Ett skrämmande perspektiv

Den som har följt den här bloggen vet att i en fråga är den här skribenten extremt kluven. Jag försöker å ena sidan vara humanisten som är öppen, demokratisk och inbjudande. Sen har vi den andra sidan och det är den som ser faran i saker och ting. Det är i den kontexten svårt att var humanisten och så himla öppen. Vissa saker är helt enkelt för farliga för att den typen av tankar ens ska kunna vara möjliga. Hur mycket man än vill se det positiva är detta svårare. Frågan jag tänker på är Islams roll i vårt samhälle.

Jag försöker se de mer moderata muslimerna som räddarna av en besvärlig situation. De är dock inte den ledtråd som leder till en lösning. Anledningen är ofta att de inte vill stöta sig med en högljudd och aggressiv skara som gör mycket väsen av sig och som inte tvekar att ta till mycket otäcka metoder för att genomdriva sin agenda. De lägger sig alltså hellre än att utmana och få ställer sig upp för att försvara frihet och demokrati.

De är helt enkelt antingen fundamentalister som spelar under täcket med både Muslimska Brödraskapet, Hamas och IS, eller så är de för rädda för att stöta sig, för att utmana eller att fördöma. En trosfrände kritiseras inte ostraffat och stöds inte heller av imamerna som man i sin tur måste åtlyda. Många ser därför inga fel i att resa ner och rensa bland lite smutsiga kristna och inte heller att massmörda andra befolkningsgrupper.

De präglas av en antidemokratisk hållning där det sekulära samhället och det demokratiska är en förtryckare av det religiösa. Därför måste det demokratiska bojkottas och helst störtas för att bereda vägen för det religiösa samhället där vi alla måste underkasta oss de regler fundamentalisterna ser som sina hjärtefrågor. De är helt enkelt ett hot mot det samhälle vi har kämpat så länge för att kunna uppnå och de finns ibland oss.

IS och andra är inte det enda hotet, vi har ett här och nu som verkar inifrån. Hizb ut-Tahrir är partiet som etablerat sig i både Danmark och Sverige som bland annat har ett världsomspännande kalifat grundat på sharia-lagar på sin agenda. Tycker man inte om idéerna är det bara att fly eller flytta. Foto: ”Flag of Hizb ut-Tahrir” Wikimedia Commons

För mig är denna grupp något av det mest antihumana vi har kunnat se i vår livstid. De är helt enkelt en mörk kraft med en mycket ljusskygg agenda som dessutom innefattar att massmörda också här om så behövs för att genomföra den galna tanke de drömmer om. Tankar som ett världsomspännande kalifat där muslimsk lag ska pådyvlas alla, också de som inte erkänner sig till religionen är en sådan. För de flesta är denna tanke bara skrämmande, för andra en möjlighet som måste genomföras.

En sådan kraft som vi redan har hört talas om och som vi kommer att höra mer om är Hizb ut-Tahrir (Sydsvenskan; Archive). Partiet är redan verksamt i Danmark och i Sverige. Jag är inte den som skriker eller skriver om förbud eller inskränkningar i demokratiska friheter eller tycker att sånt är bra. Anledningen är helt enkelt att jag är demokrat, men när det gäller det här partiet är jag beredd att göra ett undantag och skälet är enkelt. Gör vi inte det kommer vi få betala ett mycket högt pris i framtiden.

Partiet vill inrätta ett globalt kalifat där muslimsk lag ska råda. De som inte sympatiserar med denna syn ska tvingas tycka om det. Offentliga avrättningar, avhuggandet av händer och stening av kvinnor som har anklagats för otrohet ingår i arsenalen. Sharia-lagar ska råda där vi annars har vant oss vid en helt annan rättstradition. Är man inte muslim är det bara att inrätta sig i den nya världsordningen partiet vill se. Tycker man inte om synen finns alltid lite sharia-lagar att ta till också för de som protesterar mot det som anses vara ”rätt”.

2014 tågade en grupp om femhundra sympatisörer mot de centrala  delarna av Köpenhamn för att protestera. Manifestationen handlade om att propagera för att Koranen ska bli rättesnöre också i Danmark. Man höll brandtal om västs smutsiga krig i Syrien som om Putins Ryssland inte ens hade med saken att göra trots de stora rubrikerna som talar om detta faktum. Kriget mot IS var orättfärdigt trots en rörelses totala renons för allt människovärde. Särskilt om du är kristen eller tillhör en minoritetsbefolkning.

Alla muslimer som tar till orda talar naturligtvis inte hatets språk, men alltför många gör det. När man dessutom startar partier som är klart fientligt inställda mot det demokratiska och öppna samhället blir det än mer svårsmält. Foto: By Njallis – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=13128473

För partiet tar visserligen avstånd från IS men inte därför att de mördar kristna eller minoriteter. Istället är det hur Kalifatet har utropats och att IS också mördar muslimer man hänger upp sig på. En något lustig inställning då mord borde ses som mord, inte som en åtskillnad mellan ”rätt eller fel” person som mördas. Det där späder bara på känslan av att de extrema krafternas agenda är att föra globalt krig mot kristendom och de samhällen som har präglats av religionen under 2000 år.

Rörelsen stöder alltså om än indirekt en av vår tids största folkmord, anser att väst ”ska betala för sin inblandning” och vill upprätta ett styre som helt bryter mot den tradition vi har. Det som gör saker och ting värre är att de också finns i Sverige. För några år sedan sedan skapades en Facebook-sida som snabbt samlade ca 1000 sympatisörer Man delade också ut flygblad inför det förra valet som uppmanade till bojkott av detta. Anledningen var som alltid att man inte erkänner den sekulära makten utan bara den religiösa.

Rörelsen finns främst i Malmö med sin stora muslimska befolkning och närheten till Danmark där man kan utbyta erfarenheter och planer genom att bara resa över bron. De har också gemensamt bjudit in talare som har hållit konferenser i ämnet ”Global Islamisk revolution”. En av de gästande var Isam Umayrah som gjort sig känd för både antivästliga  och antisemitiska åsikter. Samma hatpredikant har också besökt moskéer och muslimska centra i Stockholm.

Naturligtvis har detta skett med medfinansiering av vårt alltid så goda välfärdssystem. Vi är ju så goda med alla våra skattepengar, att vi gladeligen hjälper till att finansiera samman-komster vars syfte är att propagera för att avsluta vår livsstil och ersätta den med en fullständigt främmande.

Det svenska samhället är rikt. Så rikt att vi kan vägra handikappade (Sydöstran; Archive) det de har rätt till, men betala för antidemokratiska och antivästliga konferenser åt Hizb ut-Tahrir. Foto: Wikimedia Commons

Tyvärr finns fler krafter än Hizb ut-Tahrir som mer ligger i en gråzon men som är lika farliga dom. Mehmet Kaplan har en lång meritlista över de personer han har bjudit in. En hel del av dessa har varit allt annat än snälla, godhjärtade demokrater. T ex Yvonne Ridley som på hans och andras initiativ bjöds in till Riksdagen blev känd och som alltid var Kaplans ursäkt att han inget visste. Ridley som ”bara” är känd för alla sina hatfyllda uttalanden (UK Mediawatch: Archive) var alltså inte känd för Kaplan vilket är svårt att tro på tyvärr.

Tvärtom har alla hennes fientliga uttalanden varit så många att de knappt längre går att räkna. Det lite lustiga är att Kaplan inte heller är ensam i att samlas kring just Miljöpartiet. Yasri Kahn blev ju rikskänd när han vägrade att hälsa på en kvinnlig reporter, men han har betydligt fler strängar på sin lyra. Son till en utpekad ledare för den terrorstämplade organisationen PULO som opererar i södra Thailand där de försöker bryta loss delar av landet eller få utökat självstyre med terror som medel är väl rätt merit.

PULO (Bangkok Post; Archive) har ju gjort sig kända för flertalet bombattacker. Regionen har en majoritet muslimsk befolkning som sedan 2004 för ett lågintensivt krig för att frigöra sig och få tillhöra den muslimska grannen Malaysia. Attackerna har skett från båda sidorna så buddister är inte helt oskyldiga i sammanhanget. Våldet har under perioder varit urskiljningslöst (DN; Archive).

Det bästa i hela den soppan är dock att misstankarna finns att PULO leds från Sverige (Aftonbladet; Archive). Vårt land har alltså varit ett centra varifrån terrorattacker har beordrats och letts. En av de utpekade ledarna har dessutom en son som har kandiderat till att bli representant för ett av landets regeringspartier. På sista åren har konflikten i södra Thailand minskat i omfattning men fred råder fortfarande inte och de separatistiska drömmarna finns kvar.

I krig skördas offer. Att krig och terror har styrts från Sverige är minst sagt anmärkningsvärt. I fallet PULO finns dock misstanken och att en av huvudmännen råkar ha en son som har kandiderat för ett av landets regeringspartier är graverande. Foto: By Unattributed – This image is available from the United States Library of Congress’s Prints and Photographs division under the digital ID jpd.02519.This tag does not indicate the copyright status of the attached work. A normal copyright tag is still required. See Commons:Licensing for more information.العربية | čeština | Deutsch | English | español | فارسی | suomi | français | magyar | italiano | македонски | മലയാളം | Nederlands | polski | português | русский | slovenčina | slovenščina | Türkçe | українська | 中文 | 中文（简体）‎ | 中文（繁體）‎ | +/−, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=6177555

Svenskt politik har alltså börjat infiltreras av krafter som är allt annat än goda. Det är dock inte det enda exemplet på hur de ”utsatta” utsätter andra för samma hat man beskyller andra för att hysa. Homofobin i den muslimska världen är väl dokumenterad men att den också har sökt sig in i svenskt civilsamhället och till och med till domstolsväsendet (Nyheter 24; Archive) är alarmerande inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt. Fallet är från 2011 men sätter fingret på en öm punkt.

Visst kan vi ha Socialdemokrater, vi lever ju ändå i en demokrati. Homofientliga Socialdemokrater som sitter i domstolar och ska döma är kanske däremot mindre lämpligt. Tänk er själva om ett hatbrott mot en homosexuell kommer in och en nämndeman som Ayoub Chibli hellre röstar utifrån sina känslor gentemot homosexuella, än de bevis som ligger framför ledamöterna. En skrämmande tanke men inte gripen ur luften!

Fallet som har några år på nacken nu bör fungera som en varningsklocka om vad som håller på att hända. Att tro att vi är immuna från den här typen av inslag är att lura sig själv, vi är i ett öppet demokratiskt samhälle än mer sårbara därför att vi är just öppna och demokratiska.  Ingen vill väl bli beskylld för att vara islamofob, men samtidigt finns en gräns för vad vi som samhälle kan och ska tillåta. Ett samhälle är nämligen menat att vara för alla, inte bara vissa grupper.

Några kommer kanske nu att beskylla mig för att vara islamofob efter det här inlägget, men nej jag är inte rädd för islam. Bara tanken att kalla någon ”islamofob” är i grunden felaktig då det för min del inte handlar om rädsla. Det enda jag har fobi emot är spindlar, höjder och de som missbrukar ordet ”fobi”. Det enda jag är i själva verket fobifobiker.

Det vore lätt att skratta bort det hela som en isolerad händelse om det inte hade varit för att samma hydra dyker upp i sammanhang efter sammanhang. När till och med civilsamhället infiltreras av allehanda ljusskygga personer måste det demokratiska samhället börja reagera Foto: By Francisco de Zurbarán – Galería online, Museo del Prado., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=45236203

Som inlägget visar är faktiskt det öppna demokratiska samhället som vill och ska inkludera alla under attack. Så vad jag också är, är helt inställd på att bekämpa de grupper som vill att jag ska anpassa mig till något jag ser som främmande eller antidemokratiskt istället för tvärtom. Den som inte gör det utan håller med dem i deras agenda är knappast demokrat. Man bör alltså inte heller säga sig vara detta om man sympatiserar med de åsikterna de står för.

Delar av den muslimska rörelsen, observera alltså inte alla inom denna, har inte alltid rent sinne. Hizb ut-Tahrir är i grunden en antidemokratisk rörelse som vill kasta samhällen tusentals år tillbaka i tiden med tvångsmetoder och tvinga på en motvillig befolkning en åsikt de inte delar. Att då kalla någon som protesterar mot detta öknamn är inte bara ohederligt. Det är också att göra hela samhället en björntjänst eftersom hotet inifrån är reellt och bör ses som det.

Om det muslimska samhället vill framstå som seriöst och ansvarstagande, bör man se till att isolera krafter som Hizb ut-Tahrir och sluta med spela fingerteater med extrema krafter.Det är också en rörelse som också försöker föra fram bilden av ett ”respektabelt yttre” men som döljer en hel del. Terror, homofobi och förtryck av andra oliktänkande eller avvikande är inte något man skojar om.

Inget av detta är särskilt kompatibelt med ett demokratiskt samhälle byggt på frihet som vi är vana vid. Inte heller går fenomenen att avfärda med något lätt ”du är islamofobisk”. Detta händer just nu och har tidigare hänt i vårt land. Det sista man bör göra är att sticka det under stolen. Det är alltså hög tid för en seriös debatt om islam och det demokratiska samhället som motpol (?). Är de ens förenliga? Ja kanske, men vi bör nog göra processen kort med de som utnyttjar det öppna samhället i avsikter som är allt annat än vänskapliga.

”Friendly Beaches” är ett begrepp i engelskan som betecknar vänligt inställda länder, fenomen eller personer. Vänliga människor respekterar varandra vilket man inte kan säga om krafter som Hizb ut-Tahrir. Dags att starta diskussionen och kanske till och med stävja dessa krafter en gång för alla. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Hizb ut-Tahrir och dess följare till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Väst är inte öst eller tvärtom. De ganska skruvade värderingar som står bakom dessa tankar bör nog stanna där, inte här. Att som partiet vilja tvinga folk till underkastelse är minst sagt magstarkt och svärtar ner övriga som inte har ett dugg med dessa att göra. Dags att ta avstånd och visa var den muslimska rörelsen står för med andra ord. Den del som inte tar avstånd från dessa tankar är mer än värdiga kandidater.”

En spegelvärld

Godhetsrörelsen är som en spegelvärld, vad som tycks vara en sak är egentligen något annat. Man måste utgå från vad som sägs och målas upp och se allt tvärtom från den bilden. För de som är goda är egentligen onda och de som säger sig värna ett öppet samhälle vill egentligen stänga hela debatten. Det sist nämnda gäller särskilt om du står för ”fel” åsikter.

Deras representanter, de som är tongivande är dessutom många gånger minst lika vidriga – kanske till och med än mer så – än de som de anklagar för alla dessa övergrepp och feltänk. Tänk dig att du skulle få höra att din mamma ska torteras sexuellt, det är vad Jimmie Åkesson har fått utstå då rikspuckot Sebbe Staxx har spelat in sina sånger. Mer om den saken i artikeln i Aftonbladet. Själv tyckte Sebbe att han slog underifrån och att han gjorde något för den ”rätta åsikten”, han förstod alltså ingenting av domen.

Det är tyvärr inte bara en grupp som är benägen att begå grymheter, det ligger tyvärr i människans natur. Det är därför lönlöst att peka ut vita medelålders heterosexuella män som den enda tänkbara skurken i sammanhanget Foto: Wikipedia

Inte heller Zara Larsson fattade vad hon hade gjort för misstag när hon skrev att ”Alla män ska dö en plågsam död” som man kan läsa om här i Juicyplay. Ursäkten för hennes beteende hette att ”män är inte förtryckta” underförstått att kvinnor är det. Ett påstående som hon om någon kanske inte ska ta i sin mun eftersom hon är mer privilegierad än de flesta tillsammans. Här kan Zara och alla andra elitfeminister få läsa om ett verkligt fall av förtryck då Zeliha Dagli skrev sin debattartikel i Aftonbladet. Zara bör också upplysas om att samma artikel bemöttes av feminister med total likgiltighet.

I samma korkade fotspår går Zara vidare i artikeln och påstår att vita aldrig kan utsättas för rasism därför att de per definition alltid är de förtryckande. Det är bara så kallade rasifierade som kan utsättas för rasism, ändå är det ibland dessa grupper som utsätter andra rasifierade för just denna behandling.

Hur förklarar annars Zara följande fakta: Judar födda i Sverige som aldrig har satt sin fot i staten Israel eller gett uttryck till stöd för denna, utsätts i dagens Sverige för ett förtryck och hat som kommer från framför allt delar av den arabiska befolkningen? Exempel från SVT här. Gruppen utsätts alltså för ett förtryck enbart baserat på att de är judar. Denna typ av förtryck som enligt Zaras logik inte finns, men som finns ändå kan alltså aldrig uppstå eftersom det aldrig är andra än vita som står för förtryck!

Hur än innehållet ser ut slutar analysen alltid med samma slutsatser, det är de vita kränkta männen som är skurken. Vita är också de som alltid står för rasismen trots att det är andra som fixar den stinkande verksamheten Foto: SVT

Också inom den ”antirasistiska rörelsen” är antisemitismen betydande. I reportaget i Samtiden kan man t ex läsa om hur Expo bjöd in organisationen Ibn Rushd som i sin tur har haft samarbete med bl a den djupt antisemitiska Yvonne Ridley. Ett porträtt av henne på engelska hittar du i UK Mediawatch. Ibn Rushd har också spridit myten om ”en judisk världskonspiration” som man kan läsa om på Svenska kommittén mot antisemitism. Ibn Rushd får statliga bidrag till sin verksamhet och det är därför i vanlig ordning svensken som står som finansiär av rasismen vilket ju är otroligt förtryckande……av svensken då alltså.

I Samtiden kan man också läsa om Mariam Osman Sherifay som är ordförande för föreningen Centrum Mot Rasism. Den positionen använde hon till att bjuda in organisationen Hamas till Sverige. Samma Hamas som har Israels utplånande på sin agenda. De rättfärdigar sin egen existens med hänvisning till Sion Vises Protokoll, länk till Wikipedia, som beskriver judarnas plan för världsherravälde. Problemet är bara att just detta ”protokoll” har visat sig vara ett falsarium med ett enda syfte -svartmåla alla världens judar. Återigen skickades notan till svenska skattebetalare eftersom också Centrum Mot Rasism tar emot statsbidrag.

De här krafterna gör alltså inte ens skillnad på judar och staten Israel utan buntar ihop dem och behandlar dem som en. Detta trots alltså att en del judar t ex i Malmö aldrig ens har satt sin fot i Israel. Är inte att dra alla över en kam en del av mönstret i just rasism? Är i själva verket inte generaliseringar och tillskrivningar som Sion Vises Protokoll kännemärket för ett rasistiskt tänkande? Hur kan delar av en grupps rasism ursäktas medan andras med rätta brännmärks? Fler historierevisionister som vill friskriva grupper från ansvar för de egna handlingarna kan Fnordspotting berätta om.

Förutom vita tycks judar vara en favoritgrupp att skylla allt på. Inte ens när behandlingen gränsar till ren rasism reagerar samhället. Istället får förövarna skattepengar att ställa till än mer för Foto: Wikimedia

Som ni kanske märker går mönstret igen, man kan följa det som en Ariadne-tråd. De som säger sig vara så godhjärtade har ibland allt annat än godhet för ögonen. Tvärtom är de i bland till och med invecklade i verksamhet som är minst sagt ljusskygg och som knappast tål en granskning. Svenska myndigheter är antingen för naiva eller för handfallna för att stoppa verksamheten och resultatet blir att vi skattebetalare står för kalaset. Detta trots klara regler som skulle kunnat stoppa det och trots att pengarna alltså används i syften de inte var tänkta.

Det är också ganska slående att konstatera att i godhetsrörelsen är det skillnad på folk och folk. Muslimer är utsatta för hat och rasism och så kanske det är i vissa fall, men då samma kretsar utsätter andra för samma behandling får man statliga medel för att kunna fortsätta. Det är också tabubelagt, mycket på grund av sådana uttalanden som Zara Larssons, att tala om minoriteters förtryck av andra minoriteter då detta är att jämställa med rasism enligt den synen. Ett effektivt lock som sätter p för debatten men som inte döljer sanningen.

När vissa saker får och andra inte får diskuteras är både vi och debatten illa ute. Det är det som håller på att hända när en sida tycker sig ha rätt och den andra ska hålla käften eller bli kallad saker Foto: Cliparthut

Löjesguiden nominerar idag den del av de ”antirasistiska” krafterna i landet som inte har helt rent mjöl i påsen. Motiveringen lyder: ”Ärlighet varar längst brukar det heta men i ert fall är det nog tvärtom – Oärlighet varar längst. Det är inte en saklig rörelse vi talar om här, utan i högsta grad en både rasistisk och antidemokratisk. Era företrädare är hycklare och era argument ihåliga, kan man få en sämre start. Allt detta gör er till en formidabel kandidat till priset.”

Vilse I Pannkakan

Vilse i pannkakan, så kan man nog sammanfatta Margot Wallströms hittillsvarande period som utrikesminister. Vill man vara elak skulle man kunna beskriva det som ett fullskaligt sammanbrott. Faktum är ju att hon med sin politik har lyckats med konststycket att göra förbindelserna med Israel mer djupfrusna än vad de har varit någon annan gång i vår politiska historia. Orsaken är enbart Sveriges beslut att erkänna Palestina som stat så ingen kan säga att det var Israel som var den som åsamkade de bilaterala förbindelserna sådan skada.

Det blev visst tillfälligt eller kanske till och med ett permanent avbrott i förbindelserna med Israel Foto: Youtube

Det började med föresatsen att regeringen skulle föra en feministisk utrikespolitik. Ingen annan än socialdemokratin och miljöpartiet förstod vad en sådan var, men vi blev snart varse detta. Genom att erkänna ett område som har två territorier och två regeringar som ett land, något som för övrigt bryter mot de krav som man ställer i folkrätten på vad som är en ”stat”, gav man terrororganisationen Hamas legitimitet och möjligheten att driva plakatpolitik i internationella forum. Samtidigt kunde socialdemokratin med miljöpartiet inhysta pk-poäng. Att samma organisation utövar ett mardrömsstyre mot sina innevånare på Gazaremsan där summariska rättegångar, avrättningar och rena lynchningar är vardag spelade ingen roll när socialdemokratin skulle tillfredsställa två extremistpartier som miljöpartiet och vänstern.

Hamas mardrömsstyre på Gaza-remsan innefattar lynchningar av oliktänkande. Det är sånt vi indirekt stödjer genom erkännandet av Palestina. Foto: NRP

Ändamålen helgar ju alltid medlen och vad spelar sämre relationer för roll. Men det gjorde det skulle det visa sig. Israel tog för två veckor sedan beslutet att Margot Wallström inte längre är välkommen i landet som utrikesminister. Mer om den nyheten i DN. Hon kan åka dit men är då utan säkerhetstjänstens beskydd eftersom hon betraktas som turist. Detta beslut gäller också hennes tjänstemän och biståndsminister miljöpartisten Isabella Lövin som är Wallströms högra hand på departementet. Därmed har Sverige förlorat en viktig kanal in i det inre av den Israeliska regeringen och kan därför inte längre påverka och medverka i den process regeringen så länge har hävdat vara i fokus nämligen freden. Det som skulle vara en politik som skulle påverka och påskynda fred har därmed blivit en politik som inte ens förmår att påverka något alls.

Wallström är välkommen men bara som turist. Hon får inget officiellt emottagande och inte heller något personskydd Foto: Gazeteport

Margot Wallström och hennes doktrin visar att de båda samarbetspartierna knappast är de som har den rätta politiken eller de som kommer att lösa någon av de gordiska knutar som regionens situation och dess aktörer utgör. Sverige eller rättare sagt Margot har gjort självmål. Kanske kommer någon att säga att vi vare sig behöver ha eller ska ha diplomatisk kontakt med Israel så detta är ingen förlust. Så fel dessa personer kan ha, om det är fred vi vill ha i regionen måste vi ha kontakt med staten Israel. Så enkelt är det och det kommer vi inte runt. Det enda vi nu har är att Sverige har förlorat allt inflytande på den förda politiken så det är bara att gratulera Margot till fadäsen.

Regeringens 94 självmål är ett faktum, klantigheterna och inkompetensen är därmed markant Foto: SVT

Skadan slutar inte där. USA måste se Sverige som något av ett mysterium. Opålitligt, nyckfullt men framför allt irrationellt i sin utrikespolitiska hållning. Så fort socialdemokratin kommer till makten är det alltid likadant. När Olof Palme tågade med den dåvarande Nordvietnamesiska ambassadören för att protestera mot USA:s krig i regionen, sågs det som en inblandning i deras inre angelägenhet. De diplomatiska förbindelserna låg på ett minimun år framöver efter händelsen. Det kan sluta likadant nu och därmed har Sverige förlorat ytterligare en möjlighet att se till att skapa det vi säger att vi vill skapa men som vi gör allt för att sabotera – fred.

Vissa länder har kanske fått nog av vår irrationella utrikespolitik som är rent kontraprodukttiv Foto: Zazzle

Nästa hinder är flera länder i Europa som har utmärkta relationer med Israel. Bland dom finns Tyskland och Österrike. Tyskland är en av EU:s storspelare vare sig vi vill ha det så eller inte. En försämrad relation med Israel kan indirekt alltså spilla över på vår relation till Tyskland. Ett land som vi för övrigt har starka handelsförbindelser med så det kan i värsta fall finnas allt att förlora på detta.

Brobygget måste börja om men för att det ska fungera måste nog utrikesministern bytas ut eller regeringen avgå Foto: NSD

Också vårt förhållande till de andra medlemsländerna i unionen kan påverkas. Det finns nämligen en outtalad regel som säger att man är överens om den gemensamma utrikespolitiken. Visserligen är denna varje lands ensak men man diskuterar innan man bara genomför en förändring. I det ljuset väckte Margot Wallströms utspel både förundran, förvåning och en del förbittring. I diplomatins värld säger man dock inte sådant rent ut men nog var många som Tyskland t ex något förbryllade.

Omvärlden är nog rätt förvirrad inför Sveriges beteende i frågan och kanske också skadeglada över det misstag Wallström har begått Foto: Ideachampions

Ska man dra någon slutsats av det misslyckade agerandet kan man bara konstatera att Margots nya policy knappast handlar om utrikespolitik. Istället handlar det om lättköpta poänger på hemmaplan som får lov att ske på bekostnad av relationen till länder som Israel, USA, Tyskland och Österrike. Man är helt enkelt mer mån om relationerna till miljöpartiet än man är rädd om förbindelserna med i det här fallet Israel. Problemet för regeringen är dock Förloraren i det långa loppet är vi som nation, vårt inflytande och vårt goda renommé internationellt har fått en ordentlig törn. Israels svar har dessutom dragit ett löjets skimmer över Margot Wallström som utrikesminister, hon har helt enkelt förlorat i prestige. Hon kan till och med ha förlorat så mycket att det är tveksamt om man kan dels fortsätta föra den inslagna politiken eller ha henne kvar i den nuvarande rollen.

Trading Places – Ombytta Roller är vad vi behöver. Margot ut – någon mer proffsig in tack Foto: Homevideos

Hamas är de enda som i det korta perspektivet har vunnit en seger. Trots att de är ”diktaturens kreatur ” som socialdemokratin alltid har kritiserat och fördömt, så har de nu legitimerat sin skräckregim. Stolta ord till trots har alltså socialdemokraterna skänkt dessa satans mördare en aura av trovärdighet där egentligen ingen finns. Allt detta för att skapa den eftergift åt två småpartier som för länge sedan borde ha förpassats till historiens politiska sophög. Ingen kan på fullaste allvar försvara en regim som försvarar Hitlers utrensningar av judar och som lynchar den som motsätter sig deras styre. Att den politiska agendan dessutom upptas av retorik som krig och åter krig gör dem till en motpart man inte ens skulle diskutera med. De är helt enkelt bara fanatiker som borde ha isolerats för länge sedan.

Hamas är fanatiker punkt. Den som ger dem legitimitet och till och med bjuder in deras representanter till Palme-centret som för en tid sedan, är delaktiga till något fruktansvärt Foto: Expressen

Detta faktum är något man har insett för länge sedan i Israel och USA, men som vi med våra politiska solglasögon fullkomligt missar. Återigen är det de ljusskygga krafterna som Mehmet Kaplan representerar som har dragit i trådarna och har fått som den vill. Mathias Gardell och andra är nog de enda som är nöjda med dagens situation. Miljöpartiet och vänstern är därmed återigen de som drar ner socialdemokraterna i den politiska avgrunden. Det blir så när man samarbetar med extremister. De handfasta exemplen på ett misslyckat samarbete med både v och mp hopar sig, ingen gör någonting. Möjligen sticker i vanligt ordning den ytterst ansvarige – Stefan Löfven – huvudet i sanden och svarar med tystnad eller rena bortförklaringar.

Sluta med struts-politiken! Om man sticker huvudet i sanden skyltar man med arslet
Foto: Sydsvenskan

Margot Wallströms förklaring till det inträffade heter naturligtvis att det är alla andras fel och inte hennes. Det hastigt uppskjutna besöket som var planerat i just Israel ställdes in. Den officiella förklaringen hette ”kalenderskäl”, en förklaring som väl bara Margot kan ha trott på så här i backspegeln. I det här fallet fungerar nog inte den modellen, det är uppenbart att det är Sverige och dess regering som är den som har brustit. Den kan inteckna ytterligare ett misslyckande i mängden. Allt för att tillfredsställa två småpartier med en extrem agenda på området.

Vår tid tycks tillhöra extremisterna, så också i Sverige genom vår regering. Här ses PETA, en amerikansk djurrättsorganisation, demonstrera utanför McDonalds på ett mer tveksamt sätt Foto: Examiner

Vill man läsa vidare om Wallströms kackande på den blå toaletten ur historien kan man med fördel läsa följande artikel på bloggen WTF Toklandet. Också Susanna Varis har bloggat om eländet Margot Walllström har ställt till med innan denna händelse, länk hittar du här.

Houston we have a problem! Om inte politiker inte kan medge att de har skitit i det blå skåpet kanske de bör titta sig om efter andra arbeten Foto: Wingclips

Löjesguiden vill med denna artikel nominera regeringen och dess stödpartier till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det magplask som nu utrikespolitiken har genomgått är en direkt konsekvens av den politik ni själva har fört. Att som ni hittills har gjort – låtsats som ingenting eller rent av försökt att bagatellisera det inträffade – är bara kontraproduktivt. Det är dags för lite självrannsakan från regeringen om man vill återupprätta det man har förlorat. Den förlorade hedern är kanske något man inte ens kan återta. Så länge två i Israel dömda förbrytare som Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan är medlemmar i regeringen lär Israels inställning inte ändras. Dags att byta regering – nu.”

Och Så Har Vi Ju Wallström

Margot Wallström tillhör den skara ministrar som har skitit i det blå skåpet på ett högst iögonfallande sätt. Med stort patos har hon gått in för att skapa stora rubriker och snackisar kring framför allt Palestina-frågan. Detta för att kunna tillfredsställa sina samarbetspartier och samtidigt skapa en aura av kraft kring en regering som egentligen har allt annat än just detta. Ett svagt kort som Margot Wallström gör därmed det som förväntas, med utfall döljer hon det faktumet att hon har lite eller inget att komma med. De senaste dagarna har dock denna taktik fått en hel del bakslag, misslyckanden som kan komma att kosta Sverige rätt mycket i form av sämre förhållanden till våra grannländer.

Har Margot Wallström inofficiellt världsrekord diplomatiska tabbar? Foto: SVD

Det gick inte mer än en vecka efter Sveriges erkännande av Palestina innan frågetecknen började dyka upp. Erkännandet var ett misstag enligt mig eftersom tiden är helt fel vald, vare sig land eller ledning uppfyller heller de folkrättsliga krav man måste ställa innan ett land kan erkännas. Nu visar det sig dessutom att också omständigheterna och turerna kring detta kan vara ett klavertramp. Margot Wallström har nämligen enligt vissa försökt att påverka våra grannländers inställning och få med dem i erkännandet, ett försök som skulle kunna ses som en inblandning i deras inre angelägenheter. Det började med hennes uttalande om att hon gärna såg att ”regeringen ville få fler att tänka om”. Sagt och gjort, Margot gav sig ut på sitt egna lilla korståg för att skapa förutsättningar för ett gemensamt erkännande. Finland, Norge, Danmark fick besök i Margots egna lilla mission att se till att fler blev rättänkande. Tanken var att skapa en nordisk allians bakom målet. Resultatet blev dock skralt. Danmark och Finland svor sig trogen tvåstatslösningen. Norges regering ville se fler goda tecken från Palestinsk sida i förhandlingarna innan de tyckte tiden var mogen. Alla dessa beslut var mogna och kloka enligt mig.

Där internationell politik misslyckas får militären och civila ta smällen Foto: SVD

Stefan Löfven kopplade på sin charm för att kunna saluföra idén. Under hans statsbesök i Finland togs frågan upp och också på hans fortsatta rundresa till de olika regeringar han besökte. Ingen framgång heller där. Istället måste man börja fråga sig en rad andra frågor. Var Danmarks och Finlands officiella uttalanden och förtydliganden om hur trogen länderna var tvåstatslösningen en markering mot Sverige att man inte ställde upp på vår linje? Var Norges uttalande ett sätt att tala om för framför allt Hamas på den Palestinska sidan att Norge kräver mer innan man följer Sveriges exempel? Och gör detta sammantaget att Sveriges linje faktiskt har slagit bakut och fått motsatt effekt när det gäller den samsyn regeringen från början ville söka? Ingen har svaren på de frågorna inte heller jag, men man måste fråga sig om regeringens förtida åtgärd nu inte kan ha blivit en belastning för dem i framtida utrikespolitik. Fler kommentarer om händelsen hittar du i en artikel i SVD.

Attentatet på onsdagen i Jerusalem Foto: TT

Ytterligare en fråga man måste ställa är följande: Har Sveriges åtgärd att erkänna Palestina också gett Hamas större legitimitet i deras egna ögon, att vårt erkännande helt enkelt är ett erkännande av dom? Om svaret blir ”ja” kan Sveriges åtgärd ha bidragit till onsdagens terrorhandling i Jerusalem där en person kördes ihjäl och tretton skadades av en palestinier som senare sköts ihjäl? Samma Hamas har inte tagit på sig skulden men prisat tilltaget och uppmuntrat fler att följa efter. Mannen som utförde dådet sägs dock vara medlem i Hamas, så om kopplingen finns eller inte återstår att se. Så ”hedrar” alltså Hamas den sju månader gamla flickan som dog i attentatet. Kommer Sveriges åtgärd att i framtiden få samma effekt så att terror åter blir en metod för ett Hamas som uppenbarligen känner att man nu har en starkare position gentemot omvärlden när man har släppts in i diplomatins finrum? Mer om händelsen i Jerusalem kan man läsa på den svenskspråkiga sajten YLE i följande artikel.

Skåningar – bojkotta Sverige! Massakrer och ockupation säger allt Foto Jazzhands

Margot Wallström fortsätter  sin vana trogen att spotta ur sig tokigheter. Det senaste är att hon vill att produkter t ex frukt odlade på ockuperade områden på västbanken ska märkas att de kommer just därifrån. Smart kan några tycka men det är det ju inte, det är inget annat än hyckleri. För med det tänkesättet borde vi ju på samma sätt märka t ex granatäpplen eller andra frukter odlade på Krimhalvön eller olivolja pressad på den norra delen av Cypern eftersom båda anses ockuperade. Timmer från ryska Karelen kan vi inte längre köpa in heller. Vare sig den används i träindustri eller massaindustri måste vi ursprungsmärka den som odlad på ockuperad mark. Vi kanske till och med skulle behöva märka alla svenska som skickas till Halland eller Skåne med en varningstext. ”Varning! Denna produkt är tillverkad i ett land som mellan 1675 och 1679 åsamkade båda era landskap stort lidande och till och med massakrer samt etnisk rensning. Köp helst inte svenska produkter om du är emot dessa tilltag!” Men föreslår Margot en sån åtgärd också? Nej då, det är inte lika politiskt korrekt för i logiken som omger Margot Wallström är det skillnad på länder och länder. Dessutom finns inte något sådant intresse hos beställarna av det elände som kallas utrikespolitik nämligen v och mp.

Krim är också ockuperat, varför inte ursprungsmärka produkter därifrån? Foto: SVD

Wallström har dock gjort bort sig i dubbel bemärkelse. Innan sin karriär som utrikesminister gjorde Margot Wallström jobb åt Postkodlotteriet. På regeringens hemsida har hon lagt ut ett CV där hon mörkar sina uppdrag, det finns helt enkelt inte med. Man måste komma ihåg att denna koppling är mycket kontroversiell, lotteriet har under hela sin tid anmälts över 100 gånger. Det är framför allt deras marknadsföring som har blivit föremål för granskning, mer om den hittar du i en artikel i Aftonbladet..Också SVD har granskat lotteriet, här hittar du en artikel från tidningen. Före detta anställda har vittnat om en ledning som har tystat dem från uttalanden och avslöjanden om deras metoder. Mer om kritiken i en artikel i Aftonbladet. I en tidigare artikel har tidningen också avslöjat att företaget bakom lotteriet har slussat stora pengar till huvudägarna i Holland och att dessa har skott sig ordentligt. Bakgrunden är ju att lotteriet skryter med att merparten av överskottet går till forskning, men sanningen kan vara en helt annan som följande artikel i Aftonbladet om detta visar.

Osunda företag är osunda företag, även om man har Margot med sig Foto: Resumé

För Margot Wallströms del handlar hela frågan om trovärdighet. Man kan aldrig kalla sig tillförlitlig så länge man inte lägger alla kort på bordet. Gör man dessutom som Wallström när man döljer delar av historien och försöker att släta över det hela när man i efterhand får frågor om detta, kan intrycket bli att man har något att dölja. Kopplingen till just Postkodlotteriet är som redovisat dessutom dubbelt känsligt, det är inget företag med helt rent mjöl i påsen vi pratar om. Till saken hör att hon inte är den enda politikern som har haft ett osunt förhållande till lotteriet. Förra statsministern Fredrik Reinfeldt hade också en del att redovisa där vilket naturligtvis inte förtar Margots skuld. Sanningen är fortfarande att hon har den hel del att att ställas till svars för. Borde hon t ex inte KU-anmälas av någon i riksdagen? Ett förtida och förhastat beslut, eventuella inblandningar i vad grannländerna ser som sin inre angelägenhet och till sist oseriösa extraknäck som väcker frågeställningar är ändå en rätt diger lista.

Skumraskaffärer och politik hör inte ihop – redovisa tack Foto: Insidecroydon

Löjesguiden vill med artikeln nominera Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the year”. Motiveringen lyder: ”Du nomineras för alla de frågor om både motiv och metod som väcks av den senaste tidens aktiviteter. Också de saker du inte redovisar är ett problem och är också de en anledning till nomineringen. Anledningen till nomineringen går också att finna i det faktumet att ditt hanterande av Palestina-frågan gentemot Finland, Danmark och Norge väcker frågor som om inte både du och statsministern har överträtt era befogenheter. Klyftan mellan våra respektive länder kan ha ökat eftersom ert hanterande har ökat behovet hos dessa länder att markera både mot Sverige och förklara inställningen för de berörda parterna i konflikten. Ni kan därmed ha orsakat en ökad klyfta mellan de nordiska länderna. Ett rätt svårslaget rekord inom utrikespolitken om detta skulle visa sig vara sant.”