I utrikesministerns förvrängda världsbild

Vår utrikesminister måste ha en väldigt förvrängd världsbild. Tidigare har hon ju gjort sig till ovän med nästan hela Mellanöstern vilket är något av ett rekord. Först var det Saudiarabien (SVD; Archive) som hängdes ut och förnedrades inför öppen ridå med tal om ”medeltida bestraffningsmetoder” i riksdagen. I sak hade hon rätt, det är på många sätt ett medeltida system som landet utgör. Problemet är däremot att i diplomatins värld framför man inte kritiken på ett sätt som det här.

Den gången kom kritiken från i stort sett hela arabvärlden och det gick till och med så långt att ett planerat tal på Arabförbundets möte ställdes in. En diplomatisk markering som fick långtgående konsekvenser och som var tvungen att fixas av en hastigt sammansatt delegation bestående av bl a kungen och Björn von Sydow.

Sen blev det Israels tur. Israel-Torurettes tyckte Hanif Bali och visst var det så, hennes minst sagt märkliga turer i relationerna till landet gjorde snart att förhållandet mellan de två länderna var djupfryst. Flera av utrikesministerns ställningstaganden, har dragit ett löjets skimmer över hela vår utrikespolitik, inte minst i Israel men också i mina ögon. Självförsvar från en attackerande part kan aldrig kallas ”utomrättsligt dödande”, men det anser vår utrikesminister viktigt nog att utreda (SVT; Archive).

Har hjulen börjat rulla är det ibland svårare att få dessa att stanna. Så också för utrikesministern för nu har det blivit dags igen. Sverige ska återigen göra sig till något av Gossen Ruda på den internationella scenen genom utrikesministerns försorg. När FN:s Generalförsamling skulle rösta häromdagen var det inte vilket förslag (Expressen; Archive) som helst som låg framför oss. Den var tvärtom provokativ men framför allt helt historiskt felaktig.

StudentspexEfter omröstningen i Generalförsamlingen framstår Sverige återigen som ett enda skämt på den utrikespolitiska scenen. Wallströms nedmontering av Sveriges rykte i världen fortsätter alltså, allt för att säkra röster till att rösta in oss i säkerhetsrådet. Foto: Wikimedia Commons

Resolutionen som flera arabstater står bakom, ifrågasätter nämligen judarnas historiska band med de heliga platserna i Jerusalem. Problemet är att de har bara en drygt 6000 år gammal historia med band till just de heliga platserna att luta sig mot. I den finns bl a Tempelberget där judiska tempel har stått lika länge, det enda som idag finns kvar är klagomuren som också den har funnits länge. Att ifrågasätta judars band till platser i Jerusalem är alltså som att påstå att Stockholm är huvudstaden i landet Riga.

Förklaringen till varför utrikesministern väljer att stödja befängda resolutioner måste alltså sökas i andra skäl än att judar inte skulle ha någon koppling till Jerusalem. För ingen, inte ens utrikesministern, är väl så korkad att de tror på den utsagan (?). Svaret på den gåtan heter ”kampanj”. För just nu är Sverige och utrikesministern inställd på att Sverige ska in i FN:s säkerhetsråd. Tanken är väl att det ska skänka lite glans åt ett rätt skamfilat Socialdemokraterna.

Det är nog också tänkt att ge Wallström det strålkastarljus som behövs för att kompensera för det tomma innehållet i politiken hon för. Att stödja förslaget från arabvärlden är alltså att säkra röster för att vi ska komma in. Då är utrikesministern tydligen beredd att till och med ta till så absurda argument som det i resolutionen. Tydligen är dessutom just röstköpet så viktigt att vi offrar andra principer i samma andetag. För nästa röstköp går att spåra i förra veckans beslut i utrikesutskottet att inte kalla ett folkmord (Europaportalen) för ett folkmord.

Turkiet är ju resultatet av det sammanfallande Osmanska riket som gick under i och med undertecknandet av Versaillesfreden 1919. Huvudsätet för det Osmanska riket var Istanbul så det som kom att bli Turkiet var navet i riket. 1915 Ställde man till det för sig när man samlade ihop kristna, Armenier, Syrianer, Assyrier, Kaldéer och Greker och massakrerade dessa. Förföljelserna fortsatte ända till 1923, alltså när det Osmanska riket hade övergått till att bli dagens Turkiet, och etniskt rensade landet på nästan all kristen befolkning.

ArmenienEn gång i tiden fanns ett engagemang i frågan om de förföljelser som skedde 1915, nu försöker man tysta hela debatten om Turkiets skuld i massakern. Det värsta av allt är att avsaknaden av ställningstagande kan vara ett sätt att blidka just Turkiet, inte ett beslut baserat på övertygelse. Foto: By United States Government – http://www.loc.gov/pictures/item/2002711981/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27289364

I förra veckan röstades idén om att stämpla händelsen som ett folkmord, det var trots allt ca 1 000 000 Armenier som mördades den gången, ner av utrikesutskottet. Frågan är känslig då dagens Turkiet inte vill kännas vid någon skuld. Idag är landet dessutom invecklat i förhandlingar om EU-medlemskap där man ställer långtgående krav. En brännmärkning av landet är alltså det sista man vill ha på den utrikespolitiska agendan.

Så blev då alltså ett folkmord inte ens erkänt, allt för att ämnet är för känsligt och kanske därför att röstfisket nu är igång för att få in Sverige i säkerhetsrådet. Turkiets stöd i frågan kan dock visa sig bli en Pyrrhusseger. De är ju invecklade i strider mot Kurdiska förband som Sverige aktivt stödjer mot IS, och Turkiet kan dessutom ha ett finger med i spelet till stöd för just IS. Det sista påståendet återstår dock att bevisa. Än mer pikant blir frågan när Mp:s internpolitik avslöjar ytterligare en sprickbildning (Expressen; Archive) i frågan.

Soppan blir dessutom än mer komplicerad av att riksdagen redan 2010 har röstat för ett erkännande (DN; Archive) av folkmordet. Så det som då erkändes som ett folkmord, råder nu total tystnad ikring. Är det möjligen så att förhållandet till staten Turkiet prioriteras framför realpolitik och beslut? Har utrikespolitiken villkorat riksdagens beslut så att den agendan har gått före?

Turkiet av idag är ju faktiskt inte ens landet som skäms över att försöka kväsa andra länders politik, inte ens deras rätt till yttrandefrihet (SVD; Archive) går fri från inblandning från ett aggressivt Turkiet och Erdogan. Kan det till och med ha varit så att utrikesutskottets beslut också föregicks av påtryckningar och påstötningar? Har Sverige helt enkelt i det tysta tagit hänsyn till Turkiets känslor på bekostnad av våra egna ställningstaganden?

Den Tyste MannenI vissa fall kanske tystnaden kan vara underhållande, men i det som man nu kan misstänka är det nog inte lika roande. Ställningstaganden ska nog helst göras utan hänsyn till vare sig länder eller dess ledare, annars blir vi ryggradslösa istället.
Foto: Wikimedia Commons

Sverige har ju redan fått smaka på Turkisk inblandning i våra inre angelägenheter när ambassaden i Stockholm framförde protester mot att TV4 (TV4 Gruppen; Archive) ville sända en dokumentär om folkmordet. Den här typen av inblandningar skulle normalt sett ha lett till diplomatiska förvecklingar, det har det ju tidigare gjort i fallet Israel t ex, men i fallet Turkiet kan vi alltså ha fallit till föga och kastat in handduken för att inte stöta oss med ett land som blir allt mer diktatoriskt.

Kampanjen som ska föra Sverige in i säkerhetsrådet blir dock smutsigare än så. Stiftelsen Dag Hammarskölds minnesfond är stiftelsen som upprättats för att hedra minnet av före detta Generalsekreteraren svensken Dag Hammarsköld som sköts ner på uppdrag i Kongo. Stiftelsen är i praktiken underställd regeringen, t ex var kabinettssekreteraren Annika Söder fondens direktör till dess hon tog det nya jobbet sommaren 2015. I fondens stadgar kan man läsa hur deras pengar ska användas av den som tar emot dessa:

”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”

Fina ord eller hur? Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut! I slutet av mars anlände FN:s nuvarande Generalssekreterare Ban Ki-Moon till Stockholm. Hans ärende här var att hålla en föreläsning och ta emot en medalj. Inte för att han förtjänar den, en sämre FN-chef har sällan skådats. Svenskan Inga-Britt Ahlenius som ledde FN:s revision riktade skarp kritik (Aftonbladet; Archive) mot honom och kallade honom till och med ”en nolla”. Men nu var han här för att ta emot en medalj han inte förtjänar och hålla en meningslös föreläsning.

Redan i augusti 2014 begärde Annika Söder att fonden skulle betala ut 14 miljoner kronor. Medan hon var fondens direktör, begärde hon alltså ut en betalning för något som ännu inte hade gått av stapeln! När hon sen senare fick kabinettssekreterarposten på UD, kunde pengarna på begäran från Regeringskansliet betalas ut via SIDA. I begäran framgick också att SIDA själva skulle betala resten av kostnaden genom att ta resten från biståndspengar.

Fattiga och behövande skulle alltså indirekt få betala för att få hit en gratisätande höginkomsttagare som dessutom saknar både legitimitet och kompetens. En person som dessutom har beskyllts för korruption! Det mest intressanta i den historien var att höra Wallström försvara sina beslut i konstitutionsutskottet (KU) nyligen när hon kallade ledamöterna ”okunniga” (DN; Archive). En riktig Carl Lidbom med andra ord, men samtidigt ett lika stort förakt för demokratin som hennes partibroder.

Om utrikesministern anser det vara fel att ställa frågor om hur en stiftelse kunde gå emot sina egna stadgar eller hur världens fattiga är de som ska behöva bekosta Utrikes-ministerns grandiosa visioner, så är det nog så…..i hennes värld. För vi andra som ser begrepp som ”etik” och ”moral” som något helt annat än de snaskiga inslagen som historien utgör, är nog rätt indignerade skulle jag gissa.

Nej, pröva följande förklaring som alternativ. Vår utrikesminister ser sig själv som det stjärnskott hon inte är. Hon har som självskriven maktmänniska, nu bestämt att vi – röstboskapet – ska vara j-a glada över hennes visioner om att Sverige ska in i säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd och ett FN jag personligen helst ser att vi lämnar eftersom organisationen under just Ban Ki-Moon har förvandlats till en stödstrumpa åt allehanda dumhet (ÖT; Archive) och korruption (SVD; Archive).

Wallström trallar på som om inget hade hänt. Hon begår alltså inte bara korkade saker och gör mindre lyckade uttalanden själv, hon ser dessutom till att satsa svenska skatte-betalares pengar på misslyckade eller helt dåraktiga saker. Allt detta i ett enda syfte, Sverige ska in i prestigeprojektet FN:s säkerhetsråd. En organisation djupt korrumperad och inte ens fungerande efter alla utnämningar till fina poster av vänner, släktingar och de som stödjer makthavare runt om i världen.

Sluta upp med vurmen för FN Wallström! Skattepengar ska gå till dem som har betalat dessa och de som behöver hjälp eller stöd. De ska däremot inte gå till korrupta småpåvar eller till fjäsk för makthavare som i praktiken saknar legitimitet.

LuradNär nu svenskens pengar används till allt annat än vård, skola och omsorg är det förknippat med flera problem som mutor, svält och utebliven utveckling. Länder som skulle fått pengar till just detta, blir istället lite fattigare tack vare att utrikesministern prioriterar prestigeprojektet säkerhetsrådet istället. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att något är så viktigt att det överskuggar allt annat är sant i vissa fall, dock inte i fallet FN. Där vore det helt enkelt bättre att lämna en organisation som inte längre klarar av att vara vare sig objektiv, opartisk eller korruptionsfri. Att ens satsa en enda svensk skattekrona på detta är skäl nog att nominera dig till kandidaturen och det med råge.”

Annonser

Snasket, Snusket och Snacket

En människas död är bland det mest tragiska vi kan råka ut för. Är det en okänd person är det illa, är det en närstående är det ett trauma man kanske inte ens kommer över. I fallet Lisa Holm är detta mer sant än tidigare. En tragedi för en bygd, en stad, ett land men framför allt för en familj. Mer om tragedin från SVT. En annan otäck vinkling är att nu har alla fått sitt lystmäte tillgodosett. Rasisterna kan säga att ”titta, så går det när dom kommer hit” eftersom de tre häktade är från Baltikum. Feministerna kan säga ”Det är bara män som mördar” och peka på att det är just två män som är häktade. Att man glömmer bort rubriker som den i Metro känns mest som en medveten handling.

Den snaskigaste artikeln står nog GT för i sin iver att spela godhjärtade feminister i den tragedi som har utspelats under den senaste veckan. Artikelförfattaren Irena Pozar ges där utrymme att fläka ut den ena smaklösheten efter den andra i kölvattnet på det inträffade. Naturligtvis vinklas det som om fallet Lisa Holm visar varför kvinnor har rätten att vara rädda när de går ut. Män förföljer, våldtar och mördar ju så visst finns det skäl att vara försiktig och på sin vakt.

VakterEnligt Irena Pozar bör man vara på sin vakt för varje steg man tar. Snacka om att skrämma upp tjejer i onödan vilket tyvärr för vissa feminister är anledningen till påståendena Foto: Wikimedia Commons

Men Irena Pozar har precis som alla feminister i alla tider återigen fel, riktigt fel. Ett: ingenting tyder i fallet på vare sig förföljelse eller våldtäkt. De båda misstänkta är häktade för mord och kvinnan som är häktad med dem är misstänkt för skyddande av brottsling. Läs mer om den saken i Aftonbladet. Kopplingen är alltså fel, men naturligtvis stannar det inte där:

Jag minns alla de varnande ord jag matats med: gå inte ute själv, skrik högt om något händer, ha ett våldtäktslarm och prata inte med någon. Ord som tyvärr blir nödvändiga i ett samhälle som inte lärt män att inte förfölja, våldta och mörda kvinnor.

Här har vi ett klassiskt fall av hur man genom att intala sig något får en felaktighet att bli sanning. Om man tror att något ont ska hända en när man går ut är man per definition rädd. Är man rädd och träffar ”fel” person är man underkuvad och därmed har rädslan satt en i situationen att man kan hamna i trångmål. Vissa människor kan nämligen sniffa sig till rädsla och vet att utnyttja detta övertag. Det hela blir en självuppfyllande profetia. Man ska istället lära människor och tjejer som Irena att INTE vara rädda. Fast det förstås, då har ju feministerna förlorat ett viktigt argument att rida på så varför lära unga tjejer en sån sak? Nej, då vinner man mer på att intala dem att det finns anledning att vara rädd.

RädslaEnda skälet till varför man intalar unga tjejer att vara rädda är att man vinner sympatisörer på det vilket feminister utnyttjar mest hela tiden. Foto: ”COS 09”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

”……Inte har lärt män att inte förfölja, våldta och mörda kvinnor”? Jag vågar lova dig Irena, det är något minst 95% av alla män redan har lärt sig. Vad Irena och alla andra feminister missar är att det är en mycket liten grupp män som står för merparten av allt våld. Följande rapport borde vara obligatorisk att läsa för varje feminist i landet.http://www.mansnatverket.org/articles/den-slaende-mannen.pdf

Den ger en del att tänka på också för debattörer som Irena Pozar:

  • män och kvinnor i princip är lika vanliga utövare av partnervåld, men att kvinnor blir skadade drygt dubbelt så ofta som män av det våld som utdelas.
  • kvinnor oftast är de som först tar till våld i relationer där båda parterna utsätts
  • män oftare står för upprepat våldsutövande
  • den ”vanlige” mannen sällan står för partnervåld; istället är personer med svag social ställning samt alkohol- eller drogproblem överrepresenterade
  • det är större risk att en kvinna blir utsatt för grovt våld om förövaren är en tidigare partner än en nuvarande
  • mörkertalet för partnervåld (dvs. hur många utsatta som inte anmäler) är större för män än för kvinnor.

Slutsatsen kan bara bli en, det samhälle som Irena pratar om finns inte. Det är en myt påhittad och uppmuntrad av feminister vars enda mål är att vinna över dem som delar åsikten eller känner sig tveksamma och rädda. Att man så gärna vill göra den missvisande bilden om män och våld handlar enbart om att vinna på argumentet, men sanningen är knappast ens i närheten av påståendet. Det visar faktiskt till och med lite mer seriös forskning är genusvetenskapen.

Foliehatt”Genusvetenskap” är något av de mest missvisande av namn, en vetenskap som har bestämt sig för hur verkligheten ser ut innan undersökningen är gjord och där rönen anpassas att passa den redan bestämda ”sanningen” är en ren foliehatts-historia
Foto: Wikimedia Commons

Att på det här sättet dra alla över en kam med ett felaktigt påstående är med andra ord djupt oseriöst. Gnatet om alla dessa teorier igen och igen som t ex den om att det finns en ”mansnorm” i samhället syftar enbart till att nöta in ett budskap till dess att lögnen blir sanning. Man utnyttjar här från den feministiska rörelsen helt enkelt reklambranschens gamla knep att allt går att sälja med mördande reklam, stämmer inte budskapet tjata bara lite mer så går det in till sist.

Att artikeln dessutom innehåller ett språk och en beskrivning som är så fylld av snyftningar gör den inte bara till en pekoral, det visar också att både skribenten och tidningen är villiga att rida på det känslomässiga för att vinna poänger. Billigt är ordet, men också smaklöst när man betänker att man faktiskt här försöker att utnyttja en tragisk händelse till att skapa lättköpta poänger.

I den chock och förstämning som nu har uppstått är det naturligtvis viktigt att lämna familjen ifred med deras sorg. Något polisen var extra noga med att gå ut med under händelseförloppets presskonferenser. Det framgår här av Lokaltidningens artikel. Det dröjde dock inte många timmar så var vi där. Journalister som tvangs bort från familjens hus är inte i linje med den önskan som man kan läsa om i Nyheter Idag. Inte heller Lisa Holms vänner lämnades ifred när framför allt Expressen jagade dem för ett uttalande som man kan läsa om här i artikeln i Nyheter Idag.

KugghjulNär drevet väl satts i rörelse är det inte mycket som stoppar det. Heter dessutom drevet ”journalister” tycks inget stoppa det och snart är övertrampen där Foto: Wikimedia Commons

Historien av feltramp fortsatte dock i oförminskad fart. Så fort den arma flickans kropp hade funnits anordnades en minnesgudstjänst i den lokala kyrkan. I utannonseringen och på en skylt sas det uttryckligen att det skulle vara en ”stilla minnesstund”, inte ens det lyckades svensk journalistkår med. SVT:s reporter stod inne i kyrkan och sände direkt från minnesstunden som framgår av artikeln från Nyheter Idag. Människor reagerade naturligtvis med avsky men ingen ursäkt har hörts än, vare sig från Expressen eller SVT hörs ett knyst.

Den här genomklappningen har egentligen så många dimensioner och plan att man kan gå vilse redan där. Men man måste börja med en pressetisk debatt som omfattar så många frågor att tanken svindlar. Hur länge till kan journalister okritiskt sympatisera med miljöpartiet och vänsterpartiet utan att granska dessa som man så nitiskt gör med SD? Hur efterlever man i framtiden bättre de pressetiska regler som borde omhuldas? Kan en yrkeskår som säger sig vara en del av demokratin och yttrandefriheten samtidigt vara en del av den förkvävande kultur som kallas åsiktskorridoren?

OLYMPUS DIGITAL CAMERADebatten om pressetik och hur långt man får gå måste sätta igång i Sverige. Också en debatt om pressens snedvridna agenda måste till och detta snabbt. Dagens journalistik liknar annars mest en dockteater med smått komiska inslag Foto: Freepik

Diskussionen bör nog sätta igång med en gång, den här kåren har redan gått för långt i sin strävan att undertrycka och undergräva. Ett faktum som hittills har kostat det här landet en kritisk granskning av t ex vår regering som nu håller ihop tack vare frånvaron på en sådan granskning. Utan denna frånvaro och utan DÖ hade Stefan Löfven antagligen redan tvingats att avgå men det kan man naturligtvis bara spekulera i.

Löjesguiden nominerar idag Sveriges journalistkår till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En yrkesgrupp som på så många sätt har missuppfattat sitt eget uppdrag och sin egna roll är svår att hitta utanför er egen. Ni har något av svenskt rekord i dumheter när ni till och med bidrar till ett lägre tak i debatten. Allt för er älskade åsiktskorridor ska understödjas och allt för att kväsa SD. Inte ens när ni blir talesmän och kvinnor för antidemokratin upphör era dumheter. Inte heller upphör de av de uppenbara övertramp som fallet Lisa Holm har visat. Respekt och tolerans talas det mycket om som en bristvara hos SD, de orden borde vara epitetet över er själva. Ni har blivit sinnebilden över ett kluvet land som i många stycken är irreparabelt.”

Tweet Jenny BlomqvistSå här seriös är ibland den feministiska debatten, faktiskt allt som oftast i Sverige.
Foto: Twitter

Löjesguiden nominerar också feminism i Sverige till priset. Motiveringen lyder: ”Er oförmåga att greppa vetenskaplig sanning och istället hänga upp er på lögner är talande. Det är naturligtvis ett billigt sätt att vinna över meningsfränder men är djupt oseriöst. Lögnen är helt enkelt mer viktig som vapen för krafter som F! eftersom det ger röster, sanningen däremot är det första offret i detta cyniska spel. Därmed är ni inget annat än en rörelse utan vare sig moral eller ryggrad. Orsaken till det är att egentligen är ni som kejsarens nya kläder, ni saknar en enda tråd på kroppen.”

Ett delat land kan man läsa mer om på WTF Toklandet” där man också kan finna information om det seminarium som hålls den 23:e juni på Erikstads Gård i Bankekind strax utanför Linköping i Östergötland. Seminariet hålls i samband med releasen av boken ”Kluvet Land” som är en antologi av olika författare som närvarar vid seminariet.