Börja om från början!

Dags att starta om det här landet från början, omstartsknappen nu tack! Efter en vecka i sordinens tecken med tanke på händelserna i Bryssel, börjar nu kommentarerna komma. De flesta är sansade, faktiskt riktigt rakryggade – vi måste stå upp och börja försvara det öppna demokratiska samhället. En syn jag delar, vi måste sluta krypa och stå upp mer än någonsin. Vi måste försvara vår idé, våra ideal och vårt värde istället för att krypa inför en hoper barbarers.

Men så finns det dom som tar tillfället i akt för att se till att i vanlig ordning se till att skulden blir vår. Det är deras synsätt som får mig att undra om inte det vore bättre att börja om från början. Mönstret i argumentationen går att känna igen från en mils avstånd. ”Hatet på nätet”, ”Hatet som får breda ut sig”, ”Högerextremismen”, ”Breivik” och så vidare går igen och igen. Allt är sociala medias skuld trots att sociala media är relativt befriade från det mesta av det påstådda hatet där det är en liten grupp som vanligt förstör för de många.

Facebook är alltså trots SVD:s olika försök (SVD; Archive) till påhopp på företeelsen, inte tummelplatsen för all världens hat. För med en ”reporter” som Jack Werner kan det nog tyvärr bara gå fel. Skulle han t ex någonsin få för sig att börja kartlägga vänsterns hat på nätet? Otroliga saker har hänt förr, men aldrig så otroliga. För då hatet finns, skriver man bara om en företeelse inte alla.

Det tycks alltid vara samma fenomen man riktar in sig på. ”Breivik”, högerns hat och så vidare är tydliga indikatorer men få gånger läser vi någonsin om vänsterns rätt tydliga hat? Skulle inte tro det! Istället är det som om journalisten följer ett slags manus redan skrivet där vissa saker är värda att uppmärksamma, andra absolut inte. Låt mig ge dig några exempel på hur en sådan agenda kan se ut.

HatI Sverige är det skillnad på hat och hat. En sidas hat uppmärksammas med all rätt, en annan sidas diskuteras inte ens och alla är patologiskt intresserade av det nästan obefintliga hatet på nätet. Istället för att diskutera diskutera hatet utan förtecken eller inskränkningar, får vi alltså en diskussion som för länge sedan har kantrat. Foto: Wikimedia Commons

Ett exempel är ”rasismen” i samhället. Jo, jag hatar också rasism men problemet är att man ser en typ av rasism men inte en annan. Riktas rasismen mot muslimer som grupp rycker alla ut. Inget fel i det, tvärtom så hatar jag som sagt alla former av rasism också mot dom. För jag vänder mig INTE mot alla muslimer, bara de som följer samma tanke- bana som de redan radikaliserade. För trots vidrigheterna som nu senast i Bryssels, så är IS en liten bråkdel av en större grupp som ibland håller med vad de säger och ibland inte.

Jämför vi reaktionerna så blir det dock mer problematiskt. För samtidigt ser man inte den andra sidan av myntet. Ser journalisten t ex hatet mot den vite medelålders mannen som aldrig har gjort en fluga förnär? Inte alls! Ser journalisten den antisemitism som ganska ohejdat får breda ut sig och där en viss grupp nästan alltid är inblandade i den? Glöm det! Exemplet Malmö borde mana till eftertanke men diskussionen efter varje reportage om hur illa det är ställt, dör lika fort som den uppstår.

Som sagt, hatet finns men min erfarenhet är att det är svensk vänster eller så kallade muslimer som står för den. Den delen diskuteras dock aldrig, konstigt det där.  För det heter ju i debatten att det alltid är ”högerkrafter”. Det beror nog snarare på att man vill införa enpartistaten och försöker hitta sina skäl till det. Det heter också alltid från den typen av debattörer ”att vi måste tala om problemet”. Problemet är att det är lika illa ställt i det påståendet som det är annars. Man ser en typ av problem, men inte ett annat.

En av de som inte förstår ett dugg och som agerar utifrån denna okunskap är Mona Sahlin. I hennes senaste inlägg (Dagens Samhälle; Archive) talar hon länge om väl om hatet……men helt förgäves. Redan i andra stycket stänger i varje fall jag av. Blandningen av känslomässiga övertoner/överdrifter och rena propagandalögner blir liksom för mycket i citaten.

Varje dag utsätts människor för stormar av hat och redan i dag väljer journalister tystnad, unga tjejer blundar för glåporden för att orka med sin skoldag och politiker drar sig undan när familjen utsätts för hot.”

Men vad vore väl inte ett förfall om det inte blev värre än så. Att inte förstå skillnaden mellan ungdomligt oförstånd och extremism är ett sånt misstag som hon ger liv åt med följande formuleringar:

Men alltför ofta är det på chattforum, i kommentarsfält och på sociala medier dessa hot börjar växa för att sedan sippra ut i verkligheten i form av det hat som ger extremisten sin näring. Vi får därför inte bara betrakta den som utövar våld som våldsbejakande. Ett stort ansvar vilar också på författaren till de texter som sporrar aktivisten till handling.”

Hur lite man förstår av avsaknaden av samband mellan ren frustration och politisk eller religiös extremism för att kunna formulera de där meningarna är rätt talande. Unga och arga har vi alla varit och någon gång, troligen flera. Antagligen har ingen, inte ens jag, kommer undan att ha sagt överilade saker. Troligen har inte heller Mona Sahlin undgått detta.

En radikalisering där människor gör överväganden som att religion, eller vad man uppfattar som religion, är viktigare än människoliv och att det därför är okej att ta dessa är en helt annan process. De två olik processerna bör inte blandas ihop och de bör definitivt inte jämföras med varandra för att urskulda en grupps hat. Hat är hat, vem det än kommer från. Så enkelt är det och det borde också Mona Sahlin förstå. Det är nämligen ordentligt fel att säga att vardagsilskan snart blir till hat och dessutom till radikalisering.

Att blanda ihop så diametralt olika företeelser och begrepp är skrämmande, för att inte tala om okunnigt. Det är av samma anledning, okunnigheten, hennes oförmåga att förstå innebörden av sitt egna jobb plötsligt blir rätt intressant. Låt oss ta ett exempel: Mona Sahlin är ju en varm vän av att se till att hemvändande terrorister som har varit nere i Syrien på jihadresa, ska få vård, hjälp med lägenhet och jobb. Om man då frågar sig det viktigaste av allt, finns det stöd för hennes synsätt i vetenskapen så blir svaret ”Nej”.

Abdelhamid AbaaoudAbdulhamid Abaaoud började sin bana som jihadistresenär till Syrien för att senare ta steget över till att återvända och bli hjärnan bakom flera terrordåd i Europa. Han sköts senare till döds men frågan kvarstår, hur länge ska återvändandet och därmed naiviteten få fortsätta? När Mona Sahlins arbete och grund också den vacklar på en avgrund av ovetenskaplighet utan att etablissemanget lyssnar, börjar man undra om inte Mona Sahlin borde bytas ut. Foto: By BFMTV – https://easternmediterraneanagency.files.wordpress.com/2015/11/abdelhamid-abaaoud.png?w=602&h=335&crop=1, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=47612992

Erik Wennström är psykolog och en erkänd sådan. I ett blogginlägg vänder han sig emot synen som Sahlin med flera gör gällande när de påstår att hemvändande terrorister lider av ett avvikande socialt beteende och därför bäst hjälps med stöd att kunna återgå till mer ”normala” sådana. Att resa ner och döda i en religions namn är istället ett ställnings-tagande och en överlagd handling/tanke som leder fram till ett beslut – att resa ner för att strida för vad man ser som ett rättfärdigt mål. Insatserna missar därmed själva målet.

Nu kommer från och med idag terrorresor att straffbeläggas, ett steg i rätt riktning. Men lagen innehåller luckor redan från början. Är man t ex medborgare i ett annat land kan inte svensk lag appliceras, detta på grund av internationella konventioner som vi har skrivit under. Det är främst genom FN som dessa finns och som reglerar rättigheter hos migranter. Därmed kan folk med medborgarskap som väljer att åka ner till krigets Syrien gå fria från straff men ändå vistas i vårt land. Skrämmande med tanke på alla nytillkomna.

I det sammanhanget spelar religiösa ledare en stor roll. De måste agera föredömen och ta avstånd från ondskan. Det gör också vissa imamer i vårt land, de ska ha heder för sitt arbete. Gör man inte det är man snarare en medlöpare. För som man har konstaterat i Storbritannien, både yttrandefrihet och religionsfrihet förpliktigar. Sätter man inte gränser, och det är vi ju omvittnat usla på i Sverige, kommer snart fler som imamen Abo Raad (Gefle Dagblad; Archive) att vinna följare och få utveckla sin skruvade ideologi.

Det kan också i värsta fall gå som i Storbritannien där man misstänker att 85 shariadomstolar (Mail Online) finns runt om i landet och som håller på att skapa en stat i staten där Brittiska lagar inte längre anses legitima. Dessa sägs ha varit för mer hårdföra regler som att hugga av händer för vissa brott och att man dessutom har godkänt barnäktenskap.

FiskekrokTystnad! Det är så man opererar inifrån. Det blir därför svårt att bevisa men vissa uppgifter tyder på att det finns shariadomstolar i Storbritannien. Foto: Wikimedia Commons

De drivs av extremister som ser dessa straff som naturliga, också detta ett resultat av för många och för snabbt. Det bör dock påpekas att eftersom dessa, om de finns, opererar i det tysta och lite läcker ut. Det är därför svårt att säga vad som är sant och falskt i sammanhanget.

Det finns några saker vi som nation måste komma ihåg. Vi har ställts mot en inre fiende som Abo Raad och krafter som i exemplet Storbritannien som följer dessa läror, vi har en radikalisering (Aftonbladet; Archive) som pågår just nu runt om i städernas förorter men vi har samtidigt en dålig organisation (Aftonbladet; Archive) att möta vår tids stora ondska. Vi har till och med ett politiskt parti som ser all debatt (Aftonbladet; Archive) i ämnet som icke önskvärd. Man kan gott säga att så här långt är arbetet inte så värst imponerande.

Inte heller Mona Sahlin är nöjd men försöker samtidigt släta över problemet (Sydsvenskan; Archive) vi som samhälle ställts inför. Ett tiotal kommuner av landets 290 som har en framtagen handlingsplan för att kunna bemöta vår tids utmaning på området, kan inte sägas vara ett bra resultat. Ändå försöker Sahlin att sopa problemet under mattan. Vad säger en sån sak om hennes kompetens att ha det övergripande ansvaret för en av vår tids stora ödesfrågor?

Nej tyvärr skvallrar Mona Sahlins synsätt på flera plan om en djup okunskap och en skrämmande naiv syn på saker och ting. Att hjälpa ”missanpassade ungdomar” med allehanda hjälp från samhället kan dessutom stå oss dyrt då terrordåd i Frankrike t ex har haft inslag av just återvändande som deltagare i dessa. Ska man ställa frågan på sin spets, måste man fråga sig om Sverige har råd med Mona Sahlin och om det ska behöva kosta människoliv innan vi inser hur illa det är ställt. Som sagt, börja om från början!

Kejsare Om man anförtros makt, måste man också ha kunskapen om hur man bäst använder den. När man hela tiden har fel är det nog dags att byta ut dessa ledare men så är inte fallet. I Sverige kan vissa hålla sig kvar hur länge som helst, hur inkompetenta de än är Foto: By Unknown – Colored portrait and a black and white rubbing of the portrait, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=8151462

Löjesguiden nominerar idag Mona Sahlin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Mona Sahlin är med lite vilja och fantasi sinnebilden för det svenska förfallet. Politiska kontakter tycks vara viktigare än kompetens, att ha ”rätt åsikter” likaså. Fallet för den med lite eller inget att bidra med till samhället är alltid mjukast ju högre upp i hierarkin man kommer tycks det. Allt detta sammantaget gör henne till en formidabel kandidat.”

Extremister förstår aldrig

Det talande för extremism/fundamentalism är att de är så övertygade om sin egna förträfflighet att till och med zeloter framstår som en söndagsskola i jämförelse. En extremist vare sig vill eller kan förstå verkligheten därför att de redan innan har bestämt sig för hur denna ser ut. Det spelar alltså ingen roll vad andra säger eller kommer med för motargument, världsbilden är lika fast som stelnad cement. Att diskutera med en extremist/fundamentalist är alltså i grunden lönlöst.

MunkavleAtt diskutera med extremister/fundamentalister är som att tala med en tapet. Få eller inga av dem lyssnar på argument eftersom deras världsbild redan är huggen i sten. Det är tvärtom andra som ska rätta sig efter deras sanningar vilket också är Miljöpartiets linje i migrationsfrågan. Foto: Wikimedia Commons

Vår tid präglas av denna syn på tillvaron. Det är allt från ett okritiskt stöd till ledare man aldrig skulle vilja möta i en mörk gränd, till religioner som snarare låter som om satan hade fått nytt liv. Men det är också politiska partier här i vårt eget land. Ett av de mest utmärkande i den genren heter enligt mitt sätt att se det Miljöpartiet. Dom är just så där religiöst fanatiska och kan inte ta in motargument. De lyssnar inte ens då verkligheten knackar på dörren och gör sig påmind. Allt för att de redan har bestämt sig.

Tvärtom blir de snarare stötta över hur någon kan ens komma på den befängda tanken att ifrågasätta alla deras ”sanningar” och väljer allt som oftast taktiken ”fortsätt som förut utan att lyssna på vare sig kritik eller ifrågasättanden”. Vilka varningssignaler som än kommer så blir svaret ”Do not compute”. En sån fråga där partiet har borrat ner sig i en nästan oförsonlig hållning är migrationsfrågan där man anser att i stort sett hela världen är välkommen hit. Gränser och begränsningar ska enligt deras synsätt bort.

Det gick till och med så långt att avloppsröret Åsa Romson med gråten i halsen var tvungen att vika sig i frågan i direktsänd TV, du kan se klippet från Youtube ovan. Det var efter alla larmrapporter under hösten från olika myndigheter som inte längre klarade sin uppgift (SVD; Archive). Men som konstaterat, fanatiker lyssnar inte och så inte heller den här gången. För Miljöpartiet ser lösningen som temporär, inte permanent och så fort chansen finns ska allt återupptas (DI; Archive) igen.

Inte ens höstens erfarenheter har alltså förskräckt eller lärt partiet att ta verkligt ansvar. Den tondöva hållningen beror just på fanatismen, man tror sig ha alla svar och alla som motsätter sig synsättet är antingen helt dumma i huvudet eller har inte fattat vad bara Miljöpartister kan förstå. Det är sådana här frågor och ställningstaganden i dessa som gör partiet till Sveriges farligaste med råge. Frågan är om de ens borde ha kommit på tal att få sitta i riksdagen, än mindre ingå i regeringen.

Det kommer bli en intressant vår för hur statsministern ska tackla den här nöten, den lär bli ett vägskäl. Det finns egentligen bara två vägar att gå. Antingen viker han sig för partiet och därmed dömer han landet till en långsam undergång, eller så vägrar han vilket i förlängningen innebär att samarbetet med Miljöpartiet i praktiken är över. Socialdemokratin är djupt splittrad i den frågan, faktiskt så splittrad att det också för dom skulle kunna innebära att partiet rämnar efter en demarkeringslinje mellan vänster och höger.

KonfliktNär en konflikt uppstår och positionerna är låsta är en strategi att inte lyssna utan gå vidare som om inga hinder eller problem fanns. Det lär dock inte göra motparten i konflikten gladare eller mer benägen att lyssna på motargumenten så metoden är kontraproduktiv. Foto: Wikimedia Commons

För vissa inom Socialdemokratin är samarbetet med Miljöpartiet det bästa som någonsin har hänt, för andra är det betydligt mer tveksamt om de ens tycker om det. Så stor är spännvidden också hos dom. T ex var Göran Persson tidigt ute med att ge dem en ordentlig känga (SVT; Archive) för en rad som hände i början av regeringssamarbetet. Statsministern har sin vana trogen krökt rygg inför Miljöpartiet, han har tvärtom prisat partiets förmåga att ta ”ansvar” (Norran; Archive).

Det är alltså inte ett äktenskap utan friktion vi ser. En som har reagerat och som snart också är den enda kvarvarande sossen som över huvud taget har något att säga är Folkbladets (Folkbladet; Archive) Widar Andersson. Resten inom socialdemokratin ser jag som förlorade och därför skulle det inte förvåna mig om Stefan Löfven väljer Miljöpartiets linje i frågan. Vilken fot han väljer att stå på återstår alltså att se, men oppositionen finns alltså till och med inom Socialdemokraterna.

Samme Andersson har med eftertryck också varnat för vad som ligger i vågskålen (Folkbladet; Archive). Det borde vara obligatorisk läsning också för ett parti som har slutat att lyssna på andra än sig själva. Men det är ju det som är grejen, argument biter inte på den som redan har bestämt sig för hur världen fungerar och hur man löser problemet. Så räkna kallt med ett Miljöparti som inte lyssnar, inte lär och som säkert också kommer att villkora sitt fortsatta samarbete. Frågan är vilken väg Socialdemokraterna väljer?

För borde inte den politiska (s)mällkaramellen brisera när Gustav Fridolin demonstrativt i ett direktsänt nyhetsprogram schavotterar en av Socialdemokraternas egna ministrar? Det var ju det som hände Morgan Johansson i ett direktsänt nyhetsprogram (Aftonbladet; Archive) där han fick förklara att Sverige under det kommande året inte klarade av fler än 70 000 migranter. Två minuter senare står Gustav Fridolin och hävdar att nivån bör/ska ligga på 150 000 migranter. Hur mycket mer dumhet (ÖP; Arcive) klarar en regering?

VägskälFrågan är vilken väg Socialdemokraterna kommer att välja/prioritera. Är det samarbetet som är viktigast lär man gå Miljöpartiet till mötes. Är det de praktiska frågorna i sakfrågan som är viktigare lär samarbetet spricka. Foto: By Albanus at Dutch Wikipedia, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3222804

Men det är just i de motstridiga budskapen där verklighet och fundamentalism/extremism möts som lösningen på går att finna. Deras beskrivningar klarar inte av verkligheten och de tester denna utsätter dessa för. För så fort verkligheten knackar på deras dörr avslöjas de för vad de egentligen är. IS är t ex inget annat än satans massmördare som inte tjänar någon gud. Likadant är det för Mp, de är inget annat än hycklare.

För vem kan tycka annat efter följande nyhet (ÖP; Archive)? Inte heller det faktumet att partiet en gång riktade svidande kritik mot regeringen Reinfeldt för att denna hade tagit ut aktieutdelning på 73 miljoner kronor, du hittar PDF-länken här under. Nu när partiet själva har makten tar Mp i regeringen Löfven ut 1 700 000 000 eller svindlande 1,7 Miljarder kronor. Du hittar uppgiften via länk nummer två här under. Konsekvensen av tilltaget kommer att åsamka betydande skada för SJ men vem bryr sig om det när man heter Mp?

Klicka för att komma åt Styrelsens_yttrande_2013.pdf

Klicka för att komma åt Styrelsens-yttrande-enligt-ABL%20_8_4.pdf

 Hyckleriet är alltså totalt, men vad gör väl det. Fundamentalister/Extremister har alltid rätt, till och med när de har fel har de rätt ändå. Dessa har dessutom rätten att göra allt och än mer, det har ju gud eller moralen talat om för dem. Kanske är det någon liten gnom som alltid viskar i alla dessa människors öra? Det gör naturligtvis IS till en kraft man måste kritisera men också Mp måste naturligtvis få en skopa ovett. Krafter som dessa tror ju inte det finns konsekvenser för just dom, dags att visa att de har fel- Adjö Miljöpartiet!

ReaganPrecis som Ronald Reagan en gång sa adjö till Vita Huset, bör nog miljöpartiet säga adjö till Rosenbad. Sverige har helt enkelt fått nog och hyckleriet står förhoppningsvis de flesta upp i halsen. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet och dess två avloppsrör Åsa Romson och Gustav Fridolin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För att ni på ett så klarsynt och tydligt sätt markerar för hela landet att ni är och förblir fanatiker/fundamentalister. Inte ens inför ett hotande sammanbrott i landets administration räds ni att fullfölja er redan utstakade linje. Ni visar därför handfast hur oansvar ser ut i praktiken. Det gör er till alldeles förträffliga kandidater till priset.”