Fotboll

Fotboll bygger ju på att med olika taktiker och tekniker föra en boll från ett område till motståndarens och förhoppningsvis få in den i mål. Den som behärskar de tekniker som krävs och gör detta mest framgångsrikt, är också den som går segrande ur striden. En sån strid kan naturligtvis sluta i dödläge där båda sidor är jämstarka och oftast avgör då slumpen eller så blir det oavgjort.

Vad skulle då fotboll kunna ha med politik att göra? Jo, att sätta en boll i rullning och hoppas på en fördelaktig utgång skulle man kunna säga. För i går gick ju Miljöpartiets språkrör ut i en presskonferens (SVT; Archive) och deklarerade att de visserligen ville sitta kvar, men om valberedningen ville kunde de träda åt sidan för en eller flera andra kandidater om partiet ville detta. De hade därmed satt den så omtalade bollen i rullning.

FotbollI fotboll gäller att få en boll dit man vill på det mest taktiska sättet och därigenom se till att näta den. Är man framgångsrik vinner man, är man jämstarka förlorar/vinner man av en slump eller så blir det oavgjort och ibland förlorar man. Den odynamiska duon i Miljöpartiet har nu satt bollen i rullning och det återstår vad det slutar i. Foto: By I, Ras, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2501718

Säkert ett välkommet besked efter en turbulent vecka. Den har ju präglats av skandaler och rena pajkastningen där inbördeskriget (SVD; Archive) har dessutom förts inför öppen ridå. Något man brukar försöka undvika i svensk politik. Människor har avgått (Expressen; Archive) och dragit tillbaka sin kandidatur, det har helt enkelt varit full cirkus. Ska vi gå tillbaka till fotbollsspråket så har det rått fullständig upplösning i backlinjen och anfallarna har bara stått på mittfält och tittat på medan allt har havererat.

Avgasrörens schackdrag på gårdagen presskonferens där de erbjöd sig att ställa sina platser till förfogande men deklarerade att man samtidigt ville sitta kvar, ska alltså ses som ett försök att sätta just bollen i rullning och att ändå få den i mål. Problemet för de två avgasrören är att lika gärna som att bollen kan rulla framåt, kan den rulla bakåt. Tar motståndarna utom och inom partiet kommandot har de två bäddat för nästa taktiska miss.

Man kan t ex tänka sig en situation där Peter Eriksson fortsätter att ansätta den odynamiska duon med kritik. Hur ska de bemöta den? Har de en reträttplan? Klarar de prövningarna detta skulle innebära? Frågorna är många men än så länge bara hypotetiska. Svaret lurar med andra ord runt hörnet och den som följer händelseutvecklingen lär få se hur allt utvecklar sig.

En annan frågeställning är hur partiet ska hantera den förtroendeklyfta som hela cirkusen har lämnat efter sig. Deras helylleimage har ju velat göra gällande att man har så himla högt i taket. I själva verket har många också inom paritet börjat tvivla på den ansatsen. Särskilt efter Kaplans avgång har debatten i lika hög grad handlat om huruvida samma behandling hade drabbat svenskar och icke-muslimer. Ett påstående som för det första bygger på rena antaganden eftersom jämförelsemöjligheten saknas.

MoralTesen att debatten har innehållit extra hårda pekfingrar mot just muslimer saknar nästan helt och hållet grund då de flesta har aktat sig för att just moralisera utifrån de utgångspunkterna. Kaplan har ju till och med förlåtits för det ena övertrampet efter det andra. Foto: Wikimedia Commons

Den delen av debatten har inte bara blivit lika destruktiv som den andra som har rasat. Den har dessutom blivit rent löjlig. För visst har det förekommit spekulationer (TV4 Nyheterna) om infiltration, men dessa har legat inom anständighetens gränser som jag ser det. Och visst har debatten ibland handlat om frågor (Aftonbladet; Archive) som i varje fall jag är lite undrande över.

Det sista exemplet har ju handlat om det är ett resultat av patriarkala strukturer eller inte att vägra ta i hand. Det har också hetat att det rimmar dåligt med Miljöpartiets feministiska image. Men ingen har faktiskt diskuterat det som den andra dimensionen av problemet nämligen att ta seden dit man kommer. Vi är ju väldigt förtjusta i den tesen och har till och med talesättet, men lever vi själva som vi lär? Avstår t ex vi svenskar från en kvällsdrink eller ett glas vin när vi är i det muslimska landet Egypten? Svaret är nog tyvärr ”nej”.

Jo visst, det blir ett sluttande plan om man gör avkall på för många saker i samhället. Handskakning eller inte med kvinnor är kanske en icke-fråga på pappret, men frågan är så mycket större i ett vidare perspektiv. Vad ska bli nästa steg? Muslimska män som känner sig kränkta av att svenska kvinnor inte bär slöja eller schalett? Här handlar det uppenbarligen om kulturkrock, men vill man representera Sverige måste Sverige finnas också i muslimers medvetande.

För där tvärstannar försvaret av hela den debatten som handlar om att muslimer på något sätt skulle behandlats sämre i debatten. Det är inte bara svenskar och Sverige som ska bjuda till, det krävs också att motparten gör det. Semanur Taskin som är avgasrör i Grön Ungdom, eller som de också kallas Gröngölingarna, är en av dom som har varit mycket kritisk till att både Kaplan och Kahn har tvingats avgå. Hon avgick till sist själv i protest då hon ansåg sig känna sig otrygg som muslim i både sitt förbund och eller i politiken.

Den där förklaringen känns dock lite påklistrad, som för att kunna iklä sig offerkoftan. I Semanur Taskins förklaring finns inte ett ord om den kritik (Expressen; Archive) som har riktats mot henne. Ingenting om stödet för Turkiets snart diktatoriska ledare Erdogan som förutom anti-demokratiska tendenser för ett tyst krig mot Kurder. Att han dessutom i tid och otid beskylls för att stödja IS gör uttalandena än mer bekymmersamma. Lite eller inget med islamofobi att göra alltså.

ErdoganIngenstans i försvaret av Taskin nämns t ex hennes vurm för Turkiets Erdogan. Han har ju kallats ”Mellanösterns Putin” och gör skäl för namnet. Med anti-demokratiska metoder använder han demokrati för att inskränka friheter och rättigheter för t ex kurder. Han för också ett krig mot dom och har beskyllts för att ha hjälpt IS. Foto: By Randam – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6974348

Ändå är det offerkoftan (Metro; Archive) och svårigheterna hennes argumentation bygger på. Hade jag varit hon, hade jag nog tyvärr hellre titta på över 20 år av dålig integrering i det här landet och det som det har lämnat efter sig. Ett land där vi lever som en stat i staten, ett samhälle i samhället och där allt nu börjar glida åt olika håll och grupper skapar ”sitt” livsutrymme på ”sina” livsvillkor. ”Sverige” som begrepp börjar bli allt mer diffust också för Semanur som tänker och agerar som en turk, inte en svensk när hon försvarar Erdogan.

I den rollen blir det naturligtvis mer intressant att få iklä sig offerkoftan, för i det post- koloniala lotteriet kan sånt ge fördelar och det är allt som räknas. Fotbollslaget heter därmed snarare Galatasaray än IFK Häcken eller något annat för debattörer som Semanur Taskin. Islamofobi-spåret blir dessutom mer aktuellt genom att den linjen stöds av fler debattörer (Nyheter24; Archive). När samma tes (Världen Idag; Archive) dessutom upprepas uppstår ett mönster som för att misstänkliggöra och förringa.

För tyvärr är det att förringa det som allt började med nämligen att Mehmet Kaplan till sist tvangs att avgå. För också Världen Idag:s artikel är det som om vissa saker ska sopas under mattan. Här nämns visserligen incidenten där Kaplan var med om att bjuda in Yvonne Ridley för att hålla tal för en grupp inbjudna i Riksdagen. Antisemiten och fundamentalisten Ridley har gjort sig känd för sin extrema hållning, ändå skyllde Kaplan på ”dålig bakgrundskoll” och kom undan (Corren; Archive).

Tesen att Kaplan tvangs att avgå för att han dömdes hårdare som muslim saknar alltså grund, tvärtom har han alltså förlåtits igen och igen till dess det inte längre gick att försvara honom. Men den så åtråvärda offerkoftan tycks viktigare än fakta så debatten ser därför ut som den gör. Kan det möjligen bero på att man vill styra om spelet från en defensiv som under den senaste veckan, till ett mer offensivt spel som man ser attack som bästa försvar?

KoftaIslamofobispåret handlar istället till stora delar som jag ser det om den gamla klassikern offerkoftan. Det är både skönt och lönande att få bära den då det innebär både sympati och fördelar. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Få kan som ni göra icke-händelser till konkreta incidenter för att peka ut det som inte finns som orsaken till allt. Få gånger i världshistorien har väl så mycket felaktiga argument använts av så många för att kunna säga så lite om någonting. Det gör er till utmärkta kandidater.”

Att slå ett slag för saken

Jag gillar inte våld, våldsanvändning kan möjligen möjligen vara den sista vägen ut alltså det som kallas självförsvar. Att slå först och fråga sen är något av det mest avskyvärda en människa kan göra. Jag är till och med så pass avogt inställd i min syn på våld att inte ens självförsvar får användas hur som helst var som helst eller av vem som helst. Den måste vara befogad av t ex anfall mot ett land och den måste vara kontrollerad på ett sånt sätt att bara vissa har våldsmonopol t ex militären.

För hur skulle det annars se ut? Någon kommer in på krogen, någon säger något som missuppfattas och när den andre klipper till är utvägen att ”jag tyckte jag kände mig hotad och kränkt”. Ett sånt samhälle vill ingen ha men det är vad vi kan få om den rödgröna röran fortsätter som nu. I Göteborg sätter nu nämligen F!, Mp, V och S tillsammans igång ett projekt i stadsdelen Västra Hisingen där skolflickor i årskurs åtta och nio ska få lära sig feministiskt självförsvar (GT; Archive-länk) på skoltid.

StoutJag säger ingenting om det är smörgåsen eller ölen som är det goda eftersom vi har ett kluvet förhållande till alkohol i vårt land. Men att inta för många av den ena bör du se upp med. Det kan bli farligt i framtiden, i varje fall om du bor i Göteborg! Foto: By Jon Sullivan – http://pdphoto.org/PictureDetail.php?mat=pdef&pg=6122, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=108358

Killarna ska på samma tid få lära sig normkritiskt tänkande (surprise!) och hur man behandlar flickor. Det kan ju på pappret låta bra utom när det gäller en sak. Jag har tränat en hel del kampsport i mitt liv och det är det som ”feministiskt självförsvar” bygger på. Jag har tränat bara för försvar och motion, inte för att ge folk på käften. Under de här åren har jag sett en och annan idiot som utan distans till det dom behärskar, kan gå in och i princip dänga skiten ur folk därför att de kan.

Självförsvar bygger alltså på helt andra principer, man måste bli anfallen först och försvaret ska enbart användas för att värja sig. Den som tror att ”lite stryk har väl ingen dött av” eller rent av tänker ”Fan vad gött att få ge lite däng” är med andra ord rätt illa ute, i varje fall i mina ögon. Utan den etiska riktlinjen eller vetskapen om vilken person man sätter ett vapen som ”självförsvar” i händerna på, kommer ofelbart tråkiga saker att hända.

Tänk dig själv. Du går hem efter en tämligen blöt kväll på krogen. Från en annan gata kommer en ung kvinna ut framför dig. Hon börjar gå framför dig och du ligger nu kanske sju åtta meter bakom. Du börjar märka hur hon slänger blickar över axeln men du har inget ont i sinnet så du fortsätter. Plötsligt smäller det och innan du vet ordet av ligger du på gatan. Frågan är då vems felet är? Är det du som kan tolkas som en stalker? Är det hennes som drar förhastade slutsatser?

För en normalt funtad människa är det hela klappat och klart, självklart ska hon in för misshandel. Problemet är bara att de vi har att göra med har en helt annan logik än din.Låt oss titta på händelsen och hur det skulle kunna se ut i en svensk domstol när man resonerar kring begreppet ”skuld”:

DomstolGatuvåldet mot män kan äntligen komma att öka från att ha varit en majoritet till att bli en förkrossande majoritet med det rödgröna haveriets politik. Skönt då att veta att våra det kommer att belasta domstolarna än mer och få än mer bisarra konsekvenser vid dom Foto: By http://wellcomeimages.org/indexplus/obf_images/8e/43/052b555c0aed395e3a498795492e.jpgGallery: http://wellcomeimages.org/indexplus/image/V0010961.html, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=36458933

Hon kände sig hotad – då har hon automatiskt rätt att värna sig även om det innebär att någon åker i gatan. Så länge ingen skadas eller lider skada ligger det inom den tolererbara gränsen. Kvinnor är alltid underordnade män – Hon kan aldrig utgöra ett hot, det kan däremot du eller jag. Det räcker så bra att man är man så är man det per automatik. Hon uppfattade situationen utifrån sitt sätt att tänka, sitt sätt att se på verkligheten och agerade utifrån det – Solklart frikännande!

Hela idén är alltså rent oetisk. För det första inympas från barnsben synen att ”kvinnor har all anledning att känna sig rädda” när det i själva verket är ovanligt att just kvinnor anfalls oprovocerat på gatan. Våld mot kvinnor utövas i hemmets lugna vrå av en partner, eller före detta partner som har missbruksproblem i en eller annan form. Samma män återkommer igen och igen, däremot är den ”vanlige” mannen just bara en vanlig man som vare sig misshandlar, stalkar eller våldtar. Långt ifrån alla män är nämligen djur.

Utifrån tanken ”rädsla” ska man sen ge en grupp rätten till självförsvar. Detta utan möjligheten till kontroll över hur våldet används utan snarare släppa detta till förmånen för ett subjektivt synsätt som ”hon kände sig hotad”. Tyvärr är ”att känna” och ”att vara” två väsensskilda saker och här kan det alltså gå riktig snett. Utan att ens ha sanktions-möjligheten som straff blir det rent av omöjligt.

Den gnagande misstanken är ju att ”rädsla” nu ska få sanktionera våld från en men inte en annan part när det kommer till påföljd. För vem dömer någon om man åberopar att ”jag missuppfattade hela situationen” eller ”Det kunde ju ha varit en våldsbenägen man”? Att socialdemokratin går med på detta är bara ytterligare ett tecken på hur långt det interna sönderfallet har nått. Det stinker helt enkelt och oansvarigheten har nu nått en helt ny nivå!

Stinking BishopOstar är kända för att kunna stinka, här en ”Stinking Bishop”. Nu får vi vänja oss vid att också det rödgröna haveriet stinker minst lika mycket. I och med beslutet har man nu tagit steget in på en farligare väg för framtiden. Foto: By http://wellcomeimages.org/indexplus/obf_images/8e/43/052b555c0aed395e3a498795492e.jpgGallery: http://wellcomeimages.org/indexplus/image/V0010961.html, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=36458933

Löjesguiden nominerar idag det rödgröna haveriet i Göteborgs kommunfullmäktige till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har på ett påtagligt sätt visat att ni inte bara har förlorat all moralisk kompass utan också numer med ljus och lykta söker er fram genom en halvmörk eller nattsvart värld. Det gör er till formidabla kandidater till priset”.