Fundamentalismen slår till igen

Igår söndag slog så ytterligare en terrorist till. En ensam galning gick in på en lokal gay-klubb i Orlando (The Independent) och började skjuta urskiljningslöst. 50 Människor beräknas vara döda i den värsta attacken efter 9/11 och det drabbar dessutom en redan utsatt grupp. Attentatet kommer också mitt i valrörelsen och kommer definitivt att sätta sin prägel på debatten, kanske till och med avgöra det. Donald Trump och hans smaklösa rasistiska agenda lär få ny vind i seglen efter händelserna.

Världen är i chock men som vanligt kommer desinformationen fram igen. Pappan till attentatsmannen Omar Mateen, menar att attentatet (Los Angeles Times) inte hade med religion att göra. Ändå ringer Mateen amerikanskt alarmnummer och säger sig represen- tera IS (CNN) precis innan attentatet. Konstigt det där. Inget som har med religionen eller de värderingar som följer med den, tycks ju ha något med saken att göra då själva handlingen är så avskyvärd att ingen kan stödja den. Alla skyller på allt annat.

Ändå finns de där, de perverterade religiösa kopplingarna som bara IS kan stå för. Tre dagar innan attentatet hade man varnat för ett sådant, efteråt framförs hyllningar (Daily Mail) till attacken och Omar Mateen som utförde den. Om IS är religiöst motiverade är alltså motivet religiöst betingat. Att säga något annat är som att påstå att Trabant är en bil, inte en traktor. Dags alltså att erkänna att IS är en sida av en religion som inte alltid, men alltför ofta står för våldsamheter i religionens namn.

HyllningHyllandet av våldet i kombination med religionen gör IS till en kraft som både är motiverade och helt galna. De är kort sagt extremister med en fundamentalistisk agenda. Det är dags att sluta sticka under stol med att detta problem finns inom islam, liksom det finns inom andra religioner. Foto: Wikimedia Commons

Samma synsätt (Folkbladet; Archive), att IS eller islamiskt inspirerade terrorattacker inte har med islam att göra, hittar vi också här i Sverige. Ändå är det förtvivlat svårt att få muslimer att tillstå att det finns uppenbara problem. Få eller inga kritiserar (GP; Archive), än mindre så offentligt. En förklaring är att vi har inrättat det så fiffigt här i Sverige att vi nu har tagit hit människor vars hjärtan till bredden är fyllda med hat. En känsla de sen kanaliserar hemma i förorten eller på flyktingförläggningen (DN; Archive).

I Sverige ser vi ju mellan fingrarna på dessa överträdelser och låter istället förövarna stanna. Nu ska istället också de redan marginaliserade i utanförskapsområden utsättas för samma grupp människors verbala våld och det förtryck och som i sin tur leder till att förtrycket (Expressen; Archive) ökar. Delar av Sveriges svar? Tystnad eller försök till censur (Aftonbladet; Archive) av de som försöker att påtala problemen! Nej vänsterpartiet det är inte att ”peka ut” att tala om problemen, det är att debattera en viktig fråga.

Få talar heller om att det vi nu ser är att väst hamnar i skottgluggen för gamla historiska försyndelser som hur gränserna (DN; Archive) drogs upp i Mellanöstern i början på 1900-talet. Inte heller talas det om hur etniskt, politiskt och religiöst sönderfall (SVD; Archive) har skapat dagens situation. En situation som nu har börjat skörda sina offer. Väst går alltså inte heller fria ifrån skuld till det som händer då historien nu bara tar nästa logiska steg som resultat av vad som en gång genomfördes.

Det blir inte heller bättre av att dagens världssituation återigen präglas av ett nytt kallt krig mellan Ryssland (Aftonbladet; Archive) och USA. Rysslands premiärminister Medvedev (Bloomberg) har talat om det i ett tal nyligen. Motsättningarna har spillt över på konflikter som den i Syrien (Aftonbladet; Archive). En konflikt som alltmer liknar ett proxykrig (DN; Archive) dvs ett krig som förs av ombud åt stormakterna för att de själva ska slippa smutsa ner händerna.

HänderGenom att lämna över krigandet åt ombud som främst USA gör, slipper man att smutsa ner händerna. Det är dock fortfarande stormakterna och deras olika intressen som ger IS det utrymme de behöver när dessa drar åt olika håll i sin intressekonflikt. Foto: Wikimedia Commons

En konsekvens av konflikten belyser vi också sällan här hemma nämligen att Brexit och kraven på utträde kan vara uppbackat av just Putins Ryssland. För dom skulle nämligen hela detta spektakel som är dumt i kubik, vara en möjlighet (The Guardian) inte en omöjlighet. Nej, jag är inte russofob, jag har nämligen lite eller inget emot ryssar, men är däremot ingen stor fan av Putin. I så fall är jag nog snarare Putinofob och också Brexitofob. Jag är också Obamafob eftersom också väst bär en skuld till det som händer.

EU ska naturligtvis också få sig en känga trots att jag är Europavän. Se där, nu blev jag EUfob också. Genom att förklarligt oroa sig för utvecklingen i Libyen (Allehanda; Archive) frestades man att tillsammans med just USA blanda sig i konflikten för att skydda bl a oljeleveranser. Tyvärr satsade man på fel häst och avsatte Khadaffi som var landets sammanhållande kraft trots/tack vare att han var diktator. Destabiliseringen av landet lett till att IS (DN; Archive) också sökte sig dit för att föra sin kamp för att skapa sitt kalifat.

Destabilisering fungerar alltså som en sockerbit åt flugor. I landet har också skapat en lukrativ möjlighet för flyktingsmugglare som en följd av destabiliseringen. Landet har blivit en utfartshamn för nordafrikaner och afrikaner som söker sig till Europa. EU:s politik har därmed gått i baklås och istället har man ett än större problem att handskas med som hur långt man måste gå för att återupprätta upp den nuvarande situationen (SVD; Archive) utan att destabilisera landet än mer.

Det man alltså helt missade var att när man gick in och ersatte Khadaffi, skapade man samtidigt en än värre situation som nu blivit tydlig. Något som vi alltså kommer att få betala för under lång tid framöver. Allt därför att vissa medlemsländer propsade på nödvändig- heten att blanda sig i som ett intresse för EU, när det i själva verket var ett intresse för dom som enskilt land. Nu har de istället skapat en än värre situation både för oss och för Libyen.

Destabiliseringen av Syrien, Mellanöstern, Nordafrika och Europa spiller över och göder organisationer som IS eftersom deras livsluft är konflikt. Det ger samma organisation möjligheten att slå till eftersom deras jordmån är instabilitet. I detta destabiliseringskrig skulle också något som Brexit försvaga EU och göra förbindelserna med Storbritannien än mer kyliga. Det är med andra ord inget jag vill se, och jag kan bara hoppas på att också Storbritannien inser detta.

UppbrutetVi ligger risigt till om vi låter oss övermannas av sådana dumheter som att bryta upp fungerande samarbeten som EU. Visst har organisationen fel och brister, men fördelarna överväger. Brexit är därför inte i någons intresse mer än möjligen Putins.
Foto: Wikimedia Commons

En valseger för Trump, gud förbjude, skulle med all säkerhet slå in en kil mellan Europa och USA. Det är priset för det nya kalla krig vi ser, förutom att IS då vinner än mer mark förstås. Anledningen till min avsky för Trump är rätt enkel. Förutom hans smaklösa retorik som den om byggandet av en mur mot Mexiko (The Washington Post), är hans tankar kring utrikespolitik (Business Insider) i bästa fall livsfarliga (The Guardian). Att se honom ha tillgång till kärnvapen vore helt enkelt ett mardrömsscenario.

Destabiliseringens pris är något som nu USA har fått erfara på ett mycket bittert och tragiskt sätt. Femtio människor är döda, fler kommer kanske att avlida av sina skador. De är indirekta offer för en våldsspiral från fundamentalisternas sida och ett direkt resultat av flera länders oförmåga att jämka ihop sina intressen som ha gett livsluft åt just IS i det kaos som Syrien har blivit.

Sanningen är ju att IS som jag ser det, opererar i det tomrum som uppstår då Ryssland, USA och EU drar åt olika håll och där dessa olika intressen sliter sönder oss andra. Två sidor, USA och Ryssland, måste som jag ser det nu sätta sig ner och försöka överbrygga de olika intressena som finns. Medan de fortsätter att käbbla om det mesta är det vi andra som får betala priset. Det har femtio människor i Orlando, Florida bevisat.

Dags med andra ord för en värld som riktar sin uppmärksamhet på de egentliga problemen, inte på det som inte är det. Den blir inte heller bättre av att sådan krafter som IS får växa sig starka därför att resten av världen drar åt olika håll och ger dem det utrymme de så väl önskar för sina mål. Att som tidigare dessutom direkt eller indirekt destabilisera länder har nu visat sig kontraproduktivt. Vill vi ha en bättre värld är det nog snarare stabilitet än instabilitet vi bör satsa på.

ÅskaÄn mer instabilitet lär bara gynna IS. Världens samlade resurser bör istället satsas på att skapa stabilitet i alla de regioner som nu har blivit konflikthärdar där fundamentalister har kunnat flytta fram sina positioner. Detta är inget vi uppnår av att hålla på och bekämpa varandra som idag. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag IS till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Hat och missunnsamhet hör inte hemma i Islam sägs det då ordet islam betyder ”frid” eller ”fred”. För er är det tvärtom, det är den hatiska vägen som det propageras för. Något som inte minst visas av gårdagens attack. Om ni ens vill kalla er muslimer är något som återstår att se, jag tvivlar på att ni ens förstår konsekvenserna av vad ni själva gör. Det gör er till speciellt utmärkta kandidater till priset.

Annonser

Sprängstoff

Det fanns de som trodde att bara alla människor i hela Mellanöstern kom hit skulle rosen-bladen regna från himlen och lejonen och lammen skulle vila sida vid sida. Nu visar det sig bli problem istället, något som inte ingick i planen. Bostadsbrist, arbetsbrist, platsbrist på temporära boenden vilket har gjort att folk övernattat i smällkalla nattkylan (Ekuriren; Archive). Dom kallade det ”humanism”, i själva verket vet och visste det nog inte betydelsen av ordet.

Snart visade det sig också att ingen hade någon som helst kontroll på vilka människor som kom hit. Så snart de satte foten på svensk mark kunde de försvinna (Svenska YLE) rakt under näsan på polisen som hade order om att inte ingripa eller hindra. Idag vet ingen var de finns eller vad de har för avsikter med att vistas här. Vi vet faktiskt inte ens hur de försörjer sig, de kan alltså vara löneslavar åt någon som tackar högre makter för gåvan. Ytterligare en orsak till varför gänget från Medborgarplatsen aldrig kan kalla sig humanister.

Dansande ManVissa människor är lättövertalade. Dansa lite och ge dem lite skådespel så är saken biff. Nu när resultatet börjar dyka upp i form av rapporter om både det ena och det andra är det ingen som vill höra talas om dessa Foto: By Carlotta Marie Bonnecaze (d. 1930) – Design by Carlotta Bonnecaze, via [1], Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=19264620

Den där sista biten, vad de har för avsikter med att vistas här gör det än mer möjligt för de som ryktesvis har sökt sig hit för att begå terrorbrott. Ett envist rykte talar nämligen om IS-krigare (SVD; Archive) som sökt sig hit förklädda till flyktingar. I det ljuset är det intressant att nu sätta en ny händelse som det rapporterades (GT; Archive) om i fredags. Det var då sammanlagt tre män arresterades för planering av ”allmänfarlig ödeläggelse” i Göteborg.

Deras etnicitet nämns inte i artikeln, kan det bero påatt de är av utländskt ursprung? Det är ju den nya journalistiska logiken som skapar den gissningsleken. Av artikeln framgår inte heller vad som har uppdagats under förhör. Det kan vara utredningstekniska omständigheter som skapar detta, polisen brukar under pågående utredning vara förtegna om såna detaljer för att inte förstöra åtalsförberedelsen. Man kan ändå inte låta bli att undra vad tre killar med en bil lastad med sprängmedel hade för uppsåt.

Eftersom polisen och tidningarna är förtegna om uppgifterna blir det hela spekulationer men tänk om sprängämnena skulle användas till terrorbrott? Hur kommer då alla godhjärtade att framstå? De låtsas ju fortfarande om som om de var det mest humana som finns men söndersprängda människor på offentliga platser är inte särskilt humanistiskt. Tvärtom är det bland det mest antihumana en människa kan göra mot en annan. Den skuggan faller i så fall på både gärningsmännen och de ”godhjärtade”.

Det börjar gissningsvis se ut somt att Jonas, Malena, Henrik, Stefan och allt vad de hette som deltog den där dagen på Medborgarplatsen i Stockholm, har begått en grov felkalkylering. Deras föresatser tycktes se goda ut men alltmer pekar på att de i själva verket skapade något annat, något betydligt mer ljusskyggt som nu sakta börjar dyka upp i form av händelser som alla blir mer och mer otäcka.

ParMedielogik: Är du utrikes född kan man köra omkring med bilar fulla med sprängmedel utan att identiteten röjs. Är du vit man spelar det ingen roll vad du gör, du är i alla fall hustruplågare, vettvilling och terrorist innan du vet ordet av Foto: Wikimedia Commons

Allt det där är förstås åter lite av en spekulation för vi vet faktiskt inget av vad som har hänt. Bilen kunde lika gärna ha framförts av ett gäng vita förortskillar från Partille eller nån trygg medelklassförort som Tuve. Problemet med den förklaringsmodellen är att då hade det stått med stora braskande bokstäver redan i rubriken: ”Vita förortsmän tagna på bar gärning med sprängmedel i bilen”. Återigen är det medielogiken som ser sån ut att man kan vara rätt säker på hur det skulle ha tett sig.

Fast godhetsrörelsen hade rätt på en punkt, tur att det fanns någon sådan mitt i allt elände. Det blev faktiskt tillväxt. Jo du läste rätt, vi hade alla fel i våra antaganden. Det visar sig nämligen att tillväxten kommer i den industri som sysslar med människosmuggling (SVD; Archive). Förra året startade polisen 105 nya förundersökningar och bara i år har ytterligare 34 i Sverige. Industrin sysselsätter 40 000 människor och omsätter beräknade 6 miljarder Euro runt om i Europa förra året enligt Europol (SVD; Archive).

Ytterligare en formidabel succé för godhetsrörelsen med andra ord. Det finns bara en liten hake i det hela och det är hur detta ska kunna leda till ökade skatteintäkter som kan finansiera välfärd.För alla de härliga 6 miljarder Euro alla tjänar är ju knappast pengar som sen blir till intäkter att klara av sjuka, äldre eller utbildning med. Pengar vi blir snutna på alltså. Jag gissar att man inte tänkte på det den där gången när dansandet och sjungandet var viktigare än sakfrågan.

Nästa fråga man missade är den där om vilka som kommer in i Europa med flyktingsmugglingen. Ingen ska inbilla mig att smugglarna ställer den där frågan ”Är du eller har du någonsin varit medlem av IS eller al-nusra jabhat”. Sanningen är nog snarare att vi med denna ordning inte har den blekaste aning och vi har inte heller någon koll på vad det kommer att leda till. Fler terrorattentat i framtiden är gissningsvis en inte helt utesluten möjlighet. Om detta är sant kom ihåg att tacka alla dom som dansade och sjöng.

Eli & NikiAllt fler tecken visar att godhetsrörelsen inte bara hade fel utan hur fel som helst. Tonerna som lät så lockande klingar nu alltmer falskt. Foto: Av ESC_2011_Winner_Aserbaidschan.JPG: JCSderivative work: César (talk) – ESC_2011_Winner_Aserbaidschan.JPG, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15210442

Löjesguiden nominerar idag Jonas Gardell, Malena Ernman, Henrik Schyffert, Stefan Löfven, Gustav Fridolin och Åsa Romson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Man måste söka sig tillbaka i världshistorien för att hitta människor som med en sådan religiös iver lyckats lura ett helt folk så till den milda grad som ni. Ett slående propagandanummer som ni dessutom aldrig själva behöver ta ansvar för. Det gör er till durkdrivna kandidater.”

Historieskrivning från helvetet

Vissa gånger när man öppnar tidningar, följer debatter eller ser uttalanden kliar man sig i huvudet och undrar om folk lever i parallella universum. Det är den postmoderna agendan som ger sig till känna igen där sanning är en förtryckarmetod och subjektivitet en helt acceptabel metod för att uppnå ”vetenskaplighet”. Naturligtvis är denna agenda en slags spegelvärld där allt måste ses tvärtom. Höger är vänster och vänster är höger, upp är ner och ner är upp.

Alice I UnderlandetPrecis som i Alice i Underlandet är inte allting så som det verkar vara vid en första anblick när man tittar på förhandlingarna mellan EU och Turkiet. Foto: ”PlayingCrards Rosebush” av John Tenniel – http://aliceinwonderland.wikia.com/wiki. Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons

Naturligtvis används också denna bekväma metod för att uppnå politiska poänger. För hur fel än grundpremissen än är, är slutklämmen det enda som räknas. Ingen bryr sig om hur man nådde fram till en så galen slutsats, det är som om allt kritiskt tänkande och analyserande bara försvann.

Mitt exempel på hur galen denna debatt kan bli hämtar jag från SVD (unvis.it) där det beskrivs hur desperat EU är för att få med Turkiet som medlemsstat, men där Turkiet kan kosta på sig att nonchalant kalla EU för en ”Islamofobisk kristen klubb”. Jag hävdar att problemen i förhandlingarna finns dels i historien och dels i dagens politiska värld både här och där. Den handlar däremot knappast om islamofobi som påståtts.

Historien om EU:s föhållande till Turkiet är egentligen en historia som börjar redan i slutet på 1400-talet, ja kanske redan när Östrom föll 1453. Balkan och alla dess länder var under Ottomansk överhöghet och krigen som rasade fick snabbt en religiös dimension. Fanatismen på båda sidorna ökade och med detta blev krigen också än mer blodiga.

Oförsonligheten var total och den grundlade också den misstänksamhet som präglar alla parter än idag. Wien var under två av dessa krig inringat och kunde ha fallit om inte räddningen kommit i sista sekunden. Därför är länder som Österrike rätt eller fel, djupt misstänksamt mot Turkiet.

OckupationTvå gånger lyckades den Ottomanska armén tränga så långt upp som Wien och ockupera staden, misstron går att spåra än i denna dag Foto: ”Hunername hazine 1524 257b” av Nakkaş Osman – Hüner-nāme, Topkapi-Serail-Museum, Hazine 1524, f. 257b. Licensierad under Public Domain via Wikimedia Commons

Också Grekerna och grekcyprioterna är skeptiska och det har också sin historia. När Ottomanerna ockuperade landet sålde man delar av frisen till Parthenon-templet till engelsmännen, en tvist som pågår än idag där Grekland vill ha tillbaka det som nu hänger på British Museum i London plus delar i Paris.

En annan konsekvens var att den Ottomanska ockupationen ledde till att templet förstördes och snart efter det byggdes en moské på platsen för att markera det Ottomanska imperiets överhöghet. Templet hade innan ockupationen fungerat som Grekisk-Ortodox kyrka så markeringen hade två syften. Moskén revs så småningom för att markera tillbaka mot islam. Återigen är rätt eller fel frågan, men så gick det till.

Alla de länder som den gången drabbades av ockupationen, är också de länder som idag blockerar Turkiet från ett inträde. Rätt eller fel? Jag tar inte ställning i den frågan, det finns goda argument för ett inträde och det finns goda argument mot. Jag anser dessutom att man inte kan ta historiska händelser till intäkt för ett handlande som bara fördjupar sprickan. Det förgångna är det förgångna.

Jag konstaterar däremot att historien skriver fortfarande dagens agenda och att Erdogans uttalande om ”Islamofobisk kristen klubb” är ett påstående som vittnar om historielöshet. Det vittnar också om att nationen Turkiet under Erdogan inte förstår att man själva har varit en del av problemet med den historia som har utspelats. Uttalandet gjordes i Djibouti och går att läsa om i engelskspråkiga Breitbart.

KatynLär vi oss inte av historien är vi dömda att upprepa den. Att glömma eller ignorera historia borde vara förbjudet och alla länder och kulturer borde studera sin egna, också vi. Bilden visar gravmonumentet över offren i Katyn-massakern Foto: ”Chapel of the Katyn Massacre at Holy Cross church in Warsaw – 03” av Jolanta Dyr – Eget arbete. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Naturligtvis har också vi bidragit till att fördjupa splittringen och det är den vi fortfarande ser i de tröga förhandlingarna. Historien spelar åter igen in och det ställer till det. Än en gång är frågan om det är rätt eller fel att låta historien inverka på dagens agenda rätt central. Men hur man än ser på det är det så flera länder antagligen kollektivt tänker.

Samma inställning går igen från båda sidor i striden om folkmordet på Armenier 1915. En sida hävdar att det var folkmord, en sida vill inte kännas vid händelsen. Anledningen till den motsträviga attityden från Turkiet i den frågan är att det var under det Ottomanska imperiets sista dagar händelserna ägde rum.

Det finns en poäng i argumentet, det Ottomanska riket var visserligen Turkiet men också flertalet länder som idag är självständiga. Varför Turkiet ensamt ska bära hundhuvudet är svårt att se, men samtidigt är folkmordet på Armenierna en realitet som någon bör stryka ett streck över genom att erkänna massakern och framför allt be om ursäkt. Mer om händelserna 1915 kan man läsa om i artikeln i Wikipedia.

Ursäkten och erkännandet har kommit så man får betrakta den saken som utagerad även om historien ett tag väckte irritation från Turkiets sida. Läs om erkännandet på Europaportalen. Också den dimensionen är alltså överspelad och man kan kanske stryka ett streck också över den historien om det inte var för den ömsesidiga misstänksamheten som bottnar i historien.

Karl XIIFel beskriven eller feltolkad kan istället historien bli en belastning där felaktiga argument baserade på felaktiga slutsatser kan förekomma. Foto: Wikipedia Gustav Cederströms ”Karl XII Likfärd”

Men det är inte bara det förgångna som slänger käppar i hjulen i samtalen som förts mellan EU:s Jean-Claude Juncker och Turkiets Recep Erdogan under den senares besök i Belgien. Det är i lika hög grad i nuet problemen går att finna. Turkiet är som bekant ett transitland för smugglingen av flyktingar till Europa. De är också ett land som tar emot många av dessa och låter dem stanna.

För att  förbättra Turkiets kustbevakning och få till ett bättre mottagande kan nu EU tänka sig att betala pengar till Turkiet. Man vill helt enkelt outsourca bevakningen så att flyktingsmugglingen stoppas på plats. Man vill också att fler ska stanna och/eller skickas tillbaka till Turkiet. Allt för att slippa problemet på hemmaplan vilket kan te sig lite cyniskt men tyvärr, samhällen som våra kan inte längre svälja alla flyktingar.

I det här läget är det naturligtvis diplomatins grundregler om att ge och ta som gäller. Turkiet kräver därför helt rättmätigt politiska eftergifter som visumlättnader för Turkiska medborgare som vill resa in i EU. Det politiska spelet kring flyktingar och vad det får för konsekvenser på hemmaplan kan man läsa om i blogginlägget från Fnordspotting.

VisumDet är bland annat detta Turkiet och turkarna vill slippa, att ansöka om visum vid inresa i EU. Visat är ett Östtyskt från sjuttiotalet Foto: Wikimedia Commons

Det finns dock ett krav på listan som återigen de länderna som hittills har motsatt sig Turkiet som medlem reagerar på. Turkiet vill att landet ska betraktas som ”Säkert land”, alltså ett land som det är säkert att sända tillbaka migranter till då dessa inte riskerar förföljelse. Men i ”inte riskerar förföljelse” ligger själva rävsaxen. En del av de flyende är Kurder från området runt staden Kobane i Syrien. De har drivits på flykt i skuggan av att ISIL intagit flera städer i området.

Inte heller Turkiet har ett oproblematiskt förhållande till folkgruppen med sina otaliga krig med PKK och till för lite sen förbudet att tala Kurdiska i skolan. Om du vill kan du läsa om detta i artikeln från SVT (unvis.it). När dessutom konflikten hotar att eskalera, är man nog inte så roade i Bryssel. Mer om det i SVD (unvis.it)

Det var inte förrän 2013 som Kurder fick den rätten och då bara i vissa skolor. Samma år togs tvånget att svära ed till Turkiet bort men fortfarande litar inte alla EU:s medlemmar på försäkringarna från Ankara. Ska man sända tillbaka t ex kurder vill man ha bättre grund än den Turkiet har stått på hittills. Historien spökar alltså till det igen.

Det är med det här som bakgrund som själva historieförfalskningen kommer in och det är SVD som står för den. Tyvärr går inte att länka till artikeln, de viktiga bitarna är borttagna i den digitala versionen. Jag har därför tvingats fotografera artikeln som du hittar här under.

WP_20151007_22_28_35_Pro__highresArtikeln som inte gick att få fram digitalt, här hittar du istället en avfotograferad version. Foto: Eget

I en del av denna skriver Teresa Küchler att ”Turkiet har varit ett kandidatland i 16 år men medlemskapsförhandlingarna är frysta, främst för att Grekland och ärkefienden Cypern blockerar alla förhandlingskapitel, men också för att Tyskland, Österrike, Frankrike och andra länder är uttalade motståndare till att någonsin ta in det stora muslimska landet i EU.” Det magiska ordet är uttalat, det skulle alltså röra sig om islamofobi från vissa länder inom EU.

Jag anser dock att den förklaringen är att göra saker och ting lite väl enkla för sig. Förutom de problem jag redan har redovisat kan man också räkna in andra. Erdogan har börjat visa upp en allt tydligare ledarstil lik Putins. Motstånd krossas, demonstranter beskrivs som terrorister och konspiratörer, massarresteringar av oppositionella är några av de inslag som ingår. Mer om detta i DN (unvis.it) och i GP (unvis.it).

Andra saker som inverkar negativt är Turkiets nya offensiv mot bl a PKK. Delar av den kurdiska beväpnade fronten är de enda som aktivt bekämpar Daesh, så dessa offensiver drabbar alltså kriget mot dessa. Ett fortsatt krig mot ”fel” sida är något som rör upp känslorna i Bryssel. När fokus borde ligga på att bekämpa Daesh, väljer man att attackera de enda som slåss mot dessa.

PeshmergaEn av de saker som sticker i EU:s ögon är att när Turkiet intensifierar sina strider mot kurderna ger man sig på peshmerga som är en av de få som aktivt strider mot Daesh Foto: Wikipedia

Hela historien kring SVD och deras slutsatser andas alltså historielöshet och en hel del brister på analys i nutidens politik. Istället tar man till ett i tiden lämpligt argument som ”islamofobi” som anas mellan raderna. Det finns som jag förhoppningsvis har visat en rad andra problem, både historiska som ställer till det men också nutida. Dessa sätter effektivt hinder i vägen i de förhandlingar om inträde i unionen då man är väldigt noga med att poängtera demokratiska grundvärden. Frågetecknen kring dessa är många i fallet Turkiet.

Där och ingen annanstans hittar SVD sanningen bakom de gnisslande förhandlingarna. För Erdogan är det också ganska bekvämt att peka på EU som en ”Islamofobisk kristen klubb”. Att inget av det är sant spelar ingen roll, det är ju vad man påstår som är det viktiga. Inte heller kan man sätta fokus på de egna besluten och den egna politiska agendan, sånt är bara vita människors förtryck. Det är vi som ska skämmas för att vi håller idealen högt och värnar om värderingar, inte andra som bryter dessa.

Löjesguiden utser idag SVD till en solklar kandidat till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Journalistiska förenklingar av komplexa problem och felaktiga slutsatser är inte direkt smickrande. I fallet Turkiet finns all anledning att titta på många andra faktorer än de gamla invanda. Gör man det finner man en delvis annorlunda bild som hade gett en bättre balans dvs objektivitet. I en tid då objektivitet tycks ha flytt fältet inom journalistiken är det dock inte så konstigt. Det gör er till goda kandidater till priset.”

Godhetselitens genomklappningar

Det är svårt att glömma det  som kom att bli vändpunkten i svensk migrationsdebatt. En bild, en strand och en händelse större än vi själva kablades ut till världens alla nyhetsredaktioner. När allt var klart var också allt förändrat. Resultatet blev en flodvåg av flyktingar. En del öppnade sina hjärtan, en del öppnade istället nödutgångarna. Men vad man än tycker i frågan måste man fråga sig några rätt viktiga frågor. Tanken är att detta inlägg ska ställa dessa frågor och också ge en bakgrund till dessa.

Låt oss starta mitt i återtåget, den marsch som ledde tillbaka till det som godhetsivrarna så gärna ser som ”gott”. Efter folkfesten på Medborgarplatsen i Stockholm översköljdes vi av budskapet. Att vara för var gott, allt annat var otänkbart och jämställt med sd. I tidningsartikel efter tidningsartikel trummades budskapet in – Vi måste hjälpa! DN publicerade en artikel signerad Eva-Lotta Hultén som sammanfattade vågen rätt bra. Känslomättat och med många känslosträngar som det spelades på i både dur och moll.

Men som alltid när man ger sig ut på känslornas ocean måste man nästan medvetet dumpa ballast som annars inverkar negativt på båtens förmåga att klara de höga vågorna. Objektiviteten är alltså inte så särskilt hög. Uppgifter måste och ska utelämnas när man skriver en artikel som den i DN. Eva-Lotta Hultén är inget undantag från den regeln.

PK ElitenFör att inte avslöja identiteten på de människor som ligger bakom den senaste tidens magplask, har jag valt att anonymisera deras utseende en aning. Ni får också ursäkta deras uppenbara likhet med helt andra typer av krafter som inte alls är så goda som de här tre. Uniformen kan ju annars uppfattas som något annat än den är.

Borta är uppgifterna som man måste gå till engelskspråkig press för att hitta, den uppgiften som talar om Aylans pappa som den som smugglade flyktingar och som var ansvarig för båten. I artikeln i The Telegraph medger till och med pappan detta indirekt. I intervjun säger han ”Jag var inte den som framförde båten när den kapsejsade”. Han var alltså ansvarig, men inte i det ögonblicket båten kapsejsade!

Hela den här historien gör att bilden och berättelsen om en pojke på en strand uppsköljd av vågorna, hamnar i en helt annan dager. Det som såg ut som en händelse som pekade åt ett håll, var kanske något annat än det vi trodde. Den som inte blir moraliskt indignerad över en pappa som tar med sina två söner, sin fru på en smugglarresa mot Europa som sen slutar i båda sönernas död är rätt kallhamrad. Så om den här uppgiften stämmer måste man ifrågasätta alla de beslut som tagits sedan dess.

Hela historien fick i varje fall en hel nation att ändra inställning, ja faktiskt en hel kontinent. Det var bara ”fascisterna” i Ungern och Rumänien som bångstyrigt stretade emot.  Precis som Eva-Lotta skriver fick godheten sin revansch. Ett litet problem bara, är det som sen hände verkligen godhet? Vi fick ett religiöst massmöte på Medborgarplatsen där allehanda personer stod på scen, inte för att bara hylla minnet av en död liten pojke utan tyvärr också för att marknadsföra sig och sin person.

Opinionen vände precis så som man antagligen hade förutsett. Etablissemanget ville ha det på ett sätt och då skulle det vara så. Vi fick det dom ville ha och som om bröderna Herrey hade varit framme med sina magiska under så bara skedde det. Vi fick 1000 personer som kom in varje dag och snart sprängdes alla vallar. För det var ingen som hade tänkt på det där andra, ni vet det som finns bortanför ett beslut och som ibland om vi har tur diskuteras under termen ”konsekvenser”. Så vad blev då följdverkningarna?

Bröderna HerreyBröderna Herreys magiska skor skapade magiska under när de vann schlagerfinalen 1984. Nu ska svensk vänster upprepa det magiska undret när de trixar och trollar med pengarna. Vad som ser ut som en satsning är i själva verket en omfördelning och så vidare Foto: Wikipedia

En konsekvens skedde i det tysta och som därför få eller nästan inga förstod. Regeringen har ju många potter med pengar som man fördelar till olika områden. Det kan vara skolan och kanske speciella projekt som ökade resurser riktade till barn med invandrarbakgrund för att öka deras möjligheter att hänga med för att ge ett exempel. En sån pott är bistånd och den är i sin tur uppdelad i olika delar. Att förebygga flyktingkatastrofer är en sådan pott och den har man nu börjat nalla på från regeringens sida.

Bistånd som skulle användas på plats för att ge akut nödhjälp används nu istället till att ersätta kommuner för boende och andra kostnader som kommer med de nytillkomna. Mer om detta i en artikel i SVD. Regeringen tar alltså pengar från behövande där för att kunna täcka kostnaderna här i ett spel där flykting ställs mot flykting, individ mot individ. Den enes död, den andres bröd skulle man kunna säga.

En annan effekt är att i kölvattnet på bristen på boende har de privata bolagen bråda dagar att hyra ut sina fastigheter till Migrationsverket. Efterfrågan och tillgång gäller också på denna marknad och snart har priserna trissats upp. Ett ”normalpris” för en sängplats ligger på ca 1900 kronor per person och dygn. Plötsligt ligger priserna för skattebetalarna på både 5 och 6000 kronor per person och dygn. Du skattebetalare står för de bolinerna.

”Omoralen” är dock inte bolagens som Stefan Löfven ville ha det till, utan ett resultat av regeringens dåliga förberedande arbete som nu tagit dem på sängen. Stefan Löfvens svordomar över girigheten ska nog också ses i ljuset av att hans egna finansminister som inte klarar av att lägga ihop plus och minus, nu gjort fel prognoser och därmed håller budgetramarna på att spricka. Han vill helt enkelt se till att få ett budgetpris för att dölja det faktumet att hans politik misslyckats igen.

BatteriRegeringen erkänner inte att flyktingmottagandet är underfinansierat därför att finansministern inte klarar av sin uppgift. Hon klarar helt enkelt inte av skillnaden mellan plus och minus Istället täcker man över fadäsen genom att ta pengar från andra områden Foto: Wikipedia

Du betalar för regeringens misslyckande igen skattebetalare. Mer om statsministerns uttalande i DN. Observera att det är samma länk som nedan märkt ”DN (unvis.it)” men nu utan unvis.it då det finns en viral intervju på denna länk.

När sängplatserna inte finns och ingen kan med kort varsel få fram sovplatser kan det gå så illa som det gjorde i Kållered utanför Göteborg. Folk tvingade helt enkelt att sova på marken mitt i den i varje fall här kalla höstnatten. Nyheten finns att läsa om på SVT. Detta rimmar väldigt illa med den ”medkänsla” alla pratar om i debatten, men det här är en direkt konsekvens av oförmågan att ordna problemen som vi idag som samhälle ställs inför.

Ytterligare en följdverkan är att flyktingsmuggling har fått en blomstringstid. Aldrig har så många tjänat så mycket pengar på att dels smuggla folk i rangliga båtar på Medelhavet men också inom eller mellan länder i Europa. Polisen kan i följande artikel i SVD berätta om hur personer smiter iväg rakt under deras näsor. Utan att vara registrerade dras de iväg av frivilliga från organisationer som är där för att hjälpa eller privatpersoner när flyktingarna anländer till Stockholms Central.

Polisen har samtidigt order uppifrån att INTE sköta sitt jobb och ingripa mot detta. Anledningen är att volontärerna kan om deras handlande ifrågasätts, känna sig lite kränkta och det vill ju ingen. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) bekräftar bilden och säger att man inte längre har kontroll på vart alla tar vägen. De kan gå under jorden här i Sverige, de kan smugglas vidare ingen vet som sagt.

Kling & KlangPolisen utmålas ibland som amatörmässiga typer. Men om de får order att inte göra sitt jobb, vems är då felet? Foto: Oppetarkiv

Klart är att här föreligger två risker. Antingen kommer folk att tjäna grova pengar på en snaskig hantering, eller så har vi ingen kontroll på vad som händer och vad de tänker göra här. I vilket fall som är samhället och mänskligheten inklusive flyktingarna förlorarna. Riskerna för framtiden där man i varje fall kan spekulera i ökad terroraktivitet och annan illegal verksamhet ter inte heller sig omöjlig. Detta är dock spekulationer.

Migrationsverket går på knäna på mer än ett sätt. Nästa exempel är den kölappsmentalitet som möter de asylsökande när de väl kommer till myndighetens kontor för att få sitt fall prövat. Horder av människor som i en hopplös och desperat situation nu sätts i en annan typ av desperation, den som handlar om en evig väntan när allt man vill är att få sin sak prövad. Du kan läsa om den ansträngda situationen i Sydsvenskan.

Till och med delar av verkets personal talar i artikeln om en desperat situation både för den egna verksamheten och för den enskilde asylsökanden. En del får till och med en klump i magen när de inser hur många bitar som ska klaffa. Bostäder ska fixas, utredningar med identifikationer av asylsökanden ska inledas där id-handlingar många gånger har ”försvunnit”.

KattDe som kommer hit saknar många gånger id-handlingar men släpps in ändå. Svenska myndighetern har helt enkelt inte längre kontroll Foto: Catnips

I den här situationen ser de anställda och de ansvariga tjänstemännen hur politikerna framför allt på riksplanet där de stora tunga besluten som påverkar deras situation, vänder dem ryggen. Ingen tycks kunna ta ett helhetsgrepp och tilldela de resurser som krävs, många gånger saknas viktiga beslut. Åsa Lindberg som intervjuas säger så här:

”Jag saknar helhetsbilden från politikerna. Det som händer är dramatiskt. Alla kan se att det finns en oro för framtiden.

Det här är inte bara en fråga för Migrationsverket. Det handlar om skolan och sjukvården. Om bostäder och jobb. Det här är en utmaning för hela Sverige.”

Låt oss sammanfatta det du hittills har läst. Stora påfrestningar på samhället, människor och alla de uppenbara brister som nu visar sig, får bisarra konsekvenser och kan knappast kallas ”goda” eller ”humana”. Myndigheter, volontärer och resurser går på knäna eller närmar sig upphällningen och får också de effekter på de tillströmmande. Myndigheter som får order om att inte uträtta sitt arbete ökar risken för effekter ingen vill se. Resurser som är för snålt tilltagna eller inte finns och där konsekvensen blir minst sagt prekär för den enskilde.

Politiker som i bästa fall är senfärdiga i sämsta fall inte ens närvarande i händelseutvecklingen, skapar avsaknad av beslut och brist på de nödvändiga resurser som måste till. När samma politiker nu till och med använder kreativ bokföring för att tillse att resurserna som inte räckte från början nu kommer alla till godo så närmar vi oss omoralen med stormsteg. Bara de som har haft lyckan att få se Sverige kan njuta det svenska skattebetalare har slitit ihop.

DrunknadPengarna rullar och ramarna spricker, regeringen börjar bli desperat i sin jakt på den felande länken i den egna budgeten

Det har blivit dags för en rad frågor som en direkt följd av alla mina exempel i inlägget. Den första går till DN och Eva-Lotta Hultén. När ni nu saluför ett tankesätt och en linje, har ni då också ett moraliskt ansvar för konsekvenserna? Effekterna är ju en direkt följd av det ni och andra tidningar nu har släppt lös? Ska vi få se er erkänna detta eller ska det i vanlig ordning bemötas med total tystnad? När ska DN och andra tidningar publicera hela sanningen istället för välfriserade delar av den?

Nästa bunt frågor ställer jag till regeringen och de partier som är ”ansvariga” för den. Hur kan man leva i vetskapen om att man nu inte bara duperar den egna befolkningen, utan också inger falska förhoppningar hos nödlidande om hjälp som istället går till andra? Finns det nåt slut på det hyckleri som präglar regeringen i fråga efter fråga?

Ytterligare lite frågor finns anledning att rikta till vänsterpartiet och dess ledare Jonas Sjöstedt. Varför så tyst Jonas? Här mer än fördubblas kostnaden för svenska skattebetalare men ingen protest nu inte! I vissa frågor gapar du högt och tydligt om ”omoralen”. Särskilt om dina åtgärder mot denna drabbar invandrarkvinnor, kvinnor och jobbskapandet, men i andra är det som sagt tyst. Är det möjligen skillnad på pengar och pengar eller syfte och syfte i kostnaderna som fäller avgörandet Jonas?

Jonas SjöstedtDå var Jonas inte till salu, nu är det annorlunda. Regeringen och ansvariga myndigheter har inte förberett sig tillräckligt och därför öppnas en ny marknad för de som kan erbjuda tak över huvudet åt de nyanlända. Jonas är plötsligt väldigt tyst Foto: Expressen

Frågorna fortsätter att bubbla upp. Till regeringen och de partier som ställer sig bakom denna soppa ställer jag följande  frågor. Hittills har vi inte med ett enda andetag hört ett enda ord om lösningar i form av konkreta förslag. Skolan, bidragssystemen, arbetsmarknad och andra områden har i bästa fall präglats av förslag som andas ren omoral. Ett exempel på det är förslagen om förtur på bostadsmarknaden för nyanlända som föreslogs av Boverket, länk här under.

http://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2015/nyanlandas-boendesituation-delrapport1.pdf

Ett annat förslag var Göteborgs kommunstyrelsers funderingar att köpa in bostadsrätter åt de nyanlända. Länk till GP hittar du här. Frågan till politikerna blir: Ni säger er stå för ”rättvisa”, ändå lägger ni förslag efter förslag som skvallrar om något helt annat. Ni försätter landet i en situation där få eller inga val längre finns. Ni målar helt enkelt in samhället i hörnet.

Hur rimmar dessa förslag med rättvisa? Är det ”solidariskt” att utsätta personal för överansträngning och sen lösa problemen, de få ni löser, med förslag som missgynnar andra grupper i samhället? Hur kan ni motievera att vi för årtionden framåt kommer att dras med kostnader för bidrag av olika slag när ni inte längre klarar av att skapa jobb?

Alla ni, Jonas S, Malena, Jonas G, Henrik och Stefan, som så gärna vill sola er i godhetens glans, kan ni på fullaste allvar säga att det som nu händer är förenligt med humanism? Folk som sover på marken i isande kyla, folk som smugglas vidare av skrupellösa profitörer, människor som hamnar i klorna på gud vet vem, är allt det humanism för er? Är dagar, veckor och månader av tröstlös väntan på ett besked av en myndighet som går på knäna och där personalen med all säkerhet inte mår så bra av belastningen förenligt med den ”medkänsla” ni alltid talar om?

KålleredLåsta dörrar mötte de som ville ha tak över huvudet i Kållered häromdagen, de fick tillbringa natten utomhus på marken i kylan. Hur detta rimmar med ”humanism” återstår att förklara men regeringen och godhetsapostlarna är tysta Foto: SVT

Och nej Stefan Löfven, det hjälper inte heller att skylla dina misslyckanden på dem som ser till att fixa dina misstag med att förse flyktingarna med tak över huvudet. Visst är priserna som Attendo och andra tar dyra, men de är i grund och botten satta efter det som styr marknadskrafterna – efterfrågan och tillgång. Det är också så att de agerar på en marknad ditt misslyckande har skapat.

Dålig samhällsplanering och alltför många åtaganden vi inte kan leva upp till har lagt grunden till det misslyckandet. Statsministerns utfall hittar du i DN (unvis.it). Den här artikeln är det största försöket att rikta blicken mot annat än ett misslyckande. Så försök med ett annat trick. Säg sanningen istället för att hänfalla åt vänsterretorik förhoppningsvis ingen går på längre.

För mig låter det mer som ett spegelfenomen igen. Det som ser ut som en sak, är egentligen något annat. Godhet kan se ut som godhet men är i själva verket ren ondska när summan sammanställts. Godheten i Sverige är helt enkelt något annat än det de utger sig för att vara.

Det här ämnet har bloggaren Fnordspotting skrivit om. Också Anybody’s Place har skrivit ett bra inlägg i frågan. Det har helt enkelt blivit dags att tala om godhetselitens så kallade godhet. Till sist har Tino Sanandaji bloggat om hur vänstern stoppar huvudet i sanden.

Struts

Både regeringen och godhetsapostlarna föredrar att sticka huvudet i sanden när det blir allt mer uppenbart att man inte är mogen att lösa uppgiften. Hellre fly än illa fäkta tycks vara melodin.

Löjesguiden nominerar gladeligen regeringen och dess entourage godhetsrörselsen med diverse artister i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni kan inbilla er att ni lever upp till stolta deklarationer, det fungerar säkert också att intala sig det så att ni åtminstone själva tror på era dumheter. Frågan är om så många andra än godhets-entouraget tror på era stolta föresatser längre. Fasaden börjar ju trots allt att krackelera.

Ett vältrimmat propagandaministerium trollar vant fram det som kan fästa blicken på något annat – andras omoral. Trots det håller fasaden på att vittra- Men att få Stefan Löfven att förstå än mindre göra något åt situationen är som att fråga oraklet i Delphi om ett rakt ärligt svar. Det gör Jonas G, Malena, Henrik, Stefan och Jonas S till företrädare för en rörelse/ fenomen som mer än väl förtjänar sin nominering.