Slugger

Slugger är en boxningsterm som betyder en hårt slående boxare som går in för att mer eller mindre klubba ner sin motståndare med ett överlägset vapen som ren råstyrka. Termen har senare lånats över till att också gälla debatt eller debatteknik där vissa går in med en dräpande kommentar eller ett argument som får allt att rämna för motståndaren. Debattsluggern har ofta lite olika manér. Personen kan gå på råstyrka, fälla nedsättande kommentarer eller anta ett överlägset dumdrygt sätt i debatten.

En sådan person som alltid har använt en väl avvägd form av arrogans och låtsats haft ett intellektuellt överläge är Jan Guillou. Tyvärr för honom är han inte alltid så överlägsen vare sig på det ena eller andra sättet men det är vid sidan av poängen. Istället är det var som står i fokus när han ger sig in i debatten som är det intressanta. Han försvarar ofta saker man aldrig kan försvara. T ex. har Margot Wallström under senare tid stått i fokus i hans inlägg, hos vem har hon inte det?

Det är inte för användandet av termer som ”medeltida”  som Wallström förtjänar kritik. Istället är det för att hon har äventyrat och förstört Sveriges diplomatiska ställning med ett klumpigt och odiplomatiskt förfarande vilket Guillou missar Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=504059

Det stod enligt honom mer känslor än logik bakom kritiken mot henne i fallet Saudiarabien (Aftonbladet; Archive-länk). Kritiken berodde väl absolut inte på att utrikesministern äventyrade Sveriges diplomatiska ställning och framtida möjligheter att utöva inflytande i regionen genom kontakter. Nej, istället handlade vi känslomässigt och irrationellt när nationella intressen stod på spel. Vi kacklade mycket men misslyckades med att lägga ägget.

Likadant var det när Wallström-gate brakade loss. Nu var det i det närmaste en liberal konspiration (Aftonbladet; Archive-länk) att ens tänka tanken att Utrikesministern hade begått ett mutbrott. Jag tror inte, eller snarare gissar, att hon inte kommer att kunna fällas för ett sådant. Men säg Jan Guillou, är det inte väldigt väsentligt att åtminstone undersöka den saken innan man fäller ett avgörande som du gör? Är det inte också viktigt att genom- lysa den kompiskultur som så länge har varit så förhärskande inom Socialdemokratin?

I den sista artikeln påstår ”journalisten” Jan Guillou att Utrikesministern kommer väl till sist att sova på en tältsäng på departementet innan folk är nöjda. För hon kan ju knappt ens skaffa en lägenhet innan drevet är igång. Problemet med hans resonemang är återigen att han förbiser vissa fakta men ser andra, oftast de som inte finns men som i hans värld syns ändå.

Han glömmer att max fyra-fem samtal fixade fram en femrummare i Centrala Stockholm, något alla andra dödliga får stå i bostadskö upp till ca 15 år för att få. Han var tydligen temporärt hörselskadad när hon påstod sig ha frågat om inte detta förfarande bröt mot reglerna för t ex bostadskö. Borde hon inte ha förstått att det knappast är en vanlig Svensson som får en möblerad femrummare i Centrala Stockholm genom att ringa några samtal till Kommunals ledning?

Det är få förunnat att bara kunna lyfta telefonluren, tala en stund och sen konstatera att man nyss fixat en femrummare i Centrala Stockholm. Än färre är de medlemmar i Kommunal som får samma förmån. Också det detaljer Guillou glömde Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=504059

Vidare förbiser han  att när skattebetalarna betalat hennes mer än väl tilltagna lön, behövde hon skjuta till en mellanskillnad ur egen ficka på 32 kronor (DN; Archive-länk) när vanliga medborgare skulle få betala 12-13 000 kronor ur egen ficka för samma nöje. Summa av hans resonemang är att han ser fakta lite som han själv vill. Han hittar på lite här, drar bort lite där och snart har vi en ny bild av ”stackarn” Margot Wallström.

Jan Guillou är dock inte ensam i sin åsikt. En ny teori som framförs av Mats Svegfors (Aftonbladet; Archive-länk) går ut på att drevet enbart beror på att hon är kvinna (!). Själva tesen är fantastisk, så pass fantastisk att man undrar vad det är för parallellt universum man har hamnat i. Det är också lite roande att se hur en före detta ansvarig utgivare för SVD nu kastar sig in till undsättning åt den som borde vara fienden.

Nej Mats, kritiken beror på att hon på ett otillbörligt sätt har skaffat sig fördelar genom kontakter som så många gånger tidigare har visat sig så förödande och så korrumperande för att inte säga hycklande. Hennes beteende ingår dessutom i ett mönster vi har sett förut. Har Mats glömt bort affären Laila Freivalds (SVD)? Eller har han aldrig hört talas om Ylva Johansson och hennes miljonklipp tillsammans med maken och före detta socialdemokratiske finansministern Erik Åsbrink?

Också Mats Svegfors förbiser alltså en rad fakta och en räcka med omständigheter som gör alla de nämnda fallen misstänkta. Att i det läget kalla sig journalist och före detta ansvarig utgivare till en av landets större morgontidningar gör ju inte ärendet mindre delikat. Både Guillous och Svegfors totala blindhet inför det här med fakta är mer eller mindre en journalistisk härdsmälta.

Guillous och Svegfors sätt att argumentera går att likna vid en ruin. Den har väggar men inget innehåll, den är i själva verket alldeles tom. Det hela liknar mer ett försvarstal/ propaganda än faktiskt journalistik eller argumentation. Foto: By Eric Jam – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=39528421

Vilken tur då att jag inte likt Don Quijote är ensam i mitt framhävdande. Du hittar länken här under till Jan Schermans inlägg i debatten om Wallström och den återfinns på News55. I den går han hårt fram med de två vita riddarna, det är så han kallar dem båda. För precis som jag anser han att de två helt eller delvis missar hela poängen med affären och vad vi borde lära oss.

Vi är riktigt illa ute när Jan Guillou och Mats Svegfors rycker ut som vita riddare

Han menar att Socialdemokratins kännemärke historiskt sett har varit inom- parlamentariska lösningar alltså lösningar i demokratiska forum. I motsats till detta har kommunismen stått som under 1900-talet hela tiden strävade åt utomparlamentariska metoder dvs gatans parlament och att ta saker och ting i egna händer. Nu har Utrikesministern infört en ny princip för Socialdemokratin, en slags utomparlamentariskt synsätt där allt ordnas i slutna rum eller över några telefonsamtal.

Skandalen handlar också om att gamla principer som rättvisa nu har ersatts med principen den med bäst kontakter är den som drar det längsta strået. Både Jan Scherman och jag undrar nog hur detta med bästa vilja i världen kan kallas rättvisa. Särskilt om det sätts i ljuset av att de som faktiskt äger lägenheten – medlemmarna i Kommunal – aldrig ens kommer på tal om att få samma möjligheter som Utrikesministern fick. De kommer inte att få en lägenhet genom att ringa upp till sitt egna förbund och avtala om en.

Hela affären väcker frågor, frågor som Guillou och Svegfors vill att vi ska undvika. Den lämnar också en rätt dålig smak i munnen men den blir lite bättre av att Scherman faktiskt reagerar. Där har vi återigen ett litet sundhetstecken i en annars rätt matt och grå journalistisk verklighet. För här finns mycket att gräva fram, många frågor att ställa och många upptäckter vi antagligen ännu inte har sett. De kommer sannolikt inte heller att synas så länge vi har journalister som aktivt för en kamp mot att sanningen ska uppdagas.

Vad man tycker sig se är inte alltid det man faktiskt ser. För att räta ut frågorna bör grävandet i olika förehavanden fortsätta men i vanlig ordning stannar denna process halvvägs istället. Det gäller ju att ha en lydig press på sin sida Foto: By Georg David Matthieu – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27472861

Man måste också fråga sig vad det är för en demokrati vi har när två personer med rätt illa dold agenda som ”drev” ”omotiverat” och  ”osakligt” mellan raderna försöker lägga locket på en granskning. En journalists uppgift är väl att granska, men den konstarten håller långsamt på att urholkas och det blir inte bättre av att man faktiskt går in och försöker stoppa den som pågår/pågick. Jan Scherman har alltså många poänger i sitt resonemang, Jan Guillou och Mats Svegfors däremot inga eller få.

Löjesguiden nominerar idag Jan Guillou och Mats Svegfors till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I en tid då vikten av att alla kort kommer på bordet i alla frågor, är det viktigt att ha förtroende för den kåren som är satta att granska just makten. Upptäcker man som nu att man nu från delar av samma kår försöker att lägga locket på i granskningen så lär det inte bidra till ett ökat förtroende. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

En falsk fasad

Potemkin-kulisser innebär att man skönmålar för att gömma undan sanningen genom att dölja allt bakomvarande elände med hjälp av kulisser. En sån falsk fasad kan naturligtvis vara både imaginär och/eller reell. Den kan finnas i huvudet och den kan omsättas i handling. Ett mångsidigt exempel är Friends Arena i Solna utanför Stockholm som i dagarna slog upp det intilliggande köpcentrat ”Mall of Scandinavia”.

Köpladan som nu är Skandinaviens största är ett enormt skrytbygge med hög svansföring där mycket prestige ligger och lurar i bakgrunden. Allt måste klaffa, allt annat är otänkbart och för det målet är man beredd att gå över lik. För bygget är inte bara ett byggnadsverk, det är också en arbetsplats och den delen har och kommer att kantas av problem på grund av den filosofi som ligger bakom just denna Potemkin-kuliss.

Låt mig presentera Grigorij Aleksandrovit Potemkin, också känd i historien som uppfinnaren av Potemkin-kulisser. Det bestående bidraget är ordet som används än i denna dag Foto: Wikipedia

Jag har tidigare skrivit om hur svensk arbetsmarknad kommer att förändras i framtiden på grund av att migranterna utgör en billig bas för arbetskraft. Vare sig vi vill det eller inte, vare sig LO skriker sig hesa eller ej så kommer arbetsmarknaden att förändras och där rättigheter som idag ses som självklara kommer att urholkas. Det fanns dock ett fel i mitt resonemang, den utvecklingen är redan påbörjad och tillhör inte framtiden.

Det finns ett annat fel i hela scenariot. LO skriker inte så särskilt högt om ”omoralen”, förmodligen beror detta på att dels kan organisationen inte stoppa utvecklingen men det är också broder sosse som står för den politik som leder till resultatet och då skriker man ju inte lika högt. Då är det bättre att spara lungkapaciteten åt någon framtida Reinfeldtare, Breivikare eller Åkessonit beroende på hur utvecklingen ser ut. Vad de själva ställer till med kan ju användas mot någon annan i framtiden då man kan anklaga dessa.

Det är här Mall of Scandinavia och alla skandaler som kantat bygget kommer in. För en sån sak som har kommit i dagen är det fackliga arbetet och dess inflytande på bygget. Den historien började med att facket fattade misstankar om att en underentrepenör gjorde elinstallationer utan behörighet. Ett skyddsombud ska naturligtvis reagera på sånt och gjorde också det. Eftersom ett tidsschema för byggande ofta är mycket pressat uppstod stor irritation från uppdragsgivaren och snart var bråket ett faktum.

Bilden får symbolisera vad fuskjobb leder fram till. I fallet Mall of Scandinavia handlar det dock om el vilket är än mer farligt. För att inte tala om vad avstängande av de som gör sina jobb leder till

Historien slutade med att skyddsombudet stängdes av från arbetet. Elinstallationen har genom Elektrikernas fackförbund anmälts till Elsäkerhetsverket. Du kan läsa om skandalen i SVD (archive-länk). Det än allvarligare, att ett skyddsombud på det här sättet uppenbarligen straffas för att han eller hon har gjort det som han eller hon måste göra är mer intressant att fokusera på. Vad Elektrikerna kommer att göra åt den saken återstår.

Men det är också den delen av hela historien som visar just det jag försöker säga, vår arbetsmarknad håller på att bli betydligt tuffare och den kommer att bli än mer så när nu folk med betydligt lägre anspråk på lön och standard kommer hit. LO och facken tycks fokusera på fel saker som vanligt och tar inte tag i de här frågorna med någon större entusiasm. För nu är det ju broderorganisationen Socialdemokraterna och Miljöpartiet som slår undan fötterna på facket så då fungerar det ju bra.

LO är ju en intresseorganisation på mer än ett sätt. När sossarna har makten ser de till att slå röda dunster i arbetarnas ögon för att dölja det  faktumet att de betalar världens högsta skatt, har den sämsta reallöneinkomsten i västvärlden och får allt mindre igen i form av välfärd som alltmer urholkas. När någon annan regim tar vid är det deras uppgift att sabotera deras arbete och att föra die Parteis politik då de själva inte längre kan. Mer om hur vi blir lurade av denna organisation kan man läsa om på Fnordspotting.

Visst kan Sverige bättre…..om LO och fackföreningsrörelsen ens hade brytt sig om att backa upp sina egna ombud och göra sitt jobb istället för att spela sossarnas lilla bundsförvant och penningtryckare Foto: Wikimedia

Dagens fetaste foliehatt nomineras till LO, facken och Socialdemokratin. Motiveringen lyder: ”Ni bidrar till utvecklingen med dagens politik, men ni låter i vanlig ordning andra ta konsekvenserna utan att vidta de rätta åtgärderna. Ni för politiken men ni låtsas som om det regnar när konsekvenserna dyker upp. Det gör er till fullmatade kandidater till priset.”

Också arbetsgivarsidan bör få sin beskurna del i form av en foliehatt. Motiveringen lyder: ”Att ignorera trivialiteter är en sak, men att faktiskt försöka förskjuta något som också ni skulle kunna vinna på genom att inte lyssna är oförlåtligt. Det gör er till fullgoda kandidater till priset.”.