Nu börjas det!

Det har blivit dags att avrunda året och ta lite jullov också för bloggen. Först har det dock blivit dags att summera ett tillstånd i landet som alltmer, mycket tack vare regeringens politik, handlar om ett land under prövning. Statsministerns jultal (SVT) handlade mycket om att peka ut alla utmaningar men också om att peka på ljuspunkterna. En skönmålning som för flertalet känns som en stor illusion.

Stefan Löfvens värsta fiende under året har hetat ”verkligheten”. Han har likt Don Quijote kämpat med sina väderkvarnar men förgäves, snart har resultaten dykt upp och de har minst sagt inte gått hans väg i någon fråga. Tvärtom har han lyckats landa på tvären och inte har det blivit bättre av att snart sagt varje minister får underkänt på en eller flera punkter. Det märks att socialdemokraterna har dränerats på nyckelkompetens under åren i opposition som man kan läsa om i ledaren i Norrtelje Tidning (unvis.it).

BilHur än statsministern bär sig åt tycks han hamna fel i snart sagt varje fråga. I vissa fall har han själv bidragit till den utveckling som har lett fram till kraschlandningen. I migrationsfrågan har han t ex nu öppnat upp för en utveckling som kan leda till att folk får jobba för minimilöner. Foto: Wikimedia Commons

Istället har Löfven fått hålla till godo med ett gäng ministrar som har haft största möjliga skillnad i kvalitet. Peter Hultqvist som försvarsminister har varit ovanligt lyckad, men har många gånger fått se sig förbigången av andra ministrar som inte har tålt hans kompetens. Det var ju det utrikesministern gjorde i ärendet med Frankrikes framställan om hjälp mot terrorismen.

Också Anders Ygeman gjorde för ett kort tag ett bra intryck men snabbt kastades också han under tåget när han ena dagen lät meddela att Öresundsbron skulle stängas för att ge Sverige andrum, för att nästa dag vara tvungen att ta tillbaka allt. Anledningen då var dels att lagrådet hade gett förslaget tummen ner och att oppositionen därmed fick kalla fötter. Men gissningsvis bidrog också Stefan Löfvens oförmåga att bereda och förankra ärendet så att det fick ett annat resultat.

Hade Löfven varit lite realistisk hade han kunnat förutse att lagrådet skulle nobba förslaget. Det är nämligen inte alltför svårt att gissa att en stängning där tåg och bilar skulle hindras i sin fria rörlighet och där resenärer beroende av kommunikation över sundet skulle bli de som sattes i kläm, skulle bli för mycket för en granskning. Inte heller att tågbolag och bussbolag nu skulle bli gränskontrollanter var särskilt realistiskt om man ska vara ärlig som man kunde läsa om i Skånska Dagbladet.

Allt hade alltså med lite erfarenhet och rutin kunnat gå att förutse. Istället fick vi en soppa där dåligt beredda beslut och sista-minuten-beslut där till och med den lilla kompetens regeringen besitter offrades i form av ministrar som schavotterades inför öppen ridå. Hade Löfven berett ärendet och förankrat det bättre , hade han haft större möjlighet att få deras ogillande något dämpat. Ygeman fick bära hundhuvudet, också Peter Hultqvist i en annan fråga lite senare, för vad andra hade ställt till med.

TomatsoppaDen soppa som regeringen ställer till med har gått så långt att de två enda ministrarna med kompetens har slängts under tåget. Ygeman och Hultqvist fick ganska handfast känna på hur den beryktade ledarstilen som statsministern står för kan kännas när konsekvenserna blir kända Foto: ”Bean soup with tomatoes and red peppers” by Gillgaramond – Own work. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Motsatsen till Ygeman och Hultqvist dvs rent inkompetenta är lättare att hitta i regeringen. Fokus har under hela hösten legat på utrikesminister Margot Wallström, så också här på bloggen, men faktum är att det finns en uppsjö att ösa ur. Nästa till rakning är infrastruktur-minister Anna Johansson. Tidigare under hösten var hon på möte med SJ för att få information om vad som skulle hända om man från regeringens sida skulle kräva att trafikbolagen skulle sköta id-kontrollen vid resa över Öresundsbron.

SJ menade på mötet att ett totalt stopp för tågtrafiken skulle kunna bli konsekvensen eftersom man inte hade resurserna att genomföra det som den nya lagen medför. På mötet fanns flera ur oppositionen med genom riksdagens trafikutskott och de är nu starkt kritiska till Anna Johanssons agerande. När hon fick informationen borde en av de första åtgärderna ha varit att göra en konsekvensanalys som är en snabbutredning för att se vad ett beslut leder till. Ingen gjordes!

Nu är hela den process SJ beskrev fullbordad, från den fjärde januari nästa år kommer man inte längre att köra x2000-tåg till Köpenhamn, anledningen är att man inte hinner.  Det är då de nya reglerna börjar gälla. När nu skiten träffar fläkten är ministerns press-sekreterare Elin Tibell ute och försöker gjut olja på vågorna, själv är Anna Johansson oanträffbar. Elin Tibell menar att det är ett internt problem för SJ när det egentligen handlar om en konsekvens av regeringens beslut.

Att Anna Johansson har brustit i beredningen av ärendet är inget som tycks bekymra Elin Tibell, hon fortsätter att skjuta på SJ. När det inte längre går ber hon reportern kontakta Trafikverket för svar, de har upplysningsvis än mindre att göra med saken än SJ. Det finns inte på kartan i vare sig pressekreterarens eller ministerns värld att man inte skjuter pianospelaren.

PianospelareNär minister efter minister gör bort sig måste de naturligtvis räddas. I Anna Johanssons fall till vilket pris som helst, till och pianospelaren är ett legitimt mål när pressekreteraren Elin Tibell nu försöker dölja att ministern har gjort bort sig Foto: ”Piano Player On Lviv Market Place” Wikimedia Commons

Allt detta rabalder har ett enda syfte – att dölja att det är på kommunikationsdepartementet som alla misstagen har begåtts. Hela historien andas alltså ett slags ”låt oss rädda ministern från att behöva stå till svars för sina egna misstag”. Mer om historien hittar du i en artikel i SVD (unvis.it). I den kampen kan en pressekreterare till och med börja med något av de mest bisarra förklaringarna vi har sett från regeringen vilket inte säger lite. Den har ju annars gjort sig känd för att vara en veritabel stormavdelning vad gäller detta.

Statsministerns grundläggande problem är alltså en regering med högst varierad kvalitet där det dåliga tyvärr är det dominerande. De flesta ministrar i regeringen har alltså inte kompetens nog, inte enligt mig i varje fall, att platsa ens i en vanlig kommunfullmäktige. Det är så gott som dagligen en ny ”historia” där någon i vanlig ordning har gjort bort sig. Få är de som klarar sitt jobb och gör dom det kastas de snart till vargarna av de andra ministrarna.

Statsministerns verklighetsbeskrivning är nästa akilleshäl. Att kalla Miljöpartiet och Åsa Romson för ”ansvarstagande” är magstark nog, men tyvärr blev det värre. I talet går han in på hur viktigt det är att den svenska modellen med bland annat lönebildning förblir orörd. Stabiliteten på arbetsmarknaden där den fria lönebildningen sätts mellan arbetsmarknadens parter är helig för Löfven och så långt har han rätt, men så hann verkligheten upp honom igen.

Snart blev det uppenbart hur lite realism det finns i beskrivningen. Finanspolitiska rådet gick redan i oktober ut med det motsatta förslaget, samma råd som har en tung roll att spela i svensk ekonomiska och inrikespolitiska beslut. Där krävde man sänkta minimilöner, artikel om detta hittar du i Expressens bilaga Dina Pengar (unvis.it). Också Konjunktur-institutet (KI) fyllde i med samma krav.

DansNu börjar en yster dans där insatserna höjs för var dag. Låglöneyrken menar många är vägen in för migranterna medan Löfven menar att vi ska värna den svenska modellen. Någonting rimmar välidigt illa i statsministerns visioner Foto: Wikipedia

Tanken bakom förslaget var att få nytillkomna i arbete. Tvärtemot Statsministerns visioner närmar vi oss alltså den dagen då vi kommer att få se de nyanlända som en lönedumpande grupp på arbetsmarknaden. Allt detta för att kunna ge dem de jobb andra åtgärder hittills har misslyckats med. Och inte undra på det! Vårbudgeten gav ju oss höjda skatter på arbete vilket inte direkt leder till fler jobb, snarare tvärtom. Läs mer om skattechocken och dess effekter från Svenskt Näringsliv.

Samma tongångar kommer från Institutet För Näringslivsforskning (IFN) där följande artikel från Arbetsmarknadsnytt har tagit upp samma tes – sänkt lön ger fler jobb. Statsministern däremot fortsätter att kasta ur sig floskler om hur den perfekta världen borde fungera. Problemet är att alltmer talar för att denna bild är just bara förhoppningar i framtidens Sverige där sänkt minimilön lär vara en möjlig realitet. Jag vill helst inte se den utvecklingen, men hjulen är satta i rullning och snart kan vi vara där vare sig vi vill det eller inte.

Varningens finger höjs nämligen om det motsatta dvs höjda löner skulle inträffa. I Aarbetsmarknadsnytt driver Maud Spencer vd för industriföretaget Svalson tesen att höjda löner driver företagen utomlands där lönerna är billigare. Jag tror henne, det finns ett sånt samband, men hur det rimmar med statsministerns visioner är igen en gåta. För även om hennes tes är riktig är den samtidigt en pungspark på den svenska modellen med fri lönebildning av arbetsmarknadens parter som Löfven värnar så om i sitt tal.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAVisserligen har Maud Spencer rätt i sin artikel men i vissa kretsar ses nog hennes inlägg som en pungspark. Statsministerns tal innehöll ju ett försvar av den svenska modellen men denna är på väg att luckras upp och han själv har hjälpt till att skapa förutsättningen för det. Foto: Wikimedia Commons

Grundproblemet är att Sverige är något av de sämsta länderna i världen att integrera människor som kommit hit. Mer om den föga smickrande titeln i SVD. Resultatet blir att fler som kan språket är de som lägger beslag på jobben, därför sjunker idag arbetslös-heten. Men med varje ny person som kommer hit kommer också den siffran att gå åt andra hållet dvs vi kommer att få en ökad arbetslöshet vilket många ser som en farhåga.

Statistik säger att mer än vad femte alltså mer än 20 % av människor med utländsk bakgrund är arbetslösa. Denna siffra kommer troligen att öka, vi håller på att få en tudelad arbetsmarknad mellan de som har och de som inte har jobb. I kölvattnet på det kommer också chansen att öka för att man öppnar för låglönejobb. Något som också lyfts till politikens riksnivå som igår när Magdalena Andersson och moderaternas Ulf Kristersson möttes i en debatt i SVT:s Aktuellt.

Regeringen har helt enkelt öppnat för en utveckling man själva har liten eller ingen kontroll över. Lägg till att man har något av en uppsjö av dåliga ministrar som knappt klarar av sitt egna jobb och man förstår vad statsministerns fina deklarationer är värda. Det bästa man kan göra med dessa är att bara ignorera hans verklighetsfrånvända tankar. I mest humoristiska fall ber man honom torka sig mellan julskinkorna med dessa.

Löfven FörbrylladSom vanligt ser nog statsministern mest förbryllad ut. Det var ju så bra tänkt men det gick åt h-e ändå. Han bör nog titta på vilka ministrar som inte håller måttet och se till att ”vissa partier” får respass ut ur regeringen istället för att föra en politik som leder fram till det han säger sig vara emot. Det blir tyvärr inte så trovärdigt annars.

Löjesguiden nominerar nästan zombielikt statsministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Fina och stolta ord är ingenting värda om man inte kan backa upp dessa med en verklighetsbeskrivning och en kompetens i regeringen som gör sådana trovärdiga. Du försöker alla trick i boken Stefan men verkligheten är en mäktig fiende också för dig. Att du själv har bidragit till resultatet i verkligheten men ändå blundar inför den är svårslaget. Det är det som gör dig till en utmärkt kandidat till priset.”

Bloggen tar nu ett litet uppehåll för jul och nyår. Ha en riktigt god jul och gott nytt år. Jag tänkte återkomma strax efter nyåret om inget oförutsett inträffar där jag måste blogga därför att det måste kommenteras. Vi hörs när det nya året är här.

Uppdrag: Skapa Högre Arbetslöshet?

Vår nya regering har startat sitt arbete i raketfart. Många vackra deklarationer och löften om håvor till alla och envar i form av bidrag har utlovats. Dikeskörningarna har också de varit många, vem kan t ex glömma Åsa Romsons inledande dumheter som hotade att dra ett löjets skimmer över regeringsarbetet. Frågan är dock om inte Åsa Romsons klantigheter  i själva verket bara var ett bondeoffer för att dölja det största misstaget som regeringen nu är på väg att genomföra.

 WEB_INRIKESMagdalena Andersson blev kallad både lögnare och oseriös Foto: SVT 24

Socialdemokratin har fått krypa till korset och erkänna att man inte längre är det parti som utan opposition har kunnat göra som man själva vill utan är numer beroende av andra. Önskelistan från dessa samarbetspartier har i kölvattnet på detta blivit kilometerlång. Sossarna är för husfridens skull tvungna att göra som både v och mp kräver och detta har skapat en veritabel önskeinflation. Det finns helt enkelt ingen hejd på de saker man vill göra för skattebetalarnas pengar. Det är i detta ljus veckans politiska snackis måste ställas som handlade om Magdalena Anderssons allegori om tomma lador som man kan läsa om på SVT opinions hemsida. Historien började under en presskonferens för en vecka sedan då hon gick ut med påståendet. Snart hade hon dock fått nästan hela den elit av nationalekonomiska professorer som utgör gräddan av kunnandet i landet emot sig. Somliga kallade henne ”lögnare” och somliga ”oseriös”. Ekonomiprofessor Lars Calmfors- som var en av de som reagerade – syn på Magdalena Andersson kan man läsa om här i en artikel från SVD:s hemsida. Hon gjorde dock detta därför att kravlistan nu är uppe i såna kostnader att pengarna hon har att röra sig med är slut. Detta är ett klassiskt grepp för att rikta fokus bort från det obehagliga och skylla på någon annan, i detta fallet Anders Borg, och förbereda folk på att lösningen i vanlig ordning heter höjda skatter. Ett mantra som sossarna tillsammans med önsketänkarvänstern har blivit så bra på. Nu kan hon säga att ”Det var ju Anders fel, han såg ju till att sälja ut allt” och få det att se ut som om hon hade änglavingar.

Lars-CalmforsLars Calmfors var en av de som skällde ut henne Foto: Aftonbladet

Magdalena Andersson har därför övergett målet om budgetöverskott i statens finanser, mer om detta i Expressens artikel. Men det räcker inte, nu måste hon höja och återinföra en rad skatter för att få in mer pengar till den önskekarusell som snurrar allt fortare. Hon har också börjat låna pengar för att finansiera sina vidlyftiga reformer, just nu kostar hennes politik fem miljoner kronor i timmen! Detta är alltså pengar som vi som medborgare kollektivt är skyldiga pga vad som bara kan betecknas som en oseriös ekonomisk politik från regeringens sida. Till sist infriade hon det löfte hon avgav redan i valrörelsen. För till skillnad om löftet om inkomstskatt som sossarna skulle lämna orörd vilket de genast svek, lovade de faktiskt en höjning av arbetsgivaravgiften för ungdomar. Ett löfte hon nu alltså vill genomföra. Resultatet kan bli höjd ungdomsarbetslöshet enligt en  utredning från HUI (Handelns Utrednings-Institut) som presenterades i veckan. Visserligen förnekad Magdalena Andersson sambandet mellan höjda arbetsgivaravgifter på ungdomar och högre arbetslöshetssiffror för samma grupp, ett förnekande hon är rätt ensam om i ekonomikretsar. Mer om Magdalena Anderssons tillkortakommanden på bloggen Fnordspotting.

Bråket fick ytterligare en dimension när det finanspolitiska rådet kallade in Magdalena Andersson för en uppläxning, en åtgärd som är unik i svensk politisk historia. Rådet består av meriterade nationalekonomer som alla innehar professurer och andra akademiska titlar. De fungerar som ett stöd åt finansministern och ska komma med goda råd är det tänkt. Nu inkallades alltså istället finansministern av rådets ordförande John Hassler, syftet var att ge en vänlig men bestämd tillrättavisning för sina vidlyftiga påståenden och den politik hon tänkte föra. Magdalena Andersson är därmed än mer ensam i att tro på sin politik.

John HasslerJohn Hassler läxade upp Magdalena Foto: Finanspolitiskaradet

Knasigheterna slutar dock inte där. Sossarna gick ju till val på att  sänka skatten för pensionärer så att de ska ligga på samma nivåer som löntagare. Inget fel i det, men hur man har valt att finansiera det är helt uppåt väggarna enligt min åsikt.
Idag ger reglerna oss möjlighet att jobba till vi är 67 års ålder. Väljer vi att gå i pension vid 65 eller till och med tidigare straffas vi med lägre pension. Det lönar sig alltså att fortsätta jobba även efter 65. Detta gör dock regeringen slarvsylta av genom att lägga en extra skatt på de som väljer att fortsätta jobba. Med reformen räkna regeringen att kunna dra in 2,3 miljarder som ska finansiera skattesänkningen för dem som har pensionerats. Siffran kan dock sägas vara en glädjekalkyl, effekten kan nämligen bli att folk inte i lika hög grad får jobb efter 65 eller att löner börjar betalas ut svart. Du som skattebetalare måste därför eventuellt skjuta till pengar så det är du som jobbar som kan bli förloraren.
Därmed har Magdalena Andersson med råge svikit sitt löfte att inte höja skatterna på arbete som man lovade i valrörelsen.

If you don't mean itSvek är ett vanligt grepp i politiken, problemet är att det biter upphovsmakaren i rö**n

Låt oss gå tillbaka till ungdomsarbetslösheten. Det är särskilt destruktivt att vid unga år inte ens få chansen att komma ut på en arbetsmarknad som inte längre fungerar som den ska. Tröskeln in är monumental och de åtgärder som har vidtagits har därför varit viktiga. En av dessa har varit den sänkta arbetsgivaravgiften på ungdomar och den har fungerat, det är dessutom en förhållandevis billig reform eftersom kostnaden snart har vägts upp av de inkomster man kan räkna hem på löneskatten för den anställde eller intäkterna från momsen på det som den nu anställde konsumerar. Den har kort och gott varit en vinstaffär för samhället som har sluppit att betala ut destruktiva och passiviserande stöd istället för att skapa jobb. Denna trend väljer alltså regeringen att bryta. Istället vill man att återgå till en politik som med all säkerhet inte kommer att skapa jobb, tvärtom. Magdalena Andersson har därmed skapat nästa problem i kedjan, hur ska hon kunna förklara de ökade utgifterna som kommer de närmaste åren för den ökande arbetslösheten och samtidigt kunna försvara de ökande arbetslöshetssiffrorna? Det lär inte fungera med att peka på Anders Borg och inte heller att vifta bort det hela med att det inte skulle finnas ett samband.

FloskelÄr Magdalenas budget bara en enda stor floskel-fest???? Foto: SVD

Magdalena Andersson har alltså inte bara målat in sig i ett hörn, hon har faktiskt klistrat fast sig själv i tapetvåden bakom sig i samma andetag. Det är ett så gigantiskt självmål att man skulle kunna tala om att socialdemokratin nu har övergett det som alltid har varit deras måtto – att ha ordning i de offentliga finanserna. Löfteskarusell, lånade pengar, stor risk för missade ekonomiska mål och mindre pengar i intäkt för felkalkylerade antaganden skulle kunna bli priset för politiken.  Det riskerar därmed att bli spiken i kistan för en rörelse som inte bara har tappat sitt grepp om utvecklingen, utan som också har sakat bort sina egna starka kort. Allt detta därför att makten var viktigare än innehållet.

Jag tror tyvärr historiens dom kommer att bli hård över denna regeringen. Det yttersta ansvaret bär naturligtvis Stefan Löfven för valet av ministrar. De omständigheter som spelar regeringen ett spratt med det parlamentariska läget spelar naturligtvis in det också, men det har inte blivit bättre av att Stefan Löfven har valt ett ovanligt andefattigt gäng att arbeta med. Inte minst utnämningen av Magdalena Andersson till finansminister visar att han har lite eller ingen kontroll över det förfall som pågår internt inom socialdemokratin. Hans svaghet som ledare lämnar dessutom fältet öppet för två andra extrema partierna som han har valt att samarbeta med. En omständighet som inte kommer att underlätta i framtiden, särskilt inte när miljöpartiet inte har visat sig mogen uppgiften att ingå i regeringen.

Åsa-Romson-målar-båten-med-förbjuden-färgÅsa Romson – Ett av alla svaga kort i regeringen Foto: Centeruppropet

Hur svag regeringen till sist har lyckats med att visa upp sig, visar nästa exempel. SD har nämligen kastat sig in i debatten och hotar nu att fälla budgeten enligt en artikel i Dagens Industri. Huggsexan är därmed total och kan sluta i nyval. Fälls regeringens budget är detta ett faktum. Det enda man kan spekulera i runt detta är hur mycket som är försöksballonger från SD för att se hur mycket regeringen är beredda att ge med sig om och därmed kanske kunna räkna in några vinstpoänger i sina hjärtefrågor. Det kan med andra ord handla om politiskt rävspel för att pressa ut så mycket som möjligt i situationen. Om de tänker göra slag i saken och verkligen fälla regeringen återstår att se.

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du nomineras till priset för din förmåga att dra alla de felaktiga slutsatser man kan dra i en budget som präglas av bristen på ansvar och ett pengaregn. Du har därmed visat att socialdemokratin även fortsättningsvis väljer att köpa sina röster med hjälp av håvor vi inte har råd med och dessutom för lånade pengar. Förfallet inom ditt egna parti och bristen på insikt i att samarbetspartierna inte är något annat än kravmaskiner utan ansvar är därmed total. Du har också med budgeten visat att det du förut anklagade Anders Borg för, nämligen att låna upp pengar för den förda politiken, nu har blivit ditt signum. Du har därför också lyckats föra in hyckleriet som en hörnsten i din politiska gärning.”