Ååååh dessa fantastiska undanflykter

När vanliga medborgare eller människor med fel åsikter skiter i det blå skåpet brukar det vankas offentlig smörj. Det var ju bland annat det som Marcus Birro fick smaka (SVT; Archive) på efter sin berömda krönika (Expressen; Archive). Här fanns inget utrymme för ursäkter eller förstående så till sist fick han ju till och med sparken från Expressen och gick samtidigt igenom en uppslitande skilsmässa.

Men så har vi den andra kategorin, de som glider fram på en räkmacka i tillvaron. De får allt serverat, har öppna dörrar till allt och behöver inte ens ha goda intentioner utan när de beslås med felsteg finns alltid en liten fiffig förklaring för att komma ur rävsaxen. Mehmet Kaplan är en av dessa teflonpolitiker som med garanterad non-stick yta gör allt för att göra bort sig igen och igen. Den senaste turen handlar om en middag (SVT; Archive) han har varit med vid.

De Grå Vargarna är den Turkiska organisationen som befinner sig så långt ut åt höger att de flesta av oss skulle börja bli lite rädda, men inte Kaplan. De är anklagade för att ha dödat 694 personer mellan 1974 och 1980 i både Turkiet och Europa. Flera av dessa var vänstermänniskor, Kurder och Armenier. Organisationen är följdriktigt terrorstämplad (Wikipedia) av den Turkiska statsmakten.

Det gäller att ha en redan etablerad maktställning om man ertappas med det oförsvarbara. Man måste också säga de rätta sakerna, gärna lite triggerord som ”feminist”, ”demokrat” för att lugna känslorna och samtidigt säga ”Han är av den rätta tron” Foto: Av unknown Artist (13. Cent.) – Fresco at the cloister Sacro Speco, Image from the German Wikipedia which is/was located here., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=64027

Nej, jag sympatiserar inte med vänsteridéer men deras rätt att få verka och rätten att slippa bli mördade för sin åsikt, är en av hörnstenarna i demokrati. Vill man bekämpa idéer, ideologier eller förslag gör man det med ord, inget annat. Att en svensk minister sitter vid samma bord som de här personerna är minst sagt stötande, för att inte tala om klumpigt. Genom sin närvaro skänker han ju faktiskt legitimitet åt en organisation som borde fördömas på skarpaste möjliga sätt.

Vid samma bord som Kaplan satt vid, fanns också personer med kopplingar till Millî Görüs (Wikipedia). Ett politiskt-religiöst parti vars främsta mål är att återupprätta muslimska moraliska värderingar både i Turkiet och bland anhängare i Europa. De har anklagats för att vara jihadister. Återigen kommer misstanken tillbaka och riktas mot Kaplan, är han smyg-jihadist och islamist? Tanken föresvävar fler än mig som t ex Mohamed Omar vars blogginlägg du hittar länken till här under.

Mehmet Kaplan – ett islamistiskt troll i Sveriges regering?

Ytterligare en person som var närvarande vid det numer så berömda bordet, var Barbaros Leylani – före detta andre vice ordförande i Turkiska Riksförbundet. Han gjorde långt efter middagen sig känd för det tal han höll på förbundets demonstration på Sergels Torg. Där hetsade han (GP; Archive) på ett så otäckt sätt mot Armenier att han nu är polisanmäld för hets mot folkgrupp. Han har dessutom tvingats avgå från sin post efter händelsen.

Tal kan användas i flera syften. Det kan övertyga, lugna, argumentera för något men det kan också uppvigla. Det var det Barbaros Leylani försökte sig på då han hetsade mot Armenier på Sergels Torg. Foto: By Timothy M. Stepanski – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=31543554

En svensk minister sitter alltså vid samma bord som ett antal rätt tvivelaktiga figurer här i Sverige år 2016. Idéerna de företräder och säger sig stå bakom är lika tvivelaktiga de, för att inte tala om förkastliga. Domen måste bli hård och den sägs bäst av K-G Bergström i hans krönika (Expressen; Archive). Mehmet Kaplans försvar (Expressen; Archive) bygger på att han säger sig ha kontrollerat för dåligt. Det är nog det minsta man kan säga men att dra slutsatsen att han sympatiserar med åsikterna som personerna företrädde är att ta i.

Klantigt värre är det i varje fall och så här dåligt omdöme får inte ett statsråd uppvisa. Man måste helt enkelt kräva mer än så här. I vanlig ordning visar det sig dock att krishantering inte är miljöpartiets starka gren, om de nu en har en enda ”stark gren”. För mitt i shitstormen satsar Gustav Fridolin på att lita på allt Kaplan säger. Som sagt, borde inte det här partiet en gång för alla gå till botten med de anklagelser som har framförts mer än en gång istället för naivt bara tro på allt och sen lägga locket på?

”Feministen och demokraten Mehmet Kaplan”, det är alltså så han beskrivs när sopkvasten ska sopa igen spåren. Triggerord som ”feminist” och ”demokrat” är ju som skräddarsydda för att mellan raderna faktiskt säga ”lugn, han står för den rätta läran”. Fan tro de och det bästa i det här läget vore om statsministern en gång för alla insåg att man inte kan regera ihop med ett parti som har så många som har gjort så mycket för att uträtta så lite. När de dessutom gör bort sig var annan dag borde måttet vara rågat.

Sopkvasten kommer alltid till hands i sådana lägen som Miljöpartiet har hamnat i. Men hur mycket de än sopar kan de inte dölja att de mer och mer framstår som ett parti omöjligt att inneha regeringsmakt. Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=515757

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Sällan har väl vårt land fått uppleva ett parti som med sådan frenesi har gjort det till sitt signum att göra bort sig i snart sagt alla sammanhang. Det borde räcka rätt långt och gör er till formfulländade kandidater.”

Feminismens sammanbrott?

Feminismen är en ideologi som egentligen hör hemma på historiens soptipp. Inte bara därför att den är Marxist-Leninistisk utan säkerhetsbälten och som gärna vurmar för stenkorkade kollektiva synsätt där individen är inget eller noll. Nej, den är dessutom helt missvisande. Man påstår ju t ex att feminismen är inkluderande för alla, även män men tyvärr är detta falskt. Istället ikläs män allt som oftast en roll som få eller inga känner igen sig i där vi får stå till svars för saker eller tankar vi aldrig ens har dryftat.

Tidningen Metro (Oberoende F!) är ju numer hemvist för feminismens galna idéer och föreställningsvärld. Inte en dag går utan att nya fantastiska teorier läggs fram. Ta den här artikeln (Metro; Archive-länk) t ex. Leone Milton – journalist och debattör – ger oss en lektion i att vi som tycker det är upprörande med händelserna på Eriksdalsbadet, Kalmar och Köln egentligen bara vill ha ensamrätten på tafsandet. Vi sysslar egentligen med revir-pinkande så när allt kommer omkring är vårt engagemang falskt (????????!!!!!!!!!).

Hennes argumentering bygger som vanligt på generaliseringar som ”alla män är xxxxxx”. Skulle man vända på resonemanget och säga att ”alla kvinnor är korkade höns” eller ”alla araber är benägna att skära halsen av folk” skulle det inte dröja länge innan anmälan låg på polisens bord. Med andra ord var de där påståendena inget annat än just påhittade exempel.

Feminismens största problem är lögnerna och påhitten för att skapa poänger och rubriker. Den senaste i raden gör nog den skadan än värre och hotar därmed en seriös diskussion såväl som det som verkligen borde diskuteras. Foto: Wikimedia Commons

I Leones fall tycks hon mena att alla män är benägna att blotta sig. 2014 anmäldes 946 fall (BRÅ; rubriken ”anmälda brott”) av exhibitionism eller blottning som det också kallas. I november förra året bodde i landet 9 845 155 innevånare enligt statistik från 2014.

Om vi utgår från att 50 % är män (det är egentligen fler!) så får vi 4 922 577 personer. Vi räknar bara de som är 20 och uppåt och då får vi att antalet män (är lika med potentiella blottare) är 2 732 442 personer.

Vi räknar också bort alla som är över 80, det kanske inte är så vanligt att de är ute och blottar sig. Det utgör 166 913 personer enligt från samma statistik från 2014. Kvar har vi
2 565 529 potentiella blottare, dessa ska jämföras med de rapporterade 946 fallen. Det är 0,037 % av den manliga befolkningen i åldersgruppen 20-80.

Vad som framställs som ett mellan raderna ”vanligt” problem då Leone menar att det är detta man som kvinna får vänja sig vid, är alltså i själva verket enormt ovanligt. Nästa argument då? Jo, det finns för Leone är rädd på fotbollsmatcher där män skapar kaos. Återigen så råkar alltså män ut för en generalisering.

Män på fotbollsmatcher är ett stort hot i Leones värld. Detta trots att de flesta aldrig har utövat den huliganism hon är så rädd för. De flesta går faktiskt på fotboll för att se fotboll!? Foto: Wikimedia Commons

För alla män går inte på fotboll och de som gör det är inte alla fotbollshuliganer. Det är bara VISSA män som är det. Dessa är ofta kriminella och är ofta drog- eller alkoholberoende, uppskattningsvis finns 600 risksupportrar (Wikipedia) i Sverige. 600 personer av 2 565 529 0,02 % av den manliga befolkningen mellan 20 och 80. Således ett alldeles jättestort problem. Även om vi räknar in hela fanskaran som en potentiell fara, jag har inga siffror på hur många de är, så är nog problemet rätt litet. Man kan som alternativ låta bli att gå också.

Nästa argument då! På vägen hem från krogen ska nästan alltid berusade män sätta sig bredvid henne på bussen för att ”snacka lite”. Ja Leone, det ingår i att bli berusad, man snackar. Inte alltid för att hota eller vara närgången men behovet att vara social ökar med intaget av alkohol till dess man inte längre kan vare sig snacka eller vara social. Om du tycker det är obehagligt, res dig och sätt dig någon annanstans som en markering istället!

I både fotbolls- och bussfallet är det nog snarare Leones känslor och förutfattade meningar som är boven i dramat. Vill man vara rädd för att man har lärt sig att vara rädd i de situationerna så blir man rädd. Det styrs undermedvetet och lärs in från barnsben, den som däremot inte vill vara rädd blir inte rädd. Det finns massor med tekniker för att kunna komma fram i dessa prekära lägen bara men vet hur. Låt t ex axlarna sjunka ner, lyft på huvudet, gå med normallånga steg och andas lugnt så avslöjas det inte.

Nästa argument är lite mer allvarligt. Leone läser tidningen som uppmärksammar hur  män har mördat, rånat och våldtagit. Ja, det är naturligtvis inte bra att sånt inträffar men jag kan lugna Leone med mer fakta. För det första är tidningar i dagens Sverige patologiskt intresserade av just dessa ämnen. De fokuserar sig mer än gärna på mäns övergrepp på kvinnor, aldrig de motsatta.

Uppmärksamheten blir med andra ord en trigger som får reaktionen att vakna. Reaktionen blir ”Shit, så vanligt det är ändå att sånt händer”. I själva verket är det väldigt liten chans att råka ut för det men jag håller med om den biten att det är problematiskt att det ens inträffar. Men faktum är att t ex ett brott som våldsbrott är mycket större risk för en man än den är för en kvinna. Statistik över detta hittar du på BRÅ.

Trigger (betyder ju avtryckare!) är ett känt feministiskt sätt att skrämma skiten ur unga flickor. Där det finns lite att oroa sig för ska man känna maximal otrygghet. Där brott  som misshandel drabbar män oftare, får man det till att kvinnor är överrepresenterade – Oärligt! Foto: Wikimedia Commons

Men det är här det förfärliga kommer in, en förkrossande andel av männen våldtar aldrig. Istället är det en liten grupp som står för nästan alla brott, 2014 fanns 1010 misstänkta. 1010 av 2 565 529 mellan 20 och 80, vad blir det Leone? Jo, 0,039 % av befolkningen! Återigen står inte våldtäktsmännen direkt på led för att  massvåldta intet ont anande unga kvinnor på väg hem från krogen. Men jag håller alltså med, bara det att det händer är ett problem. Statistik från BRÅ hittar Leone och alla andra här.

Det är också så att offren tyvärr relativt ofta utsätts för övergrepp mer än en gång, en del så många som tio gånger eller fler. Det innebär att varje övergrepp räknas som en våldtäkt vilket är illa, men offrens antal blir färre. Därför är det inte så vanligt som man kan förledas att tro. Jag håller dock fortfarande med, att det händer är tillräckligt illa men att inbilla sig att det står en våldtäktsman i varje gathörn är lika illa. Det gör det inte och det skapar onödig rädsla där man i varje fall för det mesta kan känna sig trygg, dock som sagt inte alltid.

För det andra ändrades lagen 2005 så att det som tidigare betecknades som sexuellt utnyttjande istället jämställdes med våldtäkt. Det gjorde att fler omfattades av brottet efter 2005 och därför ser det också ut som om förövarna blivit fler när det i själva verket handlar om att brottsrubriceringen har ändrats. Statistiken ljuger alltså, särskilt i skarven efter 2005 där man kan tolka det som en drastisk ökning vilket det alltså inte är.

Det var till och med så att gruppen som utsatts för sexuella övergrepp sjönk från 2013-2014.  Tittar man bara på gruppen ”kvinnor” sjönk siffran från 2,4 % till 1,8 %. Det är visserligen 1,8 % för mycket men man får vara glad för att det minskade. Ser man på hela befolkningen sjönk samma siffra under denna period från 1,3 % till 1,0 %. Återigen hittas dessa uppgifter och ovanstående på BRÅ:s hemsida.

Statistiken talar oftast sitt språk, feminister ett annat och aldrig mötas de två. Klart är i varje fall att feminister som Leone Milton inte bryr sig om fakta, inte åberopar den och förvränger dessa. Till sist drar de en slutsats på det omöjliga och felaktiga. Foto: By Mocoface – Own work, CC BY-SA 3.0 Wikimedia Commons

Ytterligare en faktor man kan peka på i sammanhanget är benägenheten att anmäla som tycks ha ökat, det är bra men det får ju också statistiken att se ut som om siffrorna har ökat. Om detta är en faktisk ökning eller om det beror de faktorer som jag har nämnt här är svårt att ha en åsikt om. Också mörkertalen i sammanhanget är svårgreppat då det ibland är förenat med skuld och skam att prata om.

Lika stor skam är det dock som Leone och Metro gör, påstå något utan att ens lyfta ett finger för att backa upp dessa med fakta och statistik. När man dessutom tar det ett steg till och tar de slutsatser man säger sig kunna se är direkt oärligt eftersom dessa just vilar på absolut ingenting. Mäns allmänna revirpinkande skulle alltså ligga bakom vår falska omtänksamhet om kvinnor som nu blir sexuellt trakasserade både i badhus och i städer runt om i Europa. Vi vill enligt Leones tes ha tafsandet för oss själva.

Det är här dödsstöten kommer in för den moderna feminismen. De påstår ju att de vill ha männen på sin sida och att feminism också gynnar dom. Vi som motsätter oss ideologin ser inte detta och vi ser inte att också vi dagligen är offer för vår mansroll som är fast i. Om vi bröt oss loss och bejakade feminismen skulle vi bli fria, riktigt fria. Men hela tiden argumenterar ju feminister som Leone precis tvärtom.

Hur skulle jag kunna känna mig fri om jag hela tiden tillskrivs egenskaper och beteenden jag inte har? Hur ska jag kunna bli fri från min mansroll om jag hela tiden blir påmind om en jag inte känner igen och som jag dessutom tycker är motbjudande? Blir inte den nya rollen som jag tillskrivs av feminister i själva verket just den boja som de påstår att min nuvarande är?

Det är tyvärr inte min mansroll som gör mig till fånge utan feminismens eviga utmålande av vad jag är när jag i själva verket är något annat som gör det. Tyvärr envisas feminismen med att hela tiden visa hur fördomsfulla man i själva verket är genom att just tillskriva och måla upp bilder av män som passar ett fåtal Foto: Wikimedia Commons

När till sist Leone börjar argumentera på ett mycket motbjudande sätt där mäns verkliga motiv är att få revirpinka, vilja ha ensamrätten över kvinnor och tafsandet på dessa, få ha ensamrätten att få stöka runt på stan, hindra andra män att dregla och busvissla så rinner någonstans glaset över. Coup de Grace kommer med citatet:

”Dessa mäns beteende är inte bara främlingsfientligt, utan visar också hur primitiva vissa hjärnor fortfarande tycks vara. Vikingar kallar de sig själva för, jag tycker grottmänniskor passar bättre.”

Det enda detta citat bevisar är hur lite egentligen feminister vill ha med män på tåget. Förutsatt då att de inte är sådana där flagellanter (Feministiskt Perspektiv; unvis.it) till män som förnedrar sig själva och andra män med sin undergivenhet. För vem mer än flagellanterna känner att en käftsmäll är rätt medicin? Inte jag och säkert inte du heller! Istället skapar just sådana påståenden precis det som så många undrar över – frågor som varför folk inte är feminister (Expressen; Archive-länk). Undra inte mer säger jag bara.

Sammanbrottet är kanske inte här än om man avser att feminismen dukar under, försvinner eller ändrar inriktning. Men jag anar ändå att slutet är nära. För om man argumenterar så slarvigt och motbjudande som Leone Milton gör måste man vara desperat efter att skapa poänger ur tomma intet. Hon liksom anstränger sig med att trolla med knäna tills att det hela spricker från kant till kant. Dags att lägga ner en motbjudande rörelse, eller kanske rent av starta en motrörelse i form av en mansrörelse?

Det är kanske rent av dags att starta en mansrörelse för att se till att dessa nidingar jagas på flykten? Inte mig emot! Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Leone Milton till priset ”Foliehatt of the Year”. Också Metro och dess högsta ledning nomineras till priset för sin feministiska insats. Motiveringen för Leone lyder: ”I vår sköna nya värld av postmodernism och feminism är ju fakta bara en manlig härskarteknik. Det bevisar du med avsaknaden av all fakta. Ingenstans backas dina påståenden upp av det minsta lilla korn av bevis. Istället ersätts dessa med påståenden och påhopp. Det gör dig till en fullblodskandidat av rang.”

För Metro lyder motiveringen: ”Ingen har som ni gjort en så formidabel insats för feminismen men också lögnen och propagandan. Snart sagt varje dag möts vi av nya fantastiska påstående som för att bevisa en tes. Det gör er till formidabla propagandister men urusla journalister och tidningsutgivare vilket är anledningen till nomineringen.”

När galet blir värre

Det finns reaktioner och så finns det reaktioner. I torsdags avslöjade jag och Rebecca Weidmo Uvell oberoende av varandra på varsin blogg, här är hennes inlägg, hur listan från (o)Rättviseförmedlingen egentligen var sammansatt. Namn som direkt kunde förknippas med organisationen själva där många inklusive den nuvarande ordföranden nominerades till toppjobb i statlig kulturell sektor.

Namnen gav också känslan av att här skulle miljöpartiet och vänsterpartiet premiera sig och de sina eftersom nästan alla hade haft eller har den agendan. Förvånansvärt många hade också ett förflutet inom det genusindustriella komplexet där de har fört debatt om genus, identitetspolitiska frågor och intersektionalism. Ett sånt namn är Södertörns Högskolas egna stolthet Ylva Habel. De och (o)Rättviseförmedlingen är väl de enda som känner stolthet över det namnet.

Gläntar du på locket och gör det förbjudna i att kritisera listan lär väl Breivik dyka upp som ett brev på posten. Vad han gör i debatten hela tiden vet ingen utom godhetsivrarna som vill peka på vad de tror är sin motsats. Foto: The Guardian

En annan mer känslig fråga var att ovanligt många namn var av så kallad utländsk härkomst. Inte för att jag har något emot sånt, det är klart vi ska ha representation för människor med utländsk härkomst. Men ett grundkrav är väl att de borde avspegla proportionerna i befolkningen så att de får utgöra så många som de är, inte majoriteten som på listan.

Att kritisera detta är dock problematiskt, man kan ju bli anklagad för att vara både nazist och anhängare av Breiviks manifest om man begår det misstaget. Ändå måste det göras, den här listan är trots allt en ren skymf mot demokratiska grundideal. Det mest intressanta är dock reaktionen på Rebecca Weidmo Uvells bevakning, själv har jag inte dragits in eller hört sura kommentarer. Tvärtom bara goda vitsord så här långt. Men mot Rebecca lät det som sagt annorlunda.

Sofia Embrén, vd på (o)Rättviseförmedlingen skickade ett personligt mail till Rebecca Weidmo Uvell där hon bad henne ta bort uppgifter från bloggen. Det skulle röra sig om uppgifter Sofia Embrén menade var att åsikts- och ursprungsregistrera folk. Det fanns dock ett flertal fel med resonemanget, som vanligt får man väl lov att säga.

Mailet från Sofia Embrén sa allt och lite till. Foto: skärmdump från Rebecca Weidmo Uvell

För det första är det är inte Sofia Embrén som avgör vad som kan och inte kan stå på en blogg, det är något för rättsvårdande myndigheter men inte en vd i (o)Rättviseförmedlingen att avgöra. Vill hon göra en anmälan mot publiceringen är det henne fritt att göra så, men jag ser betydande problem för henne att få rätt i den frågan. Det beror på faktum nummer två.

För det andra är listan i och med att den är inlämnad och diarieförd på kulturdepartementet också en offentlig handling. En offentlig handling kan aldrig en förening, uppdragstagare eller vd lägga sig i eller ha en åsikt om. Den går att begära ut för den som vill det och kan publicera vem som än fick uppdraget eller vilka namn som finns på listan. Sofia Embrén respekterar därmed inte svensk offentlighetsprincip eller rättslig tradition vilket är beklämmande.

Det är skattepengar som har betalt för uppdraget, det är på Kulturdepartementets och kulturministerns uppdrag listan har tagits fram. Det är alltså inte en lista som tillhör (o)Rättviseförmedlingen i en juridisk mening. Att då komma och säga att man inte får publicera den är befängt. Det här sägs till och med rätt ut på deras hemsida där man kan läsa att ”Rättviseförmedlingen fick i uppdrag av Kulturdepartementet att hjälpa dem bredda urvalet inför att platser i styrelser och insynsråd ska tillsättas.”

(o)Rättviseförmedlingen har därmed visat sitt rätta ansikte och skäms inte ett dugg över att försöka utöva direkt censur och övergrepp mot svensk rättsprincip. Att det som de står för är allt annat än rättvisa är väl just det de inte vill vi ska se eller förstå. Detta är alltså en förening som fiskar i mycket grumliga vatten. Här hittar du listan (unvis.it) som är så kontroversiell men som borde betraktas som en offentlig handling vilket den är då den överräckts till Kulturministern.

Bakom masken är (o)Rättviseförmedlingen precis likadan som alla andra människor men aningen mer hycklande om vad det är de vill. Alltihop med notan översträckt till dig svensk Foto: Wikimedia Commons

Men den här seriekrocken stannar tyvärr inte där. I vanlig ordning när det gäller vår regering gör man saker än värre. Alice Bah Kuhnke är inget undantag från den regeln och eftersom frågan är hennes så kör också hon i diket. I lördagens DN (unvis.it) uttalade hon sig i frågan kring listan och det blev en rätt ledsam läsning. Så här sa kulturministern:

”För mig är det viktigt att vi tillsätter tjänster efter förtjänst och skicklighet, därför vill jag ha ett så brett urval som möjligt. Den listan vi fått av Rättviseförmedlingen är ett komplement. Den utgör inte hela urvalet. Ett bredare urval gör så att konkurrensen blir större, och det är bra.”

Det där låter ju jämrans bra men säg mig Alice, hur kan ”förtjänst och skicklighet” vara liktydigt med partikamrater till dig och partivänner från vänsterpartiet? Hur kan man kalla det ”kompetens”? Varför följer listan exakt den agenda som båda era partier har i frågor som genusdebatt eller intersektionalism där ni tycker vad de på listan har uttalat och debatterat? Hur kan ”Har likadana åsikter som jag” vara meriterande till toppjobb?

Kulturministern fortsätter dock enträget sin linje i frågan när hon fäller nästa lilla uttalande som en karaktärsbeskrivning på den som dristar sig att kritisera hennes idéer och inställning:

”Jag konstaterar att många känner sig hotade när konkurrensen hårdnar och gräddfilerna försvinner.”

Där stannade nog klockorna igen. Hon gör alltså det något remarkabla påståendet att gräddfilerna försvinner och att folk nu skulle känna sig hotade av detta. Det är ju tvärtom så att dessa gräddfiler nu inrättas, inte tas bort. Listan är ju en enda lång odyssé i hur man både från Kuhnkes och (o)Rättviseförmedlingens sida ensidigt gynnar de som står dem närmast. Kom ihåg att flertalet namn på listan är personer som har jobbat åt eller nu jobbar för (o)Rättviseförmedlingen.

Den sista spiken i kistan sätter hon med följande rader:

”Jag har inte frågat vad folk röstar på. Sverige är inte betjänt av att låta partitillhörighet gå före kompetens. Den förra regeringen var tydlig med att det var något man ville jobba bort, och det tycker jag är viktigt att vi fortsätter med. Den första utnämningen jag gjorde var en uttalad folkpartist, säger Alice Bah Kuhnke.”

Att låta partitillhörighet gå före kompetens är ju just det hon vill åstadkomma med listan men här döljer hon alltså detta med några lätta avfärdanden för att peka finger på något annat än vad det är. Hon vill hamna i samma ”finrum” som Alliansen som visserligen sa sig ha intentionen hon talar om, men som också dom var sämre på att omsätta de fina orden i praktisk handling.

(o)Rättviseförmedlingen vill gärna peka finger på något annat än vad det egentligen är. Det är ett försök att få in alla de man har goda kontakter med, det är däremot inte ett sätt att skapa rättvisa Foto: Carlo VIII av Napoli Wikimedia Commons

Inte undra på då att skiten har träffat fläkten med besked. Kommentaren från Paulina Neuding på ledarsidan (unvis.it) i Expressen säger det egentligen bäst. Ställ er frågan ”Uppnår detta jämställdhet”? Svaret blir ”Nej”. För den speglar inte mångfald utan enfald. Precis som Paulina Neuding frågar sig kan man ställa listan mot tesen om vilka grupper den utelämnar. Svaret blir ”Många”.

(o)Rättviseförmedlingen har låtit meddela att om man tycker att någonting är fel eller att listan har brister, är det bara att mejla organisationen och föreslå fler namn till den. Förslagsvis, men detta är frivilligt, kan man alltså om man vill sätta sig och bombardera dem med namnförslag man tycker saknas. Ta den chansen om du kan. Adressen är: info@rattviseformedlingen.se

Här kommer några förslag för att fylla de uppenbara luckorna jag ser. Du kanske hittar bättre, skriv detta till adressen ovan. Här finns t ex inga judiska debattörer som Naomi Abramowicz eller Anna E. Nachman. Få har afrikanska rötter och är klart underrepresenterade om man ser till befolkningsantalet. Var finns t ex namn som Makode Linde t ex fast jo ja han är ju man förstås. För män tycks delvis vara bannlysta från listan.

Man kan också fråga sig var samerna finns, de är ju trots allt en svensk minoritet med en egen identitet men lite representation i myndighetssfären utanför den egna administrationen kring sametinget. I rikets administration finns däremot få eller inga samer representerade, dags att ändra på listan (o)Rättviseförmedlingen? Också Romer lyser med sin frånvaro, men det är klart det är ju inte de man menar när man i debatten talar om alla rasifierade så de går väl också bort till förmån för alla kompisar.

Jag är nog inte alltför djärv när jag gissar att det är de egna mobiltelefonernas telefonregister och vithetsstudier som har skapat listan snarare än förnuftet eller tanken att skapa rättvisa. Det är nämligen ingenting (o)Rättviseförmedlingen någonsin har sysslat med, snarare är det illusionen om något de säljer in. Därför ett sista namn som förslag till listan – Pär Ström. En person ständigt mot strömmen (förlåt ordvitsen!), precis vad som behövs i dagens samhälle. En kritisk röst i ett annars nattsvart Sverige.

Finns du med i det här telefonregistret är du vad telefonmodellen heter enligt listan från (o)Rättviseförmedlingen Foto: ”CASIO W21CA for au” by I, Ha cplnfo9t0i. Licensed under CC BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Alice Bah Kuhnke till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det märks tydligt vilken regering du sitter i. Aldrig har väl fel så bristfälligt beskrivits som rätt och tvärtom. Här är du Alice Bah Kuhnke i helt rätt sällskap.

Du tar det till och med ett steg längre när du så välformulerat pekar på att vi som nu kritiserar ditt och (o)Rättviseförmedlingens hanterande genom att utmåla oss som ”rädda för konkurrensen till gräddfilerna”. Jag lovar dig Alice, jag aspirerar inte ens till att få vara med i den skara som kan tänkas bli de utvalda, men jag förbehåller mig rätten att få kritisera ministrar och en regering har förlorat sin moraliska kompass. Det är det som gör dig och er till formidabla kandidater.”

Summan Av Dubbelmoral Är Hyckleri

I vårt land är det snart kutym att ha dubbla måttstockar. Vissa regler gäller för vissa personer och andra regler gäller för andra. Det är något Marcus Birro nu har fått erfara när han i veckan fick sparken från Expressen sedan han hade ställt upp på en intervju om den senaste tidens twitterstorm i tidningen Exponerat. Tidningen Expressen visar därmed rätt handfast att man är en del av det system som både andas och utstrålar hyckleri och dubbelmoral.

Hyckleriet är totalt i vårt samhälle, fallet Birro sätter fingret på en öm punkt Foto:Twitter

Det började med att Marcus twittrade, något han borde ha låtit bli. För i den svenska kyrkan för politiskt korrekta säger man vissa saker och man ska hålla truten om andra. Marcus valde ett kontroversiellt ämne – islam – och angrep det för dess överrepresentation i terrordåd i världen idag. Det borde han aldrig ha gjort för nu ryckte varje rättrogen journalist och andra dumskallar ut för att ge den där tölpen vad han tålde. Det hela slutade i ett tiotal mordhot och hela historien visade till sist hur mycket yttrandefrihet är värd i dagens samhälle.

Mattias Thern och Birro har nåt gemensamt – de har båda tagit emot dödshot
Foto: Sydsvenskan

I den skitstorm som nu utbröt ställde Marcus Birro upp på en intervju med tidningen Exponerat. En tidning som är ytterst kontroversiell därför att den är islamfientlig och kanske rent av rasistisk. Den har av andra stämplats som detta men det är upp till var och en att dra sina slutsatser. Han berättade om den kniviga situation han nu satt i men också det stöd han har fått. Mordhoten diskuterades och hur hans syn på islam såg ut och varför han hade sagt det han hade sagt. Att ställa upp på en intervju är ju ett sätt att föra ut sin sida av spörsmålet men snart hade kopplingen Exponerat och Marcus Birro fått konsekvensen att Birro avskedades från Expressen. Han menar i efterhand i en intervju för Hänt att detta är något som Expressen har väntat på länge.

Väntade bara Expressen på sin chans i fallet Marcus Birro? Foto: Bokfreak

Expressen har därmed sänt en tydlig signal. Säger du en kontroversiell sak men är fel person så kan du tyvärr räkna med att det snart är kört. Om du däremot är ”rätt” person och skriver om ”rätt” saker då ser situationen genast annorlunda ut. För medan man använder en måttstock på klavertrampen Birro påstås ha gjort, använder man en annan på en annan anställd. Den jag tänker på är naturligtvis Lars Lindström som just i samma tidning skrev ett av årets mest hatfyllda artiklar. En mer stinkande kompott av misandri och rena felaktigheter fick man leta efter.

Lars Lindström fick för samma tidning skriva årets mest hatiska artikel – hyckleri?
Foto: Wikipedia

Samma tidning har dessutom skitit i det blå skåpet dubbelt upp. Birros kontroversiella twittrande och de uttalanden som har kommit i kölvattnet på detta, är knappt en västanfläkt i jämförelse med deras samarbete med den så kallade researchgruppen. Det är en grupp före detta AFA-aktivister som med halv eller helt illegala metoder snokar reda på uppgifter åt sina uppdragsgivare genom t ex dataintrång.

Researchgruppen KAN ha gjort sig skyldiga till brott som dataintrång Foto: SNSC

Expressen har genom dessa kunnat kartlägga SD-politiker och deras kommentarer bakom anonyma alias. Problemet är bara att man inte granskar ALLA politiker utan bara vissa. Ingen i den här gruppen skulle komma på tanken att kartlägga vänsterns nätverk för att sprida sin hatpropaganda i olika media. Gruppen har till och med nominerats till Stora Journalistpriset som är journalistförbundets ryggdunk till alla ansetts ha förtjänat priset, mer om det via följande länk.

Researchgruppen kartlägger men bara om hatarna har ”fel” åsikter Foto: Twitter

Också Robert Aschberg samarbetade med researchgruppen när gjorde programserien ”Trolljägarna” som snart går in på säsong två på TV3. Där har nätalias grävts fram och avslöjats, så långt låter allt okej. Man ska ju stävja hatet på nätet som det så populärt heter. Problemet är bara att dels är det bara vissa som avslöjas och att för det andra är vissa av dessa avslöjanden beställda av personer som själva har minst sagt grumliga motiv.

Nätalias används i både kriminella och andra syften Foto: SVT

Låt oss i pedagogikens namn ta ett exempel. I ett avsnitt intervjuades feministen Fanny Åström. Hon hade fått ta emot hatfulla kommentarer på sin blogg, en blogg som har överrubriken ”kom i kontakt med ditt inre hat” (!),  och hon ville gärna veta vilka som stod bakom. Mer intressant än att titta på programmet hade varit att se Robbans min om säg Jimmie Åkesson hade bett honom spåra upp alla de som har sänt både dödshot och rena trakasserierna, hade Robert Aschberg ens brytt sig?

Robert Aschberg slog ett slag mot näthatarna genom att avslöja hatarna av…
Foto: Webb-TV

………Näthaterskan Fanny Åström Foto: Ergo

De dubbla måttstockarna får genast konsekvenser. Om du som Marcus Birro försöker förklara dig i ”fel” media hängs du med en gång, detta trots att det som sägs inte på något sätt är kontroversiellt. Alla andra som hatar men står för rätt hat belönas däremot med en dunk i ryggen och en karriär inom media. I somras sände Sveriges Radio programmet ”Sommar” med Athena Farrokhzad där våldet förringas och försvaras.

Alla former av våld är oförsvarbara vem det än kommer från Foto: Aftonkuriren

Allt är som vanligt alla andras fel och allt hon och hennes vänner gör är att försvara sig. Ingenstans nämner hon att en av dessa vänner senare fälldes för dråpförsök på en fjortonårig nazist efter att ha utdelat två knivhugg i nazistens rygg. Personen i fråga skyllde naturligtvis sin knivattack på att han handlat i nödvärn, något domstolen däremot inte trodde på. Följande länk leder till radioprogrammet.

Athena Farrokhzad sände radioprogram fullt av subtila budskap Foto: SVT

Pär Ström var länge debattören som genom sin blogg tog debatten för att visa hur fel alla feminister i det här landet har. Han blev snabbt en vass nagel i ögat på alla dem som såg möjligheten till att få ett monopol på att få definiera problemen i dagens samhälle. De därmed ha fått ostört föra tesen att deras alltid lika närvarande patriarkat skulle bära skulden när det i själva verket är helt andra saker man måste fokusera på. Snart hade därför hatdrevet mot Pär Ström satts igång. I den mobb var det ett namn som snabbt utkristalliserade sig och som kom att bli tongivande än i denna dag. Hans namn var Kawa Zolfagary. En lista med de hatbrott som Kawa har gjort sig skyldig till hittar du på Toklandets blogg.

Pär Ström utsattes för ett drev och en hatkampanj som saknar motstycke Foto:Twitter

Kawa Zofagary startade facebookgruppen ”Vita kränkta män” enbart i syfte att misskreditera och svartmåla Pär Ström. Detta skedde inte med argument eller samtal som normalt utan med tillmälen och rent skitsnackande. Till sist skapades ett antal bilder, en av dessa kan du se på Toklandets blogg i artikeln som är länkad ovan, där Pär Ström bl a framställs som korsfäst. Budskapet är subtilt men tydligt, håll dig borta.

Hoten och hatet får allt fler att tystna Foto: Eskilstuna

Det var precis det Pär Ström till sist gjorde. När hot inte bara mot honom utan också hans familj kom in fick det vara nog, han slutade blogga – mission accomplished. Efter detta har Kawa Zolfagary varit en omhuldad person som har inbjudits att tala inför juridikinstitutet om näthat! Snacka om ironi. Mer om detta från Toklandets blogg som åter har kartlagt Kawas egna näthat i följande inlägg.

I dagens Sverige tystas debattörer därför att nätmobben styr Foto: DN

Kawa fick till och med pris av Rättviseförmedlingen för sina mobbar-insatser. Så här löd motiveringen som också går att läsa på deras hemsida:

“Sedan oktober 2011 har vi skrattat, gråtit, förfärats, förbryllats och förfasats över de inlägg och kommentarer som lyfts fram av grundaren Kawa Zolfagary och övriga gänget bakom nu nedlagda facebooksidan Vita Kränkta Män. Med humor och skarpsynthet har VKM på ett innovativt sätt belyst rasism, sexism och homofobi från kommentarsfält, nätforum och bloggar. Med nya projektet genusfolket.se bjuder Kawa Zolfagary tillsammans med övriga skribenter på eftertanke och analys kring samma viktiga frågor. Rättviseförmedlingen vill med detta pris tacka Kawa Zolfagary för att han genom VKM erbjudit en fristad för feminister och antirasister där vi skrattat tillsammans. Samtidigt vill vi applådera nya sajten genusfolket.se och önska varmt lycka till med framtida projekt”.

Är Rättviseförmedlingen rättvis eller rättsvilse? Foto: Berghs

Med humor och skarpsynthet kallar man alltså det som fram till för ett tiotal år sedan hade kallats ”mobbning”. Hur mycket är deras syn på ”rättvisa” värd efter detta? Att ge ett ”rättvisepris” till en person som har byggt en karriär på att hata och håna måste vara ett svårslaget rekord i ironi.

Kawa Zolfagary slog ett slag mot rasismen genom att skapa hatsidan på Facebook
Foto: Ajour

Kawa gav sig inte med detta. Snart hade han skrivit sitt livsverk ”Vita kränkta män” som bok genom Galago förlag, senare blev den också pjäs. Föreställningen sattes upp med benägen hjälp av skattebetalare som gärna försåg en liten hjärntvättad kader med subventionerade biljetter så att också de kunde komma i kontakt med sitt inre hat. Naturligtvis var scenen Brunnsgatan Fyra i Stockholm, ett tillhåll för allehanda skattesubventionerad galenskap under ledning av Martina Montelius.

Martina Montelius och Brunnsgatan Fyra blev skådeplatsen för pjäsen Vita Kränkta Män Foto: Aftonbladet

Recension av galenskapen hittar du i Expressen, nästa recension hittar du på Sveriges Radio. Märk dock på den sista länken att du har ett ljudklipp med en längre recension än den text du hittar under. Där brodderas resonemanget ut och också där hittar man den underton av den misshagliga underström som kommer fram så fort man nämner namnet ”Pär Ström”.

Kawa såg så här lycklig ut, hans karriär tog ju ett rejält skutt framåt Foto: Nöjesguiden

Diskussionens vågor gick höga både kring facebook-gruppen, boken och pjäsen. Ett och annat inlägg fick komma fram som protesterade mot fenomen som Kawa Zolfagary som här i en artikel i Aftonbladet. Det stora flertalet tokhyllade dock hans insatser för nätmobbningen, i följande artikel i DN kultur försöker Erika Josefsson få oss att förstå att det finns ädlare motiv bakom facebook-gruppen.

Lo Kauppi i pjäsen Vita Kränkta Män visar med STRÖM-sladden vem som mobbas
Foto: DN

Till sist kunde Kawa Zolfagary skörda det han hade sått och det i form av en utstakad karriär som nu feminist-kyrkan hade hjälpt honom med. Det var då han inte behövde den heller och sa adjö till den också. Mer om det i en artikel från Nöjesguiden.

Inte heller Ametist Azordegan fick ett avbräck sen hon kallat Josefsson ”nazist”
Foto: Ungdomar

Nästa person som belönats för sin klumpiga formuleringsförmåga/oförmåga är Ametist Azordegan. Hon utsattes själv för det drev av digitala dödsskvadroner som tycks härja på sociala media och diskussionsgrupper. En kader som utan pardon ger sig på den som tycks misshaglig eller som uttrycker en icke önskvärd åsikt. Mer om hoten mot henne i en artikel i SVD.

Sociala media innebär möjligheter och faror som nätmobbarna utnyttjar Foto: SV

Så långt lät det först som om Ametist hade dragit det kortaste strået och det är när vi ändå är inne på det, inte okej att mobba vare sig mot Ametist eller någon annan. Men vad hade hon då gjort för att förtjäna denna behandling? Ja följande uttalande som refereras i Expressen talar väl sitt tydliga språk, inte heller hon är utan skuld och kanske hamnar hela bråket i ett lite annorlunda ljus. Det är fortfarande inte okej att dödshota, men det är inte okej att kalla någon nazist. Jussi H Lundells blogg tar i denna utmärkta artikel upp med vilken dåres envishet Jan Gradvall försvarar hennes övertramp.

Janne Josefsson såg så här förbryllad ut efter anklagelserna Foto: Alltomstockholm

Om vi gräver vidare, vad hade Janne Josefsson gjort för att bli kallad nazist? Han hade som vanligt granskat och grävt men denna gång i ”fel” kretsar när han drog ner brallorna på våldsförhärligande organisationer till vänster. Lite längre ner hittar du programmet som väckte så mycket ont blod i form av ett videoklipp.

För min egen del spelar det ingen roll om våld kommer från höger eller vänster. Inte heller om hoten kommer från vänster eller höger, den är lika sjuk vilket som. Det sjukaste är dock att alla dessa våldsverkare ser sig per definition som ”goda” och därför har man ”rätten” att ta till vilka metoder som helst som det framgår av programmet. Revolutionära Frontens övergrepp förringas, deras motiv framställs som ”gott” och allt de gör är ”självförsvar”. Ingenting i deras retorik är försvarbart men ändå gjorde sig Ametist alltså sig till försvarare av det oförsvarbara.

Revolutionära Fronten slår ett slag för friheten? Foto: Metro

Titta på följande video och förfäras. Här finns inte bara avslöjanden som Ametist ansåg så stötande att det föranledde henne att kalla Josefsson nazist, det är dessutom en mörk värld som han gläntar på och som borde också få henne att bli skrämd.

Att försvara det oförsvarbara blir till sist ohållbart Foto: Culture24

Skrämd blir man också ca 32 minuter in i videon när professor Magnus Wennerhag försvarar Revolutionära Fronten, han var också medförfattare till den debattartikel i DN han där han motsätter sig ett förbud mot organisationer som använder våld som metod att skrämma och tysta. I videon försöker han få oss att tro att Revolutionära Fronten vill skapa ett mer demokratiskt samhälle än det nuvarande. Jag kan knappt hålla mig för skratt inför denna uppenbara ironi. Titta och förfäras.

Sebbe Staxx är en av de som försvarar det oförsvarbara i videon nedan Foto: SVT

Rapparen Sebbe Staxx försöker sig också på ett rätt patetiskt försvarstal i videon eftersom Revolutionära Fronten deltog i en av hans videos och att han känner flera medlemmar. De dåligt underbyggda argumenten blir än mer usla då man inser att han gör misstaget att flasha en klocka som kostar sisådär 25.000 kronor.

Att denna ”intelligentia” gör sig till exakt detsamma som dem de anklagar. Märk en sak: Jag försvarar inte högerextrema åsikter bara för att jag anklagar delar av vänstern för övergrepp. Det är inte riktigt så svart eller vitt. För mig finns inget ”gott våld”, det finns bara jävligt förbannat oacceptabelt våld vem det än kommer från.

Det goda våldet är nog inte så gott trots allt Foto: Al-Lodenius

Ametist Azordegan hade redan innan en karriär inom media som inte fick samma törn efter bråket som Marcus Birro råkade ut för. Trots att hennes övertramp med nazist-tillmälen är betydligt längre från sanningen än Marcus Birros kritik av islam. Marcus Birros lön blev gatlopp i media, Ametist däremot artiklar som i vanlig ordning förringar hennes övertramp. Här ett exempel från Expressen som uppenbarligen skiljer på folk och folk. Ametist tar man i försvar, Birro avskedar man.

Vissa får säga vad som helst, andra blir utsparkade med en gång Foto: Barbaraleung

Löjesguiden vill med denna artikel nominera svensk media särskilt Expressen till priset ”Foliehatt of the Year” för det hyckleri som bara ni kan uppvisa. Motiveringen lyder: ”Ert hyckleri är monumentalt, inte minst exemplet Marcus Birro visar på detta. Vissa får säga vad som helst, t ex Kawa Zolfagary eller Lars Lindström, medan andra inte ens får påtala problem som t ex Birro. Hans kritik är befogad, det finns problem inom den muslimska rörelsen det medger man till och med själva. Att man i den diskussion som måste komma till istället väljer att avskeda Birro är obegripligt. Problemet inom media är att ni på fullaste allvar anser att några av debattinläggen får man diskutera, andra får man inte ens nämna. Ni gör er därmed till hycklare av första graden.”

Medial Misandri

Smaka på ordet – misandri – ett ord som officiellt inte ens finns i SAOL. Det betyder ”manshat” och är fullt befogat att tala om och använda i vår tid. Denna blogg lanserar därför härmed detta ord som ska in i debatten även om jag på intet sätt är först ut att använda det.
Ordet borde användas som epitet på alla de feminister som ger uttryck för sina i mina ögon helt skruvade åsikter. Här råder tyvärr ingen skillnad på om debattören är man eller kvinna, de av misandri befläckade tankarna står som en urindoft från allehanda mediala pissoarer. De senaste debattinläggen vittnar om samma unkna manssyn, och detta utfört av män! Ordet ”könsförrädare” ligger inte långt borta.

Har vi nått den nedersta kretsen nu?

Inte sällan är dessa ”godhetens fanbärare” journalister. Den senaste i raden av hattifnattar är Lars Lindström. I sin krönika i tidningen Expressen hittar han nya sätt att visa att foliehatten är på. Redan i rubriken sätter han ett svårslaget rekord, ”Jag är inte rädd för feminismen – Jag är skräckslagen för mansrörelsen”. Vilken mansrörelse Lars? Var hittar du den och kom nu inte och säg ”patriarkatet”, det vore lika intelligent som att komma släpande med den alltid så bekväma förklaringsmodellen med Illuminati som alla konspirationsteoretiker är så förtjusta i.
Han fortsätter dock enträget där tankegångarna hittar nya intelligenta små infallsvinklar som ”Varför rånar vi banker, misshandlar, mördar?”. Jag är man men har aldrig rånat en bank, aldrig misshandlat eller mördat. Men om du Lars har ens föresvävats tankar om sådant eller känner till någon som har det, borde du nog gå till polisen. De är säkert intresserade av dina eller andras förehavanden eftersom detta faller under det som är åtalbart.

Lars Lindström lyckades slå ett dråpslag för misandrin Foto: Wikipedia

Hans tankar går vidare, ”varför misshandlar vi kvinnor vi säger vi älskar? Och varför sysslar inte kvinnor i samma grad med denna dårskap?” På den första frågan hänvisar jag till samma svar som förut. Om du själv har misshandlat en kvinna eller känner någon som har det, vänd dig till polisen. Dra däremot inte in mig i ditt dåraktiga resonemang, jag och en förkrossande majoritet av alla andra män har nämligen aldrig gjort det du säger. Jag skulle till och med våga mig på en gissning och påstå att minst 90% av alla män skulle aldrig ens överväga det du påstår, ändå säger du det. Hur kan det komma sig Lars?

Sen blir det för en stund intressant bara för att magplaska igen. När Lars Lindström påstår det alldeles sanna påståendena ”svenska tjejer har bättre betyg än pojkar”, ”tjejer skaffar sig oftare en högre utbildning”, ”Kvinnor lever längre än män”, ”Män kör ihjäl sig och andra oftare”, ”Män super sönder sig mer frekvent”, ”Män har färre nära vänner och dubbelt så många män tar livet av sig” är han inne på ett område som borde diskuteras och undersökas mycket mer. Så dock inte fallet med dagens feministiska agenda. Dessutom lyckas Lars efter denna ansats landa i latringropen med påståendet ”Kvinnor är inte alls lika benägna att slåss, misshandla och mörda”. Länken som visar att du har fel hittar du nedan som leder till en Brå-undersökning, I rest on your face.

Misandri i Sverige har äntligen fått ett ansikte Foto: Enstillaundran

Om vi börjar från början i alla dessa påståenden. Återigen ”vi misshandlar” när det handlar enligt all tillgänglig statistik om några få män som utför dessa hemska dåd. Varför drar han alla över en kam? Jo för att argumenten inte räcker när han vill ”bevisa” sin poäng! Det är nämligen så att ett fåtal står för det stora flertalet fall, att dra alla över en kam syftar bara till att kunna peka på en ”sjuk mansnorm” när denna inte finns generellt sett. ”Varför sysslar inte kvinnor i samma grad med med denna dårskap?” Hur vet du det Lars? Statistiken talar sitt tydliga språk, inte tillräckligt med undersökningar har genomförts på området för att kunna göra några påståenden över huvud taget om kvinnors våld mot män. Där denna finns dokumenterad finns dessutom ett stort stigmata, ingen vill prata om det ”omanliga” i att erkänna att en eller flera kvinnor har spöat upp en man! Ändå finns det dokumenterade rapporter som SKULLE KUNNA antyda att det är betydligt vanligare än vad som ges sken av. Det har till och med dykt upp undersökningar som visar att du har fel, men detta har en gemensam media mött med tystnad, länk till en av dessa finns nedan. Skulle du Lars vilja vara vänlig och förklara hur medias agenda har blivit så vindkantrad att den inte längre är intresserad av de fakta som faktiskt finns att tillgå?

En annan sak du skulle kunna förklara Lars är följande: Mitt påstående nummer ett: Mäns våld drabbar andra män i högre grad än kvinnor. Påstående nummer två: Kvinnors våld mot män är betydligt mer vanlig än vi hittills har trott.
Jag tror jag har ganska torrt om fötterna när jag bifogar följande länk till statistik över detta från BRÅ. Till påstående två bifogar jag en länk till undersökning som visar att kvinnors våld mot män är betydligt vanligare än vi har trott. Jag kan också varm rekommendera den något krympta artikel i ämnet som DN som publicerades för en tid sen. Jag kan också varmt rekommendera dig Lars Lindström att ta del av en nättidning vars syfte är att ge oss en lite mer balanserad syn på problemet. Organisationen A Voice For Men (AVFM) skriver regelbundet artiklar i ämnet, det vore klädsamt om du gjorde det Lars det kan ge också dig en lite mer nyanserad syn på problemet. Det oberoende som ni journalister ju sedan en tid har övergett hade ju kunnat skänka dig en aura av trovärdighet, men objektiviteten är ju som sagt numer ett minne blott inom er yrkeskår. Det är ett faktum inte minst du ger ett ansikte åt.

Vågskålen mellan de två könen vägde genast över Foto: Advokatolafsen

Till de sanna påståendena så. Jo, svenska tjejer har högre betyg än pojkar. Varför diskuteras inte detta? Är det skolans prioriteringar det är fel på? Missgynnar denna killarna? Är det lättare för tjejer att få högre betyg för att de är tjejer? Frågorna är många, svaren eller undersökningarna på området lyser däremot med sin frånvaro. Istället serveras vi regelbundet snömos som ”Killar har en antiplugg-kultur” som en artikel i Aftonbladet vill ge sken av. Dock ingenstans något bevis för detta eftersom ingen har brytt sig om att undersöka, hur kan det komma sig? Detta leder till nästa påstående att kvinnor skaffar sig högre utbildning i större grad än män. Ja, hur kan vi tillåta en sån ojämlikhet Lars, borde inte detta bli föremål för en grundlig utredning så vi kan göra något åt detta? Som vanligt är det dock tyst på den punkten från både media och politikerna. Hur kan man förklara att ingen bryr som ett uppenbart faktum? Är det kanske så att agendan är ett utslag av den misandri i varje fall jag anar mig till?

På samma oseriösa sätt fortsätter artikeln som helt och håller missar målet i vanlig ordning. Kanske är det trots allt symptomatiskt för ett samhälle som är fixerat på orättvisorna mot kvinnor, som jag märk inte förnekar finns. Samma samhälle tillåter samtidigt att vi förbiser de oförrätter som drabbar män och pojkar och ingen tycks vara beredd att göra något åt det. Lars Lindström har personligen svarat på kritiken på bloggen könsfreden/gendertruce men talar där samma snömosiska som förut där icke-svaren haglar och påståendena står utan bevis. Indikationerna som finns och som pekar på något annat än de påståenden han framför, lyser också de med sin frånvaro. Oseriöst om du fråga mig.

En myt är en myt, en lögn likaså

Till sist buklandar Lars Lindström i en förmodligen påhittad anekdot när han ger sig själv en guldstjärna för uträttat värv. Förmodligen känner han änglavingarna växa när han berättar att han sitter på Stureplan. Mitt i några förbipasserande mäns diskussion avfyrar Lars ett brett leende mot dem för deras löjliga sätt och sin egna förträfflighet i alla kloka tankegångar. En av männen blir nervös och han får något panikslaget i blicken som om han förstår vad Lars menar.
Min enda kommentar till denna uppenbart påhittade historia är att påminna Lars om att också Lucifer var från början en ärkeängel och hade vingar. Han kanske borde reflektera över det faktumet också.
Fler som bloggat om Lars Lindströms artikel hittar du på bloggen könsfreden. Som vanligt har också Susanna Varis bloggat förträffligt om saken. Naturligtvis får jag inte glömma bort WTF Toklandets blogg som precis som jag frågar sig när Lars ska anmäla sig hos polisen för sina brottsliga handlingar.

Anekdoter kan ibland ha en rolig vinkling, dock inte denna gång Foto: Metrobloggen

Löjesguiden har det skadeglada nöjet att nominera Lars Lindström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: För din journalistiska oförmåga att vara objektiv nomineras du till priset. Du har i en enda artikel visat att jag och andra som har drivit samma tes, hela tiden har haft rätt. Denna tes, att journalistik inte längre är objektiv utan drivs av en politisk agenda, får därmed sägas vara bevisad. Med olika påståenden driver du en tes utan att en enda gång ens åberopa några bevis för denna. Du fullföljer din linje och anser utan att ha bevisat någonting, ha fått indikationer på både en icke-existerande mansrörelse och deras brott mot mänskligheten och kvinnor. Festen med fantasifostren som hedersgäster är därmed mer påtaglig än tre fiktiva figurer på Stureplan, den är alldeles verklig i varje stavelse i din artikel. De teser som däremot hade kunnat drivas och väckt ett större intresse än ett indignerat blogginlägg från min sida, lyser som vanligt med sin frånvaro. Du blir därmed en fullgod representant för den kår som säger sig förmedla sanningen, men som hellre sysslar med latrindikesdykning.”. Det har till sist blivit dags att fullaste allvar starta en mansrörelse i Sverige. En rörelse vars främsta syfte är att se till att mäns vandel återupprättas och att slippa påhopp från en rörelse – feminism – som för länge sen har tappat sin moraliska kompass. Den rörelsen finns och frodas – den kallas jämställdism eller ekvalism – den rörelsen ser jag härmed mig själv som en självklar del av.

Maktens Arrogans

Vi måste nog börja inse det oundvikliga. Den insikten om att vi som medborgare numer bara är lättlurat röstboskap åt den maktens arrogans som den nuvarande regeringen alltmer utvecklar sig till tyvärr. Den senaste i raden av dessa maskätna makthavare blev Åsa Romson. Hon har tidigare visat sig vara en formidabel idiot med sådana dikeskörningar som ”talibantalet” i Almedalen där hon uteslöt män ur begreppet ”människa”. Nu har hon alltså gjort det igen och denna gång bryter hon mot ett av miljöpartiets grundtankar – att leva miljövänligt. Hon passar med dagens handling också på att bryta mot den grundregel som alla politiker är underkastade – att vara trovärdig.

Idag, måndag, kunde tidningen Expressen avslöja hur vår nya MILJÖMINISTER (!) Åsa Romson har använt giftig kopparbaserad bottenfärg till sin husbåt. För att understödja sin anklagelse hade man bilder på dådet som Åsa och hennes vänner hade lagt upp på sociala media, bilder som visade henne i full färd med att smeta in båtbottnen med den för fiskar så förargliga färgen. En färg som dessutom sedan ett tiotal år är förbjuden för just användning på båtbottnar i Sverige, anledningen är färgens miljöpåverkande egenskaper. Bara denna överträdelse borde diskvalificera Åsa från allt regeringsarbete.

Är Åsa The Lord of Miljöpartiet, hon tycks ju komma undan med allt? Foto: Cornucopia

Det slutar dock inte där, utan blir om något än värre. När Expressens reporter konfronterar henne om det hela blir svaret: ”Det är copyright på de bilderna. Det vet du eller?”. Ett svar som tyder på en stor portion arrogans om ni frågar mig. Dessutom fel, när man lägger upp ett inlägg på sociala media har de som policy att detta material är att anse som egendom för företaget bakom mediet. Den snåriga men viktiga juridiska biten som reglerar detta, finns att läsa i användarvillkoren som man godkänner vid start. Åsa trasslar dock sin vana trogen in sig än mer. Hon börjar då frågorna ställs, skylla på maken och dennes kompisar. ”Det var inte jag, det var någon annan” är en välkänd taktik dock inte så särskilt trovärdig. Hon hade med lätthet kunnat läsa burkens innehållsförteckning och dragit sina egna slutsatser, men inte Åsa – hon målar ju så bra.

Det kunde ha varit skylten till Åsa Romsons infart Foto: SVT

Hon fortsätter i samma storartade stil och drar det tredje urskuldande kortet. Hon förutsätter att färgen är godkänd att användas i Östersjömiljö vilket den alltså inte är. Hennes ”uppfattning” är helt plötsligt att den är godkänd för fartyg och Östersjöbruk. Hon säger sig också ha ställt frågor till handlaren men inte fått något svar, ändå anser hon att det är okej att använda den. Om man inte håller reda på sådant som regler som nu har varit i kraft i mer än tio år, bör man nog inte ha jobbet som miljöminister.

Efter allt slingrande frågar Expressens reporter till sist: ”Har du inte funderat på att göra dig av med båten?”. Svaret får i varje fall mig att baxna. ”Nej, det är också ett kulturarv som pryder sin plats och gör att vänner kan vara med och segla och uppleva skärgården”. Det är alltså viktigare för Åsa att ha en klenod att visa upp för vännerna och kunna erbjuda dessa en skön dag i skärgården, än att följa lagar, skaffa kunskaper om vad det är man använder för produkter eller att ens efterleva sitt egna partis riktlinjer. Kom ihåg att på Miljöpartiets egna hemsida står det att läsa följande om färgtypen: ”Båtbottenfärger har under många år diskuterats och förbud mot vissa ämnen finns. Men alla båtbottenfärger innehåller gifter i olika grad och numera finns det goda metoder att klara sommaren utan bottenfärger, genom att tvätta båten regelbundet i särskilda båtbottentvättar.” Lägger man till aspekten att Östersjön tillhör ett av världens mest förorenade hav och har ett ekosystem som hela tiden balanserar på randen till kollaps, blir övertrampet så mycket värre. Det blir helt enkelt ohanterligt för en regeringschef dvs statsministern.

Ibland är det svårt att navigera bland politikens kobbar och skär Foto: Brf-Peter

Man kan dessutom lägga till att detta inte är första gången Åsa Romson ertappas med hyckleri av första graden. Ombord på samma båt, som dessutom råkar ligga på en av Stockholms absolut mes fashionabla adresser, värmer hon upp med diesel som saknar reningsfilter. För cirka ett år sedan råkade hon i blåsväder angående just detta men den gången bedarrade stormen, mycket tack vare att 60% av journalistkåren anser att Miljöpartiet är ett underbart alternativ. Själv tycker jag det finns få som är mer avskyvärda och den tesen har härmed bevisats.

Fallet Åsa Romson visar att det gäller att ha rätt vänner på rätt ställe Foto: Journalisten

Löjesguiden har härmed äran att få nominera ingen mindre än Åsa Romson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: För din osvikliga förmåga att hela tiden visa vad hyckleri betyder, nomineras du till priset ”Foliehatt of the Year”. Du har visat att du verkligen passar in i det parti som i så mångt och mycket har visat vägen till hur verkligt hyckleri ska kunna skapas. Du är därmed en genuin företrädare för en rörelse som hela tiden säger det som inte är, och som föreslår det som är kontraproduktivt.” Jag – Freakshow Fredrik – tycker det är extra pikant att konstatera att det är just Åsa som har trampat i komockan. Hennes ”Talibantal” i Almedalen kommer att leva i evighet och kommer inte att glömmas bort, dagens händelse kommer inte heller den att gå spårlöst förbi. Så det är med en tacksam min jag och alla andra som direkt ogillar din politik och din politiska stil nu ser dig göra bort dig. Maktens arrogans som också Susanna Varis skriver om, är total efter dagens händelser. Betänk att Åsa Romson förutom miljöminister faktiskt också är vice statsminister. Jag är officiellt skrämd. Om andra politiker har fått avgå för Tobleroneskandaler och obetalda TV-licenser, borde detta ge Åsa Romson livstids utvisning från all politik över huvud taget. Vill ni, så kan också bloggen Cornucopia förse er med mer läsning i skräckhistorien om Åsa Romson.