Det är synd om människorna skrev Strindberg i pjäsen ”Ett Drömspel” 1902. Vad han då inte visste var att nu 2015, är det än mer synd om människan. Nu är vi inte bara upptagna dygnets alla timmar med jobb, uppkoppling och bekymmer utan är också utsatta av det genusindustriella komplexet för en massiv kampanj i identitetspolitiskt träsktänk. Läs följande artikel från Brittiska The Mirror och begrunda, den kan göra människor betryckta så läs den med lite distans till personen.
Precis om Katharina Blum förlorade sin heder i filmen håller de som sysslar med en identitetspolitisk agenda på att förlora ansiktet. Det ena exemplet efter det andra visar hur destruktivt det hela håller på att bli Foto: Wikipedia
Personen i artikeln – Godfrey Elfwick – identifierar sig/tror sig vara färgad och hävdar att han är född med fel hudfärg. Han hävdar vidare att han är en ”Genderqueer muslim atheist” vilket i sig är världens största motsägelse. Man kan nämligen inte vara muslim och ateist, man kan inte heller vara muslim och ”genderqueer” när flertalet muslimska länder praktiserar dödsstraff på homosexuella handlingar. Mer om det kan man läsa om från Sida.
Han tar steget ut i det offentliga med sin tro/övertygelse i solidaritet med amerikanskan Rachel Dolezal som tror sig vara vit då hon i själva verket är färgad. Dolezal leder organisationen National Association for the Advancement of Coloured People (NAACP). Hur hennes identitetsförvirring ska kunna hjälpa färgade människor i USA förtäljer inte historien.
Vissa hävdar att Godfrey drar en vals, andra att han är seriös. Hur det än är så är exemplet och företeelsen det otäcka, inte själva detaljen Godfrey. ”Tanzturnier 59” by Sigismund von Dobschütz från Wikimeida Commons
En del menar att Godfrey till drar en vals för att skapa en snackis och ett skämt, själv vet jag inte vad jag ska tro. Om hans något förvirrade identitetstänkande stämmer är jag hemskt ledsen för Godfreys skull, det kan inte vara lätt att förlora hela sin identitet för att man vill slå ett politiskt slag för en sak man knappt kan förstå då han ju inte är färgad. Växer man inte upp med en identitet kan man inte heller känslomässigt förstå hur något känns som är specifikt för en grupp människor. Jag skulle t ex aldrig vilja ge mig in i en identifikationsdiskussion om hur det är att vara av Romskt ursprung, det blir en högst subjektiv diskussion baserad på känslor men inte på förståelse eller identifikation.
Det man däremot kan utläsa ur artikeln är hur destruktiv den identitetspolitiska idén är. Den inte bara inplanterar en befängd tanke, utan den berövar också människor dess rätta identitet och därmed deras grundtrygghet. Vad man får är extremt vilsna människor som slår lätt genomskådliga slag i luften för en billig politisk poäng, men som samtidigt förlorar greppet om verkligheten. Det går faktiskt att likna vid psykotiska tillstånd som psykiatrin dagligen hanterar, men här är tillståndet frivilligt inte kliniskt.
Skuggan på väggen är det enda som återstår när ”jaget” går under. En lydig liten medborgare lämnas kvar i händerna på de oansvariga Foto: Wikipedia ur filmen Nosferatu
Så hur oseriös eller seriös Godfrey är eller inte är, spelar egentligen ingen roll. Det är symptomet han pekar på som är det viktiga och det otäcka också för den delen. Utplåning av den egna identiteten brukar vara rätt just detta och inte så lite självdestruktiv heller för den delen. I Sverige är det naturligen så att svensk vänster och feminismen är de som ivrigast förespråkar identitetspolitiken.
Ledsen folkpartiet men hur ni än försöker att göra er till språkrör för en liberal feminism så finns det bara en vänsterrörelse som helt äger frågan och ideologin. Det är ju det som gör att ni inte fattar liberala idéer trots att ni hävdar att ni är just feminister. För när Birgitta Ohlsson kramar Gudrun Schyman, omfamnar hon egentligen vänsterideologi trots sin förmenta liberalism. Bloggen Jämställdhetsfeministern har i vanlig ordning raljerat snyggt om Birgitta Ohlsson. Mer om Birgitta Ohlssons och Maria Arnholms förmenta ”liberala” tankegångar har också Fnordspotting bloggat om.
Till och med så kallade liberala partier som fp håller på att dras med i det genusindustriella komplexets framgångsvåg när man öppet flirtar med den vänsterradikala ideologin feminism Foto: Wikipedia
Det är kanske inte så underligt att svensk vänster är den som så okritiskt har omfamnat feminismen, man har ju en viss förkärlek för underkuvande och ofrihet i den rörelsen. Uppifrån kommande beslut, medborgaren ska bara lyda och tiga still, staten ska mer eller mindre ha maktmonopol och allra helst så om det är svensk vänster som styr denna stat. Feminismen är samma andas barn. Alla ska vara glada att den goda ideologin nu har skänkts till människan, vi ska upplysas om våra egna tillkortakommanden som män gärna med tvångsmetoder eller utbildning om så behövs. Det är alltid dessa jävla tvång och associationerna till Sovjetunionen och DDR ligger bara runt hörnet.
Det blir inte bättre när miljöpartiet blandar sig i, lägg bara till lite miljöapokalyps där sanningar för dig och mig gäller just bara dig och mig. Heter man Åsa Romson kan man till och med apokalypser till trots till och med måla båtar med giftiga och förbjudna bottenfärger. I övrigt är det samma tvångsmässighet i de politiska tankegångarna där man till och med enligt förslag ska utsättas för KGB-liknande förhör om varför man väljer flyget. Mer om kongressförslagen kan man läsa om i SVD.
Trots sin dogmatiska ideologi kan Romson skatta sig lycklig – och låta bli att skatta för diesel – när hon målar bottenfärg på båtar. Hon är ju luftrör i mp och därmed får man göra allt det vi andra förbjuds att göra Foto: Aftonbladet
Det är dit det anklagande fingret måste peka, mot svensk vänster som tycker sig ha rätten att anamma de genomkorkade idéer som skapar så förvirrade personer som Godfrey eller Rachel. För även om de inte är direkt involverade i just dessa fall så måste man fråga sig hur många fler såna här personer det finns där ute. Är det kanske till och med så att den här synen är vanligare än vi tror, vi har ju sett en del av dessa också i den svenska debatten. Exempel på detta hittar vi i Feministiskt Perspektiv där den stackars identitetsförvirrade artikelförfattaren ägnar sig åt verbalt självplågeri. I vanlig ordning drar han alla över en kam, en känd teknik i dessa kretsar.
Man måste alltså börja fråga sig vad det är för en otäck rörelse som kan sluka de sina så skamlöst utan att ens betänka de personliga konsekvenserna för en enda sekund. Feministiskt Perspektiv är inget annat än en hjärntvättarcentral där ändamålen helgar medlen utan att man ens med ett ögonblink överväger följderna vare sig för kvinnorna eller männen som lättledda som de är går på de halva eller hela lögner som serveras. I sitt korståg mot förnuftet tar man också hjälp av människor som själva vill skapa sig en personlig plattform som t ex Rickard Söderberg gjorde i sin ”debattartikel” i Metro. Kanske en av de mest faktaförfalskande skrifter vi har sett så här långt.
Svensk vänster uppfattar sig nog som en nomenklatura vars mål är enpartistaten. Offren för utnyttjandet är de som dukar under i den identitetspolitiska tombolan Foto: Wikipedia ur filmen A Clockwork Orange
Löjesguiden nominerar idag svensk vänster med svensk feminism i spetsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er agenda är både omoraliskt och oansvarig då den lämnar människor själlösa och håglösa, allt för att ni ska nå er efterlängtade enpartistat utan den snaskiga och röriga revolutionen. Genom uppenbart sinnesförvirrade och förledda människor har ni fått perfekta megafoner som rapar upp det alla övertygade vill höra. Men hur många utanför era led vill höra budskapet? Inte många när de upptäcker något av det mest otäcka man kan utsätta människor för nämligen berövandet av deras integritet och identitet. Domen över er kan bara bli hård tyvärr, det är ju en omoral utan gräns vi ser här.”
Löjesguiden 