Att missuppfatta en ideologi

Liberalism betyder ju ”frihet” och det är just det som man säger att ideologin står för. Jag skulle jättegärna vilja vara liberal om det inte vore för att liberala krafter i Sverige hela tiden missuppfattar ordet. Frihet blir i alltför mångas tolkning frihet för vissa men ofrihet för andra. Låt mig ta ett exempel från Liberalernas (fd Folkpartiet) mindre underbara värld när Maria Arnholm ska tala om feminism (Folkpartiet Upplands-Väsbys hemsida). Jag citerar:

”En fråga som ofta diskuteras är föräldraförsäkringens utformning. Många vill se en tydligare styrning och fler öronmärkta månader……..

Vi i Folkpartiet vill öronmärka ytterligare en månad i föräldraförsäkringen åt vardera föräldern. I dag tar kvinnor ut den stora majoriteten av alla föräldradagar, och det gör att det finns en statistisk diskriminering på arbetsmarknaden.”

Uppifrån kommande diktat om att man måste per förälder ta ut en viss mängd i föräldraförsäkringen. Hur kan statlig inblandning i den enskilda angelägenheten på minsta sätt kallas liberalt? Det här låter snarare som samma socialistiska mumbo-jumbo som vänsterpartiet svänger sig med, eller varför inte feministiskt initiativ! I citatet finns ju inte ens ett spårämne av liberala tankar.

Politiska beslut och förslag följer alltid samma mönster i Sverige. En politiker kör upp handen i röven på medborgaren som sedan lydigt ska dansa efter pipan. Till och med så kallade liberala tycks ha missuppfattat hela sin ideologi och anammar samma synsätt Foto: Wikimedia Commons

Men Liberalerna är inte ensamma om att omfamna Sovjetinspirerat tankegods. Också liberala tidningar som DN flirtar ju hej vilt med ganska ljusskygga idéer. Nu senast skrev
t ex Björn Wiman (DN; Archive-länk) en fullständigt obegriplig artikel i tidningen. I den ville han i tryckfrihetens namn sänka ribban för det fria ordet på sociala media som Facebook!!!!???? En mindre liberal och samtidigt mer vettlös tanke är nog svår att hitta!

Men det förment liberala åsido, hur kan man ens komma på en så befängd tanke? Senast man räknade 2015 hade Facebook 1,35 miljarder användare (PC För Alla). Det är ganska naturligt att bland alla dessa människor kan hitta både ”normala” och ”avvikande” människor. Här finns brottslingar, mobbare och idioter som vill övertyga dig om allt möjligt från religion till politik.

Men här finns också genuint vänliga och trevliga människor, faktum är att de flesta är just genuina och trevliga. Om man inte tycker det använder man funktionen ”ta bort som vän” som hittas på varje profil undre rubriken ”vänner”.

Skulle detta inte hjälpa anmäler man. Just Facebook har faktiskt en utredningsavdelning som tar hand om fall av kränkning. Ett av deras problem är lagstiftning i olika delar av världen och också inställningen hos olika människor i synen på näthat. Vad som är en kränkning och lagöverträdelse i Sverige, kan vara helt oreglerad i Saudiarabien t ex. Det här är ett problem därför att om en Saudier under de lagar som råder där, kränker någon här blir de juridiska spetsfundigheterna genast en stötesten.

Den kulturella synen är också viktig, vad som är en kränkning för en kan vara en harmlös sak för en annan. Kallar jag dig ”förbannade hund” skrattar du antagligen, säg samma sak till Saudiern och du ska få se på utbrott. Grundprincipen för dem är dock att känner en person sig kränkt utreder man eventuell överträdelse. Det har till och med hänt att folk har blivit avstängda permanent eller tillfälligt från Facebook så sanering finns redan.

De olika användarnas olika kulturella perspektiv är en svår fråga att knäcka för olika sociala media men grunden är att alla som känner sig kränkta ska kunna anmäla och få saken prövad. Det finns också en avstängningsknapp. Foto:By Norbert Aepli, Switzerland (User:Noebu) – Own work, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6859266

Det är alltså upp till dig att sätta gränser, att avgöra vad som är tolerabelt och vad som inte är det. Hela tiden kan du om det inte är okej stänga av en person. Istället tycker Wiman alltså att Facebook ska ta tag i saken. Säg mig Björn, tror du att det är lätt att följa varje steg och uttalande 1,35 miljarder människor gör? Är det inte ganska typiskt för Sverige att allt ska komma uppifrån, att det alltid är någon annan som ska göra det som annars är så enkelt för den enskilde?

Björn Wimans artikel är en smärre katastrof på ett annat sätt också. Att en journalist sitter och mellan raderna antyder att vissa inskränkningar i det fria ordet är okej är så bortanför anmärkningsvärt att man häpnar. Skulle man gå in och kolla allt och alla skulle detta nämligen drabba fler oskyldiga än skyldiga. De flesta är nämligen inte skyldiga till sexuella trakasserier t ex. Att artikeln dessutom kommer samma år som vi firar vår tryckfrihets 250-års jubileum (Svenska Journalistförbundet; Archive-länk) är direkt smaklöst.

För betänker man hur många sidor det finns på nätet och hur många människor som faktiskt rör sig där är näthatarna som alla talar om få men högljudda. Ett enkelt knep att bli av med dem är att blockera och stänga av. Funktionerna finns och är lätta att använda så det är ingen ursäkt vare sig för Björn eller andra som hela tiden påpekar allt detta näthat. För övrigt fokuserar ju han och alla andra bara på vissas näthat men inte andras! Hur kan det komma sig Björn?

Till sist spårar hela artikeln ut i dels kopplingen till händelserna på Stockholms Central där flera huliganer gick till attack på Stockholms Central (Aftonbladet; Archive-länk) med näthat. Vad de två fenomenen har med varandra att göra återstår att förklara. Artikeln ger ingen som helst utom ett kryptiskt ”näthatet tar klivet ut på gatan”. Ingenstans försöker han dock göra det klart att samma personer som pucklade på migranterna också är de som hatar på nätet.

Björn Wiman är inte ensam, så många innan honom har gjort samma sak. Man skapar en koppling mellan två fenomen men man bryr sig inte ens om att bevisa att den finns, än mindre hur den ser ut. Det räcker bra med att påstå så finns den. Djupt oärligt DN! Foto:Wikimedia Commons

Här har vi dock ett rätt typiskt fenomen för den här typen av artiklar. Man gör kopplingar vare sig de finns eller inte! Man bryr sig inte heller om att ens försöka leda i bevis att ett sånt samband skulle finnas, det räcker så bra att man bara påstår så är det så! För här är både Björn och andra ute efter att skapa en poäng och då är alla tricks i boken tillåtna. Den som inte håller med heter snart Breivik i efternamn. Troligen är han eller hon också nät- hatare utan att ens själva veta om det, det räcker med att ha en avvikande åsikt.

Björn tar i sin emfas till ytterligare ett trick och det heter ”överdriften”. Om man beskriver något som Facebook som ett ”träsk av sexism, rasism och grova våldshot” har man nog silat myggen men svalt kamelerna. För sällan har väl någonting beskrivits mer fel än så. Jag har många gånger hamnat i hätska diskussioner, debatter med diametralt olika åsikter men aldrig mött, utsatts för eller använt mig av något av det han beskriver. Återigen finns ”stäng av-funktionen” och anmälan om detta ändå skulle ske.

Trots det vill inte Björn se. Han vill hellre koncentrera sig på det näthat som också finns på Facebook men ser samtidigt inte all den sunda diskussion som pågår. Återigen är det som om blindheten inför allt har ett syfte – att skapa en poäng för att kunna driva en tes och kanske också tysta opposition. Den tesen kan man bara misstänka vad den är, den sägs nämligen aldrig rent ut vilket är skickligt, men att sänka ribban för det tillåtna är inte så långsökt att tro. Det är i själva verket syftet med hela artikeln.

Jag ska försöka ge en alternativ förklaring till varför personer som Björn och många andra journalister i vårt land faktiskt vill inskränka en del människors rätt att uttrycka sin åsikt. Alla dessa personer tycker sig ha en så fin och fulländad syn på saker och ting så att när någon kommer och stör deras livsbalans genom att göra något så oerhört som att ifrågasätta deras syn och relevansen i denna, vill man genast täppa till truten på den personen. Deras ryggmärgsreflex är helt enkelt att vissa åsikter ska existera, andra inte.

Ibland undrar man om det inte vore bättre med en apa än dagens svenska journalister. Risken finns ju att de skulle kunna slås intellektuellt med aplängder när det gäller slutsatser i artiklar. Foto: By New York Zoological Society – Picture on Early Office Museum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=53772

Är man feminist, vänster, godhetsapostel, för islam, antirasist, skänker pengar till tredje världen eller klappar hundar och bebisar på gatan är man kvalificerad. Är man avvikande på någon av de punkterna är man det inte. Och är man inte med så är man emot, det hela är väldig enkelt. Naturligtvis ges medlöparen möjligheten att tvåla till den ”orättfärdige”, är man däremot inte detta får man knappt uttala sig. Återigen extremt genomskinligt och förutsägbart.

Tidningar som DN lierar sig gärna med den här typen av åsikter av flera skäl. Pyser det över av ren ilska så genererar det i varje fall klick och det ger annonsintäkter. Den nya tiden och de föränderliga vindarna som viner kring tidningsbranschen har drabbat tidningar som DN hårt och något måste göras. Vad bättre än lite sensationsjournalistik? Men som vanligt fastnar skrattet i halsen, den här typen av debattörer menar ju det de skriver!

Än läskigare blir det när man betänker att allt detta sker med det goda minnet av att tidningen för länge sedan, särskilt sedan Peter Wolodarski tog över rollen som ansvarig utgivare, har förlorat sin Liberala kompass. Idag har den vridits många grader åt vänster och dessutom åt ett håll som inte heller ogärna ser inskränkningar i det fria ordet. Men som alla kanske vet är vägen till helvetet kantad av goda intentioner.

De två exemplen i inlägget visar istället ett tydligt tecken på att liberala idéer snarare används till något helt annat än det som det var tänkt. Det finns naturligtvis andra partier och andra exempel men i stort så är liberala idéer idag liktydiga med betydligt mer totalitära tankar än de frihetliga man säger sig omhulda. Vi firar visserligen 250-års jubileum för tryckfriheten men faktum är att den mår sämre än på länge.

Yttrandfrihet och tryckfrihet mår sämre än på länge men det man bryr sig mest om är att kunna sänka ribban än mer. Ett faktum som förenar allt från hederliga Stalinister till så kallade liberala krafter. Foto: Wikimedia Commons

Att det ibland handlar om liberala tankeströmningar som ställer sig bakom idéerna är illavarslande. Att det är DN som ofta står för dessa är symptomatiskt och ett tecken i tiden man knappt längre reagerar på. Låt DN vila i frid Wolodarski! Lär er också gärna vad liberalism betyder i praktiken, det är inte för mycket begärt trots allt…..eller?

Som ett litet ps och en artikel som först framkallar ett skratt för att sen fastna i halsen kan man säga att liberala krafter i Sverige nu har bevisat det. Liberalernas ungdomsförbund LUF:s Stockholmsavdelning har under helgen som gick kommit fram till de mycket bisarra besluten att föreslå en legalisering av incest och nekrofili (Aftonbladet; Archive-länk). Kanske är rent av liberala tankar i Folkpartiets variant bara ett annat uttryck för galenskap?

Löjesguiden nominerar idag DN, dess högsta ledning och Björn Wiman till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med påhittade kopplingar mellan fenomen, förment liberala åsikter och en dold agenda av inskränkthet har DN och dess gärning drivit det fria ordet mot en slags medial istid. Få gånger har så många gjort så mycket för att fullständigt inskränka just yttrandefriheten. Att det sker under falska förespeglingar dubblerar er värdighet när ni nu som formfulländade kandidater har blivit nominerade.”

Att slå ett slag för saken

Jag gillar inte våld, våldsanvändning kan möjligen möjligen vara den sista vägen ut alltså det som kallas självförsvar. Att slå först och fråga sen är något av det mest avskyvärda en människa kan göra. Jag är till och med så pass avogt inställd i min syn på våld att inte ens självförsvar får användas hur som helst var som helst eller av vem som helst. Den måste vara befogad av t ex anfall mot ett land och den måste vara kontrollerad på ett sånt sätt att bara vissa har våldsmonopol t ex militären.

För hur skulle det annars se ut? Någon kommer in på krogen, någon säger något som missuppfattas och när den andre klipper till är utvägen att ”jag tyckte jag kände mig hotad och kränkt”. Ett sånt samhälle vill ingen ha men det är vad vi kan få om den rödgröna röran fortsätter som nu. I Göteborg sätter nu nämligen F!, Mp, V och S tillsammans igång ett projekt i stadsdelen Västra Hisingen där skolflickor i årskurs åtta och nio ska få lära sig feministiskt självförsvar (GT; Archive-länk) på skoltid.

Jag säger ingenting om det är smörgåsen eller ölen som är det goda eftersom vi har ett kluvet förhållande till alkohol i vårt land. Men att inta för många av den ena bör du se upp med. Det kan bli farligt i framtiden, i varje fall om du bor i Göteborg! Foto: By Jon Sullivan – http://pdphoto.org/PictureDetail.php?mat=pdef&pg=6122, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=108358

Killarna ska på samma tid få lära sig normkritiskt tänkande (surprise!) och hur man behandlar flickor. Det kan ju på pappret låta bra utom när det gäller en sak. Jag har tränat en hel del kampsport i mitt liv och det är det som ”feministiskt självförsvar” bygger på. Jag har tränat bara för försvar och motion, inte för att ge folk på käften. Under de här åren har jag sett en och annan idiot som utan distans till det dom behärskar, kan gå in och i princip dänga skiten ur folk därför att de kan.

Självförsvar bygger alltså på helt andra principer, man måste bli anfallen först och försvaret ska enbart användas för att värja sig. Den som tror att ”lite stryk har väl ingen dött av” eller rent av tänker ”Fan vad gött att få ge lite däng” är med andra ord rätt illa ute, i varje fall i mina ögon. Utan den etiska riktlinjen eller vetskapen om vilken person man sätter ett vapen som ”självförsvar” i händerna på, kommer ofelbart tråkiga saker att hända.

Tänk dig själv. Du går hem efter en tämligen blöt kväll på krogen. Från en annan gata kommer en ung kvinna ut framför dig. Hon börjar gå framför dig och du ligger nu kanske sju åtta meter bakom. Du börjar märka hur hon slänger blickar över axeln men du har inget ont i sinnet så du fortsätter. Plötsligt smäller det och innan du vet ordet av ligger du på gatan. Frågan är då vems felet är? Är det du som kan tolkas som en stalker? Är det hennes som drar förhastade slutsatser?

För en normalt funtad människa är det hela klappat och klart, självklart ska hon in för misshandel. Problemet är bara att de vi har att göra med har en helt annan logik än din.Låt oss titta på händelsen och hur det skulle kunna se ut i en svensk domstol när man resonerar kring begreppet ”skuld”:

Gatuvåldet mot män kan äntligen komma att öka från att ha varit en majoritet till att bli en förkrossande majoritet med det rödgröna haveriets politik. Skönt då att veta att våra det kommer att belasta domstolarna än mer och få än mer bisarra konsekvenser vid dom Foto: By http://wellcomeimages.org/indexplus/obf_images/8e/43/052b555c0aed395e3a498795492e.jpgGallery: http://wellcomeimages.org/indexplus/image/V0010961.html, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=36458933

Hon kände sig hotad – då har hon automatiskt rätt att värna sig även om det innebär att någon åker i gatan. Så länge ingen skadas eller lider skada ligger det inom den tolererbara gränsen. Kvinnor är alltid underordnade män – Hon kan aldrig utgöra ett hot, det kan däremot du eller jag. Det räcker så bra att man är man så är man det per automatik. Hon uppfattade situationen utifrån sitt sätt att tänka, sitt sätt att se på verkligheten och agerade utifrån det – Solklart frikännande!

Hela idén är alltså rent oetisk. För det första inympas från barnsben synen att ”kvinnor har all anledning att känna sig rädda” när det i själva verket är ovanligt att just kvinnor anfalls oprovocerat på gatan. Våld mot kvinnor utövas i hemmets lugna vrå av en partner, eller före detta partner som har missbruksproblem i en eller annan form. Samma män återkommer igen och igen, däremot är den ”vanlige” mannen just bara en vanlig man som vare sig misshandlar, stalkar eller våldtar. Långt ifrån alla män är nämligen djur.

Utifrån tanken ”rädsla” ska man sen ge en grupp rätten till självförsvar. Detta utan möjligheten till kontroll över hur våldet används utan snarare släppa detta till förmånen för ett subjektivt synsätt som ”hon kände sig hotad”. Tyvärr är ”att känna” och ”att vara” två väsensskilda saker och här kan det alltså gå riktig snett. Utan att ens ha sanktions-möjligheten som straff blir det rent av omöjligt.

Den gnagande misstanken är ju att ”rädsla” nu ska få sanktionera våld från en men inte en annan part när det kommer till påföljd. För vem dömer någon om man åberopar att ”jag missuppfattade hela situationen” eller ”Det kunde ju ha varit en våldsbenägen man”? Att socialdemokratin går med på detta är bara ytterligare ett tecken på hur långt det interna sönderfallet har nått. Det stinker helt enkelt och oansvarigheten har nu nått en helt ny nivå!

Ostar är kända för att kunna stinka, här en ”Stinking Bishop”. Nu får vi vänja oss vid att också det rödgröna haveriet stinker minst lika mycket. I och med beslutet har man nu tagit steget in på en farligare väg för framtiden. Foto: By http://wellcomeimages.org/indexplus/obf_images/8e/43/052b555c0aed395e3a498795492e.jpgGallery: http://wellcomeimages.org/indexplus/image/V0010961.html, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=36458933

Löjesguiden nominerar idag det rödgröna haveriet i Göteborgs kommunfullmäktige till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har på ett påtagligt sätt visat att ni inte bara har förlorat all moralisk kompass utan också numer med ljus och lykta söker er fram genom en halvmörk eller nattsvart värld. Det gör er till formidabla kandidater till priset”.

Groda à la Gudrun

Groda är för vissa människor en delikatess (?). Recept på denna läckerhet (??) hittar du på Spisa.nu. En annan typ av groda är den som hoppar ur munnen om man inte ser upp. Den senare grodan är inte alls lika delikat, inte lika välkommen och definitivt inte något alla uppskattar. En sån har kokats ihop av Gudrun Schyman och Linnéa Bruno. Det är naturligtvis Fi:s egna partitidning Metro (unvis.it) som är skådeplatsen för spektaklet.

Deras artikel genomsyras av relativiseringar och ursäkter för männen som begick övergreppen mot kvinnor runt om i Europa och USA under nyårsnatten. Det heter t ex att:

”Ännu vet vi lite om attacken i Köln”.

Bara den meningen är så full av felaktigheter att man baxnar, den är nämligen fel. För det första vet vi att det uteslutande var nyanlända män från Nordafrika och Arabvärlden, det säger väl lite om kvinnosynen i de länderna. Vi vet vidare att attackerna måste ha varit samordnade eftersom attackerna kom på så spridda ställen runt om i världen, men också samtidigt. Detta kan knappast ha varit en slump hur gärna man än vill trivialisera.

Nej, det är inte detsamma som rasism att tala om händelserna på nyårsnatten som ett problem bland män i en viss grupp. Det är först när man drar alla över en kam och generaliserar över allas tillkortakommanden i gruppen som det blir det. Generaliseringen står istället de två artikelförfattarna för men då mot vita män och då är det ju inte rasism Foto: Expressen

 Vi vet också att det sannolikt är så att vi inte har sett den fulla vidden av hela händelsen då det kan komma fler anmälningar, eller ännu värre – inga alls därför att kvinnorna skäms. Mörkertalen på den här typen av brott brukar vida överstiga antalet anmälningar på grund av skammen. Artikelförfattarna går alltså händelserna i förväg och försöker få oss att tro att inte heller här finns en bild av händelsen när det i själva verket finns en rätt klar sådan.

Efter denna tveksamma inledning påbörjas så en lustiger dans i fördomarnas tecken. Vad sägs om följande mening:

”Sexuella trakasserier är inte ett nytt problem i Sverige, som vissa tycks tro. En majoritet av Sveriges och världens kvinnor utsätts, enligt WHO med flera. Enligt en aktuell studie med 42 000 kvinnor i EU uppger 55 procent sig utsatta för sexuella trakasserier efter sin 15-årsdag”

Taktiken är alltså att relativisera och sätta in fakta i ett historiskt perspektiv för att ”påvisa” att problem med sexuella trakasserier är betydligt äldre än invandrigen av män från Nordafrika och Arabvärlden, alltså att svenska män är lika duktiga i den grenen. Inte bara sätter Gudrun och Linnea sökarljuset på något annat än vad problemet egentligen handlar om, de försöker alltså att förskjuta fokus.

Men påståendet är värre än så. Som framgår av följande länk till BRÅ där du hittar video, är det så att svensk statistik inte går att jämföra med internationell. Om en kvinna kommer in och anmäler att hon utsatts för 52 våldtäkter eller fall av sexuella trakasserier i Italien, räknas det som en anmälan. Samma situation i Sverige skulle ge 52 fall i statistiken därför att vi räknar på ett annat sätt. Jämförelsen haltar alltså, men ingen hänsyn till detta hos Schyman och Bruno inte. Påståendet vilar alltså på önsketänkande från de båda.

När till och med artikelförfattarna använder sig av statistik som inte kan jämföra förhållanden för att ändå skapa ett samband är falskheten total. Foto: ”2011 Donostia udal hauteskundeak sektore diagrama 01” by Joxemai – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Tvärtom är de så glada över att kunna utnyttja detta faktum till sin fördel att de nu påstår något som är både missvisande och falskt. Det är dock inte det enda som är falskt med denna artikel, felaktigheterna de fortsätter:

”Vissa män provoceras av kvinnor som tar plats. Hatet och hoten mot många kvinnliga journalister, programledare, artister och politiker är reaktionen”

Nej, jag tror inte på tesen att män känner sig hotade. Hatet eller rättare sagt ilskan beror nog snarare på att Gudrun och hennes medsyster som så många feminister spelar falskt. Felaktiga argument, direkt kränkande retorik, påhittade fakta och andra fula knep brukar både uppröra och injaga misstro i folk. Den här artikeln är inget undantag från den regeln.

Dags att skilja på hat och ilska, orsak och verkan. Att män blir förbannade över alla provokationer är inte samma sak som hat. Det är också feminismens fel därför att de hela tiden med direkt felaktiga uppgifter ska utmåla män på ett visst sätt för att ”bevisa” sin tes
Foto: ”Anger Controlls Him” by Jessica Flavin from London area, England – Anger Controlls Him. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Nej, det är snarare tvärtom. Denna artikel visar varför ingen, inte ens kvinnor, vinner på feminismen. För vad gör ideologin förutom att förringa problem? Jo den förnekar också problem och föreslår ibland fel insatser därför att andra värden är viktigare! I artikeln kommer följande text:

”Vissa former av övergrepp och förtryck är nya i Sverige. Könsstympning är ett sådant våld som vi måste lägga mer resurser på att förebygga och ge de som utsätts bästa möjliga vård. Övergreppen talar inte på något sätt emot en solidarisk flyktingpolitik – tvärtom”

Det kan ju låta bra att man identifierar kvinnlig könsstympning som ett problem, men det är en uppmärksamhet med försåtminering. För det första talas om vård och det är väl bra. Men hur vore det om Gudrun och Linnea också talade om straff för de den här typen av handlingar?

Istället för att tala om en sedvänja som är förkastlig talar istället de två om att detta inte utgör ett hinder för människor att komma hit. Tvärtom så talar de två till och med om att det inte utgör ett problem trots att det är det och att vi därmed ska ta hit än mer från länder där sedvänjan finns. Resultatet KAN bli än mer problem, men det är ju som sagt inte ett hinder. Att kvinnor lider och att sjukvården får ta hand om fall där det borde vara noll- tolerans är ju i vanlig ordning inte det.

De två skuttar istället obehindrat vidare i tillvaron med än mer formuleringar som väcker bistra miner:

”Vi håller med de tyska politiker som betonar att attackerna inte bör användas i rasistiskt syfte…….
Inte sällan är det just de självutnämnda beskyddarna av Nationen som utgör det största hotet mot kvinnors rättigheter. Skiljelinjen går mellan demokratiska och odemokratiska värderingar, oavsett nationalitet.”

Det går att tolka det där uttalandet som om att all kritik som att 100 % av männen var nyanlända från Nordafrika eller arabvärlden där detsamma som rasism.Håller man inte med tesen de två för, är man därmed i farozonen för att kallas både det ena och det andra. Varför får inte debatten handla om det som är problemet kan man fråga sig. Men de två har väl som så många andra inom godhetsrörelsen drabbats av panik när inga av deras grundteser längre stämmer.

Om en tes är fel lägger man ner den. Inom feminismen lägger man bara mer krut på den och snart är vi inne på lika absurda förklaringsmodeller som de två debattörerna Foto: Youtube

Man måste här också skilja på kritik och kritik. Att kritisera det som hände på nyårsnatten i både Kalmar och Köln, är INTE rasism. Rasism hade det däremot varit om man hade dragit slutsatsen att alla män från de aktuella regionerna hade varit av samma skrot och korn. Mig veterligen har ingen gjort detta. Däremot fungerar det för de två debattörerna att tala generaliserande om män med Europeisk bakgrund. Men då är det förstås inte rasism utan ett normaltillstånd eller ”kritik” som de två säkert hade kallat det.

Har man en avvikande syn än de två författarna har man tydligen också antidemokratiska tendenser. Det heter ju ”skiljelinjen går mellan demokratiska och odemokratiska värderingar”. Det där är ju en lämplig Potemkinkuliss för de både då det ju brukar heta att ”demokrati” är att hålla med i en viss fråga och så också här alltså. En mycket märklig syn på demokrati som istället för denna likriktning faktiskt vilar på både pluralism och det fria ordet. Båda dessa grunder förutsätter ju att folk tycker olika, inte lika.

Artikeln avslutas stol med orden:

”Feminism är en frihetsrörelse som handlar om respekt och rätten att vara människa.”

Så fint Gudrun och Linnea! Då vill jag genast ha lite mer respekt rätten att få vara man utan att vare sig ni eller någon annan feminist tillskriver mig kollektiva egenskaper som jag presumtivt skulle ha utan att ha de minsta av dessa. Den dagen jag bemöts med detta från svenska feminister ska jag uppvisa samma respekt för dem även om jag inte delar en enda av deras åsikter. Till den dagen gryr förbehåller jag mig dock rätten att avsky ideologin av hela mitt hjärta, det är det som de båda har visat mig.

Hur vore det med mer respekt och mindre generaliseringar eller relativiseringar från feminismen? Det skulle ju till och med kunna leda till en debatt som ger mer. Istället levererar de två som alla andra feminister en artikel som åstadkommer det motsatta Foto: Wikimedia Commons

Nej Gudrun och Linnea, ni borde nog läsa på er på hårdfakta för det första. Som komple- ment hade ni kunnat läsa Adam Cwejmans krönika i GP eller Fnordspottings inlägg så hade ni kunnat se er i spegeln med självaktning. Istället väljer ni att skriva en debattartikel som säger allt det negativa man kan sammanlänka med feminism.

Löjesguiden nominerar idag Gudrun Schyman och Linnea Bruno till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Relativisering och förringande av brott gagnar få människor, allra minst de kvinnor som har eller riskerar att utsättas. Feminism visar sig därmed i er tappning vara precis det som alla kritiker säger att den är, en statsreligion som inte får ifrågasättas men som slänger till och med vissa grupper kvinnor under tåget för att se till att t ex kväsa kritik mot det som inte får ifrågasättas. Det gör er till fullödiga kandidater till priset.”

Vad Vilja Socialdemokraterna?

En gång i tiden frågade sig August Palm den klassiska frasen ”Vad Vilja Socialdemokraterna” i talet som går under samma namn. Det blev både ett startskott, ett partiprogram och en politisk programförklaring i ett och gav dem det fotfäste de sökte hos en bredare massa. Greppet har efterapats när t ex Pär Gahrton skrev boken ”Vad Vill Miljöpartiet?” vilket förebådade det olyckliga äktenskap vi nu bevittnar.

Det vi ser är resultatet av ett olyckligt förhållande mellan framför allt s och mp. Den ena ger, den andre tar men lämnar räkningen till den förre. Foto: Wikipedia

Ett exempel på detta olyckliga och minst sagt förvirrade politiska agenda är den senaste tidens beslut om hjälp till återvändande ISIL-krigare med jobb och bostad. I den frågan undrar nog fler än jag vad det är som fattas egentligen- beslut eller politisk insikt. För i ingen eller få frågor har landets så kallade majoritet landat så fel, inte ens bland vissa kärnväljargrupper kan socialdemokratin längre räkna med ett självklart stöd vilket är svårslaget eftersom denna ofta har varit obrottsligt lojal.

58 % av svenskarna vill inte se dem återvända till vårt samhälle, politikerna tycker vi ska öppna våra hjärtan. Folket är med fog rädda för att få hit den terror vi ser drabba andra länder, politikerna står med öppna armar för att hälsa dem välkomna hem. En hel del av oss kämpar dagligen mot odds som arbetslöshet, hopplöshet och bostadsbrist, politikerna låter vissa få förtur som tack för ett blodigt värv. Men det mest stötande i det hela är nog ändå att få det slängt i ansiktet att om du sköter dig får du ingenting, om du däremot skiter allt åt h-e och till och med begår krigsbrott får du allt och mer.

Felet med förslaget är att det uppmuntrar istället för avskräcker, det är därmed kränkande för de flesta människor som inte anser att man ska ”dalta” med personer som dessa
Foto: Kulturellahjarnan

Tre svenska debattörer, David Bergman Carl Bergqvist och Callis Amid, skrev följande artikel i SVD om bristen på omhändertagande av svenska veteraner i jämförelse med den nu så bespottade politiken. Den är mycket läsvärd då man kan lära sig mer om vad det rent praktiskt betyder när man sköter sin uppgift men får absolut noll tillbaka, men samtidigt kan se hur andra glider in på en räkmacka för att de har gjort det onämnbara.

Den sista punkten är extra stötande för en stor majoritet i landet. Frågar man så kommer de flesta att tycka att den som begår krigsbrott, gör sig skyldig till övergrepp och är en del av den maskin som begår dessa ofattbara grymheter, också har förbrukat sin rätt att vistas i landet. Här öppnas en sån milsvid ravin mellan politikerna och folket att man undrar hur detta ens är möjligt att överbrygga. Svaret är enkelt – det går inte. Istället kommer det att få konsekvenser för den som fortsätter att bita sig fast vid den inslagna linjen. Det politiska landskapet kommer helt enkelt att förändras i takt med att politikerna envist fortsätter att hålla fast vid samma ståndpunkt.

Förhållandet mellan medborgarna och politikerna är som en sprängd bro – svår eller omöjlig att överbrygga. De enda som tjänar på det är de man säger sig vilja motverka dvs SD Foto: Wikimedia

Vad politiker av alla partitillhörigheter, men framför allt till vänster inte förstår är att för varje dag av denna misslyckade politik gör man det som säger sig inte vilja uppnå dvs man gör SD än större. Jag vill inte använda ordet ”ointelligent” men man måste börja fråga sig hur detta samband undgår våra folkvalda. Är de så långt ifrån oss tankemässigt att de inte ser vad vi ser? Har de en alternativ agenda där vi – röstboskapet – bara är en bricka i ett större spel? Tanken svindlar!

Om man väger in ytterligare en dimension i hela detta förbryllande pussel och tittar på det inbördes samarbete som pågår mellan olika partier blir bilden lite klarare. Det är ju just nu socialdemokraterna som styr i regeringsställning men också i flertalet av de kommuner som nu har bestämt sig för att ta det drastiska steget. I bland annat Stockholms Stad styr man med hjälp av vänsterpartiet, miljöpartiet och Fientlig Idioti, förlåt jag menade Feministiskt Initiativ. Ur det här perspektivet är det helt enkelt eftergiften socialdemokraterna får göra för samarbetet.

Grisar kan lägga pussel, det tycks däremot inte våra politiker kunna. Vad det säger om dagens politiker kanske man inte ska spekulera alltför mycket i Foto: ”2pigs” by titanium22 Wikimedia

Om det nu är så himla viktigt att säkra samarbete mellan ytterlighetspartier som v, mp och fi så borde det väl vara viktigare att tillse att den egna politiken fick utrymme. Också här har socialdemokraterna dragit nitlott på nitlott. Ingen eller lite av deras politik har fått utrymme men däremot har de gett mer än massor av politiska poänger åt framför allt mp men också v. Resultatet är det vi ser nu, fullständigt verklighetsfrämmande politik som man hela tiden tvingas att förklara med lite eller ingen förståelse som följd. Därmed är socialdemokraterna också de som får betala priset för de andras misslyckade politik.

En måttstock på hur lite socialdemokraterna har fått ut är antalet svikna vallöften och vilka som gjorde utfästelserna om dessa. Också här seglar socialdemokraterna fram i ensamt majestät, allt för att blidka småpartierna. Man har tvingats frysa byggandet av Förbifart Stockholm där notan ser ut att bli ca 400-750 miljoner kronor för skattebetalarna. Ett beslut som också har lett till prickning i Konstitutionsutskottet eftersom man missade den viktiga detaljen att inhämta remissvar från Stockholms Län. Bromma flygplats skulle inte läggas ner men det rådde miljöpartiet snart bot på osv.

Så här ser Sveriges största löftesbrytare ut, han har redan svenskt världsrekord i brutna vallöften. Att hans partikamrater nu på kommunalt plan gör livet än surare är inte det som behövs vare sig samarbetet hänger på det eller inte Foto: Wikipedia

Så på frågan Vad Vilja Socialdemokraterna blir svaret bara ett. De vill helt enkelt göra så många till lags att de själva håller på att avveckla sig själva. Resultatet kan mycket väl bli ett parti som har många långa år av ökenvandring framför sig och allt det därför att man inte har insett att man delar säng med fel partner. Att göra slut med miljöpartiet är mer nödvändigt än någonsin, men också mer avlägset än någonsin. Anledningen är helt enkelt att man inte ser. Det är säkert också så att man redan har målat in sig i hörnet och kommer nu inte ut. Istället är man helt uppslukad av att försvara det många gånger oförsvarbara. Särskilt i frågan om ISIL-krigarna är skiljelinjen dragen med skalpell.

Löjesguiden nominerar idag ett vilset parti – socialdemokraterna – till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med en dåres envishet försvarar ni det som inte går att försvara och fjärmar er därmed inte bara från verkligheten utan också från de som en gång var era vapendragare – folket. Dessa är numer decimerade till att bli en kader av röstboskap som man förväntar sig bara ska lyda och göra ”rätt val” den dagen det är valdag, resten av tiden är de oväsentliga. Den synen är dock något som kommer att straffa sig i längden och det pris man kommer att få betala är nog när den dagen kommer alltför högt. Jag sörjer dock inte, jag har lämnat det här bakom mig för gott. Andra må dock sörja, det är faktiskt en dödskamp vi bevittnar.”

En kamp till det bittra slutet är allt som tycks stå till buds för socialdemokratin som likt serien Celebrity Death Match nu får slåss tills döden skiljer dem och mp åt Foto: Youtube

Den ideologiska härdsmälta som idag präglar socialdemokratin i framför allt frågan om ISIS kan man läsa om i följande inlägg på Fnordspotting. Också bloggen Motpol har skrivit bra om ämnet precis som Johan Westerholm har gjort i en artikel på Ledarsidorna. Också bloggen Cornucopia tar upp det brännande ämnet i ett inlägg och som dessutom vinklar det lite annorlunda.