Feminismens sammanbrott?

Feminismen är en ideologi som egentligen hör hemma på historiens soptipp. Inte bara därför att den är Marxist-Leninistisk utan säkerhetsbälten och som gärna vurmar för stenkorkade kollektiva synsätt där individen är inget eller noll. Nej, den är dessutom helt missvisande. Man påstår ju t ex att feminismen är inkluderande för alla, även män men tyvärr är detta falskt. Istället ikläs män allt som oftast en roll som få eller inga känner igen sig i där vi får stå till svars för saker eller tankar vi aldrig ens har dryftat.

Tidningen Metro (Oberoende F!) är ju numer hemvist för feminismens galna idéer och föreställningsvärld. Inte en dag går utan att nya fantastiska teorier läggs fram. Ta den här artikeln (Metro; Archive-länk) t ex. Leone Milton – journalist och debattör – ger oss en lektion i att vi som tycker det är upprörande med händelserna på Eriksdalsbadet, Kalmar och Köln egentligen bara vill ha ensamrätten på tafsandet. Vi sysslar egentligen med revir-pinkande så när allt kommer omkring är vårt engagemang falskt (????????!!!!!!!!!).

Hennes argumentering bygger som vanligt på generaliseringar som ”alla män är xxxxxx”. Skulle man vända på resonemanget och säga att ”alla kvinnor är korkade höns” eller ”alla araber är benägna att skära halsen av folk” skulle det inte dröja länge innan anmälan låg på polisens bord. Med andra ord var de där påståendena inget annat än just påhittade exempel.

LögnFeminismens största problem är lögnerna och påhitten för att skapa poänger och rubriker. Den senaste i raden gör nog den skadan än värre och hotar därmed en seriös diskussion såväl som det som verkligen borde diskuteras. Foto: Wikimedia Commons

I Leones fall tycks hon mena att alla män är benägna att blotta sig. 2014 anmäldes 946 fall (BRÅ; rubriken ”anmälda brott”) av exhibitionism eller blottning som det också kallas. I november förra året bodde i landet 9 845 155 innevånare enligt statistik från 2014.

Om vi utgår från att 50 % är män (det är egentligen fler!) så får vi 4 922 577 personer. Vi räknar bara de som är 20 och uppåt och då får vi att antalet män (är lika med potentiella blottare) är 2 732 442 personer.

Vi räknar också bort alla som är över 80, det kanske inte är så vanligt att de är ute och blottar sig. Det utgör 166 913 personer enligt från samma statistik från 2014. Kvar har vi
2 565 529 potentiella blottare, dessa ska jämföras med de rapporterade 946 fallen. Det är 0,037 % av den manliga befolkningen i åldersgruppen 20-80.

Vad som framställs som ett mellan raderna ”vanligt” problem då Leone menar att det är detta man som kvinna får vänja sig vid, är alltså i själva verket enormt ovanligt. Nästa argument då? Jo, det finns för Leone är rädd på fotbollsmatcher där män skapar kaos. Återigen så råkar alltså män ut för en generalisering.

ADN-Pätzold-14.4.90- Schwerin: Leipziger Fans machten sich vor der FDGB-Pokal-Begegnung zwischen dem 1. FC Lok Leipzig und Dynamo Schwerin auf ihre Weise "warm". Die Welle der Gewalt auf den Fußballplätze und nach den Spielen ufert offenbar weiter aus.

Män på fotbollsmatcher är ett stort hot i Leones värld. Detta trots att de flesta aldrig har utövat den huliganism hon är så rädd för. De flesta går faktiskt på fotboll för att se fotboll!? Foto: Wikimedia Commons

För alla män går inte på fotboll och de som gör det är inte alla fotbollshuliganer. Det är bara VISSA män som är det. Dessa är ofta kriminella och är ofta drog- eller alkoholberoende, uppskattningsvis finns 600 risksupportrar (Wikipedia) i Sverige. 600 personer av 2 565 529 0,02 % av den manliga befolkningen mellan 20 och 80. Således ett alldeles jättestort problem. Även om vi räknar in hela fanskaran som en potentiell fara, jag har inga siffror på hur många de är, så är nog problemet rätt litet. Man kan som alternativ låta bli att gå också.

Nästa argument då! På vägen hem från krogen ska nästan alltid berusade män sätta sig bredvid henne på bussen för att ”snacka lite”. Ja Leone, det ingår i att bli berusad, man snackar. Inte alltid för att hota eller vara närgången men behovet att vara social ökar med intaget av alkohol till dess man inte längre kan vare sig snacka eller vara social. Om du tycker det är obehagligt, res dig och sätt dig någon annanstans som en markering istället!

I både fotbolls- och bussfallet är det nog snarare Leones känslor och förutfattade meningar som är boven i dramat. Vill man vara rädd för att man har lärt sig att vara rädd i de situationerna så blir man rädd. Det styrs undermedvetet och lärs in från barnsben, den som däremot inte vill vara rädd blir inte rädd. Det finns massor med tekniker för att kunna komma fram i dessa prekära lägen bara men vet hur. Låt t ex axlarna sjunka ner, lyft på huvudet, gå med normallånga steg och andas lugnt så avslöjas det inte.

Nästa argument är lite mer allvarligt. Leone läser tidningen som uppmärksammar hur  män har mördat, rånat och våldtagit. Ja, det är naturligtvis inte bra att sånt inträffar men jag kan lugna Leone med mer fakta. För det första är tidningar i dagens Sverige patologiskt intresserade av just dessa ämnen. De fokuserar sig mer än gärna på mäns övergrepp på kvinnor, aldrig de motsatta.

Uppmärksamheten blir med andra ord en trigger som får reaktionen att vakna. Reaktionen blir ”Shit, så vanligt det är ändå att sånt händer”. I själva verket är det väldigt liten chans att råka ut för det men jag håller med om den biten att det är problematiskt att det ens inträffar. Men faktum är att t ex ett brott som våldsbrott är mycket större risk för en man än den är för en kvinna. Statistik över detta hittar du på BRÅ.

AvtryckareTrigger (betyder ju avtryckare!) är ett känt feministiskt sätt att skrämma skiten ur unga flickor. Där det finns lite att oroa sig för ska man känna maximal otrygghet. Där brott  som misshandel drabbar män oftare, får man det till att kvinnor är överrepresenterade – Oärligt! Foto: Wikimedia Commons

Men det är här det förfärliga kommer in, en förkrossande andel av männen våldtar aldrig. Istället är det en liten grupp som står för nästan alla brott, 2014 fanns 1010 misstänkta. 1010 av 2 565 529 mellan 20 och 80, vad blir det Leone? Jo, 0,039 % av befolkningen! Återigen står inte våldtäktsmännen direkt på led för att  massvåldta intet ont anande unga kvinnor på väg hem från krogen. Men jag håller alltså med, bara det att det händer är ett problem. Statistik från BRÅ hittar Leone och alla andra här.

Det är också så att offren tyvärr relativt ofta utsätts för övergrepp mer än en gång, en del så många som tio gånger eller fler. Det innebär att varje övergrepp räknas som en våldtäkt vilket är illa, men offrens antal blir färre. Därför är det inte så vanligt som man kan förledas att tro. Jag håller dock fortfarande med, att det händer är tillräckligt illa men att inbilla sig att det står en våldtäktsman i varje gathörn är lika illa. Det gör det inte och det skapar onödig rädsla där man i varje fall för det mesta kan känna sig trygg, dock som sagt inte alltid.

För det andra ändrades lagen 2005 så att det som tidigare betecknades som sexuellt utnyttjande istället jämställdes med våldtäkt. Det gjorde att fler omfattades av brottet efter 2005 och därför ser det också ut som om förövarna blivit fler när det i själva verket handlar om att brottsrubriceringen har ändrats. Statistiken ljuger alltså, särskilt i skarven efter 2005 där man kan tolka det som en drastisk ökning vilket det alltså inte är.

Det var till och med så att gruppen som utsatts för sexuella övergrepp sjönk från 2013-2014.  Tittar man bara på gruppen ”kvinnor” sjönk siffran från 2,4 % till 1,8 %. Det är visserligen 1,8 % för mycket men man får vara glad för att det minskade. Ser man på hela befolkningen sjönk samma siffra under denna period från 1,3 % till 1,0 %. Återigen hittas dessa uppgifter och ovanstående på BRÅ:s hemsida.

Statistik KönStatistiken talar oftast sitt språk, feminister ett annat och aldrig mötas de två. Klart är i varje fall att feminister som Leone Milton inte bryr sig om fakta, inte åberopar den och förvränger dessa. Till sist drar de en slutsats på det omöjliga och felaktiga. Foto: By Mocoface – Own work, CC BY-SA 3.0 Wikimedia Commons

Ytterligare en faktor man kan peka på i sammanhanget är benägenheten att anmäla som tycks ha ökat, det är bra men det får ju också statistiken att se ut som om siffrorna har ökat. Om detta är en faktisk ökning eller om det beror de faktorer som jag har nämnt här är svårt att ha en åsikt om. Också mörkertalen i sammanhanget är svårgreppat då det ibland är förenat med skuld och skam att prata om.

Lika stor skam är det dock som Leone och Metro gör, påstå något utan att ens lyfta ett finger för att backa upp dessa med fakta och statistik. När man dessutom tar det ett steg till och tar de slutsatser man säger sig kunna se är direkt oärligt eftersom dessa just vilar på absolut ingenting. Mäns allmänna revirpinkande skulle alltså ligga bakom vår falska omtänksamhet om kvinnor som nu blir sexuellt trakasserade både i badhus och i städer runt om i Europa. Vi vill enligt Leones tes ha tafsandet för oss själva.

Det är här dödsstöten kommer in för den moderna feminismen. De påstår ju att de vill ha männen på sin sida och att feminism också gynnar dom. Vi som motsätter oss ideologin ser inte detta och vi ser inte att också vi dagligen är offer för vår mansroll som är fast i. Om vi bröt oss loss och bejakade feminismen skulle vi bli fria, riktigt fria. Men hela tiden argumenterar ju feminister som Leone precis tvärtom.

Hur skulle jag kunna känna mig fri om jag hela tiden tillskrivs egenskaper och beteenden jag inte har? Hur ska jag kunna bli fri från min mansroll om jag hela tiden blir påmind om en jag inte känner igen och som jag dessutom tycker är motbjudande? Blir inte den nya rollen som jag tillskrivs av feminister i själva verket just den boja som de påstår att min nuvarande är?

FångeDet är tyvärr inte min mansroll som gör mig till fånge utan feminismens eviga utmålande av vad jag är när jag i själva verket är något annat som gör det. Tyvärr envisas feminismen med att hela tiden visa hur fördomsfulla man i själva verket är genom att just tillskriva och måla upp bilder av män som passar ett fåtal Foto: Wikimedia Commons

När till sist Leone börjar argumentera på ett mycket motbjudande sätt där mäns verkliga motiv är att få revirpinka, vilja ha ensamrätten över kvinnor och tafsandet på dessa, få ha ensamrätten att få stöka runt på stan, hindra andra män att dregla och busvissla så rinner någonstans glaset över. Coup de Grace kommer med citatet:

”Dessa mäns beteende är inte bara främlingsfientligt, utan visar också hur primitiva vissa hjärnor fortfarande tycks vara. Vikingar kallar de sig själva för, jag tycker grottmänniskor passar bättre.”

Det enda detta citat bevisar är hur lite egentligen feminister vill ha med män på tåget. Förutsatt då att de inte är sådana där flagellanter (Feministiskt Perspektiv; unvis.it) till män som förnedrar sig själva och andra män med sin undergivenhet. För vem mer än flagellanterna känner att en käftsmäll är rätt medicin? Inte jag och säkert inte du heller! Istället skapar just sådana påståenden precis det som så många undrar över – frågor som varför folk inte är feminister (Expressen; Archive-länk). Undra inte mer säger jag bara.

Sammanbrottet är kanske inte här än om man avser att feminismen dukar under, försvinner eller ändrar inriktning. Men jag anar ändå att slutet är nära. För om man argumenterar så slarvigt och motbjudande som Leone Milton gör måste man vara desperat efter att skapa poänger ur tomma intet. Hon liksom anstränger sig med att trolla med knäna tills att det hela spricker från kant till kant. Dags att lägga ner en motbjudande rörelse, eller kanske rent av starta en motrörelse i form av en mansrörelse?

MänDet är kanske rent av dags att starta en mansrörelse för att se till att dessa nidingar jagas på flykten? Inte mig emot! Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Leone Milton till priset ”Foliehatt of the Year”. Också Metro och dess högsta ledning nomineras till priset för sin feministiska insats. Motiveringen för Leone lyder: ”I vår sköna nya värld av postmodernism och feminism är ju fakta bara en manlig härskarteknik. Det bevisar du med avsaknaden av all fakta. Ingenstans backas dina påståenden upp av det minsta lilla korn av bevis. Istället ersätts dessa med påståenden och påhopp. Det gör dig till en fullblodskandidat av rang.”

För Metro lyder motiveringen: ”Ingen har som ni gjort en så formidabel insats för feminismen men också lögnen och propagandan. Snart sagt varje dag möts vi av nya fantastiska påstående som för att bevisa en tes. Det gör er till formidabla propagandister men urusla journalister och tidningsutgivare vilket är anledningen till nomineringen.”

Vi är nog för naiva för detta

De flesta av oss ryggar nog tillbaka lite om jag nämner ordet ”barnäktenskap”, de flesta av oss säger nog också att detta är något avskyvärt. Ändå så är frågan just nu en het potatis då flera ensamkommande barn kan uppvisa dokument på att de är gifta med varandra. I några fall har de sociala myndigheterna som har ansvarat för barnen låtit dem leva som ett gift par (SVD). Bloggen Fnordspotting har också tagit upp ämnet på ett suveränt sätt.

BarnäktenskapBarnäktenskap är inget vare sig vi eller andra Europeiska länder accepterar. Ändå är det i acceptans det slutar med benägen hjälp av svensk lagstiftning. Foto: ”Marriage of H.H Sri Krishnaraja Wadiyar IV and Rana Prathap Kumari of Kathiawar” by Raja Ravi Varma – Raja Ravi Varma, Painter of Colonial India by Rupika Chawla. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Problemet går dock mycket mer på djupet än det politiska, för nu har också frågan uppmärksammats inom det juridiska. Det är också då de verkliga problemen börjar. Carolina Saf – doktorand i internationell privaträtt vid Stockholms Universitet – menar i följande artikel i Dagens Juridik att Sverige inte kan förbjuda detta och inte heller tvinga dem att leva åtskilda.

Dags för ombyte i politiken med andra ord. Bakgrunden är nämligen att vi har en lagstiftning, den finns i artikeln, som säger att om ett land godkänner en äktenskapsform så gäller den också här. Här kan alltså alla politiker och debattörer skrika sig hesa, i slutänden har vi redan godkänt det hela. I varje fall om Carolina Saf har rätt, vilket finns lite eller inget som motsäger.

Vi kan alltså inte underkänna ett annat lands lagstiftning utan måste respektera den hur dum den än är. Man skulle kunna sammanfatta det som om att vi genom lagstiftning har godkänt det vi inte tycker om. Allt som krävs är att andra länder anser att det är okej att legalisera barnäktenskap så gör vi det också fast indirekt. Vilken tur då att man ”åtminstone” från myndigheters håll har underkänt de äktenskap som ingåtts med barn som ännu inte fyllt 15 år eftersom denna ålder är den som gäller för sexuellt samtycke.

Nästa steg i processen lär väl bli att vi får lov att godkänna månggifte trots att också det för de flesta av oss är något djupt avskyvärt. Allt som behövs är ju att ett land godkänner det och när vi får hit migranter från det landet har vi inte längre så mycket val än att godkänna det också här. Man kan till och med tänka sig en situation där en man åker hem för att hämta tre fruar, allt han behöver tänka på är att han behåller medborgarskapet i det gamla landet.

Jugoslaviskt PassMed rätt pass på fickan kan man resa långt för att hitta fler fruar i framtiden. Både en och två kanske kan slinka in när vi på grund av svensk lagstiftning tvingas att godta månggifte kanske. Foto: Wikimedia Commons

Diskussionens vågor går höga förstås, men bakom dessa finns ett antal politiker i regering och riksdag som har utarbetat och godkänt något så dumt som detta. Att det allt som oftast ligger en eller annan form av tvång bakom den här typen av äktenskap vägs aldrig in. Kom ihåg att om bruden skulle vägra skulle hela släkten förskjuta henne och i vissa länder lever en sådan person mycket farligt. I t ex Pakistan händer det att kvinnor som nekar giftemål (Aftonbladet;unvis.it) får batterisyra slängt i ansiktet och därmed livet förstört.

Vad har en kvinna för val i en sådan situation och inför hotet om att få syra i ansiktet? Borde inte lagen ta hänsyn till tvång och se till att ge kvinnor den vägen ut? Och det gör den faktiskt vid första anblicken. Det enda som kan upphäva följandet av lagen är nämligen om äktenskapet har ingåtts av tvång eller att bruden är under femton år. Fast återigen slår den svenska naiviteten till.

En lag är en lag enbart skrivet på ett papper. Det måste finnas någon form av möjlighet att också tillse att den följs. I vårt land är det polisen och övriga rättsvårdande myndigheter som domstolarna som har detta till uppgift. Idag är det dock så att dessa är översköljda av arbetsuppgifter (SVD) i migrationens fotspår. Så en bra fråga blir väl vem som skyddar den kvinnan från övriga släkten och deras hämnd som säger sig ha blivit bortgift mot sin vilja? Inte svensk polis, de har så mycket att göra idag att de inte hinner!

Tomt PapperLagar är som blanka papper, utan innehåll saknar de mening. Nu visar det sig att lagars innehåll stjälper det som är folks åsikter och åsidosätter välgrundade värderingar. Allt signerat de svenska partierna i riksdagen. Foto: Wikimedia Commons

Hederskulturen som detta ingår i sträcker ju sina fula tentakler långt utanför ett lands gränser och når alltså hit. Det finns flera exempel på det bl a fallet Maria som går att läsa om i uppsatsen som du hittar länken till här under, bläddra fram till kapitel 5.5.

Klicka för att komma åt FULLTEXT01.pdf

Här har ju feminister ett utmärkt område att ägna sin tid och kraft åt, men gör de det? Nä! De är mer intresserade av plakatpolitik (Sydsvenskan; unvis.it)  och andra korkade förslag bara de kan hitta på. För som vi alla vet är all jävelskap i hela världen från Europa och kommer enbart från män. Detta påstående trots att exemplen kommer från en region och att kvinnor deltar i processen, ledtråd feminister: De är vare sig Européer eller vita män!

Det är till och med så illa ställt i svensk vänster att på den här fronten motarbetar man dem som försöker att varna för vad som händer. Amina Kakabaveh skrev ju för ca ett år sedan sin suveräna debattartikel (Expressen; unvis.it) om förortens hedersförtryck, svaret kom från det egna partiet – vänsterpartiet och Rossana Dinamarca – och var som en fatwa (Aftonbladet; unvis.it) Ridå debatt alltså, om inte heter man snart Breivik i efternamn. Snacka om att vara moraliskt kaputt!

Det spelar alltså ingen roll att man försöker göra stora gester (SVD). Det slutar alltid med att någon kommer på att politikerna själva har bakbundit oss och landet med lagar och förordningar som tvingar oss att godta det otänkbara. Att de själva har klantat sig döljs av stora grandiosa gester och populistiska uttalanden (SVT; unvis.it). Alla har i stort sett en del av den kraschlandning vi nu ser, men ingen vill ta ansvar för den. Istället får vi höra att det otänkbara har blivit tänkbart och det ofattbara än mer fattbart. Godnatt Sverige!

PolarnattNu sänker sig ett kompakt mörker över landet, inte bara för att det är vinter utan också därför att debatten hela tiden visar sig innehålla bakslag som så många gånger förr har skapats av våra politiker. Det oacceptabla blir därmed acceptabelt. Foto: ”Polar-Night Longyearbyen” by Bjørn Christian Tørrissen – Own work by uploader, http://bjornfree.com/galleries.html. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag samtliga svenska riksdagspartier till priset ”Foliehatt of the Year”. Ett särskilt tack och en extra stor nominering riktas till svensk vänster. Motiveringen lyder: ”Ni kan krumbukta er, ni kan göra stora utspel men inget döljer att ni själva är en del av problemet. Ni försöker upprätthålla den gängse normen men har i själva verket skapat en situation och en lagstiftning där det onormala ges företräde och snart blir normalt. Det gör er till extra stora hycklare och därför utmärkta kandidater till priset”.

Bekväma förklaringsmodeller

Feminister brukar alltid använda sig av förklaringsmodeller som ”det är gubbarna och deras makt som gör det”. Det heter också att ”det finns en manskultur”. Allt det där ingår i standardiserade förklaringsmodeller som kommer upp igen och igen och igen. De är med andra ord lätta att känna igen därför att de hela tiden följer samma mönster. Nu har det offentliga livet också fått en feministisk vinkling som förklaring på de personliga tillkorta-kommandena som legat bakom totalhaveriet inom Kommunal.

Man skulle kunna kalla principen som används för ”Skyll på andra så blir det inte ditt fel” och det är precis det Annelie Nordström – Kommunals Ordförande – använder i följande intervju (Kommunalarbetaren; unvis.it) för medlemstidningen Kommunalarbetaren. I den ger hon ”sin syn” på det inträffade och det är en ganska smålustig läsning.

Läsande KvinnaAtt läsa intervjun med Annelie Nordström är smått roande då den är full av förklarings-modeller som får en att undra. Foto: Wikimedia Commons – Hendrick Terbruggghen ”Young Woman Reading from a Sheet of Paper”

För det första understryker hon att Anders Bergström – Kassör som också han har avgått – är en ”varm och medkännande person” så att det framgår att hennes nästa uttalande inte är fientligt. För sen kommer det, ”hon var rädd för Anders Bergström”. Det heter att:

”Det har framkommit att många är rädda för Anders Bergström. Hur känner du?

– Det var jag också i början, det har jag berättat för honom. Anders Bergström var det enda jag var rädd för när jag gick in det här uppdraget. Det försvinner efter ett tag för att han är en varm person bakom den där rollen. Han är kunnig på väldigt många olika sätt. Men det är inte så att man går omkring och tänker att Anders kommer att ta ifrån mig min lägenhet om jag inte är snäll med honom. Men någonstans vilar det i luften eller rummet. Det är klart att andra anställda har det förhållandet till honom.”

Så jädrans bekvämt! Det är männens fel som alltid och här har vi en person som dessutom folk går omkring och är rädda för. Vilken utmärkt förklaringsmodell och syndabock! Allt för att man själv ska hamna i bättre dager genom att man ska ”förstå” och ”lära sig” att det fanns andra faktorer, andra överväganden som spelade in. Patetiskt och kanske effektivt, men också igenkännbart igen. För det är inte svårare att se igenom motivet till uttalandet än det är att se igenom spindelväv.

När man ändå slänger någon under tåget ska man väl göra det ordentligt antar jag. Det är väl därför Annelie Nordström fortsätter på samma inslagna linje med citatet:

Är det tillfällen när du inte sagt nej?

– Metropol Palais är ett väldigt bra exempel på när jag borde ha sagt nej.

Varför gjorde du inte det?

– Jag lät mig övertygas om att vi skulle öppna en restaurang för att vi skulle kunna bedriva den där konferensverksamheten. Folk krävde att vi skulle servera lunch, och hade vi ändå ett kök så kunde man lika gärna driva en restaurang. Det är klart att det var hur många varningsflaggor som helst, men alla tre i förbundsledningen blev övertygade.

Men varför såg du inte varningsflaggorna?

– Jag vek ner dem.

Har du svårt att säga nej?

– Nej, (skratt) det har jag verkligen inte, (skratt). Sätt ihop det med de olika styrkeförhållanden som är i förbundsledningen. Det är inte bara på den här arbetsplatsen som det finns den här typen av konstellationer som gör att det blir under– och överordning.

Så Anders Bergström var överordnad?

– I den här typen av frågor så blev han det, för han hade ett mycket större mandat.”

Nej Annelie, det här är en delvis tillrättalagd bild av verkligheten. Den sida hon inte nämner är att genom att starta affärsrörelse som vilken annan ärkekapitalist, genererar man än mer pengar och därmed blir man än mer mäktig. Facket är idag inte bara ett fack, de är företagsägare, de är egendomsförvaltare och de är investerare. Att bortse från den bilden är som att ignorera att påven är katolik. I en senare del av intervjun kommer ju just det kapitalistiska tänkandet bakom vissa vägval fram när hon säger:

”Men hur kan man då satsa på Metropol Palais?

– All restaurangverksamhet går ju ut på att sälja alkohol och mat till så dyra priser som möjligt.”

Ojdå, där hade vi hyckleriet igen ja. Varför kan människor aldrig säga som det är? ”Vi investerade pengar i en affärsverksamhet som vi trodde skulle ge medlemmarna maximal utdelning och därmed lämna förbundet ekonomiskt starkare” skulle väl ha varit en bra förklaring. Varför samma sida ideologiskt har så svårt att hantera sin situation är också den prekär. I ena stunden kritiserar man företag och kallar dem ”omoraliska”, i nästa sekund investerar man sina egna pengar och är lika ”omoralisk” själva.

GirighetGirigheten drabbar ju bara kapitalister och också företrädesvis män i propagandan. Annelies svar på frågorna ger dock en lite annorlunda bild av Kommunal på det området Foto: By Jesus Solana from Madrid, Spain – Wikimedia Commons

För en kritik som ofta kommer från fackligt håll är ju att inom näringslivet har man drabbats av ”Galna Gubbsjukan” när den ena efter den andra kan sitta i flera styrelser, få inkomster på inkomster och dessutom sno åt sig feta bonusar och fallskärmar. Är man då bättre med moralen inom fackföreningsrörelsen? Att döma av intervjun inte ett dugg! Där framgår det med oönskad tydlighet istället att man inom Kommunal har drabbats av precis samma ”sjukdom”.

Lite bakgrund. Förtroendevalda inom både facket och inom LO har också styrelseposter. Det är dels poster inom de företag man äger som t ex Folksam, men det är ibland också som fackföreningsrepresentant inom både privata och statliga bolag. För detta lyfter de naturligtvis ett arvode. Inom vissa förbund har man därför antagit en princip som bygger på att det arvode man tjänar gör att man får mindre i lön från förbundet. På det sättet tjänar man lika mycket som om man inte satt i en styrelse och medlemmarnas pengar sparas.

I intervjun framkommer det att samma princip inte gäller inom kommunal, här kan man alltså tjäna lönen som man får från förbundet plus de pengar man tjänar som arvode. Annelie påpekar detta faktum i intervjun genom citatet:

”Du och Anders Bergström har ju haft olika styrelseuppdrag på mandat från Kommunal. I LO och IF Metall räknas de arvoden av från lönen. Varför är det inte så i Kommunal?

– Vi har ju diskuterat det fram och tillbaka vid några tillfällen, i de diskussionerna har ju inte jag deltagit så mycket utan det är ju de förhandlingsdelegerade i styrelsen som diskuterat det.

Finns det en policy för hur arvoden ska fördelas?

– Nej, som det varit i Kommunal så har det varit att de arvoden man får för de uppdragen, de får man till sig. Det är det som har varit, det finns ingen annan reglering. Det är säkert en fråga som kommer upp i samband med allt annat. Den har inte explicit lyfts i åtgärdsplanen, men däremot så finns det sådana resonemang i stadgekommittén, inför den nya förbundsledningen.

Tycker du att detta är rimligt?

– Det är enklare om de har en lön som de har på LO och arvodena går in till organisationen. Då finns det ingen möjlighet att det blir ett sug efter att ta många uppdrag för att få högre inkomst. Då har man ju uppdraget för att man tror att det gynnar medlemmarnas bästa. Det är ett bra sätt att rensa bort eventuell girighet.”

Det  här är intressant, andra har antagit en princip för att undvika girighet men Kommunal har inte lyckats genomdriva samma tänkande. Där måste man fråga sig varför man inte har infört denna. Annelie ger ingen vidare ledtråd till varför detta inte har hänt utan ger istället ett rätt luddigt nonsenssvar vilket får en att lite grann undra. Hon har inte ens personligen deltagit i de diskussioner som har förts i frågan, men ändå borde det ha varit hennes ansvar. Här anar man ett märkligt förfarande som borde leda till en hätsk debatt.

Det finns alltså en rad obesvarade frågor men bara en persons svar eller snarare påståenden. En del av dessa är undfallande, andra rent av fega och till sist är det återigen medlemmarna i Kommunal som står med det kortaste strået eftersom de inte får reda på sanningen. Om man hade velat gå till botten med det som nu har inträffat borde man då inte ha ägnat mer tid åt att ge en så ärlig och heltäckande bild som möjligt istället för personliga påhopp, halvkvävda visor och direkta undanflykter?

FåglarEn del av det som framkommer av intervjun borde få vissa att bli än mer avståndstagande till det som har hänt. Det är ingen vacker bild som framkommer mellan raderna Foto: Wikimedia Commons – Andrea Westmoreland ”One Sided Argument”

Fler frågor om de ohälsosamma kopplingarna som finns mellan Socialdemokraterna och fackförbunden med LO i spetsen är också helt obesvarade, de är faktiskt inte ens undersökta. Det är ju i allra högsta grad en del av denna skandal ändå bryr man sig inte om att gå till botten med denna fråga. Annelies svar i intervjun om att ”man har distanserat sig från socialemokraterna” ger jag inte mycket för, de har för mycket att vinna på att inte göra så. En som har skrivit om detta och gjort det suveränt är som vanligt Fnordspotting.

Löjesguiden nominerar idag Annelie Nordström och Kommunals högsta ledning till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För ett förtjänstfullt arbete i hyckleriets och desinformationens tjänst där ni har gjort ett  Herkules-arbete. Halvkvävda förklaringar, påhopp på person som inte får möjlighet att försvara sig och direkta felaktigheter utan riktiga förklaringar där vi får reda på fakta är inte att gå till botten med den kultur som råder inom fackföreningsrörelsen. Det gör er till formidabla kandidater till priset”.

Groda à la Gudrun

Groda är för vissa människor en delikatess (?). Recept på denna läckerhet (??) hittar du på Spisa.nu. En annan typ av groda är den som hoppar ur munnen om man inte ser upp. Den senare grodan är inte alls lika delikat, inte lika välkommen och definitivt inte något alla uppskattar. En sån har kokats ihop av Gudrun Schyman och Linnéa Bruno. Det är naturligtvis Fi:s egna partitidning Metro (unvis.it) som är skådeplatsen för spektaklet.

Deras artikel genomsyras av relativiseringar och ursäkter för männen som begick övergreppen mot kvinnor runt om i Europa och USA under nyårsnatten. Det heter t ex att:

”Ännu vet vi lite om attacken i Köln”.

Bara den meningen är så full av felaktigheter att man baxnar, den är nämligen fel. För det första vet vi att det uteslutande var nyanlända män från Nordafrika och Arabvärlden, det säger väl lite om kvinnosynen i de länderna. Vi vet vidare att attackerna måste ha varit samordnade eftersom attackerna kom på så spridda ställen runt om i världen, men också samtidigt. Detta kan knappast ha varit en slump hur gärna man än vill trivialisera.

KölnNej, det är inte detsamma som rasism att tala om händelserna på nyårsnatten som ett problem bland män i en viss grupp. Det är först när man drar alla över en kam och generaliserar över allas tillkortakommanden i gruppen som det blir det. Generaliseringen står istället de två artikelförfattarna för men då mot vita män och då är det ju inte rasism Foto: Expressen

 Vi vet också att det sannolikt är så att vi inte har sett den fulla vidden av hela händelsen då det kan komma fler anmälningar, eller ännu värre – inga alls därför att kvinnorna skäms. Mörkertalen på den här typen av brott brukar vida överstiga antalet anmälningar på grund av skammen. Artikelförfattarna går alltså händelserna i förväg och försöker få oss att tro att inte heller här finns en bild av händelsen när det i själva verket finns en rätt klar sådan.

Efter denna tveksamma inledning påbörjas så en lustiger dans i fördomarnas tecken. Vad sägs om följande mening:

”Sexuella trakasserier är inte ett nytt problem i Sverige, som vissa tycks tro. En majoritet av Sveriges och världens kvinnor utsätts, enligt WHO med flera. Enligt en aktuell studie med 42 000 kvinnor i EU uppger 55 procent sig utsatta för sexuella trakasserier efter sin 15-årsdag”

Taktiken är alltså att relativisera och sätta in fakta i ett historiskt perspektiv för att ”påvisa” att problem med sexuella trakasserier är betydligt äldre än invandrigen av män från Nordafrika och Arabvärlden, alltså att svenska män är lika duktiga i den grenen. Inte bara sätter Gudrun och Linnea sökarljuset på något annat än vad problemet egentligen handlar om, de försöker alltså att förskjuta fokus.

Men påståendet är värre än så. Som framgår av följande länk till BRÅ där du hittar video, är det så att svensk statistik inte går att jämföra med internationell. Om en kvinna kommer in och anmäler att hon utsatts för 52 våldtäkter eller fall av sexuella trakasserier i Italien, räknas det som en anmälan. Samma situation i Sverige skulle ge 52 fall i statistiken därför att vi räknar på ett annat sätt. Jämförelsen haltar alltså, men ingen hänsyn till detta hos Schyman och Bruno inte. Påståendet vilar alltså på önsketänkande från de båda.

TårtdiagramNär till och med artikelförfattarna använder sig av statistik som inte kan jämföra förhållanden för att ändå skapa ett samband är falskheten total. Foto: ”2011 Donostia udal hauteskundeak sektore diagrama 01” by Joxemai – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Tvärtom är de så glada över att kunna utnyttja detta faktum till sin fördel att de nu påstår något som är både missvisande och falskt. Det är dock inte det enda som är falskt med denna artikel, felaktigheterna de fortsätter:

”Vissa män provoceras av kvinnor som tar plats. Hatet och hoten mot många kvinnliga journalister, programledare, artister och politiker är reaktionen”

Nej, jag tror inte på tesen att män känner sig hotade. Hatet eller rättare sagt ilskan beror nog snarare på att Gudrun och hennes medsyster som så många feminister spelar falskt. Felaktiga argument, direkt kränkande retorik, påhittade fakta och andra fula knep brukar både uppröra och injaga misstro i folk. Den här artikeln är inget undantag från den regeln.

Manlig IlskaDags att skilja på hat och ilska, orsak och verkan. Att män blir förbannade över alla provokationer är inte samma sak som hat. Det är också feminismens fel därför att de hela tiden med direkt felaktiga uppgifter ska utmåla män på ett visst sätt för att ”bevisa” sin tes
Foto: ”Anger Controlls Him” by Jessica Flavin from London area, England – Anger Controlls Him. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Nej, det är snarare tvärtom. Denna artikel visar varför ingen, inte ens kvinnor, vinner på feminismen. För vad gör ideologin förutom att förringa problem? Jo den förnekar också problem och föreslår ibland fel insatser därför att andra värden är viktigare! I artikeln kommer följande text:

”Vissa former av övergrepp och förtryck är nya i Sverige. Könsstympning är ett sådant våld som vi måste lägga mer resurser på att förebygga och ge de som utsätts bästa möjliga vård. Övergreppen talar inte på något sätt emot en solidarisk flyktingpolitik – tvärtom”

Det kan ju låta bra att man identifierar kvinnlig könsstympning som ett problem, men det är en uppmärksamhet med försåtminering. För det första talas om vård och det är väl bra. Men hur vore det om Gudrun och Linnea också talade om straff för de den här typen av handlingar?

Istället för att tala om en sedvänja som är förkastlig talar istället de två om att detta inte utgör ett hinder för människor att komma hit. Tvärtom så talar de två till och med om att det inte utgör ett problem trots att det är det och att vi därmed ska ta hit än mer från länder där sedvänjan finns. Resultatet KAN bli än mer problem, men det är ju som sagt inte ett hinder. Att kvinnor lider och att sjukvården får ta hand om fall där det borde vara noll- tolerans är ju i vanlig ordning inte det.

De två skuttar istället obehindrat vidare i tillvaron med än mer formuleringar som väcker bistra miner:

”Vi håller med de tyska politiker som betonar att attackerna inte bör användas i rasistiskt syfte…….
Inte sällan är det just de självutnämnda beskyddarna av Nationen som utgör det största hotet mot kvinnors rättigheter. Skiljelinjen går mellan demokratiska och odemokratiska värderingar, oavsett nationalitet.”

Det går att tolka det där uttalandet som om att all kritik som att 100 % av männen var nyanlända från Nordafrika eller arabvärlden där detsamma som rasism.Håller man inte med tesen de två för, är man därmed i farozonen för att kallas både det ena och det andra. Varför får inte debatten handla om det som är problemet kan man fråga sig. Men de två har väl som så många andra inom godhetsrörelsen drabbats av panik när inga av deras grundteser längre stämmer.

Fem myrorOm en tes är fel lägger man ner den. Inom feminismen lägger man bara mer krut på den och snart är vi inne på lika absurda förklaringsmodeller som de två debattörerna Foto: Youtube

Man måste här också skilja på kritik och kritik. Att kritisera det som hände på nyårsnatten i både Kalmar och Köln, är INTE rasism. Rasism hade det däremot varit om man hade dragit slutsatsen att alla män från de aktuella regionerna hade varit av samma skrot och korn. Mig veterligen har ingen gjort detta. Däremot fungerar det för de två debattörerna att tala generaliserande om män med Europeisk bakgrund. Men då är det förstås inte rasism utan ett normaltillstånd eller ”kritik” som de två säkert hade kallat det.

Har man en avvikande syn än de två författarna har man tydligen också antidemokratiska tendenser. Det heter ju ”skiljelinjen går mellan demokratiska och odemokratiska värderingar”. Det där är ju en lämplig Potemkinkuliss för de både då det ju brukar heta att ”demokrati” är att hålla med i en viss fråga och så också här alltså. En mycket märklig syn på demokrati som istället för denna likriktning faktiskt vilar på både pluralism och det fria ordet. Båda dessa grunder förutsätter ju att folk tycker olika, inte lika.

Artikeln avslutas stol med orden:

”Feminism är en frihetsrörelse som handlar om respekt och rätten att vara människa.”

Så fint Gudrun och Linnea! Då vill jag genast ha lite mer respekt rätten att få vara man utan att vare sig ni eller någon annan feminist tillskriver mig kollektiva egenskaper som jag presumtivt skulle ha utan att ha de minsta av dessa. Den dagen jag bemöts med detta från svenska feminister ska jag uppvisa samma respekt för dem även om jag inte delar en enda av deras åsikter. Till den dagen gryr förbehåller jag mig dock rätten att avsky ideologin av hela mitt hjärta, det är det som de båda har visat mig.

freakHur vore det med mer respekt och mindre generaliseringar eller relativiseringar från feminismen? Det skulle ju till och med kunna leda till en debatt som ger mer. Istället levererar de två som alla andra feminister en artikel som åstadkommer det motsatta Foto: Wikimedia Commons

Nej Gudrun och Linnea, ni borde nog läsa på er på hårdfakta för det första. Som komple- ment hade ni kunnat läsa Adam Cwejmans krönika i GP eller Fnordspottings inlägg så hade ni kunnat se er i spegeln med självaktning. Istället väljer ni att skriva en debattartikel som säger allt det negativa man kan sammanlänka med feminism.

Löjesguiden nominerar idag Gudrun Schyman och Linnea Bruno till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Relativisering och förringande av brott gagnar få människor, allra minst de kvinnor som har eller riskerar att utsättas. Feminism visar sig därmed i er tappning vara precis det som alla kritiker säger att den är, en statsreligion som inte får ifrågasättas men som slänger till och med vissa grupper kvinnor under tåget för att se till att t ex kväsa kritik mot det som inte får ifrågasättas. Det gör er till fullödiga kandidater till priset.”

Hum-hum från Köln till Kalmar

Sexövergrepp – smaka på ordet och känn den fadda smaken i munnen när du säger det. Ingen, jag menar ingen kan känna att ordet har sin lockelse. Det är därför vi som samhälle har sagt att det inte får förekomma. Vi har till och med skapat lagar för att visa hur avskyvärt vi ser på det, brottet ger ju helt rättmätigt fängelsestraff.

Jag är inte annorlunda på den punkten, jag anser det helt avskyvärt och att det ska leda till kännbara straff då det begås. Vad Aftonbladets kulturskribent Martin Aagård tycker är dock höljt i dunkel att utläsa av hans uttalanden. De tycks mer syfta till att trivialisera och relativisera. För hans uttalande på kollegan Nina Lekanders tidslinje på facebook lämnade nog en och annan förbryllad bakom sig. Du kan se svaret längre ner i detta inlägg.

Nej, i skuggan av det som hänt i Köln är han mer intresserad av att lägga locket på så att nyheten inte ska spridas i svenska journalistkretsar, det kallas normalt censur men för Aagård tycks det hellre handla om att uppfostra och forma medborgaren igen. Han tycks också vara mer oroad för att högern nu ska få sitt ”propagandaverktyg”.

Hela den snaskiga historien började med att journalisten Nina Lekander på facebook frågade sig varför ingen i svensk media tog upp de sexuella trakasserier som pågick i Köln. En berättigad fråga eftersom svensk media alltså här medvetet eller av ren klantighet försökte gömma undan/glömma bort en nyhet. Det hon talade om var de samordnade attackerna i Köln mot unga kvinnor som sextrakasserades och i ett fall våldtogs. Männen var upp till 1000 till antalet och alla var från något arabiskt land eller Nordafrika.

Nina LekanderNina Lekander ställde en relevant fråga, en del av svaren blev som synes inte lika relevanta. Också Aftonbladets Martin Aagård sällade sig till den grupp som nu sticker huvudet i sanden och låtsas att alla som inte tycker som han är fascister Foto: Facebook

Nyheten (Mail on-line) som kablades ut till resten av världen utom Sverige, talade om direkta attacker och att Köln centrum nu är en no-go zon för kvinnor. Det är inom parentes en no-go zon också för män eftersom dessa blir rånade. Men det är nu Aagård kommer in. För knappt har både det ena och det andra satts i vrångstrupen förrän denna fascismens störste bekämpare ser sin chans. Högern har ju nu fått ett argument som måste vridas ur händerna på dem och därför måste det som nu inträffat motverkas.

Motverkas ja, här är det uppenbarligen viktigare för Aagård att ta kampen mot ”fascisterna”. Det enda fascistiska vi har gjort är att försvara ett värde men det tycks inte falla i god jord. Att alla, också kvinnor, ska kunna känna sig fria och säkra på offentliga platser borde vara en självklarhet men är det inte i allt teoretiserande. Inte så undra på kanske med tanke på att han själv i en krönika i Aftonbladet (unvis.it) medgav att han själv var en gammal pennalist. It takes one to know one som det heter.

Martin AagårdMartin Aagårds svar på Nina Lekanders inlägg försöker snyggt förringa det faktumet att han och hans gelikar har ställt till med ett problem genom att trivialisera, generalisera och politisera hela frågan till något annat än vad den är. Foto: Facebook

Martin Aagård var dock inte ensam i sin något skruvade syn på debatten där alla som motsatte sig hans argument i vanlig ordning var både SD:are och fascister för att inte tala om höger. Mattias Svensson på tidningen Neo var lika kategorisk han i sina fördömanden. I ett uppmärksammat Tweet som fick stor spridning skrev han att den dagen alla SD:are behandlade Malena Ernman eller Zara Larsson med den respekt de förtjänar (Jaså!), kunde de lära Tyskarna hur man behandlar kvinnor.

Nu var det ju förstås inte Tyskarna som behövde lära sig den saken och vad gäller SD:are är jag rätt övertygad om att de flesta också behandlar kvinnor med respekt. Problemet Mattias är ju som bekant Nordafrikaner och araber, inte SD:are eller Tyskar. Ytterligare ett exempel alltså på hur man blandar bort korten och spelar ett helt oärligt spel. Jag tror dock att det här är en jobbannons, Neo ska ju som bekant läggas ner och det här är ett sätt för Mattias att visa hur himla pk, god och fin han är så att han kan få ett nytt litet jobb.

Mattias SvenssonMattias Svensson drog sitt strå till stacken när han ville lära SD:are lite respekt och att den kanske sen skulle kunna översättas och användas på Tyskar. Att vare sig SD:are eller Tyskar hade med de sexuella övergreppen i Köln att göra spelade nog mindre roll Foto: Twitter

Feministerna är nästa grupp som i motsats till Aagård har varit ovanligt tysta den här gången. Det är väl vetskapen om att de är överbevisade som har drabbat dem. Deras postmoderna fuskbygge rasar ju nu som ett korthus och då gäller det att i vanlig ordning tiga ihjäl en nyhet som inte passar  in i mönstret.  Eller så kan man göra som Irena Pozar, man kan rikta strålkastarljuset åt ett delvis annat håll för att förminska och trivialisera.

 Hennes resonemang kretsar återigen runt en av feminismens käpphästar – alla mäns skuld för vad några män utför. Det är nämligen inte alla män som slår och våldtar, det är ett fåtal. Återigen är vi alltså där, försök att blanda bort korten så att krittret förstår att det finns andra mycket mer ondskefulla krafter i görningen här. Att man lurar delar av befolkningen, sviker kvinnorna som nu har blivit utsatta tycks vara helt sekundärt.

Irena PozarAtt trivialisera och peka på hur utspritt problemet är kan man förta udden i nyheten tyckte Irena Pozar. Varje kvinna har ju blivit utsatt för samma sak som kvinnorna i Köln, både bröder och vänner har ju sett till det. Vilket ”kalas” som patriarkatet  har haft är dock lite svårtolkat Foto: Twitter

Man glömmer så där lägligt också bort att en legitimitet för en stat är att den ser till att skydda sina medborgare. Om man resonerar som Aagård och Pozar gör den ju delvis inte det, man trivialiserar ett problem/en upplevelse och snart är den så urvattnad att den enskilde som kränkts känner sig övergiven. Det är ju den moderna så feminismen fungerar. Först låtsas man bry sig, sen blandar man om siffrorna på den identitetspolitiska bingobrickan så att ingen längre förstår eller känner igen sig. Den har blivit helt alienerad.

Också godhetsrörelsen har varit ovanligt tyst. Ingen Malena Ernman har uttalat sig, Jonas håller sig undan och nya superteorier om alltets sammanhang har inte lagts fram av ”professor” Henrik Schyffert. Man får väl konstatera att det nu uppdagas vad de har ställt till med och att dessa personer inte sysslar med konsekvens utan bara med nya ryggdunkar-fester där de kan få nya bekräftelser på hur förträffliga de är.

Malena har ju redan hunnit bli Årets Amelia (archive-länk) och vunnit Martin Luther King-Priset (unvis.it). Ett pris som för övrigt har lite eller inget med den store mannen Martin Luther King att göra så hon har ju kammat åt sig ordentligt i medaljskörden. Här kan man tyvärr bara konstatera att både den vänsterrörelse som Aagård företräder och feminismen samt godhetsrörelsen har andra saker för ögonen än kvinnors rätt att få vistas på offentliga platser utan att trakasseras vare sig sexuellt eller på något annat sätt.

Best In ShowUppenbarligen syftar en del av spelet från de inblandade till att vinna priser och ära, kanske också att fixa nya jobb. Ryggdunkarfester, nya lukrativa uppdrag och kanske en karriärsmöjlighet hägrar runt hörnet. Möjligheten att få stå i talartribunen och skrika ut sitt kommunistiska manifest som man så gärna döljer lockar säkert också. Foto: Wikimedia Commons

Någon kanske inbillar sig att vi är förskonade från den här typen av händelse i Sverige, låt all okunskap fara redan där. För taktiken är densamma var vi än kommer och det som hände i Kalmar (24 Kalmar) ungefär samtidigt i tid, var om något lika snaskigt om än i mindre omfattning än i Köln. Också i Rättvik utsattes en kvinna för sexuella övergrepp strax innan jul, Anybody’s Place har bloggat om detta. Också Expressen har skrivit om det (archive-länk). Var finns de svenska feministerna nu?

Löjesguiden nominerar med dagens inlägg både svensk feminism och journalistkåren till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för feministerna lyder: ”En osviklig förmåga att alltid ha fel eller fokusera på fel saker har gett sig till känna igen. Knappast konstigt med tanke på er koppling till postmoderna teorier som nu mest liknar Titanic – 4000 meter under havsnivån. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

För journalistkåren lyder motiveringen: ”Era inledande försök att lägga locket på är bara i sig talande, censur och direkta lögner är ju numer era mest framträdande vapen i jakten på alla ”fascister” dvs alla som har en annan åsikt än er statssanktionerade. Att ni dessutom genom sådana personer som Martin Aagård nu också försöker att trivialisera och relativisera är om något än mer smaklöst. Det gör er till uppenbara medtävlare.”

Fler feministiska feltänk

Feminister är inte riktigt som vi andra. Med ett religiöst leende ger de sig ut i världen för att som de inbillar sig ”frälsa oss andra” när vi tvivlar och uttrycker en annan åsikt. De tror att rena lögner och propaganda som gränsar till just samma lögn ska skapa just detta underverk av frälsning där vi andra ska slänga oss gråtande på marken i ett ”förlåt oss, vi förstod inte bättre”. Nej kära feminister! Ni skapar en man full av förakt för era fåfänga försök och ett dubbelt förakt därför att era metoder inte är särskilt hederliga.

Ta Fredrik Höjing till exempel, han har köpt varenda mytbildning som ideologin någonsin har uppfunnit och några till. Hans så kallade debattartikel (archive-länk) i Sydsvenskan är något av det mest tendentiösa som har skrivits på mången dagar. Han inleder så snyggt med en halmgubbe när han argumenterar att alla som tycker att feminismen har gått för långt säkert tyckte det fick räcka med kvinnlig rösträtt, arvsrätt och möjligheten att utbilda sig.

Att göra en halmgubbe är ju att tillskriva någon motståndare egenskaper, känslor och åsikter och sedan argumentera mot en fiktiv person som egentligen inte finns. Oärligt, smaklöst och lågt är väl kommentarer som man osökt kommer att tänka på. För ingen motsätter sig att kvinnliga rättigheter ska och måste få sträcka sig längre än så, det är inte det diskussionen handlar om. Istället handlar den om att personer som Fredrik inte förstår att feminism av idag säger sig vara för jämställdhet men är allt annat än detta.

Sveriges KvinnolobbyDet är ju ett oerhört trovärdigt och balanserat intryck delar av feminismen ger. Fredrik Höjings artikel är bara en i mängden inlägg i debatten som faller under stämpeln ”oseriösa”. Foto: Sveriges Kvinnolobby

Låt oss ta ett exempel så att också Fredrik (inte jag, den andra!) förstår. När Sveriges Kvinnolobby uppvaktade dåvarande regeringen 2012 ville man införa ett nytt begrepp som skulle vägleda myndigheter i deras arbete. I regeringens handlingsplan som denna tog fram hette det följdriktigt ”mäns våld mot kvinnor”. Det enda våld som fanns i nära relationer var alltså mäns våld mot kvinnor. Man passade också på att slänga in våld i relationer mellan lika kön, man får ju inte vara fördomsfull men män de lämnades därhän.

Arbetet skulle alltså handla om att arbeta mot en typ av våld, men inte en annan. Ja, förvisso fanns ju som sagt samkönade relationer med i direktiven så där fanns det en del att hämta men kvinnors våld mot män lös med sin frånvaro. Ändå talar forskning ett annat språk, den rapport du hittar här under slår t ex fast att mäns och kvinnors våld mot varandra är lika vanligt men ser olika ut. Slutsatserna är glasklara såväl som sensationella då de omkullkastar allt vad feministerna försöker få oss att tro:

  • män och kvinnor i princip är lika vanliga utövare av partnervåld, men att kvinnor blir skadade drygt dubbelt så ofta som män av det våld som utdelas
  • kvinnor oftast är de som först tar till våld i relationer där båda parterna utsätts
  • män oftare står för upprepat våldsutövande
  • den ”vanlige” mannen sällan står för partnervåld; istället är personer med svag social ställning samt alkohol- eller drogproblem överrepresenterade
  • det är större risk att en kvinna blir utsatt för grovt våld om förövaren är en tidigare partner än en nuvarande
  • mörkertalet för partnervåld (dvs. hur många utsatta som inte anmäler) är större för män än för kvinnor

Klicka för att komma åt den-slaende-mannen.pdf


Här hittar du rapporten som omkullkastar det mesta feminister säger om våld i nära relationer

Feminister talar ofta om alla mäns ansvar för relationsrelaterat våld, hur det rimmar med slutsatsen att det är män med svag social ställning som slår kan tåla sin förklaring från ideologins förespråkare. Slutsatsen att män och kvinnor utövar våld lika ofta i den typen av relation kräver sin förklaring från feminister. Att kvinnor oftare utsätts för våld från en före detta partner är ju rätt intressant, eftersom de inte längre har en relation kan man ju inte tala om våld i nära relationer. Att män har lägre benägenhet att anmäla sticker också ut.

Pinocchio AffischFeministiska förklaringsmodeller är som att se näsan växa på Pinocchio – alla vet egentligen vad det handlar om. I slutet av dagen är dock en lögn en lögn och inget annat Foto: ”1916MomusPinocchio” by Not credited – 1916 printing via [1]. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Ett annat intressant samband som framkommer i rapporten är att samma män dyker upp i statistiken igen och igen. Det är alltså samma män som upprepar sina brott, inte alla män som begår övergreppen. Det framgår också att denna grupp är relativt liten men att de  utövar merparten av allt det rapporterade våldet som dyker upp i statistiken. Det handlar alltså om långt ifrån alla män som utövar detta. Hur det återigen rimmar med ”alla mäns ansvar” som det så ofta heter från feministernas sida är återigen ett smärre underverk.

Det kollektiva skuldbeläggandet har alltså inte bara fått sig en törn, tesen har gått ner sig i ett träsk och har sjunkit ner så endast nästippen tittar upp. Varför man fortsätter att driva tesen beror på att man har en agenda med hela förfarandet. Män ska inte bara skuldbeläggas, de ska detroniseras. Att det leder till enskilda fördelar för en grupp på bekostnad av en annan är inte viktigt, snarare ett rättesnöre.

Resultatet blir alltså en skev syn på verkligheten. Ett annat resultat av Sveriges Kvinnolobbys verksamhet är vår nuvarande regerings syn på arbetsplatsolyckor. Ylva Johansson som är ansvarig för frågan tycker i vanlig ordning inte att döda män är ett problem men däremot är kvinnors arbetssituation det. Ministern skjuter nämligen till mer pengar till forskning kring kvinnors arbetssituation vilket framgår av ett citat som är hämtad ur en artikel (unvis.it) i SVD:

” En särskild satsning på arbetslivsforskningen med totalt 60 miljoner kronor genomförs under perioden 2015–2018, med fokus på kvinnors arbetsmiljöproblem och arbetsrelaterade ohälsa.”

De dödliga arbetsplatsolyckorna däremot får knappt några ökade anslag från ministern som ändå utbrister att ”ingen ska mista livet på jobbet”. Så fint, men vore det inte på sin plats att öka anslagen till just bekämpandet av detta eller är det möjligen så att området är lågt prioriterat eftersom män dör mer än tre gånger så ofta på sina arbetsplatser än vad kvinnor gör? Statistiken som du finner här under och som tyvärr bara sträcker sig till 2010 talar sitt tydliga språk.

Arbetsmiljöverket Statistik

För ”ansvar” för sina tillkortakommanden är ju vad Höjing siktar in sig på. Han talar om en mansrörelse som ska starta en manskamp. Gissningsvis, men detta framgår inte i artikeln, för att erkänna att vi är kollektivt skyldiga och att vi borde ta avstånd från den ondska vi förorsakar, men som vi ändå alltså inte ens är skyldiga till. Det här finner dock ingen jordmån hos Höjing, han ångar på i samma anda.

Vi ”anti-feminister” blundar ju gärna för faktumet, i varje fall för den gode Höjing, att fortfarande har domstolsväsendet inte kommit till tals med det faktumet att man bemöter offer för våldtäkt dvs kvinnor med att misstänkliggöra dem. För Höjings skull kan man då framföra att sedan 2007 pågår ett målmedvetet arbete inom rättsväsendet för att bemöta med respekt och att inte begå övergrepp på offren igen.

Klicka för att komma åt Utbildningsprogram%20f%C3%B6r%20b%C3%A4ttre%20bem%C3%B6tande%20av%20sexualbrottsoffer%20i%20r%C3%A4ttsv%C3%A4sendet.pdf

Utbildning och temadagar har anordnats där brottsofferjour och personer inom domstolsväsende alla har deltagit. Länken ovan talar om detta och om Höjing känner till ett fall där så har skett trots utbildning så beror det i så fall på att man struntar i riktlinjerna eller att man inte har tillgodogjort sig eller gått utbildningen. En sån sak som har tagits upp på utbildningarna är just att inte göra offer för bland annat våldtäkt till offer en gång till genom att skuldbelägga med frågor om alkoholvanor eller klädsel.

Våldtäkt ja, inget trevligt ämne men när vi ändå är där så bör också detta begrepp benas ut. Både i debatten från feminister som Höjing och i statistiken kan man få intrycket av att Sverige är våldtäktslandet nummer ett vilket vi också har uppmärksammats för att vara utomlands. Tyvärr är den bilden fel vilket framgår av den virala video som återfinns via länken till BRÅ.

Om en person i Sverige kommer in för att göra en anmälan om att under det gångna året har denna blivit utsatt för 52 våldtäkter. I Sverige räknas detta som 52 anmälningar, utomlands som en. Också begreppet ”våldtäkt” är bredare i Sverige än vad det är utomlands och genast har vi två faktorer som gör att svensk statistik inte går att jämföra med utländsk. Något som också gör bilden av Sverige som himmelriket för våldtäkts-mannen något felaktig. Men det är inget som berör personer som Höjing, han ångar på.

För i samma stycket kommer coup de grace för alla feminister som väl varje gång det nämns unisont gör vågen. Det handlar naturligtvis om kvinnors löner. Kvinnor tjänar mindre än män, ja de olika fördomarna haglar igen. För inte med ett ord nämns att kvinnor trots lägre lön i vissa yrken fortfarande väljer just dessa yrken vilket väl tyder på att man hellre jobbar säg inom vården än sätter lönen i främsta rummet.

Monty Python TröjorStolligheterna och konspirationsteorierna tävlar med varandra när feminister ska uttala sig. Osakligheter blandat med direkta felaktigheter i sak är alltid innehållet och snart är väl lögnen sanning Foto: Wikipedia

Att kvinnor väljer kvinnodominerade yrken som sjuksköterska om man ser historiskt, har fungerat som ett sänke för lönen. Löneutvecklingen har till för lite sedan varit usel, men har nu börjat röra sig åt rätt håll. Dags alltså för kvinnor att sluta utbilda sig till förskolelärare, lärare, sjuksköterskor osv. En annan faktor som har inverkat negativt är att alla de uppräknade yrkena har varit i offentlig regi.

Som ni vet är inte statens möjligheter till finanser oändlig även om svensk vänster inbillar sig det. Det finns en gräns för hur mycket man kan ta ut och därmed finns också en gräns för lönesättningen. Kvinnor bör därför aldrig utbilda sig till yrken som ligger inom offentlig sektor, de bör istället utbilda sig för att kunna ta sig fram inom den privata sektorn så ska ni se att det går bättre lönemässigt.

Inte heller tar feminister som Höjing upp att män jobbar mer än kvinnor. Faktiskt jobbar män i snitt sex timmar mer i veckan vilket är en förklaring till kvinnors lägre lön. Den dagen de jobbar lika mycket kommer de alltså också att tjäna lika mycket. Istället väljer tre av tio kvinnor att jobba deltid, du hittar artikel från TCO här. En förklaring till det är att de alldeles frivilligt, hur lite än feminister som Höjing tror på detta, väljer att jobba mindre för att kunna spendera mer tid med barnen. Något som alltså straffar sig i lönekuvertet.

NevermindLockas man av pengar bör man inte välja klassiska kvinnoyrken, homogena grupper ger tyvärr det resultatet. Skyll gärna också på att kvinnoyrken alltför ofta återfinns i det  offentliga så blir bilden mer komplett. Foto: Wikimedia

Sån här ”ovidkommande” statistik betyder dock lite för feminister som Höjing. Där heter det fortfarande ”kvinnors lägre lön”. Trots all propaganda är det allts feministerna, inte andra, som vill skapa orättvisan. För hur ”rättvist” är det att män jobbar mer, väljer att jobba heltid eller mer men ska i feministernas drömvärld tjäna lika mycket som kvinnor? Kom ihåg, lägre arbetstid är ofta ett val, inte ett tvång.

Nästa faktor Höjing & co glömmer bort är att kvinnor är mer sjukskrivna än män. Siffror och artikel på det hittar du från Försäkringskassan. Här kan man skylla på många olika faktorer, en feministisk konspirationsteori säger att det är för att kvinnor slits mer, jag ska inte ge mig in i en diskussion om den saken men fortfarande är det mer snack än vetenskap bakom alla påståenden.

Man kan också lägga till att män betalar mer skatt än kvinnor, men får mindre av välfärdskakan i gengäld. Men en feminist glömmer gärna bort sånt som drabbar män men inte kvinnor i lika hög grad. Rapporten som du hittar länken till här under är visserligen från 2009, men lite eller inget har hänt sedan dess. Tvärtom är det så att de aviserade och nu genomförda skattehöjningarna drabbar män först, mer om detta i Dina Pengar (unvis.it). Ändå envisas kretsar inom feminismen att kräva mansskatt (HD: unvis.it).

Misandri, ekonomisk bestraffning, än mer ekonomisk belastning för en men inte en annan alltså ökad orättvisa och rena påhitten är alltså ingredienserna i svensk feminism. Det är härligt inför framtiden att kunna konstatera att dumheten i debatten och i förslagen hela tiden firar nya triumfer. Det är alltså ett härligt 2016 vi kan se fram emot, i varje fall om Fredrik Höjing får bestämma.

Klart att Fredrik Höjing ska nomineras till en foliehatt. Motiveringen lyder: ”Det är synd om människan när hon inte ens förstår att argumentera med fakta som grund. Ett skolexempel på detta är den artikel ni kanske nyss har läst. Att det är synd om läsaren som ska indoktrineras med direkt felaktigheter är väl en sak, men att fiska i så grumliga vatten ger automatiskt en nominering.”

Kloka tankar men ingen förståelse

Kloka samtal och tankar är alltid fruktsamma i min värld. De är kanske inte de roligaste att följa men de insiktsfulla tankarna är ändå det som driver vår civilisation framåt. De ger oss också de nya riktningarna på händelseförloppen i vår samtid. Tankar och handlingarna som följer av dessa, förändrar helt enkelt vår tid. Dessa är inom vissa grenar också drivkraften bakom tjänster och produkter som bildar morgondagens grund för välfärd.

Två som har spekulerat är Anthony Beevor och Peter Englund som tillsammans satte allt på pränt i en intervju i SVD i lördags. En sån klok tanke, om än också lite revolutionerande, var att historien inte kan förklara samtiden. Förr hävdade man nämligen motsatsen. Länk till artikeln hittar du här.

Skotten I SarajevoSkotten i Sarajevo var en unik händelse för sin tid som utlöste en rad händelser som följd, en var första världskrigets utbrott. Händelsen kan enligt Beevor och Englund inte förklara andra händelser i andra tider som t ex dagens situation som gjordes av Jean-Claude Juncker. Foto: Wikipedia

Deras samtal kretsar kring förståelsen av vår samtid och de menar alltså att historia inte kan användas för att förklara denna. Anledningen är helt enkelt de olika skeenden som avgör varje tid, men som samtidigt är unik  bara för den tiden. Händelserna i Sarajevo 1914 kan inte användas för att förstå Hitlers eller Stalins tankar och idéer för att ge ett exempel.

Inte heller förklarar den händelsen dagens Europa. Jean-Claude Juncker gjorde för lite sedan ett uttalande där han jämförde dagens situation med den 1914, helt fel enligt de två alltså. Situationerna må se likartade ut, men skiljer sig väsentligt åt enligt deras klokskap och jag är benägen att hålla med.

Vad bör vi då lära oss av historien? Enligt Beevor så är det följande:

”Vi kan lära oss att inte återupprepa vissa saker; till exempel den avhumanisering av människor som ägde rum under andra världskriget. Eller att låta nationalstater falla samman och upplösas, säger Antony Beevor.”

Peter Englund fyller vidare i:

”IS framgång i Irak och Syrien bygger på sammanbrott. De lever på löftet att de ska återskapa något som liknar en nationalstat. När ett system faller sönder öppnar det för extrema lösningar. Är det något man alltså kan lära sig av historien, är det att om vi tillåter att ett system rasar ihop så kommer en rad extrema lösningar på problemet ofelbart att dyka upp.”

Kloka tankar som sagt, jag kunde inte sagt det bättre själv. Det man förstås är lite förundrad över är hur lite dessa ord betyder i andra sammanhang. Vi ska ta en titt på ett nyligen publicerat exempel som ger anledning till både eftertanke och en kritisk hållning. Tove Dahlberg är en feministisk (som så många andra nuförtiden!) debattör. Nu senast skrev hon till exempel en artikel (unvis.it) i Expressen om kvinnlig stress. Ja, jag erkänner – kvinnors stress är ett problem både för dom och deras sociala nätverk då de inte längre orkar.

Det är med den bakgrunden det är så synd att behöva konstatera att redan i första meningen havererar artikeln. Läs följande mening:

”Tisdag morgon 06.40. Fullständigt rimlig tid att ställa alarmet om det inte vore för att jag gick av kvällspasset på transitboendet för flyktingar vid 01.00.”

Ett kvällspass på transitboendet för flyktingar är i nio fall av tio ett volontärarbete. När man jobbar frivilligt kan man närsomhelst trycka på nödstoppsknappen. Man kan om man ska upp 06.40 också pussla och byta med andra så att man slipper få skönhetssömnen förstörd. Men säg den feminist som fattar en sådan enkel logik, här gäller det ju att skapa en poäng och det gör man bäst genom att bära offerkoftan. Följande citat tyder på det när det anordnas seminarium om stress:

”Salen är full. Det blir tydligt att det här är en viktig fråga för många – eller åtminstone många kvinnor. Endast ett fåtal av deltagarna är män. Egentligen är det ingenting som överraskar mig. Snarare stämmer seminariets deltagarlista väl överens med mina personliga erfarenheter av civilsamhället och det ideella engagemangets ansikte. Precis som alltid tycks snubbarna vara upptagna på annat håll. Är det inte med att dra in pengarna som de mansdominerade sektorerna översköljs av så är det av härliga självförverkligande aktiviteter.”

Här finns ett eldorado av godbitar. För det första har ju Tove Dahlberg redan konstaterat i ingressen att män ägnar sig åt åt ”Att vi kvinnor sliter oavlönat vid sidan av våra övriga arbeten möjliggör för männen att ägna sig åt andra, mer lättsamma aktiviteter.” Ett citat som ju är just en avhumanisering, generalisering och fördomsfullt.

AntisemitismArgumenten och taktiken likadan nu som då. Förringa, tillskriv egenskaper som grupper inte har och svartmåla dem i alla sammanhang tycks vara angreppssättet. Vare sig ideologin är feminism eller annan ser många saker likadana ut genom historien.
Foto: Wikimedia Commons

Men det skulle ju också kunna förklara övervikten av kvinnor i salongen, de tar på sig mer och blir därför mer stressade. Men precis som Tove så tacknämligt berättar för oss, är det frivilliga saker man inte måste göra som är tuvan som får lasset att stjälpa, inte patriarkatet eller manliga krav på kvinnor. Snart har de ett större behov av att hitta vägar ut ur stressen vilket ju seminariet var. Fördomarna i citatet fortsätter när hon säger ”Är de inte med att dra in pengarna som de mansdominerade sektorerna översköljs av så är det av härliga självförverkligande aktiviteter.”

Tove kanske inte fattar det, men det är männens ”självförhärligande aktiviteter” som drar in pengar som blir till skatt som blir till bidrag till Toves älskade frivilligorganisationer där hon fortfarande jobbar utöver ett ordinarie jobb helt frivilligt. Att hon får det att framstå som ett tvång handlar om offerkofta. Men det är här det kolliderar med Beevors kloka ord. Misandri är missaktning och det var precis så också en viss rörelse i Tyskland började under 20-talet men hetsen riktade sig då mot judar.

Det måste väl ändå finnas ett motiv till alla dessa dumheter staplade på varandra, och visst finns det ett sådant. En feminist slösar inte energi på något utan en bakomliggande tanke. Toves idé och slutsats är att kvinnor och enbart kvinnor ska få medborgarlön för sin frivilliga insats! Kan någon ge mig nervtabletterna tack!

Färgkarta PillerToves logiska kullerbyttor slutar alltså i att en sida vill tillskansa sig ensidiga fördelar och att hon propagerar för att kvinnor och bara kvinnor ska få medborgarlön för sitt frivilliga slit. Själv behöver jag piller snabbare än snabbt Foto: ”Datos Pegados ff93” by RayNata – Wikimedia Commons

För vad är frivilligarbete? Jo, frivilligt som i något man gör av fri vilja för att man vill. Detta ska alltså i hennes värld avlönas men bara till kvinnor. För det är ju kvinnorna som bär världen på sina axlar och så också i vår välfärd. Detta påstående trots att hennes och hennes medsystrars insats i artikelns exempel är just frivilliga. Mäns högre skatt som i högre grad bidrar till välfärden nämner hon och andra feminister inte med ett ord. Det gäller ju att tillskansa sig ensidiga fördelar för tusan!

Men om man tycker förringande och förenkling är metoder som inte biter på patriarkatet  kan man bli lite mer hårdför. Man kan ju göra som Anna Mannheimer gjord i gårdagens GP när hon i en artikel (unvis.it) utgöt all sitt hat och alla sina fördomar mot män. Liten varning, här haglar fördomarna, hatet och generaliseringarna. Återigen för att förringa och förminska. Mer om hennes så kallade artikel har Susanna Varis bloggat om.

It ClownDemoniseringen som feminismen använder sig av fortgår. Anna Mannheimer är en i raden av de som nu gör sig till talespersoner för ideologin och som använder tekniken. Tillskriv, generalisera, ljug!

Man får väl förmoda att Anna har missat en viktig detalj som de undersökningar som har gjorts om våldsamma män. Hade hon läst dessa hade hon kunnat konstatera  att i nio fall av tio, om inte fler, så är hennes påstående om män i generella termer som slående och våldtagande en myt och inget annat. De allra flesta män gör inte detta. Istället är det en liten grupp män som står för detta. Anna och alla andra oinsatta feminister kan läsa länken till rapporten ”Den slående mannen – Myten om mäns våld mot kvinnor” som du hittar här under.

Klicka för att komma åt den-slaende-mannen.pdf

Samma rapport talar om våldet mot männen från kvinnor som lika vanligt men som ser annorlunda ut. Också det intressant för Anna och hennes medsystrar som inte tycks fästa större vikt vid vetenskapliga eller statistiska fakta.

Jag förmodar att Anna precis som alla andra feminister som t ex Zara Larsson är uppmärksamhetskåta nog att sälja sig billigt och här är prislappen. Sänk till dig till dagens debattnivå! Ljug gärna som en del av argumentationstekniken och kommer någon med relevanta vetenskapliga fakta som motargument kan man alltid hävda att fakta är en manlig förtryckarmetod. Har man ”rätt” åsikt är alla medel tillåtna!

MosaikAffärsidén är klar, spela helig och framställ dig som ”god”. Då lyssnar människor på dig. Använd däremot argument och du är en förtryckare därför att fakta och argument är ju en manlig förtryckarmetod Foto: Wikimedia Commons

Debatten liknar därmed igen den metod som ett visst parti använde sig av en gång på 20-talet. En sida har alltid rätt därför att de har gett sig själva den rätten, en annan sida är alltid den förhatliga därför att den förra har gett dem den rollen. Det är med andra ord en rätt fruktlös debatt där Beevors varnande ord ekar i bakgrunden. Avhumaninseringen av en grupp i samhället fortsätter och det görs till och med med samhällets goda minne då flera av debattörerna är så kallade ”etablerade personer” i samhällets toppskikt.

Godhetsapostlarna klappar alltid sig själva på axeln, de har dock ett himla konstigt sätt att visa denna godhet på. Det är den vanliga speglingen och dess effekter som gör sig gällande igen. Vad som ser ut att vara en sak, är i själva verket en annan. De som vill framställa sig som goda är i själva verket onda och tvärtom. Frågan är, går fler människor än feminister på så här enkla lurendrejerier? Hennes text är ju trots allt full av falsarier, vad sägs om följande exempel:

”Sverige – vi har ett resultat; Det är män! Det är alltid, alltid män.

Allt för länge har våra politiker stoppat huvudet i sanden och vägrat inse det växande problemet: Nämligen mäns dåliga självförtroende kombinerat med en grandios självbild, oförmåga till empati, toppat med lika delar aggressivitet och dålig uppfostran.

Där har ni roten till det onda.”

Fler generaliseringar, felaktigheter och rena dumheter samlade på ett ställe var det länge sedan jag läste. De tyder rent av på dålig insikt om det mesta. Män generellt har lika bra självförtroende som alla andra. Nej, män har inte en grandios självbild som utgångspunkt. Män har betydligt mer empati än hon tillskriver oss, det påståendet är dessutom djupt kränkande.

Som sagt, få män är aggressiva och det är den lilla gruppen som är i behov av hjälp men att generalisera hjälper vare sig de med behovet eller de som saknar detta. Dålig uppfostran är inte en grund för våldsamt beteende. Att peta sig i näsan anses som dålig uppfostran men vilka farligheter leder det till? Att kvinnor blir misshandlade av en snorkråka? Här behöver nog Anna precisera sig eller definiera vad hon menar med ”dålig uppfostran” som en gång var så viktig inom humaniora!

NäspetningInte ett socialt beteende i vår kultur! Det borde inte heller lögner, generaliseringar och karaktärsbeskrivningar påhittade för att skapa en poäng vara. Foto: Wikimedia

Det anses också som dålig uppfostran att avbryta utom då du deltar på den ”goda sidan” i en debatt, då blir det plötsligt ”rätt”. Inte heller att avbryta folk brukar sluta med att den avbrutne hamnar på akuten. Förutsatt då att en eller två lackar ur för att det avbryts en gång för mycket vilket jag aldrig rekommenderar. Det är debatt och argument som gäller också för mig. Tydligen har däremot inte feminister den ärligheten i debatten, i varje fall inte om man ska utgå från Anna Mannheimers artikel.

Dagens självklara kandidat till priset ”Foliehatt of the Year” är svensk feminism. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni maskera det faktumet att hela er så kallade ideologi inte alls syftar till att lyfta kvinnor utan att främja er egna karriär. Ett faktum inte minst Anna Mannheimer nu visar. En mer av misandri nedlusad artikel är svår att hitta, det är möjligen Lars Lindströms artiklar som bär samma prägel. Det finns inte heller några andra som just nu kan uppvisa så mycket förakt och nedsättande som ni mot en grupp. Allt medan ni använder förenklingar, felaktigheter och ren dumhet som argument. Ni är därför mer än värda nomineringen till priset.”

…Och ännu fler oanade effekter

Feminister påstår ju alltid att män ingår i en våldtäktskultur. ”Män” som generell term antyder ju och lite till kanske, att det är alla män de talar om. Trots det är det inte alla män som våldtar, det är som alltid en generalisering utan grund när feminister uttalar sig. Alla män skulle ju t ex också ingå i ”patriarkatet” men återigen är det bara vissa män som gör det. Feminister pekar helt enkelt på fel grupp, vid fel tillfälle i fel sammanhang av fel motiv och då blir också slutresultatet helt fel.

Fem myrorI TV-serien ”Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter” försökte Brasse sätta dit de andra med gissningslekar där det gällde att hitta fel. Logiken var inte alltid självklar men å andra sidan är dagens feminism kanske en modern arvtagare till Brasse. Felen är anpassningsbara, de är alltid annorlunda än de andras svar och de trotsar ibland logiken. Foto: Youtube

Nu har det konkreta beviset kommit in som bevisar att de inte bara har fel utan att de har jättefel. Natten mot onsdagen i förra veckan inträffade en ovanligt rå våldtäkt på Södermalm i Stockholm. En kvinna påstås ha våldtagits av minst tre unga män som sitter anhållna, artikel om händelsen i DN. Läs särskilt ingressen överst där ordet ”gatubarn” dyker upp. Det är nämligen tre eller fyra av dessa gatubarn som nu är häktade för dådet.

Gatubarn är i vissa fall de ensamkommande barn som kommer hit och som snabbt försvinner ut ur de sociala myndigheternas kontroll. Utan den kontrollen hamnar de snart på gatan där de exponeras för droger, prostitution och social misär. Människan reduceras under de omständigheterna snart till varelser som tänker, reagerar och agerar annorlunda än vi andra. De är tvungna att ta till andra strategier för att överleva helt enkelt.

SVT:s Uppdrag Granskning uppmärksammade barnen som är mellan 15-20 år i ett avsnitt du hittar här under. De flesta av dem kommer från Marocko och är på väg in i kriminalitet, polisen menar att i framtiden är är de morgondagens grovt kriminella. De blir offren för den maktlöshet som svenska myndigheter numer är så duktiga på.

ZombiesMyndigheterna och våra folkvalda är som zombies inför situationen. Lite eller inget görs och under tiden är problemet en tickande bomb Foto: Wikipedia

Nu har deras liv och livsstil blivit en annan människas fall. Den unga kvinnan som påstås ha blivit våldtagen är allvarligt skadad och hennes trauman kommer att vara livslånga. Bara i Stockholm beräknas de här pojkarna vara så många som 200 och så unga som 9 år och uppåt. Många livnär sig på att sälja droger och att stjäla. De får inte uppehålls-tillstånd och kan därmed inte arbeta eller bygga upp ett ”normalt” liv. Anledningen är att i svenska myndigheters ögon finns inget behov för dom att få detta eftersom Marocko inte är indraget i krig.

Allt det här är bakgrunderna men det finns en frågeställning också. När Stefan dansade och log tillsammans med Gustav, Malena och Henrik, var det detta de såg framför sig när de utropade ”Alla ska hit”? Har de över huvud taget tänkt på att detta är resultatet av deras egna tänkande? Är det detta de ville ha? Har de en enda aning om att det finns ett klart samband mellan människor som från barnsben växer upp som kriminella utan föräldrars närvaro och terrorism som bröderna som sköt i Paris? Bröderna Kouachis historia hittar du från TV 4.

Själv tror jag både Stefan, Malena och Henrik är både för naiva och för beräknande för att ens bry sig om dessa konsekvenser som vi eventuellt redan ser. Feministerna är misstänkt tysta och det är talande om något. De har ju sin maktstruktur att ta hänsyn till. Där ingår inte att sådant här kan hända och att personerna som eventuellt har begått våldtäkten kan begå dåd som detta. För dom är den skyldiga ju alltid den vite medelålders heterosexuelle mannen. Hallå feminister, verkligheten gör sig påmind igen!

Silent HillsVerklighet och fantasi är bara två sidor av samma mynt. Onekligen är feminismen lite spännande på det sättet att den suddar ut gränsdragningen mellan de två och gör till och med ”fantasi” till verklighet och tvärtom Foto: Wikimedia

En annan verklighet som har gått i baklås är att i och med beröringsskräcken med SD och åsiktskorridoren, uteblir debatten om fenomenet gatubarn. En del menar att de är betydligt äldre än de uppger, det är svårt att bestämma utan en undersökning men sådana görs inte i Sverige. De anses för ”integritetskränkande”. Ändå måste debatten komma igång, inte minst för att den nuvarande situationen är ohållbar. Vi bygger ju just nu ett framtida samhälle baserat på otrygghet och våldsamheter.

Exemplet sätter också fingret på en annan öm punkt. Godhetsrörelsen och vår ”statsminister” vill ju gärna se oss och vårt land som en ”Humanitär stormakt”, hur gott detta är är dock högst diskutabelt. Man kan nog inte tala om någon stormakt på området så länge Stockholm har lika många gatubarn (beräknat) som Bukarest i Rumänien. Vi är så väldigt måna om bilden av oss själva som så goda, men det är just inget annat än en bild. I själva verket är vi nämligen en humanitär bananrepublik.

Mer om ämnet gatubarn hittar du på bloggen Fnordspotting. Sveriges väg mot att bli ett u-land har Politivism bloggat om. Bloggen Anybody’s Place har skrivit om Löfven och hans mardrömslika regeringstid. Motpol har skrivit om ett år med Löfven. God läsning.

GatubarnI Sverige pekar vi gärna finger på andra för att känna oss nöjda med oss själva, här exemplet gatubarn i Bukarest. Det lite slående är dock att vi är lika bra, om inte bättre på att skapa denna grupp då våra myndigheter och politiker gör lite eller inget för gruppen i Stockholm. Resultatet är nu eventuellt en våldtagen kvinna, inget feminister ens nämner Foto: SVT

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen och feminismen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er verklighetsförankring lämnar övrigt att önska. Den saknar både det ena och det andra vilket dagens exempel visar. Det tycks inte heller bekymra er att ni nu långsamt och långsiktigt bygger ett samhälle som vare sig ni eller andra vill ha. Det verkar tryggt för framtiden. Troligen vinner ni lite över att offra lite och det gör er i så fall till cyniska rörelser och personer. Det om något är en bra grund till varför ni nomineras.”

Ett solklart bevis

Jag har länge hävdat att rättvisa och feminism har varit två områden som i själva verket har syftat till att ge vissa personer en skjuts i karriären. Nu har beviset äntligen kommit. Rättviseförmedlingens grundare och förre ordförande Lina Thomsgård får jobb på SVT:s kulturprogram Kobra. Om det kan man läsa om i Resumé (unvis.it).

Propaganda KinaPropaganda och kanaler för sådan har använts i alla tider. Television har extra stor genomslagskraft och det är det man nu utnyttjar när ”de rättänkande” får tillträde till olika poster i SVT Foto: Wikimedia

Tidigare har Lina fått jobb som kolumnist och programledare på Aftonbladet genom sitt engagemang. Hon har också haft en egen pr-firma som bland annat har haft självaste Robyn som klient. Inte illa för en person som säger sig vilja uppnå rättvisa. Hon har ju med detta uppnått maximal klasskillnad. Allt detta är naturligtvis bevis för hur förtryckt hon, Robyn och alla andra feminister på Södermalm är. De lär ju förtvina i sina Jaguar-bilar, storkna på sin gåslever och känna sig både vilse och förtryckta i sina fyramiljoners-lägenheter.

Kanske kan Lina nu hjälpa förortens förtryckta kvinnor som lider under hederskulturen att dels få bättre jobb, dvs ett jobb alls, och dels en bättre tillvaro i boendet? Tur då att Lina Thomsgård har svar också på denna så brännande fråga. Hon vill ju tvångsförflytta människor inklusive sig själv från Södermalm till förorten där Barkarby tycks sticka ut som ett extra skumt ställe, mer om detta i ETC  (unvis.it). Rättvisa är tydligen att tvinga folk att göra det de inte vill i hennes värld.

Så vad kan vi då förvänta oss av hennes nya jobb? Nya reportage om fittkonstens landvinningar på Södermalm kanske? Varför inte ett mensmanifest som läses upp i programmet? Än mer feministanstrukna vinklingar på reportagen vore inte heller så dumt, det skulle ju i så fall bevisa att SVT är såååååååå oberoende och neutrala! Gärna mer hyllningar till vänsterradikala vore väl på sin plats.

Feminist Feminismens tredje våg har dragit något av ett löjets skimmer över ideologin och utnämnandet av Lina Thompsgård gör inte saken bättre

Ett förslag, kanske vore ett reportage om ”samvetsfången” Joel Bjurströmer Almgren och hur ”oskyldig” han är på sin plats? Reportage om hur ”samvetsgrann” han är hittar du i Expressen (unvis.it). Kanske borde det anordnas en manifestation på Södermalm dels för att hylla denne ”hjälte” och dels för att få med honom i ett reportage? Som ni förstår är uppslagen och möjligheterna oändliga i och med beslutet. Det blir ju så när man ger människor med en minst sagt annorlunda agenda än mer makt.

Men ingenting dåligt som inte för något gott med sig, här gäller det att ändå vara optimistisk. Ingenstans i närtid har vi och jag ju fått ett tydligare bevis på hur verkligheten hänger ihop. Säg de ”rätta sakerna”, slå ett slag för ”de goda värdena” och din lycka är gjord. Fan, jag har valt fel sida här. Karriärmöjligheterna och de goda inkomsterna hägrar i bakgrunden, allt man behöver göra är att fortsätta marschera på led.

Utom för sådana stackare som jag då, man får inte säga ”fel” saker. Här fungerar principen istället exkluderande. Då kan man skriva hur bra saker som helst, jag säger inte att jag gör det utan i största allmänhet, men för sakens skull utesluts dessa då de ju är anhängare av Breiviks manifest och står i förbund med satan. Svär man i den feministiska kyrkan går det ju så. Att förgripa sig på översteprästinnor som Lina, Gudrun, Katarina, Zara eller någon annan förgrundsfigur straffar sig, det finns det sanktionsmetoder till.

Grupp 8Skriv eller säg fel sak och fatwapatrullen står snart utanför dörren, metoderna är många och alltihop mynnar ut i att ett antal personer får en karriär Foto: Expressen

Det är på det här sättet man får in den åsiktslikriktning vi ser idag där alla ska sjunga i samma tonart. Syftet är naturligtvis att lära oss medborgare alla den klokskap som bara människor från Södermalm kan delge oss. Här gäller det att fostra människor i den ”anti-fascistiska och anti-rasistiska kampen”, för vi har ju mage i det här landet att alltmer stödja sd. Det i sin tur beror på att vi i deras ögon är korkade och slutsatsen blir därför att vi måste upplysas.

Det är vad våra licenspengar nu kommer att gå till. Vi ska avlöna en människa som har byggt hela sin affärsidé på att sälja in ett budskap som går ut på att kompetens inte bygger på meriter utan på kön och hudfärg. Detta utan att vi som betalar ska ha något att säga om saken. Vi ju inte ens har ett veto i frågan även om vi äger SVT.

Våra licenspengar ska vidare gå till en person vars grundsyn är att kompetens går att mäta i pigmentering av hud, inte vilken utbildning du har fått eller vad du har för arbetslivserfarenhet. Det är ju den tesen hon har grundat Rättviseförmedlingen på och som Stefan Löfven har köpt med hull och hår. Grattis till alla oss licensbetalare, vi har just tagit ytterligare ett steg mot helvetet och enpartistaten där dumheten och inkompetensen härskar.

Pengarna På BordetI slutet av dagen är det som vanligt rikedom och framgång som hägrar. Ingenting man talar om, det är ju våra licenspengar som betalar för hela kalaset. Då gäller det ju att upprätthålla illusionen om att SVT är oberoende

Löjesguiden nominerar idag SVT till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Tack för att ni på ett så påtagligt sätt visar hur det informella system ser ut som ger godheten och feminismen en karriärmöjlighet på våran bekostnad. Det är inte alltid så glasklart men ni har visat exakt vad det handlar om. Det är också väldigt bra att ni på det här sättet ser till att skapa än mer åsiktslikriktning i ett hus som redan dignar under det oket. Detta sammantaget gör att ni är väldigt värdiga kandidater till priset.”

Andra som har skrivit om SVT och deras metoder är:

Fnordspotting – SVT, SD och sifferexercisen
WTF Toklandet – SVT debatt igår
Susanna’s Crowbar – Cyberfeministen Maja Fjaestad

Mens våld mot den fria tanken

Kulturens uppgift är dels att hela tiden sträva efter att förnya sig och dels att kommentera och kanske kritisera sin samtid. Kultur i Sverige är dock något helt annat. Den är en del av etablissemanget, särskilt om det är vänstern som sitter i de kommunala och statliga palatsen. De gör sig gärna till dess lydiga redskap för att skapa den socialistiska enpartistat som de flesta inom sektorn har våta drömmar om.

Högst upp i hierarkin sitter ett antal potentater, förvånansvärt ofta kvinnor faktiskt, och styr och ställer med järnhand. Den som inte ställer upp på villkoren beläggs med yrkesförbud och kan se sin framtid i betydligt mer grumligt ljus. Vi har helt enkelt en form av informellt yrkesförbud. Månde du darra om du i den situationen stöter dig med fel personer och gör dig omöjlig med ord eller åsikter som inte är officiellt godkända.

Röda ArménFeminismen som ideologi påminner om en annan besläktad från en annan tid och väcker klara minnen till liv som kan medföra obehag för den känslige Foto: Youtube

Detta faktum har faktiskt drabbat en bekant till mig nyligen. Jag vare sig kan eller vill avslöja personens namn eller före detta jobb med hänsyn till denna och dennes familj. Jag kan bara intyga att historien är sann, det är all vad bevis jag har samt mitt ord på att den är det. Jag vet hur det kan se ut – ”ytterligare en sån där fantastisk historia utan substans” – men jag kan med hänsyn till en mycket känslig situation inte avslöja mer än så tyvärr.

Denna person blev helt enkelt stämplad som en avvikare från ”den rätta läran” då dennes hemliga internet-identitet läckte ut, ett alias som har stått för obekväma åsikter i blogg-sammanhang. Ryktet spreds runt halva Södermalm där alla dessa ”solidariska” människor bor och kunde snart inte längre hitta arbete efter att ha blivit av med en ganska lukrativ tjänst inom kultursektorn. Idag är denna person stämplad i den branschen och kan inte hitta jobb inom en sektor denne har utbildning upp över öronen för.

Ett tecken på att kultur i Sverige är den rådande agendans lydiga tjänare är alla de projekt som sätts igång. Där är ämnesvalen allt som oftast så anpassade till dagens debatt att man inte längre kan bortförklara det hela som en slump. Anledningen går att spåra tillbaka till 1968 och hela den vänstervåg som tog sitt avstamp i alla de händelserna som utspelades då. Politisk teater blev snart ett begrepp. Folket, arbetarklassen och andra skulle undervisas för att skapa en mönstermedborgare. De otäcka tankarna florerade utan motstånd och hade snart slagit rot.

TältprojektetTältprojektet var kulmen på svensk politisk teater. Här berättades svensk arbetarklass historia för att ”upplysa medborgaren”. Problemet med hela fenomenet var att de flesta tycket det hela var extremt otäckt då extremismen och fanatismen frodades på ett okritiskt sätt precis som den gör idag i de nya företeelserna. Foto: SVT

Idag har vi nått kulmen av den hittillsvarande utvecklingen med teater i feministisk anda. Vi ska återigen undervisas och upplysas. Teater och annan kultur är helt enkelt en bärare av ideologiska tankar, inget annat. Titta på den här unvisit-länken som kommer från Dramaten. Till hösten ska de sätta igång något som kallas ”Mens – The Musical” och man vill nu göra lite reklam för den.

Dessutom kan man i dagarna besöka deras mens-tält i Kungsträdgården för att prata med skådespelarna och ställa frågor. I tältet kan man dessutom besöka vaginaverkstaden och designa sin egna tygpåse, kanske är tygpåsen avsedd för mensskydd vad vet jag. Det är alltså samma grundtanke som i den politiska teatern, folk ska undervisas via kulturen. Dess uppgift är att sprida ett evangelium och därmed skapa medborgare som har ”den rätta synen”.

HjärntvättFeminism handlar om allt från manipulation till ren hjärntvätt där alla sektorer involveras i ett arbete utan moral eller etiska betänkligheter. Det är det som gör det till en rutten ideologi Foto: Wikipedia

Man kan skratta lite förnärmat, man kan känna olust och kanske avståndstagande men allt detta är med en bakomliggande tanke som är nog så kalkylerad. Det är med andra ord inte riktigt så oskyldigt eller harmlöst som det kan se ut vid första anblicken. Istället är det ett medvetet försök att påverka verkligheten och människors tänkande till att passa den mall de själva har satt upp. Det snyggaste är att det är skattebetalarnas pengar det hela finansieras med. Medborgaren betalar alltså skatt för att kunna få bli utsatt för en medveten påverkan för pengarna. Det är paradoxalt.

Sekt hävdar jag i rubriken. Ja, feminism och alla företeelser runt denna ideologi är en sekt. Rörelsen anser till exempel att genom att skapa genusdagis ska man uppfostra morgondagens medborgare till det rätta tänkandet som i följande exempel från A Voice For Men. Lägg särskilt märke till att exemplet i den artikeln är hämtat från ett KOMMUNALT genusdagis i Umeå. Umeåbor bör i mina ögon avsätta de makthavare som anser att indoktrinering är en lämplig undervisningsform.

Inte heller finns det ett formellt förbud mot att censurera och förändra skolans undervisning genom att ändra i kurslitteratur till ett mer ”politiskt passande”. Nästa exempel på hur feminister arbetar kommer från universitetens underbara värld där Ulf Larsson via bloggen kan berätta om en högst reell verklighet få stöter på i vardagen. Det goda samhället delger oss följande skrämmande historia. Tänk rätt, tänk feministiskt!

A Clockwork OrangeHjärntvätt kan ske med betydligt mer subtila metoder än så här. Kulturen, tidningsartiklarna medias inslag och uppfostran där ”det rätta tänkandet” är det bärande temat är minst lika framgångsrikt i att forma mönstermedborgaren Foto: Wikipedia

Om någon har smaklösheten att välja ut kurslitteratur av för många gubbslem finns alltid andra metoder att ta till. Politiska kommissarier i form av ansvariga högre upp i hierarkin utplacerade på institutionerna för att tillse att en jämn fördelning gäller låter ju härligt….om man är för plakatpolitik och tankens inskränkning dvs. Att detta allvarligt skadar utbildningarnas kvalitet räknas inte. Däremot att det är en jämn och fin könsfördelning i kurslitteraturen betyder allt.

Det sista kriteriet för titeln ”sekt” som också det är uppfyllt är kritik. En sekt och dess ledare får aldrig ifrågasättas, inte heller deras teser bör underkastas en kritisk granskning. Om man ändå bryter mot det förbudet finns alltid en tjänstvillig kår av fanatiska följare som är beredda att begå till och med brottsliga handlingar. Vad sägs om följande devota fan av massmords inlägg i debatten. Fast det är klart, lagen ger ju henne rätten att uttrycka hat och till och med mordhot men om jag skulle skriva att alla N#?*%)/ ska dö då blir det annat ljud i skällan. Det är ju skillnad på folk och folk.

Tweet Jaylazkar CensurEtt subtilt litet tweet från en person med massmord i tankarna som politisk metod. Exemplet visar att vissa är villiga att gå långt för sin övertygelse, kanske för långt Foto: Twitter

Det är alltså en rätt otäck rörelse vi talar om som knappast vill alla väl som man så gärna framhäver i alla sammanhang. Deras metoder är både subtila med underförstådda försök till åsiktslikriktning, men också rätt brutala med regelrätta hot. Godhet har aldrig tett sig så avlägsen, ändå är det så man vill beteckna sig. Man arbetar på flera plan. Inom konst, kultur, media, akademi, övrig skola och i sociala media.

De övertygade som ser personliga fördelar nalkas eller de rent selotiskt övertygade, drar fram på både torgmöten och på nätet. ”Aktivism” betecknar de  det som, otäcka ekon av den tid då storheter på området som Stalin med fler var de tongivande skulle jag beskriva det som. Otäckt som sagt.

Löjesguiden nominerar idag den feministiska rörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Argument är i sina delar överskattade, det är väl så man får tolka de metoder ni delvis använder. För oss övriga som inte har gått igenom genusdagis och hjärntvätt på Södertörnssnåret, är detta dock ett tecken på klar galenskap och något som får oss att vända oss emot istället för att omfamna. Ni fattar alltså inte att just sådana tilltag som mens-tält eller mens-musikaler kommer att innebära att det civiliserade samtalet slutar, och att galenskapen tar vid. Att det i förlängningen kommer att leda till en gigantisk motreaktion ser jag som självklart, undrar om det är lika klart för er?”

Andra bloggar jag rekommenderar som har skrivit om liknande ämnen är:
Fnordspotting – Om Sexköpslagen och frälsta fanatiker
WTF Toklandet – Public Service lanserar än mer radikalfeminism
Cattasbubbla – En feminist uppmuntrar inte våld mot andra kvinnor
Anybody’s Place – Feminism…..en läpparnas bekännelse!!!
Iniskogen – Som en vindflöjel i stiltje….
Susanna’s Crowbar – Meanwhile at the DN feminism