Vi är nog för naiva för detta

De flesta av oss ryggar nog tillbaka lite om jag nämner ordet ”barnäktenskap”, de flesta av oss säger nog också att detta är något avskyvärt. Ändå så är frågan just nu en het potatis då flera ensamkommande barn kan uppvisa dokument på att de är gifta med varandra. I några fall har de sociala myndigheterna som har ansvarat för barnen låtit dem leva som ett gift par (SVD). Bloggen Fnordspotting har också tagit upp ämnet på ett suveränt sätt.

BarnäktenskapBarnäktenskap är inget vare sig vi eller andra Europeiska länder accepterar. Ändå är det i acceptans det slutar med benägen hjälp av svensk lagstiftning. Foto: ”Marriage of H.H Sri Krishnaraja Wadiyar IV and Rana Prathap Kumari of Kathiawar” by Raja Ravi Varma – Raja Ravi Varma, Painter of Colonial India by Rupika Chawla. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Problemet går dock mycket mer på djupet än det politiska, för nu har också frågan uppmärksammats inom det juridiska. Det är också då de verkliga problemen börjar. Carolina Saf – doktorand i internationell privaträtt vid Stockholms Universitet – menar i följande artikel i Dagens Juridik att Sverige inte kan förbjuda detta och inte heller tvinga dem att leva åtskilda.

Dags för ombyte i politiken med andra ord. Bakgrunden är nämligen att vi har en lagstiftning, den finns i artikeln, som säger att om ett land godkänner en äktenskapsform så gäller den också här. Här kan alltså alla politiker och debattörer skrika sig hesa, i slutänden har vi redan godkänt det hela. I varje fall om Carolina Saf har rätt, vilket finns lite eller inget som motsäger.

Vi kan alltså inte underkänna ett annat lands lagstiftning utan måste respektera den hur dum den än är. Man skulle kunna sammanfatta det som om att vi genom lagstiftning har godkänt det vi inte tycker om. Allt som krävs är att andra länder anser att det är okej att legalisera barnäktenskap så gör vi det också fast indirekt. Vilken tur då att man ”åtminstone” från myndigheters håll har underkänt de äktenskap som ingåtts med barn som ännu inte fyllt 15 år eftersom denna ålder är den som gäller för sexuellt samtycke.

Nästa steg i processen lär väl bli att vi får lov att godkänna månggifte trots att också det för de flesta av oss är något djupt avskyvärt. Allt som behövs är ju att ett land godkänner det och när vi får hit migranter från det landet har vi inte längre så mycket val än att godkänna det också här. Man kan till och med tänka sig en situation där en man åker hem för att hämta tre fruar, allt han behöver tänka på är att han behåller medborgarskapet i det gamla landet.

Jugoslaviskt PassMed rätt pass på fickan kan man resa långt för att hitta fler fruar i framtiden. Både en och två kanske kan slinka in när vi på grund av svensk lagstiftning tvingas att godta månggifte kanske. Foto: Wikimedia Commons

Diskussionens vågor går höga förstås, men bakom dessa finns ett antal politiker i regering och riksdag som har utarbetat och godkänt något så dumt som detta. Att det allt som oftast ligger en eller annan form av tvång bakom den här typen av äktenskap vägs aldrig in. Kom ihåg att om bruden skulle vägra skulle hela släkten förskjuta henne och i vissa länder lever en sådan person mycket farligt. I t ex Pakistan händer det att kvinnor som nekar giftemål (Aftonbladet;unvis.it) får batterisyra slängt i ansiktet och därmed livet förstört.

Vad har en kvinna för val i en sådan situation och inför hotet om att få syra i ansiktet? Borde inte lagen ta hänsyn till tvång och se till att ge kvinnor den vägen ut? Och det gör den faktiskt vid första anblicken. Det enda som kan upphäva följandet av lagen är nämligen om äktenskapet har ingåtts av tvång eller att bruden är under femton år. Fast återigen slår den svenska naiviteten till.

En lag är en lag enbart skrivet på ett papper. Det måste finnas någon form av möjlighet att också tillse att den följs. I vårt land är det polisen och övriga rättsvårdande myndigheter som domstolarna som har detta till uppgift. Idag är det dock så att dessa är översköljda av arbetsuppgifter (SVD) i migrationens fotspår. Så en bra fråga blir väl vem som skyddar den kvinnan från övriga släkten och deras hämnd som säger sig ha blivit bortgift mot sin vilja? Inte svensk polis, de har så mycket att göra idag att de inte hinner!

Tomt PapperLagar är som blanka papper, utan innehåll saknar de mening. Nu visar det sig att lagars innehåll stjälper det som är folks åsikter och åsidosätter välgrundade värderingar. Allt signerat de svenska partierna i riksdagen. Foto: Wikimedia Commons

Hederskulturen som detta ingår i sträcker ju sina fula tentakler långt utanför ett lands gränser och når alltså hit. Det finns flera exempel på det bl a fallet Maria som går att läsa om i uppsatsen som du hittar länken till här under, bläddra fram till kapitel 5.5.

Klicka för att komma åt FULLTEXT01.pdf

Här har ju feminister ett utmärkt område att ägna sin tid och kraft åt, men gör de det? Nä! De är mer intresserade av plakatpolitik (Sydsvenskan; unvis.it)  och andra korkade förslag bara de kan hitta på. För som vi alla vet är all jävelskap i hela världen från Europa och kommer enbart från män. Detta påstående trots att exemplen kommer från en region och att kvinnor deltar i processen, ledtråd feminister: De är vare sig Européer eller vita män!

Det är till och med så illa ställt i svensk vänster att på den här fronten motarbetar man dem som försöker att varna för vad som händer. Amina Kakabaveh skrev ju för ca ett år sedan sin suveräna debattartikel (Expressen; unvis.it) om förortens hedersförtryck, svaret kom från det egna partiet – vänsterpartiet och Rossana Dinamarca – och var som en fatwa (Aftonbladet; unvis.it) Ridå debatt alltså, om inte heter man snart Breivik i efternamn. Snacka om att vara moraliskt kaputt!

Det spelar alltså ingen roll att man försöker göra stora gester (SVD). Det slutar alltid med att någon kommer på att politikerna själva har bakbundit oss och landet med lagar och förordningar som tvingar oss att godta det otänkbara. Att de själva har klantat sig döljs av stora grandiosa gester och populistiska uttalanden (SVT; unvis.it). Alla har i stort sett en del av den kraschlandning vi nu ser, men ingen vill ta ansvar för den. Istället får vi höra att det otänkbara har blivit tänkbart och det ofattbara än mer fattbart. Godnatt Sverige!

PolarnattNu sänker sig ett kompakt mörker över landet, inte bara för att det är vinter utan också därför att debatten hela tiden visar sig innehålla bakslag som så många gånger förr har skapats av våra politiker. Det oacceptabla blir därmed acceptabelt. Foto: ”Polar-Night Longyearbyen” by Bjørn Christian Tørrissen – Own work by uploader, http://bjornfree.com/galleries.html. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag samtliga svenska riksdagspartier till priset ”Foliehatt of the Year”. Ett särskilt tack och en extra stor nominering riktas till svensk vänster. Motiveringen lyder: ”Ni kan krumbukta er, ni kan göra stora utspel men inget döljer att ni själva är en del av problemet. Ni försöker upprätthålla den gängse normen men har i själva verket skapat en situation och en lagstiftning där det onormala ges företräde och snart blir normalt. Det gör er till extra stora hycklare och därför utmärkta kandidater till priset”.

Fantasifeminsmens Flaskhalsar

I dagens SVD utgjuter Katarina Wennstam sin vrede över manliga värderingar och patriarkala strukturer (den sista känner vi igen). Under rubriken ”Varför Är Tjejens Oskuld Mer Värd Än Killens?” skriver hon om hur  män värdesätter döttrars oskuld och skyddar denna mer frenetiskt än man värnar sönernas.

Länk till artikeln här

Det är den gamla tanken om att flickor som ägnar sig åt sex är slampor, medan de pojkar som utövar samma delikata sysselsättning är ”riktiga män”. Denna tanke är lite lägligt översatt till dagens förhållande mellan fäder och döttrar. Som exempel tar hon upp den manlige bekantingen som hade dristat sig att utbrista att Wennstams dotter är så söt att pappan snart måste skaffa jägarexamen för att hålla pojkarna borta. En klumpig kommentar som i artikeln ger upphov till slutsatser om både hederskulturer och patriarkalt styrda nationer. Sverige och USA ges som exempel på smygpatriarkala statsskick och flertalet icke namngivna öppet patriarkala statsskick i olika länder omnämns. Vi anar en världsomspännande konspiration här. Officiellt skulle vi män spotta på allt vad hederskultur heter. Inofficiellt däremot har vi kvar samma unkna tankegods när vi skyddar våra döttrar och hyllar den ”rena vita oskulden”.

 Feminism
En mer rättvisande bild av hur feminister resonerar?

Men ack vad Katarina bedrog sig.  Hon glömde nog bort några faktorer som hade kunnat spela en viss roll för helhetsbilden. Jag tänker inte spekulera i om detta har skett i affekt eller om Katarina har missuppfattat vissa delar av den mänskliga naturen.
Varje förälder vet att i denna roll kan man aldrig sluta att bry sig, eller i vissa frågor oroa sig. Det är en mänsklig egenskap att bry sig om sina barn även då man borde låta bli.

Föräldrarskapet är också en ständig oro för vad som händer i barnens liv och hur detta kan inverka på dem. Att man tolkar denna oro som hederskultur är inte bara fel, det är direkt sårande för varje far som bryr sig om sin dotter i detta land. För kan Katarina förneka att en konsekvens av tonårssex kan bli tonårsgraviditeter och att detta är den värsta mardrömmen en förälder kan genomgå? Visst är ungdomar medvetna om t ex vikten av att skydda sig, men oro saknar alltid logik och är en realitet. Jag kan också tillägga för Katarina, att en tonårsgraviditet också får konsekvenser för tonåringens framtid i upp till 20 år om denna väljer att föda. Med andra ord kommer en sådan händelse att påverka alla involverade för många år framöver.

Det skulle också kunna sluta med att dottern ifråga, blir våldtagen eller utsatt för sexuellt övergrepp. En förälders värsta mardröm, ett faktum Katarina säkert känner till. Det är dessutom ett fenomen som speciellt drabbar tjejer som ”tar för sig”. I vissa kretsar uppfattas detta som ”att hon förtjänar det” och därmed är ett oförsvarligt beteende legitimerat. I varje fall i förövarnas och föräldrarnas ögon, för det är ju i själva verket föräldrarnas värderingar som har överförts till den unge förövaren. Där har du riktig hederskultur i praktiskt vardagligt arbete Katarina. Men det är ju rätt lägligt då att ha en teori att tillgå som säger att det är vare sig den unge mannens, eller hans föräldrars fel utan de vita medelålders männens. För i slutet av dagen är ju ansvaret klart i feministers ögon – allt är den redan utpekade och demoniserade fiendens fel. Till och med det som inte är deras fel, är ju deras fel. Så det är ingen idé att neka, jag har ju fel från början till slut.

 Katarina Wennstam
Artikelförfattarinnan Foto:SVD

Det andra hon väljer att förbise, är att vi har inte och har aldrig haft en hederskultur i detta land. Det är något kulturellt främmande i vår del av världen. Om hon däremot menar den inflyttade kultur som ibland återfinns i vissa grupper som en subkultur till den svenska, så bör hon nog specificera detta.

Att generalisera och slänga ur sig påståenden om en global patriarkal kultur och åberopa tyckande och tolkande som bevis på att alla män ingår i ett nätverk av tänkande, duger inte. Problemet är nämligen att tyckande och tolkande är ett högst subjektivt färgat fenomen. Du kan få flera motstridiga resultat av ett och samma fenomen beroende av vem som tittar på det. Våra olika sätt att tolka och se beror på faktorer som kulturell tillhörighet, kön, samhällsklass osv.

Det är tyvärr uppenbart att Katarina enbart har använt sig av de glasögon som i vardagligt tal kallas feminism. Ett faktum som gör hennes påståenden minst sagt haltande. Det är också om man vill sträcka sig lite längre, fördomsfullt i kubik. Inte minst är det faktumet att denna ideologi och också Katarina, vill se allt i svart eller vitt är besvärande. Tyvärr finns som alltid en hel gråskala som helt och hållet förbigås. De som faktiskt drabbas av hedersvåld och hederskultur blir därmed inte ens sedda. Anledningen är ju att hon riktar sökljuset i fel riktning. Artikeln lyckas ju tyvärr med något så sorgligt som att skifta fokus från de som ligger i farozonen, till en liten vit medelklass som lever och verkar i Katarinas omedelbara närhet dvs Södermalm. Ett sorgligt faktum som visar hur lite feminism i dagens Sverige har med verkligheten att göra.

 Moona
En högst naturlig reaktion på artikeln?

Feminism i Sverige är en salig röra. Det som borde vara en rörelse för jämställdhet, är istället en liten lobbygrupp som glömmer bort de verkliga problemen och förespråkar ojämlikhet. Allt är den vite medelålders mannens fel. Vi äter kött – ja det gör kvinnor också, vi konsumerar på ett sätt som skadar jorden – kvinnor minst lika mycket. Men kvinnors tillkortakommanden glöms lägligt bort, och kvar finns bara mäns illdåd. Det där börjar låta som Illuminati om ni frågar mig.

Nu ska vi genom Katarina Wennstams artikel alltså inte längre bry oss om döttrar utan att vi automatiskt blir den del av patriarkatet vi alltid har varit. Knappt har F! deklarerat sina intentioner, förrän det avslöjas hur lite de vet om jämställdhet. Feminist efter feminist visar i debattartikel efter debattartikel att de har ett perspektiv – den vita medelklasskvinnans gärna boende på Södermalm. Därmed har svenska feminister kvalificerat sig till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För sin envetna kamp mot både sans och förnuft där till och med traditionell vetenskap är en manlig förtryckarteknik. Också för sin förmåga att hela tiden hitta en gemensam fiende i den medelålders vite mannen, är denna rörelse en formidabel foliehattskandidat.”

Andra bloggar som skriver om feminismens irrfärder och som är mycket läsvärda är följande:
Bloggen Genusdebatten skriver om hatet från feministerna
Bloggen Toklandet skriver Miljöpartiets Åsa Romson och hennes ambivalenta syn på medelålders män
Jussi H Lundell berättar om hur feministkritik bemöts med absurda argument