Första maj och andra vurpor

Första maj är avverkad, som vanligt har den varit full av floskler och andra tomma ord. Det hela har snarare förvandlats till ett väckelsemöte för de övertygade där de kan stå och skandera ut sin plakatpolitik. Få är dock som vanligt förslagen som kommer att leda till det landet skriar efter som fler jobb t ex. Statsministern lovar t ex 5000 beredskapsjobb (DN; Archive) för våra skattepengar som skulle ha gått till vård skola och omsorg. Nu ska de istället gå till att ge en misslyckad politik konstgjord andning.

Med 400 000 öppet arbetslösa (Ekonomifakta) tycker man väl kanske lite till mans att regeringen borde ha mer än så i sin rockärm. 5000 Jobb som dessutom inte är ordinarie tjänster och i vanlig ordning finansierat av det offentliga, är ungefär som att släcka oljebränder i ett upplag med en tillbringare vatten. Stefan Löfven och andra vänster-människors förmåga till självbedrägeri i frågan och de fortfarande övertygades nästan religiösa fanatism är både roande och oroande. De tycks inte se verkligheten helt enkelt.

För att vi mitt i högkonjunktur inte förmår skapa jobb (DN; Archive) borde oroa nåt så in i Norden. En sån här dag tar man dock fasta på overkligheten snarare än verkligheten och snart har vi en floskelstorm som vi aldrig har skådat förr. Och alla de som fortfarande är övertygade står och applåderar åt att människor som Stefan Löfven vänder verkligheten ryggen.

CherSångerskan Cher kan stoltsera med hitten ”Turn Back Time”, svensk vänster önskar nog att de var kapabla att göra samma sak alltså att vrida tillbaka tiden. För en mer unken anrättning än den som serverades igår med mer tomma ord och tveksamma tankar får man nog leta efter. Foto: Av Ian Smith from London, England – Cher. The picture was cropped to remove watermark ”www.flickr.com/photos/smeian9061/5324338814/”, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=12668019

Ytterligare ett skäl till varför Stefan Löfven tillsammans med Magdalena Andersson inte lever i verkligheten får vi på handen genom nyheten (SVT; Archive) om att statens budget inte längre räcker. Vår finansminister tar därför pengar från trängselskatten i Göteborg som under täckmantel att den skulle finansiera kollektivtrafik, nu istället finansierar migrations-kostnader. Samma finansminister tvingar i samma migrationskostnads fotspår det statliga företaget Akademiska Hus (DI; Archive) att skuldsätta sig för att driva in pengar.

Samma strutspolitik drabbade förra året SJ (DN; Archive) när dessa tvangs utbetala nästan 2 miljarder extra åt staten för att täcka deras underskott. En kostnad som innebär att bolaget antingen måste sälja tillgångar, skuldsätta sig eller skjuta upp nödvändiga investeringar. Allt för att vår regering inte kan säga nej till mp i migrationsfrågan och inte heller kan skillnaden mellan plus och minus.  Vi både lånar och brandskattar våra tillgångar för att ha råd med migrationen. Kan man beskriva något som mer galet?

Att vända verkligheten ryggen gjorde säkert också de nazister som hade sökt och fått tillstånd att demonstrera samma dag som vänstern. Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) hade sökt och fått tillståndet trots att det var ett känsligt kapitel i det till ytan lilla Borlänge (SVT; Archive). Polisen som först velat avslå ansökan, hade efter hot om anmälan till Justitieombudsmannen (JO) inte mycket val än att godkänna denna.

Reaktionerna (Norran; Archive) har inte låtit vänta på sig, Vänsterpartiets distriktsordförande Cecilia Ronsten menar att beslutet är odemokratiskt! En mycket lustig syn på demokrati då Cecilia borde veta att demonstrationsrätten är inskriven i grundlag. Hade rollerna varit omvända hade det säkert låtit annorlunda från henne och svensk vänster. De tycks ju se demonstrationsrätten som sin rätt, men andras möjlighet på nåder.

MINOLTA DIGITAL CAMERADemonstrationstillstånd är trots vänsterns syn på saken, inget som bara vissa har rätt till. Tvärtom är rätten inskriven i grundlagen vilket man borde tänka på innan man uttalar sig. Foto: By No machine-readable author provided. Soman assumed (based on copyright claims). – No machine-readable source provided. Own work assumed (based on copyright claims)., CC BY 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=340630

Ja jag kan se varför det hela är provocerande. Men lika provocerande är det att behöva konstatera att ett så kallat demokratiskt parti som Vänsterpartiet, vill möta antidemokratiska krafter med lika antidemokratiska åtgärder. Vad gör det Vänsterpartiet till för kraft? Ränderna tycks inte gå ur trots förtvivlade försök. När dessutom fler stämmer in i samma körverk (SVT; Archive) är måttet rågat. Lars Ohlys ordval säger allt och mer:

Polisen har nämligen haft det extremt dåliga omdömet att bevilja nazister demonstrationstillstånd i Borlänge på arbetarrörelsens högtidsdag.

Jag ska ge Sveriges samlade vänster ett tips för en gångs skull – skit i dom! När de vill provocera, låt er inte provoceras. När de vill få fokus på ”sin sak” vänd dem ryggen, annars hjälper ni dom att sätta fokus på just deras frågor. Vill ni verkligen att de ska få mer medie-utrymme än de förtjänar? Om svaret blir nej så svara för guds skulle inte med förbud och inskränkningar, det gör er till precis lika dåliga demokrater som nazisterna själva!

Som vanligt har jag sparat det bästa till sist. För vem kan tycka annat än en ren smutskastning med hjälp av lögner är något annat än ett svårslaget rekord? För det är precis det som svensk vänster och främst Stefan Löfven sysslar med på självaste första maj. Den svadan som levereras genom Aftonbladet (Archive) (!) är dessutom signerad Lena Mellin (!!).

För lögn är det om man påstår att alternativet till den nuvarande regeringen är en ”blåbrun sörja” när den lika gärna hade kunnat heta S+M+Fp t ex. Det är också lögn att påstå att M vill ”lagstifta om sänkta löner”. Rätt påstående hade varit att de inte vill lagstadga om ingångslöners nivåer. De vill gärna att parterna kommer överens via avtal hur höga ingångslönerna ska vara och också gärna se dessa sänkta för att pressa ner ungdoms-arbetslösheten. De vill däremot inte lagstadga om lönernas nivåer för de som har ett jobb.

Man brukar inom politiken tala om att den som inte längre har några fullgoda argument för den egna patetiska existensen, gärna tar till lögnen när argumenten fattas. Att på de redan betungande egenskaperna för en av det moderna Sveriges sämsta statsministrar lägga denna börda är en gåta. Har han så lite att säga, så få argument kvar att han måste nedsänka sig till en nivå som inte är värdig ens för Stefan Löfven? Ett ovärdigt avslut var så skapat på ett ovärdigt firande. Arbetare i Sverige skulle ha det mycket bättre utan detta.

HistoriaAlltmer tyder på att vänsterkrafter i hela västvärlden tillhör en förgången tid, de enda som inte förstår den saken är de själva. När en statsminister till och med måste konstruera verkligheten för att kunna skapa de argument han själv saknar, är något genomruttet Foto: By Eric Pouhier – Own work, GFDL, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3930441

Löjesguiden nominerar idag Svensk vänster till priset ”Folihatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kan det sägas bättre? Svensk vänster gör det igen! Gång efter gång visar ni upp hur inkompetenta och alltför ofta hur antidemokratiska också ni är. Det gör er till kandidater som ligger i startblocken redo att försöka slå Usain Bolt på fingrarna.”

Ansvarstagande a la Alliansen

Jag ger personligen inte så mycket för alliansen heller trots att jag klagar högljutt över den rödgröna kraschlandningen. Skälet är att jag sedan DÖ är djupt besviken på dem som jag annars kanske kunde ha sympatiserat med. När de nu visar sig att de i praktiken fortsätter DÖ genom att lägga ner sina röster i viktiga omröstningar är inte förtroendet direkt högre från min sida.

För det tycks just nu vara den nya varianten på DÖ, att lägga ner rösten eller att vägra att inse att det enda som nu skulle hjälpa landet är att bilda en blocköverskridande koalition. En sådan skulle helst vara helt utan mp, de har tyvärr visat sig vara omogna uppgiften att ens komma i närheten av makt än mindre regeringsuppdrag. Det borde i ansvars-tagandets namn bli en regering precis som den Jan Björklund tecknade bilden av, en utan just MP.

MustangAtt beskriva miljöpartiet som en kraschad bil är en skymf mot kraschade bilar. Visst har de en funktion men väl i det tillstånd de befinner sig mer av en kostnad än till nytta. Foto: ”AV gche mustang”. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Men samtidigt som man så gärna vill framställa sig själva som konstruktiva och ansvarstagande är det just det man inte är. Häromdagen väckte SD misstroendevotum mot Magdalena Andersson. Det var visserligen känt på förhand att det troligaste var att just övrig opposition skulle lägga ner sin röst, men samtidigt fanns tvivel. Skulle man, skulle man inte? Men det var alltså det man gjorde och i praktiken är det som om DÖ fortfarande var verksam även om den nu gått i graven.

Alliansen verkar alltså inte ta sitt ansvar som opposition på så särskilt stort allvar. Det brukar ju heta att oppositionen ska vara ett hjärtslag från regeringsmakten, nu verkar de snarare vara ett knapptryck från ansvar för landet de också.  Anledningen till det något förbryllande beteendet heter naturligtvis SD. Det enda som alla partier tycks överens om är ju att just detta parti måste stängas ute och det var ju just dom som hade väckt misstroendeförklaringen i tisdags.

Så hellre än att fälla dålig politik eller politiker, lägger man sig alltså platt för att inte släppa fram det man ser som ännu sämre. Man är inte heller beredd att ge dem något inflytande. Så varje initiativ tycks falla till marken utan att göra verkan så länge det är ett initiativ av just SD. Fortfarande heter alltså lösningen samarbete över blockgränsen men också den vägen tycks vara stängd. Anledningen heter den här gången inte SD eller MP utan nu heter hindret politiska bindningar till partier som man vare sig kan eller vågar släppa taget om.

KikarsikteAtt träffa målet istället för att hela tiden missa det borde väl vara allas intresse. Istället ägnar man sig åt det som faktiskt leder till att man missar målet. Bra där! Foto: ”AV gche mustang”. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

För tittar man bakåt är det en rätt lång historia av försök till samarbete från de rödgrönas sida. Många gånger som valet 2010 med betydande besvikelser som fortfarande svider. Det var ju då Mona Sahlin skulle anföra återtåget för att ta tillbaka makten man förlorat 2006, men försöket ledde till platt fall. Mona Sahlin avgick och så också Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Det blev alltså en bitter kalk att dricka och nu när man äntligen fått den så efterlängtade makten så kan man inte heller släppa spåret med de tre.

Inte ens inför fullbordat faktum att både V och MP agerar sänke för S gör att man släpper taget. Att de tvås politik många gånger är verklighetsfrånvänd, utopistisk och direkt samhällsfarlig i vissa delar är inte heller något som hittills har fått Stefan Löfven att växla samarbetspartners. Det är därför som Jan Björklunds utsträckta hand där villkoret är att MP lämnas utanför är så svårsmält. Den oansvarighet Stefan Löfven uppvisar har Fnordspotting också bloggat om.

Det är naturligtvis inte Allianspartiernas fel om Stefan Löfven stänger dörren till uppgörelsen. Men Folkpartiets utspel har märkligt nog gjort alternativet till den nuvarande regeringen svårare att svälja trots att det ser enkelt ut. Anledningen är det där villkoret. Jag är ingen fan av MP, jag vill personligen helst se dem akterseglade och utan ministerpost. Skälet är enkelt, titta ett år bakåt och man inser att det här partiet inte har i regerings-ställning att göra. Samtidigt är det som sagt Björklunds förslag svårsmält.

PandaBambu är tydligen svårsmält föda för pandor, det fungerar lite som ultimativa villkor för politiker. Så fort de där magiska orden nämns vill ingen veta av anrättningen som serveras Foto: Wikimedia Commons

Här borde lösningen sökas i att alla utom SD, eftersom de nu är uteslutna av alla involverade, samarbetade fullt ut men att man såg till att fixa breda lösningar som marginaliserade MP och deras värsta sidor. Fungerar inte det gör man istället upp sins emellan med lösningar som MP inte kan acceptera och som därför gör att de frivilligt lämnar regeringen. Kvar skulle då finnas de med målsättningen att samarbeta för landets bästa för ögonen istället för det egna partiets väl och ve i första rummet.

MP har länge nog hållit alla de etablerade partierna gisslan för att få igenom sin egna politik och varit framgångsrika i det arbetet. Det är nu dags att sätta p för den eran som startade redan under Fredrik Reinfeldts regeringsperiod med uppgörelsen om migrationen 2011. Läs om uppgörelsen på Europaportalen.

De har ju dessutom fortsatt i samma storartade stil med sitt kulturpolitiska betänkande häromdagen. Det andades både kommunistisk unkenhet från en svunnen tid och ren inskränkthet. Du hittar dokumentet via länken här under. Ett förslag man visserligen gjorde en pudel på, men det skvallrar om ett parti i djupaste moras.

http://www.mp.se/sites/default/files/kulturen_-_det_fjarde_valfardsomradet.pdf

Låt oss ta några axplock av vad partiet har att delge svensken. Man vill sätta all personal i styrelser och kulturella institutioner i utbildning i intersektionalitet och postkoloniala teorier genomförda av ”organisationer som representerar underprivilegierade grupper”. Så här låter det i dokumentet:

”Oberoende forskare ska tillsammans med organisationer som företräder underrepresenterade grupper genomföra en fortbildningsinsats i intersektionalitet och postkoloniala teorier för alla styrelser och all personal inom kultur-institutionerna. De ska också följa de försök som görs med metoder som positiv särbehandling, kvotering och jämlikhetsdata, för att därefter kunna ge förslag på vilka metoder som bäst lämpar sig att använda som verktyg för mångfaldsarbete och uppföljning inom kultursektorn.”

Kan man säga mer tydligt att man numer är kulturmarxister? Peter Harold – Skrivarens Blogg har gjort ett inlägg på detta tema. Den är mycket läsvärd.

Återigen var syftet den gången att hålla SD utanför all form av beslutande makt och inte låta dem diktera villkoren. De hade ju i valet året innan ökat till då höga siffror som senare har blivit än högre. Den gången fick SD 5,7 % av rösterna och kom in i riksdagen för första gången. Något som oroade alla de etablerade partierna så till den milda grad att man redan efter valet 2010 såg till att försöka isolera partiet.

VindPrecis som ett dragigt hus måste isoleras måste också partier som inte kan samarbeta gå samma väg. Miljöpartiet har inte tillfört något gott i svensk politik och bör, enligt mig, omedelbart miljöcertifieras med en energisparande isolering i form av skum Foto: ”AtticInsulation” by Jason Dale – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Men Reinfeldts plan blev en draksådd. Han blev av med ett i hans ögon extremistiskt parti, men släppte i processen in ett annat än mer extremt. Miljöpartiet har sedan den dagen kunnat hålla sig på god fot med de flesta för att de har ställt ultimativa krav för samarbete. Det revanschsugna Socialdemokraterna var till exempel snara att hugga på kroken och nu är de fast i en soppa de inte kan ta sig ur. Eller kan de det?

För det börjar faktiskt komma en del positiva tecken. Det började i förra veckan med att förra partiledaren och statsministern Ingvar Carlsson gjorde ett utspel om att S har valet mellan att samarbeta med Alliansen, delar av den eller SD. Han beskrev situationen som den mest allvarliga i svensk historia sedan parlamentarismens genombrott, han gjorde utspelet i bland annat Expressen (unvis.it).

Först blev det tyst från S, sen blev det en intensiv period. Till variabeln kunde man ju lägga Jan Björklunds utspel som trots sitt ultimat ändå utgjorde en öppning. Nu börjar det sippra ut rykten om att allt inte står så bra till som vi hittills trott i regeringen, äktenskapet mellan S och MP kan gå mot sitt slut. Anledningen sägs vara missnöje från s över den envisa hållning mp intar i migrationsfrågan där man vägrar att kompromissa, artikel (unvis.it) hittar du på SVT Nyheter. Det kan alltså finnas ett ljus i tunneln trots allt.

MatematikMatematiken har sina formler och sin logik, politiken delvis en annan. Det är dags att bringa ordning i den politiska matematiken och se till att formeln går att lösa Foto: Wikimedia Commons

Löjesguidens nominering går för omväxling skull inte till regeringen utan till samtliga politiska partier, den så kallade sjuklövern. Motiveringen lyder: ”Det finns en enda slutsats man kan dra av det senaste årets händelser och det är att Miljöpartiet inte är moget sin uppgift. Om partiet någonsin kommer att bli det får framtiden utvisa men nu är de snarare en belastning än en tillgång. De övriga partierna målar i den situationen antingen in sig i hörnet med samarbete eller så knuffar man samarbetspartierna i fel riktning med ultimatum som man borde förstå kommer vara kontraproduktiva. Dags för alla att ta ansvar eller att slänga in handduken.”

Det är sjukt

Socialdemokraterna använder sig ofta och med framgång retoriken att det är dom som står för det goda. Alla andra som inte håller med i en eller flera frågor är därför per definition ondskans axelmakter. Alliansen var klantiga nog att gå rakt i den fällan när deras sjukförsäkringsförändringar började få full effekt. Då hette det ”ondska” och ”cyniskt” och så med all rätt, deras politik var inte så mycket mer än cynisk.

Det intressanta är dock i det läget landet befinner sig i, att se hur socialdemokraterna nu ska tackla problemet. Det visar sig att de är minst lika cyniska om inte värre. Lite bakgrund först. Sedan 2010 har sjukskrivningstalen ökat med nästan 70 %. Kostnaden för statskassan har naturligtvis ökat den också, från 32 miljarder till beräknade mer än 50 miljarder 2019 om nuvarande ökningstakt fortsätter.

IshockeySkillnaden mellan blocken i hur man tacklar problemet är hårfin. Endast retoriken är egentligen annorlunda då en utmålar sig som ”god” och motståndaren som ”ond”. I själva verket är de goda lika onda Foto: Wikimedia Commons

Kvinnorna står för 2/3 av sjukskrivningarna och den vanligaste orsaken för båda könen är psykisk ohälsa. Fyra av tio är sjukskrivna för att man känner sig deprimerad eller inte orkar på grund av smärta i själen. Sjukskrivningstiderna ökar också dom, 28 % av de sjuka har varit sjukskrivna längre än ett år. Om dessa siffror och regeringens kommande politik kan du läsa om i SVD (unvis.it).

Det är alltså rätt uppenbart att något måste göras. Man kunde ha hoppats att det var mer morot i form av åtgärder som mötte problemen med en sjukvård som kunde tackla andra typer av sjukdomar än de som sitter i kroppen. Kostsamt – jo, effektivt – knappast, det måste ske långsiktigt. Ändå måste man börja där.

Regeringen väljer istället för moroten den helt andra vägen. Istället för att hjälpa och se, vill man skjuta till mer pengar till Försäkringskassan. Det extra anslaget ligger på 128 miljoner för i år och därefter får man 250 miljoner extra varje år.

MorotDet är inte den sjuke som får moroten att bli frisk med utan i vanlig ordning byråkratin som ska nysta upp hela härvan. Utan morot blir det nog få framgångar för regeringen i frågan dock Foto: ”Carrots” by Kander – Own work. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

För pengarna ska man stärka sina resurser vilket i klartext betyder fler handläggare. Tanken är att man ska hinna ikapp och göra utredningar snabbare. Så långt kanske det är rätt eftersom Försäkringskassan länge har haft svårt att hinna med, det är dock både det första och det sista som är rätt.

Man vill också straffa den sjuke, något man anklagade alliansen för att göra. Nu gör man det själv istället. För i nästa andetag vill Annika Strandhäll pröva sjukintyg för den sjuke från dag ett. Detta innebär inte bara en extra belastning för sjukvården vilket hon säger sig vara medveten om, utan det innebär också ett extra besvär för den sjuke.

Tänk dig att med feber i kroppen t ex behöva släpa sig upp till vårdcentralen efter att ha beställt tid. Ut i kylan och sen en timme senare, tillbaka i säng. Skulle detta göra folk mer friska? Jag tycker det låter som ett recept till att göra dem mer sjuka!

SjukDet är nog fler än de sjuka som är sjuka. Om man först målar upp motståndarsidan som ondskan personifierade, för att sen lägga lika hemska förslag är man illa ute Foto: K99

Men förutom det hjärtlösa i förslaget är det helt i linje med det tänket som hennes parti med sådan emfas vänder sig emot. Det är med andra ord hyckleri över hela linjen igen. Fredrik lär fälla en tår av ren vördnad inför Annikas tankar. Den råsosse som trodde att den nya regeringen skulle visa förbarmande lär däremot vara bitter just nu.

Annika Strandhäll resonerar alltså, talar som en och agerar som en Alliansmedlem. Hon talar samtidigt länge och väl om att hon minsann är sosse och hur ”solidarisk” det gör henne. Det är väl om något måttstocken på hyckleri.

Jag håller med om att gör man inte någonting blir det bara värre. Jag inser också att man måste agera och jag tycker också två sidor måste komma överens i en ömsesidig förståelse för att vi inte kan fortsätta så här.

Men det finns en sak som är viktigare än att kasta pengarna i sjön som Annika Strandhäll gör. Hade de istället använts till att göra vårapparaten bättre på att möta det man vet om sjukskrivningstalen, hade man kunnat få ner dem den vägen. Nu väljer man istället piskan och emellan sitter den sjuke som alltid.

DominatrixRegeringen väljer nu att använda piskan mot de sjukskrivna, samma redskap som var så utskällt för en tid sedan. Skillnaden är att nu är piskan ”solidarisk” Foto: Wikimedia Commons

Problemet som jag ser med förslaget är att Annika Strandhälls åtgärder inte uppnår det hon önskar. Det är konstgjorda åtgärder som kommer sluta med samma Gulagtvång som Alliansen förlorade all trovärdighet på.

För ett av förslagen i hennes paket bygger på att arbetsgivarna ska förebygga sjukskrivning mer aktivt än idag med tätare kontakter med Försäkringskassan. Den som inte lyckas vända en negativ trend på det egna företaget ska straffas. Det är dock oklart ännu hur straffet ska se ut. Regeringen talar om ”sanktioner” vilket brukar betyda högre arbetsgivaravgift, straffavgifter eller ett vitesbelopp.

Vad kommer detta då leda till? Den frågan finns redan besvarad i dagens system och vad det har lett till. Det lär knappast bli smickrande för vare sig Annika eller regeringen att förklara det om ett år eller så.

Idag tar ju arbetsgivarna hand om sjukskrivningskostnaden från dag 1-14. Det ingår en karensdag och ersättningsnivån från dag 2-14 ligger på 80 % av lön och med en så kallad bortre parentes på 914 dagar där sjuklönen upphör. Därefter övergår man till att vara till arbetsmarknadens förfogande. Det betyder att då måste man börja söka jobb. Dagens system och ersättningsnivåer innan ändringarna beskrivs på sajten Finansförbundet.

Negativ TrendRegeringen brottas med en negativ trend i sjukskrivningen. På fem år har ökningen nästan varit 70 % och också kostnaden skenar. Visst måste man agera, men på sättet man gör det på? Foto: Wikimedia Commons

Annika Strandhäll och regeringen har sedan tidigare deklarerat att den bortre parentesen ska tas bort, man kan alltså i teorin vara sjukskriven i all det oändliga om så skulle vara. Det finns ett problem med detta förslag, det ökar snarare än minskar antalet sjukskrivna. Den effekten har man sett förr och man lär se den igen.

Återigen gör hon alltså något som inte uppnår det hon säger sig vilja åstadkomma. Istället lär hon få uppleva hur siffrorna biter sig fast och sjukvården går på knäna samtidigt som arbetsgivarna flyttar utomlands på grund av dubbelbeskattning.

Att beskriva det som ”hjälpa den enskilde att lyckas i sin rehabilitering” och annat tjurbajs som ministrar brukar använda sig av i dessa situationer, måste vi nog se lite annorlunda. Låt oss titta på en alternativ förklaring som både förklarar hjärtlösheten i Annika Strandhälls utspel och varför just explosionen av antalet sjukskrivna skrämmer så.

Den rätta förklaringen hittar vi hos finansministern där mantrat heter ”spara pengar, spara pengar”. Det troligaste är helt enkelt att kostnadsramarna nu sprängs en efter en och Magdad Bobs schweizerost kommer snart istället att stinka som Gamle Ole. Mer om regeringens desperata jakt på att täcka alla budgethål har Fnordspotting bloggat om.

Gamle OleOsten Gamle Ole luktar ungefär som regeringens politik gör. Nu har Annika Strandhäll anslutit sig till den rad av ministrar som firar ”hycklarnas afton” mest hela tiden
Foto: Spisa

Tillbaka till det jag nämnde tidigare om effekter som redan är här. I min egen bransch – järnvägen – har man kommit långt med att omplacera folk för att göra sig av med ett problem. En metod är att omplacera till annan tjänst för att man anses ”olämplig” vilket kan vara en omskrivning för ”för hög sjukfrånvaro”.

Den nya tjänsten är ett vikariat som snart löper ut och då upphör också anställningen. På det sättet går flera bolag runt LAS (Lagen Om Anställningsskydd, länk till lagtext hittar du här) utan att facket kan så mycket som att få maginfluensa i protest.

En annan rätt ny metod är följande: Staten har en övervakande organisation som heter Järnvägsstyrelsen. Deras uppgift är att se till att man följer gällande regler, utreda vid olycka och uppmärksamma problem i en organisation hos ett företag gällande säkerhetsarbetet internt i företaget.

De har nu gett klartecken att koppla korttidssjukskrivning till säkerhetstjänst. Säkerhetstjänst är tjänst som innefattar säkerhetsregler och som personalen måste vara insatta i och efterleva i yrkesrollen. Personalen får inte heller ha vissa typer av sjukdomar som finns uppsatta på en ”svarta listan”.

Svarta ListanVar noga med att inte hamna på företagens svarta lista i fortsättningen. Har du för många sjukdagar är du en kostnad och såna gör man sig av med LAS eller inte. Foto: Allalan

När man nu har gett klartecken till kopplingen mellan kortidssjukskrivning och säkerhetstjänst, har man alltså i praktiken gett klartecken att utöka ”svarta listan” med en för den hittills främmande åkomma. Hittills har det annars varit betydligt farligare sjukdomar i sammanhanget som epilepsi, diabetes och så vidare. Med andra ord, nu ska för många förkylningar jämföras med att få ett grand mal-anfall för att kunna stängas av från säkerhetstjänst.

Den åtgärden kommer leda till nya rehabiliteringstjänster som i sin tur är på vikariat och vill arbetsgivaren, kan denna åtgärd vara på vikariat eller visstidsanställning som gör att man så småningom friställs från tjänst på grund att vikariatet löper ut. Regeringen gör ingenting, möjligen sticker den huvudet i sanden och återigen är det de sjuka som får betala priset. Regeringen däremot sover lugnt om natten, de har ju makten för tusan.

Än en gång har luckorna i LAS utnyttjats för att spara pengar på sjuklönekontot. Man fasar helt enkelt ut de som är sjukskrivna för mycket och ser till att de får söka andra jobb. Det är resultatet som inte Annika eller hennes partivänner vill höra talas om.

Den borne socialisten kanske nu utbrister att ”se, såna är alla kapitalister. Vi måste tillse att det offentliga driver allting för att undvika sådana situationer”. Men det finns två praktmissar i den analysen.

För det första är det företaget jag talar om ett dotterbolag till ett statligt bolag där båda har infört samma system. Staten visar alltså vägen för omoralen. Som vanligt är det dock dolt bakom floskler som ”solidariskt” och ”medkänsla”. Tro mig, det finns inget medkännande i sossarnas förslag. Inte heller i statligt ägande av bolag, de är värre än privata.

BuddhaJag är inte främmande för medkänsla, tvärtom. Men problemet är att regeringens politik är allt annat än medkännande, det har Annika Strandhäll lyckats visa med sina förslag Foto: Thirdmonk

För det andra missar man att om man som sossarna vältrar över alla kostnader på arbetsgivarna med fler och fler kostnader, börjar dessa till sist titta på sätt att komma runt dessa. Det är ett företags uppgift att spara pengar och maximera sin vinst, det är så man överlever långsiktigt. Men nej, jag säger inte att jag försvarar sättet i alla de aspekter jag har beskrivit, bara att jag förstår mekanismerna bättre kanske.

Just därför att vi redan ser de här effekterna, kan man också säga att Annikas åtgärder kommer att få konsekvenser för många fler på ett sätt som inte är så humant som hon och andra sossar alltid framhäver att de är. Tvärtom kommer det att locka fram samma ondska och många fler vilket jag faktiskt tror är tanken. Det där med ”goda” och ”onda” är mer ett retoriskt spel för gallerierna för att få behålla sin käraste ägodel – makten.

Bäst vore väl att döpa om Socialdemokraterna till ”Gollumpartiet”. De gör ju allt för att få ha maktens ring för sig själv, de vill ju alltid ta tillbaka den om de mot all förmodan skulle förlora den och och blir rent av aggressiva över avsaknaden av ringen. Det senaste exemplet visar att det bara är läpparnas bekännelse att tala om andra som ”onda”. Retorik i all ära, men tom och innehållslös sådan är inget annat än ovärdig.

GollumI fortsättningen bör socialdemokraterna döpas om till ”Gollumpartiet”. De släpper inte makten/ringen, de är mer intresserade av den än verkligheten och de gör allt för makten/ringen. Foto: ”Wax Museum Plus (6344811177)” by Miguel Mendez from Malahide, Ireland – Wax Museum PlusUploaded by russavia. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag socialdemokratin och Annika Strandhäll till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni med retoriska drag få andra att framstå som det ena och ni som dess motsats. Sanningen är att ni är fullt ut lika stor del av den ”ondska” ni pratar om i olika sammanhang. Ett faktum som det nya förslaget visar om inte annat. Det är ett fullbordat hyckleri signerat sossarna igen. Det gör er till fullvärdiga kandidater till priset.”