Någon annan betalar!

Jag vill ha många saker i livet, jag är lite av en prylgalning som är lite för intresserad av för många saker. Mitt musiklyssnande gör att jag vill ha en bra stereo, jag är intresserad av fotografering och vill ha en dyrare kamera och så vidare. Det vore ibland rätt bekvämt om någon annan betalade för mina excesser och det kan ju verka penningbesparande för mig, men det är inte fullt lika bekvämt för någon annan som ska betala för kalaset.

En del av vår välfärd bygger ju på bidrag som en möjlighet att akut kunna lösa en persons eller en grupps ekonomiska trångmål. Jag tycker själv det är bra, men jag börjar samtidigt bli allt mer tveksam. För sakta har bidrag förvandlats från att ha varit en temporär lösning, till att bli en permanent. Från början var ju bidrag tänkt att vara just en temporär lösning, men i takt med att jobben inte längre växer på trän och arbetsgivarna blir alltmer selektiva, blir också bidragen allt mer permanentade. En utveckling som måste brytas kort och gott.

Att inse att man inte kan möta något dåligt med att upprepa samma misstag är något vi måste lära oss som nation. Byte innebär inte alltid något sämre, tvärtom är det sämre att lunka på som förut. Svensk vänster har misslyckats med integration, jobbskapande och istället är det enda svaret som kvarstår ”mer bidrag”. Låt oss byta den hackande skivan nu. Foto: By Foto: Stefan Brending, Lizenz: Creative Commons by-sa-3.0 de, CC BY-SA 3.0 de, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=28482845

Särskilt vänsterregeringar har sett till den saken. Man tycks resonera att ju fler bidrag som skapas, desto mer ges illusionen av en rörelse som bryr sig. Desto mer man misslyckas med jobbskapandet, ser man till att skyffla undan de som blir offren i både bidrag, förtidspension och meningslösa åtgärder. Vem kan rösta på någon som lovar neddragna bidrag om man är beroende av bidrag? Svensk vänster har skaffat sig ett maktmedel som heter duga därför att människor inte har några alternativ.

Man ska dock inte bara skylla på svensk vänster även om just de håller något av rekord i grenen ”göm undan i statistiken”. För vem kan glömma Reinfeldts Fas 3?

Sanningen är ju dock att just svensk vänster inklusive alla regeringens partier inte ger ett råttärsle för medborgaren. Har du fel kön kan du drabbas (Aftonbladet; Archive) av samarbetsregeringens förbannelse, åtminstone om Vänsterpartiet får sin vilja igenom. Men det kan ju bli värre än så, det är ju det vi har lärt oss under 1,5 år med Löfven. Man kan t ex låtsas att lägga förslag (Expressen; Archive) som ser ut som om de är ”kraftfulla” när de i själva verket är det rakt motsatta (Dagens Infrastruktur).

Men vore regeringen Löfven den den är utan ytterligare gigantiska misslyckanden? Nej, naturligtvis inte! Regeringen ärvde ju reformen om jobblotsar till Arbetsförmedlingen från regeringen Reinfeldt. Redan när man tog över borde man nog ha skrotat hela det projektet. Projektet las ut på företag (Expressen) och nu visar det sig att just Lotsföretagen har mjölkat staten på stora belopp. Då är det ingen inom Vänsterpartiet som skriker om ”omoral”. Det handlar ju trots allt om att slösa pengarna på ”rätt sak” som t ex arbetslösa.

Att slentrianmässigt bara betala kan ju framstå som både ”solidariskt” och gott. Men faktum är att det hjälper inte ett samhälle i det långa loppet att fortsätta den politiken, det hjälper inte heller den enskilde som snart inte har några alternativ till bidragen. Foto: Wikimedia Commons

Nej, jag har inget emot att arbetslösa hjälps men det är en defensiv åtgärd som många gånger bara ser till att hålla näsan ovanför vattnet. Få jobb skapas knappast av att man betalar ut a-kassa, de som däremot beskylldes för ”girighet” och för att bedriva ”rövar-kapitalism” har faktiskt sett till just detta. De har kortat vårdköer, för det mesta sett till att höja kvalitén i vården och som sagt skapat jobb. Hela Vänsterpartiets retorik (DN; Archive) vilade alltså på felaktiga premisser i förra valrörelsen.

Arbetsförmedlingen och öda pengar, när vi ändå är inne på den biten. Hur dålig (LT) får en organisation bli innan man själva från statsmakten inser att något måste göras? Hur många ska uppmärksamma (Altinget) samma problem innan statsmakten börjar lyssna? Hur många missade chanser har samhället råd med där ansvaret vilar tungt på just arbetsförmedlingen (SVD Näringsliv; Archive)? Om du jobbar inom AF vill jag be om ursäkt, det är inte dig jag skäller på utan de som håller i trådarna dvs politikerna!

För det lite märkliga med samhällets resurser dvs pengar och politikerna å andra sidan, är att vissa saker som är nödvändiga bara plötsligt försvinner (DN; Archive) som den till pensionärerna utlovade skattesänkningen. Då blev det plötsligt bråda dagar då 200 000 personer plötsligt blev utan den sänkning som hade utlovats från regeringen. Då (Aftonbladet; Archive) det begav sig lät det annorlunda. I andra frågor finns ingen gräns för hur mycket kostnaden (GP; Archive) får ligga på.

Återigen gäller alltså åter en lite selektiv förmåga att skilja på slöseri och slöseri. Visserligen är det ena exemplet ovan en inbesparing på statskassan och ett slöseri på den kommunala kassan i Göteborg, jämförelsen haltar alltså lite. Men den är relevant på det sättet att det är offentliga utgifter och ger på handen att det är okej att rulla hatt med skattebetalarnas pengar, bara de går till ”rätt” sak. Svensk vänster har alltså en lite ambivalent syn på slöseri och slöseri där en viss skillnad tycks skönjas.

Det talas ofta inom svensk vänster, särskilt miljöpartiet, om slöseriet med naturresurserna. Ingen däremot inom svensk vänster talar någonsin om slöseriet med de gemensamma resurserna i form av skattepengar. Kanske beror det på att man den vägen lätt köper sig röster från desperata människor som tacksamt tar emot håvorna utan att ha alternativ i form av jobb Foto: CC BY 1.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=168816

Den svenska vänsterns syn på skattepengar är som sagt rätt skruvad och den blir egentligen än mer förvriden. Min syn är att pengarna är dina och mina för staten att förvalta till det majoriteten inklusive jag själv anser vara till störst samhällsnytta. Pengarna ska gå till samhällsinvesteringar, vård, skola och omsorg. Svensk vänster däremot ser inget mitt eller ditt utan bara ”vårt”. Läs följande citat:

”Det är rätt magstarkt att en Allians som vill skänka bort sex miljarder av våra pengar – lika mycket som man i ett första steg vill dra in på försämringar för de arbetslösa – till dem med stora förmögenheter, talar om skattesänkningar för lågavlönade.”

Orden är Ali Esbatis (V) och yttrade på hans blogg. Vad menar han, ”av våra pengar”? Det är mina och dina pengar som politikerna förvaltar på lån inget annat! Jag betalar dessa därför att jag förväntar mig något i gengäld. Den tanken skapar lojalitet med det nuvarande systemet, att alla får ta del av det också vi som betalar. Det är däremot den gryende misstanken om att personer som Esbati alltmer ser möjligheten att betala till alla andra utom de som har stått för inbetalningarna som undergräver samma system.

Det är också hans inställning till pengarna som sådana som retar mig. Vadå ”våra pengar”? Detta är mina och dina pengar, inget annat. Staten ska under inga som helst omständigheter se något som ”sitt”, kom ihåg portalparagrafen i grundlagen som säger ”All offentlig makt utgår från folket”. Här får man känslan av att Esbati och V håller på att omvärdera den synen till att lyda ”all offentlig makt utgår från svensk vänster”.

Fler än svensk vänster har blivit bitna av makt genom historien. Den berusar och korrumperar ju som bekant. Nu måste nog svensken sätta ner foten och tala om att han/hon/hen (ironi!) förväntar sig bättre och annorlunda eftersom svaren på landets utmaningar inte längre duger Foto: Wikimedia Commons

Det är först nu när den ideologiska krutröken har lagt sig och allt ska summeras som den verkliga sanningen börjar dyka upp. Tillväxten blev till en kostnadsökning (GP; Archive) som kommer att spränga många budgetvallar framöver. Så bra då att det kan anställas än mer byråkrater på Försäkringskassan som måste administrera alla bidrag som nu ska börja betalas ut till alla nytillkomna. Det blir ju tillväxt av det.

Men tyvärr också kostnadsökningar och det är personer som Esbati skyldiga till, för det var ju de som skrek högst om att alla skulle komma hit som får ta på sig skulden för just kostnadsökningarna. Detta dessutom till människor som ännu inte har bidragit med en enda krona till det gemensamma. De har istället för flöten blivit sänken, inte för egen hand de vill säkert jobba, men på grund av att alla ska ta del av välfärdssystemet utan begränsningar.

När de som jobbar och därmed bidrar upptäcker detta vill jag inte befinna mig i vänsterns skor. Historiens dom lär tyvärr bli alltför hård för det. När människor upptäcker att de betalar åt andra, men blir utan själva lär nog omdömena bli just hårda. Istället borde alltså all kraft riktas mot att skapa jobb istället för att fösa in folk i bidragsberoende. Så hur ser det ut i den grenen? Jo tack, det ser ut som det brukar i svensk vänsters värld dvs här byggs Potemkin-kulisser som aldrig förr och återigen är det någon annan som betalar.

Jobb Malmö får utgöra mitt exempel men det finns fler från hela landet. Projektet inleddes som ett sätt att få ut funktionshindrade på arbetsmarknaden eftersom denna grupp var svåra att anställa. Ett vällovligt syfte alltså. I skenet av att kostnaderna för stadens utgifter till bidrag som redan 2014 närmade sig svindlande en miljard, tvangs staden till en skattehöjning (SR Malmöhus) men också ett omtänkande vad gällde bidragen. Plötsligt var inte projektet längre till för handikappade utan för nytillkomna.

Från att ha haft ett trevligt projekt för att få ut handikappade på arbetsmarknaden, gick projektet Jobb Malmö till att bli en förbudsskylt istället för en påbudsskylt. Rött ljus för handikappade, grönt för invandrare och inget ont i det. Problemet var bara att man vill ”städa undan” i bidragsberoendet och se till att snygga till statistiken Foto: Wikimedia Commons

Tanken var att man skulle aktivera istället för att passivisera dvs man skulle se till att folk gick från försörjningsbidrag till jobb. Tiden man skulle få ingå i projektet ändrades också från två år till ett. Det hela låter ju jättebra om det inte var för en liten baktanke som kom som en extra glasyr på tårtan. När de deltagande hade deltagit i ett år hade de också kvalificerat sig till A-kassa. Därmed var de arbetslösa statsbudgetens utgift istället för kommunens.

Kommunen vann två saker på rockaden. Dels sparade man pengar som annars blödde ut som försörjningsbidrag och dels putsade man på statistiken genom att ”gömma” de arbetslösa som under det här året räknades som ”sysselsatta”. Snyggt och prydligt med andra ord, men ett enda stort trollande och tricksande med siffror och kostnader för att den kritiske medborgaren inte i alltför hög grad ska ifrågasätta vad politiker till vänster egentligen gör med våra skattemedel.

Det är i vanlig ordning vi måste inse att vi inte kan ha en rörelse som mer eller mindre prenumererar på makten vid silverfaten längre. Så fort de bjuds in ställs det till med kalas på håvorna som ingen eller få har godkänt. Att gräva i det lär inte bli lättare med en passiv journalistkår, zombifierad väljarkår som röstar likadant som förut och kallar det ”övertygelse” eller vänsterpolitiker som dribblar med siffrorna för att förvirra och försvåra. Dags att vakna svensk, det är trots allt dina pengar det handlar om.

Sverige står inför många utmaningar som alla kommer att kosta pengar. Stora investeringar i det som ska skapa jobb, utbildning och arbetsträning för att nämna några områden. Att då slösa pengar i onödan på projekt som Projekt Malmö är utmanande. Foto: By Ausecure – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45558026

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster, från Socialdemokraterna till KPML(r), till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Bidrag passiviserar – den sanningen tror jag delar av svensk vänster också ser. Därför måste lösningen bli temporär dvs tidsbegränsas och också ses till att dras ner till ett absolut minimum då alltför många andra nödvändiga investeringar knackar på dörren.

Istället tycks debatten och framför allt åtgärderna gå mot en helt annan utveckling. Här tricksas och trollas med skattebetalarnas pengar, allt därför att misslyckandet är totalt. För många som inte kommer att få jobb vare sig nu eller i framtiden, är ett av grundproblemen. Substitutet bidrag blir på det sättet institutionaliserat och snart regel snarare än undantag. Det gör er till ohotade kandidater till priset.”

De har fått nog men det gör inget för det har jag också

De säger att de har fått nog och tänk, för en gångs skull håller jag med. För jag har också fått nog, men inte av samma skäl som dom. Jag har nämligen fått nog av dom, inte av vad dom försöker vända sig emot. För de 47 svenska artisterna och politikerna som i ett upprop (Aftonbladet; Archive) hade fått nog, hade i själva verket fått nog av de migrations- snåla vindar som nu blåser över landet. Själv har jag nog mer fått nog av dom och deras inställning.

Förutom de uppenbara känslomässiga strängarna man i vanlig ordning spelar på till dess inget öga längre är torrt. Här ska det spelas på alla nervtrådar man kan hitta och snart sitter väl alla godhetsapostlar och snyftar ikapp med texten. Trots dessa fina intentioner som att döda ett land inifrån, finns här ingen ansats till en nykter inställning i frågan. De 47 kör på som om inget hade hänt och som om inget de säger kommer att få några som helst konsekvenser.

Tänk om de hade inlett med en vettig analys t ex. USA och Ryssland utkämpar just nu ett kallt krig som är med djupfruset än på länge. Som ett direkt resultat har Syrien dragits in som en bricka i ett spel. Situationen har förvärrats än mer av att länder som Turkiet och Saudiarabien gör anspråk på att bli regionala stormakter och man har därför i hemlighet hjälpt en massmördarsekt som IS. Allt detta för att destabilisera regionen och därmed kunna gripa tag i situationen själva.

Ett klot som far in i käglorna är allt som behövs för att fälla alla om den är tillräckligt välriktad. Likadant med samhällen där allt faller om ett ”välment” bowlingklot skickas in. Konsekvenserna kan bli både stora och ödesdigra men sånt bekymrar förstås inte fanatiker Foto: Wikimedia Commons

Hade man gjort denna delvis mer komplexa situationen tjänsten att göra en analys, hade man också kommit fram till andra slutsatser. Sverige kan inte ensamt ta på sig ansvaret för flyktingarna. Ryssland, USA, Saudiarabien och Turkiet bord bära ett mycket tyngre lass än idag. Många menar att Turkiet redan gör det men de är samtidigt faktiskt de som gör en dålig situation värre med flyktingar som resultat. Men ingen ansats till analys alltså, istället präglas debatten av samma ”alla ska hit”-inställningen som är så orealistisk.

FN har ju genom UNHCR, organet som administrerar flyktingkatastrofer i världen, pressat på Europa och Sverige att ta emot fler och fler, men samtidigt varit märkligt undfallande vad gäller samma krav på länder i regionen och USA och Ryssland. Hur vore det om artikelförfattarna frågade sig hur detta går ihop. För mig handlar det om att vi under inga som helst omständigheter ska ta ensamt ansvar, för FN tycks dumpandet på Europa och EU vara regel snarare än undantag.

Nästa fråga som inte heller den besvaras av artikeln är hur vi ska ha råd med allt detta. Eftersom en av de 47 är Henrik Schyffert är det säkert så att han har en ny fiffig idé (Expressen; Archive) om hur detta ska gå till. När han talar om en kostnad per innevånare på ca 500 :-, talar mer realistiska beräkningar (Metro; Archive) om åtminstone 50 Miljarder per år troligen än mer. Kan man ens diskutera med personer som har en sån inställning till debatt och fakta?

Artikeln säger inte heller något om hur man ska lösa problemen med utanförskap och det som följer av detta med radikalisering. Hur många fler som Abo Raad (Expressen; Archive) kan vårt land tåla och hur många fler ska dödshotas innan artikelförfattarna är nöjda? Det lite paradoxala är ju att om frågan kom upp skulle de flesta av debattörerna  frenetiskt försvara hbtq-personer, men troligen också personer som Abo Raad trots att delar av hans hets (Gefle Dagblad; Archive) faktiskt riktas mot just hbtq-personer(!).

Man ska aldrig dra alla över en kam men vissa imamer är inte fullt så toleranta som godhetsrörelsen kanske önskar. Ändå försvarar just denna rörelse både hbtq-personers och muslimers rätt. Hur det logiskt går ihop återstår att utröna. Foto: Wikimedia Commons

Man hade önskat att han hade varit en isolerad företeelse med en ensam imams kamp mot verkligheten men tyvärr så är inte detta fallet. Tvärtom har hans irrläror (Gefle Dagblad; Archive) spritt sig i församlingen och också i sociala media. Så frågan till de 47 blir helt enkelt om de är beredda att acceptera mindre frihet i vardagen som en indirekt konsekvens av sin egna blindhet inför verkligheten. Kanske lite tvångskonvertering eller hotet om att få både sina eller närståendes halsar avskurna kan få dem att inse (?).

Men de kommer kanske att påstå att det är enstaka exempel som inte bekräftar den större verkligheten. Jaså, jag skrattar lite sardoniskt, för uppenbarligen har de i så fall inte brytt sig om att läsa vare sig Zeliah Daglis eller Amineh Kakabavehs debattartiklar som talar om något helt annat.

Den enkla sanningen är att om man inte har smakat på utanförskapet eller har sett det, och det gör man inte från ett Södermalmsperspektiv, kan man inte heller ha en åsikt i frågan. Felet är att detta är en liten isolerad elit som inte bor eller lever det liv andra gör. Det är så att säga själv pudeln kärna i utanförskapets Sverige, viss bor där och andra här. Aldrig mötas de två och ingen förstår den andres förutsättningar, men åsikter om den andre kan man ha. Märkligt det där.

För ett jättelikt utanförskap är det enda vi hittills har lyckats att skapa. Små och stora samhällen som öar i en ocean där alla lever isolerade från det omkringliggande. Det tydligaste exemplet på det är att det svenska samhället och dess myndigheter (Expressen; Archive) inte längre kan nå in i dessa utanförskapsområden. Istället finns där en alternativ ledarstruktur som inte innefattar det svenska. Är det verkligen detta man vill se och döma folk till?

När folkgrupp ställs mot folkgrupp och polisen mitt emellan, har något i samhällets fibrer brustit. Sverige är på god väg mot detta och medicinen heter inte ”än mer invandring” utan ”aktiv integration” och ”hopp om en framtid”. Fotot är från kravallerna i Brixton 1981 och kommer från Wikimedia Commons

Det finns alltså många obesvarade frågor och också fler än de jag har ställt. Men i sin mission att förstöra landet inifrån är de 47 knappast ensamma. Miljöpartiets våndor inför den nya politiken är omvittnad (SVT; Archive), men nu börjar det också knorra inom leden för Socialdemokratin. Den 22 personer långa listan över Socialdemokrater som nu också gör ett upprop (Aftonbladet; Archive) mot samma snåla migrationspolitik, menar i Aftonbladet att Stefan Löfven nu gett upp visionerna för att istället anamma Sd:s.

Ingen dålig analys så långt, det är sant att Stefan Löfven nu har börjat föra en politik klart inspirerad av Sd och att han därmed är en fascist enligt sin (Aftonbladet; Archive) och Henrik Arnstads definition. Det enda man undrar i det sammanhanget är varför Henrik Arnstad nu inte skriver en ny krönika om Stefan Löfvens fascistiska politik (DN; Archive). Men socialdemokraterna som har undertecknat uppropet mot migrationsstoppet har precis som de 47 lika mycket tankeförmåga som trädgårdstomtar.

För bristen ligger återigen i att man resonerar känslomässigt istället för förnuftsmässigt. Ingenstans någon analys, ingen hänsyn till konsekvenserna och ingen som helst ansats att beskriva kostnaderna eller vad dessa får för konsekvenser för skattebetalarna. Återigen är det som om pengar bara uppstår ur tomma intet eller att lite svältande pensionärer (SVT; Archive) får vi väl alla räkna med.

Det är den här typen av oärlighet i debatten som gör att jag har fått nog. Nog av dem som ser både välfärd och det som gör att den fungerar som något värt att offra. Jag har fullständigt fått nog av deras nära nog frireligiösa trossatser som likt dogmerna på inkvisitionens glada dagar aldrig får ifrågasättas. Fått renons på hur illa underbyggda deras argument är när de med tårfyllda ögon talar om människors öden, men glömmer de öden de skulle kunna skapa med sina förslag.

Hur de fanatiska ska få alla bitarna på plats utan att behöva använda slägga eller rasera samhället inifrån kan nog inte ens Apollos orakel svara på. De slänger bara ur sig sina fantastisk historier utan att ens betänka konsekvenserna. Det blir lätt så när man är fanatiskt övertygad. Foto: Louis Jean Francoise Lagrenée: ”Alexander Consulting the Oracle of Apollo”; Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är rätt naturligt att zeloter aldrig övertygas om hur fel de har med det de säger. Varför har annars termen ”zeloter” blivit både klassisk men också synonym med godhetsrörelsen? Jag har inget emot godhet, inget är svart eller vitt, men jag har väldigt mycket emot konsekvenserna av deras förslag. Det gör dem till fullfjädrade kandidater till priset.

Enögdhet och mediedramaturgi

Svenska journalister försöker ju som vi alla vet att spela objektiva. Det är de inte utan istället blir resultatet oftast bland det mest enögda som går att uppbringa. Så långt är inget en nyhet eller på något sätt sensationellt. Det som däremot är sensationellt är hur lite de är beredda att inse eller ens se det uppenbara. Det blir helt enkelt tilt innanför skallebenet när journalister ska börja ifrågasätta sin egna syn på verkligheten och den egna agendan. Det blir kort och gott syntax error i programmet.

I tisdagens Rapport var  det just så, man slog nytt rekord i ren galenskap därför att agendan som man ville torgföra redan var satt. Man ville framföra ett budskap, alltså vinklade man det så att det hela gick fram. Mottagaradressen hette godhetsapostlarna som antagligen satt hemma och darrade av harm. Länken hittar du här under och åtta minuter in i programmet handlar ett reportage om flyktingar (vad annars!). Dramaturgin är upplagd så att den som beter sig som vissa utpekade länder bör skämmas ordentligt.

Det börjar alltså ungefär 8 minuter in i programmet där fokus sätts på Estland. Lisbeth Åkerman sätter genast ribban, genom att berätta att landet under de senaste åren nästan inte tagit emot några flyktingar alls riktas kanonsalvan in. För att förstärka det hela läggs en extra betoning på ord som ”knappt”, ”Alls”, ”trots det” och ”stängsel” som för att dramat ska bli extra upprörande. Understrykandet har en poäng, man ska styras känslomässigt.

När svensk media sätter fokus på vissa ämnen blir det genast per automatik endimensionellt. Ett sånt är migrationsfrågan där de miljöpartistiska journalisterna alltid ska utmåla alla med en kritisk syn som satan själva. Det är nog lättare för humlan som inte borde kunna flyga att göra det ändå, än att få till en debatt där fakta behandlas för vad det är. Foto: By jeffreyw – a little better, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=23089360

Pulsen höjs, alla med vänsteråsikter har nu vässat öronen och vädrar morgonluft. Man kan riktigt  känna blodvittringen i vattnet. För att ytterligare visa hur djävligt allt är, berättar man att nu bygger Estland ett flera mil långt stängsel mot Ryssland för att hejda flyktingarna. Så börjar reportaget signerat Hasse Svens. Ingenstans nämns att ett land har rätten att värna sina gränser eller att det är myndigheternas uppgift att se till att försvara dessa med militär makt om så behövs. En poäng som vi i Västeuropa har missat för övrigt.

Hasse Svens fyller i där Lisbeth Åkerman har lämnat över. Också han använder betoning på ord som vägledande för att få ett budskap att gå fram. Här finns också hårda fakta. Mohammed Hanafi som intervjuas i reportaget kan berätta om sin dramatiska flykt genom Ryssland för att kunna komma till Estland. Han tvingades fly från gränsvakter och simma i iskallt vatten över gränsen. Allt för att nå friheten men de dumma esterna säger genom sin talesman Janek Mägi att det är för att stoppa flyktingarna som man bygger hindren.

Korrespondenten missar därmed flera viktiga poänger. Exempelvis har han inte hört den debatt som rasar i Finland om att Putins Ryssland (Yle) medvetet skjutsar över flyktingar som vistats i landet under flera år trots att Hasse Svens bas är just Finland. Anledningen till förfarandet skulle vara att ryssarna vill testa Finlands gränsförsvar och hitta de svaga punkterna för ett eventuellt anfall. Varför skulle inte Estland resonera likadant eller misstänka att problemet med gränsöverträdelser hade samma skäl där som i Finland?

Nästa poäng som också reportern missar är att om Ryssland blandar sig i konflikten i Syrien med direkta militära insatser och därmed skapar en andra flyktingvåg på den som redan har drabbat väst, har man då inte också ett ansvar att ta om hand om det som blivit resultatet? Här drabbas alltså vi i väst av något de i Ryssland i varje fall delvis är ansvariga för, men det ansvaret avsvär man sig!

Det man inte vill se finns ju inte och finns det ändå så kan man ju alltid använda dem till att testa t ex gränsförsvar. Så tycks herr Putin resonera enligt finska och kanske också estniska forskare. Ett faktum som magiskt förbigår SVT när deras  propagandamaskin går igång Foto: Wikipedia

Ett alternativt sätt att se på det som händer hade varit om Hasse Svens hade sett att man kanske skickar över de som har sökt sig till Ryssland. Många gånger trots att de har vistats i landet i flera år, något som faktiskt bryter mot flyktingkonventioner. När sedan problemet blir Estlands och man reagerar som man gör, då är Hasse Svens där med sina pekpinnar och något naiva svenska syn på verkligheten. För att inte tala om den enögda bild han sen tecknar.

I denna ingår bland annat att påpeka att man förbundit sig att ta emot 349 kvotflyktingar till landet, men hittills inte tagit emot en enda . Ändå har estländarna mage att i bild manifestera sina protester mot att landet nu tar emot flyktingar alls. Detta utan att reflektera över landets historia och erfarenheter av hur andra människor har kommit dit som ”vänliga besökare”, men inte varit fullt så vänliga som de velat påskina. Återigen skapas alltså en poäng genom att bortse från alla fakta i målet.

När Hasse Svens pekoral till sist klingar mot en slags final ljudligt ackompanjerad av pålagd musik, kommer så dödsstöten för trovärdigheten i SVT:s förmåga att ens förmedla reportage på ett objektivt sätt. Dödskyssen levereras av Mohammed Hanafi själv när han berättar att hans Syriska hustru, som för övrigt inte får uttala sig själv (!), tycker att det borde få komma fler. Inte för att det är humant, utan därför att det vore trevligt med fler som likt henne bär slöja.

Ytterligare en faktor som Rapport alltså missade. En man och hans familj i ett främmande samhälle och receptet är att fler ska vara som hans hustru dvs beslöjade. Om man har en historia som Estlands av ständiga ockupationer, befolkning som har blivit deporterad av sina nya herrar och fått sin nationalkänsla trampad på, reagerar man oftast på samma sätt – man protesterar. Har man dessutom utsatts för en medveten kampanj av försök till förryskning, kanske man inte längre är lika mottaglig som Hasse Svens och Rapport vill.

Främlingen ses med både oro och misstänksamhet och en sån faktor som att vilja stöpa om samhället efter sina ideal spär på fientligheten och inte undra på det. Det finns trots allt en hel del människor i det estniska samhället som inte bara har släkt som utsattes för detta oerhörd med start 1940, utan som också kommer ihåg känslan av ofrihet och förtryck.

Få i Estland har glömt den stora ondskan landet utsattes för i kölvattnet på Molotov-Ribbentroppakten och den ockupation som följde. Här en propagandaaffisch från landet som säger ungefär: ”Fredskrafter är oövervinnerliga”. Med ”fredskrafter” menade man förstås den ”trevliga” ockupationen landet utsattes för som bl a ledde till att 50 000 ester tvångsomflyttades till Gulag. Foto: Wikimedia Commons

För när dåvarande Sovjetunionen påbörjade sin ockuperation av Estland 1940 med påföljande massdeportationer som följd, är det få i dagens Estland som har glömt. Dessa kan du läsa om i länken här under. Inte heller har de glömt det svek som beseglade deras öde i femtio år när Molotov-Ribbentroppakten (Levande Historia) undertecknades bakom deras rygg av Sovjetunionen och Tyskland.

Klicka för att komma åt brott-mot-manskligheten-under-kommunistiska-regimer-forskningsoversikt.pdf

Den detaljen missade alltså både Rapport och Hasse Svens och frågan är om alla dessa missar är avsiktliga eller om det rör sig om ren inkompetens. Men det slutar inte med det. Att helt och hållet missa den delvis parallella debatten som pågår i grannlandet Finland som Svens använder som bas för sin korrespondentverksamhet i närområdet, tyder på att de uppenbara missarna faktiskt skulle kunna vara medvetna och beräknade.

Reportaget spelar på känslomässiga strängar såväl som faktavidriga och slutresultatet är en bild av en nation som saknar både empati och hjärta. Kanske en lite förhastad slutsats om man hade valt att se till all fakta istället för viss. Men man vill alltså framföra ett redan från början bestämt budskap – ”alla säger att det är viktigt att ställa upp och hjälpa till, men få andra än Sverige ställer upp när det behövs”.

Trots den negativa bilden jag beskriver är jag ändå tacksam. Nu finns inte längre någon tvekan om att SVT har en agenda och att den knappast är objektiv. Tydligare än den bilden som framtonar i reportaget kan man inte göra den och Rapport, SVT och den journalistkår som jobbar där har därmed avslöjat sig för vad de är – subjektiva med en klart uttalad agenda.

Deras hela värv bygger på att skapa bilder och illusioner av verkligheten genom att helt enkelt plocka väl valda delar av denna och tala om den som ”sanningen”. Förvrängda fakta kan dock aldrig bli annat än den förbannade dikt och lögn den är. I dagens medievärld står svenska journalister ut som en förebild i den kamp som pågår mot verkligheten och till den skaran hör definitivt SVT och Rapport efter detta reportage.

Journalister i Sverige 2016 ser mer sig själva som människor ämnade att skapa illusioner av verkligheten snarare än att rapportera den. Förvrängningar, utelämnande av avgörande fakta och ett ensidigt perspektiv är alla de metoder de använder och som i Rapports fall är det övertydligt Foto: By Chambermagic – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=18107432

Här har man ju anammat en väl beprövad metod från länder som Sovjetunionen och Nordkorea. Plocka bort ”irrelevant” fakta som inte hör till saken, sätt dig till doms över vad som är ”irrelevant” och forma till sist nyheten på falska eller delvis falska premisser. Jag trodde vi hade kommit längre än så, men tydligen är journalistik i Sverige 2016 liktydigt med Pravda 1934.

Kanske då rätt passande att också de som ska granska övertrampen nu fullständigt har genompolitiserats och därmed gett upp kampen mot fördumningen som pågår i Svearnas land. Ledamöterna i nämnden som är satt att granska i Granskningsnämnden (Dagens Media) är ju nämligen politiker utsedda av regeringen och därmed också lojala med den hand som föder. Tur för SVT, annars hade de ju legat riktigt illa till vid en anmälan.

Löjesguiden nominerar för en gångs skull inte regeringen utan deras underhuggare SVT till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Oberoende? Skämta inte med oss!”

Tio små rasifierade kukbärare

I vår tid får man inte säga vissa saker så ”rasifierade kukbärare” är en omskrivnig för titeln ”Tio små negerpojkar” av Agatha Christie. Konstigt nog får titeln användas trots sin uppenbara ”rasism”, men inte helt. I nytryck heter den plötsligt ”Och så var de bara en”. Originalets titel på engelska är så afrofobiskt, en helt felaktig term men det är ju så det brukar heta, att jag inte ens vågar skriva den. Dom som marscherar kan ta illa upp.

I boken dör karaktär efter karaktär under mystiska omständigheter till dess bara ett fåtal förskräckta finns kvar. Nu har bokens handling fått en verklig uppföljare i Mp. Säkert har Christies roman redan nu tagits bort från bokhyllorna (SVT; Archive-länk) av de rättrogna, ändamålen helgar ju alltid medlen och man är ju inte främmande för lite censur i den godhjärtade rörelsen. Att det beteendet påminner om och har paralleller till tidigare historiska händelser avskräcker inte. Är man godhjärtad har man ju den moraliska rätten.

Det gick illa för de tio små rasifierade kukbärarna i berättelsen, men det håller på att gå lika illa för Miljöpartiet. Skillnaden är att nu är den ingen berättelse utan rena rama sanningen. För ibland överträffar verkligheten faktiskt dikten. Foto: Wikimedia Commons

Miljöpartiet är annars rörelsen som inte verkar må så bra internt. De två kloakrören Åsa Romson och Gustav Fridolin har sett till den saken tillsammans med ett antal andra medlemmar. För inte bara har de misslyckats i snart sagt varje fråga, de har inte heller lyckats så vidare bra som ministrar i regeringen. Först var det Fridolins löfte om att fixa skolan (Aftonbladet; Archive-länk) på hundra dagar, de har nu blivit över fyrahundra utan att lösningen har synts till.

Sen misslyckades man i brunkolsfrågan (Aftonbladet; Archive-länk), i Brommafrågan (DN; Archive-länk) och i migrationsfrågan (DN; Archive-länk). I Brommafrågan fick man till och med kritik bl a från medlemmar i partiet från Gotland (HelaGotland; Archive-länk). Den interna kritiken var dock värst i migrationsfrågan. Somliga (Expressen; Archive-länk) ville till och med att partiet skulle lämna regeringen på grund av överenskommelsen. Kritiken mot deras naiva syn i migrationsfrågan kom också från andra (Dagens Opinion)

Mp är med andra ord ett sargat parti men det är också ett parti som håller på att falla sönder inifrån. Ett sånt tecken brukar vara när medlemmar lämnar det sjunkande skeppet. Först var det Christian Valtersson (DI) som lämnade sin tjänst i regeringskansliet i protest mot migrationsuppgörelsen. Flera andra medlemmar har lämnat partiet av samma skäl. Nu har också den färgstarka kommunalpolitikern Josefin Utas (Expressen; Archive-länk) beslutat sig för att helt lämna partiet men av helt andra skäl än Valtersson.

Det talas inte bara om svek utan också om en förvrängd verklighetsuppfattning och åsiktsmonopol där samtalet har dött därför att man inte tillåter avvikande åsikter internt. Josefin Utas menar i sin artikel att i Mp har jämställdhetssträvan blivit feminism och identitetspolitik har blivit en politik där individer anses vara representanter för olika grupper. Dessutom har Ett allmänt grönt fokus blivit till storstadsfokus. Ooops, skeppet kantrade visst lite till nu.

Skeppet har kantrat och ett parti är på väg mot botten. Inget jag sörjer, snarare tvärtom. Ju fortare Mp försvinner ur svensk politik desto bättre. Det sorgliga är bara att de fortfarande sitter i regeringen Foto: Wikimedia Commons

Inte undra på det kanske, i sin iver att söka en ny väljarbas har man ju alienerat den gamla men också sett till att  bedriva en politik många grupper känner sig ordentligt främmande inför. Att utgå från vad folk tycker på Södermalm är inte bara inskränkt, det blir i längden mycket kontraproduktivt. För Södermalm är inte hela landet, det är just bara Södermalm. Partiet har egentligen släppt allt som har legitimerat deras existens om en sån någonsin fanns, och ersatt den med något som utgår från fel premisser.

Men vänta, det blir ännu bättre. En av partiets verkliga kap var Bertil Torekull – före detta chefredaktör för SVD. Han har fungerat som medierådgivare och varit den som har lärt Fridolin alla medietricks. Hans kontakter i mediebranschen har säkert också kommit till nytta. Men han har också varit något annat, en svuren kritiker av dels Åsa Romson och dels partiets utveckling/avveckling.

I följande artikel (Expressen; Archive-länk) från slutet av förra året menade han till och med att ett bondeoffer av Romson var nödvändigt. Flyktingfrågan stod i centrum och den sved. Allt hade gjorts fel och besvikelsen gick inte att ta miste på. Torekull var annars en av dem som ville sätta stopp för migrationen vilket han ventilerade än tidigare i en debattartikel (Expressen; Archive-länk).

Det var då som Utas tes där det demokratiska samtalet istället blivit ”en kamp om att ge plats åt ”rätt” åsikt och försök trycka undan den som anses fel” visade sig för en av de första gångerna. Reaktionen på Torekulls artikel och kritiken som följde blev nämligen högljudd. Vissa medlemmar och aktiva frågade sig tom om han inte borde ha uteslutits. Så mycket för det demokratiska samtalet i det partiet alltså. Istället avslöjades på ett brutalt sätt synsättet ”du-får-säga-vad-du-vill-så-länge-du-håller-med-mig”.

Samtal och debatt har pågått så länge människan har kunnat forma ord till meningar. Med tiden har vi utvecklat konstarter som retorik men nu tycks denna ersättas med ett simpelt ”håller du inte med mig kan du hålla käften”-perspektiv. En konst som miljöpartiet tycks ha anammat fullt ut Foto: By Anonymous – http://www.e-codices.unifr.ch/de/csg/0602/298/small, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=14861493

Partiets migrationspolitiske taleskvinna – Maria Ferm (Expressen; Archive-länk)  – menade till och med att Torekull borde lära sig av Raoul Wallenberg. De två händelserna går naturligtvis inte att jämföra men vad gjorde väl det. Vill man skapa en poäng trollar man med knäna som det troligen heter inom miljöpartiet. Att rätta till historien för att passa de egna syftena ingår ju ett partis arsenal. Det är dock djupt oärligt att som hon göra jämförelsen som har lite eller inget med varandra att göra.

Hennes uttalande kan möjligen ses som ett utslag av den historierevisionism som alltför länge har präglat Miljöpartiet. Det kan också ses som ett utslag på hur slarvigt förhållandet mellan ledande personer i partiet och historiska fakta är och det är också det djupt störande. Den historiskt ensidiga synsättet som partiet har lagt sig till med har ju till och med lett till att Sverige har erkänt ett land (DN;Arhive-länk) som aldrig har funnits och som dessutom har skänkt Gazremsans Hamas legitimitet.

Samma Maria Ferm har ju fått lite av en revansch som ändå är en pyrrhusseger. Hon har ju fått regeringens uppdrag att ta fram en plan över lagliga flyktvägar (Dagen; Archive-länk) genom Europa för migranter som söker sig hit. Mottagandet ska alltså återupptas är det tänkt. Arbetet ska ta två år och under den tiden hinner säkert mycket ändras, det är ju det som är utvecklingens aber. Ett sånt hinder är att NATO nu planerar att sätta in krigsfartyg för att patrullera och stoppa båtflyktingar (DN; Archive-länk) på Egeiska Havet.

Tiden rinner alltså ut för Miljöpartiet. Fel frågor, fel utgångspunkter, fel antaganden, fel sätt att hantera debatten och frågorna och fel sätt att hantera den interna kritiken. Ett parti som inte tillåter en debatt och en ändring av den politiska riktningen i de egna frågorna är inte ett demokratiskt parti. Det är kanske inte ens ett parti utan rent av en organisation som bygger på åsiktsförtryck och anti-demokratiska ideal.

Kritik är ett symptom på att något är fel och bör därför diskuteras – det görs inte. Debatt är sunt, istället undertrycks den. Åsikter i frågor tycks huggna i sten och får inte ifrågasättas. Kritik mot ledarskap och sätt att hantera tolkas som illojalitet och snart har man en slakt- stämpel i pannan. Är det konstigt att detta parti har blivit som en fristående parodisk uppföljare betitlad ”Tio små rasifierade kukbärare”?

Obrottslig lojalitet och underkastelse inför överhögheten är bara tecken på att man har lite eller inga argument kvar utom de som bygger på fruktan och lydnad. I alla tider har samma metoder använts för är man inte med är man ju genast emot. Miljöpartiet skiljer sig inte nämnvärt i det hänseendet Foto: By Maître de la Mazarine – Ricoldo de Montecroce, Liber peregrinationis. Bibliothèque nationale de France, Département des Manuscrits, Division occidentale, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4993489

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har ersatt ett dåligt synsätt med ett mycket mer osunt, ni har alienerat centrala väljargrupper från att ens känna den minsta sympati med er och era åsikter. Ni har också förlorat strid efter strid. Ett sånt parti visar naturligtvis upp det som är sönderfallets främsta och sämsta kännemärke – den politiska kannibalismen. Det är alla de här egenskaperna som tillsammans gör er till utmärkta kandidater till priset.”

Regeringskris?

Sverige kan ha en annalkande regeringskris på gång. Inte mig emot, det är i så fall Miljöpartiet som skulle tåg ut och vad jag tycker om dom ska jag inte uttrycka i ord. Själv ser jag det helt enkelt som det bästa som skulle kunna hända. Brytningen S+MP är till och med något som borde hänt förra året efter Åsa Romson berömda tal i Almedalen.

Den nya situationen som har uppstått i kölvattnet på regeringens beslut om migrationsstopp där det visade sig att frågan har splittrat Miljöpartiet långt ner i maskrosrötterna. Läs mer om upproret i artikeln (unvis.it) i Expressen. Det har gått så långt att medlemmar har lämnat partiet som ges exempel på här i Expressen (unvis.it). Den alltid lika suveräna bloggaren Fnordspotting har skrivit om miljöpartiets nya dilemma.

Frågan är om inte avgasrören i MP har hamnat ur askan i elden. Överenskommelsen med s i migrationsfrågan kan bli en Pyrrhusseger som får partiet att åtminstone lämna regeringen och kanske också spricka. Foto: ”DandelionFlower2” by UpstateNYer – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Det interna upproret har nu nått regeringskansliet. Chrisitian Valtersson har hittills varit politisk sakkunnig i statsrådsberedningen för Miljöpartiet, det är han inte längre. På grund av överenskommelsen lämnar han nu posten, DI har skrivit mer om händelsen. Händelsen visar alltså att detta inte bara är ett problem som handlar om väljarna och medlemmarna på lokalt eller ett individuellt plan.

För partiledningen kommer det nu som en obehaglig överraskning att sprickan går hela vägen upp i partitoppen och att folk dessutom går så här långt i sitt motstånd. Det skulle till och med kunna visa sig att partiet håller på att spricka inifrån över frågan. Den klara skiljelinjen går ju mellan pragmatiker som ser makten som det viktigaste och de som ser principerna och sakpolitikens innehåll som det viktigare.

De båda avgasrören Åsa Romson och Gustav Fridolin välkomnar säkert inte nyheten. De båda är starkt ifrågasatta efter överenskommelsen men också för andra saker. Utåt försöker man att hålla en god min men inåt och också utåt från vissa håll, har det ibland låtit annorlunda. Bertil Torekull var en av dem som tog bladet från munnen angående Åsa Romson och han gjorde det publikt i Expressen (unvis.it). Kritiken efter artikeln var stenhård men mot Torekull, inte Romson.

Också inom mer militanta falanger inom miljörörelsen har framför allt Åsa Romson fått klä skott för kritik. Det har bland annat hetat att hon har talat med kluven tunga när hon har föreslagit mjukare linje när hon har argumenterat för en senareläggning av avgaskraven än vad som har varit EU-kommissionens linje. Mer om den saken kan man läsa om i Miljöaktuellt.

De mer militanta inom miljörörelsen är också på marsch. Man menar dels att miljöpartiet har sålt ut sina värderingar och från andra håll hörs signaler om svek i sakfrågor som utsläppen. Foto: Wikimedia Commons

Regeringsmakten kan alltså ha visat sig bli en Pyrrhusseger (Wikipedia) för Miljöpartiet. Priset kan ha blivit för högt och nu gäller det för de två avgasrören att visa ledarskap om man ska kunna hålla ihop det som återstår av partiet. Hittills har dock ingen av dessa visat ett enda tecken på förmågan att leda så oddsen är nog ändå rätt låga om striden skulle trappas upp.

Hittills har ju ”ledarskapet” visat sig något valhänt. Åsa Romson har gjort det ena mer förvirrade uttalandet efter det andra, exempel här (unvis.it) från SVD. Gustav Fridolin har mest sysslat med plakatpolitik och att dölja det faktumet att han misslyckats med skolan som han lovade att fixa på 100 dagar. Mer om det misslyckandet på Expressens debattsida (unvis.it).

Ett  sånt parti i regeringen är enligt mig så pass magstarkt att det bästa som kunde hända är just att Miljöpartiet lämnar regeringen och att Löfven söker andra krafter att regera med. Den här gången bör hans utgångspunkt vara partier som är beredda att ta ansvar för landet istället för att slita sönder det med felaktig politik. Något som utesluter både MP och V. Men kanske kommer tomten nu med en förtida julklapp, Miljöpartiets uttåg vore det bästa som kunde hända i varje fall i min värld.

Miljöpartiet har ställts inför en rätt trasslig situation. Man måste bemöta och lugna kritikerna samtidigt som man ska leva upp till det som just för kritikerna är det oacceptabla. Mitt i soppan ska två avgasrör som hittills inte visat större ledarförmåga styra upp ett parti i fritt fall. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Regeringsmakt är detsamma som ansvar, något ni har visat ett klart underskott på. Där det borde funnits kunskap finns plakatpolitik, där det borde funnits ansvar finns tramsigheter och där det borde finnas insikter finns verklighetsförnekelse. Tre faktorer som borde utesluta er från all makt men ändå inte gör det. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

Exit Miljöpartiet?

Det är inte alltid det bästa att sträva efter att skapa en regeringskris. Samtidigt är det inte bra att ha ett parti som Miljöpartiet i regeringen. Ett sämre rustat parti för att ta ansvar för landet är svårt att hitta ens i historien. Under det år regeringen har suttit är det just Miljöpartiet som hela tiden har utmärkt sig på ett negativt sätt. Det blir lite grann som att välja mellan pest eller kolera med andra ord.

Miljöpartiet var innan uppgörelsen helt inställda på att det fanns egentligen ingen gräns för hur många flyktingar vi kunde ta emot. Nu har de inte bara tvingats till en eftergift i den frågan utan också i en rad andra frågor. En sån är införandet av kontroll av ålder på ensamkommande flyktingbarn som förut var tabubelagt att ens diskutera, nu är det hindret undanröjt eftersom partiet har fått ge med sig.

Samtidigt som partiet går med på det som man aldrig hade gått med på för en månad sen, flaggar man för att deras gräns för kompromissvilja nu är nådd. Fler eftergifter är helt enkelt inte möjliga, men samtidigt flaggar statsministern för att fler åtgärder är nödvändiga. En sån åtgärd är än mer övervakning på nätet via så kallade trojaner, mer om detta på Europaportalen.

Den trojanska hästen är bara till namnet förebilden för de programfiler som kallas trojaner och som kastas ut på nätet för att spionera och rapportera. Nu vill statsministern fixa fler för att övervaka de oskyldiga men missa de skyldiga. Foto: ”Giovanni Domenico Tipeolo, Procession of the Trojan Horse in Troy. 1773.” by Giovanni Domenico Tiepolo – http://latin.bestmoodle.net/index.php/legenda/2006/ . Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Massövervakning med andra ord, något som drabbar både skyldig men också oskyldig är alltså statsministerns svar på de misstag han och hans parti tidigare har begått. Han må kalla oss alla naiva för vad han själv har ställt till med, han kan gärna få föra samma politik som SD som han tidigare kallade rasistisk men som nu duger. Själv har jag för länge sen gett upp på ett parti och en regering som mist all politisk kompass och som inte längre är regeringsduglig.

Det lite olustiga är dock att nu tycker denna inte min statsminister, att det är dags att straffa alla för den politik och de konsekvenser av den som han själv är ansvarig för. Att övervaka på nätet är kontroversiellt, men att göra det via sociala media och andra kommunikationskanaler där vi umgås är smaklöst.

Ja, jag vet att vi redan är kontrollerade på nätet till exempel genom IPRED-lagen (DN; unvis.it) och genom FRA-lagen (DN; unvis.it) men det här är något som öppnar upp en helt nytt dimension i övervakningssamhället. Båda lagarna är kontroversiella som det är, men nu går man alltså längre. Problemet med förslaget är att den straffar de oskyldiga men fångar inte många av de skyldiga, de kommunicerar bland annat genom chat på spelprogramssidor som ofta slinker under radarn.

Att skicka ut spionprogram som trojaner är något som vi mig veterligen inte har sett förut. Förslaget väcker också frågor om inte bara övervakning utan också om integritet och säkerhet för den enskilde. Också här har Miljöpartiet bytt fot eftersom man tidigare har varit försvarare av friheten på nätet, nu har man blivit dess dödgrävare. Det är alltså många saker partiet har kompromissat om och som nu stavas ”för mycket”. En kompromiss till och miljöpartiet har knuffats över gränsen till vad de kan acceptera.

Det är en inte fullt så harmonis om än lustiger dans vi nu kan beskåda. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet gör sitt yttersta för att få det att framstå som om man tar ansvar när sanningen är att de fortfarande inte förstår ordet. De för ett annat partis politik, ett parti man för lite sedan tog avstånd från Foto: ”NWFusionPaquitaPas2” by Lambtron – Own work. Licensed under CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

För partiet med hög svansföring har det till och med gått så långt att man har pinkat in ett territorium man har fått överge. Gustav Fridolin gästade t ex i gruppen Partiets låt ”Pinsamt” där han sjöng ut mot rasismen och murarna. Textraderna i refrängen blev klassiska:

Pinsamt! ”Flyktingpolitik”
Skitsnack! och brun statistik

Pinsamt! och ignorant
Dom bluffar och ljuger
tills lögnen blir sann

Pinsamt! hela eran politik är
skitsnack! och brun retorik

Pinsamt! om vi kapitulerar
när nya fascismen blir
normaliserad.

Efter det gick det utför och nu tvingas han och de andra att äta upp de där orden genom att föra den politik han anklagade andra för att bedriva. ”Brun statistik” har blivit synonymt med Löfven men också Fridolin och Romson. Den senare stod ju dessutom och hulkade på presskonferensen och visade därmed att ansvar för landet fortfarande inte är partiets starkaste gren. I följande Expressen-artikel (unvis.it) kallas beteendet till och med ”oproffsigt”.

Hela denna soppa visar som vanligt entydigt en sak, regeringen Löfven bör omedelbart avgå eller ombildas helst med miljöpartiet uteslutet från all form av inflytande. När Löfven ändå håller på bör han kanske behandla Vänsterpartiet på samma sätt. Det här är helt enkelt två partier som inte bör ha med makt att göra, kanske inte ens sitta i riksdagen. Om regeringen Löfvens sedvanliga tillkortakommanden har Fnordspotting bloggat om.

Vår statsminister förebådade den nya politiken med att göra en högst kontroversiell armrörelse i Central Park som också blev mycket omdiskuterad. Släktskapet med SD är därmed uppenbart enligt hans egna logik. SD är utåt sett förtjusta i den nya riktningen men ingen vet vad de egentligen känner. Socialdemokraterna och Miljöpartiet däremot är fullt upptagna med att få det att se ut som något annat än SD-politik vilket har lyckats mindre bra. Foto: Twitter

Ändå har de fått både makt och inflytande, många gånger till ett mycket högt pris. De har också kunnat mjölka ut mer makt än de har mandat till, allt för att sossarna sätter makten framför allt. De sist nämnda är helt enkelt så berusade av sin kära makt att de är beredda att sätta sig i koalition med både den ena och andra extremisten om så behövs. Huvudsaken är att landet styrs av dem, allt annat är ju att likna vid en statskupp.

Löjesguiden nominerar lätt letargiskt regeringen och i synnerhet Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ibland kan förändrad syn vitalisera politiken, i ert fall skänker det dock ett löjets skimmer över allt. Att först anklaga ett parti för en politik för att sedan själv anamma den är i bästa fall att beteckna som hyckleri. Något som gör regeringen högpotenta som kandidater till priset.”

Godhetsrörelsens draksådd

Kommer ni ihåg när de stod där på Medborgarplatsen och sjöng i kör eller slängde ur sig politiska floskler tillsammans med Malena, Henrik, Jonas och Stefan? Nu bara några månader efter, börjar vi se resultatet. För igår onsdag, utfärdade SÄPO ett terrorlarm och en efterlysning på en Irakisk man som har vistats i träningsläger i Syrien.

Sveriges regering och deras oförmåga att hålla situationen under kontroll med en minst sagt svajig politik är de som är ”mästerhjärnorna” bakom det vi nu ser. Det är också de som medvetet har fört den politik som nu har lett fram till ett rikslarm efter en eventuell terrorist som har letat sig hit.

Genom att låta blir att lyssna på de varningssignaler som började dyka upp redan i somras har man bäddat för det. Detta är ytterligare ett exempel på varför Stefan Löfven måste avgå. SVT Rapports Extrasändning hittar du här. Det enda man vet är att den Irakiske mannen som nu eftersöks är att han har tränats i Syrien och dessutom har kommit hit via flyktingströmmarna eller har kommit hit som återvändare. I båda fallen ligger politiska beslut bakom och det bör få konsekvenser främst mot regeringen.

Än svänger det hit, än svänger det dit och ingen tycks ha någon klar linje. Det är det som nu har lett fram till att åtminstone en person kan ha tagit sig in i landet för att göra lite annorlunda saker än att delta i att höja tillväxten Foto: Wikimedia Commons

Men också den styrande majoriteten i olika kommuner ledda av Socialdemokraterna är skyldiga. I Stockholms stadshus förbereder man ett förslag just i detta nu som innebär hjälp till återvändare från Syrien som deltagit i Daesh krig i form av jobb och bostad. Naivt räcker inte för att beskriva den idioti som präglar den styrande majoriteten.

Den nuvarande migrationsströmmen har medfört att polisen inte ens har möjlighet att kontrollera den enskildes identitet eftersom de ofta har kastat eller rivit sina id-handlingar. Andra kommer hit med förfalskade pass eftersom IS numer kan utfärda sådana till att se ut som legitima Syriska pass. Ingen har kontrollerat och allt har istället präglats av den naivitet som står som skriven i pannan på godhetsrörelsen.

Andra har försvunnit rakt under näsan på polisen och ingen har idag kontroll vilka de är och var de befinner sig. Det är slutresultatet av politikernas nuvarande linje. Här spelar det tyvärr ingen roll vilken sida vi talar om därför att alla de etablerade är lika goda kålsupare i det som har lett fram till resultat.

Detta har lett till att polisen alltså inte vet vilka som tagit sig hit, vilken identitet de har och var de nu befinner sig. Inget ont om de som jobbar i fält, de gör säkert vad de kan av en omöjlig situation. Istället är det alltså högre upp i hierarkin man måste titta för att kunna spåra vem som bär ansvaret. Politikerna vet faktiskt inte ens att någon befinner sig här ens en gång. Det är därför som Anders Ygeman också han famlar i mörkret.

Inte ens Anders Ygeman vet någonting, det beror på att polisen i sin tur inte vet någonting. Bakgrunden är att mängden migranter har gjort att allt har kollapsat och ingen vet vare sig identiteter eller var folk finns eller ens att de finns Foto: Aftonbladet

Det är märkligt tyst från godhetsrörelsens främsta informationskälla journalisterna. De redovisar visserligen hotet, Att däremot göra en analys där man kommer fram till att en rad åtgärder som Stefan Löfvens regering har vidtagit är orsaken, det kan vi inte förvänta oss. Man vill väl inte avslöja att man har begått en gigantisk dundertabbe. De kan nu i tysthet bittert erfara att det som såg ut som en god handling egentligen var den yttersta ondskan.

Löjesguiden nominerar idag automatiskt regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Kan den här regeringen över huvud taget göra något rätt? Jag tror faktiskt det är omöjligt och det gör er till något av segrare på knock out.”

Vad dom säger i mungipan!

Paris är en ockuperad stad under trycket av de vidriga handlingar som utfördes på fredagen. Människor är i chock och naturligtvis som omskakade människor blir så småningom, är vi alla förbannade. Det har helt enkelt blivit dags att kasta ögonbindlarna och se med lite mer öppna ögon på det som hände. I den bilden finns tyvärr inte längre plats för den syn som många gett uttryck för på senare tid i migrationsdebatten.

För dessvärre tycks det finnas kopplingar mellan migrationen och terrorn och då kan man bara reagera på ett sätt. En sån koppling är att åtminstone en av de dödade terroristerna tycks ha kommit från Syrien via Grekland så sent som tidigare i år. Därmed har en tes åtminstone delvis bekräftats. Den går ut på att Daesh nu passar på att smuggla in krigare in i Europa gömda bland flyktingskarorna för att kunna utföra just det som hände. SKULLE den tesen stämma kan flyktingströmmarna inte längre rättfärdigas.

MIssförstå mig rätt, jag har inget emot migration men dagens mängder ställer samtidigt till med problem. Identifikationen har brutit samman och nu kan vi ha terrorceller inne bland oss Foto: ”Migrating geese near Oregon coast (6366883475)” by U.S. Fish and Wildlife Service Headquarters – migrating geese near Oregon coastUploaded by Dolovis. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Det här uttalandet har gjorts av Grekiska myndigheter om mannens flyktingstatus och hur han har kommit in:

”Uttalande av biträdande minister för Citizen Protection Nikos Tosca om terroristattacker i Paris. Biträdande minister för Citizen Protection Nikos Toskas meddelar följande:
”På det gäller den syriska pass finns på platsen för terrorattacken. Vi tillkännager att passinnehavaren hade gått från Leros på 2015/03/10 där identifierade baserat på EU: s regler, som beslutades vid toppmötet om flyktingfrågan.Vi vet inte om passet kontrollerades av andra länder som sannolikt kommer att föras av innehavaren.

Vi kommer att fortsätta det mödosamma och ihärdigt arbete under svåra omständigheter för att garantera säkerheten i vårt land och Europa, insisterar på fullständig identifiering av passerar genom flyktingströmmen. ”

(texten är översatt från Grekiska med hjälp av Google Translate eftersom ingen översättning finns och kan därför innehålla fel. Länken till hemsidan med originaltext hittar du här.)

Därmed inte sagt att det upphittade passet skulle kunna kopplas direkt till en av attentatsmännen men SKULLE det vara så kommer det få långtgående konsekvenser. Det nya är att tesen om IS-krigare skulle komma ett steg närmre att bli bevis. En annan besvärande omständighet är det faktum att förra gången det small i Paris under Charlie Hebdo-attacken, visade det sig att flera inblandade var återvändande stridande från IS Syrien. Mer om den uppgiften i SR.

Det blir alltså rätt svårt för våra politiker att förklara varför vi skatteboskap ska ställa upp med lägenheter, jobb och etablering i samhället åt människor som i värsta fall också kommer tillbaka för att planera terrordåd och ta igen sig. Hur man kan utsätta medborgaren för detta visar på vilken nivå dagens politiker står på och detta gäller de flesta partier.

Tänk så olika det kan vara. Det ni ser på bilden har fördömts av flera Brittiska imamer som har belagt britter som reser ner för att strida med en fatwa. Här hemma får vi knappt uttala kritik mot det fruktansvärda, än mindre fördöma dessa satans mördare Foto: Expressen

Det är som om vi vägrar att se sanningen, som vi inte vill ta in. Antingen är svensken så ideologiskt färgad att man inte ser, eller också är vi mer intresserade av att stoppa huvudet i sanden. Inget av detta kommer dock att hjälpa. Sydsvenskan har tagit upp detta i en intressant artikel  (unvis.it) där terroristexperten Magnus Ranstorp intervjuas.

I intervjun ger han ger en helt annan syn på problemet än media i övriga landet vill ge oss. Inte så undra på kanske, vi skatteboskap ska ju förvägras sanningen också i den press som alltmer får Pravda att se ut som frihetens fyrbåk. Där heter det alltid att Sveriges beredskap är god, hans budskap är att Sveriges politiker är naiva och inte förstår vidden av det vi nu ser.

Ett exempel på det är Mona Sahlins ”djärva” grepp att bemöta radikalisering med telefonlinje. Visst, för de anhöriga som är rädda och vilsna kan det ju kanske fungera. Men tror någon på fullaste allvar att personen i dramats centrum lyfter på luren för att som på ett AA-möte säga ”Hej, jag heter Mustafa och jag är radikaliserad muslimsk terrorist”? Där måste nog Sahlin komma fram till betydligt bättre lösningar än de vi sett hittills.

Svenska politiker vill ju gärna framstå som ansvarsfulla och statsmannamässiga, särskilt regeringen har ju ett behov av detta, men samtidigt är de en del av problemet. De vill inte se verkligheten för vad den är och ibland är de till och med ett hinder. Detta beror mycket på valet av samarbetspartners som ställer till det så till den milda grad att dagens regering närmast går att likna vid en buklandning.

Dagens regering är som en kraschlandning utan någon som helst kontroll. De få åtgärder de vidtar har liten eller ingen effekt. Foto: Wikimedia Commons

Ett sånt exempel är när Miljöpartiet nästan tabubelägger all inskränkning av dagens migration trots varningstecknen. I deras värld finns helt enkelt inte ens en begränsning. Vänsterpartiet är också dom inne på samma linje och snart är sossarna gisslan i den soppa de själva har skapat. Det är den soppan som i dagligt tal kallas ”regeringen”. Den fungerar ju som bekant inte alls och måste få respass om arbetet mot terror och terrorresor ska kunna komma igång på allvar.

Tyvärr har Ranstorp helt rätt i sin kritik. Vi förstår nog inte hur dåligt just den här biten fungerar, en indikator på detta är att Sverige står för flest ungdomar per capita som har rest ner för att strida för Daesh. Många fler uttrycker beundran för en organisation som är rent fascistisk. Här har vi ett jättearbete att genomföra samtidigt som i varje fall vissa myndigheter går på knäna under migrationens tryck och andra håller på att knäckas under oket.

Det värsta är dock att en del svenskar med godheten för ögonen också försöker att kväsa den kritik och debatt som måste komma i kölvattnet på det inträffade. Det här är helt enkelt en ödesfråga som måste få en lösning istället för att stoppa huvudet i sanden. Vi kan inte äventyra människors säkerhet längre därför att andra intressen drar åt ett annat håll, ett mycket farligt sådant kan tilläggas.

Det blir inte heller bättre av att radikal islamism har kunnat flytta fram sina positioner i det svenska samhället genom att dels bära offerkoftan och hjälper inte det använda det magiska ordet ”rasism”. När man gör det blir en del politiker så nervsvaga att de genast går med på alla krav. På så sätt har hatpredikanter och antisemitiska budskap kunnat spridas också här och med stöd av skattebetalarnas pengar dessutom.

Vill du vara riktigt pk kan du skänka bort ett garnnystan med instruktion om hur man virkar en offerkofta. Snart spatserar alla minoriteter omkring med en sån och ställer krav trots att de är just en minoritet, svenska politiker vill ju inte framstå som rasister. Ett bättre tips är att ställa rättmätiga motkrav Foto: ”Several packages of yarn” by pixelverve.com – http://www.pixelverve.com/raen/2004/07/mini-stash-addition.html. Licensed under CC BY-SA 2.0 via Wikimedia Commons

Ett exempel på sådan offerkofte-mentalitet var den som DN kunde berätta om där Mahmoud Aldebe för Sveriges Muslimska Förbund krävde särskild lagstiftning som gällde muslimer i Sverige. Bland annat skulle skilsmässor  mellan muslimska par godkännas av en imam, kommunala skolor skulle undervisa muslimska barn i hemspråk och religion i separata grupper, och flickor och pojkar skulle inte få simundervisning tillsammans.

Många av dessa krav bryter mot vår kulturella grund och det vi har uppnått med över hundra år av minskat inflytande från kyrkan. Nu skulle vi alltså åter få se en annan religion lägga beslag på bestämmanderätten över det acceptabla och oacceptabla. Fnordspotting har i vanlig ordning bloggat utmärkt om det svenska samhällets beröringsskräck för det så kallade rasistiska. Det är nämligen inte rasism att be ett trossystem att anpassa sig till ett samhällssystem istället för tvärtom, punkt.

Nej, jag ska inte spela rollen som alarmist men det finns många frågor som måste få både svar och en lösning inte de undanflykter vi hittills sett. Partiernas oenighet eller likgiltighet inför det som nu händer har bara lämnat initiativet åt Miljöpartiet och Vänsterpartiet som därmed har fått mer inflytande än de har mandat till. Det är dags för svenska politiker att i verklig mening leva upp till det ansvar de en gång valdes till att ta. Fimpa de två extremisterna i svensk politik är ett sånt konkret exempel.

Att de låtsas som om de tar det hjälper inte, eller än värre att de tar det genom att lägga sig platt inför krav främmande för vår kultur. Det gör mig inte till rasist eller islamofob, det är jag nämligen inte, men det gör mig däremot till större realist än de flesta svenska partier i dagens samhälle. Dags för nystart, helst utan svensk vänster eftersom deras resultat visat sig vara rena draksådden.

Klart är att dagens politik inte kan fortsätta, den draksådd den lämnar efter sig kommer vi få bära hundhuvudet för i generationer framåt. Ändring tack Foto: ”Paolo Uccello 049” by Paolo Uccello – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag samtliga riksdagspartier samt hela regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Sluta mumla i mungipan och börja prestera. Attentaten i Paris visar att tiden håller på att rinna ut och att situationen är långt ifrån under kontroll. Ni har ett ansvar, det är därför vi har allmänna val så vänligen lev upp till det. Annars är det nog så som jag fruktar, ni är precis så usla och odugliga som man kan förmoda. Det gör er till fullfjädrade kandidater till priset.”

Ett cyniskt spel

De nyanlända fortsätter att välla in över gränsen utan eftertanke om en sådan självklar fråga som om samhället klarar av trycket. För det är inte invandringen eller invandrarna som gör mig förbannad. De har trots allt inte gjort något och ska därför inte hängas ut.

Istället är det faktumet att Sverige och dess ledning inte har tänkt igenom alla aspekter och effekter. Ett sådant exempel är boende där inför stundande vinter flyktingar kanske kommer att tvingas bo i tält som det berättas om i Skånska Dagbladet (unvis.it). Rimmar knappast bra med regeringens slagord om humanism.

När man ser och förstår regeringens politik kan man undra om inte hundslagsmål är mer humanistiskt. Få gånger i världshistorien har vi fått se så mycket ekonomiska trick och trolleri. Foto: Wikimedia Commons

Nu introduceras dock nästa kapitel i cynismens historia, idén är signerad forskaren Martin Ljunge och framfördes i onsdagens SVD (unvis.it). Hans tanke är att det precis som med koldioxid ska det gå att handla med flyktingkvoter. Detta för att dessa ska hamna där mottagandet är som billigast.

Hela resonemanget låter som gamla tiders fattigvård. Då kunde bönder bjuda på föräldralösa barn eller barn som fattigvården hade tagit om hand på auktioner. Lägsta budet i budgivningen vann. De fick sen arbeta livsandarna ur kroppen för ”vänligheten” att få bli omhändertagna.

En sedvänja vi gud vare tack har lämnat bakom oss, men nu kommer den igen i ny tappning. Tanken att det ska bli så billigt som möjligt är ju god ur en skattebetalares synvinkel, men är det en värdig tanke och system?

Göm sanningen genom att låtsas måla upp bilder av något som inte stämmer och där bristen på pengar inte får komma fram. Problemet är bara att regeringens politik talar ett annat språk Foto: Wikimedia Commons

Svaret på den frågan blir förhoppningsvis ”nej”. Ingen eller få vill ha tillbaka en sedvänja vi för alltid har övergivit. Förhoppningsvis vill få eller inga se det ovärdiga i ett som faktiskt skulle handla med människor. Men förslaget visar på något annat, något mycket mer cyniskt.

Det är väl få som har undgått att märka hur ansträngt läget faktiskt är i kölvattnet på alla nytillkomna. Myndigheter som larmar, kommuner som sänder ut nödrop och beslut som vittnar om en djup desperation som tältlägret utanför Lund som du kan läsa om i länken till Skånska Dagbladet ovan.

Ändå är det som om våra makthavare har vaknat sent och dessutom stundtals gjort riktiga prakttavlor. Det har helt enkelt funnits dåligt eller bristfälligt ledarskap. Och sånt har det funnits i överflöd sedan Stefan Löfven tillträdde, denna regering har i själva verket visat sig mest kompetenta på att vara så inkompetenta det någonsin har gått.

Regeringen är nog konstnärer i klass med detta eftersom de upprepar sin vana att skapa riktiga tavlor Foto: Museum of Bad Art

Stefan Löfven t ex har inte vaknat förrän nu i dagarna ur sin vintersömn och sagt det alla hela tiden har vetat – Sverige håller på att nå gränsen. Mer om det i Sydsvenskan. Under tiden som han har sovit sin skönhetssömn (?) har också han ägnat sig åt samma cyniska spel som Martin Ljunge. Den här gången heter dock inte spelet ”bjud så lite som möjligt” utan ”byt ut flyktingkostnad mot flyktingkostnad”.

Statsministern har ju helt enkelt kört en liten rockad. Han kompenserar en kostnad med att dra in en annan. Denna andra kostnad är delar av u-landsbiståndet som nu istället går till kostnaden för migration som Sveriges Radio kan berätta om. Där finns också en intervju i radio med statsministerns krystade förklaringar som bygger på regler uppsatta av OECD.

De så kallade DAC-reglerna skulle menar han ge dem denna rätt. Det gör de faktiskt men bara som en direkt nödåtgärd och frågan är om vi är där än.Frågan är också om det är moraliskt eller ens solidariskt? Är det ens i enlighet med den ”feministiska utrikespolitik” som regeringen säger sig föra?

DAC (Digital Analog Converter) används vanligtvis i stereoutrustning men nu används samma term istället i politken. Dock inte med samma välljudande resultat den här gången Foto: Wikimedia Commons

Sanningen är förstås att det hela är ett gigantiskt hyckleri för att dölja det faktumet att vi inte längre har de resurser som krävs dvs pengarna. Dessvärre blir det än värre med det galopperande underskott som regeringen så målmedvetet bygger upp.

Också Isabella Lövin (mp) slår in på samma linje och redovisar i följande artikel (unvis.it) i SVD vad det är som kommer att få stryka på foten. Miljöpartiet är ju de som har målat in sig mest i flyktingfrågan. De är också de som nu får stå med dummerjönshatten mest synbar i den villervalla som brukar kallas ”regering”.

Isabella Lövin var ju under åren i opposition mycket kritisk till samma förfarande av alliansen som man kan läsa om i Omni. Nu går det däremot hur bra som helst att göra samma sak. Enda anledningen till den tystnaden är nog att hon själv nu är minister och därmed den som håller i beslutet. Hennes logiska looping kräver nog maximalt dos av den varan.

Logisk looping kräver oftast sitt pris som g kraft t ex. Foto: Wikimedia Commons

Isabella Lövin är ju dessutom ingen duvunge på samma område. Redan strax efter regeringens tillträde körde man samma kreativa bokförings-trick.

Före valet tyckte hon att svensken borde betala för både migration och bistånd utan knussel, efter valet skar hon ner biståndet med 1,3 miljarder. Den här gången slår hon sitt rekord ordentligt och skär ner med 20 miljarder. Beslutet då drabbade bland annat vårt bidrag till FN:s vaccineringsprogram. Läs mer om detta på bloggen Fnordspotting.

Den miljöpartistiskt lagde, jag tillhör definitivt inte den skaran, kanske frågar sig vad detta gjorde. Kanske bara att än fler nu inte kunde vaccineras mot sjukdomar som malaria eller tbc som båda är vanliga i den fattiga världen. Möjligen också att än fler nu plågades i sin tillvaro av dessa sjukdomar.  Det kan ju också vara så att länder nu fortsätter att hållas i fattigdom på grund av sjukdomar och dåliga beslut.

Förra gången var det vaccinering som fick stryka på foten, vad blir det nu när Isabella Lövin håller i yxan? Det faktumet att kostnaderna skenar är något man döljer med alla resurser man har Foto: Wikimedia Commons

Men bäst 2014 var nog inte reultatet eftersom vi ännu inte har sett den fulla effekten. Nej, det var istället hennes något krystade förklaring så också den är värd en extra notis. Isabella Lövins ord är nästan profetiska i sin vishet:

”Förra regeringen ökade anslaget till vaccinering väldigt mycket. Man kan fråga sig hur relevant det är att Sverige ska vara så enormt stor givare i olika sammanhang.”

Det där är politiska när den är som värst. I ena stunden sa hon alltså att förra regeringen drog in för mycket pengar från biståndet.  Väl i regeringsställning hävdar hon istället att de har skjutit till för mycket (?????????!!!!!!!!). Återigen tittar ett parti fram bakom grannlåten som inte är mogen uppgiften.

Som vanligt får man konstatera att det är landets ledning som sin vana trogen står med byxorna vid fotknölarna. Regeringen Löfven är ju extra duktiga på det. Knappt har trycksvärtan hunnit torka i tidningspappret förrän det är dags för nästa frivolt.

Några av ingredienserna i soppan heter som vanligt dålig framförhållning, planering och förberedelse. Resultatet lämnas också det som vanligt över till skatteboskapet och de som faktiskt är i behov av nödhjälp.

Regeringen är både som en bilkrasch och volt på samma gång. Den enda skillnaden är att bilkraschen betalas av bilstallet, systemhaveriet av skattebetalarna Foto: Wikimedia Commons

Sent ska syndaren vakna, men kanske har Löfven nu vaknat upp ordentligt från sin idetillvaro. Frågan är bara hur länge han kan hålla sig till det reella, det verkliga. Med sig i regeringen har han ju ett av landets mest verklighetsfrånvända partier. Ett parti som inte spar något krut att ställa till än mer skada i frågor man inte har kompetens ens att komma i närheten av. Framtiden är med andra ord det enda som kan tala om hur det går, det kan bli spännande.

Löjesguiden nominerar idag lätt letargiskt regeringen och Martin Ljunge till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har en sak gemensamt, ingen av er bör använda ord som ”solidaritet” eller ”omtanke”. För den fadda smak hela denna ovärdiga tillställning lämnar i munnen förbjuder bruket av orden. Det inträffade diskvalificerar alla parter i målet. Det är därför ni är fullgoda kandidater till priset.”

Plankor, tegel och andra kommunala bekymmer

I politiken tycks det alltid vara viktigt att kunna visa upp en fasad av handlingskraft och dåd. Ibland stämmer uttalandena men den linjen tillhör alltmer en förgången tid. Istället är det de yviga gesternas och det tomma pladdrets tid vi ser idag. Tomma tunnor skramlar ju mest så varför inte dra på full gas?

Vi får därför dagligen höra att regeringen vidtar ”kraftfulla åtgärder” eller ”extraordinära reformer”. Problemet för politikerna är gapet mellan ord och verklighet som förr eller senare kommer att explodera rakt upp i ansiktet, det är där Stefan Löfven befinner sig idag. Det är en bister verklighet där allt håller på att gå käpprätt åt skogen och ingen, inte minst mp, visar minsta antydan till att ta ansvar för detta.

Att visa handlingskraft är nödvändigt i politiken. Vare sig man har något att komma med eller inte måste fasaden hållas uppe. Utåt måste man visa detta, annars är man dömd Foto: Stockholmskallan

Från Fridolin och Romson låter det mer som det bara är att tuta och köra i dagens migrationshaveri. Stefan Löfven måste alltså börja låtsas som om verkligheten inte fanns för att säkra mp:s fortsatta stöd. Det är lite som att veta att man har bensin i brandsläckaren men använda den ändå. Inget gott kommer ur det och istället måste man låtsas som om varningsklockorna aldrig ens ringde.

Widar Andersson – den siste sossen man kan lyssna på och begrunda över – har varit inne på samma spår i Folkbladet. Regeringen är passiv, på gränsen till letargisk. Varnings-signalerna haglar från alla möjliga myndigheter och kommuner, man behöver omedelbar hjälp i form av resurser och beslut. Istället händer ingenting.

Migrationsverket vill ha en plan för 180.000 flyktingar, mer om det i DN (unvis.it), svaret blir tystnad. Samma Migrationsverk vill ha fler politiska beslut som kan hjälpa dem i deras vardagliga arbete som man kan läsa om i Sydsvenskan, inga kommer. Regeringen med framför allt den ”ansvarige” Morgan Johansson är som huggna i ett granitblock. Orörliga, känslolösa och inget mer än damm kommer ut om man hugger i det.

Nu är det bevisat! Granitblock är mer handlingskraftiga och rörliga än regeringen. De senaste dagarnas händelser kring migrationspolitiken visar med all tydlighet detta
Foto: Wikimedia Commons

Den som drabbas av denna letargiska hållning är som alltid den nödställde eller den lilla människan. Att som i artikeln (unvis.it) i SVT tvingas åse hur människor lämnas lite eller inget annat val än att sova på marken är inte värdigt ett land som Sverige. Det är däremot typiskt för ett land som inte längre klarar av sina samhällsuppgifter.

Svaret från regeringen då? Stefan Löfven skäller ut de som tillhandahåller tak över huvudet för att de gör detta till ett pris som han inte anser lämpligt! Regering reagerade till och med på det som ett företag normalt gör, dvs säljer och köper tjänster på basis av efterfrågan och tillgång till ett pris som ger vinst, med att kalla det ”omoral” som i exemplet i SVT (unvis.it). Yviga gester för att dölja sitt egna misslyckande.

Priset tar som så många gånger förr Morgan Johansson i det ovärdiga spel regeringen sysslar med. Filipstads och Årjängs Kommuner sände för en tid sedan en nödsignal om att de går på knäna vad gäller flyktingmottagande, du kan se reportaget här från SVT Värmland. Svaret från Johansson kom en tid senare och var ungefär som ett dagisbarn hade svarat, det hette: ”Bygg ut servicen”! Här hittar du reportaget om detta från SVT Värmland igen.

Vän av ordning måste ställa en rad motfrågor här till ministern: Har ministern gett de nödvändiga resurserna och pengarna till kommunen? Inte, i så fall varför inte? Har han tillsett att själv skaffa fram boende för att avlasta kommunen t ex gamla armé- förläggningar eller andra typer av byggnader som staten innehar genom olika myndigheter? Om inte, varför inte detta? Finns det någon lokal privat entreprenör som staten via Migrationsverk kan sluta kontrakt med? Om detta inte har gjorts varför inte?

Var finns de kritiska frågorna om och till den ”ansvarige” ministern. Tidningarna ställer i vanlig ordning inte dessa och få ifrågasätter regeringens kompetens Foto: ”Where, When, Who, What, Why, How^ – NARA – 534144” by Unknown or not provided – U.S. National Archives and Records Administration. Licensed under Public Domain via Wikimedia

Det låter mest som om alla har börjat i fel ände här. Först tar man in alla de hjälpbe-hövande och först därefter börjar man arbetet med att lösa problemen detta skapar. Det kanske inte är undra på att till och med så snälla svenskar normalt sett är, också kommunalråd, nu går ut och totalsågar Morgan Johansson med orden:

”Morgan Johansson är ta mig f-n helt dum i huvudet”

Kom ihåg att detta är en s-politiker som fäller omdöme om en annan publikt på sin Facebook-sida dessutom. Sånt är i vanliga fall förenat med dödsstraff eller politisk fimbulvinter om man begår en så neslig handling och dessutom offentligt. Här följer en intervju med kommunalrådet som fällde de bevingade orden, Daniel Schützer i Årjängs kommun från SVT Värmland.

Det som föranledde de rättvisande orden var att Morgan Johanssons svar på nödropen från kommunpolitikerna var ungefär som att skicka brädlappar, tegel och lite spik för att kunna bygga en skola istället för behöriga lärare. Ingenstans fanns något om hur man med de knappa resurserna skulle gå till väga, ingenstans fanns resurserna med pengar och eller Migrationsverks-personal på plats som behövs utöver en liten kommuns förmåga för att kunna lösa ett så stort problem man nu ställs inför.

De små kommunerna behöver låna in personal med kompetens de själva inte har och resurser de inte förfogar över. Det har regeringen helt och hållet missat Foto: ”Have you seen Smith? Broadway poster, 1898” by Strobridge Lithograph Co., Cincinnati. & New York. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Nästa lilla ”vi tänkte inte på det-påminnelse” kommer i artikeln från SVT Nyheter (unvis.it). Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har låtit göra en beräkning av vad den nuvarande takten på migrationen kommer att innebära ekonomiskt. Rapporten som du kan ladda ner via länken (Obs! Du måste ha Adobe Reader på datorn eftersom det är en PDF-fil), talar om att behovet av skatteökningar kommer att öka dramatiskt. Världens högsta skatt  kan alltså komma att chockhöjas på grund av en i grunden misslyckad politik.

Hur misslyckad den är kan man gå vidare och läsa om i Per Gudmundsons krönika (unvis.it) i SVD. Där talas om något som ingen inom regeringen hittills ens har utandats – behovet av kraftiga skatteökningar. SKL har i samma rapport som ovan (märkt ”rapporten” i stycket ovanför) talar om ett kommunalt skattehöjarbehov på i snitt 2 kronor per invånare fram till 2019. Märk alltså, vissa kommuner kan ha ett ännu större behov av höjning än så.

Denna höjning skulle innebära en kostnadsökning för en normalfamilj med 15.000 kronor per år. Länk till SKL:s rapport där det också finns länkar till själva ekonomidelen här. Men inte ens SKL kan räkna ordentligt, något vi känner igen från vår egen finansminister Magdad Bob.

För precis som hon räknar de fel period i sitt underlag, en period då det inte kom bråkdelen av vad som nu anländer. Vi känner alltså igen greppet från den senaste budgeten. Beräkna på en period då allt ser mycket bättre ut och folk kommer gå på allt. Det är den bakom-liggande tanken och det är den man blåljuger folket rakt upp i ansiktet med. Vi ska alltså föras bakom ljuset och sen kommer allt annat som en obehaglig överraskning där politikerna ändå kan säga ”Ni gick ju med på det!”.

När politiker uppvisar två ansikten ett utåt och ett inåt, är det dags att byta ut dem. Det är också tid att se till att de underställs medborgarna, inte tvärtom Foto: IMDB

Tillbaka till Widar Andersson och hans enträgna försök att få ett dövstumt parti att lyssna. För den siste vettige sossen ropar nog dessvärre förgäves i sin ensamhet, trots att han i sin artikel pekar på lösningarna. Regeringen kan åberopa EG-dokument 2001/55/EG som talar om:

”miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta”

De kan också enligt Widar Anderssons artikel peka på Utlänningslagen Kapitel 4 2:a § där det talas om att det bara är de som anses riskera dödsstraff eller politisk, religiös eller annan förföljelse inte kan skickas tillbaka. Alla andra kan alltså skickas tillbaka, de har helt enkelt enligt lagen inte det skyddsbehovet. Trots detta fortsätter galenskapen som om inget hade hänt. Morgan Johansson dansar vidare i sin låtsasvärld med sina låtsasbeslut och resten av regeringen är också den märkligt passiv inför det man själv har gett sig in i.

Men det roligaste av allt är att regeringen är i gott sällskap. Jonas Sjöstedt har gnällt lite också han om ”omoralen”. Det han och alla andra har missat är att allt egentligen handlar om att tjäna pengar på avsaknaden av byggstenar i behovspyramiden, som regeringen själv har skapat. I övrigt har också vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt varit märkligt tysta. Kanske ändamålen helgar medlen ändå.

Jonas, Malena och Henrik har också fått vad de har velat. De fick sina ”Five minutes of shame” och nu har de lämnat scenen. Kvar finns bara bråten de lämnade efter sig och det är vi – skatte- och röstboskapet – som ska betala deras kalas. De har fått sina skjutsar i karriärerna, de har kunnat sola sig i godhetsglansen och de har kunnat får det medie-utrymme som anstår en ”stjärna” även om allihop tycks framstå mer som svarta hål än stjärnor.

Godheten har blivit som ett svart hål. Den suger upp allt ljus och skickar det som går in rakt in i det okända Foto: Wikipedia

Ljusen är släckta och scenen är tom, dags för ridå. Ridå över en regering som inte har handlingskraften nog att ens kunna uträtta naturbehov utan tillåtelse från mp och v. En regering som är så inkontinent att kateter inte förslår. Men framför allt en regering vars handlingskraft ligger under nollnivå. De senaste dagarnas rekord i dumhet är rätt oslagbart. Ett uppvisande av hur oförberedd man är och att man helt saknar plan för att lösa alla de problem vi nu står inför är facit på detta.

Frågar någon efter hjälp, fråga inte regeringen och helst inte Morgan Johansson. Det är den slutsatsen man kan dra av soppan som kallas ”statsmakten”. Morgan Johansson har varit i blåsväder förr, något Fnordspotting har bloggat om. Men ”die partei hat immer recht”[partiet har alltid rätt Östtyska kommunistpartiets slogan i DDR; förf. anm.] så då får medborgaren foga sig. Till och med då det är för dumt för att vara sant.

Löjesguidens solklara favorit regeringen nomineras idag till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Regeringen är som en fallfärdig ruinhög. ”Samarbetsregeringen” har misstagit sig och sitt ordval  med ”Sammanbrottsregeringen”. Ett faktum som inte minst manifesteras av Morgan Johanssons minst sagt bisarra beteende de senaste dagarna. Precis som Widar Andersson säger i sin artikel i uttalandet ”någon behöver hjälpa Stefan Löfven”, tror också jag att han behöver hjälp. Men till skillnad från Widar så tror jag den bästa hjälpen för Stefan vore att avgå. Han borde minimum slänga ut både Miljöpartiet och Vänsterpartiet ur regeringen, helst som sagt avgå helt. Det är den enda slutsatsen man kan dra av detta haveri som utgör regeringen.”