När moralen är kaputt

Medborgarna i det här landet som själva har satt dit sina änglavingar har nu visat sig vara moraliskt helt korrupta. Anledningen är den totala förvirring som råder kring det tidigare stödet för två grupper som nu visat sig ha hamnat på kollisionskurs. De jag talar om är naturligtvis kvinnor som fått värja sig för sexuella trakasserier från nytillkomna flyktingar som har gjort att dessa har hamnat blåsväder. Grupper av flyktingar har ju pekats ut och nu måste man från godhetsskvadronerna runt om i Europa välja vem man ska stödja.

Nu är till och med förklaringsmodellerna inne på ad hoc-modeller eftersom de ordinarie har visat sig vara så fel. Visst har man sin maktstruktur som i sann Marxistisk anda visar vem som är underordnad och vem som är ännu mer underordnad. Visst förklarar man övergreppen med att det är de förtrycktas sätt att tala om att de är förtryckta men i förbifarten slänger man i vanlig ordning den andra gruppen under tåget. Feministerna gör det, godhetsapostlarna gör det och snart har kökkenmöddingen fullbordad.

Ibland är det illa dolt men godhetsrörelsens själva grundideal vilar på Marxistisk grund, inget annat. Feminismen vill gärna kalla sig ”frihetlig” men frågan är vem den är fri för, inte för män men knappast för kvinnor heller Foto: ”Karl Marx 001” by John Jabez Edwin Mayall – International Institute of Social History in Amsterdam, Netherlands. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

För det både olustiga och lustiga beroende på hur man ser det, är att det är kvinnorna som drar det kortare strået och kom ihåg att det är feminister som står för den utförsäljningen. Här gäller det att försvara en tes och då är bondeoffer inte uteslutna. Vem som bär tjockast offerkofta i den Marxistiska identitetstombolan fick vi en ganska handfast lektion i från Kawa Zolfagary i Nöjesguiden för en tid sedan.

Taktiken i det här spelet mellan sidor och intressen skiljer sig lite åt så här tänkte jag göra en liten sammanställning av vad vi hittills har sett. Vi kan börja med relativiseringen av problemen som är den vanligast förekommande varianten i alla artiklar.

Den här taktiken bygger på att göra ett fenomen/problem så allmänt som möjligt. Man vill visa på hur många andra som är involverade i problemet. Det är alltid samma grupper, för feminister vita heterosexuella Europeiska män och godhetsapostlarna tycker sig se rasister i varje cigarettfimp eller lunchmeny de stöter på. Relativiseringen hittar vi i t ex Gudrun Schymans och Linnea Brunos artikel från Metro (unvis.it).

Argumenten känns lätt igen när skribenterna är framme, från feministiskt håll heter det t ex att ”män under alla år har…..” och menar då att fenomenet inte bara går att tillskriva Nordafrikaner eller araber. Den linjen följer t ex följande artikel i DN (unvis.it) var annars. Problemet med argumentationen är att det finns få eller rättare sagt inga dokumenterade fall där 1000 vita heterosexuella män har samlats på flera ställen runt om i Europa för att på olika geografiskt begränsade områden begå massövergrepp mot kvinnor.

Gudrun Schymans linje är glasklar, relativisera genom att påstå saker som inte är sanna så blir historien mindre pinsam och våra faktafel blir mindre påtagliga. Sexuella övergrepp av vita heterosexuella män har skett i grupp i alla tider och är inget nytt. Vilka historiska belägg det finns spelar mindre roll Foto: ”Gudrun Schyman (21859250041)” by Anders Henrikson – a_25_5394. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

En egen liten underkategori till denna argumentationsmetod är ”vittnesmålet”. Den metoden går ut på att man hittar en person som var där och som så där lägligt har en annan syn på saken än de som borde ha all fakta på bordet nämligen polisen. Denna person kan intyga att allt är fel och alla har missuppfattat allt.

Exemplet ”We Are Sthlm-festival” – en konsert i Kungsträdgården i Stockholm är ett sådant. Polisens bild av unga invandrarkillar som förövarna av sexuella övergrepp ska inte stå oemotsagd. Det blev Martin Eidenstens och Aftonbladets uppgift att stå för förnekandet i följande artikel (unvis.it). Lägg gärna märke till att Martin är fältassistent för att öka hans trovärdighet vilket det inte gör. Det sociala har en historia av att vara allmänt  underbe-mannade och riskerar i hasten att begå misstag. Mer om det i GP (Archive-länkad).

Men det finns också betydligt mer direkta metoder som inte är så oskyldiga som de ovan, låt oss gå in i det minerade området ”krossa motståndet”. Det är som sagt inte lika snyggt och fridfullt som det som nämnts ovan utan betydligt mer smutsigt. Man använder här sociala media för att komma åt meningsmotståndare och måltavlor. Kliniskt och snabbt ser man till att likt skolgårdsmobbaren se till att det tilltänkta offret hamnar på knä så snabbt det går.

Ett fall är den tyska tjejen Selina som var en av dem som utsattes för angreppet i Köln under nyårsnatten. Hon gjorde det som tydligen åtminstone en del inom godhetsrörelsen ser som absolut förbjudet, hon klev fram och berättade sin historia. Man kan väl säga att historien blev kort för snart började man helt enkelt verbalt och socialt trakassera henne genom just sociala media. Mer om den historien i Breitbart.

The Hot Potato Logo skulle lika gärna kunna vara logotypen för svenska domstolar som inte riktigt vågar ta i den heta potatis migranters brottslighet utgör. Tyvärr leder detta och blotta hotet om stämpeleffekten från godhetsrörelsen till att personer frias på lite för enkla grunder och de som har kränkts kränks en gång till Foto: Wikimedia Commons

Det mest otäcka i den historien är inte att hon inte bara utsattes för ett karaktärsmord. Videon med hennes intervju las snart upp på bland annat facebook och hittade in i muslimska kretsar kring en person med rätt radikala åsikter. På hans sida påstods att hon ljög, att detta ingick i propagandan mot islam från väst och att hon fick skylla sig själv. Rätt härligt att just när man just har utsatts för ett övergrepp så utsätts man genast för ett nytt med andra ord. Den här gången från personer med rätt ljusskygga åsikter dessutom.

Precis som här finns en beröringsskräck från myndigheterna, ingen vill stämplas som rasist och genast finna att 719.000 ditresta aktivister står och demonstrerar mot ”rasismen”. Man låter hellre bli att åtala och snart har man ett än större problem eftersom dessa människor lär sig att myndigheterna är lamslagna och så har man ju ”aktivisterna” på sin sida förstås. Samma fenomen återfinner vi i Sverige då åtal läggs ner eller domarna blir friande.

Ett sånt fall är våldtäkten i Stockholm vid fåfängan där en av förövarna friades för att hans ”ålder inte gick att fastställa”. Du kan läsa om domen i Aftonbladet. Nej, jag säger inte att han borde ha dömts till varje pris men skälet till den friande domen är i det närmaste skrattretande då en åldersbestämning är enkel att utföra om man vill och vågar. Till och med Migrationsverket genomför och informerar också om genomförandet via sin hemsida nu för tiden.

Att en domstol i det här fallet inte gav sig in i det getingboet beror enbart på berörings-skräcken och rädslan för domen från godhetsrörelsen som snart hade stått på trappan och skrikit om rasism. Att en tjej nu fått sitt liv förstört är inte lika viktigt. Domen andas egentligen ”vi vågar inte ta i den här heta potatisen så vi gör det som är politiskt acceptabelt” snarare än juridiska överväganden. Det hela hade nämligen kunnat vara så enkelt, men nu blev det istället så svårt. Allt därför att modet inte fanns.

Noel Coward var kanske inte feg även om hans efternamn faktiskt betyder ”feg”. Däremot gör svenska domstolar i fallet våldtäkten i fåfängan det lätt för sig när man vill slippa ett rättsfall med TNT inbakat. Att man gör sig till ynkryggar är en annan sak. Foto: Wikimedia Commons

Det blir ju så när man har en rörelse som denna där den politiska förvirringen är total. Offer blir förövare och snart har de blivit offer igen. De som borde dömas för brott går fria därför att ingen vågar stå upp mot den dumhet som uppvisas. Men det är faktiskt fler som blir offer än de tjejer vi har talat om hittills. Självaste polisen har ju de senaste dagarna hamnat i blåsväder och delvis av egen förskyllan men också därför att just denna ”goda” rörelse har bestämt sig för att hindra dem från att uträtta sitt jobb.

Den egna förskyllan går att sammanfatta i två ord – Dan Eliasson. Hans karriär har gått spikrakt men den har också gått genom att vara socialdemokrat vilket idag är en merit när man vill göra karriär i det offentliga. Anledningen är enkel, sossarna håller på att genompolitisera tjänstemannakåren med partitrogna för att få en lättledd administration. Denna motverkar dessutom allt vad statskupper heter om gud förbjude någon skulle få för sig att rösta bort guds gåva till det svenska folket.

Dan Eliassons karriär har tagit honom till poster som statssekreterare på justitiedeparte-mentet så kattskit är det inte, CV hittar du i Dagens Juridik. Som partitrogen har han tydligen också sett det som sin främsta uppgift att censurera vissa fakta i målet för att inte ”understödja främlingsfientliga krafter” vilket är bullshitiska för att inte mata SD med fakta. Resultatet blev alltså mörkande av uppgifter och bara av den anledningen borde han avgå vilket också har krävts som följande artikel i SVD (unvis.it) kunde berätta om.

Godhet vs. ondska igen alltså, den enda frågan som återstår är vem som egentligen är ond. För mig är det ingen tvekan, Dan Eliasson måste avgå! Inget annat är acceptabelt i en demokrati. Det har med rätta väckt stor uppståndelse också utomlands därför att händelsen är så pass anmärkningsvärd att man måste fråga sig hur djupt denna partipolitiskt grundade korruptionen egentligen får lov att sträcka sig. Här ett utländskt smakprov från engelskspråkiga Daily Mail.

Att Dan Eliasson borde avgå är en sak, att han kommer att göra det en annan. Kom ihåg, han har mäktiga vänner inom die Partei och är själv en del av detta då han har varit statssekreterare åt gamla justitieministern. Det är så man håller ihop i den svenska socialdemokratin Foto: Youtube

En sammanfattning av det vi har läst är alltså att det är en moraliskt korrupt rörelse, inte en godhetens. När man tvingas välja mellan olika gruppers lidande slänger man mer än gärna de som redan har lidit under tåget. Man har en strikt ordning utifrån Marxistiska idéer om vem som är svagare och vem som inte är det som i sin tur leder till lidande för de grupper man säger sig värna.

Man drar sig till och med inte för att se till att installera välvilliga tjänstemän för att tillse att ”rätt bild” förmedlas till allmänheten och att misshaglig fakta slängs i papperstuggen. Domstolar lägger ner ärenden med minst sagt grumliga motiveringar som för att dubblera övergreppen på de som har drabbats. Sammanfattningsvis är det alltså med den nuvarande situationen och allt det som har hänt tveksamt om man kan kalla Sverige en rättsstat. Det är där vi har hamnat och långsamt går saker och ting åt fel håll.

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Godhet, vilken godhet? Det som ser ut som detta är ju i själva verket något helt annat på grund av en minst sagt upp och nervänd verklighetsuppfattning! Det gör er i vanlig ordning till högpotenta kandidater till priset.” Mer om godhetens genomklappning kan man läsa om i den utmärkta bloggen Fnordspotting.

Groda à la Gudrun

Groda är för vissa människor en delikatess (?). Recept på denna läckerhet (??) hittar du på Spisa.nu. En annan typ av groda är den som hoppar ur munnen om man inte ser upp. Den senare grodan är inte alls lika delikat, inte lika välkommen och definitivt inte något alla uppskattar. En sån har kokats ihop av Gudrun Schyman och Linnéa Bruno. Det är naturligtvis Fi:s egna partitidning Metro (unvis.it) som är skådeplatsen för spektaklet.

Deras artikel genomsyras av relativiseringar och ursäkter för männen som begick övergreppen mot kvinnor runt om i Europa och USA under nyårsnatten. Det heter t ex att:

”Ännu vet vi lite om attacken i Köln”.

Bara den meningen är så full av felaktigheter att man baxnar, den är nämligen fel. För det första vet vi att det uteslutande var nyanlända män från Nordafrika och Arabvärlden, det säger väl lite om kvinnosynen i de länderna. Vi vet vidare att attackerna måste ha varit samordnade eftersom attackerna kom på så spridda ställen runt om i världen, men också samtidigt. Detta kan knappast ha varit en slump hur gärna man än vill trivialisera.

Nej, det är inte detsamma som rasism att tala om händelserna på nyårsnatten som ett problem bland män i en viss grupp. Det är först när man drar alla över en kam och generaliserar över allas tillkortakommanden i gruppen som det blir det. Generaliseringen står istället de två artikelförfattarna för men då mot vita män och då är det ju inte rasism Foto: Expressen

 Vi vet också att det sannolikt är så att vi inte har sett den fulla vidden av hela händelsen då det kan komma fler anmälningar, eller ännu värre – inga alls därför att kvinnorna skäms. Mörkertalen på den här typen av brott brukar vida överstiga antalet anmälningar på grund av skammen. Artikelförfattarna går alltså händelserna i förväg och försöker få oss att tro att inte heller här finns en bild av händelsen när det i själva verket finns en rätt klar sådan.

Efter denna tveksamma inledning påbörjas så en lustiger dans i fördomarnas tecken. Vad sägs om följande mening:

”Sexuella trakasserier är inte ett nytt problem i Sverige, som vissa tycks tro. En majoritet av Sveriges och världens kvinnor utsätts, enligt WHO med flera. Enligt en aktuell studie med 42 000 kvinnor i EU uppger 55 procent sig utsatta för sexuella trakasserier efter sin 15-årsdag”

Taktiken är alltså att relativisera och sätta in fakta i ett historiskt perspektiv för att ”påvisa” att problem med sexuella trakasserier är betydligt äldre än invandrigen av män från Nordafrika och Arabvärlden, alltså att svenska män är lika duktiga i den grenen. Inte bara sätter Gudrun och Linnea sökarljuset på något annat än vad problemet egentligen handlar om, de försöker alltså att förskjuta fokus.

Men påståendet är värre än så. Som framgår av följande länk till BRÅ där du hittar video, är det så att svensk statistik inte går att jämföra med internationell. Om en kvinna kommer in och anmäler att hon utsatts för 52 våldtäkter eller fall av sexuella trakasserier i Italien, räknas det som en anmälan. Samma situation i Sverige skulle ge 52 fall i statistiken därför att vi räknar på ett annat sätt. Jämförelsen haltar alltså, men ingen hänsyn till detta hos Schyman och Bruno inte. Påståendet vilar alltså på önsketänkande från de båda.

När till och med artikelförfattarna använder sig av statistik som inte kan jämföra förhållanden för att ändå skapa ett samband är falskheten total. Foto: ”2011 Donostia udal hauteskundeak sektore diagrama 01” by Joxemai – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Tvärtom är de så glada över att kunna utnyttja detta faktum till sin fördel att de nu påstår något som är både missvisande och falskt. Det är dock inte det enda som är falskt med denna artikel, felaktigheterna de fortsätter:

”Vissa män provoceras av kvinnor som tar plats. Hatet och hoten mot många kvinnliga journalister, programledare, artister och politiker är reaktionen”

Nej, jag tror inte på tesen att män känner sig hotade. Hatet eller rättare sagt ilskan beror nog snarare på att Gudrun och hennes medsyster som så många feminister spelar falskt. Felaktiga argument, direkt kränkande retorik, påhittade fakta och andra fula knep brukar både uppröra och injaga misstro i folk. Den här artikeln är inget undantag från den regeln.

Dags att skilja på hat och ilska, orsak och verkan. Att män blir förbannade över alla provokationer är inte samma sak som hat. Det är också feminismens fel därför att de hela tiden med direkt felaktiga uppgifter ska utmåla män på ett visst sätt för att ”bevisa” sin tes
Foto: ”Anger Controlls Him” by Jessica Flavin from London area, England – Anger Controlls Him. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Nej, det är snarare tvärtom. Denna artikel visar varför ingen, inte ens kvinnor, vinner på feminismen. För vad gör ideologin förutom att förringa problem? Jo den förnekar också problem och föreslår ibland fel insatser därför att andra värden är viktigare! I artikeln kommer följande text:

”Vissa former av övergrepp och förtryck är nya i Sverige. Könsstympning är ett sådant våld som vi måste lägga mer resurser på att förebygga och ge de som utsätts bästa möjliga vård. Övergreppen talar inte på något sätt emot en solidarisk flyktingpolitik – tvärtom”

Det kan ju låta bra att man identifierar kvinnlig könsstympning som ett problem, men det är en uppmärksamhet med försåtminering. För det första talas om vård och det är väl bra. Men hur vore det om Gudrun och Linnea också talade om straff för de den här typen av handlingar?

Istället för att tala om en sedvänja som är förkastlig talar istället de två om att detta inte utgör ett hinder för människor att komma hit. Tvärtom så talar de två till och med om att det inte utgör ett problem trots att det är det och att vi därmed ska ta hit än mer från länder där sedvänjan finns. Resultatet KAN bli än mer problem, men det är ju som sagt inte ett hinder. Att kvinnor lider och att sjukvården får ta hand om fall där det borde vara noll- tolerans är ju i vanlig ordning inte det.

De två skuttar istället obehindrat vidare i tillvaron med än mer formuleringar som väcker bistra miner:

”Vi håller med de tyska politiker som betonar att attackerna inte bör användas i rasistiskt syfte…….
Inte sällan är det just de självutnämnda beskyddarna av Nationen som utgör det största hotet mot kvinnors rättigheter. Skiljelinjen går mellan demokratiska och odemokratiska värderingar, oavsett nationalitet.”

Det går att tolka det där uttalandet som om att all kritik som att 100 % av männen var nyanlända från Nordafrika eller arabvärlden där detsamma som rasism.Håller man inte med tesen de två för, är man därmed i farozonen för att kallas både det ena och det andra. Varför får inte debatten handla om det som är problemet kan man fråga sig. Men de två har väl som så många andra inom godhetsrörelsen drabbats av panik när inga av deras grundteser längre stämmer.

Om en tes är fel lägger man ner den. Inom feminismen lägger man bara mer krut på den och snart är vi inne på lika absurda förklaringsmodeller som de två debattörerna Foto: Youtube

Man måste här också skilja på kritik och kritik. Att kritisera det som hände på nyårsnatten i både Kalmar och Köln, är INTE rasism. Rasism hade det däremot varit om man hade dragit slutsatsen att alla män från de aktuella regionerna hade varit av samma skrot och korn. Mig veterligen har ingen gjort detta. Däremot fungerar det för de två debattörerna att tala generaliserande om män med Europeisk bakgrund. Men då är det förstås inte rasism utan ett normaltillstånd eller ”kritik” som de två säkert hade kallat det.

Har man en avvikande syn än de två författarna har man tydligen också antidemokratiska tendenser. Det heter ju ”skiljelinjen går mellan demokratiska och odemokratiska värderingar”. Det där är ju en lämplig Potemkinkuliss för de både då det ju brukar heta att ”demokrati” är att hålla med i en viss fråga och så också här alltså. En mycket märklig syn på demokrati som istället för denna likriktning faktiskt vilar på både pluralism och det fria ordet. Båda dessa grunder förutsätter ju att folk tycker olika, inte lika.

Artikeln avslutas stol med orden:

”Feminism är en frihetsrörelse som handlar om respekt och rätten att vara människa.”

Så fint Gudrun och Linnea! Då vill jag genast ha lite mer respekt rätten att få vara man utan att vare sig ni eller någon annan feminist tillskriver mig kollektiva egenskaper som jag presumtivt skulle ha utan att ha de minsta av dessa. Den dagen jag bemöts med detta från svenska feminister ska jag uppvisa samma respekt för dem även om jag inte delar en enda av deras åsikter. Till den dagen gryr förbehåller jag mig dock rätten att avsky ideologin av hela mitt hjärta, det är det som de båda har visat mig.

Hur vore det med mer respekt och mindre generaliseringar eller relativiseringar från feminismen? Det skulle ju till och med kunna leda till en debatt som ger mer. Istället levererar de två som alla andra feminister en artikel som åstadkommer det motsatta Foto: Wikimedia Commons

Nej Gudrun och Linnea, ni borde nog läsa på er på hårdfakta för det första. Som komple- ment hade ni kunnat läsa Adam Cwejmans krönika i GP eller Fnordspottings inlägg så hade ni kunnat se er i spegeln med självaktning. Istället väljer ni att skriva en debattartikel som säger allt det negativa man kan sammanlänka med feminism.

Löjesguiden nominerar idag Gudrun Schyman och Linnea Bruno till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Relativisering och förringande av brott gagnar få människor, allra minst de kvinnor som har eller riskerar att utsättas. Feminism visar sig därmed i er tappning vara precis det som alla kritiker säger att den är, en statsreligion som inte får ifrågasättas men som slänger till och med vissa grupper kvinnor under tåget för att se till att t ex kväsa kritik mot det som inte får ifrågasättas. Det gör er till fullödiga kandidater till priset.”

Den Trojanska Hästen

Karl Gerhard gjorde något av det modigaste någon svensk någonsin har gjort, han ställde sig upp och sjöng på ett förlöjligande sätt om Hitler och hans norske underhuggare Quisling som styrde landet under nazisternas ockupation. Man får komma ihåg att det var under den period då Hitler var som mest framgångsrik och starkast.

Karl Gerhard tog ton mot nazismen vilket höll på att sluta i både invasion och censur.
Foto: Wikipedia

Naturligtvis väckte sången rabalder, här hemma förbjöds den från att framföras (!) av rädsla för att Sverige bara av den anledningen skulle bli anfallet. Här kommer Youtube-klippet med låten. Hitler satte upp Karl Gerhard högst upp på sin dödslista om man någon gång skulle invadera Sverige som tack.

I texten sjungs ”Major Quisling är en papegoja, som imiterar så gott han har förstånd”, kloka ord och framför allt tänkvärda. För än idag känns de fortfarande igen, papegojorna alltså. De upprepar samma sak igen och igen och det är dessutom med beräkning. Man vill tjata in ett budskap till dess det som är falskt blir sant. Det är en välkänd teknik som sedan en tid framför allt har börjat användas av svenska feminister.

Till sin hjälp hittar man så många av båda könen som villigt ställer upp. Ett exempel på detta är Lars Lindströms artikel.  Här hävdas att feminism också är mannens rätt till lika värde. Hur kan man påstå något sådant när en viss Gudrun uttalar sig så här i Sydsvenskan? För kategorin Lars Lindström vankas ju bättre jobb, bättre adresser för boende och feta kontrakt genom de kontakter man skapar. Istället för att fråga sig hur någon inte kan vara feminist borde Lars Lindström istället fråga sig hur någon kan vara det.

Feminister vill egentligen fixa bättre jobb, tjusigare adresser att bo på och så vidare som en del av motprestationen för sin lydnad. Kanske borde de istället ha slutit avtal på att få hyra Karl Gerhards trojanska häst Foto: Hööks

Andra är zelotiskt övertygade, den kategorin är nog den mest otäcka av dem alla. De marscherar rakt fram med en isig blick och viker inte en tum, de är robotarna som har blivit indoktrinerade och har svaren på allt. Trots det har de inga svar alls, de är just bara ”papegojor” som mekaniskt upprepar något. Veckans snackis har ju varit Zara Larssons härdsmälta på Bråvallafestivalen. Genustänket var inte tydligt nog, men säg mig Zara vem vill lyssna på en dålig artist bara för att hon är tjej? Tyvärr finns det inte tillräckligt många som når upp i någon högre klass.

I den debatt som har böljat har feministernas inlägg hela tiden byggt på att Zara Larsson är en stackars tjej som har påpekat ”sanningen” där ”bara” 22% av artisterna på Bråvalla-festivalen var tjejer. Att hon skulle ha fått både dödshot och skit för denna ”sanning” och att man aldrig får vara duktig som tjej, är man det kommer patriarkatet sättande för att trycka ner dem.

Dödshoten och den låga debattnivån med personpåhopp tar jag avstånd ifrån, de personer som sysslar med sånt är helt enkelt lika vidriga som de de anklagar. Du som gör detta, bara sluta upp nu. Men debatten som sådan tar jag absolut inte avstånd från. Läs följande artikel i SVD och fundera en stund kring den. Vad är det Sara-Märta Höglund säger egentligen?

Näbbgäddor uppskattas tydligen inte, särskilt inte av patriarkatet. Påståendet att det värsta som finns är kvinnor som vet sitt värde är ju bärande i Stina-Märtas värld Foto: Wikipedia

Att en kvinna som Zara Larsson som vet sitt värde kommer att betraktas som det värsta som har hänt. Patriarkatet tycker ju inte om uppstudsiga små näbbgäddor som kan tala för sig. Sara-Märta påstår vidare att Zara Larsson är en av landets mest talangfulla artister. Det där är att förstora. Zara Larsson är inte kvalitativt en artist att räkna med vare sig på det nationella men framför allt inte på det internationella planet. En artist som Robbie Williams sopar mattan med henne men för skribenten är sånt inte viktigt, här är det viktigare att skapa en poäng trots att den inte finns.

Sen kommer sammanblandningen av fakta. Sara-Märta skriver:

”Dagarna efter Bråvalla är det – märkligt nog – varken de oförglömliga musikupplevelserna eller besökarnas positiva minnen av folkfest som genomsyrar bevakningen. Inte heller det katastrofala faktum att en kvinnlig besökare inte kan se sin favoritartist uppträda utan risk för att bli ofredad ges störst medialt utrymme. (Redan under första dygnet polisanmäldes tre grova sexbrott).”

Festivaler borde handla om gemenskap och musik. När det istället börjar handla om fylla blir det också farligt, i folkhavet döljer sig de som tar tillfället i akt. Alkoholen är boven, inte patriarkatet men den sanningen förbisåg dock Sara-Märta. Foto: Wikipedia

Ett: Det var inte sexuella trakasserier och övergrepp Zara Larsson invändningar handlade om utan om könsfördelningen mellan artisterna där kritiken byggde på att genustänkandet saknades. Så varför blandar hon in dessa fakta?

Naturligtvis för att kunna koppla dessa övergrepp till det ”övergrepp” en del anser att Zara Larsson har utsatts för. Det väcker sympati och man förstår intuitivt och känslomässigt att detta är inte lätt vare sig för de stackars tjejerna eller Zara. Jag håller med, det är inte lätt och inte rätt men att koppla det till Zara Larsson uttalande är djupt ohederligt. Tjejerna som utsatts är det synd om, Zara Larsson ingår inte i den kategorin. Hon har ju inte ens utsatts för övergrepp.

Två: Folksamlingar, sprit och party party är ingen bra kombination. Jag har själv varit på så många festivaler att jag inte längre kan hålla räkningen, men jag har banne mig aldrig sexuellt ofredat eller våldtagit någon för den sakens skull. Jag vet dock att en del tjejer i den här miljön utsätter sig för ett riskbeteende. En del är fulla vilket inte ger den kontroll som skulle behövas, de umgås med människor de aldrig har mött vilket ger en ökad risk för att utsättas för det Sara-Märta talar om och de är för naiva och inte mogna att vara där. Kom ihåg att en del besökare kan vara så unga som 17-18 år. Vem vågar släppa iväg den kategorin på festival men vem vågar samtidigt vägra?

Ohejdade mängder alkohol ökar också riskbeteendet och bristen på kontroll. Varannan alkohol och varannan vatten är ett smart knep som också håller feministiska ”sanningar” på stången Foto: Theguardian

Råden då? Ja, sup inte och umgås inte med vem som helst och gör du det ändå ha alltid öppna ögon. Också på festivaler kan vuxnas närvaro dessutom behövas för att upplysa om de faror man faktiskt utsätter sig för. Man måste komma ihåg att när så många människor samlas på ett ställe är det oundvikligt att rötäggen slinker in de också. Folkhavet är lätt att gömma sig i.

Allt det här har dock aldrig Sara-Märta reflekterat över och därför blir hennes artikel det den är, kvalificerad smörja byggd på antaganden och fantasifoster. Där rök också SVD som nu har börjat en helvetisk resa rakt ner i underjorden precis som den en gång DN råkade ut för. Idag är DN en rykande ruinhög av misandri och halvt lögnaktiga artiklar skrivna av dåliga skribenter. Exemplet från DN där deras patenterade misandri osar i varje stavelse, är en favorit i repris signerad Aase Berg. Sara-Märta blir istället som en Trojansk Häst, precis som i Karl Gerhards text, som nu intar den sista bastionen. SVD:s egna ledning gör inget, vad kan de göra? Sparkar de personer som henne är de ju ”kvinnohatare”.

Feminister är som Trojanska Hästar som intar tidning efter tidning Foto: ”Beware of Greeks bearing gifts” by Copy after Henri Motte. – Wikimedia

Samma typ av argumentation i samma ämne – Bråvalla – hittar vi i Expressen där Irena Pozar skrev följande artikel. I den driver hon tesen att kvinnor våldtas och utnyttjas sexuellt därför att de genom historien har varit  ett komplement till mannen. En grov förenkling som inte är sann i sina delar. För det första måste man bryta ner påståendet och se kulturella skillnader, man måste också se den historiska tidslinjen och se skillnaderna i tid och rum.

Låt mig ta ett exempel. När feminister vill göra en poäng tar man ganska ofta exemplet att kvinnor inte kunde ärva egendom eller hade rösträtt som män kunde och hade. Det är ett exempel som vi hittar historiskt med start i medeltiden och som inte upphörde förrän i början eller mitten av förra seklet. Sakta men säkert började dock kvinnor återfå förlorad mark på olika områden redan på 1600-talet så deras beskrivningen är problematisk. Här hittar du en artikel över historien om kvinnliga rättigheter från Wikipedia.

Går man tillbaka i historien till vikingatid och tidig svensk medeltid är bilden helt annorlunda. Många menar att kvinnors makt under denna period var större än feminister vill göra gör gällande i sin beskrivning. Här hittar du länken till uppsatsen om vikingatida kvinnor och deras ställning i samhället under titeln ”Kvinnors Roller I Vikingatiden” från Lunds Universitet. Ett citat ur texten:

”De flesta kvinnorna var hemma vid gården och tog hand om sina barn, lagade maten och på bästa sätt hon kunde försörjde sin familj. Det var hon som hade det högsta ansvaret för att allt fungerade hemma. Hennes status i hemmet byggde till största del på hur väl hon arbetade i hemmet, hon jämfördes inte med mannen, då de, man och hustru arbetade med två helt skilda saker. Hon kunde endast få kritik efter vad hon gjorde i hemmet och hur väl hon tog hand om allt som skulle göras.

Det alla sagor och berättelser och skrifter säger om kvinnan är hur duktig husfru och hur god hon i så fall är, eller hur dålig hon är och därmed ond. En god husfru är en som sköter sin gård, en dålig husfru är en som försummar sin gård. Det är även denna bild av vikingasamhället som under 1800-talet växte fram och som även idag styr många av våra förväntningar på kvinnors och mäns roller. Man måste dock se att där finns fler än en roll för vikingakvinnan, de var inte statiska.

Där fanns kvinnor som var slavar och som offrade sina liv för att följa någon annan i döden, där fanns goda husmödrar som uttryckte sina känslor och som gav utlopp för dem, och där fanns kvinnor som när hennes make reste bort fick huvudansvaret och det ekonomiska ansvaret över gården. Om hon dog innan han kom tillbaka begravdes hon i den positionen och fick därmed en ståtlig begravning.

(Dommasnes 1991 s67-79). Kvinnor kunde även anlitas som läkare och endast kvinnor kunde bli jordmödrar [Äldre namn för barnmorskor: Förf. anm.] (Foote & Wilson 1980 s 93). Bland annat detta tyder därför starkt för att där fanns yrken för kvinnor också, med andra ord fanns det andra roller än de vanligen vedertagna som säger att hon var helt beroende av en man, Rimbertkrönikan vittnar också om självständiga kvinnor som reser och arbetar själva.”

Länge kunde kvinnor praktisera medicin och de enda som hade kunskap om barnafödande var de så kallade jordemödrarna som alla var kvinnor. Den makten försvann i och med att kristendomen introducerades Foto: Wikipedia

………….

-Föremål som förr ansetts som manliga föremål har i minst lika stor grad hittats även i

kvinnogravar.

−De flesta textilredskap hittas i samband med utgrävning av bostadsområde och inte i

gravarna, så som till exempel vävtyngder och sländtrissor, vilket tyder på att de var föremål som alla hushåll använde sig av och därför inte fick följa med i graven.

−Handelsredskap har inte hittats i någon större utsträckning i bostadsområdet, utan hittas i kvinno- och mansgravar. Dessa föremål bör därförha haft en viktig roll i personens liv, eller för de efterlevande.

Denna syn motsäger alltså den som Irena Pozar ger. Det som kom att bli avbräcket i det kvinnliga inflytandets historia var de nya levnadssätt som introducerades i och med att kristendomen kom till landet. Man kan alltså med framgång driva tesen att kristendomen i början aldrig blev en hit för kvinnor, tvärtom tog de bort många av de privilegier de åtnjöt. Först under 1600-talets senare del inleddes den långsamma processen att återställa det förlorade.

Olika aspekter som kultur, historia osv måste vägas in i en analys. Att som feminister titta på en faktor är enfaldigt Foto: Wikimedia

Sen har vi då den kulturella aspekten. Norden är ett unikt exempel som inte går att jämföra med södra Europa eller Mellanöstern t ex. Där har kvinnan inte haft samma starka ställning som här och därför kan man också säga att kvinnors ställning är kulturellt betingad. Inte heller denna aspekt snuddar ens Irena Pozar vid då hon gör sitt uttalande. Hon skriver till och med för säkerhets skull om de patriarkala strukturer som tillåter att folk klämma tjejer på rumpan som för att skapa den poäng som annars saknas.

Förutom det vulgära i påståendet är det också osant. En mycket snäv krets män sysslar med sådant men inte ”män” i största allmänhet, det kallas att göra en generalisering, också det ett vapen i kampen. Hade däremot jag vänt på det och påstått att ”kvinnor mobbar medsystrar” så hade vi kunnat räkna ut resten. Vad som är tillåtet att påstå för en, är förbjudet för en annan. Konstigt det där.

Det är alltså så här som i de två exemplen som feminister arbetar. Man skickar ut sina papegojor som gör det de kan genom att rapa upp det tidigare inlärda. Upprapningar som är misstänkt lika de som en gång major Quisling också gjorde i andra sammanhang. Han fick en stämpel på sitt beteende, undra vad framtiden ska säga om dagens feminister. Om feminismens avigsidor kan också bloggen Fnordspotting berätta.

Dagens feminister är som kakaduor, de bara upprepar vad någon annan har sagt. Deras kritiska tänkande är noll och man har dåliga faktakunskap. Den är med andra ord bedrövllig Foto: ”Cacatua galerita 2 – Austin’s Ferry” by JJ Harrison Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni säger att ni är för jämställdhet, det sker genom att skapa ojämställdhet. Ni säger att ni vill männen väl, det sker genom att baktala dem och smutskasta dem. Till er hjälp har ni papegojorna vars uppgift är att tjata om samma sak igen och igen. Röstboskapet är inte smartare än att de antingen tror på det för att de vill tro på det, eller låter sig lockas över för att man inte klarar av just tjat. Men det ger inte den feministiska rörelsen den hjältegloria sådana som Lars Lindström vill ge den, det ger en fadd smak i munnen. Det är det besående arvet och inget annat.”

Hallelujah! Alla Vi Tillbe Gudrun

Allt fler är de som nu ansluter sig till den statsfeministiska kyrkan. Moderaternas Anna Kinberg Batra talar som Gudrun, Birgitta Ohlsson dyrkar marken där Gudrun går och hela mp:s retorik går ut på att tillskriva män egenskaper de inte har. Att förakta och förringa män är helt enkelt tjusigt bland våra folkvalda. Det kan tyckas bara vara de nämnda kvinnorna som nämnts som sysslar med mansförakt, så icke fallet. Nu har en grupp riksdags-ledamöter, alla män, skrivit ett upprop tillsammans på SVT Opinion som måste skänka en våt ögonvrå åt alla radikalfeminister i landet.

Numer tycks alla våra folkvalda tävla om vem som kan kyssa Gudruns fötter mest, partifärg spelar ingen roll. Foto: Aftonbladet

Under rubriken ”Arbeta Långsiktigt För Att Förändra Mansrollen” går de åtta loss på män som aldrig förr. Svante Tidholm (Fatta Man) [En ideell förening som ingår i ”Fatta” vars syfte är att införa samtyckeslagstiftning och motverka sexuellt våld: Författarens anmärkning], Robert Hannah (fp), Håkan Svenneling (v), Jakop Dalunde (mp), Rickard Nordin (c), Petter Löberg (s), Björn Wiechel (s) och Jonas Gunnarsson (s) är de undertecknande. Som vanligt är det rena lögner och påhitt varvat om vartannat.

Det är visserligen inte med samma vulgaritet eller samma ansamling av faktafel som i Rickard Söderbergs artikel i Metro, men det gör den nya artikeln än mer otäck i mina ögon. Den är nämligen maskerad som fakta, Rickard Söderbergs däremot är bara vulgär. Artikeln inleds med påståendet att män än idag växer upp med makt och ekonomiskt försprång. Vilket försprång talar de om? De ekonomiska är en feministisk mytbildning som framgår av följande rapport.
1996.DP.MeyersonPeterson.L%C3%B6nediskriminering%20en%20myt(1)

De mytologiska inslagen i dagens feministiska agenda är så starka att man lika gärna hade kunnat fråga oraklet i Delphi om vägledning Foto: Wikipedia

Av rapporten framgår att: ”Löneskillnader är mycket små när man jämför kvinnor och män på likartad befattning och på samma arbetsplats. För arbetare var skillnaderna 1990 1,4 procent och för tjänstemän 5 procent. För att hävda att dessa skillnader beror på lönediskriminering måste det göras troligt att ålder, erfarenhet och utbildning inte spelar särskilt stor roll i lönesättningen. Detta är inte troligt.Trots att vi i Sverige haft en ökad allmän lönespridning sen 1984 har löneskillnaderna mellan kvinnor och män inte ökat. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har inte förändrats nämnvärt under de senaste 20 åren.”

Där framgår också att: ”Ett sätt är att kvinnor och män arbetar på olika befattningar och/eller på olika arbetsplatser, och att kvinnor arbetar på låglönebefattningar och låglönearbetsplatser och män på höglönebefattningar respektive höglönearbetsplatser. Detta benämner vi befattningsdiskriminering.

Ett annat sätt är att befattningar som framför allt innehas av kvinnor betalas sämre än
befattningar som framför allt innehas av män trots att kraven på kvalifikationer är desamma. Detta kallar vi värdediskriminering.”

Slutsatsen kan bara bli en. Löneskillnader för likartade jobb har inte funnits under de senaste tjugo åren. De löneskillnader som finns beror främst på att arbetsmarknaden i stort fortfarande är indelad i ”kvinnojobb” och ”mansjobb”. Till sist att de klassiska ”kvinnojobben” har haft en sämre löneutveckling än andra jobb. Med andra ord, luckra upp arbetsmarknaden, sök er inte till ”mans- eller kvinnojobb” bara för att du är kvinna eller man. Med fler män i ”kvinnoyrken” kommer lönerna att öka, och med fler kvinnor i ”mansjobb” kommer löneskillnaderna generellt att plana ut för att till sist försvinna.

Fråga hellre varför vi fortfarande har en arbetsmarknad uppdelad i kvinno- och mansjobb och varför inte facken i kvinnoyrken har lyft lönerna högre än att skylla på män för andras tillkortakommanden. Foto: Stockholmskallan

Att alla män skulle ha makt är också det en feministisk mytbildning som de åtta herrarna har svalt med hull och hår. Vilken makt? Makten att vi är fler som är hemlösa som framgår av följande rapport från Socialstyrelsen?

Klicka för att komma åt 2006-131-16_200613116.pdf

Makten att behöva ansöka om faderskap till våra egna barn om vi inte är gifta med modern som man kan läsa mer om på bloggen Medborgarperspektiv? En seger för övrig för den snedvridna syn bara svenska feminister kan ha på män.
Kanske avser de makten att vi män redan idag betalar mer skatt än kvinnor och att mer av transfereringarna går till kvinnor vilket gör välfärdssystemet till en förlustaffär för män? Återigen kommer fördjupande uppgifter från Medborgarperspektiv.

Håller Sverige på att avveckla mannen och pappan? Vi är ju inte ens per automatik fäder till våra egna barn Foto: Youtube

De åtta skribenterna fortsätter trots motstridig fakta som de vägrar att ta in att skriva vidare på sina dumheter. Nästa lilla mytbildning kommer snabbt när de skriver:

”Män som grupp måste ta mer ansvar för våld och sexuellt våld. Många män vägrar fortfarande se sitt kollektiva ansvar för manlighetsnormernas konsekvenser. Ibland är vi förövare, men vi är alltid åskådare och medmänniskor.”

Visst är jag åskådare och medmänniska och som sådan ingriper jag om jag skulle bli tvungen, något jag dock aldrig har blivit eftersom jag aldrig har snubblat över en sådan situation. Men jag kan säga som så många andra män. Jag har aldrig utövat sexuellt våld eller våld, jag har aldrig uppmuntrat till eller talat förlåtande om detta. Jag har aldrig heller uppmanat eller uppfostrat någon till att utöva detta. Så hur kan jag göras skyldig till det man säger i texten?

Hela tanken bygger på ett kollektivt skuldbeläggande ungefär som synen under medeltiden att judarna kollektivt bar skulden till jesu död och därför var hett villebråd.Det hela liknar mest judeförföljelserna som startade lågmält 1933 med att judar var roten till all ondska. Vi känner med andra ord igen retoriken och den är inte mindre otäck nu än den var då.

Hela tanken om kollektiv skuld liknar samma resonemang som fördes under medeltiden om judar. Judarna hade mördat jesus, alltså fick man lov att döda judar Foto: Wikipedia

”Integrera samtycke och normkritik i läroplanen för grundskola och gymnasiet.

Skolvärlden är en av de viktigaste miljöerna för att arbeta med normkritik bland unga. Här finns massor att göra!

Vi måste vi lära oss av erfarna lärare och pedagoger kring hur frågor kring samtycke och normkritik kan integreras i grundskolans- och gymnasiets dagliga verksamhet, och fånga upp all den kunskap om dessa frågor som redan finns.”

Här börjar det hela bli riktigt otäckt. Det de de facto säger är att barn ska indoktrineras från grundskola upp till gymnasium i genusteoretiska falsarier maskerat till vetenskap. ”Kunskap” ska ersättas av förment tyckande, och ”fakta” ska bytas ut till den som samhället ser som passande för att få lyckliga och upplysta medborgare. Liknar detta Sovjetunionen eller Nordkorea mest? Men ger de sig i sina felaktigheter? Nej då, de laddar bara om!

Dråpslaget i artikeln kommer när man nästan rent ut säger att nu ska skolan bli en högborg för indoktrinering. Ett ovanligt otäckt förslag som för tankarna till helt andra samhällssystem Foto: IMDB

”Inför krav på samtycke i lagstiftningen, satsa på undervisning i samtyckeskultur och normkritik för domare, rättsväsende och juridikstudenter.

Sex är en frivillig handling mellan individer. Den juridiska definitionen på när sex blir brottsligt är naturligtvis när frivilligheten upphör.

Därför vill vi införa ett samtyckesrekvisit i lagen som avkräver förövaren ansvar: hade du samtycke? Men lagtexterna är inte allt, verksamma inom rättsväsende, inklusive juridikstudenter, behöver också utbildas i dessa frågor.”

Jag kan se situationen framför mig och hur rättssäkerheten har undergrävts av den. Den ena parten (mannen) hävdar i rätten att han hade ett muntligt samtycke till en sexuell kontakt, kvinnan hävdar att det hade han inte alls. Nu blir det upp till rättens ledamöter att bedöma vem som är mest trovärdig.

Mannen som har utländsk bakgrund och som inte till fullo klarar språket har redan där en nackdel men tänker också utifrån sin kulturella kontext. Han vill i det ljuset framstå som trovärdig och säger därför ett enkelt ”jag fick ett samtycke, jag svär vid gud”. Stort misstag, att svära vid gud innebär per definition att du har något att dölja i vissa kretsar i vårt land. Tjejen är däremot svenska och kan dessutom tala för sig. Hon ger ett samlat intryck där hon lugnt och sakligt beskriver det som har hänt, det är med andra ord ett trovärdigt intryck hon ger. Snart har mannen dömts för sexuellt övergrepp och får avtjäna sitt straff trots att han kanske inte ens har gjort något. Vi har nämligen redan idag sådana här situationer och domar som faller där personer faktiskt KAN vara oskyldiga.

En samtyckeslagstiftning kräver att vid varje sexuell kontakt måste ett kontrakt upprättas. Detta för att båda parter ska vara helt säkra på att ingen i efterhand ångrar sig och gör en anmälan på den andre. Om den ena parten inte skriver under bör heller ingen sexuell kontakt inledas. Det är den enkla konsekvensen av de åttas resonemang om man som man vill slippa att bli anklagad för något man inte har gjort, eller till och med fälld för brott man inte har begått.

En samtyckeslagstiftning ser dessutom till att förvärra rättssäkerheten. Återigen kommer oskyldiga att samlas i våra fängelser och Sverige kommer att hamna i olika juridiska skamvrår som så ofta förr. Läs mer om kritiken mot Sverige angående häktningstider i en motion från Riksdagen.

En handskakning är en gest om att man är överens, men den är inte juridiskt bindande. Ska man ha samtyckeslagstiftning måste båda parter skriva under kontrakt om att sexuell kontakt har fått bådas samtycke Foto: Wikipedia

De åttas något utsvävande verklighetsbild visar dock en sak entydigt. Män och då särskilt cis-män, är satta under en kanonad av anklagelser som oftast är rent fabricerade. Vi lever i ett land där man utan pardon kan skriva vilken anklagelseskrift man vill om män, men kvinnor bör man aldrig ifrågasätta. Etablissemanget är genomsyrat av dessa galna idéer som kallas feminism. Det spelar ingen roll vilket politiskt parti de tillhör, vilken tidning de skriver för, vilken roll de har bredvid skribentens eller vilken förening de är ordförande i. De har alla anammat samma grundsyn som Gudrun Schyman. Hon måtte gråta av vördnad inför de åtta.

Ett upprop: Om du är man bör du oavsett vilket parti du röstar på stryka något av följande namn från valsedeln nästa gång det är val:

• Robert Hannah (fp)
• Håkan Svenneling (v)
• Jakop Dalunde (mp)
• Rickard Nordin (c)
• Petter Löberg (s)
• Björn Wiechel (s)
• Jonas Gunnarsson (s)

Gör vi alla det kommer vi att kunna utnyttja det som är vår demokratiska rätt, nämligen att tala om att det är oacceptabelt att dessa män över huvud taget ges makt i landets högsta beslutande organ. Vi bör också som män sända en tydlig signal till de partier de representerar, det får vara nog nu. Sluta upp med lögnerna, sluta upp med propagandan och sluta upp med att förfördela en grupp i samhället på ett negativt sätt utifrån ren lögn och spekulation om verkligheten

Det är rätt uppenbart att flertalet av våra partier behöver höra om den ”andra sidan” av saken, dvs den som talar om hur feminism är när den inte sprider rosa blommor kring sig. De kan läsa om den saken på bloggarna Tenebrism, Juggen, Susannas Crowbar. Mer om den vedervärdiga artikeln kan man läsa om på sajten ”A Voice For Men”. Artikeln är dessutom befriande nog skriven av den kloka kvinnan Annelie Sjöberg som har kommenterat den tendensiösa artikeln. Samma Annelie Sjöberg hade jag nöjet att få intervjua för cirka ett år sedan om feminism i följande artikel. Vill man läsa mer om feminismens ”goda gärningar” kan man läsa bloggen Fnordspotting. Då kanske de sju kan bli lite klokare än artikeln ger på handen.

Ge samtliga riksdagspartier bättre insikt om ”den andra sidan”, den de så envetet låtsas inte finns eller rent av förnekar så kanske de förstår att män är inte de ”privilgerade” som alltid påstås i debatten Foto: Wikipededia

Löjesguiden nominerar idag med illa dold glädje svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En fullständig korrupt rörelse så full av lögner och myter kan aldrig tas på allvar. Ni må skrika, ni må ljuga, ni må köra med hitte-på-argumenten men verkligheten talar ett annat språk som vanligt. Att de sju riksdagsmännen så offentligt vill göra bort sig med dessa myter kan ses som att man har nått en seger. Själv väljer jag att se de sju som just de nickedockor de är. Det är ett beklagligt faktum att vi ännu 2015 inte har kommit längre än Nordkorea på det ämnesområdet. Men det faktumet att folk nu börjar vakna till sans gör er till allt annat än segrare, det gör er till de faktaförfalskare ni faktiskt är.”

(S)lutet På En Politisk Epok

Socialdemokratin har sedan 30-talet varit den totala dominanten i svensk politik. Alltför ofta har deras ställning lett till tendenser som vi är ganska allergiska emot i det här landet. Maktfullkomligheten har funnits där, det nästan symbiotiska förhållandet till statsapparaten har kunnat ses och så vidare. Men få eller ingen har gjort något åt detta, tvärtom fortsätter vi vanemässigt att rösta på ett numer fullständigt misslyckat parti trots dessa fakta.

Den senaste regeringen har dock tillsammans med Håkan Juholt visat något nytt. Detta nya stavas i-n-k-o-m-p-e-t-e-n-s. Den senaste att få visa sig på banan i den numer så vanliga grenen i regeringen är Helene Hellmark Knutsson minister för den högre utbildningen och forskningen. På SVT:s skriver hon igår en artikel som är så djupt oroande att Sverige snarast måste få en ny regering.

När en hel rörelse kan illustreras så här ligger man risigt till vilket socialdemokratin nu visat genom Helene Hellmark Knutsson Foto: Youtube

I artikeln driver Hellmark Knutsson linjen att Sverige bara har 25% kvinnliga professorer. Något vi måste råda bot på enligt henne för det skadar jämställdhetsarbetet och leder bara till nya orättvisor som drabbar kvinnor. Man måste ju komma ihåg att alla män alltid gaddar sig samman och motarbetar kvinnor i alla sammanhang. Så också antagligen bland manliga professorer kan man ana sig till.

Man får förmoda att skälet till detta motarbetande är det tilltagande fusk som finns i universitetsvärlden. Eftersom en majoritet av de studerande är kvinnor drabbar ju detta dem extra hårt och då kan man inte ha manliga professorer. Sätter man dit fuskande kvinnliga elever kallas det ju ”kvinnohat”, gör man samma sak med manliga är det förmodligen ”rättvisa”. Mer om fusket kan man läsa om i DN.

Fusket i Sverige är utbrett och stannar inte bara i högskolans värld Foto: Aftonbladet

Att valet av akademisk bana har med livsval och fri vilja att göra förespeglas inte i en enda stavelse i artikeln. Helene är ju minister och en sådan vet naturligtvis bäst vad kvinnor behöver i sina liv. Den feministiska grundsyn hon ger prov på är ju så konstruerad i vårt land, eliten vet bäst och alla andra ska bara följa. Hon ger därmed ett litet smakprov på den marxist-leninistiska tankebana vi hittills bara har kunnat se hos miljöpartiet och vänsterpartiet. Nu har det alltså smittat av sig hos fler ministrar märkta (s) än Hellmark Knutsson.

Inte heller reflekterar ministern över lämpligheten. Det är inte alla som är intresserade av frimärken alltså samlar man inte frimärken och likadant med en akademisk karriär. En något mer bisarr vinkel av det här med frimärkssamlande kan man läsa om i SVT där folks känslor har satts i brand över Tom of Finlands bilder som nu ska bli förevigade på annat än tavlor.

Tom of Finland väckte känslor liksom Helene Hellmark Knutssons artikel gjorde.
Fotot: SVT

Är man inte med på banan med hela sitt hjärta för att man brinner för en sak eller är duktig på det, utan istället har blivit itutad av en feministisk agenda att man för jämlikhetens skull borde välja en viss bana är man per definition inte lämpad. Det är alltså en djupt feltänkt tanke att ens fundera ikring när man tror sig att lite från oben kunna styra människors beteende och livsval med politiska beslut för att underlätta sådana val. Enligt mitt sätt att se det är det något politiker bör hålla sig utanför.

Helene Hellmark Knutsson är också helt och hållet blind för den utveckling som redan pågår och som är djupt orättvis. På våra högskolor i dag är pojkar/män snart så gott som utrotningshotade. Mer om snedrekryteringen till universiteten kan man läsa om i DN. För att  göra saker och ting värre är det färre pojkar som tar sin examen än det är flickor som gör detsamma som framgår i Universitetsläraren. Fortfarande ingen reaktion från Hellmark Knutsson, det är som om hon är fullständigt blind för verkligheten att döma av artikeln. Kanske är hon i tysthet av samma åsikt som pedagogikforskaren och lektorn Mia Heikkilä som inte tycker man ska överdramatisera pojkars dåliga skolresultat i artikeln i Dagens Samhälle. Moteld mot den bilden har bloggaren Ekvalist givit.

Pojkar/män på högskolan är snart lika vanlig som den utrotningshotade Svarta Makaken. Helene Hellmark Knutsson bemöter dock problemet samma minspel som den Svarta Makaken Foto: Expressen

I artikeln går tvärtemot Hellmark Knutsson vidare i sitt resonemang. Jämställdheten i universitetsvärlden och forskningen är i hennes värld viktig för att bibehålla Sveriges konkurrenskraft och svensk samhällsutveckling. Jämställdheten är också viktig därför att den stärker högskolans ställning som samhällsbärande institution.

Till en början kan man hålla med i den där formuleringen men när man tänker efter blir det mer problematiskt. Vilken utveckling talar Hellmark Knutsson om? Den där vi med Gulag-metoder ska fösas in i ett tänkande vi inte själva ens kan påverka därför att hon och hennes gelikar redan har bestämt hur verkligheten ser ut och därför också vilka åtgärder som måste vidtas? Tack, jag avstår hellre!

Sverige ska nu stärkas för att kunna exportera men om det är Genusvetenskap och dess resultat ministern tänker på lär vi nog se ut som killen på bilden i stället Foto: Wikipedia

Vilken konkurrenskraft har svensk universitetsforskning stärkt under de sista åren av feministisk vansinnesförvaltning Hellmark Knutsson? Är det genustrumpeten vi ska använda som måttstock på denna ”framgång” som man kan läsa om på Nationella Sekretariatet För Genusforskning? Den historien är rätt obetalbar så jag tror personligen man kommer att vara extremt intresserade utomlands av våra landvinningar.

Den går i korthet ut på att trumpeten färgar toner som är djupa och mer ljusa. De ljusa representerar i musiken det kvinnliga och de djupa är förstås det manliga. I musiken kan man utläsa att de djupa tonerna inskränker och hotar de ljusa tonerna genom att ta över. I vilken annan tid än vår, hade detta lett till helt andra åtgärder än forskningsanslag. Nu lever vi dock i den tid vi gör men framför allt i det landet Sverige. Susanna Varis har på sin blogg skrivit ett utmärkt inlägg om denna kvasihändelse.

Är detta månde vår nya exportprodukt? Den beryktade Genustrumpeten kan återigen sprida det svenska namnet över världen Foto: Eget

Jag tror också att Hellmark Knutsson kommer att finna att också den patriarkala järnvägsstationen är en formidabel viktoria i den akademiska världen värdig en lansering utomlands. Också här kan Susanna Varis blogg delge helheten i denna framgångssaga i tre avsnitt. Del 1 här, del 2 och till sist här hittar du del 3. Där kan man, hen och hon samt Helene Hellmark Knutsson läsa den världsrevolutionerande historien om avhandlingen på doktorsnivå som handlar om det patriarkala förtrycket i järnvägsstationers utformning. Som sagt, en ny svensk framgångssaga för bra för att vara sann. Också Ekvalist har bloggat om detta ”intressanta” ämne.

Till sist har vi påståendet från ministern om ”att stärka högskolans ställning som samhällsbärande institution”. Hur fel har hon inte när de ovan nämnda avhandlingarna är en slags indikator på hur högre utbildningar egentligen mår. Jag menar det är ju ingen slump att feminismen har nästlat sig in också här och sett till att förstöra ytterligare akademiska prestationer med sin antivetenskapliga ansats.

Också en patriarkal analys av järnvägsstationer kan bli en formidabel succé på den internationella exportmarknaden. Lägg särskilt märke till de falloslika uppstickande detaljerna på stationens tak, det är patriarkalt förtryck i en subtil form. Helene Hellmark Knutsson tycks verkligen ha idéerna för en ny tid. Foto: Tradera

Vad sägs om en vetenskap som redan från början har bestämt sig för hur allting hänger ihop och som har bestämt sig för detta redan innan undersökandet har satt igång? Det jag talar om är naturligtvis Genusvetenskap vars falsarium är omvittnat som framgår av ovan, är för det första inte en vetenskap. Det är en ideologi som är baserad på feminism och marxism. Om den beskrivningen kan man läsa om på Nationella Sekretariatet För Genusforskning igen. Svenska Wikipedia kan också bistå med en intressant artikel i ämnet.

Man kan också i det sammanhanget fråga sig om Helene Hellmark Knutsson har läst följande rapport från skolverket eller rent av medvetet eller omedvetet mörkar den (?). En av skribenterna – Moira von Wright – menar att Genusvetenskap ska överordnas de andra vetenskaperna för att anpassa dessa till ett genusperspektiv. Tanken är att andra ämnen som fysik ska anpassas till de nya tongångarna där fastslagna sanningar ska ifrågasättas (sidan 20).

Det spelas upp till nya tongångar från Genusvetarna när de vill bli vetenskapernas vetenskap med rätten att tillrättalägga alla andra. Fotot föreställer jazzlegenden Dizzie Gillespie Foto: Wikipedia

Vad säger ministern om de tendenser som finns inom det genusindustriella komplexet där tanken på politiska kommissarier har väckts i nya utformningar och med nya namn för att inte väcka alltför hemska associationer? Vad säger hon om den åsiktslikriktning som pågår? Är dessa också värda att exportera? Mer om detta kan man läsa om på Tanja Bergkvists blogg.

Nej, sanningen är nog att det är inte så bra ställt på våra högskolor och det har bland annat Genusteoretikerna sett till. Tyvärr är det också en rad politiska beslut som hennes egna parti har tagit. Ett av dessa var att som från och med nittiotalet och framåt se till att dölja de usla arbetslöshetssiffrorna genom att gömma undan dessa personer i utbildning. Samtidigt såg man till att koppla institutionernas inkomster/anslag till antalet elever man examinerade. På det sättet fick man massutbildning som såg bra ut men som bara ledde till ny arbetslöshet. Mer om det fenomenet i studenttidningen Lundagard. I GT:s ledare kan man också läsa om problemet.

Massarbetslöshet och vetskapen om sin egna misslyckade jobbpolitik är sossarnas värsta mardröm. På 90-talet och än idag var det viktigare att gömma undan detta i utbildnings-insatser Foto: Wikipedia

Vem anställer till exempel en person som har läst ett x antal poäng parapsykologi? här kan man läsa om den utbildningen från Lunds Universitets hemsida. Systemet med utexaminerade har helt enkelt lett till att alla tävlar om anslagen genom att skapa vilka kurser som helst, bara det leder till mer anslag. Mer anslag ger ju i förlängningen mer möjlighet till forskning och tjänster på institutionen vilket ju är bra för alla utom de som läser kvasikunskapskurser då förstås.

I Sverige finns en tradition av att tillsätta utredningar som efter eoner av tid och pengar kommer fram till att man nog måste tillsätta en expertgrupp för att kunna bena upp problematiken. Också Helene Hellmark Knutsson faller till föga inför denna ärevördiga tradition. De flesta i den expertgrupp som tillsatts väcker ingen större uppmärksamhet men ett namn sticker ut. Seher Yilmaz är Rättviseförmedlingens ordförande och expert åt regeringen i olika vinklingar på jämlikhet.

Rättviseförmedlingen har aldrig haft riktig rättvisa för ögonen. 2013 Använde man skattepengar för att dela ut pengar till priset ”Rättvisepriset” till Kawa Zolfagary som bland annat hade skapat bilden ovan och fler i facebook-gruppen ”Vita Kränkta Män”. Per Ström som var måltavlan kastade in handduken i debatten Foto: SVT Debatt

Fast nåja, så särskilt jämlik har ju inte hennes förening visat sig för tilldelar man sitt pris Rättvisepriset till Kawa Zolfagary som är något av det mest orättvisa som har drabbat det här landet är man illa ute. Mer om den saken i ett eget tidigare inlägg. Seher själv har dessutom blivit något av en historieförfalskare. Innan regeringen kontaktade Rättviseförmedlingen skrev hon artiklar som var djupt kränkande, när regeringen tog kontakt med dem ändrades helt plötsligt rubrikerna för att tillrättalägga och sudda bort hatet och missaktningen.

WTF Toklandet har skrivit om städningen där rubriken gick från ”Män ger mig kväljningar” till ”Ojämställdhet får mig att må dåligt”. Försöker man följa länken från hans artikel märkt ”Män ger mig kväljningar” har Nyheter24 städat bort artikeln också. Snyggt arbete i äkta Sovjetstil där Nyheter24! Också bloggen Fnordspotting har skrivit om händelsen. Seher Yilmaz är med andra ord en person med ”ett bagage”, något som hade varit otänkbart i sådana sammanhang som en expertgrupp för säg åtta till tio år sedan. Ingen kan komma och säga att tiderna inte förändras i varje fall, om det är till det bättre vet i fan.

Bob Dylan skrev ”The Times They Are A Changing” men ingen vet om det blev så till det bättre Foto: Wikipedia

Låt oss sammanfatta det hela. Sanningen som Helene Hellmark Knutsson aldrig kommer fram till i sin artikel, är att vad vi har att göra med här är ett parti som nu sjunger på sista versen. De har helt enkelt inte fler idéer och de få de har är inte anpassade för vår tid och kan därmed inte möta dagens problem. Hennes artikel andas gammal mossig sossepolitik med uppsminkning i form av genus och jämlikhet. Vad hon borde ha lärt sig är att också ett uppsminkat lik är ett lik.

Det är samma gamla ovanifrån kommande lösningar. Att hon kryddar hela denna anrättning med samma radikalfeministiska tankebanor som F! är inte så lite skrämmande. Det enda som skiljer henne och Gudrun tycks vara sättet att formulera sina tankar. Hon undviker att använda ord som ”patriarkatet” och ”maktstruktur” men säger det liksom så där i det tysta. Annars är det samma mögliga tankegods och förnekande av verkligheten vi ser. Det verkar inte så bra för framtiden tycker jag. Adjö socialdemokratin, det är slut nu! Ni borde nog ha avgått redan i september förra året.

Likt guds hand kommer nu sossarnas nya dekret ner till människoskaran och vi dödliga ska bara lyda. Det mest stötande är dock att Helene Hellmark Knutsson nu använder sig av Rättviseförmedlingen och ignorerar eller förstår inte de verkliga problemen.
Foto: Wikipedia

Löjesguiden tänkte med dagens artikel nominera Socialdemokratin som rörelse till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En ny tid med nya utmaningar och nya problem kräver nya tankar och åtgärder. Ni presenterar med människor som Helene Hellmark Knutsson med tydlighet gamla idéer för en ny tid. Det gör inte er längre trovärdiga vilket artikeln med övertydlighet skvallrade om. Det är inte heller så att ni nu för tiden kan presentera någon större kompetens bakom de gamla tankarna. Också det livligt exemplifierat av Hellmark Knutsson i hennes artikel. Sverige behövde en ny regering i september 2014, landet behöver fortfarande en ny regering.”

Genusplogning Och Annat Snömos

Jag vet inte var det här landet gick så åt h-e, jag kan bara spekulerar i vad det var som hände men en sak är säker – det har redan gått käpprätt åt helsefyr. Feminister som i stort sett varje dag tävlar i excesser i att framstå som dummare än dummast, och en medieelit som för länge sedan har mist all sans och förnuft är huvudingredienserna. Vi som fortsätter att kämpa mot dårskapen gör det likt Don Quijote eftersom dårskapen har nått i stort sett alla samhällsinstitutioner såväl som politiska partier. Det jag talar om är naturligtvis feminism, en ideologi som är som en mardröm byggd på ren dumhet.

Varning, denna mardröm är verklig och kallas feminism. I den svenska versionen är den en extra stor farsot Foto: Moviepilot

Den senaste i raden av dessa förslag och debattinlägg i den foran är genusplogningen. Den går i korthet ut på att man ska titta på vilket som ger mest genomslagskraft vid plogning av snö. I storstäderna reser cirka 55 procent av kvinnorna med kollektivtrafik, samma siffra för män är 29 procent. Statistik hittar du här från SCB. Tittar man på bilkörandet i storstäder är det 62 procent av männen som reser på detta sätt medan 40 procent av kvinnorna står för bilkörandet. Slutsatsen enligt feministerna är enkel men inte så briljant, ploga de vägar där t ex bussar går först. Kvinnor går och cyklar också (se statistik via länken ovan) mer än män, alltså ska man också prioritera cykelvägar och gångbanor.

När genusplogaren är ute gäller det att hålla i hatten. En betalar, en annan njuter frukterna Foto: Entrepenad

Problemet är dock följande. Om man plogar på detta sätt kommer också bilisterna att söka sig till de vägarna vilket överbelastar de först plogade vägarna. Bussar, bilar och nyttotrafik måste helt plötsligt samsas om mindre utrymme till dess att alla vägar är plogade. Det blir helt enkelt bilköer där man har plogat dvs där kollektivtrafiken ska gå. Det gynnar inte denna trafik. Något de däremot behöver är att det flyter, men detta motverkas alltså av förslaget. Det vinner få eller ingen på.

Vinnare eller förlorare är beror i dagens agenda på vilket kön du tillhör. I det långa loppet kommer dock de som idag ser ut som vinnare också de att bli förlorare Foto: Thedyc

Vidare skulle all nyttotrafik drabbas. Ambulanser, brandkåren, skolskjuts med taxi med fler skulle få det betydligt svårare att sig fram i trafiken. Köer, snöhinder där man ännu inte har hunnit ploga och bilar som har ställt sig på tvären i trafiken skulle bli till svårigheter för dessa. Vad är det feministerna i Fi och andra extremistkretsar vill? Att folk ska behöva dö eller liv ska äventyras för att man ensidigt vill gynna en samhällsgrupp?

Där hinder sätts upp söker sig oftast människor andra vägar, ett faktum feminister tydligen inte förstår Foto: Denverpost

Att det skulle skapa kaos och köer i åtminstone Stockholmstrafiken är som vanligt bara ett av problemen med förslaget. Nästa bevis på feltänket ligger ju i det faktum att när man tittar på statistiken över hur många kvinnor som kör bil (se länken ovan) finner man att 40% kör. Förslaget skulle alltså drabba en ansenlig mängd kvinnor i storstadsregionerna. Det är trots allt inte bara män som kör. Därmed skulle förslaget slå också mot dem delar av den grupp man säger sig värna om. Snacka om kontraproduktivt.

Vill man skapa maximalt med kaos bör man göra antingen som gruppen Kreator som spelade in plattan ”Hords of Chaos” eller genusploga Foto: Napalmrecords

Men säg det inlägg i debatten från feminister i Sverige som saknar fler lager i galenskapen, detta avslöjar ytterligare en sanning med brutal effektivitet. Feminism framställs alltid som ”jämlikhetsideologin”, trots detta påstående läggs det ena förslaget efter det andra fram som avslöjar en helt annan agenda. Så också här. Det kan aldrig vara jämställt att samhällets resurser ska användas för att tillgodose en grupps behov på alla andras bekostnad. Det kan aldrig kallas demokratiskt när en grupp står för merparten av skatteinbetalningen, vilket män gör, medan det är kvinnor som kan njuta resultatet. Länk till undersökning om mäns och kvinnors skatt och fördelningen av återbetalning hittar du via följande länk.

Klicka för att komma åt BE0801_2005K03_TI_06_A05ST0503.pdf

Skulle feminism vara för jämställdhet? Verkligheten talar ett annat språk Foto: Twitter

För talibanfeminister som Gudrun Schyman räcker dock inte ens detta faktum. Hon och hennes medsystrar vill skatta oss föraktliga vita medelålders män än lite mer med en särskild mansskatt, se länk till Sydsvenskan här. Det är ju rättvist och lika jämlikt som förslaget om genusplogning alltså. Det är inte så konstigt då att behöva konstatera att det är någon genustomte som ligger bakom förslaget och att just Gudrun och hennes grottfeministiska kollegor är de som har anammat det. Numer har de presenterat det som ett färdigt politiskt förslag.

Fi gjorde galenskapen till ett politiskt förslag. Precis som herrn här blev därmed en fråga som var en icke-fråga och som dessutom hade en aura av dumhet en politisk fråga
Foto: Ostroyreport

Resultatet lät inte vänta på sig, snart hade några av dessa som alltid frågar hur högt de ska hoppa när någon beordrar dem tagit upp problematiken och omsatt den i praktiskt handling. Mer om det från tidningen Entrepenad där Karlskoga kommuns beslut beskrivs. Det övergripande målet och grunden till beslutet i Karlskoga kommun var att först och främst tillgodose kvinnors behov vid snöröjning. Hur rimmar detta med jämställdhet kan man fråga Karlskogas makthavare. Tyvärr blir svaret att det gör det inte, om man hävdar motsatsen hävdar jag att man är ute och cyklar med seglardojor.

Seglarskor bör användas när man seglar, inte när man cyklar. Ett faktum feminister missar Foto: Zalando

Gudrun är till och med så förtjust i förslaget att hon numer också ger sig ut på missionsresa till vårt östra grannland Finland. Inbjuden av Svenska Folkpartiet (SFP) flög hon över för att missionera för en begeistrad kader av Finländska proselyter som likt sina svenska medsystrar numer har mött frälsningen i form av flockledaren Gudrun, länk till Wikipedia där du hittar en presentation av partiet. Länk om spektaklet i Helsingfors hittar du här som går till Svenskspråkiga YLE:s hemsida ”Huvudstadsregionen”. WTF Toklandet har i vanlig ordning skrivit om händelsen på ett utmärkt sätt.

Gudrun är ute och missionerar för den politiska dumheten. Först ut att bli buttfuckad var den svenske mannen som betalar mer skatt men får allt mindre tillbaka, sen blev det Helsingfors-bornas tur. Foto: Svenska Yle

Precis som sitt svenska systerparti har därmed ett liberalt parti gått rakt in i mörkret. Försöken att skapa en liberal feminism slutar kanske som det gjorde i Sverige. Här fick vi ju en förtäckt radikalfeminist – Maria Arnholm – som försökte att sälja in ett koncept under rubriken ”Feminism utan socialism” fullspäckat med Marxistiskt nyspråk där liberalismen var som bortblåst. I folkpartiets fall handlade det alltså mer om en studie hur Marxistiska idéer kunde ta över ett ideologiskt vilsekommet parti utan själ. Jakten på den förlorade politiska profilen kan tvinga fram nog så desperata åtgärder tydligen. För med Maria Arnholm blev det smärtsamt tydligt att inte ens förment liberala partier står emot den Marxistiska flodvåg som feminismen är indränkt i.

Inte ens Göran Greider tycker man kan ha det så här. Bravo Göran! För en gångs skull har du rätt Foto: Karnevalforlag

För också här återfinns samma maktanalys, samma slutsatser och samma åtgärdspaket. Maria Arnholm må kalla sig liberal men talar som en Marxist. Här hittar du en utskrift av  hennes tal från fp:s kongress i Västerås 2013. Om vi tar några citat och analyserar dessa vart och ett:

”Mina feministiska glasögon hjälper mig att göra samband av enskilda händelser, att se faktorerna bakom våld mot kvinnor, löneskillnader och annan diskriminering. Det är individer som drabbas men tar vi ett steg tillbaka så ser vi den större bilden och kan lättare göra något åt det. Bara så kan vi få rättvisa löner, stoppa våldet och se till att pojkarna lyckas i skolan. Därför är feminismen ett verktyg för individens frihet. Därför är feminismen en självklar del av liberalismen.”

Mytbildningar som upprepas igen och igen är tydligen svårare att utrota. ”Våld mot kvinnor” jo i dess relationsform är det faktiskt så att ny forskning visar att män utsätts för minst lika mycket våld i hemmet, länk om det till SVT hittar du här. Den tycks generellt gå alla feminister förbi eftersom t ex Sveriges kvinnolobby vill påverka politiker att i skrivelser om uppdrag till svenska myndigheter bara tala om ”Mäns våld mot kvinnor”, ett exempel hittar du här från Regeringskansliets beredning av regeringsarbetet. Det talas alltså bara om ”mäns våld mot kvinnor” där debatten borde handla om allt relationsrelaterat våld. En poäng också Arnholm i sann feministisk anda helt missar.

Maria Arnholm är en av dem som har svårt att skilja på ”Liberalism” och ”Socialism”. Hennes medsyster på bilden kan upplysa henne om den senare ideologin men Maria talar redan som en övertygad Foto: LIU

Sen har vi löneskillnaden som också den är en myt. I Sverige omfattas nästan 90% av alla anställda av kollektivavtal som reglerar t ex löner. Uppgiften kommer från tidskriften ”Arbetsliv” sidan 14. Länk dit hittar du här. Där görs ingen skillnad på om du är kvinna eller man, alla tjänar lika mycket och det enda som avgör skillnad mellan löner är antalet tjänsteår och vilket fackförbund man har avtal genom.

Skillnaden i kollektiva löner avgörs av tjänsteår och vilket fackförbund man tillhör, inte av patriarkatet Foto: Bil-forsakring

De kollektiva lönerna går med andra ord inte att innefatta i debatten. Löneskillnaden mellan olika fack och därmed mellan olika yrkesgrupper borde väl snarare skyllas på fackföreningarnas avtalssekreterare som ytterst ansvarig för löneförhandlingarna. Att som idag skylla på ”patriarkatet” ger bara frikort åt facket som ju är de skyldiga i så fall. Det som däremot är till last i kvinnors löneutveckling är resten, dvs 10-11% av de anställdas löner som är individuella och förhandlas av den enskilde. När den situationen uppstår är männen bättre på att förhandla.

Visserligen är män bättre på att förhandla individuellt satta löner men ca 90% av dessa sätts kollektivt. Löneskillnader beror snarare på att svensk arbetsmarknad är uppdelad. Foto: Crafty

Också det faktumet att kvinnor självmant i högre grad väljer att stanna hemma med barn, är något som inte direkt hjälper kvinnor i deras lönekrav. En arbetsgivare är ingen välgörenhetsinrättning och vill man välja barnen först måste något annat offras. Därför ser ibland kvinnors löner annorlunda ut, men långt ifrån alltid som det hävdas. Av 703.000 undersökta lönefall, var det 0,7% av fallen där man kunde ana ugglor i mossen. Mer läsning om detta hittar du på bloggen Genusdebatten.

När det gäller löneskillnader mellan könen anar man de flesta ugglorna i trädtoppen, inte i mossen Foto: HD

Nästa faktor som feminister missar är att kvinnor i allt för hög grad väljer ”kvinnoyrken” som sjuksyster, barnsköterska eller undersköterska. Genom att göra detta aktiva val väljer man samtidigt två saker. För det första om man jobbar i skattefinansierad verksamhet kan inte lönen stiga hur mycket som helst, samhällets resurser är hur man än vrider på det ändlig. Vi kan samtidigt inte öka skattetrycket mer, det kommer bara leda till lägre samhällsinkomster. För det andra – när man väljer ett yrke där snedrekryteringen är ett faktum, får man oftast effekten att arbetstagarsidan blir svagare gentemot arbetsgivarsidan. Det beror helt enkelt på att mångfald ger styrka medan enfald ger svaghet. Öka mångfalden könsmässigt och lönerna kommer snart att öka.

Naturen säger samma sak – mångfald ger styrka, enfald det motsatta – ändå har vi enfald på arbetsmarknaden. Där borde löneskillnaderna sökas, inte i strukturella löneskillnader pga kön – de finns nämligen inte i den omfattningen Foto: Schoolido

Kvinnor är också rent statistisk oftare sjukskrivna. Länk till rapport hittar du här:

Klicka för att komma åt LE0001_2011K04_TI_07_A05TI1104.pdf

Återigen ett faktum som inverkar negativt på individuellt satta löner. De kollektivavtalsstyrda påverkas däremot inte av detta, då hade det varit lönediskriminerande. Alla tre faktorerna – sämre på att förhandla individuellt satta löner, väljer att stanna hemma med barn och mer sjukskriven – missar också Arnholm liksom alla andra feminister. Här hittar vi ingen skillnad igen mellan Marxist-Leninister och liberaler. Det är alltså inget annat än samma snömos i repris, någon liberal feminism finns inte vare sig här eller i Finland.

Skillnaden är imaginär mellan så kallad liberal och marxistisk feminism. Egentligen är de lika som bär Foto: IMDB

Istället har all form av feminism som idag är aktuell och som tas upp på agendan i både medievärlden och debatten helt verklighetsfrånvänd. Man sysslar hellre med att jaga hjärnspöken som ”patriarkatet” och eldar upp unga tjejer att gå på myterna. Man bygger hellre luftslott bestående av stora teorier med dumheten som förtecken där lösningarna på problemen heter bl a genusplogning.

Precis som i filmen är svensk feminism experter på att bygga luftslott, att däremot leva i verkligheten tycks inte vara en lika stark gren Foto: Discshop

Läs mer om det feministiska luftslottet i Susanna Varis gastkramande triologi över de patriarkala järnvägsstationerna via följande länkar: Avsnitt 1, Avsnitt 2, Avsnitt 3. En spännande läsning i dubbel bemärkelse då vi skattebetalare har stått för det som omtalas i texten. Att hennes artiklar dessutom dissekerar något så saftigt som en doktorsavhandling som inte ens skulle ha godkänts i historien gör det hela än mer spännande. Det sista visar ju att feminism och identitetspolitik tillsammans med urholkning av skolans kvalité nu har nått den nivå där vi kan tala om att dessa krafter inverkar förstörande på vårt land som kunskapsnation.

När hattefnatterierna till och med påverkar oss som kunskapsnation är måttet rågat
Foto: Reframeconsulting

Att göra något åt de verkliga problemen som på bilden nedan där det i en ”solidarisk” kommun någonstans i Sverige kan se ut så här borde väl mana till eftertanke. Det är ju trots allt så att den typen av fenomen som isgator drabbar äldre kvinnor värst. Vill man vara konspiratorisk kan man spekulera i om inte den hårda och oförsonliga retoriken både fångar och förskräcker yngre kvinnor. Men genom att använda den kan man forma vissa av dem och se till att de blir blinda följare av ideologin. Bombastiska ord har helt enkelt mer genomslagskraft i vår mediestyrda värld. Skulle det vara en riktig spekulation från min sida är det ett tungt ansvar dagens feminister har på sitt samvete. Mer om halkolyckor och dess konsekvenser kan man läsa om i Norrtelje Tidning. En rikstäckande bild ges här av Aftonbladet.

I en tid av mediekrati är det tydligen viktigast att skrika högst för att synas
Foto: Theguardian

Det har med andra ord blivit hög tid för en ny typ av feminism i Sverige. En som tar avstånd från Gudruns Marxist-Leninistiska tankearv och som gör att jag slipper pålagor, fatwor och allehanda dumheter i form av  förslag som bottnar i ofrihet, övertro på att samhället ska lösa allt och som sätter kollektivet före individen.

Den dagen feminister vågar kasta sitt Marxistiska ok med det kollektiva tänkandet har mycket hänt i debatten Foto: Morganmckinley

Ge mig en riktig feminism som ger jämlikhet inte ojämlikhet, ge mig en feminism som vågar och vill ge frihet istället för ofrihet och ge mig en feminism som inte löser allt genom att straffa de som hela tiden pekas ut – männen. Den typer av feminism skulle få min sympati, den nuvarande i Sverige får däremot bara mitt totala förakt. Så länge vi fortsätter på den nuvarande vägen däremot kommer vi att få fortsätta att utsättas för de dumheter som utgör debatten i dagens Sverige.

Vissa saker framstår som korkade av naturliga skäl, andra blir det aldrig. Dagens feministiska debatt är många gånger felaktig och dum men framställs som nödvändig Foto: Sportfiskarna

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Svensk feminism är världsbäst på att bortse från fakta. Ingen kan som ni skapa så många poänger genom att se till det som inte är snarare än det som är. Med stora felaktiga teorier tar ni er fram genom en högst förvirrad tillvaro där rätt är fel och tvärtom. Inte undra på att rörelsen i dag är källan till allehanda galenskap och att snart sagt alla idéer som andas fullständig absurdism härstammar från era led. Genusplogning, mansskatt – som redan är ett faktum och många fler förslag för att inte tala om er egna form av illuminati-teori – patriarkatet – talar alla samma språk. Ge mig era kunniga och era kloka och jag ska lyssna på er. Ge mig däremot era förlorade och förtappade och jag kommer att fortsätta att slå dövörat till.”

Staten Betalar Allt

Inom svensk vänster tycks i vissa kretsar råda någon slags övertro på hur mycket kostnad statskassan tål. Fi är ett av de partier som ur en ekonomisk, eller ideologisk synvinkel tycks leva i overkligheten. Det korkade i deras resonemang är att någon måste ju betala, pengarna kommer ju inte bara av sig själv fram ur alla sprickor i statens fasad. Någon måste betala skatt, en skatt som redan är för hög. Fler förslag gör ju att trycket att höja ökar då det borde minskas.

Sprickorna i både statens och Fi:s fasad börjar bli allt mer uppenbar
Foto: Varnamonyheter

Den senaste i raden som inte får ekvationen att gå ihop men som glatt trallar vidare i overkligheten är Angelica Kauntz kommunalråd i Lund för Fi. Hennes förslag till overkligheten bygger på att man ska ha lön och betald semester för studietiden. Mer om hennes förslag i Kvällsposten. Fantastiskt om jag själv hade fått det, nu står jag istället med CSN-skulder, räntor på dessa som inte är avdragsgilla och år som är förlorade för pensionen. Ändå är jag en del av patriarkatet, en vit medelålders gynnad man som har skott mig på samhället i deras retorik. Kanske dags för vår generation att kräva allt det vi inte har fått retroaktivt?

Vad blir reformer värda om man likt Angelica Kauntz inte ens bryr sig om att beräkna kostnaderna? Svaret blir nog tyvärr vänsterpopulism Foto: Expressen

Artikeln och Kauntz förslag är i själva verket så dumt att klockorna stannar, men den visar trots allt något intressant. Svensk vänster har förvandlats till en overklighetstillvänd kravmaskin som spottar ur sig nya förslag till hur man ska sänka statens finanser. Uppenbarligen är just Fi extra usla på att räkna, det har man ju visat förr. Inför valet presenterade partiet en rad förslag, alla ofinansierade vilket skulle ha lett till oannonserade skattehöjningar. Mer om detta i följande länk till Expressen.

De offentliga finanserna tycks inte stå i fokus när Fi:s kravmaskin står på ”on-läge”
Foto: Borsen

Vilken tur då för partiet som har svaren på allt när man kan ta till något så kreativt som feministisk finanspolitik. Mer om den i en artikel i Dagens Nyheter. Där vill man slopa restaurangmomssänkningen som har gett fler jobb i branschen, det är ju fult i vänsterns Sverige att dels skapa jobb och att jobba. Bidrag ska det vara för hela slanten, då mår vi bäst. Man ska vidare införa en skatt på aktier och värdepapper så att man slår mot en av de delar som skapar vår välfärd och ger skatteinkomster. Genom att minska just skatteinkomsterna och samtidigt öka kostnaden skapar man ju maximal balans i statsbudgeten.

Tidens melodi inom svensk vänster tycks vara ”ge mig bidrag, ge mig mer”
Foto: Aftonbladet

Är du för rik och gömmer undan pengar för den lede staten kan du räkna med att få dina pengar uppsökta och skattade även om de göms utomlands. 46 Miljarder räknar partiet med trollerihatten med att hämta från gömda konton trots att skatteverket idag har avtal om utelämnande av kontouppgifter på svenskar med de flesta skatteparadis. Vi ska också få en feministisk lönesättning dvs kvinnors löner ska öka mer än mäns och därmed ska de tjäna mer än män. Genom att beskatta arbetsgivarna ännu lite mer på arbetsgivaravgiften som ska höjas från 31,42% till 31,92%, räkna Fi med att jobben ska bli ännu färre och att kunna använda pengarna till att höja kvinnors lön mer än mäns.

Ymnighetshornet under Fi:s säng gör att vi har råd med allt och mer Foto: HD

Att kvinnor är mer sjukskrivna än män, att kvinnor i högre grad själva väljer att stanna hemma med barnen och att kvinnor självmant väljer att utbilda sig till traditionella kvinnoyrken som sjuksyster och förskolelärare och därmed dömer sig själva till att jobba inom låglöneyrken är naturligtvis något man måste belöna med mer pengar. Trots att valen är frivilliga måste ju därför kvinnor kompenseras mer,. Män är ju generellt de som har vunnit på systemet där vi betalar mer skatt än kvinnor men får mindre av anslagen i det offentliga. Vi män betalar ju faktiskt mer skatt men får ut mindre, sånt kan man inte ta hänsyn till i ett feministisk rättvisetänkande.

Rättvisa heter det alltid i retoriken, problemet är bara att rättvisa har ingenting med saken att göra Foto: Allmusic

Till sist vill det solidariska partiet Fi införa en skatt på kött som kommer att höja priserna i snitt med 10 kronor per kilo. Allt för att kött står för en klimatförsämrande effekt och att köttätande minsann ska bestraffas. Att sojabönor, bananplantage och ananasodlingar fullständigt kryllar av pesticider och också de ger klimateffekter är inget man kan ta hänsyn till, kött är ju den stora boven i dramat. Mer om Fi:s skruvade tänkande hittar man på Rebecca Weidmo Uvells blogg. Än mer galenskap om partiet hittar du naturligtvis på WTF Toklandet där man kan läsa om varför Finland behöver genus-plogning enligt partiledare Schyman. Också Susanna Varis bidrar med en analys av huvudvärken på sin blogg.

Fi:s mat- och lantbrukspolitik kommer att sluta som djuret på bilden – Vi kommer att äta allt utom geten Foto: Svenska-djur

Det här var bara några exempel på hur man inom svensk vänster och Fi skapar ”rättvisa”. Det finns än fler, de är ju som sagt flitiga på att hitta på nya sätt att skapa oreda i statens finanser. Hela tiden uppfinns nya små reformer som ska göra livet lättare…..för alla utom skattebetalarna som måste betala mer och mer. Det tragiska är att man inom rörelsen för länge sedan har upphört att bry sig om sådana trivialiteter som ”kostnad”. Istället har man förvandlats till en kravmaskin som går fram med nya små idiotier. Ingen räknar och ingen bryr sig kan man sammanfatta det som. Samtidigt hittar man på nya små förklaringsmodeller för att skyla över det faktumet att man inte kan räkna.

Ingen kritik och ingen fel här inte, Fi är ju det fullkomliga partiet som utan fel och brister visar upp hur mycket fel och brister som helst Foto: Ledarskapsteknik

Solveig Zander (C) belyste problemet rätt väl i en debatt med Lotten Sunna (Fi) i UNT. Där visade det sig att Sunna troligen hade räknat lite fel på premiepensionerna och fått lite väl många procent som vi betalar in, hon fick det till 13,5% när vi i själva verket betalar 2,5% genom arbetsgivaren. Antagligen hade hon räknat procent på procent vilket man inte kan eller ska göra enligt alla matematiker, det brukar nämligen sluta med alla möjliga fel.

Logiken i fi:s matematik tar sig milt sagt annorlunda uttryck Foto: Jiggmin

En annat graverande omständighet är skiljelinjen vänster höger om RUT. Till vänster om mittlinjen heter det alltid ”pigjobb”, ”cementerandet av kvinnor i låglönejobb” och så vidare. Till höger går retorikens tongångar av förklarliga skäl åt ett helt annat jobb. Det vänstern dock glömmer bort är följande. Man värnar ju den starka staten, för en sån behövs inkomster inte inkomstbortfall. Allt som andas svartjobb borde därför vara tabubelagt men ingen till vänster har gjort någonting åt denna ökande problematik. RUT har i ett slag gjort svarta jobb vita. De svagaste på arbetsmarknaden, till exempel invandrarkvinnor, har äntligen fått in den fot på arbetsmarknaden som vänstern så länge misslyckades med. Svaret därifrån hette i vanlig ordning bidrag.

I vänsterpopulismens värld är det fult att arbeta, det kan andra göra medan de flesta ska lyfta bidrag och allehanda håvor från statsmakterna Foto: Sotenas

Dessa svaga har nu börjat tjäna egna pengar, betalat skatt vilket har gynnat det offentliga, kunnat avsätta pengar till pension vilket gör att de kan se fram emot åtminstone en dräglig ålderdom och så vidare. De har helt enkelt fått hjulen att rulla. Andra, också de mestadels kvinnor, har kunnat starta företag som har betalat skatt, arbetsgivaravgifter och sociala avgifter som också det har satt igång hjulen. Retoriken från vänstern håller alltså inte, detta är en reform som har gynnat kvinnor inte stjälpt dem. Fi är förstås motståndare, något som gynnar arbetarklasskvinnor kan man ju inte stödja. Däremot en medieelit och akademikerkader av kvinnor fungerar utmärkt i Fi:s värld, det är ju ett elitistiskt parti vi pratar om här.

Motivet är säkert att hjälpa men snabbt förvandlas det hela till att stjälpa precis som så mycket annat i vår värld Foto: Aftonbladet

Någon kanske anför argumentet att Fi är en marginaliserad kraft. Så icke fallet enligt mig. I riksdagsvalet fick partiet visserligen bara 3,1% av rösterna trots massiv medieupp-backning. I följande Expressenartikel kan du läsa mer. I de kommunala valen lyckades partiet bättre. I Stockholm lyckades partiet till och med nästla sig in i den oheliga dumhet som numer styr i stadshuset. Detta mycket tack vare alla röster från de marginaliserade kvinnorna och journalisterna på Södermalm.

Denna Stockholmska stadsdel är sinnebilden för utanförskap. Här bor marginaliserade kulurarbetare inom teaterbranschen, reportrar inom media och överklassrevolutionärer som blivit landsförvisade från grannkvarteren i Östermalm Foto: Polisen

Det är med andra ord den upp och nervända världen igen. Där rationellt tänkande borde sätta stopp för ett parti som lever i bubbla bygd på drömma, röstar vissa medborgare desto mer just dumheten. Inte ens när de uppvisar färdigheter som bristen på grundläggande räkneförmåga tycks vissa dra öronen åt sig. Angelica Kauntz exempel borde förskräcka, Lotten Sunnas än mer. För blir partiet det maktparti man har siktet inställt på, kommer det bli extremt synd om oss när statskassan plötsligt saknar pengar. Lägger man dessutom till dimensionen hur desperata socialdemokraterna är att få behålla sin älskade makt, ett faktum som driver dem till vilka extrema samarbetspartier som helst, kan vad som helst hända i framtiden. Det kan tyvärr bli så att miljöpartiet blev en västanfläkt i jämförelse även om också de är extremister på sitt sätt. Det finns alltså all anledning att se upp med partier som Fi också i framtiden.

Välkommen till vänsterns och Fi:s upp och nervända värld. Här är allt du ser spegelvänt och logikens lagar har upphört att gälla Foto: Villaforum

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera Fi och deras förmåga att leva i overkligheten till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Normalt sett borde det som är vara det som är. I den spegelvärld ni lever i, särskilt den ekonomiska, tycks dock dessa naturlagar inte längre gälla. Alice i Underlandet och dess beskrivning av galenskaperna som kommer ur feltänkande är en passande allegori, men det tragiska är att ni är verkliga inte en saga. Vill ni blir mer trovärdiga än Angelica Kauntz bör ni genast lära era medlemmar grundläggande matematik istället för att leka hela havet stormar med skattebetalarnas pengar.”

Dimridåer

Journalisternas oförmåga att antingen återberätta på ett riktigt och sant sätt utan personliga värderingar, låta bli att smyga in dessa åsikter i t ex en text, eller att beskriva på ett sätt som är riktigt och rätt har jag debatterat förut här på bloggen. Personligen tycker jag att den tredje statsmaktens totala förakt för objektiviteten har varit en av hörnstenarna i SD:s framgångar i det senaste valet. Inte ens efter valet har de gjort den analys och tagit till sig av kritiken, de har inte ens gett en antydan om att starta en självkritisk debatt. De har till och med lärt sig och tagit åt sig så lite att de har deklarerat att kampen mot SD går vidare med samma frenesi och med samma verktyg, snart har de väl gjort partiet till ett än större kraft i svensk politik. Den senaste i raden av denna yrkeskårs blundrar presenterades igår av DN. Föga förvånande då denna tidning snabbt har gått från att ha varit en liberal tidskrift, till att bli ett rabiatfeministiskt och kvasisocialistiskt toalettpapper.

Daniel Suhonen och Enna Gerin ligger bakom debattartikeln som i vanlig ordning missar målet. De båda jobbar båda på tankesmedjan Katalys som naturligtvis står till vänster, det kan man snabbt konstatera när man besöker deras hemsida. Jag är hemskt ledsen över att behöva konstatera att alla dessa hemsidor med kampen som första kännemärke, också har förvirringen, lögnen och propagandan som sina attribut. För så som statistik till exempel har använts i det här valet är ett bedrövligt kapitel. Vem kan glömma Magdalena Anderssons berömda grodor om att arbetslösheten har ökat i landet, sanningen var att den har minskat men att det samtidigt har kommit rekordmånga flyktingar vilket har gjort att det har stått still. Sanningen är dock att regeringen Reinfeldt har lyckats öka antalet sysselsatta, detta dessutom i en lågkonjunktur.

Daniel Suhonen kläckte en inte alltför god idé Foto: Sydsvenskan

Tillbaka till Daniel Suhonen och Enna Gerins artikel. Min ilska över denna är ytterligare ett exempel på den teknik som har varit så framgångsrik i denna valrörelse, nämligen lögnens. Under rubriken ”En markant vänstervind gick S fullständigt förbi” skriver de båda om hur andra lade beslag på röster som borde ha tillfallit S. Som jag har sagt tidigare så har ju SD tagit röster från alla, också S, så så långt är det ett riktigt påstående. Det är också ett helt riktigt påstående att säga att Moderaternas stora misstag i valet var att lämna den konservativa delen av sitt arv vilket istället kunde plockas upp av SD. Men sen kommer den ena dumheten efter den andra.

Det första man påstår är att genom att våga ta ett steg åt vänster och återupprätta samarbetet med V, skulle Löfven kunna skapa ett kraftfullt alternativ som skulle säkra välfärden. Har de båda läst tidningar och sett valresultatet kan man fråga sig? Hade de gjort det hade de fått reda på följande. Alliansens partier fortsätter oförtrutet sitt samarbete och kommer med all säkerhet att fälla de förslag man anser vara alltför kontraproduktiva. Ju mer vänsterpartiet – ju mer just sådana kontraproduktiva förslag. Resultatet skulle bli regeringskris och kanske till och med nyval. Kom ihåg att de rödgröna inte fick mer än 43 procent. Samtidigt har SD bestämt sig, man har till talmannen uttryckligen sagt att deras mål är nyval. Skulle de alltså rösta med de borgerliga, utan ett formellt samarbete för det vill ingen ha, skulle detta alltså leda till en fälld regering och nyval. Exakt det som SD vill ha med andra ord.

Vänsterspåret leder rakt mot nyval Foto: Affärsvärlden

Stefan Löfven gör därför taktiskt sett helt rätt i att försöka föra en mittenpolitik utan vänsterpartiet och hoppas på ett aktivt eller passivt stöd från alliansens partier. Detta kräver dock att han gör bondeoffret vänsterpartiet som skulle bli alltför mycket av en kvarnsten. Den enkla sanningen är att det inte går att föra en vänsterpolitik utan att man begår politisk sepiku vilket Suhonen och Gerin i sin vänsteriver helt missar.

Jimmie lär nog intervjuas av fler om artikelförfattarna får som de vill Foto: Resumé

Spiken i kistan kommer med den graf artikelförfattarna så pedagogiskt tillhandahåller. Den visar några av partierna inlagda i en fält där de graderas efter fyra kriterier. Fi blir med deras bild helt plötsligt ett libertarianskt parti. En liten fråga, hur kan ett parti som vill sätta män i omskolningsläger för att lära dem konsumera ekologiskt kallas libertarianskt? Borde det inte ha hetat att de var ett statskommunistiskt Stalinistiskt parti med klara släktskap med Nordkoreanska frihetsideal? Också förslaget om att införa en mansskatt för att kompensera samhället för den merkostnad deras våld och misshandelskultur skapar talar ett annat språk än det frihetliga.

Ungefär så här frihetlig är Gudruns kader

Också grafens placering av SD förbryllar. Visst är SD i sina delar precis som beskrivet, ett parti som hämtar livsluft från klassisk konservatism. Trots detta hämtar de också inspiration från tankar som är klart socialistiska som t ex idén om folkhemmet. Det går med andra ord inte att placera in SD som ett renodlat högerparti, de har lika mycket tankegods från vänster som höger.
Titta man längst ner i diagrammet är beteckningen ju längre ner man hamnar Traditionell/Auktoritär/Nationalistisk. SD är helt klart traditionellt, och ja det är också nationalistiskt men Auktoritärt? Nej, hade de båda lyssnat på t ex Jimmy Åkessons debatt med Gudrun Schyman, en debatt där han för övrigt krossade henne, hade de upptäckt att han gång på gång kritiserade hennes idéer om att ge individen mindre makt men t ex staten mer. Han utmålade sig själv som den frihetlige och Gudrun som den auktoritäre vilket också stämmer. Ett faktum som diagrammet däremot helt missar.

Den förbryllande grafen Foto: DN

Löjesguiden vill därför gratulera Daniel Suhonen och Enna Gerin till en nominering till ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För er utmärkta insats i fördumningsindustrins tjänst där väljarkåren med allehanda medel till varje pris ska luras, duperas och förvirras.”

F! Fan

Valarbetarna är det osynliga folket. På egen tid ställer de upp frivilligt, jobbar för demokratiska ideal och att det egna partiet ska kunna nå ut med sitt budskap. I valstugor för de fram argumenten, ute på gator och torg sätter de upp valaffischer och på torg delar de ut flygblad och valsedlar. Vilket parti ni än tillhör, all heder åt er och en varm applåd från min sida. Det är ni som gör demokrati möjlig i praktiken.

Så finns också deras motsats – de som med sin blotta närvaro saboterar, försvårar för motståndare och som häcklar. I den här kategorin hittar vi bland annat extremvänsterns representanter som med kravaller och beväpning har visat att de inte respekterar demokratiska ideal. För i detta ideal ska ingå att man respekterar också motståndarnas ställningstagande, inte bara de som håller med de egna vilket delar av vänstern tycks tro.

Det är med den bakgrunden jag med extra stor vrede och vanmakt ser vad som idag måndag, har hänt. Den regelrätta sabotagevåg som har sköljt över landet idag är inte bara ovärdig, den är så lågstående att den förtjänar ALLAS fördömanden.
Det jag tänker på är naturligtvis F!:s så kallade glasögonkupp. Genom att låta sina (för)följare åka runt och sätta dit rosa glasögon på andra partiers affischer, har Gudrun Schyman personligen (!) i vanlig statssocialistisk ordning dikterat sabotaget. Från sitt twitterkonto har hon bland annat försvarat det oförsvarbara.

Glasögonkuppen Foto: Twitter

Gudrun Schymans patetiska förklaring från hennes privata twitterkonto

Nej, Gudrun det finns bara en sak för dig att göra. Låt dina rabiesfeminister plocka ner glasögonen och be ALLA Sveriges valarbetare om ursäkt. Det vore klädsamt om detta skedde idag och från ditt nämnda twitterkonto. Detta är nämligen ett tilltag som är ett direkt slag mot de som brinner för demokratiska ideal, dessutom är det ett odemokratiskt tilltag. Inte så konstigt kanske med Gudrun Schymans politiska bakgrund, men ändå anmärkningsvärd i sin känslolöshet. Så mycket var Gudruns kärleksbudskap värt med andra ord.

Vill man, skulle man kunna vända på steken och se hur F! skulle reagera. Tänk er att jag som representant för ett politiskt parti skulle springa runt och klistra upp urklippta kartongpenisar på valaffischer för F!. Under skulle jag skriva ”Mansmakt Nu!”. Det skulle inte dröja länge innan Gudrun och hennes DDR-feminister skulle reagera och det med all rätt ska jag tillägga. Det skulle inte heller dröja länge innan den så kallade oberoende mediavärlden skulle reagera med rubriker som ”Hatkampanjen”, ”Antifeministernas Hån” och så vidare. Tur då att jag i motsats till Gudruns kader, låter min mörka tankevärld stanna vid att bli inget annat än en tanke.

Min enda farhåga nu är att det här partiet faktiskt skulle komma in i riksdagen. Än värre vore om de fick en vågmästarroll och kunde utnyttja denna till att utpressa sig till oproportionerligt stora fördelar av sina samarbetspartners inom övrig vänster. Men värst av allt vore om Stefan Lövén skulle vara så sugen på makt att han faktiskt gick de här partiet till mötes. Så Stefan Lövén nu när du personligen har sett vad de är kapabla till, gå inte på detta är du snäll.

F! är som parti nu officiellt nominerade till Löjesguidens pris ”Foliehatt of the Year” som kommer att delas ut efter årsskiftet. Motiveringen lyder: ”För den hänsynslösa attityd ni uppvisar och den måttlöst respektlösa dumhet ni nu har gett ett ansikte till, nomineras ni till Löjesguidens pris ”Foliehatt of the Year”.”
Löjesguiden vill också nominera Gudrun Schyman personligen för hennes insatser. Motiveringen lyder: ”För din enträgna kamp mot all logik och förnuft såväl som riktig jämställdhet, nomineras du personligen till priset. Med de stående tillgängliga medel som stasisocialism och rabiesfeminism, har du visat dig inkapabel att uppvisa ett enda uns av respekt både mot demokrati och enskild person.”

Fler artiklar jag tycker du ska läsa om ämnet F!:

Genusdebattens utmärkta artikel om Gudruns verk innan glasögonincidenten

WTF! Toklandet har lagt upp hela twitterdiskussionen på sin suveräna blogg

Jussi H Lundell har skrivit om F!:s fascistiska sidor innan händelsen

Jussi H Lundell har dessutom förnämligt bloggat om F!:s missbruk av begreppet ”Kärlek”

Susanna Varis eminenta blogg frågar sig om F! är ett moget val

Hon har också skrivit om hur man kidnappar värdeord från partiets sida