Sorti

Så kom då beskedet att Kaplan skulle avgå (Aftonbladet; Archive) från sin post som bostadsminister. Presskonferensen som hölls av Stefan Löfven var så full av felaktigheter och rena lögner att man bara där kunde börja ifrågasätta hur det är ställt. Det hette till exempel att Kaplan själv hade valt att kliva av. I själva verket fanns ett stort tryck på Stefan Löfven från hans egna parti att styra upp situationen, med hårda nypor om så skulle behövas.

Så blev det då dags för Mehmet Kaplan att stiga åt sidan. Trycket blev för mycket och affärerna för många. Kvar finns ett ödelagt förtroende för mp, men också s kommer att drabbas. Foto: Wikimedia Commons

Som alltid måste man säga en rad fördelaktiga saker trots att det inte finns något positivt att säga. Det hette att Kaplan hade satt igång en rad bostadsbyggen och därför varit mycket verksam i sin roll. Sanningen är ju att de här bostäderna är planerade för upp till tio år sedan, ibland kortare tid. Resten av Löfvens svar var som att spela upp en hackande skiva som hela tiden upprepade samma takt. Det var alltså en presskonferens som cirklade kring förutbestämda svar och få andra uppgifter än dessa framkom.

Eftersom det var den inre kretsen, partistyrelse och Verkställande Utskottet (VU) inom S som mer eller mindre beordrade Löfven att ta till åtgärden, har han nu en förtroendeklyfta som har slagits upp mellan S och Mp att hantera. Så sent som på måndagens förmiddag hade ju Gustav Fridolin fortfarande ett förtroende (SVT; Archive) för sin partimedlem. Men det är inte den enda klyftan Löfven har att hantera. Redan nu har flera debattörer, en del av dem muslimer, förklarat att händelsen aldrig hade kunnat hända en icke-muslim.

Inte riktigt sant förstås, men det fungerar säkert i det ordkrig som säkert kommer att prägla debatten den närmaste veckan. Den debatten har ju redan börjat (Nyheter24; Archive) och har fått flera efterföljare (Sveriges Radio). Det gemensamma är att här vill man ha ensamrätten till offerkoftan genom att utmåla en grupp som undertryckta och negativt förfördelade. Taktiken känns igen från så många andra tillfällen att den nu kan identifieras på mils avstånd.

Med samma logik fick väl Cecilia Stegö Chilo avgå (Aftonbladet; Archive) ur Reinfeldts regering därför att hon var kvinna, inte för att hon smet från TV-licensen. Tesen stärks av att hon som kvinna fick avgå, men däremot inte Tobias Billström som begick samma brott (Sydsvenskan; Archive). Också Maria Borelius jagades av Aftonbladet (Aftonbladet; Arcive) för sin svarta städhjälp och fick också hon avgå.

Var fanns dagens feminister när kvinnorna i Reinfeldts regering jagades av Aftonbladet och andra tidningar. Kan den uteblivna hjälpen den gången ha berott på att det ”bara” var moderata kvinnor? Samma paralleller används nu igen när Kaplans avgång berodde på att muslimer aldrig bjuds in i de politiska finrummen. Offerkoftan ska på och då spelar det ingen roll att resonemanget är bullshit Foto: By Frankie Fouganthin – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=34458357

Slutsatsen är glasklar om situationen som rådde då, Aftonbladet var en anti-feministisk tidning eftersom de tycktes ge sig på kvinnor hela tiden. Drevet motiverades av att jaga kvinnliga ministrar, inte manliga och det var inte för att de fuskade med olika saker som TV-licenser eller skatter som var själva orsaken. Det var att de var kvinnor. Problemet är väl bara att det är väl få som tror på den tesen, det var ju ändå glasklart vad det egentligen handlade om. Ändå finns det alltid de i debatten som inte vill se sanningen.

För trots påståenden om anti-muslimska strömningar är det andras bedömning (Expressen; Archive) att drevet som onekligen har gått, inte har präglats av dessa känslor eller liknande argumentation. Istället har det varit sakfrågorna som har stått i centrum. Hur kan man ha så dålig koll på något så allvarligt? Förstod inte Kaplan att hans närvaro som svensk minister också skänkte legitimitet åt två organisationer som är högst ifrågasatta?

Det där är dock frågor som både de två talrören, Löfven och debattörerna som vill utmåla muslimer som offer, helst vill undvika och jag förstår dom. Det är inte lätt att erkänna hur illa skött en situation är. Då är det naturligtvis bättre att skylla på något som får alla att  haja till och kanske till och med få lite ökad puls av. Ilska säljer, ilska engagerar och det får naturligtvis den som vill känna känslan att åter damma av den över ”orättfärdigheterna”.

Debatten går vidare men den är inte så vidare initierad. Kaplan fick avgå för en rad saker. Socialdemokraterna fick nog över alla de skandaler som också drabbar dom varje gång de avslöjas. Han gjorde en dålig bedömning av situationen själv och ”skänkte” på det sättet legitimitet åt människor som inte borde få det. Statsministern och de två kloakrören i mp har skött frågan osedvanligt illa därför att de inte har markerat från början. De kommer sättande nu när allt är försent. Sånt brukar kallas ”dåligt ledarskap”, inte ”islamofobi”.

Bra ledarskap stakar ut vägen och leder en organisation dit. Dåligt ledarskap ger otydliga signaler som ändras hela tiden och snart finns ingen riktning. Genom att inte markera från början har Löfven varit just otydlig. Kaplan var ändå en rätt kontroversiell figur från första dagen. Nu får han betala priset för den otydligheten Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven som den högst ansvarige för både utnämningen av Kaplan och den uppkomna situationen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Politisk mod handlar om att se sig själv i spegeln och inse hur landet ligger. Istället får vi allehanda svepskäl och inövade svar till livs när en politisk katastrof ska avslutas. Vi får också resultatet av en lång tids dåliga ledarskap som nu har fått sitt resultat. Det gör statsministern i vanlig ordning till en fullfjädrad kandidat.

Också de två talrören Åsa Romson och Gustav Fridolin nomineras. Motiveringen lyder: ”Inga triggerord i världen döljer den hemska sanningen. Hur många gånger man än upprepar dessa så kan man fortfarande inte släta över det som också är ert ansvar nämligen ledarskap. Genom att själva vara två ovanligt dåliga förebilder skapar man inte följare som tycker sig se en kompassriktning, man får människor som beter sig likadant. Det gör också er till goda kandidater.

Någon annan betalar!

Jag vill ha många saker i livet, jag är lite av en prylgalning som är lite för intresserad av för många saker. Mitt musiklyssnande gör att jag vill ha en bra stereo, jag är intresserad av fotografering och vill ha en dyrare kamera och så vidare. Det vore ibland rätt bekvämt om någon annan betalade för mina excesser och det kan ju verka penningbesparande för mig, men det är inte fullt lika bekvämt för någon annan som ska betala för kalaset.

En del av vår välfärd bygger ju på bidrag som en möjlighet att akut kunna lösa en persons eller en grupps ekonomiska trångmål. Jag tycker själv det är bra, men jag börjar samtidigt bli allt mer tveksam. För sakta har bidrag förvandlats från att ha varit en temporär lösning, till att bli en permanent. Från början var ju bidrag tänkt att vara just en temporär lösning, men i takt med att jobben inte längre växer på trän och arbetsgivarna blir alltmer selektiva, blir också bidragen allt mer permanentade. En utveckling som måste brytas kort och gott.

Att inse att man inte kan möta något dåligt med att upprepa samma misstag är något vi måste lära oss som nation. Byte innebär inte alltid något sämre, tvärtom är det sämre att lunka på som förut. Svensk vänster har misslyckats med integration, jobbskapande och istället är det enda svaret som kvarstår ”mer bidrag”. Låt oss byta den hackande skivan nu. Foto: By Foto: Stefan Brending, Lizenz: Creative Commons by-sa-3.0 de, CC BY-SA 3.0 de, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=28482845

Särskilt vänsterregeringar har sett till den saken. Man tycks resonera att ju fler bidrag som skapas, desto mer ges illusionen av en rörelse som bryr sig. Desto mer man misslyckas med jobbskapandet, ser man till att skyffla undan de som blir offren i både bidrag, förtidspension och meningslösa åtgärder. Vem kan rösta på någon som lovar neddragna bidrag om man är beroende av bidrag? Svensk vänster har skaffat sig ett maktmedel som heter duga därför att människor inte har några alternativ.

Man ska dock inte bara skylla på svensk vänster även om just de håller något av rekord i grenen ”göm undan i statistiken”. För vem kan glömma Reinfeldts Fas 3?

Sanningen är ju dock att just svensk vänster inklusive alla regeringens partier inte ger ett råttärsle för medborgaren. Har du fel kön kan du drabbas (Aftonbladet; Archive) av samarbetsregeringens förbannelse, åtminstone om Vänsterpartiet får sin vilja igenom. Men det kan ju bli värre än så, det är ju det vi har lärt oss under 1,5 år med Löfven. Man kan t ex låtsas att lägga förslag (Expressen; Archive) som ser ut som om de är ”kraftfulla” när de i själva verket är det rakt motsatta (Dagens Infrastruktur).

Men vore regeringen Löfven den den är utan ytterligare gigantiska misslyckanden? Nej, naturligtvis inte! Regeringen ärvde ju reformen om jobblotsar till Arbetsförmedlingen från regeringen Reinfeldt. Redan när man tog över borde man nog ha skrotat hela det projektet. Projektet las ut på företag (Expressen) och nu visar det sig att just Lotsföretagen har mjölkat staten på stora belopp. Då är det ingen inom Vänsterpartiet som skriker om ”omoral”. Det handlar ju trots allt om att slösa pengarna på ”rätt sak” som t ex arbetslösa.

Att slentrianmässigt bara betala kan ju framstå som både ”solidariskt” och gott. Men faktum är att det hjälper inte ett samhälle i det långa loppet att fortsätta den politiken, det hjälper inte heller den enskilde som snart inte har några alternativ till bidragen. Foto: Wikimedia Commons

Nej, jag har inget emot att arbetslösa hjälps men det är en defensiv åtgärd som många gånger bara ser till att hålla näsan ovanför vattnet. Få jobb skapas knappast av att man betalar ut a-kassa, de som däremot beskylldes för ”girighet” och för att bedriva ”rövar-kapitalism” har faktiskt sett till just detta. De har kortat vårdköer, för det mesta sett till att höja kvalitén i vården och som sagt skapat jobb. Hela Vänsterpartiets retorik (DN; Archive) vilade alltså på felaktiga premisser i förra valrörelsen.

Arbetsförmedlingen och öda pengar, när vi ändå är inne på den biten. Hur dålig (LT) får en organisation bli innan man själva från statsmakten inser att något måste göras? Hur många ska uppmärksamma (Altinget) samma problem innan statsmakten börjar lyssna? Hur många missade chanser har samhället råd med där ansvaret vilar tungt på just arbetsförmedlingen (SVD Näringsliv; Archive)? Om du jobbar inom AF vill jag be om ursäkt, det är inte dig jag skäller på utan de som håller i trådarna dvs politikerna!

För det lite märkliga med samhällets resurser dvs pengar och politikerna å andra sidan, är att vissa saker som är nödvändiga bara plötsligt försvinner (DN; Archive) som den till pensionärerna utlovade skattesänkningen. Då blev det plötsligt bråda dagar då 200 000 personer plötsligt blev utan den sänkning som hade utlovats från regeringen. Då (Aftonbladet; Archive) det begav sig lät det annorlunda. I andra frågor finns ingen gräns för hur mycket kostnaden (GP; Archive) får ligga på.

Återigen gäller alltså åter en lite selektiv förmåga att skilja på slöseri och slöseri. Visserligen är det ena exemplet ovan en inbesparing på statskassan och ett slöseri på den kommunala kassan i Göteborg, jämförelsen haltar alltså lite. Men den är relevant på det sättet att det är offentliga utgifter och ger på handen att det är okej att rulla hatt med skattebetalarnas pengar, bara de går till ”rätt” sak. Svensk vänster har alltså en lite ambivalent syn på slöseri och slöseri där en viss skillnad tycks skönjas.

Det talas ofta inom svensk vänster, särskilt miljöpartiet, om slöseriet med naturresurserna. Ingen däremot inom svensk vänster talar någonsin om slöseriet med de gemensamma resurserna i form av skattepengar. Kanske beror det på att man den vägen lätt köper sig röster från desperata människor som tacksamt tar emot håvorna utan att ha alternativ i form av jobb Foto: CC BY 1.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=168816

Den svenska vänsterns syn på skattepengar är som sagt rätt skruvad och den blir egentligen än mer förvriden. Min syn är att pengarna är dina och mina för staten att förvalta till det majoriteten inklusive jag själv anser vara till störst samhällsnytta. Pengarna ska gå till samhällsinvesteringar, vård, skola och omsorg. Svensk vänster däremot ser inget mitt eller ditt utan bara ”vårt”. Läs följande citat:

”Det är rätt magstarkt att en Allians som vill skänka bort sex miljarder av våra pengar – lika mycket som man i ett första steg vill dra in på försämringar för de arbetslösa – till dem med stora förmögenheter, talar om skattesänkningar för lågavlönade.”

Orden är Ali Esbatis (V) och yttrade på hans blogg. Vad menar han, ”av våra pengar”? Det är mina och dina pengar som politikerna förvaltar på lån inget annat! Jag betalar dessa därför att jag förväntar mig något i gengäld. Den tanken skapar lojalitet med det nuvarande systemet, att alla får ta del av det också vi som betalar. Det är däremot den gryende misstanken om att personer som Esbati alltmer ser möjligheten att betala till alla andra utom de som har stått för inbetalningarna som undergräver samma system.

Det är också hans inställning till pengarna som sådana som retar mig. Vadå ”våra pengar”? Detta är mina och dina pengar, inget annat. Staten ska under inga som helst omständigheter se något som ”sitt”, kom ihåg portalparagrafen i grundlagen som säger ”All offentlig makt utgår från folket”. Här får man känslan av att Esbati och V håller på att omvärdera den synen till att lyda ”all offentlig makt utgår från svensk vänster”.

Fler än svensk vänster har blivit bitna av makt genom historien. Den berusar och korrumperar ju som bekant. Nu måste nog svensken sätta ner foten och tala om att han/hon/hen (ironi!) förväntar sig bättre och annorlunda eftersom svaren på landets utmaningar inte längre duger Foto: Wikimedia Commons

Det är först nu när den ideologiska krutröken har lagt sig och allt ska summeras som den verkliga sanningen börjar dyka upp. Tillväxten blev till en kostnadsökning (GP; Archive) som kommer att spränga många budgetvallar framöver. Så bra då att det kan anställas än mer byråkrater på Försäkringskassan som måste administrera alla bidrag som nu ska börja betalas ut till alla nytillkomna. Det blir ju tillväxt av det.

Men tyvärr också kostnadsökningar och det är personer som Esbati skyldiga till, för det var ju de som skrek högst om att alla skulle komma hit som får ta på sig skulden för just kostnadsökningarna. Detta dessutom till människor som ännu inte har bidragit med en enda krona till det gemensamma. De har istället för flöten blivit sänken, inte för egen hand de vill säkert jobba, men på grund av att alla ska ta del av välfärdssystemet utan begränsningar.

När de som jobbar och därmed bidrar upptäcker detta vill jag inte befinna mig i vänsterns skor. Historiens dom lär tyvärr bli alltför hård för det. När människor upptäcker att de betalar åt andra, men blir utan själva lär nog omdömena bli just hårda. Istället borde alltså all kraft riktas mot att skapa jobb istället för att fösa in folk i bidragsberoende. Så hur ser det ut i den grenen? Jo tack, det ser ut som det brukar i svensk vänsters värld dvs här byggs Potemkin-kulisser som aldrig förr och återigen är det någon annan som betalar.

Jobb Malmö får utgöra mitt exempel men det finns fler från hela landet. Projektet inleddes som ett sätt att få ut funktionshindrade på arbetsmarknaden eftersom denna grupp var svåra att anställa. Ett vällovligt syfte alltså. I skenet av att kostnaderna för stadens utgifter till bidrag som redan 2014 närmade sig svindlande en miljard, tvangs staden till en skattehöjning (SR Malmöhus) men också ett omtänkande vad gällde bidragen. Plötsligt var inte projektet längre till för handikappade utan för nytillkomna.

Från att ha haft ett trevligt projekt för att få ut handikappade på arbetsmarknaden, gick projektet Jobb Malmö till att bli en förbudsskylt istället för en påbudsskylt. Rött ljus för handikappade, grönt för invandrare och inget ont i det. Problemet var bara att man vill ”städa undan” i bidragsberoendet och se till att snygga till statistiken Foto: Wikimedia Commons

Tanken var att man skulle aktivera istället för att passivisera dvs man skulle se till att folk gick från försörjningsbidrag till jobb. Tiden man skulle få ingå i projektet ändrades också från två år till ett. Det hela låter ju jättebra om det inte var för en liten baktanke som kom som en extra glasyr på tårtan. När de deltagande hade deltagit i ett år hade de också kvalificerat sig till A-kassa. Därmed var de arbetslösa statsbudgetens utgift istället för kommunens.

Kommunen vann två saker på rockaden. Dels sparade man pengar som annars blödde ut som försörjningsbidrag och dels putsade man på statistiken genom att ”gömma” de arbetslösa som under det här året räknades som ”sysselsatta”. Snyggt och prydligt med andra ord, men ett enda stort trollande och tricksande med siffror och kostnader för att den kritiske medborgaren inte i alltför hög grad ska ifrågasätta vad politiker till vänster egentligen gör med våra skattemedel.

Det är i vanlig ordning vi måste inse att vi inte kan ha en rörelse som mer eller mindre prenumererar på makten vid silverfaten längre. Så fort de bjuds in ställs det till med kalas på håvorna som ingen eller få har godkänt. Att gräva i det lär inte bli lättare med en passiv journalistkår, zombifierad väljarkår som röstar likadant som förut och kallar det ”övertygelse” eller vänsterpolitiker som dribblar med siffrorna för att förvirra och försvåra. Dags att vakna svensk, det är trots allt dina pengar det handlar om.

Sverige står inför många utmaningar som alla kommer att kosta pengar. Stora investeringar i det som ska skapa jobb, utbildning och arbetsträning för att nämna några områden. Att då slösa pengar i onödan på projekt som Projekt Malmö är utmanande. Foto: By Ausecure – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45558026

Löjesguiden nominerar idag svensk vänster, från Socialdemokraterna till KPML(r), till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Bidrag passiviserar – den sanningen tror jag delar av svensk vänster också ser. Därför måste lösningen bli temporär dvs tidsbegränsas och också ses till att dras ner till ett absolut minimum då alltför många andra nödvändiga investeringar knackar på dörren.

Istället tycks debatten och framför allt åtgärderna gå mot en helt annan utveckling. Här tricksas och trollas med skattebetalarnas pengar, allt därför att misslyckandet är totalt. För många som inte kommer att få jobb vare sig nu eller i framtiden, är ett av grundproblemen. Substitutet bidrag blir på det sättet institutionaliserat och snart regel snarare än undantag. Det gör er till ohotade kandidater till priset.”

Ett politiskt spel

Ni vet hur det brukar låta: Vård, skola och omsorg! Och jo då, jag ställer upp på det mantrat men jag ser däremot inget av resultat. För den nuvarande regeringen har nu styrt landet i 1,5 år utan att åstadkomma ens en bättre skola. Också vården och polisen har gått igenom nedskärningar om man ser till den ökade arbetsbelastningen. Där det borde ha blivit resursförstärkningar har det alltså istället blivit status quo.

Samtidigt som detta händer har statskassans pengar har börjat gå till saker den inte var tänkt. I och med att Vänsterpartiet och Miljöpartiet har fått mer att säga till om i politiken, gud förbjude, har vi fått än mer vansinnesprojekt. Bidrag till glasögon (Socialdeparte-mentets utredning) och subventionerad vård (Miljöpartiets Partiprogram ”välfärden”; Archive) åt flyktingar som vistas här illegalt är två exempel som sticker ut.

Varför använda ett ord som ”vansinnesprojekt”? Jo, glasögon är något de flesta kan och ska betala ur egen ficka. Har man inte råd för att man som förälder t ex är arbetslös, ska man naturligtvis kunna få denna hjälp men bidraget är nu generellt. Det utgår alltså till alla oavsett om man är fattig eller rik och det är stötande.

Regeringens nu genomförda förslag om glasögon till barn under 18 är rent medeltida. Det är något var och en ska ha råd med och ska betala ur egen ficka, kan man inte det t ex pga arbetslöshet bör naturligtvis samhället kunna bidra men hela reformen andas plakatpolitik Foto: By Conrad von Soest – http://www.badwildungen.de/altar/foto6.html, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1844015

Det är dessutom något som utgår till barn fram till de är 18 år men synproblem drabbar oftare människor som är äldre. Ju äldre man blir desto större är risken. Inga glasögon-bidrag utgår heller till alla de som är arbetslösa så hur man tänker när man lägger ett sånt förslag är i varje fall för mig en gåta. Plakatpoltik brukar det kallas, i andra sammanhang är ett ord som ”röstköp” något som dyker upp.

Miljöpartiets genomdrivna förslag om vård till papperslösa, vilket bara är ett finare ord för människor som vägrar att låta sig avvisas efter avslagen asylansökan, är också det stötande. Anledningen till det är att dessa får betala betydligt mindre ur egen ficka än andra patientgrupper säg pensionärer. En papperslös betalar 50 kronor för sitt besök, en pensionär 200. Detta sker trots att pensionären är den som har betalat skatt, det har tyvärr inte den papperslöse.

Skattebetalarna får alltså stå ut med att få lov att ”frivilligt” betala för andras vård, för andras glasögon och mycket mer. Allt annat än vård skola och omsorg med andra ord, i varje fall om man med det avser till medborgare i landet som betalar sin skatt. Men vänta, det kommer mer. För vår ”kompetenta” regering har just lagt än mer sten på bördan med ytterligare en utgiftspost som till synes verkar fullständigt överflödig. Den går under namnet Angeles Bermudez-Svankvist.

Hon fick ju som bekant sparken som Generaldirektör (GD) för Arbetsförmedlingen efter att ha surfat och ringt för 300 000 kronor på skattebetalarnas bekostnad. Det var visserligen frågan om att hon inte satt över sina enheter till flygläge när hon vistades utomlands så avgifter för roaming blev huvuddelen av kostnaden. Hon tänkte säkert inte på det så kanske var hon förlåten i varje fall i vissa kretsar, men trots det blev det hennes fall. Notan fick skattebetalarna i vanlig ordning betala istället för de som var ansvariga politiker.

En användbar metod i politiken är ju att peka finger på annat än den egna skulden. Symptomet på något mycket större, mer djupgående som samhällets brister går därmed spårlöst förbi. Foto: Wikimedia Commons – Uncle Sam

Men när hon åkte taxi (Aftonbladet; Archive) för skattebetalarnas pengar rann något över också hos de förlåtande. Att det var i det privata gjorde inte saken bättre, med buller och bång fick hon sluta. Kraven på hennes avgång (Aftonbladet; Archive) kom från vänster den gången, antagligen därför att regeringen hette Reinfeldt. En fälld generaldirektör kan ju i nästa steg leda till misstanken om att i det här fallet arbetsmarknadsministern inte hade gjort sitt jobb.

Angeles Bermudez-Svankvist fick alltså gå av skäl som att hon inte hade betalt en taxinota för 575 kronor ur ”rätt ficka” och att hon glömt stänga av sin surfplatta och mobil så roamingavgifterna rusade i höjden. Det såg alltså ut som ett bondeoffer och ett riktigt billigt sånt också. Faktum var dock att det fanns fler och mer allvarliga skäl till att inte fortsätta hennes förordnande.

Statistikfusk (Dagens Opinion; Archive) är inte en dussinanklagelse, tvärtom är det en ganska allvarlig sådan som tidigare har lett till att folk t ex har fått uppsatser på universitet underkända. Det har till och med lett till avstängningar så anklagelsen hade grund. Återigen kan man konstatera att den gången kom anklagelserna från vänster, den här gången från LO.

Då såg alltså allt ut som om det skett på bästa sätt och på god grund. Man kan dock som sagt misstänka att det var lika mycket ett politiskt spel om inte mer så, som det var ett månande om skattepengar. Två flugor på smällen – Socialdemokratin framstår som om man tar ansvar för skattebetalarnas pengar när man kräver en GD:s avgång. Man får samtidigt en arbetsmarknadsminister – Hillevi Engström (m) – utpekades för vad hon faktiskt var dvs inkompetent (Sydöstran; Archive). Strax efter ersattes hon av Gunilla Carlsson (m) på posten.

När bubblan brister är det i vanlig ordning skattebetalaren som får stå för notorna. Bakom allt ligger dock allt som oftast ett politiskt spel där politikerna kommer undan därför att det finns lämpliga syndabockar att peka ut Foto: By Jeff Kubina – Bubbles, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3425849

Det var alltså Socialdemokraterna som den gången lät visselpipan ljuda. Så fort man kom till makten gjorde man vadå? Jo, allt fortgick som förut. Det konstiga inträffade ju att de inte fick igenom sin egna budget trots att detta borde vara ett grundkrav för en regering. Detta skedde 2014 och fram till 2015 var man alltså istället tvungen att styra på en tidigare regerings budget. Det innebar att allt fortgick trots tidigare löften (Socialdemokraterna; Archive) om motsatsen.

Under tiden hade Angeles Bermudez-Svankvist fått ett nytt jobb. Den här gången skulle hon leda ett fas 3-bolag som heter Öresundsbemanning. Problemen för regeringen var under den här perioden två, för det första var ju Fas 3 så avskyvärt att man själva ville skrota det. Ändå tvangs man att regera på en annan regerings budget och att fortsätta på den inslagna linjen i strid med den egna viljan. En omständighet som bolag som Öresundsbemanning och dess delägare säker firade länge.

Till sist lyckades man äntligen stoppa (Metro; Archive) det hela och Fas 3 fick det slut som det förtjänade. Under tiden hade dessa pengar inte bara gått till en verksamhet utan också till privata företag som t ex Öresundsbemanning där Angeles Bermudez-Svankvist alltså nu hade blivit delägare (HD; Archive). Det som alltså hade varit så avskyvärt när partiet var i opposition, hade därmed mot allas vilja ångat vidare trots löften om att skattepengar (Aftonbladet; Archive) inte skulle användas till just sådant.

Sossarna hade under den här perioden inte några som helst problem att investera skattebetalarnas pengar i privata bolag som Öresundsbemanning även om det inte var deras egna fel. Det hela sköttes tyst och diskret utan att tidningarna ifrågasatte varför skattebetalarna skulle betala pengar till ett oseriöst bolag. De hade ju bara försökt att regera med en minoritetsregering utan att förankra förslagen och plötsligt gick det inte så bra.

Det heter alltid vård skola och omsorg men slutar i onödig utgifter och betalning till oseriösa mottagare. Det är oftast inte små belopp det handlar om heller. Foto: Tysk Reichmark från tiden av hyperinflation Wikimedia Commons

Det var inte så länge sedan det lät helt annorlunda, men nu ändrades tongångarna. Att pengarna går till just Öresundsbemanning var ett problem (HD; Archive) på mer än de nämnda sätten. Det är ett företag som i historien har utnyttjat sina anställda/sysselsatta på ett rätt smutsigt sätt och tjänat pengar dubbelt upp. För samtidigt som man gjorde samhället en ovälkommen tjänst, passade man på att skaffa sig en sidoinkomst.

För sina ”tjänster” tjänade företaget 5000 :-/anställd och månad från det offentliga. Det här räckte dock inte för just Öresundsbemanning. De anställda fick sortera och paketera godis så att företaget kunde tjäna än mer pengar än de redan gjorde. Man kan om man vill, dra slutsatsen att de offentliga pengarna gick till att inte bara betala för en sysselsättning utan också till att dumpa priset för en tjänst på den privata marknaden där Öresundsbemanning kunde ro hem olika kontrakt.

Fortfarande hade regeringen inga problem med detta. Inga etiska invändningar, inga betänkligheter kring vare sig gemensamma pengarna hamnade i privata fickor eller att offentliga resurser gick till att snedvrida konkurrensen och dumpa priser. Nu var tongångarna mer förmildrande från både Stefan Löfven och Ylva Johansson som fortfarande är ansvarig arbetsmarknadsminister. Dina och mina pengar hamnade den gången mer än någonsin i fel fickor och regeringen är den ansvarige för det.

Men det är nu det hela blir ännu bättre, mycket bättre. För trots tveksam jobbinsats och tveksamma affärer med skattebetalarnas pengar som inkomst får nu Angeles Bermudez-Svankvist ett nytt toppjobb (Aftonbladet; Archive). Den gamla kritiken är som bortblåst, allt agg lagt åt sidan och kanske också är det faktumet att hon har tjänat pengar på skatte-betalarnas bekostnad nu sopat under mattan. För nu ska hon kosta skattebetalarna en gång till, den här gången med ett jobb på Migrationsverket.

Byråkrater är som katter, de landar alltid på fötterna men det är alltid skattebetalaren som får betala för hela kalaset. Det som verkliga ligger bakom allt är dock politikernas misslyckanden och det politiska spelet. Foto: Wikipedia

Tjänsten som går ut på att få migrationssökanden sysselsatta medan de väntar på besked, är inte utlyst så att andra kan söka den utan har gått som direkt förfrågan bara till henne. Det är en tjänst som inte har funnits tidigare utan som skräddarsytts av regeringen och utformats av Migrationsverket. Hon ska jobba med projektet året ut och tjänar sin gamla GD-lön på 142 000 kronor. Då var lönen (DI; Archive) den näst högsta för Generaldirektörer.

Detta var den trots att att styrelsen för arbetsförmedlingen saknade förtroende (SVD; Archive) för henne efter hennes mobilringande och surfande. Men som jag skrev tidigare, just surfandet och mobilringandet ser mer ut som en rökridå för vad som faktiskt hände. Sanningen är nog att missnöjet började långt tidigare när beskyllningar om missade mål och rörig rekrytering (SVD Näringsliv; Archive) till den egna organisationen började dyka upp. Också regeringen Reinfeldt behövde väl syndabockar för sin misslyckade politik.

Det är alltså ett politiskt spel från båda sidorna vi har sett i den här historien. Angeles Bermudez-Svankvist var en insats i ett spel. Visserligen var hon som sådan inte så passiv, tvärtom var hon ju också så pass aktiv att hon inte lämnade tillfället i akt utan såg istället till att förse sig genom Öresundsbemanning. Men det är det som också är poängen i historien i varje fall min, hon är bara symptomet på något mycket större som är mer fel.

När tidningarna nu slår upp sina reportage om ”girigheten”, är det egentligen inte henne de borde granska utan som vanligt politikerna och det politiska spelet bakom. Det är ju på båda sidor om taggtråden som förklaringen går att finna, inte i huruvida hon som person har varit girig eller inte. Det är rätt så klart att hon i första ledet har blivit lite av ett offer, om än med lite hjälp från sig själv. I andra steget, den delen med Öresundsbemanning, har hon definitivt varit det. Nu i tredje steget är hon redan stämplad. Det är tidningslogik det.

Spelet ska naturligtvis leda till makten och den som spelar det skickligast blir näste ledare för landet. Att vi betalar priset tycks sekundärt Foto: Wikimedia Commons

Min poäng bygger alltså på att det är rätt lönlöst att stirra sig blind och bli förbannad över Angeles Bermudez-Svankvist, den biten är som den är. Det är istället de politiker både inom Socialdemokratin, Miljöpartiet och Vänsterpartiet men också inom partierna i Alliansen som de verkliga spelarna återfinns. Det är också där svaret på dagens situation går att finna. Debatten missar alltså hela målet.

För vi har de politiker vi förtjänar, det blir lätt så när människor slentrianmässigt röstar på samma parti som förut eller inte tar reda på hur inställningen hos de olika aktörerna ser ut för att därmed kunna ändra sig och sitt röstande. Det blir inte heller bättre av att vi i så liten mån engagerar oss i debatten. Här gäller det alltså att engagera sig för att kunna förändra.

Vi får också den debatt vi förtjänar dvs ingen alls. Så länge man kan skyla sina egna misstag och det politiska spelet som pågår bakom ridåer, så lär vi fortsätta att hinnas ikapp av känslan av att vi har blivit blåsta på de skattepengar som vi har betalat i tron om att de verkligen bara ska gå till vård skola och omsorg. Sanningen är ju att pengarna går till allt annat än, men det är ju en bisak. Huvudsaken är att vi betalar och sen bestämmer någon annan som vi har det idag.

Utan ett sånt kommer det ovärdiga spelet bakom fler som Angeles att kunna ses i framtiden och det är våra skattepengar som står för den saken men politikerna som hanterar den. Ut och förändra för förändring är vad landet behöver, tack.

Att förändra en kropp är rätt extremt och har sina konsekvenser. Att förändra samhället är däremot nödvändigt som jag ser det. Bidrag har blivit en födkrok för röstköp och hela tiden rullar pengarna till allt och lite till som de aldrig var tänkta att användas till. Hyckleriet är totalt och det är skattebetalarna som står för notan. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag hela det politiska etablissemanget oavsett partifärg till priset ”Folihatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ett ovärdig spel med skattebetalarnas pengar är det enda resultatet av den sandlådementalitet som håller landet i ett järngrepp. Man riktar kritik mot sånt som är fel för att sen göra om samma misstag med samma personer. Det är inte vad jag skulle kalla smart. Pengarna rullar och allt för att tillfredsställa ett antal partiers lystnad att skapa det politiska spelet gör er alla till värdiga kandidater.”

Men det skulle ju bli tillväxt

Ibland är vissa människor för korkade för sitt eget bästa, dock inte ni läsare. Jag tänker nog snarare på alla dem som dansade och sjöng om öppna hjärtan och att alla skulle hit den där dagen på Medborgarplatsen för ett år sedan. Då hette det ju att med en i det närmaste fri invandring skulle det bli tillväxt (DN;Archive-länk) i all oändlighet. För att skänka artikeln lite trovärdighet citerades två nationalekonomer – Andreas Hatzigeorgiou och Magnus Lodefalk – som ställde sig bakom tesen.

Om mottagaren ändå inte förstår sambanden eller vad som sägs kan man ställa upp vad som helst och påstå att det betyder vad som helst. Godhetsrörelsen påstod vi skulle få tillväxt, men vi fick utgifter. Foto: Wikimedia Commons

Problemet är väl att de är inte de enda nationalekonomerna i världen och de är definitivt inte oemotsagda. Tino Sanandaji är också han nationalekonom och han påstår det rakt motsatta i sin forskning som du hittar via länken här under. På sin blogg dit länken leder, menar han att inget sånt samband kan ses. Det hela är alltså enligt Sanandaji en enda stor bluff.

Invandrare byggde inte Sverige

Två utredningar, två slutsatser! Vem är det då som har rätt och vem har fel? Jag satsar mina pengar på att Tino avlöper med segern eftersom det finns material som stärker hans bild som inte har med hans egna forskning att göra. SCB lät göra en kartläggning av hur många invandrare som upp till tolv år efter ankomst fortfarande var arbetslösa, du hittar länken här under till materialet. Bläddra fram till sidorna 43/44 så hittar du uppgifterna.

Klicka för att komma åt LE0105_2014A01_BR_BE57BR1401.pdf

Den var en rätt nedslående läsning. Av de nyanlända kvinnorna stod från början 80 % av dem utan jobb. Motsvarande siffra för kvinnor som flyttat hit från ett annat EU-land eller övriga Norden var 40 %. Efter tolv år var fortfarande 40 % av kvinnorna arbetslösa, motsvarande för EU-medborgare och Nordiska medborgare var 20 %.

Sveriges historia av arbetslöshetsbekämpning är rätt mörk, vi hade lika gärna kunnat låsa in de nyanlända och kastat bort nyckeln. Med de nya insatserna skapas visserligen jobb, men frågan är om det är meningsfulla sådana. Att hitta på jobb är bättre än arbetslöshet men är det meningsfulla jobb? Foto: Wikimedia Commons

För de nyanlända männen såg siffran nästan lika illa ut. 70 % var från början arbetslösa för att efter tolv år landa på 35 %. En jämförelse med män från EU eller norden visade att de hade en arbetslöshet som från början låg på 30 % och som efter tolv år hade sjunkit till 20 %. För både män och kvinnor, både inom-Europeiska och utom-Europeiska personer ligger alltså arbetslösheten mycket högt med tanke på att riksgenomsnittet för 2015
sammantaget låg på 6,7 %.

Sifferexcerciser är en sak men faktum är att bakom varje siffra ligger en mänsklig tragedi. Andra undersökningar visar att få eller inga andra saker är mer nedbrytande för en människa än att vara arbetslös. Om man dessutom lägger till att kostnaden för samhället i form av bidrag naturligtvis ökar så blir det en dubbel tragedi. Om man till sist tänker på att arbetslöshet för vissa leder till för tidig död (SVD; Archive-länk) bör man nog klia sig lite lätt i huvudet.

Allt detta har alltså godhetsrörelsen alltså helt och hållet missat, kanske inte ens diskuterat. Man har bara dansat och sjungit och ett tu tre så står vi där med problem upp till halsen, men ingen som vill ta ansvar för det hela. Inte minst regeringen vill nog slippa se sig själva i spegeln eftersom de var djupt insyltad den dagen på Medborgarplatsen. Tur då att de åtminstone har mage att tilldela de nyanlända praktikantplatser (DN; Archive-länk). Inte för att det kommer att ge mer än tillfällig effekt men någonting är ju bättre än ingenting.

Det är just vid bidragen som skon klämmer extra mycket. Enligt Laura Hartman – Analyschef på Försäkringskassan – förväntas ökningen av bidragen (SVD; Archive-länk)  bli kraftig de närmaste åren. En situation som kommer att sätta än mer press på välfärds-systemet med andra ord, ett system som allt fler nu börjar ifrågasätta eftersom vi betalar men upplever att vi får allt mindre del av välfärdskakan. Hålen börjar helt enkelt redan nu bli så uppenbara att systemet ifrågasätts.

Nu sätter de inblandade än mer press på välfärdssystemet som redan på sina håll är ifrågasatt. Det kanske inte kommer att leda till en kollaps, men det kommer definitivt bli många år av utmaningar där självklarheter inte längre är så på förhand givna Foto: By Constantin Meunier – Photo by Szilas in the Meunier Museum, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=9793439

Nej det är inte personalens fel när välfärden havererar. Istället är det i vanlig ordning politikerna som har skurit ner, sparat och sett till att underbemanningen är total. När vi kan läsa om hur hemsjukvård och hemtjänst glömmer patienter (LT; Archive-länk) blir vi naturligtvis upprörda, men det borde vara mot politikerna och godhetsrörelsen vår ilska riktades. De ligger nämligen bakom stagnationen, inte personalen inom vården. För det är ju så det går när beräkningarna slår helt fel.

Det skulle ju alltså bli tillväxt, nu visar det sig att det blir galopperande kostnadsökningar istället. Tyvärr kan dåliga siffror bli ännu sämre och så också framtidsprognoser. Utan att bli alltför pessimistisk är det inte bara arbetslöshets- och bidragssiffror som pekar åt fel håll, också pensionssystemet börjar nu enligt prognoser och redan nu tillgängliga siffror peka åt fel håll. Redan idag lever 225 000 pensionärer (Aftonbladet; Archive-länk) under EU:s fattigdomsgräns.

Prognosen för framtiden ser än sämre ut, 2048 beräknas den genomsnittlige pensionären i Sverige endast ha 48 % av sin slutlön att leva på. En siffra som innefattar tjänste-pensionen och som kommer att placera oss näst sist inom EU om inget görs. Regeringar kan i en sån situation göra en sak av tre. Man kan strunta i att göra någonting. Det kan i det korta loppet dölja det egna misslyckandet och möjligen ge en ny mandatperiod men det löser definitivt inte problemen. Att stoppa huvudet i sanden brukar inte göra det..

De kan slå på alla bromsar för att stoppa utflödet av pengar. Det har regeringar redan gjort då den så kallade ”bromsen” som aldrig var tänkt att användas trots det har slagit till 2010, 2011 och 2014. Inte så populärt hos väljarna kanske för det innebär ju sämre för dem som är pensionärer idag.

Långsamt håller filmens fantasivärld på att bli verklighet. Inom en snar framtid kan Sverige vara ”No Country for Old People” vilket EU:s rapport visar. Det skulle återigen bli tillväxt men det blev visst stagnation Foto: Wikimedia Commons från filmen ”No Country For Old Men”

Det här var ju ett faktum som Fredrik Reinfeldt fick känna på när det hette att han dels beskattade pensionärer högre, vilket var en retorisk konstruktion eftersom det var tvärtom så att förvärvsarbetande i landet var överbeskattade innan jobbskatteavdraget. Det andra var just att pensionerna stod flera år stilla. Sammantaget innebar detta pensionärsuppror och sämre opinionssiffror bland just pensionärer.

Man kan till sist sjösätta ett helt nytt system men problemet är att svensk tradition påbjuder breda lösningar i såna frågor vilket innebär att oppositionen brukar vara med i en sån. I dagens parlamentariska läge är det nog mindre troligt att regeringen vill bjuda in oppositionen.

En inbjudan skulle ju kunna leda till att man ”skänker bort” segern i nästa val därför att alliansen i såna fall framstår som ”ansvarstagande” och ”dom som tar initiativet” i värsta fall. Oppositionen  vill inte göra upp av samma skäl, överenskommelsen kan gynna regeringen och stärka denna. Därför spelar man hellre Svarte Petter med varann, särskilt i frågor som av tradition brukar göras upp i samförstånd dvs är blocköverskridande.

Tillbaka på ruta ett alltså. Ska man gissa så lär väl inget hända eller som det så fint heter på svenska ”vi tillsätter en utredning som blir klar om fem till åtta år” för att undvika att hantera den heta potatisen. Vi får se om Löfven har något politiskt mod kvar över huvud taget. Något jag personligen tvivlar på eftersom hans kännemärke hittills har varit att vara frånvarande, inte ta beslut eller att fatta fel beslut som leder till helt galna konsekvenser.

Bästa sättet i Sverige att begrava en besvärlig fråga är att slänga in den i en utredning som tar evigheter. Framtidens pensioner är säkert en sån fråga som ingen, vare sig opposition eller regering, vill ta i. Återstår att se om det blir någon konkret åtgärd med andra ord. Foto: Freepik

Låt oss istället sammanfatta. Godhetsrörelsen har alltså sett till att få hit dessa människor, utan att kunna ge dem hoppet om ett jobb om man får tro statistiken, utan att kunna för- sörja sig utom genom bidrag och som grädde på moset underminerat pensionssystemet. Nödtorftigt försöker nu de politiker som då stod bakom allt nu att lappa sitt fuskbygge med hjälp av påhittade jobb som ibland inte ens skulle existerat om inte insatsen fanns från regeringen.

Sammantaget ska detta leda till tillväxt och mer välfärd när det i själva verket leder till mer bidrag och mindre i fickan för alla. Ett faktum som kommer att gälla från den dagen du kliver ut på arbetsmarknaden till dess du har dragit igen locket på träfracken. Skatteintäkterna kommer därmed att sjunka och till sist kommer också välfärden att påverkas negativt. Skola och omsorg börjar gå kräftgång och så är också barnen och de äldre snart drabbade. Jag har hört mycket in mina dagar men detta tar nog priset.

Det finns ytterligare en rad faktorer som jag inte har tagit upp i denna artikel som att utbildningsnivån ligger långt under den som getts föreställning om t ex. Också det kommer att inverka på hur framtiden kommer att se ut. Jag vet dock ett än bättre sätt  att säkra framtiden. Byt regering omedelbart, den nuvarande är livsfarlig för all form av tillväxt, välfärd och balans i samhället!

Om inte problemen tas på allvar är det mer än tid att ge regeringen rött kort. Problemen kan ju som bekant tillskrivas regeringens politik och framför allt två partier som har försatt oss i situationen som har lett till situationen Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen är som följer: ”Regeringen får indikation på indikation på att allt inte går åt rätt håll, ändå låtsas man att det gör det. Man drar sig inte ens för att helt öppet sopa sina egna problem under mattan med hjälp av nya fina bidragsmiljarder till tjänster som normalt inte skulle ha funnits om det inte vore för Sovjetinspirerade order uppifrån. Det som inte ledde till den så hett eftertraktade tillväxten ska nu åtminstone se ut som det. Ni är mer än värdiga kandidater.”

Ansvarstagande a la Alliansen

Jag ger personligen inte så mycket för alliansen heller trots att jag klagar högljutt över den rödgröna kraschlandningen. Skälet är att jag sedan DÖ är djupt besviken på dem som jag annars kanske kunde ha sympatiserat med. När de nu visar sig att de i praktiken fortsätter DÖ genom att lägga ner sina röster i viktiga omröstningar är inte förtroendet direkt högre från min sida.

För det tycks just nu vara den nya varianten på DÖ, att lägga ner rösten eller att vägra att inse att det enda som nu skulle hjälpa landet är att bilda en blocköverskridande koalition. En sådan skulle helst vara helt utan mp, de har tyvärr visat sig vara omogna uppgiften att ens komma i närheten av makt än mindre regeringsuppdrag. Det borde i ansvars-tagandets namn bli en regering precis som den Jan Björklund tecknade bilden av, en utan just MP.

Att beskriva miljöpartiet som en kraschad bil är en skymf mot kraschade bilar. Visst har de en funktion men väl i det tillstånd de befinner sig mer av en kostnad än till nytta. Foto: ”AV gche mustang”. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Men samtidigt som man så gärna vill framställa sig själva som konstruktiva och ansvarstagande är det just det man inte är. Häromdagen väckte SD misstroendevotum mot Magdalena Andersson. Det var visserligen känt på förhand att det troligaste var att just övrig opposition skulle lägga ner sin röst, men samtidigt fanns tvivel. Skulle man, skulle man inte? Men det var alltså det man gjorde och i praktiken är det som om DÖ fortfarande var verksam även om den nu gått i graven.

Alliansen verkar alltså inte ta sitt ansvar som opposition på så särskilt stort allvar. Det brukar ju heta att oppositionen ska vara ett hjärtslag från regeringsmakten, nu verkar de snarare vara ett knapptryck från ansvar för landet de också.  Anledningen till det något förbryllande beteendet heter naturligtvis SD. Det enda som alla partier tycks överens om är ju att just detta parti måste stängas ute och det var ju just dom som hade väckt misstroendeförklaringen i tisdags.

Så hellre än att fälla dålig politik eller politiker, lägger man sig alltså platt för att inte släppa fram det man ser som ännu sämre. Man är inte heller beredd att ge dem något inflytande. Så varje initiativ tycks falla till marken utan att göra verkan så länge det är ett initiativ av just SD. Fortfarande heter alltså lösningen samarbete över blockgränsen men också den vägen tycks vara stängd. Anledningen heter den här gången inte SD eller MP utan nu heter hindret politiska bindningar till partier som man vare sig kan eller vågar släppa taget om.

Att träffa målet istället för att hela tiden missa det borde väl vara allas intresse. Istället ägnar man sig åt det som faktiskt leder till att man missar målet. Bra där! Foto: ”AV gche mustang”. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

För tittar man bakåt är det en rätt lång historia av försök till samarbete från de rödgrönas sida. Många gånger som valet 2010 med betydande besvikelser som fortfarande svider. Det var ju då Mona Sahlin skulle anföra återtåget för att ta tillbaka makten man förlorat 2006, men försöket ledde till platt fall. Mona Sahlin avgick och så också Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Det blev alltså en bitter kalk att dricka och nu när man äntligen fått den så efterlängtade makten så kan man inte heller släppa spåret med de tre.

Inte ens inför fullbordat faktum att både V och MP agerar sänke för S gör att man släpper taget. Att de tvås politik många gånger är verklighetsfrånvänd, utopistisk och direkt samhällsfarlig i vissa delar är inte heller något som hittills har fått Stefan Löfven att växla samarbetspartners. Det är därför som Jan Björklunds utsträckta hand där villkoret är att MP lämnas utanför är så svårsmält. Den oansvarighet Stefan Löfven uppvisar har Fnordspotting också bloggat om.

Det är naturligtvis inte Allianspartiernas fel om Stefan Löfven stänger dörren till uppgörelsen. Men Folkpartiets utspel har märkligt nog gjort alternativet till den nuvarande regeringen svårare att svälja trots att det ser enkelt ut. Anledningen är det där villkoret. Jag är ingen fan av MP, jag vill personligen helst se dem akterseglade och utan ministerpost. Skälet är enkelt, titta ett år bakåt och man inser att det här partiet inte har i regerings-ställning att göra. Samtidigt är det som sagt Björklunds förslag svårsmält.

Bambu är tydligen svårsmält föda för pandor, det fungerar lite som ultimativa villkor för politiker. Så fort de där magiska orden nämns vill ingen veta av anrättningen som serveras Foto: Wikimedia Commons

Här borde lösningen sökas i att alla utom SD, eftersom de nu är uteslutna av alla involverade, samarbetade fullt ut men att man såg till att fixa breda lösningar som marginaliserade MP och deras värsta sidor. Fungerar inte det gör man istället upp sins emellan med lösningar som MP inte kan acceptera och som därför gör att de frivilligt lämnar regeringen. Kvar skulle då finnas de med målsättningen att samarbeta för landets bästa för ögonen istället för det egna partiets väl och ve i första rummet.

MP har länge nog hållit alla de etablerade partierna gisslan för att få igenom sin egna politik och varit framgångsrika i det arbetet. Det är nu dags att sätta p för den eran som startade redan under Fredrik Reinfeldts regeringsperiod med uppgörelsen om migrationen 2011. Läs om uppgörelsen på Europaportalen.

De har ju dessutom fortsatt i samma storartade stil med sitt kulturpolitiska betänkande häromdagen. Det andades både kommunistisk unkenhet från en svunnen tid och ren inskränkthet. Du hittar dokumentet via länken här under. Ett förslag man visserligen gjorde en pudel på, men det skvallrar om ett parti i djupaste moras.

Klicka för att komma åt kulturen_-_det_fjarde_valfardsomradet.pdf

Låt oss ta några axplock av vad partiet har att delge svensken. Man vill sätta all personal i styrelser och kulturella institutioner i utbildning i intersektionalitet och postkoloniala teorier genomförda av ”organisationer som representerar underprivilegierade grupper”. Så här låter det i dokumentet:

”Oberoende forskare ska tillsammans med organisationer som företräder underrepresenterade grupper genomföra en fortbildningsinsats i intersektionalitet och postkoloniala teorier för alla styrelser och all personal inom kultur-institutionerna. De ska också följa de försök som görs med metoder som positiv särbehandling, kvotering och jämlikhetsdata, för att därefter kunna ge förslag på vilka metoder som bäst lämpar sig att använda som verktyg för mångfaldsarbete och uppföljning inom kultursektorn.”

Kan man säga mer tydligt att man numer är kulturmarxister? Peter Harold – Skrivarens Blogg har gjort ett inlägg på detta tema. Den är mycket läsvärd.

Återigen var syftet den gången att hålla SD utanför all form av beslutande makt och inte låta dem diktera villkoren. De hade ju i valet året innan ökat till då höga siffror som senare har blivit än högre. Den gången fick SD 5,7 % av rösterna och kom in i riksdagen för första gången. Något som oroade alla de etablerade partierna så till den milda grad att man redan efter valet 2010 såg till att försöka isolera partiet.

Precis som ett dragigt hus måste isoleras måste också partier som inte kan samarbeta gå samma väg. Miljöpartiet har inte tillfört något gott i svensk politik och bör, enligt mig, omedelbart miljöcertifieras med en energisparande isolering i form av skum Foto: ”AtticInsulation” by Jason Dale – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Men Reinfeldts plan blev en draksådd. Han blev av med ett i hans ögon extremistiskt parti, men släppte i processen in ett annat än mer extremt. Miljöpartiet har sedan den dagen kunnat hålla sig på god fot med de flesta för att de har ställt ultimativa krav för samarbete. Det revanschsugna Socialdemokraterna var till exempel snara att hugga på kroken och nu är de fast i en soppa de inte kan ta sig ur. Eller kan de det?

För det börjar faktiskt komma en del positiva tecken. Det började i förra veckan med att förra partiledaren och statsministern Ingvar Carlsson gjorde ett utspel om att S har valet mellan att samarbeta med Alliansen, delar av den eller SD. Han beskrev situationen som den mest allvarliga i svensk historia sedan parlamentarismens genombrott, han gjorde utspelet i bland annat Expressen (unvis.it).

Först blev det tyst från S, sen blev det en intensiv period. Till variabeln kunde man ju lägga Jan Björklunds utspel som trots sitt ultimat ändå utgjorde en öppning. Nu börjar det sippra ut rykten om att allt inte står så bra till som vi hittills trott i regeringen, äktenskapet mellan S och MP kan gå mot sitt slut. Anledningen sägs vara missnöje från s över den envisa hållning mp intar i migrationsfrågan där man vägrar att kompromissa, artikel (unvis.it) hittar du på SVT Nyheter. Det kan alltså finnas ett ljus i tunneln trots allt.

Matematiken har sina formler och sin logik, politiken delvis en annan. Det är dags att bringa ordning i den politiska matematiken och se till att formeln går att lösa Foto: Wikimedia Commons

Löjesguidens nominering går för omväxling skull inte till regeringen utan till samtliga politiska partier, den så kallade sjuklövern. Motiveringen lyder: ”Det finns en enda slutsats man kan dra av det senaste årets händelser och det är att Miljöpartiet inte är moget sin uppgift. Om partiet någonsin kommer att bli det får framtiden utvisa men nu är de snarare en belastning än en tillgång. De övriga partierna målar i den situationen antingen in sig i hörnet med samarbete eller så knuffar man samarbetspartierna i fel riktning med ultimatum som man borde förstå kommer vara kontraproduktiva. Dags för alla att ta ansvar eller att slänga in handduken.”

Ett dubbelt skämt

Det finns händelser som ser ut som en slump men där man undrar om det verkligen är så. Det är sådana där incidenter som ser ut som händelser men som kan vara allt annat än sådana. Vi och jag har ju länge undrat om inte det som inträffar nu i migrationsfrågan är ett utslag av ett samhällets kollektiva sammanbrott, men det är värre. Det är frågan om samhällets kollektiva stora skämt.

Det är väl en sak att man ut clowner att möta flyktingar är nog det hela ett skämt. Ett dåligt sådant, men ändå ett skämt så gott som något. Nyheten går att läsa om i gårdagens Norrbottens-Kuriren (unvis.it) och handlar alltså om mottagandet av flyktingar och då särskilt flyktingbarn. För att göra det hela mindre traumatiskt har man då engagerat clowner för att underhålla på resan vars slutdestination var Finland.

Varför så dyster? Clown-initiativet skapar ju de jobb som regeringen förgäves hoppas på. Ännu bättre hade det varit om hela regeringen hade klätt ut sig och uppträtt på tågen med flyktingar, det hade varit passande för en clown-regering som vår Foto: SVT

Nu undrar man ju om inte den här verksamheten inte är värd att utöka, kanske till och med intensifiera så att fler än bara barn som har turen att få åka genom Norrbotten kan få chansen att se clowner de också. Vi har ju faktiskt en hel regering som bara väntar på uppdrag, den är ju dessutom ledd av en av de största clownerna i världshistorien. Låt oss därför sminka och skicka ut regeringen på liknande uppdrag.

För det finns flera skäl till dessa hårda ord och det går att sammanfatta i två ord nämligen ”socialdemokraterna” och ”svensk”. Låt mig förklara. Varje gång en borgerlig regering vidtar något som socialdemokraterna tycker är misshagligt blir det ett himla liv där ute i stugorna och på Södermalm, när die Partei föreslår samma sak är svensken tyst. För det är inte bara tyst, det är knäpptyst kring vissa saker.

Den konspiratoriskt lagde kan undra om det inte är så att migrationskollapsen inte utnyttjas för att bakom denna lägga fram alla de förslag som annars hade väckt sådana som mig till liv och som kunde, gud förbjude, skrivit något kritiskt om ett parti som inte längre har vare sig moralisk kompass eller politisk riktning. För i skuggan av större händelser har regeringen lättat på grannlåten och det samma minister i båda fallen – Annika Strandhäll – som har hållit i köttyxan.

Är det de första små tecknen vi nu ser på en tuffare politik med nedskärningar i välfärden vi ser? Kostnaderna för migrationen galopperar och ingen kontroll finns från regeringen, nu regeringen istället att amputera väl valda delar i det som skulle kosta två Quatro Stagioni och ett Netflix per flykting men som nu kostar betydligt mer Foto: Wikimedia Commons

När Annika Strandhäll nu föreslår att pensionsåldern ska höjas som här i Aftonbladet (unvis.it) är det som sagt tyst. Kommer ni ihåg hur det lät från Die Parteis små följeslagare fackförbunden när Reinfeldt föreslog samma sak? Läs om reaktionerna den gången i SVD (unvis.it). Då hette det ”omoral” och att man ville att ”vanliga människor skulle dö på sin post”, nu är det annorlunda och det förändrade heter socialdemokraterna. Svensken däremot reagerar inte ens. Då gick det bra att protestera men nu är det tyst.

Annika Strandhäll står alltså för exempel två, ett ämne jag redan har skrivit om i inlägget ”Det är sjukt” som du hittar här. Där kunde man läsa om Annika Strandhälls geniala plan att minska sjukskrivningstalen med ett förstadagsintyg för alla sjuka. Mer om det hittar du i SVD (unvis.it). Inte heller då hördes ett ramaskri från facket eller svensken, det var istället märkligt tyst. Underligt det där, vad som är en sidas omoral är tydligen en annan sidas styrka.

För tyvärr är det så att socialdemokratin skriker i fantomsmärtor så fort de inte har makten, men så fort de har den passar de på att införa allt det där de förut kallade ”omoral”. Föreställ dig vad som hade hänt om de två förslagen från Annika Strandhäll hade varit signerade moderaterna, det hade tagit hus i helvete. Tidningsrubrikerna hade varit blodröda, det hade talats om ”dråpslaget mot de sjuka” eller ”tvingad att jobba efter 65”.

Likt guden Janus visar också regeringen upp två ansikten. Det ena är ”solidariskt” och ”medkännande”, det andra är dessa ords motsatser där man för precis samma politik som Alliansen. Som vanligt drabbar det de som har det sämst först, men den här gången är det ju socialdemokraterna som håller i yxan och då låter det annorlunda Foto: ”Janus-Vatican” by Fubar Obfusco – Foto taken himself, upload to English wikipedia by Fubar Obfusco. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Det hade farit ut ett antal nyttiga idioter på sociala media för att påpeka hur typiskt högern det föreslagna är. Problemet är bara att det nu är just socialdemokraterna som föreslår detta ”omoraliska” och riktar samma ”dråpslag mot de sjuka” eller ”berövar folket sin pension”, men vi reagerar inte. Med tanke på vad den här regeringen har medfört på snart sagt alla områden borde vi börja processen i det här landet att tvätta bort socialdemokraterna ur våra kollektiva minnen och sinnen.

Den processen bör inledas omedelbart för att se till att de aldrig mer kommer till makten. Anledningen är att regeringen med beslutet än en gång visar vilka clowner de är. För vilken gång i ordningen är svårt att säga, det är snart sagt en vurpa om dagen. Men en vänlig men bestämd vädjan till dig svensk, sluta upp att rösta på ett parti som är helt slut. Både moraliskt och idémässigt är socialdemokratin förbi. De är också ett under av klantighet, något som vår regering som sagt visar snart sagt varje dag.

Det som är så extra tragiskt för svensken är att nu börjar sambandet dyka upp. Migrationskostnaden galopperar och snart har den trängt undan flera andra områden där kostnaden inte längre går att bära. Ett sådant är det sociala och de kostnader som följer. Vi skulle få det så bra med alla dessa människor. Nu visar det sig istället precis som flertalet har förutspått, att kostnaderna kommer att tränga undan flera andra utgifter.

Som vanligt är det den med mest muskler som går segrande ur striden om välfärdsmiljarderna. Där tycks medborgaren/skattebetalaren hela tiden dra det kortaste strået. Vad blir nästa heliga ko att slakta socialdemokrater? Foto: Wikimedia Commons

Detta beror på att vi har det andra partiet i regeringen och ett tredje som stödjer den. Naturligtvis tänker jag på miljöpartiet och vänsterpartiet som med sin extrema agenda har satt en nivå på migrationspolitiken som kommer att få Roms brand att framstå som en trevlig dag på utflykt. Tro mig, det kommer inte bara att innebära höjd pensionsålder eller förstadagsintyg innan den inslagna linjen har skördat än mer politiska offer i form av indragningar i välfärden.

Miljöpartiets nästan fundamentalistiska hållning i migrationsfrågan är uppenbar. Det är också rätt uppenbart att Stefan Löfven lägger sig platt inför både v:s och mp: ultimatum i frågan och snart är det galopperande underskottet ett faktum. En omständighet som nu gör det än mer viktigt för ministrar som Annika Strandhäll att täppa till alla hål i den egna budgeten för att stopp läckaget. Regeringen Löfvens totala kapitulation inför mp och v har Thomas Gür skrivit om i Dagens Samhälle.

Det är alltså dags att bryta småpartiernas alltför stora inflytande. För snart två veckor sedan gavs en möjlig öppning när Jan Björklund i den stora partiledardebatten sträckte ut handen och erbjöd samarbete. Det enda villkoret var att mp uteslöts ur detta. Hittills har Löfven knappt kommenterat det hela och under tiden lider landet sotdöden. Snacka om att ta ansvar. Istället har statsmininstern ägnat sig åt vad som uppfattats som hånleenden och ytterligare färg på golvet i riktning mot hörnet som man kan läsa om i Aftonbladet (unvis.it).

Statsministern fortsätter alltså sin vana trogen att göra det urusla ledarskapet till den här regeringens signum. Han passar när han ändå håller på att se till att fortsätta den också den välkända taktiken att ta alla de  dåliga beslut som bara han och denna regering kan ta. Exemplen signerade Annika Strandhäll och Kulturdepartementets namnlistan jag har skrivit om häromdagen i två inlägg, ”Det är ju rättvist!” och ”När galet blir värre”, visar just detta.

Resultatet av regeringens politik blir just ingenting. Det är lite hit och lite dit i migrationsfrågan där socialdemokraterna är gisslan i händerna på småpartierna. Lösningarna pockar men tycks vara långt borta och totalt förvirrande Foto: Freepik

Bloggen Fnordspotting har skrivit bra om hur de två småpartierna v och mp håller regeringen i ett järngrepp, det och Stefan Löfvens bristfälliga ledarskapsförmåga har lagt grunden till det. Summan är att det nu måste bli hög tid att släppa greppet om partiet som alltför länge har hållit landet i skräckblandat fascination och erkänna faktumet att de är slut. Låt s med samarbetspartierna vila i frid. Zombiepolitik gör sig inte i en tid då vi står inför enormt stora utmaningar.

Löjesguiden nominerar idag regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Rökridåer och korkade beslut går tydligen hand i hand för denna regering som likt andra de en gång anklagade för omoral nu tar samma omoraliska beslut själva. Hyckleriet är totalt och så också det korkade i att försöka sopa problemen med migrationen under mattan. Det gör regeringen till en formfulländad champion i klassen ”korkade makthavare vi borde göra oss av med om vi vill ha en välfärd i framtiden”.

Droppen urholkar stenen

Talesättet ”Droppen urholkar stenen” är en ett sätt att tala om att även det hårdaste av material långsamt kan urholkas, inget är med andra ord beständigt inte ens samhällen. Vår tid, den vi lever i nu, har visat sig innehålla stora och svåra utmaningar. Migration och flykt som både måste mötas, lösas men på ett sätt som är acceptabelt. Det kan någonstans bli för mycket av det goda och det är där droppen kommer in.

Jag vill hävda att vi redan idag ser hur just droppen urholkar stenen. Dessa exempel dyker visserligen upp som rubriker men vi kopplar inte dessa där problem ställs mot problem och där diskussionen lyser med sin frånvaro. Detta mycket på grund av åsiktskorridoren men också på grund av väckelsemötet i Stockholm i söndags. Vi ska ju aldrig ifrågasätta den officiella synen på saker. Ändå är det precis det vi måste göra och det börjar faktiskt brinna lite i knutarna.

Huset brinner och det enda världens länder erbjuder är en vattenkanna att släcka med. Europa är den enda kontinenten som tar något ansvar, trots allt skitsnack om annat men vi kan inte hjälpa allt och alla. Vi måste helt enkelt få en spridning av ansvaret Foto: Wikimedia

Först lite varudeklaration. Jag är själv inte emot invandring, men jag vill helst se att ALLA är med och tar sitt ansvar vilket innefattar HELA VÄRLDEN. Jag inser, i motsats till alla godhetsapostlar, att våra resurser är ändliga och att vi därför inte kan dra hela detta lass själva. Jag önskar också att vi hade lite mer öppna ögon för att all flykt hit inte är skapad av inbördeskriget i Syrien utan av ekonomiska omständigheter, dvs att vissa flyktingar är ekonomiska flyktingar. Dessa är vi inte är tvingade att ta emot då de inte ens räknas som flyktingar av FN. Att allt inte alltid är vad det ser ut att vara har The Telegraph (engelskspråkig) skrivit om. Vem som räknas som flykting har Röda Korset skrivit om.

Idag är det ett fåtal som tar sitt ansvar, både på nationell och internationell nivå ägnar sig olika länder åt att spela Svarte Petter med flyktingarna som insats. Tidskriften International Business Times (engelskspråkig) har t ex skrivit om Ungerns Viktor Orban och hans agerande som enligt mig är en skamfläck. Kvar efter det moras han lämnar efter sig, finns de andra länderna som får ta emot det han vill bli av med. I den kategorin hittar du Sverige som är ett av de länderna som tillsammans med Tyskland som tar emot flest.

Jag har också själv skrivit om hur olika kommuner agerar för att slippa undan kostnaderna som kommer med mottagandet av flyktingarna. Rika kommuner som Täby och Stockholm tar emot många gånger färre flyktingar än betydligt fattigare kommuner som Södertälje, inlägget hittar du här.

Både Reinfeldts Täby och Bush USA skulle kunna göra mycket mer genom att ta sitt ansvar och ta emot fler istället för att lämpa över det på andra. Också penningstinna Gulfstater kunde dragit sitt strå till stacken så att tala om ”Europas skuld” är som att tala om läskunniga analfabeter Foto: Wikimedia

Lustigt nog råkar Fredrik Reinfeldt bo i just Täby. Han har ju dessutom nyligen skrivit en bok där han menar att människor som vill ha hit färre flyktingar och röstar på SD, är bittra och inte nöjda med var de bor. Jag förstår att Fredrik måste vara glad i livets lotteri, låg kommunalskatt och låga kostnader för mottagande som man kan dumpa på andra är ju enligt hans logik tydligen okej. Om man protesterar finns det återigen små stämplar att klistra på folk man aldrig ens har träffat.

Nu tillbaka till droppen och stenen. Jo, våra resurser är ändliga. Vi kan inte ekonomiskt sett ta emot alla som en del vill, vi måste helt enkelt fråga oss vad det är vi vill med välfärden. Ska vi digna under kostnader som logiskt sett borde bäras av andra i lika stor grad som vi gör? Eller ska vi ge upp välfärden för tiotals år framöver till dess att den manna som alltid utlovas ska börja regna från himlen? Kommer den ens att börja regna?

Invandring beskrivs i vissa kretsar i närmast religiösa övertoner som manna från himlen. Inget kan bli mer fel i ett land som redan idag har förtvivlat svårt att få igång bostadsbyggande och att skapa jobb, mycket tack vare våra politiker. Foto: Wikipedia

För trots snack om samhällsvinster så är det argumentet extremt dubbelsidigt. För det första är de där eventuella vinsterna som vissa inte ens är överens om existerar, något som inte kommer över en natt. Det tar tiotals år om de ens inträffar då integrering och jobbskapande tillsammans med bostadsbrist är några av Sveriges akilleshälar i sammanhanget. Tino Sanandaji har t ex via sin blogg visat att invandring inte tillför den samhällsvinst alla talar om, det kostar helt enkelt mer än det smakar vad än media säger.

Andra menar att det finns en samhällsvinst men dessa påståenden är i varje fall mindre vetenskapliga än Tinos inlägg men är ändå förhärskande i debatten som påstående. Här är SVD:s (unvis.it) bidrag till debatten för att visa andra sidan. Hur det än är med sanningen kanske den som vanligt ligger i mitten, jag är inte personen att avgöra det. En sak vet jag dock. Vi måste vara helt på det klara att skalan på mottagandet vi nu ser kommer att kosta trettio, fyrtio kanske femtio år in i framtiden där samhället inte kommer att ha råd på samma sätt.

Tecknen på det KAN redan ha börjat dyka upp även om det är vanskligt att göra kopplingen mellan ökad kostnad för migration och integration å ena sidan, och minskade resurser till annat å andra sidan. Trots det finns det tecken som här ur GP som talar om kamera-övervakning istället för hemtjänst för att spara pengar i åldringsvården. Skrämmande om du frågar mig och borde mana till eftertanke. Att åtgärden dessutom skapar färre jobb i en tid när just invandrare har det svårare på arbetsmarknaden än tidigare är svårslaget. Statistik hittar du från SCB.

Historien om The Piltdown Man är en av vetenskapens största bluff. Vår regering använder samma grepp när de påstår att våra resurser i stort sett är oändliga och att vi kan ta emot allt och alla. Tyvärr får detta konsekvenser för tiotals, ja kanske till och med hundra år framåt. Foto: Wikimedia

Nu när regeringen på så många sätt har låst fast sig vid den enda vägens politik där allt ska samlas under det offentliga och där allt fler ska tas hit, borde man alltså börja besinna sig. Vi kan inte, även om vi vill, hjälpa hela världen. Det finns inte resurser till det helt enkelt. Det är därför ALLA måste hjälpa till, från Täby till Budapest och vidare till Sidney och New York så måste alla ta sitt ansvar. Vi måste också tyvärr sålla hårdare, alla är inte på flykt på grund av krig och elände, men vi måste också ställa större krav på länderna i regionen.

Ja, Libanon har tagit emot en miljon flyende, en imponerande siffra då landet bara har fyra miljoner innevånare. Också Turkiet har tagit emot många, sammantaget har 3,8 miljoner människor tagit sig till andra länder i regionen. Men samtidigt har flera länder som Qatar, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Oman och Saudiarabien i praktiken stängt sina gränser. I krassa tal tar de emot noll flyktingar trots sina enorma rikedomar och trots att det är deras pengar som har pumpats in i Daesh, uppgifter om detta från engelskspråkiga Albawaba.

Här runt hörnet från konflikthärden ligger några av världens rikaste länder, ändå tar de emot noll flyktingar. Stötande? Javisst! Ändå talas det i debatten om ”Europas skuld” och varför vi hela tiden måste ta vårt ansvar. Något obalanserat kanske men vad kan man förvänta sig? Foto: Wikipedia

En annan sida av problemet är att när ett lands befolkning flyr, är det nästan alltid den välutbildade eliten som flyr först. Så också i fallet Syrien, de som kommer hit är oftast välutbildade och har haft höga tjänster i det gamla landet. Här får de för det första vänta länge på att få tillstånd att jobba med det de är utbildade för, oftast för länge. Mer om det i GP och om de många välutbildade kan man läsa om i en artikel (unvis.it) från SVT.

Men det är också så att med detta bidrar vi till så kallad ”Braindrain” dvs vi tömmer i det här fallet Syriens kunskapsresurser och gör därmed dem än fattigare. Godhet? nej knappast! Ett bra blogg som skrivit om detta är Dick Erixon. Återigen måste man alltså konstatera att detta inte är enbart Tysklands och Sveriges problem, det är allas runt om i hela världen. Att som Expressen börja tala om ”Europas skuld” när vi är en av de få som tar något ansvar alls, är som att tala om Trabant som en ”lyxbil”. Bloggen Fnordspotting har skrivit om medias senaste urspårning i fallet Aylan.

Expressens smaklös rubrik och vinkling är knappt värdig ens för tidningar som ”National Enquirer” som lever på att hitta på sensationer. Expressens avsikt tycks snarare vara att profitera på känslor Foto: Expressen

Den delen av debatten som talar om skuld borde nog snarare inriktas på Daesh, flyktingsmugglarna och de länder som runt om i Mellanöstern har stängt sina gränser. Europa har inget att skämmas för, tvärtom. De länder som mycket riktigt inte har tagit emot har oftast än sämre och mindre resurser än vad vi har och kan knappast klandras för detta. Rumänien har redan stora sociala problem, likaså Ungern även om det senare har det bättre förspänt och en premiärminister som gör allt för att göra så lite som möjligt.

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen och de fingerpekande journalisterna till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I en tid då vi måste inse våra begränsningar, ser ni chanser att så mer draksådd. Visst ska vi ha invandring, visst ska vi ta emot flyktingar men med måtta. Samhällets institutioner måste också klara av den uppgiften vi ställs inför vilket inte är fallet idag. Resultatet kan i värsta fall bli samhällelig kollaps och åtminstone många och svåra utmaningar för årtionden framåt vilket kommer att knuffa ut annan välfärdssatsning. Det gör er till fullgoda kandidater för priset.”

Att öppna andras hjärtan

För ett år sedan avgick Fredrik Reinfeldt, det är jag evigt tacksam för. Det som kom efter honom och hans regering är jag vare sig imponerad av eller tacksam för. Nu har Fredrik skrivit en bok där bland annat svensken och dennes politiska åskådning skärskådas. Hans bild av oss är negativ, så negativ. Vi röstar i allt högre grad på SD och det gör vi enligt honom därför att vi är missnöjda med våra liv och dom områden vi bor i. Mer om Fredriks klokskap i Aftonbladet (unvis.it) och i DN (unvis.it).

För snart ett år sedan såg det ut så här när Exit Reinfeldt blev ett faktum. En händelse vi nog ska vara tacksamma för med tanke på en del uttalanden i den nya boken
Foto: Aftonbladet

Fredrik Reinfeldt är mantalsskriven i Täby utanför Stockholm. Den kommunen hade 2014 67.334 innevånare enligt den egna hemsidan. 2014 Tog man emot 57 flyktingar vilket ger ca 0,085 % av befolkningen som under 2014 utgjordes av flyktingar.Hur många personer kommunerna tar emot kan man läsa om i dokumentet här nedan. Under samma period tog Södertälje kommun som har 91.072 kommuninnevånare enligt sin hemsida emot 1198 flyktingar vilket utgör 1,3 % av befolkningen. Också det enligt uppgiften ur dokumentet nedan från Migrationsverket.

Klicka för att komma åt overenskommelser+och+mottagande.pdf

Liten slutsats: Det är oändligt mycket mindre chans att Fredrik råkar ha en flyktingfamilj boende som granne eller ens i sin närhet, än det är för en Södertäljebo att råka ut för samma situation. Ändå tycker han inte bara att alla svenskar ska öppna sina hjärtan, utan också att de är gnälliga och missnöjda med sina liv när de börjar protestera. Liten rättelse Fredrik, det handlar ju egentligen om att öppna andras hjärtan enligt den logik du använder.

Att de är missnöjda med var de bor kan Fredrik inte heller förstå. Det blir nog lätt så när man bor i en kommun där medianinkomsten för 2013 låg på 324.554 svenska kronor (sek) vilket var 75864 sek över snittet för riksmedianen och 92.783 sek över siffran för Södertälje. Medianlönen i Södertälje låg alltså på 231.771 vilket är 19.919 under den genomsnittliga medianlönen för landet! Siffrorna hittar du på Ekonomifakta.

Gruppen Blondie skrev låten ”In the sun” och fattade hela grejen. Det är ingen idé att sitta med högst kostnader, lägst inkomster och sämst medianlön. Bättre då att göra som Fredrik, bosätta sig i rätt kommun och vältra över kostnaderna på någon annan trots de höga inkomsterna Foto: ”Blondie1977” by Private Stock Records – Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Blondie1977.jpg#/media/File:Blondie1977.jpg

Självklart gnäller socialt missanpassade människor som Södertäljebor och andra då man på en sämre inkomst i kommunal skatt måste ta emot fler flyktingar. Det är också hemskt onormalt att tycka att alla borde hjälpa till, även om t ex Täbybor lider av sådana åkommor som högre medianlön och bättre kommunal ekonomi.

Har då Fredrik möjligen drabbats av Nimby (Not In My Back Yard), mer om det i Wikipedia? Så kan det nog vara men också SEP (Someone Elses Problem), länk till Wikipedia, har spökat till det för den gode Fredrik. Det lär också förklara varför han är en före detta statsminister och inte längre ansvarig ,då kan man ju uttala sig hur oansvarigt som helst. Sedan hans tid som landets ledare har ju titeln ”statsminister” dock blivit synonymt med just oansvarighet så kanske delgav han ändå något åt Stefan Löfven.

Att sitta i elfenbenstorn och med falkögon blicka ut över det politiska landskapet för att sedan komma med både felaktiga och kränkande slutsatser, är på modet bland våra självutnämnda makthavare. Så långt är Fredrik Reinfeldt i gott sällskap. Man kan dock ha en hel del åsikter om hans sätt och ur vilket sammanhang han gör sitt uttalande. Det hela blir med bakgrunden hur Täby kommuns förutsättningar ser ut rätt magstarkt. Det blir dessutom dubbelt magstarkt när uttalandet andas ett visst förakt.

Från sina elfenbenstorn blickar nu delar av eliten ut. Den som inte håller med i deras övervältring av kostnaderna på andra, drabbas snart av fatwor eller Fredrik Reinfeldts omdömen Foto: ”Altenmarkt Kapelle – Elfenbeinerner Turm” by Wolfgang Sauber – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Altenmarkt_Kapelle_-_Elfenbeinerner_Turm.jpg#/media

Där har vi den springande punkten, föraktet. Andra ska öppna sina hjärtan men själv har man från sin upphöjda status både ett förakt som sagt, men också åsikter om andras livssituation och överväganden. Man tillskriver människor känslor, åsikter och grund för deras val trots att man aldrig har tagit reda på vare sig varför eller hur det kommer sig. Det hela är så svart eller vitt. Är man för är man god, är man emot är man ond. Det är det som Fredrik och också andra nu gör, man tillskriver andra känslor och åsikter han aldrig ens har tagit reda på.

Hade han gjort det hade han fått på handen att vissa tar emot hur många som helst och andra nästan inga alls. Han hade fått reda på att detta belastade såväl kommunal ekonomi som statlig och satte p för andra nödvändiga ekonomiska reformer. Han hade kunnat se hur land och stad ställs mot varandra i än högre grad när landet får ta emot oproportionerligt många i jämförelse med Täby. Han hade kanske om han hade haft självinsikt också sett att han utifrån en privilegierad position bör välja sina ord då Sverige misstror just den styrande eliten.

Men Täby är inte ensamma. På Södermalm i Stockholm är man enormt öppna för utvecklingen och ser alla som protesterar som nära nog landsförrädare. Stockholms stad tog 2014 emot 1902 flyktingar enligt samma länk som ovan till Migrationsverket. Det var färre än Göteborg och Malmö som Årsta/Enskede Tidning kan berätta. Stockholms stad hade 2014 911.989 invånare enligt deras hemsida. Det gör att man tog emot 0,2 % flyktingar jämfört med invånarantalet. 2013 Låg Stockholmarens medianlön på 279.401 sek vilket var 30.701 sek mer än medianlönen i snitt för övriga landet.

När hajarna vittrar dollarsedlar i vattnet lär både Stockholms- och Täbybo flockas kring köttgrytorna. Man vill gärna ha de lägsta kostnaderna, de högsta inkomsterna men bidra minst. Det är solidariskt, mest solidarisk är man dock som vanligt på Södermalm. Där skickar man hem alla invandrare som finns efter klockan 18 eller då restaurangen stänger Foto: Wikimedia

Man får dock komma ihåg en sak, Stockholms stad är geografiskt ganska utspridd och har alla möjlig områden med olika socioekonomiska förhållanden. Områden som Tensta och Rinkeby har inte samma ekonomiska status som innerstaden t ex. Ändå är det dit som flyktingarna kommer, inte till Kungsholmen, Östermalm eller Södermalm. De 1902 flyktingarna staden tog emot 2014 är alltså med största sannolikhet inte innerstadsbor.

Det är alltså ingen kvalificerad gissning att tro att antalet flyktingar som bor på Södermalm är eller nästan är noll, trots att det är där man är så toleranta mot flyktingar. Där inskränker sig dessa till alla de till att vara ägare av alla de exotiska restauranger som trängs på dessa höjder. Innehavare av närbutiker och tobaksaffärer går också bra, men bo där lär inte vara alltför många som gör. På kvällen tar de nog snarare t-banan hem till Norsborg och Akalla. Nimby igen kanske?

Inte heller lär Malena Ernman hitta främmande kulturers namn på de dörrar hon passerar på vägen upp till lägenheten på Kungsholms Strand, den med den vidunderliga utsikten över Klara Kanal. Kom nu ihåg en sak, jag berättar inte allt detta för att alla ska bli avundsjuka utan för att visa vilket gigantiskt hyckleri som pågår här. Hade Malenas grannar hetat Mostafa, Fatima eller Sun Yat-Sen, hade hon och hennes meningsfränder varit trovärdiga. Som det nu ser ut är de däremot inte det, de är multikulturella godhetsivrare med förbehåll som ”låt oss lämpa över kostnaden på någon annan”. Nimby igen kanske?

Precis som på Fredriks gata lär Malenas grannar inte heta något så exotiskt som ”Ibrahim”. Här är segregationen total och lär så förbli. Vem på Södermalm skulle t ex göra vågen om man stängde ute deras barn från säg Södra Latin för att istället inrätta flyktingförläggning t ex? Foto: Wikipedia

Lek lite med tanken, tänk om Stockholms stad tog beslutet att stänga Södra Latin för att inhysa en flyktingförläggning. Det lär ju aldrig inträffa, men tänk tanken. Skulle Söderborna gå man ur huse och hälsa alla nyanlända välkomna? Det borde de eftersom de så gärna vill ha hit dem! Skulle Stockholms innerstadsbor göra vågen när deras kommunalskatt på 29,78 (2015; Länk här) med motiveringen att alla måste nu hjälpa till att betala för flyktingmottagandet? Det borde de göra med tanke på att vissa av dem driver frågan längst!

Inom parentes ligger den sammantagna skatten i Södertälje på 32, 23 trots de lägre inkomsterna och det högre flyktingmottagandet. Sammanställning över olika kommunalskatter hittar du här från SCB. Malena men också Fredrik borde nog verkligen tänka på det innan de uttalar sig. Likadant är det med landsbygden. Där tar man emot fler flyktingar än det finns innevånare, betalar högre skatt än Stockholms- eller Täbyborna, men får ändå stå ut med att bli kallad ”missnöjd” av Fredrik Reinfeldt. Dessa får nu dessutom vara med och betala för regeringens skattekalas när drivmedelsskatten höjs.

Nej, pröva istället följande förklaringsmodell. Vissa inom den politiska och samhälleliga eliten har förlorat all kontroll och hyser dessutom ett lagom stort förakt för ”vanliga människor”. Man är måna om att påtala vad andra ska göra och betala för, men undviker samtidigt smidigt att sitta med Svarte Petter på hand när alltihop ska betalas för. Det gör andra så bra. Låt pöbeln betala för allt, helst de som har lägst inkomster som straff för att de nu i sin desperation ser enda utvägen i att rösta på SD.

Alliansen kallade sig ett tag för ”verklighetens folk”, det gäller vare sig Fredrik Reinfeldt eller Malena Ernman. Först den dagen dessa två upplåter sina hem och sina inkomster i form av höjda kommunalskatter till mottagande upphör dock det hyckleriet Foto: Malena Ernmans konto på Facebook

Löjesguiden nominerar idag Fredrik Reinfeldt till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att du är en talesperson för den nya syn som har blivit så vanlig i vissa kretsar med de totala föraktet som också det är så vanligt, är rätt uppenbart. Att det däremot skulle avslöjas i sådan dager som det nu gör, var däremot förvånansvärt rättframt och ärligt men samtidig som sagt föraktfullt. Äntligen förstår jag vad du menade med ”öppna våra hjärtan”. Det var ju naturligtvis kodspråk för dig och de dina att det nu är dags att öppna hjärtat på andra än er själva. Nimby har fått en ny talesperson i Sverige, hans namn är Fredrik Reinfeldt. Det faktumet gör honom till en värdig kandidat till priset.”

Fler som har bloggat om migrationspolitiken och arvet efter Fredrik Reinfeldt är:

Fnordspotting – Borgerlig migrationsdebatt med förhinder
Anybody’s Place – Bättre sent än aldrig

Nålsögon

Att ta sig igenom nålsögon har blivit en metafor för något krångligt och svårt. Ett sådant nålsöga har historiskt sett varit LO:s vetorätt i arbetskraftsinvandringen. Där hade man till dess Reinfeldt tillsammans med mp tog bort det, ett system som gav facken rätt att överpröva företags beslut att ta in arbetskraft utifrån. Nu ser det ut som om samma system är på väg tillbaka och det är något som är ruttet i konungariket Sverige igen. Morgan Johansson (s) sitter som bäst och slipar på ett nytt förslag som ska begränsa rätten till arbetskraftsinvandring.

När Reinfeldt slopade kravet om prövning av behovet hette det från fackligt håll ”att det kommer att leda till lönedumpning”. I och med att man accepterade principen om kollektivavtal där ju lönen regleras, kom den farhågan på skam. Det ledde den gången till en bättre matchning mellan företagens behov och den kompetens man kunde hämta in snabbare. Det ledde dock tyvärr också till ett löneutnyttjande i framför allt restaurangbranschen. Där tog man in folk som kom hit utan formell utbildning på något utom den i livets hårda skola för att jobba för småpengar. Mer om detta här från Sveriges Radio.

 Att jobba för småpengar är inte rätt, svenskt kollektivavtal ska gälla och gäller idag utom då man olovligen tar in arbetskraft för slavlöner. Det råder man dock bäst bot på med lagar och mer pengar till det rättsvårdande, inte att ge LO vetorätt om vilka som ska komma hit. Foto: Sverigesradio

I medias värld var det dock svart och vitt igen. Det rapporterades bara om utnyttjandet, men nästan inget om de positiva effekter som också fanns. En sådan var att flera företag som nu löste sina knutar med den kompetens som förut saknades, nu kunde börja producera och därmed generera effekter som fler jobb. Som ni kanske vet ger ju nämligen produktion och skatteintäkter flera ringar på vattnet varav en är fler jobb. Vill man så kan man fördjupa sig i den sidan av saken i rapporten nedan från Institutet För Tillväxtpolitiska Studier.

Klicka för att komma åt arbetskraftsbrist-och-arbetskraftsinvandring-hot-eller-mojlighet-for-ekonomisk-tillvaxt-02.pdf

Nu ska alltså de positiva effekterna kväsas. Hur det färdiga förslaget kommer att se ut återstår att se men man kan förmoda att det blir mer krångel och mer byråkrati. Kanske blir det åter så att facket får den bevakande och överprövande roll de hade förut. Resultatet blir återigen färre jobb och företag som inte växer, därmed skjuter vi oss själva i foten. Allt för att Löfven i vanlig ordning går någons ärende, i det här fallet LO:s.

Fler byråkratiska dumheter och att krångla till allt tycks vara sossarnas eviga svar då någon som LO kräver åtgärder. Istället för att hitta den bästa av två världar, hittar man enfalden Foto: Twitter

Säkert kommer LO att motivera sin korkade protektionism med känslomättade utspel. Det kommer att heta ”Vi måste tänka på de som löneutnyttjades av omoraliska arbetsgivare”. Jag håller med, det är klart vi måste tänka på dem men vi gör det inte bäst genom att göra det svårare för dem att komma hit och jobba utan genom att lagstiftningsvägen göra det svårare för arbetsgivarna att utnyttja dem. Det kan man göra genom att skärpa straffen till exempel.

Man gör det också genom att skjuta till mer pengar till de rättsvårdande myndigheterna och prioritera brotten. Ge polisen och åklagarna mer pengar och se till att den typen av brott får företräde. Genom att ligga på hela tiden med fängelse som följd för den som utnyttjar, lär man skrämma lycksökarna. Att däremot straffa dem som idag sköter sig och nu kommer att få se sämre ekonomisk utveckling för sina företag är enbart korkat. Att straffa de arbetslösa med färre jobb att söka är också det rätt svårslaget i ointelligens. Det är dessutom dubbelt korkat eftersom det rycker undan mattan för framtida skatteintäkter när företagen inte längre är lika välmående. Allt detta för att tillfredsställa ett LO som också dom lever allt längre från verkligheten.

Straffa gärna de skyldiga men varför också de oskyldiga ska dras med i fallet är obegripligt. Den enda som förlorar på det är landet och det tycks inte socialdemokratin längre bry sig om Foto: Wikipedia

Det visar också tyvärr på en annan sida av myntet. Det blir allt mer klart att LO och Stefan Löfven vill ha hit en kader av bidragsberoende, men däremot inte folk som jobbar. Genom att göra folk bidragsberoende skapar man ju situationen där man kan säga att ”Titta, de vill ta bort dina bidrag om du röstar på M”. Därmed ger man folk lite eller inget val, vi har skapat en underklass beroende av bidragslangaren socialdemokratin. Det går med andra ord bra att ta hit okvalificerad arbetskraft som delvis eller helt saknar utbildning, men det går inte lika bra att ta hit de som kan producera dvs arbeta.

Vi är alltså tillbaka på ruta ett. Snart kommer vi åter att få se hur facken tvingar ut sina arbetslösa medlemmar till arbetsplatser där de står och skanderar ”Go home”. Samtidigt kan man lägga lite äktsvenskt hyckleri till kompotten genom att påstå ”att man gör detta för att man är så god”. I vanlig ordning mår i varje fall jag rätt illa över en regering som mest av allt springer särintressenas ärende mest hela tiden men också lyckas med att få det att framstå som en handling av godhet. Det är det inte, detta är ett bra exempel på hur man långsamt håller på att ge välfärdsstaten ett nådaskottet i nacken.

LO är som vanligt svensk ekonomis store dödsbringare. Socialdemokraterna rullar samtidigt så gärna över på rygg för att få bli kliade på magen En ny regering behövdes i september förra året och behövs fortfarande. Foto: Eget

Löjesguiden nominerar idag Socialdemokraterna med familjemedlemmen LO till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I er iver att göra LO till den megakoloss av korrupt makt det en gång var, är ni tydligen beredda att använda er politiska makt till vilka dumheter som helst. Skickligt iscensatt som det brukar vara, är väl motiveringen i vanlig ordning att det som är bäst för LO skulle vara bra för medborgarna när det inte är det. Mindre skatteintäkter, sämre konkurrensförmåga och svårare att få tag på nyckelkompetens brukar inte vara bra för vare sig välfärd eller medborgare.

Men vad spelar det för roll, ni ser ju nu chansen att importera det trasproletariat som kommer att bli framtidens nyttiga idioter i ett bidragsberoende understödd av sossarna för att säkra makten i evigheten. Det hela är en sorglig historia signerad sossarna i symbios med LO. Så grattis Sverige, vi har åter visat att vår bästa gren är att förstöra våra egna möjligheter utan att ens fatta att vi gör det. Socialdemokratin borde i ärlighetens namn byta ut sin slogan ”Framtidspartiet” mot ”Dåtidspartiet” eller ”alltid någons bitch””.

När Intressen Kolliderar

Statligt ägande garanterar att det blir rättvist, det är solidaritet att äga något tillsammans, det är demokratiskt. Ja så låter det när svensk vänster debatterar statligt ägda bolag. Fast i vanlig ordning är det bara hyckleri och snömos. För vad det egentligen handlar om är den eviga kombinationen av inkomster till staten som generar fina nya reformer och rätten att inte bara få vara politiker utan också vd. På de punkterna är båda lägren lika goda kålsupare.

En hycklare vill ingen veta av, ändå är det det vi ofta får Foto: Twitter

Staten äger flera fastighetsbolag, Vasakronan är ett och Jernhusen som äger järnvägsstationer ett annat. En järnvägsstation är en offentlig plats, där gäller inte vissa lagar med andra ord. Det är därför vi kan se tiggeri runt just dessa platser men inte inne i ett varuhus eftersom våra lagar där ger ordningsansvariga rätten att avvisa sådana personer för till exempel för sådana handlingar. Tiggeri är just det fenomen som för en tid sen blev aktuellt när Jernhusen i Linköping tröttnade efter klagomål från resenärer som reste från stationen i stan. Nu skulle det storstädas på tiggare för de hörde inte hemma bland barnfamiljer och andra känsliga personer. Första åtgärden var att sätta upp skyltar på bänkar för att uppmärksamma missdådarna på att dessa först och främst var till för resenärer. De hemlösa i staden har också använt stationens toalett som dusch, ett ofog som har skapat köer med upp till 40 hemlösa som har väntat på sin tur att få tvätta sig.

Dessa ville statliga Jernhusen inte veta av i Linköping Foto: VF

Först gick kommunchefen efter ett möte med Jernhusen ut med nyheten att nu skulle det rensas upp. Mer om detta hittar du i artikeln i Metro. Jernhusens syn på problemet hittar du en artikel. om i Metro igen.  Ett statligt bolag har inte råd med sådant trams som solidaritet, det är för politikerna att använda som en förevändning för att se till att Jernhusen driver in pengarna. Då startade protesterna och också påpekandet om det olagliga i åtgärden. Snart fick Jernhusen backa, artikel från Metro hittar du här. Istället inleddes en diskussion med de sociala myndigheterna på orten för att se hur problemet skulle lösas.

Situationen i Linköping löste sig med socialtjänsten och frivilligorganisationer Foto: UNT

Detta är ett exempel på hur snäv och trångsynt företagens egna syn på den egna verksamheten egentligen är. De är kassakor som ger fina statliga inkomster och politikerna spelar gärna med i det spelet. Företagen är en utmärkt karriärväg för dessa som vill svänga sig med ytterligare en titel inget annat. Det finns dock fler exempel, exempel som visar att politikerna under inga som helst omständigheter ska spela kapitalister eftersom det slutar med penningförstöring.
Jag tror inte en enda svensk vid det här laget inte har hört talas om Vattenfalls dotterbolag Nuon och alla turerna kring det. Det kan ändå vara trevligt att belysa eftersom det är ett skolexempel på hur klåfingriga politiker som försöker att spela direktörer alltför ofta skiter skattebetalarnas pengar åt h-e.

Ingen gillar slöseri, men få har kontroll på den Foto: Worldwarera

Nuon är det Nederländska energibolaget som köptes av svenskägda Vattenfall 2009 för den facila summan 97 miljarder sek, artikel om inköpet och prislappen hittar du i SVD. Dittills hade Vattenfall varit en långvarig kassako för staten som hade genererat många dyrbara slantar på elkonsumenternas bekostnad. Vattenfall såg fördelar i att kunna nå marknader i Europa man hittills inte hade haft tillgång till, men snart visade sig affären vara en mardröm. Prislappen speglade inte bolagets värde utan var kraftigt överdriven eftersom företaget var skuldtyngt. Ett faktum alliansen fick indikationer på inte mindre än två gånger. Första gången var det konsultfirman McKinseys rapport som varnade politikerna, andra gången var det statssekreteraren vid näringsdepartementet som varnade för ”Sveriges sämsta affär – någonsin”. Trots varningarna genomdrevs affären. Den ytterst ansvarige ministern Maud Olofsson (c) ersattes så småningom både som partiledare och näringsminister av Annie Lööf.

Maud Olofsson höll sig nog för skratt under Nuon-affären Foto: Nöjesguiden

Nuon-affären blev föremål för KU-granskning där Fredrik Reinfeldt hävdade att han inte visste något om affären trots att misstanken fanns att han visste mer än så. Mer om Reinfeldts agerande i en atikel från SVD. Maud Olofsson meddelade att eftersom hon inte längre var riksdags- eller regeringsledamot, hon hade vid tidpunkten redan hunnit avgå, betydde det att hon inte heller kunde tvingas att inställa sig vilket väckte förargelse. 2013 Skrevs statens intäkter för de statliga bolagen ner från föregående års 48,4 miljarder sek, till 14,6. En stor orsak till minskningen var avskrivningen för Nuons förluster på 30 miljarder som Vattenfalls ledning tvangs att göra. För 2014 skrivs vinstprognosen ner med ytterligare 15 miljarder på grund av skulderna. Allt som allt har affären kostat skattebetalarna ca 95 miljarder sek utöver köpesumman, mer om detta svindlande belopp kan du läsa om på bloggen Cornucopia? En kostnadspost som är en ren avskrivning för de förluster Nuon har uppvisat. När köpet genomfördes missade alla ”ansvariga” att bolaget var intecknat av skulder upp över öronen. En mycket intressant del av affären som aldrig framkom i någon större skala var vilken skuld företagets ledning hade i fadäsen. Mer om affären kan man läsa om i en artikel i DN som rätt väl sammanställer hela stolpskottet Nuon.

Ingen vill figurera i skandaler inte ens kändisar Foto: Onlinecasinotest

Till sist har vi ju den minst lika kända Teliasonera skandalen som också den har valsat runt i tidningarna under en längre tid. Nya dokument och detaljer dyker upp mest hela tiden och den här gången handlar det om att staten med sitt ägande talar med kluven tunga.
Vi är ju så himla måna om vår demokrati medan inhemska krafter gör allt för att motverka just denna. Trots detta samarbetar vi och hjälper odemokratiska regimer genom bolag som Teliasonera som är ett samägt bolag Sverige-Finland. Så länge det genererar massor med pengar att köpa röster för i form av nya reformer finns det en högre toleransnivå än om bolaget hade varit privat tycks det.

Att tala med kluven tunga är inte heller effektivt Foto: Alltomstockholm

Det började med företagets öststatssatsning. Länder som Uzbekistan, Tadzjikistan, Kazakstan, Azerbajdzjan, Georgien och Vitryssland gick från paria till affärspartners när företaget etablerade sig och sålde mobilsystem till dem. Jag använder ordet paria därför att allihop är kända dels för sin brist på demokratiska fri och rättigheter, en del för brott mot mänskliga fri och rättigheter där tortyr och förföljelse är vardag men också för sin utbredda mutkultur.

Teliasonera gjorde affärer med Gulnara Karimova dotter till diktatorn Foto: Preshevajone

Snart började larmrapporterna komma in och när SVT:s program Uppdrag Granskning kom över en del av dessa var det kört. Mer om SVT:s avslöjande kan du läsa om här. Det visade sig att Gulnara Karimova, dotter till Uzbekistans envåldshärskare, hade betalats mutor för kontrakt. I samband med brottsmisstankarna riktade också Schweiz bankmyndighet ljuset mot misstänkt penningtvätt som pågick på konton som båda parter hade tillgång till. I samband med den revision som togs vid upptäcktes konton som ägdes av Teliasoneras motpart, det Uzbekiska företaget Takilant. Dessa konton användes för att slussa pengar mellan företagen och för att tvätta svarta pengar. Man måste komma ihåg att all näringsverksamhet i Uzbekistan är knuten till familjen Karimov som är insyltade i det mesta också så i Takilant.

Mutor förekom i affären Foto: Chinadailyshow

Nu hade larmet gått och mer och mer upptäcktes. Snart avslöjades också att företaget hade deltagit i verksamhet som syftade till att censurera och övervaka medborgare i både Tadzjikistan (artikel från SVT) och Vitryssland (artikel från SVT), det sistnämnda landet är en av världens värsta diktaturer. Hyckleriet och alla diktatorerna som nu hade fått en bundsförvant i Teliasonera var de enda som firade nya triumfer. Säkert firade politikerna så länge folket och möjligen de själva inte visste om hur alla pengar hade tjänats. De satte nog champagnen och kaviaren i vrångstrupen när hela den smutsiga affären uppdagades. Dåvarande finansmarknadsminister Peter Norman (m) städade ut men skadan var redan skedd.

Vitryssland har få vänner men i Teliasonera fann man en Foto: Sydsvenskan

Ska man sammanfatta det hela så är det i sina delar en verksamhet som har präglats av dåliga affärer, omoraliska beslut inget privat bolag ens hade tillåtits att ta, mutaffärer och hjälp till mycket tveksamma regimer i minst sagt mörkt syfte enbart för att kunna tjäna pengar. Man kan med fog påstå att staten med sitt ägande i flertalet fall inte har agerat i enlighet med de etiska regler man är så snar att peka på i privata företag, särskilt från vänsterhåll. Hyckleriet är totalt och den dåliga smak många av exemplen lämnar i munnen är i varje fall hos mig stor. Förloraren heter många gånger skattebetalaren som tror att han och hon äger något som ska kunna säkra vår välfärd när det i själva verket i många stycken är en dålig affär att ha en stat som driver företag.

I sammanhanget måste man fråga sig vad politikernas roll egentligen är? Ska de skapa lagar och sköta myndigheter eller ska de spela riskkapitalister? Man måste också fråga sig hur det kan komma sig att vissa skäller på företag som man sedan gör på ett än fulare sätt själv? Du får dra din slutsats själv, men min blir att innehav av företag är många gånger något staten borde sluta upp med.

Så borde medborgarna också reagera på miljardrullningarna Foto: Giphy

Löjesguiden vill med denna artikel nominera den svenska staten, vem som än är vid makten, till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Den nomineras för sin förmåga att alltid föra medborgaren bakom ljuset med argument som inte håller. Det alternativa förklaringssättet kan bara vara att politikerna vill komma över pengarna de hoppas kunna generera och samtidigt kunna dela ut fina poster åt sig och de sina. En förhoppning som många gånger kommer på skam. Istället visar systemet att politikernas brist på kompetens istället i några fall leder till penningförstöring för skattebetalaren. Man sätter inte en vaktmästare på att utföra hjärnoperationer, principen borde vara likadan för politiker. De ska sköta politik och ta politiska beslut, inte leka kapitalister med skattebetalarnas pengar.”