En Söndag På Sergels Torg

Så stod man där trots snöglopp och heltaskigt väder. Man måste ju uppoffra sig för det fria ordet och manifestera stödet för detta. Manifestationen var ju naturligtvis till stöd för Charlie Hebdo och mot den attack som genomfördes mot tidningsredaktionen men också mot just det fria ordet. En del inom islam menar att det också var en attack mot dem så där har vi något gemensamt, det var en attack mot allt och alla. Judar, moderata muslimer, det fria ordet och det öppna samhället, alla var förlorare den dagen attacken kom.

Manifestationen för det fria ordet på Sergels Torg den 11/1 Foto: Eget

Det var dock med lite blandade känslor jag stod där. Runt om mig stod tusentals personer med liknande åsikter som mina men med en twist. Det är ju tyvärr så att det är inom ”godhetskollektivet” vi hittar alla de som samtidigt som de talar om vikten av det fria ordet i debattartikel efter debattartikel försöker att inskränka det.

Yttrandefrihet är alla överens om, ändå gör vissa krafter allt för att begränsa den och spelar därmed extremisterna i händerna Foto: Startupmeme

I vår fria press hittar vi artiklarna som bakom en oskyldig fasad talar samma språk, vissa har rätt att uttala sig – andra inte. Här hittar du ett exempel från Aftonbladet. Istället för att bemöta med argument ska man alltså inskränka vissas åsikter. Undrar om samma Aftonbladet skulle argumentera för att inskränka kommunisters rätt att verka i skolan med hänvisning till att ideologin faktiskt har massutrotat i en sådan skala att nazister framstår som glada amatörer? Någonstans tvivlar jag starkt. Senare tids forskning vad gäller Sovjet-gulag visar med all önskvärd tydlighet att också i ”arbetarnas paradis” förföljdes judar som en specifik grupp. Det duger alltså inte längre att säga att nazisterna var de enda som riktade in sig på en etnisk grupp och förföljde bara denna.

Historielösheten gör att vi pratar om viss extremism men inte all Foto: Calwatchdog

Samma historieforskning visar till och med att Sovjetunionen och Tyskland under Hitler samarbetade för att förbereda utrotningarna. Mer om den bortglömda delen av historien kan du läsa om på Soviet Empire. Det är alltså helt fel att enbart peka finger på nazister, sätt kommunismen under samma lupp och något av objektiviteten hos tidningar som Aftonbladet kan återupprättas men bara något.

Gestapo och NKVD (Senare KGB) samarbetade fram till 1941 – ett faktum som har kommit bort i vänsterns debatt om det nazistiska hotet Foto: Kavkazcenter

Samma tidning är nämligen något av en återfallsförbrytare och alltid med hårkorset inställt på samma fiende. Här ytterligare ett exempel från samma tidning. I den artikeln talas om att fascistiska organisationer inte ska ges demonstrationstillstånd av polisen, en inskränkning i grundlagen som ger ALLA demonstrationsrätt. Den andra frågeställningen inför förslaget är vem som ska definiera vad som är ”fascistiska organisationer”. Ska SD räknas dit och inte ges demonstrationstillstånd? Om svaret blir ”ja” på den frågan är vi inne på en mycket farlig linje.

Nazister hamnar alltid i skottgluggen men faktum är att hotet mot yttrandefriheten kommer från fler håll Foto: Telegraph

Nästa förslag i artikeln låter bra men är lika huvudlöst det: ”För det tredje bör riksdag och regering se över om det finns anledning att utvidga möjligheten till straffskärpning kopplat till ideologisk grund även vad gäller hot, trakasserier, förtal och våld som drabbar andra personer och grupper än de som omfattas av hatbrottslagstiftningen, det vill säga journalister, antifascistiska debattörer och politiker.”

Resultatet blir alltid detsamma – Andras våld är oförsvarbart men vårt är bra. Sanningen är att inget våld är bra Foto: Socialistrevolution

Naturligtvis ska inte hot för att tysta tillåtas men läs texten, ”antifascistisk”! Den undantar alltså vänsterautonoma grupper från all skuld trots att de flesta hoten enligt säkerhetspolisen kommer just därifrån. Länk till Säpo:s rapport om våldsbejakande politisk extremism hittar du här.

Klicka för att komma åt valdsam_polextr_2009.pdf

Aftonbladets fascistnoja når sitt crescendo när man till sist lägger sista biten i pusslet. ”För det fjärde bör man inom polisen se över vilka andra möjligheter man har att komma åt personer som man vet är nyckelpersoner inom de fascistiska nätverken, exempelvis genom att systematiskt lagföra skatte- och bidragsfusk och annan ekonomisk brottslighet.” Återigen är det bara fascisters plånböcker som ska granskas. Missförstå mig rätt jag har lite eller inget emot en granskning av högerextrema, men bara så länge samma sak gäller vänsterextrema är allt frid och fröjd. Om man som Aftonbladet bara är ute efter att inskränka för en men inte för en annan är man ute på djupt vatten.

Avsikten från tidningen var säkert att den Lena Berggren docent i historia vid Umeå Universitet skulle skänka kraven legitimitet och en aura av klokskap. Det är precis tvärtom. Att vi har sådana docenter på våra universitet är illavarslande och visar bara att galenskapen inte stannar på tidningsredaktionerna. Det är dessutom något av en historisk ironi att konstatera att Aftonbladet som ju var yttrandefrihetens främsta förkämpe under Lars-Johan Hierthas tid, nu har förvandlats till den utgåva som ivrigast hejar på ett inskränkande av samma rättighet.

Aftonbladet granskar ivrigt SD…….Foto: Aftonbladet

…..Men granska tidningen lika ivrigt om bidragsfuskaren sitter i en socialdemokratisk regering? Foto: SVD

Hon är dock inte ensam om den tveksamma meriten att vara den ”upplyste” akademikern som ger livsluft åt inskränkta tankegångar. I en artikel i SVD signerad Kjell Magnusson docent i sociologi vid Uppsala Universitet kommer samma mossiga tankegods till tals. Här framförs idén att vi måste anpassa oss till det främmande eftersom vårt sätt att tänka inte är norm och att vår frihet inte alltid är lika självklar i andras ögon. Religiösa symboler måste fredas från satiriker likt dem i Charlie Hebdo. Islam bör inte förlöjligas och vi måste därmed vidta mått och steg för att tillgodose detta behov.

Religiösa symboler skulle enligt Kjell Magnusson inte längre gå att skämta om, kanske gäller det inte ovanstående bild enligt hans förkastliga resonemang Foto: APG29

Jag kan då upplysa herr Magnusson om att om jag som kristen åker till Saudi Arabien får jag inte öppet utöva min religion. Bär jag ett synligt kors kan jag både bli slagen och få det bortrivet. Här finns alltså inte tillstymmelse till hänsyn för vare sig det ena eller det andra som är avvikande från deras norm. Vi ska däremot uppvisa vad andra inte uppvisar genom att inskränka det som är vårt tankesystem och därmed vår kultur. Den tunna isen räcker inte längre som metafor på de felaktigheter i resonemanget som uppvisas här.

I Sverige råder religionsfrihet. Enligt Kjell Magnussons logik skull vi inskränka yttrandefriheten för att värna rätten från religiös smädelse för vissa??????? Foto: SVT

Resonemanget är dessutom fel ur en annan synvinkel. All religion måste tåla både granskning och kritik. Alltför många övergrepp har begåtts i historien i religioners namn därför att vi inte har utsatt den för just detta. I tomrummet efter avsaknaden av kritik har ju kyrkan härskat på ett högst tveksamt sätt med dogmer och hot om evig förbannelse genom historien. Ändå är det det som Magnusson säger – granska inte kritisera inte och smäda inte. Skönt då att veta att hans artikel åtminstone inte gick förbi obesvarad, debattartikeln hittar du här i SVD. Inom vår egen kultur har kritiken humorn gått så långt att vi har kommit till den nivån som uppvisas i följande film. Rolig eller inte det får du avgöra själv.

Det största hotet som jag ser är dock inte journalister eller debattörer, det är VISSA lärare. Man ska aldrig dra alla över en kam så ta inte detta som en generell kritik men det finns även i era led en del tveksamheter. Maria Wiberg heter samhällskunskapsläraren som tillsammans med Göran Brante som är lektor i pedagogik vid Göteborgs Universitet skrev en debattartikel i SVD för en tid sedan. Den handlade om hur man ska kunna stänga ute SD ur skolans arbete både i lärarroll och andra roller i skolmiljö. Med hjälp av tveksamma tolkningar av deras partiprogram och en strängare syn på riktlinjerna från skolverket skulle helt plötsligt en hel grupp utestängas. En åtgärd som skulle kräva åsiktsregistrering vilket är förbjudet i Sverige.

Lärare ska vara pedagoger inte politiska megafoner och i synnerhet inte såna som inskränker det fria ordet för vissa Foto: Orebroguiden

Jag skulle personligen inte vilja ha någon av debattpersonerna som lärare. En värre mardröm än personer som i godhetens namn försöker införa något som bara går att beteckna som den ultimata ondskan är svårsmält. Yttrande- och åsiktsfrihet gäller alla, även människor med ”fel” åsikt. Om dessa inte omfattas är det inte längre friheter värda namnet. Det är också extremt underligt att konstatera att personer som Göran Brante och Maria Wiberg aldrig ställer samma krav på vänsterradikala som idag är betydligt mer aktiva på ett mycket otäckt sätt. Se mer i följande reportage från Uppdrag Granskning där den ”goda autonoma vänstern” granskas. En liten intressant detalj är att efter reportaget kritiserades Janne Josefsson och Uppdrag Granskning av flertalet personer inom vänstern och från personer inom universitetsvärlden.

Det är alltså alldeles klart så att delar av de så kallade lärosätena runt om i landet också är säte för antidemokratiska tendenser. Man blir än mer bekymrad när man betänker att de med sin maktposition kan skriva avhandlingar som fråntar den egna åsikten allskuld. Till sina elever kan dessa också ägna sig åt att lära ut att antidemokratiska metoder är demokratiska. När de ”lärde” har förvandlats till politiska megafoner som gör reklam för antidemokrati är något väldigt fel. När samma personer kan aktivt försvara våldsverkarnas rätt att fortsätta sin kamp är något så galet det kan bli. Här hittar du debattartikeln i DN som rycker ut till våldsbejakande vänstergruppers försvar och som är undertecknad av flera professorer och docenter. Visst har dessa våldsbejakande grupper en rätt till det fria ordet, men också vår lagstiftning drar gränsen när det fria ordet förvandlas till våldshandlingar. En inte alltför onaturlig gränsdragning för de flesta.

Dags att se över våra lärosäten och i en del fall ta vissa i örat för de övertramp på demokratiska ideal som sker Foto: Aftonbladet

Andra personer inom universitetsväsendet drar sig inte ens för att själva använda metoder förbjudna i lag för att gagna antidemokratiska tendenser. Ylva Habel lektor på Södertörns Högskola drog sig inte för att förra året sabotera valaffischer för SD genom att kasta ägg på dessa. Mer om händelsen hittar du på bloggen WTF Toklandet. Hennes tilltag fick till och med proselyter att utropa hejarop över tilltaget som man kan utläsa av Twitter-reaktionerna i samma blogginlägg.

Ylva Habel slog ett slag för antidemokratin när hon kastade ägg på SD-affisch i t-banan och skröt om det på Twitter Foto: Twitter

Tyvärr är det inte bara odemokratiska krafter som har flyttat fram sina positioner för att kringskära yttrande- och åsiktsfriheten. Nej, samma tongångar kommer också från det demokratiska samhällets representanter tyvärr. I söndags hölls ett möte för EU:s inrikesministrar för att dra upp en gemensam strategi för framtiden efter händelserna i Paris. Artikel om mötet hittar du här i DN. Resultatet från detta som besöktes av vår egen inrikesminister Anders Ygeman och som var rörande ense enligt svensk konsensustradition, gav på handen att säkerhetstjänster i framtiden lättare ska kunna ingripa mot hemsidor som uppmanar till terrorhandlingar. Inget ovanligt i det men som vanligt döljer sig djävulen i detaljerna.

När till och med demokratins företrädare – politikerna-  sluter förbund med djävulen är någonting galet Foto: Impawards

En konkret åtgärd som man har kommit fram till är att nätoperatörer ska agera ”poliser” och se till att stänga ner sajter med oönskade budskap som uppmaningar som terrorhandlingar. Rädsla finns för att detta kommer att bli kontraproduktivt då terrorismuppmanande sajter bara kommer att söka sig till hemliga communities och mörka nät där ingen längre har insyn. Det skulle dessutom vara kontraproduktivt därför att svaret på terrorism heter ökad frihet och ökad yttrandefrihet därför att det är en livlig debatt som slår hål på terroristernas argument. Ett slutet samhälle gynnar däremot bara terroristerna då de vill driva oss just till detta.

Både temperaturen och taket i debatten behöver höjas, kanske inte så här mycket. Istället gör politikerna tvärtom som i Parisöverenskommelsen Foto: Sydsvenskan

Nätoperatörerna vill inte heller ha den uppgiften som nu krävs av dem. Man är förser människor med nätuppkoppling men man är inte poliser/spioner menar man. Det finns till sist en misstanke om att stora nätoperatörer som Google agerar genom politikerna för att se till att få ensamrätt på nyhetsflöde och att man bara genom politikerna nu utnyttjar tillfället. Följande klipp visar på problemet i ett reportage från Aktuellt 15/1 scrolla fram till 34 minuter 30 sekunder.

Nätoperatörer är inte poliser något Parisöverenskommelsen begär. Resultatet blir inte bra Foto: Sporthoj

Läser man slutdokumentet från Paris (se länken DN ovan)  finns t ex formuleringar som ”Skapa förutsättningar för att identifiera och radera visst material”. Skapa förutsättningar? Vad innebär det, är det spaning man avser eller vill man skapa en ny spansk inkvisition? Definitionen av ”skapa förutsättningar” är inte alldeles glasklar och inger visserligen trygghet men också fruktan för vad det kommer att innebära. I värsta fall innebär det slutet på det fria ordet. För som vanligt är vägen till helvetet kantad av goda intentioner.

Det som ser ut som något lockande innehåller ibland detaljer som inte är önskvärda. Det gäller dokumentet från Paris också Foto: Muttmounds

”Identifiera och radera visst material” är nästa formulering som väcker frågor. Bara det att identifiera och radera visst material ger mig köldchock in själen. Man ska alltså ge myndigheter/nätoperatörer rätten att radera material på hemsidor. Någon tycker kanske det är rätt om man uppmanar till terrorhandlingar och mord men motfrågan måste bli vem som avgör vad som är vad här. Skrivningen ”visst material” lämnar fältet vidöppet för vilka dumheter som helst. Det skulle till och med kunna sluta i något rent Kafka-liknande om en sån gummiparagraf utnyttjas fullt ut. Vi har alltså frivilligt tagit flera steg mot det samhälle som George Orwell så profetiskt beskrev i boken 1984.

En del av implikationerna i dokumentet från Paris gör en frusen in i själen
Foto: Blastr

Det var med andra ord med en känsla av en dålig smak i munnen jag stod där på Sergels Torg. När man säger sig stå för en sak men samtidigt låter de grupper som ingår i den ”godhetsrörelse” börjar man ana hyckleriet som utspelas framför våra ögon. Inte heller riktas den välbehövliga kritik mot de politiker som nu ser sin chans att flytta fram positionerna mot ett samhälle präglat av inskränkningar i fri och rättigheter som vi ser som självklara idag. Ingen tycks heller reagera på att det är idag vi måste agera, imorgon kan det vara försent. Det finns dock en till aspekt av hyckleriet som gör det dubbelt värre. Det handlar om Charlie Hebdo självt.

Ett hoppingivande tecken i allt elände var att femåringen bakom dessa ord utnyttjade tillfället att skriva fritt om än lite hrm grovkornigt Foto: Eget

Om vi går tillbaka ett halvår i tiden, vilka kan sägas ha vetat om tidningen då? Jag vill nog påstå att de flesta inte kände till den och att de skulle ha blivit mycket förbryllade över tidningens innehåll. Människor som själva sysslade med satiriska teckningar eller som på annat sätt hade kommit i kontakt med den visste naturligtvis vad den handlade om. För de allra flesta var den trots allt nog en kryptisk avlägsen publikation som få kände till. Efter de tragiska händelserna låter det dock annorlunda. Nu vet alla vilken tidningen var och vilka publikationer de har haft.

Charlie Hebdo slår mot allt och alla inte bara muslimer, här ses påven avporträtterad. Översättningen lyder ungefär: ”Desperat att värva kunder” Foto: Charlie Hebdo

Hade någon dessutom för ett halvår sedan föreslagit att vi borde visa sympati med tidningen med en demonstration är jag rätt övertygad om att i varje fall några ur godhetskommandot hade ifrågasatt denna handling. Man hade pekat på tidningens islamofobiska rykte trots att den satir man har publicerat har handlat om påven, Marine Le Pen och alla andra man anser man har velat häckla med. Det hade säkert också hetat att man inte skulle understödja ”hatiska skrifter” som denna. Sanningen är nämligen att det är vi människor som ligger bakom de beslut som resulterar i ofrihet. Det är våra tankar, handlingar och beslut som leder fram till det resultatet. Vår tystnad är lika talande som ordet och att godkänna det som hände i söndags i Paris är illavarslande. Att vi har en regering som sväljer samma dynga med hull och hår är inte förvånande men däremot skrämmande.

Etablissemangets budskap skiftar över tid. En dag är fenomen som Charlie Hebdo avskyvärda och nästa beundransvärda Foto: Heartofireland

Än mer illavarslande blir det om man utläser regeringens it-ansvariges utlåtande, en viss Mehmet Kaplan som tidigare har anklagats för att ha en något dold agenda som muslim. Mer om det i en artikel i SVD. Han har uttalat att ”Det gemensamma uttalandet innebär inte att vi kommer inskränka yttrandefriheten på nätet. Inte heller att vi kommer genomföra några förändringar i svensk lagstiftning.” Om vi inte behöver ändra svensk lagstiftning betyder det ju att vi har varit duktiga nog att agera i förväg i form av IPRED-lagen som har gett svensk underrättelsetjänst rätten att granska aktivitet på nätet och till och med i särskilda fall granska e-mail. Sveriges ”bror duktig”-mentalitet har med andra ord redan ställt till det och fortsätter att göra så. Tack Alliansen och tack också till Mehmet Kaplan som tydligen tycker lagen är okej.

Bilden av oss själva som fulländade hjälper inte till, tvärtom förhindrar den en debatt som måste till Foto: Ledarskapsfornyelse

Tidningar må vara megafoner för fenomenet inskränkningar i yttrandefriheten, men det finns tyvärr exempel på enskilda eller grupper av journalister som agerar likadant. Journalist är ju ett yrke som borde vårda detta fenomen, men ibland går det tydligen inte så som logiken borde påbjuda. Gårdagens Aktuellt med efterföljande Kulturnyheter kunde berätta om bråket på Göteborgs Tidning (GT) om ledarskribenten Alice Teodorescu. 42 minuter in i klippet berättas historien. Du kan om du vill läsa mer om fallet på bloggen Fnordspotting.

En journalist ska granska makten men tycks alltmer bli en del av den istället
Foto: Legalcheek

Bråket handlar om att de andra ledarskribenterna tycker att Alice Teodorescu inte uppfyller den politiska inriktning tidningen har med sitt socialliberala budskap. Alice Teodorescu har själv beskrivit sig som liberalkonservativ. Man kan tyvärr bara spekulera om den riktiga bakgrunden. Jag tror nämligen det angivna skälen är ren rappakalja, men en skulle kunna vara att Alice Teodorescu har försvarat SD vid flera tillfällen och sånt gör man inte ostraffat. Här ett exempel från Aftonbladet. Det skulle också kunna handla om att SD:s ledning har nickat instämmande åt vissa saker hon har skrivit. Det är naturligtvis rena gissningar och spekulationer från min sida men man kan undra. Klart är dock att om och när journalister förvandlas till budbärare av inskränkningar i det fria ordet, då är någonting ordentligt galet i vårat land.

När slutresultatet av debatten landar i hur mycket rättigheter vi ska inskränka är allt ett enda stort bluffspel. Både här hemma och i Europa måste trenden vändas Foto: Tradera

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera alla de krafter i samhället både på ett nationellt och ett internationellt plan, som nu agerar för inskränkt yttrandefrihet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ert agerande är värdigt betydligt mörkare krafter ur historiens annaler. Där samhället borde gå mot alltmer yttrandefrihet ska nu alltså åsiktspoliser sitta och avgöra vad som är tolerabelt och inte. Samtidigt finns starka krafter inom extrem islamism, vänsterautonoma och högerkrafter som vill uppnå samma sak. Ni spelar alltså dem rakt i händerna. En av historiens stora paradoxer skulle därmed kunna vara skapad. Vi säger att ingen inskränkning ska ske men går samtidigt med på sådan för att kunna säkerställa vår säkerhet. Med små steg närmar vi oss det av George Orwell inspirerade samhället som beskrivs i boken 1984. Jag Freakshow Fredrik, hoppas historiens dom blir hård över en tid som inte ens reagerade inför det oerhörda.”

Debatt Med Dubbla Måttstockar

I vissa debatter är det uppenbart att när man jämför med hur verkligheten fungerar finner man dubbla måttstockar. Dessa måttstockar betyder att för vissa finns inget utrymme alls – de har helt enkelt ”fel” åsikter och måste kväsas med allehanda metoder, andra däremot kan säga vad som helst utan att ens ett finger av kritik lyfts – de har helt enkelt rätt åsikter och står för något ”gott”.

Göran Brante är lektor i pedagogik vid Göteborgs Universitet Foto: GU

För några veckor sedan landade en av historiens mest otäcka artiklar i tidningsläsarnas knä. Det var när två personer ur skolans värld gjorde sig till talespersoner för ett utestängande av personer med SD-sympatier ur skolan. Göran Brante – Lektor vid Göteborgs Universitet och Maria Wiberg – Lärare i samhällskunskap (?????!) och psykologi var de som låg bakom debattartikeln i SVD. Det intressanta var nog inte själva artikeln, den var bara otäck utan det som hände i debatten efter denna. Det som hände var nämligen bara tystnad, intet och tomhet. Den helt enkelt bara försvann. Inte mycket kritik riktades mot de två, ingen debatt följde och allt andades normalitet. Problemet var bara att det var det inte. Om man begär att odemokratiska metoder ska användas för att skapa en ”demokratisk” skola är det något som är vansinnigt i vårt avlånga land. Det de föreslog – att inte uttalat men mellan raderna ge utrymme åt åsiktsregistrering för att kunna utestänga folk med sympatier för SD ur ALLT skolarbete – andades nämligen antidemokratiska ideal på ett mycket otäckt sätt.

Var artikeln bara ett sätt att dölja det verkliga hotet? Foto: Swedenconfidential

Det är också väldigt givande att vända på artikeln och titta på det de INTE säger. De talar INTE om att på Södertörns Högskola kan man om man har otur få en lektor vid namn Ylva Habel som föreläsare. Hon har gjort sig känd som en sann antidemokrat som utan skam eller rodnad har lagt upp hur hon äggar SD-affischer i t-banan och skryter om det på Twitter. Mer om Ylva Habels tilltag hittar du i en artikel på bloggen WTF Toklandet. Tar man upp diskussionen man misstänker jag att både Göran Brante och Maria Wiberg kommer att vara tystare än möss. Frågan kvarstår dock, hur kan en polisanmäld person få fortsätta att undervisa på en av våra högskolor? En person som anser sig ha rätten att begå övergrepp på demokratin för att skapa ”demokrati”?

Twitterdiskussionen Foto: Toklandet

Mer skrämmande fakta från universitetens värld. På Linköpings Universitet jobbar lektor Pia Laskar på institutionen tema genus. 1977 var hon delaktig i förberedelserna att kidnappa dåvarande statsrådet Anna-Greta Leijon, ett brott Laskar senare dömdes till fängelse för. Visst är det så att Laskar har avtjänat sitt straff och enligt vår rättspraxis är därmed brottet också både sonat och glömt. Problemet är att hon i en intervju har sagt att hon inte ångrar sitt vänsterförflutna vilket innefattar att hon inte heller ångrar det begångna brottet. Därmed försvarar hon sitt beslut att ingå i den krets som planerad kidnappningen av Anna-Greta Leijon. Då infinner sig ju frågan hur en person som Göran Brante inte reagerar på detta? Om man inte tycker att människor med sympatier för SD ska få jobba på skolor med hänvisning till skolans värdegrund där det står att skolan är en demokratisk och öppen organisation, vore det då inte naturligt att också utestänga vänsteranhängare som förespråkar kidnappning som en politisk metod och som definitivt inte omfamnar demokratiska ideal?

Lektor Pia Laskar dömdes för förberedelse till kidnappning Foto: LIU

Universitetens värld är för övrigt en skrämmande läsning. Exemplen kan radas upp av enskilda lektorer och andra akademiska högdjur som har lånat ut sitt namn eller ställt sig bakom antidemokratiska ideal. En uppräkning och länkning till flertalet av dessa hittar du på bloggen Sjunne [dot] com. En uppräkning: Ove Sernhede – Professor vid Göteborgs Universitet – försvarar Husby-kravallerna i en artikel i SVD.
Södertörns Högskola startar undervisning med basen i den för terrorism åtalade men friade Italienske filosofen och statsvetaren Toni Negris verk. Han har senare dömts för konspiration mot staten till 30 års fängelse men lyckades fly till Frankrike. Man inbjuder honom till och med personligen för ett offentligt samtal om sina verk där han förordar samhällsomstörtning. Länk till litteraturlista för kursen hittar du här.
Södertörns Högskola bjuder in den terroristdömde flygkaparen Leila Khaled att medverka i ett seminarium. Samma Khaled ingår och ingick i PFLP (Palestinsk befrielseorganisation) och var därmed enligt Rom-traktatet skyldig till order som har dödat oskyldiga Israeliska civila. Mer om det rabalder detta väckte kan du läsa på bloggen Al Hamatzav.
Som ni märker finns det alltför många exempel på denna aktivitet och det borde skrämma till och med den mest härdade. Frågan är då varför inte Göran Brante och Maria Wiberg inte reagerar? Här har de ju en rad lysande exempel på hur illa det är ställt i svensk skola men man väljer att se SD-anhängare hellre än de reella hot som finns, frågan är varför?

Leila Khaled – Dömd för terrorbrott, inbjuden till Södertörns Högskola Foto: The Focus Pull

Göran Brante och Maria Wiberg har redan nominerats till priset ”Foliehatt of the Year” för sin artikel. Det är dock dags att nominera dem igen för det de INTE skriver i sin artikel eller det de borde ha skrivit i efterhand nämligen att det redan finns krafter i skolans värld som det är mycket mer bråttom med att utestänga från undervisningssalarna. Skälet är samma värdegrund de åberopar i sin artikel, vad som gäller för en borde väl gälla andra i lika hög grad eller? Ni har alltså officiellt blivit nominerade. Motiveringen lyder: ”För den kompakta Lützendimma ni i er artikel lyckas sprida ut över debatten nomineras ni till priset. Att dölja det som är det reella hotet kan tolkas som syftet, men att dölja detta med förment goda intentioner som drabbar dem som inte ens har gjort något kan också vara skälet. Ni kan kanske ha gjort det geniala att påtala det som inte är ett problem, för att dölja det som är ett verkligt sådant och därmed slagit två flugor i en smäll. Ni nomineras därför i lika hög grad för den desinformation ni har lyckats sprida med er artikel.”

Uförsbacken

I min stilla enfald trodde jag att vi kanske befann oss mitt i den utförsbacke jag hittills har ägnat mig åt att beskriva. Den backe där attackerna mot demokrati, det fria ordet och den fria tanken alltmer har intensifierats. Ack vad jag bedrog mig, vi har redan kommit ner i dalgången – till skymningslandet – till den jämmerdal Sovjetmedborgare en gång befann sig i. Jag skulle till och med vilja säga att vi i våra delar redan är inne och tassar på det som kallas diktatur och mitt exempel hittar jag på lördagens debattsidan i SVD.

De båda författarna till den otäcka artikeln Foto: SVD

Myndighetssverige och andra magiska små underverk svänger sig gärna med små modeord. Ett av dessa är ”värdegrund”, ett ord som ska beskriva på vilka tankar och värderingar en verksamhet ska vila genom att beskriva dessa. Tyvärr är det ibland också ett kodord för ”censur”, ”demokratiska inskränkningar i fri- och rättigheter” därför att det som beskrivs exkluderar tankar och åsikter på ett direkt eller indirekt sätt. Så kan man t ex smyga i att folk med tankar som återfinns hos t ex SD, inte hör hemma i delar av  det offentliga rummet. Med andra ord, folk med ”fel” åsikt kan utestängas och till och med få yrkesförbud. Detta är inte en fri fantasi, det är dagens Sverige och djävulen döljer sig som alltid i detaljerna. En detalj som ett litet ord.

Utgångspunkten för debattartikeln är väl valda delar av den svenska läroplanen och framför allt den del som går under rubriken ”Skolans värdegrund och uppdrag” som återfinns på skolverkets hemsida. Här nämns formuleringar som ”Inse de värden som ligger i den kulturella mångfalden inom landet”, ”barn som tillhör de nationella minoriteterna och barn med utländsk bakgrund får stöd i att utveckla en flerkulturell tillhörighet”, ”alla som verkar i skolan ska hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dem”, ”främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser”.

Värdegrunder kan snabbt bli verktyget för åsikts- och tankeförtryck

Dessa formuleringar kan nog säkert en betryggande majoritet av vår befolkning ställa upp på, det är nog få som skulle säga att de INTE ställer upp på dem. Dessutom gör de flesta av oss en distinktion mellan det vi privat tycker och det vi ger uttryck för i vårt yrkesliv. Det är t ex inte förenligt med grundlag t ex att säga följande: ”Vi har fått reda på att du Nisse, har gett uttryck för nyliberala tankar på din fritid och vi tycker inte att det är okej i din yrkesroll här på fritidshemmet. Du är härmed avskedad.” Samma principer ger till och med personer skydd från en sån registrering, brott mot detta skulle sända landet in i en spiral av åtal i internationella domstolar såväl som förhandlingar i inhemska diton. Ändå är det precis dit artikelförfattarna vill gå.

Åsiktsregistrering – Snart på en skola nära dig? Foto: Dispatch International

Maria Wiberg är lärare i samhällskunskap (!) och Göran Brante är lektor i pedagogik vid Göteborgs Universitet. I lördagens SVD skriver de i sin debattartikel (samma länk som ovan) om just vikten av att utestänga personer som sympatiserar med SD ur skolan, att de helt enkelt inte skulle få söka sig ens till utbildningar än mindre få jobba i skolan. Artikelförfattarna utgår i sitt resonemang från att personer med sådana åsikter inte heller ställer upp på skolans värdegrund och dess formuleringar (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!).
För att kunna vidta en sån åtgärd måste man dock göra en sak och denna är inte alldeles oproblematisk.

Lärarrollen ska vara politiskt neutral, ett faktum artikelförfattarna missar

För att kunna få en sån bild måste man kartlägga vilka åsikter folk har. Vid antagningar till t ex lärarutbildningar eller ansökan till lärartjänst måste man fråga om man hyser sympatier med SD:s åsikter, i det dagliga skolarbetet måste man kartlägga vilken grundsyn lärarna har. Detta strider helt klart från allt vad grundlag heter. De går i sin artikel till och med så långt att de menar att med de åsikter SD har kan man inte jobba med något yrke i skolan eftersom man inte ställer upp på värdegrunden. Inte ens vaktmästare skulle SD:arna tillåtas att bli alltså.
Om vi istället utgår från att en lärare berättar för sina elever att man är sympatisör med SD:s idéer, har den personen som gör det fortfarande ett problem. Det är inte tillåtet att påverka och forma elevers tankar med de egna åsikterna. Det ställer nog de flesta upp på, också folk som sympatiserar med SD.

Men vänta nu……är det sista inte precis det som händer i vänsterns värld? Runt om i landet har vi ju t ex genuscertifierade dagis som också de omfattas av skolans värdegrund. Särskilt populära är dessa dagis av någon anledning på Södermalm i Stockholm. På dessa dagis får våra små telningar lära sig att det finns en könsmaktsordning och att denna manifesteras i något som kallas ”patriarkatet”. Dessa dagis har en genuspedagog vars uppgift är att se till att pojkar inte leker på pojkars vis, och att flickor inte heller de leker på ett för flickor alltför traditionellt sätt. Nån som börjar ana hur otäckt detta egentligen är? En företeelse som man dessutom kan misstänka kommer att accelerera med Gustav Fridolin som utbildningsminister, han har ju länge tryckt på vikten av ”jämställdhet” i skolan. Jag ska ge dig en utmaning Gustav, om du nu blir vår nye utbildningsminister förstås, du borde lagstifta bort ALLA lärares möjlighet att påverka sina elever politiskt. Detta därför att det definitivt förekommer. Ett litet vittnesmål om detta från Twitter:

 

Lite mer om genuspedagogiken och delar av dess läror kan man läsa om på den ypperliga bloggen Genusdebatten.

Marks kommun vill inte ha genuspedagoger Foto: Ericssoniubbhult

Att två personer varav en är lärare i samhällskunskap (!!!!!) inte har grundläggande kunskap om att vårt samhälle ger människor demokratiska fri och rättigheter är otäckt, ja rent skrämmande. Att de sedan ger uttryck för de inskränkta och fördomsfulla tankar de ventilerar i tidningsartikeln andas en så otäck syn, att jag skulle vilja säga att med de där två ens ute på skolgården ligger vårt samhälle med vår demokrati risigt till. Att en av dessa dessutom kan lära ut sina hattifnattiga tankegångar (???????) sänder såna rysningar ner i mitt fotabjäll, att man kan tala om konvulsioner.

Så här såg jag också ut efteråt Foto: Dessnerts Ditt & Datt Blogg

Löjesguiden vill härmed nominera Maria Wiberg och Göran Brante till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För att ni med er artikel på ett klarsynt och konkret sätt visar hur man i praktisk handling ska kunna omvandla åsiktsfriheten till en rännil, nomineras ni till priset. Ni har med artikeln visat ett modigt exempel på hur en framtida statssocialistisk skola ska kunna utformas och hur vi som medborgare med våra åsikter ska kunna kväsas.”
Jag – Freakshow Fredrik – noterar också tacksamt att ni båda bakom goda ord som ”demokrati” och ”mångfald”, gömmer era öststatsrelikter till tankegångar. Ett tänkande i Potemkinkulissernas anda av rang. Jag gillar också hur ni i artikelns sista stycke fjärde randen använder ordet ”hen” och hur ni därmed avslöjar vilket läger ni tillhör och i vilken politiskt färgad utbildning ni båda har gått i.

 

Andra artiklar jag tycker du ska läsa i ämnet:

Susanna Varis skriver om samma artikel

Hon skriver också om skolans roll i att motverka könsrollsfällan

Bloggen Genusdebatten skriver om hur andra delar av våra institutioner och lärosäten genomsyras av samma syn som präglar artikelförfattarnas

Genusdebatten har dessutom skärskådat det otäcka fenomenet genuspedagoger