Bland ormar och orättvis kritik

I förra veckan riktade ju Veronica Palm kritik (Expressen; Archive) mot stormen om Åsa Romsons ledarstil både som Miljöpartiets ledare såväl som hennes roll som Miljöminister. De senaste veckornas turbulens har ju skapat ett veritabelt drev mot Åsa Romson men också mot Gustav Fridolin och Miljöpartiet. Det enda i artikeln som gick att ta fasta på, var just att Gustav Fridolin har kommit billigt undan. Därför ska nu sökarljuset riktas mot också Fridolin och hans misslyckande.

”Gustav Fridolin är en orm” (Expressen; Archive), de hårda orden fälldes en gång av Leif GW Persson. Så småningom ångrade (Aftonbladet; Archive) han sina omdömen, men karaktärsbeskrivningen fanns fortfarande där. Så är då Gustav Fridolin en ”orm”? Nej, det är han säker inte (?), men han är däremot en ledare som har misslyckats på en rad punkter. Ormar är nämligen betydligt trevligare djur än deras rykte vill göra gällande, det kan däremot ingen miljöpartist beskyllas för att vara.

Är det en symbol för Miljöpartiet? Är det Gustav Fridolin? Nej, bara en liknelse gjord av Leif GW Persson! Vad han hade emot ormar kan man förstås undra, för att jämföra Fridolin med en orm var orättvist mot ormen Foto: CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=108701

Om vi börjar med politiken och ställningstaganden så har mp misslyckats (SVD) i minst fem frågor. Förbifart Stockholm, Brunkol, Brommas vara eller icke vara, flyktingpolitiken och försvarsfrågan med Nato-frågan som en ovälkommen het potatis är några av de frågor där Mp och språkrören har fått ge med sig. ”Samarbetsregeringen” som Stefan Löfven så stolt deklarerade, har alltså av allt fler Miljöpartister börjat ses som ”samman-brottsregeringen”. Flera mycket smärtsamma beslut, är fortfarande ett stigma för partiet.

Språkrören har helt enkelt varit dåliga på att balansera partiets frågor mot det man har fått ut. Många anser att de har fått ge men inte kunnat ta. Språkrören har också varit dåliga på att förklara varför dessa misslyckanden har skett. De har helt enkelt bara lagt locket på så fort ett nytt misslyckande har uppdagats. Snart har hela cirkusen kring språkrören uppstått då en fråga för mycket har gått åt pipsvängen och svaren om varför som vanligt uteblivit.

Sanningen är att Miljöpartiet som samarbetspartner har setts som svagt av Löfven, och han har därför valt att köra över dem. I flera frågor har detta skett med motiveringen att det inte är samhällsnyttigt. Det tydligaste tecknet på det är Brunkolsfrågan där Mp ville behålla dagbrotten, men låta bli att bryta en enda kolbit. Enorma värden för skattebetalarna skulle alltså gått förlorade. Gustav Fridolin var ju den som för Mp:s räkning målade in sig längst i hörnet när han la upp en brunkolsbit i debatt på SVT och dyrt lovade att inget skulle brytas.

Brunkol kanske inte ska brytas, definitivt inte heller politiska löften. För det hela slutade naturligtvis som man skulle kunnat förmoda. Försäljning (SVT; Archive) genom Vattenfall som ägare som ett företagsbeslut regeringen hade lite med att göra var ett faktum. Vid det här laget fanns nog också en rätt stor frustration hos Socialdemokraterna. Nästa fråga, kärnkraften, ligger som en våt filt över samarbetet och också där kommer Stefan att bli tagen i örat av främst LO och fackförbunden (Arbetet; Archive) om han inte gör något.

Partiet har alltså i flera frågor målat in sig i hörnet. Det är ju alltid lätt att villkora och därmed utlova en rad saker. Att däremot kunna fullfölja utlovade löften och omsätta dem går bra om man regerar ensam. Som däremot Miljöpartiet har fått erfara, är det mindre lätt när man har en samarbetspartner. När man som mp dessutom allt mer börjar se sam- arbetet som ett problem och motpartnern gör detsamma, är problemet uppenbart. Allt för att man villkorade politiken så att möjligheten att backa ur nära nog var noll till sist.

Partiet har gått från att vara idealistiskt parti som har kunnat slänga ur sig vilka  dumheter som helst, till att bli ett som måste ta ansvar. Dessutom har de fått upptäcka att det är en sak att tycka, men en annan att kunna genomföra. Det har alltså varit en stor skillnad för partiet mellan att driva oppositionspolitik och att nu ta ansvar för en regerings hela politik. Ansvarstagandet har ibland lyst med sin frånvaro som i kärnkraftsfrågan, men allt som oftast har det även kärvat i verklighetsförankringen som i brunkolsfrågan.

Tittar man sen på de individuella insatserna för språkrören finns det en sak som det kommer att riktas mycket och helt riktig kritik mot Gustav Fridolin för. Inte heller han har åstadkommit så mycket. Det började med det kaxiga och storvulna löftet om att skolan (Aftonbladet; Archive) skulle fixas på 100 dagar. Nu 450 dagar efter uttalandet, har lite eller inget fixats. Skolan får fortfarande underkänt (allastudier.se), men det går knappast längre att använda lärarna som syndabockar (DN Debatt; Archive).

Problemen ökar, men ingen löser dessa alltså. Inget bra recept på framgång och Fridolin har helt riktigt fått äta upp sitt kavata uttalande. Fortfarande har han mycket att bevisa, men som det tycks väldigt lite att backa upp med. Både kunskap och ledarskap tycks saknas och vore statsministern inte den ryggradslösa ledare han är, borde Fridolin ha bytts ut enbart av det skälet. Detta har inte hänt och därför är skolan ett fortsatt misslyckande som kommer att kasta en lång skugga över Fridolin, däremot inte över statsministern.

Nej det är inte Fridolin iklädd peruk i badet! Trots det finns många likheter med Jayne Mansfield. Fagra löften och lockrop med ekivoka inslag, men så lite som sen infrias. Mansfields filmer är inte vidare underhållande och det är inte Fridolins politik heller. Inte ens hans framträdanden är längre roande. Foto: Wikimedia Commons – Filmaffischen till filmen ”Promises! Promises!”

Gustav Fridolins politiska misslyckanden stannar dock inte i skolans värld. Som Utbildningsminister är han ju högsta ansvarige på sitt departement och också ansvarig för detta inför regeringen. Sakta men säkert visar det sig dock att han har misslyckats också med detta. Följande artikel (Expressen; Archive) talar om kaos på departementsnivå. I den soppan som har skapats, har flera tongivande chefer har sagt upp sig. En av dem efter ”meningsskiljaktigheter” och dessutom med nästan omedelbar verkan.

Det talas i artikeln om Fridolins brist på erfarenhet såväl som organisatoriska problem. De senare skulle ligga i att där man under Alliansen hade en ansvarig för skolfrågan – Jan Björklund (då Fp, nu L) – nu har departementet tre chefer. Aida Hadzialic är ansvarig för gymnasiefrågor och Helene Hellmark Knutsson är ansvarig för högre studier samt forskning. Gustav Fridolin är den som basar över allt och tillsammans med Hadzialic är ansvarig för gymnasiefrågor.

Här har statsministern valt att skapa en rörig organisation med en ansvarig för verksamheten som uppenbarligen inte klarar jobbet eller är mogen att ta sig an den. Skuggan borde alltså vila över statsministern som därmed har visat sig dålig på ytterligare ett område – det organisatoriska. Att statsministern inte heller har reagerat på att kaoset på departementet har eskalerat där flera personer sagt upp sig, är också det extremt anmärkningsvärt. Det övergripande ansvaret är ju trots allt (?) hans!

Ja kritiken har varit orättvis, det erkänner jag Veronica. Den har ju drabbat för få personer! Förutom Romson borde Fridolin ha hudflängts för länge sedan. När man inte ens förstår hur kränkta (Aftonbladet; Archive) kvinnor har blivit över ett fenomen som att inte hälsa i hand, borde kanske också Fridolin bytas ut. Det här helt enkelt för mycket han inte förstår eller klarar av för att det ska kunna kännas stabilt att ha som partiledare eller som minister i en regering.

Kritiken borde finnas där hela tiden och åt alla inom mp, för faktum är att hela partiet har misslyckats. Att de dessutom har två språkrör som inte klarat sin uppgift har definitivt bidragit. Men också statsministern måste ses som skyldig till det som nu händer. Han lär däremot kunna smita bakom ryggen på de två kritiserade, för honom finns ingen brist i den egna regeringen eller politiken. Foto: Wikimedia Commons

Statsministern borde fått löpa gatlopp för dålig organisation och uruselt ledarskap, men har mirakulöst nog sluppit från detta. Dålig uppstyrning och en konstant oförmåga att lyssna på varningsklockorna som också borde ha ringt i hans närvaro, kan man ha många kritiska tankar om. Att som han nära nog medvetet låta ett helt departement haverera är på gränsen till defaitistiskt. Få saker är så tydliga som att också Löfven är en osedvanligt dålig ledare!

Att Löfvens underlydande i tid och otid får fortsätta sitt dåliga arbete med det undermåliga resultat som nu föreligger på skolans område, är i bästa fall ren klumpighet. I sämsta fall är det ett tecken på att också Löfven borde stämplas för vad han är. Att kräva både Fridolins och Löfvens avgång känns som ett understatement där okvädesorden borde hagla. Dags att rösta fram en ny regering, det borde ha skett redan hösten 2014!

När man så summerar den kökkenmödding som kallas ”regeringen”, är det en bister och gråkall läsning. Främst är det krisen i Mp, men också statsministerns ovilja att förstå och oförmåga att leda som ställer till det. Dödskyssen åt Miljöpartiet kan mycket väl redan vara levererad. Hur ska man annars tolka LO-pampen Karl Petter Thorwaldssons när man analyserar budskapet i hans första maj-tal?

I förra helgen var det som bekant första maj och en av talarna var Karl Petter Thorwaldsson. I sitt tal förde han fram något som borde fått alla att flämta, LO och dess medlemmar (som om Karl Petter ens brytt sig om att fråga dessa!) gillar inte Miljöpartiet (Expressen; Archive). Detta ska utläsas som om att Karl Petter Thorwaldsson inte tycker om Mp, det är ju fackets motsvarighet till påven vi talar om. Partiets dagar i regeringen kan alltså vara räknade. Är det någon annan än miljöpartister som skulle sörja detta?

Är det LO som nu första maj har levererat dödskyssen åt mp? Man kan undra efter Karl Petter Thorwaldssons tal. Klart är i varje fall att mp kan utveckla sig till en fullt utblommad regeringskris. Foto: Av Enfo – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=26156379

Löjesguiden är tillbaka i samma gamla fåra när den nominerar regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Säger det inte allt när man läser mellan raderna? Hade ni någon självinsikt hade ni avgått innan ni tillträdde, men nu brinner säkert lågan att regera starkare än självinsikten. Det gör er till formstarka kandidater till priset.”

Också Gustav Fridolin ska få en känga i form av en kandidatur till foliehatten. Motiveringen lyder: ”Ett misslyckande är ett misslyckande och aldrig har väl detta varit mer tydligt än i ditt fall. Misslyckanden när du målat in dig i politiska hörn som det är svårare att ta sig ur, i ditt ministerutövande och i flera sakfrågor är så här långt facit. Det gör dig till en självskriven kandidat till priset.”

Nedmonteringens regering

När Löfven tillträdde kallade ju han sin ministär för ”samarbetsregeringen”, nu visar det sig att den titeln är grovt missvisade. Den borde heta ”nedmonteringens regeringen”. Ett nytt exempel såg nämligen dagens ljus under torsdagen i förra veckan då regeringen la fram sitt nya förslag om kvalitetssäkring av högskolan. Läser man förslaget förstår man att nu kommer kvalitén att minska med överljudsfart.

”Speed of Sound” (Överljudsfart) heter berg- och dalbanan som Helene Hellmark Knutsson eventuellt har åkt till dess blodet befann sig i fötterna istället för i huvudet. För ett mer anemiskt förslag än det hon åstadkommit är svårslaget. Foto: Wikimedia Commons

Idag är det andra motsvarande institutioner på andra universitet som tillsammans med Universitetskanslerämbetet (UKÄ) granskar sina kollegor och kommer med kritik mot utbildningar som inte håller måttet. Den principen infördes av Jan Björklund under Alliansens dagar. Detta är ett system som har fungerat väl då flera utbildningar har under- känts av UKÄ. En måttstock i deras arbete har varit om studenterna enligt högskoleför-ordningen har nått uppsatta kunskapsmål eller inte och där har flera universitet fastnat.

Systemet har alltså hittills fungerat och hindrat universitet från att starta kurser hur som helst utan att betänka kunskapsmålen och kvalitén på utbildningen. Men nu vill alltså regeringen ändra på detta och se till att införa ett nytt sätt att bedriva arbetet. Resultatet kan bli en snabbt fallande kvalitet på universitetsutbildningar och därmed har regeringen slutit cirkeln. För går förslaget igenom har man nedmonterat också universiteten.

Med det nya förslaget kommer institutionerna på universiteten att granskas av sig själva, dvs de kommer inte att ha någon som hindrar dem eller en högre instans som granskar dem. Förslaget har redan väckt protester (SVD; Archive) och måste också enligt  mig stoppas omedelbart. Någon kanske tycker att det inte gör så mycket om man genomdriver förslaget (?) men man måste betänka vad som kommer att hända därefter.

Att betrakta/granska sig själv har aldrig varit en bra idé. Förutom den uppenbara att man aldrig riktar kritik mot sig själv eller blir blind inför de egna bristerna, kommer också frågor om objektivitet med i bilden. Förslaget bör därför förpassas till papperskorgen Foto: ”The Toilet of Venus” av Peter Paul Rubens Wikimedia Commons

Förra gången kraschlandningen inom socialdemokraterna hade makten använde man högskolan och dess utbildningar till att dölja verklig arbetslöshet (Hufvudstadsbladet). I intervjun utfrågas Ebba Witt Brattström om hur universitetspolitik i Sverige ser ut och hennes dom är hård:

”Man ska inte använda högre utbildning för att dölja sin arbetslöshetsstatistik. Man ska inte tvinga unga människor att söka studielån och skaffa sig skulder för livet, i stället för ett hederligt jobb eller en riktigt bra utbildning. Det system vi har i Sverige nu innebär någonting mittemellan, sloppy sloppy, för alla. Det ger intryck av ett land som inte tror på sin framtid och inte satsar på sina unga.”

För det är ju det som är förlängningen, att vi kommer att få otaliga kurser som mer eller mindre är ett skämt ur en akademisk synvinkel. Några exempel: Harry Potter-kunskap och Kajakpaddling (Metro; Archive) på Linné-Universitetet i Växjö eller måltids och restaurang-kunskap på Umeå Universitet. Förutom dessa exempel kan man nämna inrättandet av en utbildning i parapsykologi (Sydsvenskan; Archive) vid Lunds Universitet. Vad sägs om tio poäng i tankeöverföring eller andeskådning?

Det lite problematiska är att de här kurserna har det i varje fall funnits en nödbroms, med regeringens förslag lär de multipliceras. Min gissning (?) är att hela upplägget har en baktanke som är än mer cynisk. Med alla nytillkomna kommer också problem som bostadsbrist och arbetslöshet. Regeringen vill säkert inte att SD ska fortsätta att växa så att göra något åt problemen har säkert hög prioritet. En sån metod kan vara den nu åter till heders komna metoden att gömma undan arbetslösheten i kurser på universiteten.

Det KAN alltså vara tricksandet och trollandet med statistiken som återigen ligger bakom förslaget. Det leder till färre öppet arbetslösa men också ett utbildningssystem som alltmer liknar ett fuskbygge av rang. Regeringen tycks alltså ha gjort det igen, misslyckats alltså. Stoppas inte detta förslaget därför att ingen vill fälla regeringen eller att det politiska spelet är viktigare än den faktiska politiken lär vi ligga illa till i framtiden. Det här förslaget lär bara fördjupa Sveriges redan dåliga statistik inom utbildningsväsendet.

Helene Hellmark Knutsson som ligger bakom förslaget som (o)ansvarig Högskoleminister saknar själv högskoleexamen vilket väl är lite talande. Vad du inte har upplevt, sett, erfarit, fått till livs och därmed förstått, är svårt att ha en åsikt om. Än mindre utforma ett förslag om. Hennes bristande kunskaper på området skjuter alltså en hel högskolevärld i sank. Det verkar inte tryggt för framtiden, den slutsatsen behöver man ingen högskoleexamen för att kunna dra.

Sverige blev ytterligare ett haveri rikare i och med förslaget. Vi kan nu stoltsera med ett utbildningssystem som ger medborgaren möjligheten att misslyckas med kunskapsmålen från förskola till högskola. Bra jobbat regeringen! Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Helene Hellmark Knutsson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Som den sanne sosse du är, vet du hur man ska manipulerar siffror och statistik. Ingen kan ju som detta parti denna paradgren. När ni nu har tagit er vatten över huvudet med massinvandring som ska mötas med jobb och bostäder gäller det att dölja misslyckandet. Vad bättre än att bland annat tillse att man gömmer undan folk från statistiken i allehanda kurser utan mening eller mål. Det gör dig till en formidabel kandidat.”

(S)lutet På En Politisk Epok

Socialdemokratin har sedan 30-talet varit den totala dominanten i svensk politik. Alltför ofta har deras ställning lett till tendenser som vi är ganska allergiska emot i det här landet. Maktfullkomligheten har funnits där, det nästan symbiotiska förhållandet till statsapparaten har kunnat ses och så vidare. Men få eller ingen har gjort något åt detta, tvärtom fortsätter vi vanemässigt att rösta på ett numer fullständigt misslyckat parti trots dessa fakta.

Den senaste regeringen har dock tillsammans med Håkan Juholt visat något nytt. Detta nya stavas i-n-k-o-m-p-e-t-e-n-s. Den senaste att få visa sig på banan i den numer så vanliga grenen i regeringen är Helene Hellmark Knutsson minister för den högre utbildningen och forskningen. På SVT:s skriver hon igår en artikel som är så djupt oroande att Sverige snarast måste få en ny regering.

När en hel rörelse kan illustreras så här ligger man risigt till vilket socialdemokratin nu visat genom Helene Hellmark Knutsson Foto: Youtube

I artikeln driver Hellmark Knutsson linjen att Sverige bara har 25% kvinnliga professorer. Något vi måste råda bot på enligt henne för det skadar jämställdhetsarbetet och leder bara till nya orättvisor som drabbar kvinnor. Man måste ju komma ihåg att alla män alltid gaddar sig samman och motarbetar kvinnor i alla sammanhang. Så också antagligen bland manliga professorer kan man ana sig till.

Man får förmoda att skälet till detta motarbetande är det tilltagande fusk som finns i universitetsvärlden. Eftersom en majoritet av de studerande är kvinnor drabbar ju detta dem extra hårt och då kan man inte ha manliga professorer. Sätter man dit fuskande kvinnliga elever kallas det ju ”kvinnohat”, gör man samma sak med manliga är det förmodligen ”rättvisa”. Mer om fusket kan man läsa om i DN.

Fusket i Sverige är utbrett och stannar inte bara i högskolans värld Foto: Aftonbladet

Att valet av akademisk bana har med livsval och fri vilja att göra förespeglas inte i en enda stavelse i artikeln. Helene är ju minister och en sådan vet naturligtvis bäst vad kvinnor behöver i sina liv. Den feministiska grundsyn hon ger prov på är ju så konstruerad i vårt land, eliten vet bäst och alla andra ska bara följa. Hon ger därmed ett litet smakprov på den marxist-leninistiska tankebana vi hittills bara har kunnat se hos miljöpartiet och vänsterpartiet. Nu har det alltså smittat av sig hos fler ministrar märkta (s) än Hellmark Knutsson.

Inte heller reflekterar ministern över lämpligheten. Det är inte alla som är intresserade av frimärken alltså samlar man inte frimärken och likadant med en akademisk karriär. En något mer bisarr vinkel av det här med frimärkssamlande kan man läsa om i SVT där folks känslor har satts i brand över Tom of Finlands bilder som nu ska bli förevigade på annat än tavlor.

Tom of Finland väckte känslor liksom Helene Hellmark Knutssons artikel gjorde.
Fotot: SVT

Är man inte med på banan med hela sitt hjärta för att man brinner för en sak eller är duktig på det, utan istället har blivit itutad av en feministisk agenda att man för jämlikhetens skull borde välja en viss bana är man per definition inte lämpad. Det är alltså en djupt feltänkt tanke att ens fundera ikring när man tror sig att lite från oben kunna styra människors beteende och livsval med politiska beslut för att underlätta sådana val. Enligt mitt sätt att se det är det något politiker bör hålla sig utanför.

Helene Hellmark Knutsson är också helt och hållet blind för den utveckling som redan pågår och som är djupt orättvis. På våra högskolor i dag är pojkar/män snart så gott som utrotningshotade. Mer om snedrekryteringen till universiteten kan man läsa om i DN. För att  göra saker och ting värre är det färre pojkar som tar sin examen än det är flickor som gör detsamma som framgår i Universitetsläraren. Fortfarande ingen reaktion från Hellmark Knutsson, det är som om hon är fullständigt blind för verkligheten att döma av artikeln. Kanske är hon i tysthet av samma åsikt som pedagogikforskaren och lektorn Mia Heikkilä som inte tycker man ska överdramatisera pojkars dåliga skolresultat i artikeln i Dagens Samhälle. Moteld mot den bilden har bloggaren Ekvalist givit.

Pojkar/män på högskolan är snart lika vanlig som den utrotningshotade Svarta Makaken. Helene Hellmark Knutsson bemöter dock problemet samma minspel som den Svarta Makaken Foto: Expressen

I artikeln går tvärtemot Hellmark Knutsson vidare i sitt resonemang. Jämställdheten i universitetsvärlden och forskningen är i hennes värld viktig för att bibehålla Sveriges konkurrenskraft och svensk samhällsutveckling. Jämställdheten är också viktig därför att den stärker högskolans ställning som samhällsbärande institution.

Till en början kan man hålla med i den där formuleringen men när man tänker efter blir det mer problematiskt. Vilken utveckling talar Hellmark Knutsson om? Den där vi med Gulag-metoder ska fösas in i ett tänkande vi inte själva ens kan påverka därför att hon och hennes gelikar redan har bestämt hur verkligheten ser ut och därför också vilka åtgärder som måste vidtas? Tack, jag avstår hellre!

Sverige ska nu stärkas för att kunna exportera men om det är Genusvetenskap och dess resultat ministern tänker på lär vi nog se ut som killen på bilden i stället Foto: Wikipedia

Vilken konkurrenskraft har svensk universitetsforskning stärkt under de sista åren av feministisk vansinnesförvaltning Hellmark Knutsson? Är det genustrumpeten vi ska använda som måttstock på denna ”framgång” som man kan läsa om på Nationella Sekretariatet För Genusforskning? Den historien är rätt obetalbar så jag tror personligen man kommer att vara extremt intresserade utomlands av våra landvinningar.

Den går i korthet ut på att trumpeten färgar toner som är djupa och mer ljusa. De ljusa representerar i musiken det kvinnliga och de djupa är förstås det manliga. I musiken kan man utläsa att de djupa tonerna inskränker och hotar de ljusa tonerna genom att ta över. I vilken annan tid än vår, hade detta lett till helt andra åtgärder än forskningsanslag. Nu lever vi dock i den tid vi gör men framför allt i det landet Sverige. Susanna Varis har på sin blogg skrivit ett utmärkt inlägg om denna kvasihändelse.

Är detta månde vår nya exportprodukt? Den beryktade Genustrumpeten kan återigen sprida det svenska namnet över världen Foto: Eget

Jag tror också att Hellmark Knutsson kommer att finna att också den patriarkala järnvägsstationen är en formidabel viktoria i den akademiska världen värdig en lansering utomlands. Också här kan Susanna Varis blogg delge helheten i denna framgångssaga i tre avsnitt. Del 1 här, del 2 och till sist här hittar du del 3. Där kan man, hen och hon samt Helene Hellmark Knutsson läsa den världsrevolutionerande historien om avhandlingen på doktorsnivå som handlar om det patriarkala förtrycket i järnvägsstationers utformning. Som sagt, en ny svensk framgångssaga för bra för att vara sann. Också Ekvalist har bloggat om detta ”intressanta” ämne.

Till sist har vi påståendet från ministern om ”att stärka högskolans ställning som samhällsbärande institution”. Hur fel har hon inte när de ovan nämnda avhandlingarna är en slags indikator på hur högre utbildningar egentligen mår. Jag menar det är ju ingen slump att feminismen har nästlat sig in också här och sett till att förstöra ytterligare akademiska prestationer med sin antivetenskapliga ansats.

Också en patriarkal analys av järnvägsstationer kan bli en formidabel succé på den internationella exportmarknaden. Lägg särskilt märke till de falloslika uppstickande detaljerna på stationens tak, det är patriarkalt förtryck i en subtil form. Helene Hellmark Knutsson tycks verkligen ha idéerna för en ny tid. Foto: Tradera

Vad sägs om en vetenskap som redan från början har bestämt sig för hur allting hänger ihop och som har bestämt sig för detta redan innan undersökandet har satt igång? Det jag talar om är naturligtvis Genusvetenskap vars falsarium är omvittnat som framgår av ovan, är för det första inte en vetenskap. Det är en ideologi som är baserad på feminism och marxism. Om den beskrivningen kan man läsa om på Nationella Sekretariatet För Genusforskning igen. Svenska Wikipedia kan också bistå med en intressant artikel i ämnet.

Man kan också i det sammanhanget fråga sig om Helene Hellmark Knutsson har läst följande rapport från skolverket eller rent av medvetet eller omedvetet mörkar den (?). En av skribenterna – Moira von Wright – menar att Genusvetenskap ska överordnas de andra vetenskaperna för att anpassa dessa till ett genusperspektiv. Tanken är att andra ämnen som fysik ska anpassas till de nya tongångarna där fastslagna sanningar ska ifrågasättas (sidan 20).

Det spelas upp till nya tongångar från Genusvetarna när de vill bli vetenskapernas vetenskap med rätten att tillrättalägga alla andra. Fotot föreställer jazzlegenden Dizzie Gillespie Foto: Wikipedia

Vad säger ministern om de tendenser som finns inom det genusindustriella komplexet där tanken på politiska kommissarier har väckts i nya utformningar och med nya namn för att inte väcka alltför hemska associationer? Vad säger hon om den åsiktslikriktning som pågår? Är dessa också värda att exportera? Mer om detta kan man läsa om på Tanja Bergkvists blogg.

Nej, sanningen är nog att det är inte så bra ställt på våra högskolor och det har bland annat Genusteoretikerna sett till. Tyvärr är det också en rad politiska beslut som hennes egna parti har tagit. Ett av dessa var att som från och med nittiotalet och framåt se till att dölja de usla arbetslöshetssiffrorna genom att gömma undan dessa personer i utbildning. Samtidigt såg man till att koppla institutionernas inkomster/anslag till antalet elever man examinerade. På det sättet fick man massutbildning som såg bra ut men som bara ledde till ny arbetslöshet. Mer om det fenomenet i studenttidningen Lundagard. I GT:s ledare kan man också läsa om problemet.

Massarbetslöshet och vetskapen om sin egna misslyckade jobbpolitik är sossarnas värsta mardröm. På 90-talet och än idag var det viktigare att gömma undan detta i utbildnings-insatser Foto: Wikipedia

Vem anställer till exempel en person som har läst ett x antal poäng parapsykologi? här kan man läsa om den utbildningen från Lunds Universitets hemsida. Systemet med utexaminerade har helt enkelt lett till att alla tävlar om anslagen genom att skapa vilka kurser som helst, bara det leder till mer anslag. Mer anslag ger ju i förlängningen mer möjlighet till forskning och tjänster på institutionen vilket ju är bra för alla utom de som läser kvasikunskapskurser då förstås.

I Sverige finns en tradition av att tillsätta utredningar som efter eoner av tid och pengar kommer fram till att man nog måste tillsätta en expertgrupp för att kunna bena upp problematiken. Också Helene Hellmark Knutsson faller till föga inför denna ärevördiga tradition. De flesta i den expertgrupp som tillsatts väcker ingen större uppmärksamhet men ett namn sticker ut. Seher Yilmaz är Rättviseförmedlingens ordförande och expert åt regeringen i olika vinklingar på jämlikhet.

Rättviseförmedlingen har aldrig haft riktig rättvisa för ögonen. 2013 Använde man skattepengar för att dela ut pengar till priset ”Rättvisepriset” till Kawa Zolfagary som bland annat hade skapat bilden ovan och fler i facebook-gruppen ”Vita Kränkta Män”. Per Ström som var måltavlan kastade in handduken i debatten Foto: SVT Debatt

Fast nåja, så särskilt jämlik har ju inte hennes förening visat sig för tilldelar man sitt pris Rättvisepriset till Kawa Zolfagary som är något av det mest orättvisa som har drabbat det här landet är man illa ute. Mer om den saken i ett eget tidigare inlägg. Seher själv har dessutom blivit något av en historieförfalskare. Innan regeringen kontaktade Rättviseförmedlingen skrev hon artiklar som var djupt kränkande, när regeringen tog kontakt med dem ändrades helt plötsligt rubrikerna för att tillrättalägga och sudda bort hatet och missaktningen.

WTF Toklandet har skrivit om städningen där rubriken gick från ”Män ger mig kväljningar” till ”Ojämställdhet får mig att må dåligt”. Försöker man följa länken från hans artikel märkt ”Män ger mig kväljningar” har Nyheter24 städat bort artikeln också. Snyggt arbete i äkta Sovjetstil där Nyheter24! Också bloggen Fnordspotting har skrivit om händelsen. Seher Yilmaz är med andra ord en person med ”ett bagage”, något som hade varit otänkbart i sådana sammanhang som en expertgrupp för säg åtta till tio år sedan. Ingen kan komma och säga att tiderna inte förändras i varje fall, om det är till det bättre vet i fan.

Bob Dylan skrev ”The Times They Are A Changing” men ingen vet om det blev så till det bättre Foto: Wikipedia

Låt oss sammanfatta det hela. Sanningen som Helene Hellmark Knutsson aldrig kommer fram till i sin artikel, är att vad vi har att göra med här är ett parti som nu sjunger på sista versen. De har helt enkelt inte fler idéer och de få de har är inte anpassade för vår tid och kan därmed inte möta dagens problem. Hennes artikel andas gammal mossig sossepolitik med uppsminkning i form av genus och jämlikhet. Vad hon borde ha lärt sig är att också ett uppsminkat lik är ett lik.

Det är samma gamla ovanifrån kommande lösningar. Att hon kryddar hela denna anrättning med samma radikalfeministiska tankebanor som F! är inte så lite skrämmande. Det enda som skiljer henne och Gudrun tycks vara sättet att formulera sina tankar. Hon undviker att använda ord som ”patriarkatet” och ”maktstruktur” men säger det liksom så där i det tysta. Annars är det samma mögliga tankegods och förnekande av verkligheten vi ser. Det verkar inte så bra för framtiden tycker jag. Adjö socialdemokratin, det är slut nu! Ni borde nog ha avgått redan i september förra året.

Likt guds hand kommer nu sossarnas nya dekret ner till människoskaran och vi dödliga ska bara lyda. Det mest stötande är dock att Helene Hellmark Knutsson nu använder sig av Rättviseförmedlingen och ignorerar eller förstår inte de verkliga problemen.
Foto: Wikipedia

Löjesguiden tänkte med dagens artikel nominera Socialdemokratin som rörelse till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En ny tid med nya utmaningar och nya problem kräver nya tankar och åtgärder. Ni presenterar med människor som Helene Hellmark Knutsson med tydlighet gamla idéer för en ny tid. Det gör inte er längre trovärdiga vilket artikeln med övertydlighet skvallrade om. Det är inte heller så att ni nu för tiden kan presentera någon större kompetens bakom de gamla tankarna. Också det livligt exemplifierat av Hellmark Knutsson i hennes artikel. Sverige behövde en ny regering i september 2014, landet behöver fortfarande en ny regering.”