in lite som man själv vill och inte vill. Det skulle kunna vara ett inlägg om inskränkandet av demokratiska rättigheter för vissa men inte andra, det skulle kunna betyda att han säger att utländska medborgare har samma rättigheter som svenska. Det kan också vara inget av de påståendena.

Det blir som att slåss mot en hydra där argument och retorik går att tolka lite som man själv vill. Det enda som är tydligt är att han säger att tilltaget på Östermalms tunnelbane-station ”inte var särskilt smart”. Det var det inte heller, för än en gång visade vänster-aktivister att sd:s bästa valarbetare är just dom själva. Det är trots detta inte mycket smartare att debattera med så många ambiguiteter som i debattartikeln.

Artikeln är som en hydra, där ett huvud huggs av växer bara fler fram Foto: Wikipedia

Den är full av dubbel- och trippeltydligheter. Den skulle till och med kunna tolkas som om det nu vore dags att censurera politiska budskap i kollektivtrafiken, men bara viss sådan med hänvisning till SL:s värdegrund. En grund som är baserad på lagen om hets mot folkgrupp som nu skulle tolkas mer strängt och bokstavligt än som gjordes i jk:s utlåtande.

Dags med andra ord att spotta ur bomullen ur munnen och tala om vad som menas här egentligen. Demokratiska värden är redan ifrågasatta i tillräckligt hög grad. Särskilt från vänster tyvärr, men också från högerkrafter. Vi behöver inte mer av den varan. Det behövs inte heller fler förslag som skulle kunna leda till ett land som får Orwells skräckvisioner att framstå som en längre semester i Karibien. Står han för den nästan antidemokratiska linjen, eller den mer demokratiska? Frågorna är många men svaren få.

Gruppen Genesis gav ut singeln ”Land of Confusion”, frågan är om de inte avsåg Sverige med texten. Ett mer förvirrande land där begrepp som ”demokrati” har fått en ny innebörd Foto: Wikipedia

Ola Andersson är en solklar kandidat till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är visserligen berömvärt att du tar avstånd från de händelser som har präglat så mycket av den senaste veckans nyhetsagenda. Det är dock en viss förvirring som infinner sig efter artikeln. Är det ytterligare ett inlägg som för att påstå att ”demokrati” innefattar ”rätten” att få slippa viss typ av budskap? Är det en artikel som vill bereda marken och ge utländska medborgare än större rättigheter som hittills varit de som betalar dvs skattebetalarna förunnat?

Diskussionens vågor lär gå höga men som sagt, vad menas? Artikelns dubbelbottnade natur gör dig till en lämplig kandidat. Den skulle kunna tolkas med vissa nickande instämmanden eller få mig att springa skrikande av skräck därifrån. Det dunkelt skrivna är helt enkelt det dunkelt tänkta.”

Äntligen!?

När man sitter och skriver så här är det lätt att grotta ner sig och bli så där extra deppig. Vare sig det eller det faktumet att ni mina läsare dras med i det fallet är så särskilt uppbyggligt. Så det är extra glädjande att kunna förmedla ett något mer positivt resultat. Två artiklar jag stötte på ändrade allt och nu kanske något håller på att hända i det här landet trots allt. Visst tar de upp tunga ämnen, men de är klarsynta i sin analys och väldigt träffsäkra i sina slutsatser.

Dagens journalistiska agenda är allt annat än klarsynt. Ändå finns undantagen som inger visst hopp! Foto: Wikimedia

Den första publicerades i GP den 22/7 och är signerad Håkan Boström. Den skarpsinniga analysen av hipstervänster med medelklassens världsfrånvända agenda är inget annat än lysande. När han beskriver vad han kallar Twitteratin skrattar jag högljutt igenkännande. Politiskt korrekt akademikervänster och kulturskribenter beskrivs som grupper som gjort det till sin livsuppgift att förespråka mental enfald i mångfaldens namn. Där börjar tårarna rulla utmed kinden av rent skratt.

Också högern i svensk politik får sin beskurna del av skopan. Schlingmannifiering kallar han det när varumärkesbyggande har ersatt sakpolitik och värderingar som tilltalar väljarkåren. Han avslutar hela artikeln med att konstatera att de etablerade partierna inte längre går i takt med folket, ett faktum jag instämmer i.

”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt”, numer är detta en etablerad sanning i politiken. Först klev Per Schlingman in på scenen och snart var varumärkesbyggandet viktigare än sakpolitiken i moderaterna Foto: ”Flickr – Jeff Attaway – glucose” by Jeff Attaway from Dakar, Senegal – glucose?. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Flickr_-_Jeff_Attaway_-_glucose.jpg#/media/File:Flickr_-_Jeff_Attaway_-_glucose.jpg

Det finns dock två saker jag saknar i artikeln. Det ena är att bristen på egen politik från borgerligt håll och det faktumet att de genom DÖ helt har resignerat från sin roll som opposition i verklig mening. Istället har detta skapat ett desperat behov av att täppa till luckorna. Ett sånt exempel är feminism.

Feminism är en av dagens stora framgångssagor inom svensk politik. Vad jag personligen tycker om det vet redan den regelbundne läsaren, jag avskyr den. Trots det lockar det till diskussion där till och med yngre män säger sig vara feminister vilket jag inte förstår då man tittar på debatten. Det är onekligen svensk vänster som genom feminismen också har tagit initiativet.

Feminism är i det korta perspektivet en framgångssaga där vänstern i Sverige har tolkningsmonopol på ideologin. Här gäller orakade armhålor och spottretorik också inom högern. Foto: ”Feminists at Stockholm Pride” by Bengt Nyman – IMG_8827-1Uploaded by Athyllis. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Feminists_at_Stockholm_Pride.jpg#/media/File:Feminists_at_Stockholm_Pride.jpg

Borgerligheten är helt akterseglad. Visserligen försökte Maria Arnholm att lansera en liberal feminism i förra valrörelsen, men den förstod hon nog aldrig ens själv. Än mindre utformade hon en sådan. Istället rann tiden ut och goda råd blev dyra. Det gällde att hitta en egen politik snabbt. Svaret blev tyvärr en lika rabiesinfekterad feminism som den vi ser hos dagens vänster. Kanske var det för att klumpa ihop sig tillsammans med vänstern i ett mittfält, kanske var det bristen på egna idéer.

Hur som helst fick vi det något bisarra resultatet att man kunde inbegripa också svensk höger i vänsterfållan. Efter Anna Kinberg Batras tal på Nationaldagen gjorde statsvetaren Malena Britz analysen att hennes tal målade upp ett feministiskt folkhem. Två av två möjligheter att skapa en egen vision missade hon alltså, mer om analysen i SVD.

Också partier som FP har drabbats svårt av just feminismen världsfrånvända agenda. Birgitta Ohlsson var representanten för partiet i förra regeringen där hon var EU och demokratiminister. Hennes minst sagt vänstervridna agenda vad gäller feminismen är slående. Hon fattar inte ens vad grundläggande liberala värderingar går ut på.

När Birgitta Ohlsson gör sig till uttolkare av feminism förstår hon inte ens grundbegreppen i liberalism. Mycket på grund av att högern har anammat vänsterns syn på ideologin i brist på en egen Foto: Wikimedia

Friheten som är just den grunden heter att ”vi måste få till ytterligare en pappamånad”. Hallå! Det borde väl varje familj få välja om man vill kalla sig liberal eller? Hon gör sig också till röst för samtyckeslagstiftning, något som skulle medföra att varje svensk man måste ha ett förskrivet kontrakt i fickan när han går ut på lördagskvällen och få denna underskriven. Annars hotar att ord står mot ord i en rättegång. Samtyckeslagstiftning är något som tillhör den radikala vänstern så hur var det med liberalismen i folkpartiet? Mer om bristen på liberalism i det liberala partiet folkpartiet, har Fnordspotting bloggat om.

Det andra jag vill invända mot i artikeln av Håkan Boström är att visserligen drar han slutsatsen att folk har tröttnat. Men borde inte den tanketråden dras längre? Är det inte därför många också väljer att sympatisera med SD som nu enligt vissa opinionsundersökningar är Sveriges näst största parti. Läs mer om detta i Nyheter Idag. Deras framgång bygger ju inte på att de är så otroligt skickliga i sin argumentation, utan på att de andra gör bort sig i en så rasande takt att ingen ens längre kan hålla räkningen längre. Också att de kan rida på att de är offer för DÖ gynnar dem. Mer om det fenomenet i SVD.

SD kommer snart att bli det man vill bli, Sveriges största parti och det beror inte på den egna förträffligheten utan de andras ständiga klavertramp. Det har med andra ord blivit dags för de andra att skärpa sig. En första åtgärd borde bli att sparka ut mp ur regeringen för att isolera dem och den politik de står för. De har alltför länge fått vetorätten i avgörande frågor. Dessutom är de så pass verklighetsfrånvända att man inte ens borde ha partiet i riksdagen.

Nästa lysande artikel kommer från sajten ledarsidorna och är signerad Kapten Blåskägg eller Jens Kittel. Här görs en saklig och relevant genomgång av de ökande problemen landet har ställts inför på sistone och snuddar vid vad responsen har blivit dvs ingen alls. Återigen alltså vår verklighetsfrånvända nomenklatura i både regering och riksdag vars legitimitet jag ser som kraftigt undergrävd. I synnerhet regeringen Löfven borde ha avgått redan i september förra året.

Hur länge vi ska behöva stå ut med västvärldens värsta regering står skrivet i stjärnorna, under tiden får vi nöja oss med adekvata analyser av deras problem Foto: Regeringen.se

En bra analys med riktigt verklighetsnära slutsatser av det parlamentariska och politiska läget i landet som är väl värd att läsa igenom. Det finns trots allt en hel del klokskap i vårt land. Den postkoloniala smörjan har fått mer än en törn den här perioden och kanske kanske vacklar nu elfenbenstornet betänkligt. Vi får se vad framtiden har i sitt sköte helt enkelt. Han avslutar kaxigt med stridsropet ”sluta sabotera mitt land!”.

Till sist har vi kategorin satir där elakheterna haglar. Fredrik Strage har en av landets giftigaste pennor. Den har för en tid sedan slagit till igen med ett bländande mästerverk i DN om dagens feminism och deras anti-agenda där det relevanta blir irrelevant och tvärtom. Här drivs hejdlöst med den aktuella genuspolitiska agendan tills tårarna trillar. Strages artikel har också Susanna Varis bloggat om.

Återigen återfinner sig frågorna när tårarna har trillat klart. Vågar man svära i den feministiska kyrkan, särskilt på dess högborg DN feminism? Är det här första tecknet på att något håller på att hända också på denna institution? Kanske, vem vet! Återigen är det framtiden som får visa vad det här ska leda till, men i bästa fall är det något som håller på att hända.

Ibland kan man inget annat än att brista ut i glädjetårar som när Strage giftmördar dagens genuspolitiska agenda med ord. Helt suveränt och bitskt Foto: Wikipedia Roy Lichtenstein

OM det är en riktig slutsats finns det rätt mycket att glädjas åt ändå. Medan jag väntar på vad som ska hända läser jag Strages artikel en gång till. Jag önskar dels att jag kunde skriva lika vasst själv och tycker samtidigt att min store idol på skriftens område Molière ändå på något sätt svävar över Strages text. Vasst, elakt, kommenterande och kritiserande i symbolform var ju hans kännetecken och de går igen. Det är ändå för underbart.

Löjesguiden nominerar idag journalister som kollektiv till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Här återfinns tre exempel på hur en journalist borde arbeta. Kritiskt, granskande och kommenterande ibland med en ordentlig dos ironi. Ändå fortsätter denna yrkeskår att spela politiskt korrekt, övervakande och medhjälpande trots att detta leder till både fördumning och inskränkningar i demokratiska rättigheter som t ex det fria ordet. Det är lite ironiskt att konstatera att den yrkesgrupp som är mest beroende av det fria ordet och som skriker mest högljutt de gånger detta angrips, också är den grupp som hjälper till att underminera det.

Som sagt, det finns dels förebilder och dels nidbilder likt denna från SVD. Det har blivit hög tid att välja väg. Vill ni förbli nyttiga idioter som här när Robert Aschberg valde att samarbeta med kända vänsterextremister som tidigare dömts för brott som i reportaget från Dagens Samhälle, eller vill ni bli den granskande kraft ni påstår att ni är? Så här långt är ni fullvärdiga kandidater till priset, men framtiden får utvisa om också ni är kapabla till förändring.”

Dumskallarnas Sammansvärjning

En av världens bästa humoristiska böcker heter i mitt tycke ”Dumskallarnas Sammansvärjning” och är skriven av John Kennedy Toole. Läs den om du har tid och inte redan har gjort det. Den är en slags mix av Don Quijote och Socker Conny till stilen. Handlingen kretsar kring den arbetsskygge Ignatius J Reilly som motvilligt söker det optimala jobbet där han får filosofera och peta sig i naveln hela dagarna, men ändå får betalt. Var han än kommer i handlingen, väntar katastrofen runt hörnet. Boken har en lätt bisarr ton och är man som jag road av den typen av humor är den en fullträff.

Det humoristiska mästerverket ”Dumskallarnas Sammansvärjning” har nu fått en modern uppföljare i det verkliga livet. Malin Ullgren och Ann-Charlotte Marteus olika syn på verkligheten och åsiktskorridoren är roande Foto: Egen

En annan humoristisk fullträff inträffade nyligen när Ann-Charlotte Marteus kom ut ur åsiktsgarderoben och erkände att hon och några kollegor var chefsdesigners bakom åsiktskorridoren. Hon skrev det utan att blinka som om minsta skam inte fanns, men ändå med en rättframhet. Alla vi som hade talat om just åsiktskorridoren men mötts med hånskratt och gliringar kunde äntligen inteckna en delseger. Katten var äntligen ur korgen. Hennes artikel från Expressen hittar du här.

Skam över tilltaget med andra ord men bra trots allt att någon bakom detta groteska monster ändå vågade träda fram. Trots hennes ärlighet finns det flera som ännu inte har erkänt. De kollegor som var med och diskuterade fram åsiktspolisens främsta vapen har till exempel inte ångrat sig och inte heller erkänt vad de var med och skapade. Den ångerköpta attityden är med andra ord något ensidig. Inte heller har tidningar och nyhetsredaktioner tillstått att också de var delaktiga i tilltaget. Nej, där fortsätter allt som om inget hade hänt.

Skammen borde vara total men vissa tycks bita sig fast vid samma gamla förklaringsmodell hur uttjänad den än är Foto: Allehanda

DN är ju som bekant tidningen som gick åt helvete snabbare än blixten hinner slå ner. Det började lite smygande med kulturdelen. Där anställde man den ena foliehatten efter den andra som med en feministisk agenda fick all sans och vett att hoppa ut ur redaktionsfönstret i ren desperation. Vi hade därmed fått vår egen version av ”The falling man” fast den här gången var det det resonerande samtalet som var offret.

En av DN:s journalister heter Malin Ullgren. Hennes tid på tidningen har präglats av dumheter som ligger i linje med just det åsiktskorridoren har siktat in sig på, att strypa debatten och möjligheterna för SD att få ut sitt budskap. De ska helt enkelt i demokratins namn beläggas med munkavle, få se möjligheterna att nå ut med sitt budskap kringskäras och ensidigt bemötas med argument som är halvsanna eller rent av falska.

Ett falskt budskap är alltid falskt hur man än vänder och vrider på det. En lögn blir aldrig mindre bara för att man lägger till ytterligare en för att dölja den första Foto: Resumé

Att läsa Malin Ullgrens krönikor har varit som att stirra ner i en djup svart brunn. Avgrundsdjup, nattsvart och rent skrämmande. Malin med flera på DN har länge varit åsiktskorridoren personifierade. Man kan kanske till och med säga att tidningen som sådan har varit en av korridorens starkaste röster.
Här bjuds du några exempel på Malin Ullgrens hittillsvarande gärning:
Rasismen har tagit Sverige som gisslan
Artikeln där vänsterextremismens våld förringas för att återigen peka finger på högervåldet
Debattinlägget där det påstås att konsensuseliten inte alls inskränker yttrandefriheten (?)

Inte så lite ironiskt då att konstatera att DN än idag kallar sig ”oberoende liberal”. En titel som borde stå för människans och individens rätt att få uttrycka sig och få bestämma över sig och sitt liv. Istället står epitetet för åsiktsförtryck, inskränkningar i friheter som det fria ordet och en enkanalig debatt vars syfte är att smutskasta ett parti med hjälp av argument som är halvsanna eller rent av fabricerade. DN borde nog i ärlighetens namn sluta upp med att en nämna ordet ”liberal” som måttstock på vad de håller på med. Byt epitet till avgrundssocialism Wolodarsky!

DN kallar sig fortfarande ”Oberoende Liberal” (?????). Det vore bättre om man kallade sig ”beroende Leninister” Foto: Kingscollage

Ni som nu tror att jag skulle vara SD:are har fel, det är jag inte. Jag tror däremot på den fria tanken och rätten till fri opinionsbildning också för detta parti, annars lever vi nämligen inte i en demokrati. Dessutom är det så att varje gång godhetsapostlarna är ute på sina ”frälsarstråt” växer just SD med 4-5 procent. Är det någon mer än jag som kan foga ihop punkterna här?

Bind samman punkterna och mönstret börjar framträda. Något som personer som Ullgren vill undvika till varje pris. Vapnet för detta heter som vanligt förnekelse Foto: Energyquest

Så plötsligt uppstod då Dumskallarnas Sammansvärjning också i den icke-litterära världen. Det finns en åsiktskorridor, den är medvetet konstruerad av journalister och andra kulturvänster/liberala skribenter samt kulturmänniskor för att inskränka vad de ser som ett rasistiskt parti från att växa. Man skapade den för att göra utrymmet så snävt som möjligt för detta parti och den är än i dag fullt fungerande. Så långt ett klart konstaterande om än avskyvärt så i varje fall brutalt ärligt. Problemet var bara att likt en bulldogg som hade låst käkarna kring offrets hals, kunde inte Ullgren släppa munsbiten åsiktskorridoren. Dags för nästa kapitel i Dumskallarnas Sammansvärjning med andra ord.

Förnekelse är ett användbart begrepp i människors psyke. Skuld och skam går så lätt att tvätta bort med dessa metoder. ”Det finns ingen åsiktskorridor”, ”det finns bara fascistiska och nazistiska våldsverkare”. Ja, ni känner säkert igen tongångarna. Problemet är bara att de hela tiden är ett tvärtomspråk som används. Byt ut ”högerextremistiskt våld” och du får ytterlighetsvänsterns våld, om du gör samma tankeexperiment men den här gången skjuter du in extrema muslimers våld – då först då närmar vi oss den sanning Malin Ullgren och hennes gelikar vill hålla borta från agendan.

Förnekelse, förnekelse och dimridåer är allt DN och Malin Ullgren tycks förmå numer
Foto: Quotehd

Förnekelsen har en annan fördel än att den ljuger och pekar i fel riktning. Den förringar den personliga och den kollektiva skulden så att vi slipper att konfrontera den och känna oss usla över den. Vad hade de att förlora nu när Ann Charlotte Marteus hade gått ut? Svaret är helt enkelt: Allt! Personer som Ullgren har ju delvis byggt en hel karriär på att kritisera men undgå kritik. Dags för moteld, den kom i följande krönika i DN.

Malin Ullgrens indignation började med att Alexandra Pascalidou programledare för programmet ”Ring P1”. I många fall har Pascalidou där drivit en hård konfrontativ linje där i stort sett allt är rasism och alla är rasister särskilt alla svenskar. Det är egentligen bara badankor som har undgått denna anklagelse, men det är nog bara en tidsfråga innan den kopplingen också uppfinns. Hon har därmed trampat på många tår, en del av dessa dissningar har blivit följetonger i tidningar som den där Alice Teodorescu fick nog efter ett debattprogram på radio. Länk till SVD där Teodorescu intervjuades. Här har du länken till Sveriges Radio där du hittar programmet som upprörde Teodorescu.

Numer tycks allt vara rasism. Det är bara en tidsfråga innan det är rasistiskt att bara vara vit Foto: Quickmeme

Naturligtvis var det upplagt för överilade reaktioner. Vissa av dessa gick klart för långt när Alexandra Pascalidou själv upplevde sig trakasserad, så kan naturligtvis inte en debatt gå till men gör det ändå i vår tid. Till saken hör fortfarande att Pascalidou har stuckit ut hakan vid ett antal tillfällen och sagt saker som helst borde ha förblivit osagda. Därmed inte sagt att motreaktionerna var befogade, de var de inte. Till sist började Alexandra Pascalidou tala om att säga upp sig och det blev den utlösande faktorn för Malin Ullgrens krönika.

”Hat” och ”Hot” hette det på Alexandra Pascalidous blogg, enligt Ullgren var det naturligtvis fråga om kvinnohat, rasism och invandrarfientlighet. Inte helt rätt då Pascalidou har en osviklig förmåga att reta upp en hel del personer i kölvattnet på sina program. Fortfarande tycker jag dock inte detta ger motsidan rätten att hata eller hota. Ullgren fortsatte den inslagna linjen i sin krönika. Åsiktskorridoren var ett villospår i debatten (!!!!!), ”Pk-maffian” likaså (????), ”Södermalmselit” var bara något som gjorde Malin rasande. Inte så konstigt kanske, Malin bor ju mitt på Södermalm. Snacka om att bli ertappad med fingrarna i syltburken. För än en gång leder brödsmulorna tillbaka till samma ställe och detta skulle inte finnas. Hmmm, I rest on your face Malin.

Historien borde ha lärt oss att resultatet aldrig blir bra när vi marscherar på led utan att ifrågasätta. Det är dock precis det som våra kära journalister nu gör Foto: SVD

Malin Ullgren börjar precis som Ignatius Reilly, huvudpersonen i boken ”Dumskallarnas Sammansvärjning”, att bli en parodi på sig själv. Det som finns existerar inte, allt är bara enda stor sammansvärjning mot person och grupp särskilt allt som kommer från höger. Själv är hon och hennes gelikar höjda över all misstanke osv. Det är precis så Ignatius Reilly också resonerar i sina sinnesförvirrade brev med en brevvän som förekommer i boken. Breven i det här fallet kommer i kolumnform och är också de så verklighetsfrånvända att man skrattar sig fördärvad. Lägg ner DN, lägg ner Malin Ullgren och tillsätt en sannings-kommission vars uppgift är att kartlägga omfattningen av det haveri som kallas journalistik.

Svensk journalistik har totalhavererat, tillsätt en haverikommission för att utreda hur det kunde gå så här Foto: Flyghistoria

De som egentligen hatar är ju som alltid de som säger sig vara hatade. Så fort chansen ges är ju hela det här gänget ute och drar en snyftvals, att de hatar, hotar och hetsar nämns däremot aldrig. Så var det t ex när Maria Sveland och vapendragerskan Malin Ullgren inbjöds till SVT:s (var annars?????) morgonsoffa ”Gomorron Sverige”. Där kunde de som hatar och hotar tala ut om allt det som har riktats mot dem. Märk, jag är fortfarande inte en vän av hot mot vare sig x eller y, men de här två har en svårslagen historik. Mer om den händelsen på WTF Toklandet.
Läs också gärna Fnordspottings inlägg om vad åsiktskorridoren får för konsekvenser.Också på Susanna Varis blogg hittar du ett inlägg om Malin Ullgrens kreativa förmåga att dölja sanningen.

Så här ser inte grottmän ut längre. Döp om dem till j-o-u-r-n-a-l-i-s-t-e-r Foto: Zingland

Löjesguiden nominerar med dagens artikel Malin Ullgren till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är beundransvärt att se med vilken patos och passion du försvarar lögnen som du delvis själv har varit med och vävt. Nya lögner skapas för att täcka över de gamla som nu ligger blottade för alla att se. Den som motsätter sig dina och era åsikter kan man alltid ta hand om på andra sätt där karaktärsmord ibland förekommer. Det är med andra ord samma principer igen som den gången Galileo Galilei stod inför rätta för att ha kommit fram till sanningen. Straffet ser dock lite annorlunda ut. Idag ljuger alla som påstår sanningen, då hade vi fått dödsstraff så någonting har vi kanske lärt. Trots detta är desinformationen total och kanske inte ett dugg annorlunda nu än när katolska kyrkan körde samma trick som det i Malin Ullgrens krönikor.”

När Rykten Blir Nyheter

Har ni någon gång hört historien om hönan som tappade en fjäder? Okej, då börjar jag med att berätta den. Hönan som tappade en fjäder beklagade sig inför en medhöna, syster höna sprang genast iväg och berättade för en grannhöna att Agda hade minsann tappat tre fjädrar. Denna rantade i sin tur genast åstad och berättade för ytterligare en medsyster att hönan Agda minsann hade tappat femton fjädrar. När Agda till sist fick höra historien om sig fick hon reda på att hon av en olycklig omständighet hade tappat alla fjädrar på hela kroppen.

Hörsägen är alltid så långt ifrån sanningen man kan komma Foto: Soldatmamma

Syftet med historien är att visa att hörsägen är detsamma som mycket opålitliga uppgifter. Hör man dessa ska man nästan per automatik utgå från att de är så lögnaktiga som en historia kan bli. Det är en grundregel i forskning och det var en gång i tiden en grundregel i pressetiskt tänkande, men inte längre så. För idag bröt tidningen DN och Metro (inte så konstigt kanske att det återigen råkade vara tidningarna med grumligt budskap som tryckte upp ”nyheten”!) mot också detta bud i den pressetiska bibel som journalister av idag har förvandlat till toalettpapper.

Artikeln i DN berättade om att nu hade det hänt igen, polisen hade minsann visat vilka fascistiska typer de var. Rasprofilering som under namnet ”Reva” skulle nu än en gång sjösättas över hela EU. Folk skulle ha sorterats upp i tunnelbanan efter normen ”utländsk härkomst”/”svensk” enligt pappersupplagan. Jo det stämmer Reva är en kontroll för att söka efter papperslösa som en gång fått avslag på sin asylansökan för att kunna utvisa illegala flyktingar som vistas här och att detta är en samordnad operation runt hela EU. Det är däremot inte sant att man delar upp människor i tunnelbanevagnar som sedan töms för ID-kontroll av ”misstänkta individer”. Det var dock det sista som blev ”sanningen” när ryktet gick på sociala media som Twitter. Mer om twitter-konversationerna på Toklandets utmärkta blogg där du kan se och läsa om ryktesspridningen.

Påståenden på Twitter talade om ”flera vittnen” när det inte fanns nåt Foto: Metro

Där talades om ljusa blonda människor som ställdes i en kö på tunnelbaneperrongen, och människor med ”utländskt utseende” i en annan. Ingen hänvisning till källa eller fakta som är verifierbara men det är sociala media vi pratar om här så man får inte förvänta sig för mycket. Vad man kan förvänta sig däremot är att journalister inte gör samma rykte till en nyhet. För det var nämligen det som hände i nästa steg.
Journalister vars enda källa till information som alltså var sociala media började snart trycka upp godsaker till nyheter som pratade om fascism och rasism. Inte ett ord någonstans om vilka källorna var, inte en referens till någon talesman för polisen, ingen intervju med desamma och ingen substans någonstans här inte.

Mer rykten från Twitter som talar om ”händelsen” Foto: WTF Toklandet (Tack för allt slit!)

Fullbordandet kom till sist när tidningen Metro insåg att de hade skitit i det blå skåpet. Tidningens ”Viralgranskaren” är ett daglig inslag om felaktigheter som sprids på nätet kunde konstatera att ”nyheten” inte var annat än en riktig anka. Samtidigt hade tidningens morgonupplaga lyckats kabla ut ”nyheten” under buller och bång med känslomättade ord som ”Sortering efter hudfärg”. I den kollision som uppstod då ”Viralgranskaren” hade punkterat det däcket, valde tidningen att inte lägga ut länken till artikeln eller förstasidan på sin webbplats. Ett klokt beslut som samtidigt med all tydlighet skvallrade om den skam svensk journalistkår nu måste gå igenom.

Antingen till salu eller propagandist, trovärdigheten är förbrukad Foto: Ynaija

Löjesguiden vill med denna artikel nominera tidningarna DN och Metro till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för att ni på ett handfast sätt har visat att skvaller och lösryckta uppgifter på inget sätt bara används i journalistiskt syfte i skvaller och damtidningar. Det är med förtjusning jag Freakshow Fredrik, kan konstatera att det nu är bevisat att den politiska agenda ni bedriver inte alltid är baserad på fakta. Att ni mer än gärna använder er av skvaller, rykten och påståenden gör er till formidabla tuppar i den hönsgård som kallas journalistik. Också det faktumet att er yrkesroll har förvandlats från att ha varit nyhetsförmedlande till att bli propagandister, är nu bevisad. Ni har därmed visat att den tes denna blogg hela tiden har drivit, dvs att ni är megafoner inte nyhetsförmedlare, också har visat sig sann.”

Utförsbacken I Raketfart

DN har snabbt blivit ett tillhåll för det jag hatar allra allra mest, den politiska konformismen. Den åsiktskorridor där tanken som borde vara fri, stängs in och minimeras till något som troligen skulle försvinna helt i den nålfiltsmatta som täcker denna korridors golv. På  tidningens sidor trängs snart sagt alla Sveriges mest pk:istiska journalister om att få framföra den ena tesen efter den andra som alla omges av en aura av Sovjetgalenskap. Den sjunker längre och längre ner i ett moras av misandri, DDR-inspirerat frihetsideal och statssocialistiska små tankegångar som får vem som helst att vilja emigrera. När tidningen inte själv producerar sina tankevurpor, står ytterligare en kader av välvilliga och nyttiga idioter i kö om att få uttrycka sina lika lågstående idéer. Förvånansvärt många av dessa kommer från vår ”fria” och oberoende forskning. Ett inte alltför konstigt förhållande eftersom forskning  i dagens Sverige i sina delar är en hemvist för politiskt och ideologiskt färgad tankegods som vi känner igen allt för väl. Tidningen håller helt enkelt på att lida den intellektuella sotdöden. Likt den bulldogg den är, släpper den naturligtvis inte greppet och istället presenteras i söndagens utgåva ytterligare en av alla dessa begåvade och väl genomtänkta artiklar.

Den senaste i raden utgåvor av detta i ord förtäckta Sovjettänket publicerades i söndagens DN under rubriken ”debatt”. Jag använder citattecken eftersom jag känner att ordet ”debatt” i DN:s värld har antagit en karaktär som snarare andas ”dekret”. De två artikelförfattarna, Stefan Jonsson – professor i etnicitet  vid Linköpings Universitet och Elena Namli – professor i etik vid Uppsala Universitet, har båda skapat en om möjligt än vidrigare skapelse än den artikel som SVD publicerad i lördagens utgåva. Den andades ju yrkes- och åsiktsinskränkningar i skolan som jag skrev om i blogginlägget  ”Utförsbacken”.

Elena Namli skrev artikeln……..Foto:SVT

……tillsammans med Stefan Jonsson Foto: DN

Redan i inledningen av artikeln som handlar om hur SD ska bemötas av etablissemanget (vad annars?), ställs frågorna på sin spets. Hur ska valresultatet hanteras? Hur ska man inom etablissemanget (läs: svensk vänster; författarens anmärkning och åsikt) förhålla sig till att SD fick tretton procent av väljarnas röster? Ska man ens respektera detta val?
Svaret kan bara bli ett Stefan:
I en demokrati är tanken att man ska lyssna lika mycket på andra, som man lyssnar på de med likartade åsikter eller sig själv. Man diskuterar och debatterar, men man förbjuder inte och man försöker absolut inte att nervärdera folks val. Tanken på att folk har rätt att uttrycka tankar och idéer, är i en demokratisk stat okränkbar.

I grundlagen finns dessutom en portalparagraf som lyder: ”All offentlig makt utgår från folket”. Det står med andra ord INTE: ”All offentlig makt utgår från Södermalm eller därifrån man kan hitta likasinnade. Journalister, pseudoprofessorer, proffstyckare och kravallkombattanter är en liten klick befolkningen med den självklara rätten att bestämma allt, även över de kretiner som röstar på SD”. Jag tycker det verkar som om ni båda – Stefan och Elena – behöver damma av kunskaperna om demokrati och dess olika grundbultar.

Artikelförfattarnas syn på demokrati? Foto: Göransalltmöjligt

Dessutom passar Stefan och Elena på att göra våld på definitioner vilket får ödesdigra konsekvenser. I följande stycke anar man en drastisk förändring av begreppet rasism som genast skärper till vem som är och inte är detta:
”Huruvida det är etnicitet, kultur eller religion som påstås göra människor olika spelar här mindre roll. Det avgörande är att olikheterna ursäktar eller rent av uppmuntrar till att vissa utesluts från rättigheter som andra har. Denna rasism existerar och växer i dagens Sverige. Den drabbar invandrare och flyktingar liksom unga svenskar som växer upp i segregerade områden och av många ”medborgare” uppfattas som icke-svenskar.”

Låt oss bena ut det där: Idag är definitionen på rasism och jag citerar SAOL (Svenska Akademins Ord Lista): ”Åskådning som hävdar att olika människoraser har olika värde och bör ha olika ställning i samhället”. Inget i definitionen nämner kultur eller religion. Däremot ingår etnicitet i begreppet rasism eftersom vi en gång för alla har bestämt att inget finger får pekas mot grupper av människor baserat på deras härkomst. Detta kallas hets mot folkgrupp och är med all rätt förbjuden i lag. Ingen ska behöva mötas av glåpord bara för att man tillhör en etnisk grupp.

Författarna har dock inskränkt begreppet när de i ordet ”rasism” frångår den rashierarkiska definitionen för att i stället lägga in kultur och religion. Det är framför allt det första jag genast får problem med.
Tänk dig själv, jag kritiserar kvinnlig omskärelse och jag skriver att jag tycker att det är hemskt att detta i några få fall också genomförs här i Sverige. Helt plötsligt skulle jag alltså vara rasist därför att jag kritiserar en kulturell företeelse genom att tycka att den är fel. För mitt uttalande skulle jag kunna bli åtalad och dömd.
Skulle jag välja att här på bloggen skriva om att hederskultur inte är okej, skulle jag kunna bli åtalad för hets mot folkgrupp enligt denna definition. Jag skulle också kunna råka ut för ett tryckfrihetsmål där mina ord ligger i vågskålen och frågan vad jag får och inte får skriva aktualiseras.
Mer om detta intressanta fenomen som omdefinitioner av ord och om artikeln i stort, hittar du på Jussi H Lundells intressanta blogg.

Definitionerna är viktiga annars kan det gå som i artikeln Foto: Levande Historia

De båda fortsätter sitt resonemang. ”Vi menar att spridningen av rasismen är utbredd i dagens Sverige och Europa.” Vidare skriver dom: ”Den [rasismen; författarens anmärkning] bygger snarare på att människor av olika skäl är till den graden olika att detta legitimerar att de ska hållas isär och behandlas olika.” Att partier runt om i Europa argumenterar för den första linjen, den att hålla isär, stämmer. Den gemensamma faktorn mellan Front National, Vlamsblok, Folkpartiet för Frihet och Demokrati (lett av Geert Wilders i Nederländerna) och SD är en skeptisk inställning till om människor kan dela en gemensam grund i ett land att stå på. Bättre då att hålla isär folkgrupperna enligt dem med sådana åsikter.

”Behandlas olika” är däremot ett påstående jag skulle vilja höra de två utveckla. Det är nämligen något mer problematiskt att påstå något sådant, särskilt som Jimmie Åkesson har spenderat en halv valrörelse med att hävda allas lika värde. Utomlands, i framför allt Frankrike och Nederländerna, har man en något annorlunda bild. Både Geert Wilders och Marine Le Pen argumenterar mer i den andan där man bland annat med stor iver smutskastar människor från muslimska länder. Ett misstag också Jimmie gjorde i valrörelsen, men bilden är som sagt lite mer komplex där. Partiet har också en nolltolerans mot rasistiska handlingar och uttalanden som också det gör bilden allt annat än så klar artikelförfattarna vill göra gällande. Med andra ord saknas nyansen i den analysen och istället blir den bara en endimensionell dumhet i svart och vitt som inte säger mer än att också artikelförfattarna lider av fördomar.

Det som artikelförfattarna blandar ihop är följande. I dagens Sverige håller något på att hända och detta är att i kölvattnet på att etablissemanget har misslyckats med att skapa jobb, växer klyftorna och motsättningarna. Grupp ställs mot grupp och den konflikt som då skärps, förstärks av ett utanförskap i områden som mest liknar enklaver och som utgör en perfekt grogrund för än mer konflikt. Detta leder till en negativ spiral med både sämre skolresultat, kriminalitet och sämre levnadsförhållanden. I slutänden leder det till att folks oro utmynnar i ett röstbeteende som speglar deras ökade farhågor, ett faktum SD skickligt fångar in. Detta ska alltså INTE blandas ihop med den rasism artikeln talar om, grovt vilseledande skulle jag vilja påstå. Oro och rasism är inte samma sak helt enkelt.
Både inom EU och i Sverige trycks det frenetiskt på bromsen, men ingen kommer på den geniala tanken att man också måste gasa för att kunna satsa offensivt. Blanda inte ihop dessa två helt olika fenomen Stefan och Elena.

Konflikter leder snart till splittring, rasism är däremot nåt annat Foto: Ubuntutoolbox

Fortsättningsvis kommer den ena dumheten efter den andra ur den penna som skrev artikeln. Ta följande exempel:

”Det ena är att många som röstar på Sverigedemokraterna bara visar sitt missnöje med den etablerade politiken. Det andra argumentet är att de som stämplar Sverigedemokraterna som rasistiskt ifrågasätter SD-väljarnas grundläggande rätt, nämligen rätten att fritt uttrycka sina politiska preferenser i en demokrati.

Båda argumenten inkluderar en problematisk sammanblandning mellan respekten för allas lika rätt att ha åsikter och idén om att alla åsikter ska respekteras. Denna sammanblandning spelar Sverigedemokraterna i händerna.”

I Stefans och Elenas värld är alltså demokrati något relativt, något man måste pröva vid varje tillfälle. För genom att skriva ”…..respekten för allas lika rätt att ha åsikter och idén om att alla åsikter ska respekteras” skiljer de båda på begreppet demokrati och delar in detta i två grupper. Resultatet av deras tänkande blir att i ena stunden har vi rätt att tycka, men i andra stunden är det inte säkert att alla åsikter kommer att respekteras (?????).

I själva verket är det precis tvärtom. Respekten för idén om att alla har rätt till en åsikt, hänger intimt ihop med idén om att alla åsikter ska respekteras. Denna tes går att sammanfatta i ett enda ord – ”Pluralism”. Ordet betyder helt enkelt att alla, ALLA, har rätt att uttrycka en tanke, åsikt eller värdering genom ett parti eller en organisation som för denna representerar denna grupps värderingar. Alla tankeströmningar, alla politiska partier och alla ideologier som formas av tankeströmningarna är och förblir tillåtna. Inget inte ens Stefan och Elena kan ändra detta faktum som är en av hörnstenarna i demokrati.

Pluralism innefattar allas rätt till åsikter, tankar och att få uttrycka dessa Foto: Armradio

Naturligtvis måste det finnas begränsningar också. Man kan t ex inte kränka enskilda grupper eller individer i demokratins namn med tillmälen eller genom fördomar som man med argumentation cementerar. Problemet är att den typen av lagstiftning redan finns. Det kallas t ex ”hets mot folkgrupp” så din tanke har redan lagstöd Stefan och Elena. Det ni inte säger med er artikel, är att ni inte nöjer er med att dessa lagliga möjligheter. Ni vill helt enkelt gå längre, så långt att vi kommer att hamna i ett rent Kafka-likt helvete.

Vill man inte lyssna till ett budskap stänger man antingen öronen eller så kastar man sig in i debatten med målet att med ARGUMENT tala om varför opponenten har fel. Man kastar fram FAKTA som talar för den egna saken, man citerar stora tänkare och man hänvisar till exempel från andra länder, men man inskränker ALDRIG rätten att uttrycka sig eller uttala sig i olika frågor. Man gör inte ens detta med förment pekande på FN-stadgar eftersom en sån uttolkning som skribenterna gör, den att SD går att stämpla som rasistiskt, i grunden är ifrågasättbar.

Debatten är forumet för diskussion där man argumenterar Foto: Aftonbladet

Det något haltande resonemanget fortsätter. Utifrån uteslutandet av vissa tankar, men inte alla, går Stefan och Elena vidare. Eftersom SD är rasister, trots att detta påstående alltså är tveksamt, ska det demokratiska begreppet ändras så att vissa tankar inte längre ska kunna rymmas inom dess ramar. Jag finner denna tanke fascinerande Stefan och Elena. Inom ramarna för demokrati vill ni göra inskränkningar i det som är demokrati (!). Raderna ”Vi menar att rasistiska åsikter aldrig bör respekteras i en demokrati. Det är i stället nödvändigt att erkänna att demokratin är sårbar. Ifall det finns risk att rasistiska värderingar normaliseras i den politiska processen bör demokratin värna om sig själv med hjälp av ett starkare minoritetsskydd och skärpta åtgärder mot rasistiska yttringar.”

Min tolkning: Om det styrande flertalet finner så, stämplas en tanke åsikt eller ett politiskt parti som rasistiskt. Stämplas det som detta är det att betrakta som ett övertramp på FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter och svensk lag som följer denna. Det är därför något man kan förbjuda dvs skapa ett åsiktsförbud. Vem som ska göra dessa delikata avvägningar och vilka kriterier som ska gälla för en sån bedömning är höljd i mörker i er artikel. Så jag tvivlar, djävulen döljer ju sig som bekant i detaljerna och dit vill få gå när de får reda på vilka konsekvenser det kan orsaka.

Djävulen döljer sig alltid i detaljerna Foto: Bodega Partybutiken

Jag måste erkänna att jag hittills har varit alldeles för naiv i min kritik av alla dessa Don Quijote-lika typer som med en dåres frenesi fortsätter att tala om alla problem utom de rätta. På det sättet var denna artikel ändå upplyftande. Det är däremot skrämmande att se att det finns de som tror på det de själva skriver. Skrämmande är det också att de i sin ihärdighet fortsätter att argumentera för användandet av grundläggande demokratiska regler och principer som verktyg att inskränka demokrati i förslag och debatt. Att det ändå är just Stefan Jonsson och Elena Namli som sätter sina namn till artikeln är kanske inte så ologiskt trots allt. En av deras närmaste vänner och kollega heter Mattias Gardell. En person som också han har gjort sig känd för en hel del antidemokratiska tendenser som när han och Maria Sveland dök upp i Nordisk Rådet och försökte få kritik mot feminism förbjuden i de nordiska länderna. Stefan Jonsson har också tidigare uttalat sig om att böckerna ”Lilla Hjärtat” och ”Tintin I Kongo” är djupt kränkande, rasistiska och bör därför förbjudas. Är det nån annan än jag som hör ekot från en annan tid med en annan ideologi bakom pamfletterna?

Bokbränning tillhör en annan tid (?) men gör censur det? Foto: Wikipedia

Löjesguiden vill därför nominera Stefan Jonsson och Elena Namli till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För den frenesi och uppfinningsrikedom ni i er iver visar när ni med smarta omskrivningar vill inskränka och kringskära demokratiska fri och rättigheter, nomineras ni till priset. Ni har båda visat att ni ändamålen alltid helgar medlen och att ni därmed gör er till fullfjädrade antidemokrater.”
Också DN nomineras till priset, nomineringen lyder: ”Ni nomineras till priset ”Foliehatt of the Year” för den ärlighet ni visar när ni bakom liberala tankar misstolkar och omformulerar detta ideologiska tankegods. En uttolkning som snart andas lika mycket frihet som den Kim Jong-Un uppvisar. I detta syfte har ni inte bara lyckats att knyta kontakter med externa antidemokrater och antiliberaler, ni har dessutom anställt dem.”