Demokratins Potemkinkulisser

”I Sverige har vi yttrandefrihet, vi har haft det i 250 år och i år firar vi dess tillblivelse”. Så brukar det heta i den officiella bilden av oss och den vårdar vi ömt, men stämmer den med verkligheten? Naturligtvis inte alls! För i Sverige 2016 mår just yttrandefriheten sämre än på länge och den bilden vi vill förmedla, är just bara en bild. Sanningen ser betydligt mer rå ut och den är inte alltid så vacker som man vill framställa från officiellt håll. Ett exempel på det är fallet Marcus Birro.

Hela historien började med hans krönika (Expressen; Archive) där han beskrev gatutiggeriet och hur lite han litade på nöden hos dessa människor. Det där är förstås inget man får säga i Sverige så ramaskriet blev högt, mycket högt. Han sa ju en del andra sanningar (Dagen; Archive) men ska man göra det gäller det att ha rätt åsikt, annars kan ramaskriet bli än högre. Ja, det kan bli så högt att man landar (Inzoomat; Archive) i något som mest liknar en extrem variant av Se & Hör med sitt kikande i andras nyckelhål.

Den enda avsikten med sådana artiklar är ju att förnedra, förringa och se till att smeta ner en misshaglig person, allt under täckmanteln av ”genuina nyheter”. Straffet för att säga saker som inte faller i god jord är hård. Så mycket för yttrandefriheten  alltså. Men det fyller uppenbarligen sin funktion, studier visar nämligen att den här typen av smutskastning ibland uppnår sitt syfte. Folk tystnar och så gör debatten. Att publikationer som ”Inzoomat” dessutom tjänar pengar på sitt snaskande är ju bonusen som får alla att göra vågen.

De enda som hoppar av glädje i dagens situation är antidemokraterna, svensk vänster och de snaskiga publikationerna som så gärna gräver i folks liv för att hitta munsbitarna. De som däremot värnar om demokratin har hittills fått se sig akterseglade. Låt oss ändra på den situationen nu! Foto: By torbakhopper – happy the way it is, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=47726378

Men det kan gå ännu sämre än att man får sitt vandel söndertrasat, metoderna att slita sönder en persons trovärdighet är ju som bekant flera. I Marcus Birros fall innebar nästa steg det ekonomiska dråpslaget. Efter sitt gatlopp har Birro två uppdragsgivare kvar till sitt bolag som han som ensam ägare arbetar genom. De förser honom med uppdrag att skriva och föreläsa, förr var de fler men i skandalens spår har de andra dragit sig ur. Det har alltså blivit betydligt magrare och inkomsterna har inte helt sinat men är lägre.

I förra veckan bestämde de två sig för att sätta hårt mot hårt. Genom att hota honom med sparken såg de till att han tvangs hoppa av en föreläsning (SMP; Archive) i Växjö. De såg helt enkelt hans deltagande som oönskat. Det är alltså så man dödar det fria ordet i landet. Har du fel åsikt eller fel ställningstagande så  måste du antingen som jag arbeta under pseudonym, eller så får du inga intäkter eller inkomster som Birro. Blir du riktigt hatad kan du också se fram emot ett härligt litet karaktärsmord i någon snaskig publikation.

Yttrandefriheten mår alltså inte så bra som man vill påskina. Ivar Arpis skarpa penna har fångat detta faktum när toleransen (SVD; Archive) ställs i centrum i hans ledare. Han precis som jag, konstaterar att toleransen i landet är minimal och att den slår mot just yttrandefriheten. Han konstaterar också precis som jag, att denna intolerans så gott som alltid kommer från vänster. Till sist drar han återigen precis som jag slutsatsen att det alltid är högeridéer som man riktar in sig på.

Högeråsikter får man inte ha i Sverige, det har vänsterdebattörerna bestämt. Ändå har cirka hälften av befolkningen sådana tankar så de måste vara fascister allihop. Bunta ihop dom och skjut ihjäl dom, eller ännu bättre jämför med nazister som i Arpis (Nöjesguiden; Archive) fall. Slutsatsen kan bara bli en, Arpi träffar mitt i prick i sin skarpa artikel och den sanningen tål att läsas igen och igen. Men säger man den får man vara beredd att betala priset.

Vill du ha varan måste du vara beredd att betala priset för den. Frihetens pris kan ibland vara högt som Marcus Birro har visat, men betalar man det inte kan man inte heller åtnjuta sånt som yttrandefrihet. Då tar helt andra mörkare krafter över. Foto: Av Ralf Roletschek – Egen avfotografering, FAL, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=19257212

För att komma dragandes med något så mossigt som ”yttrandefrihet” eller ”den fria tanken” är ju typiska borgerliga begrepp för att håll massan i schack. Med andra ord, göm dig inte bakom fina ord som enbart syftar till att ge dig fördelar du inte ska ha. Tanken svindlar inför all denna idioti som produceras. Naturligtvis är tanken fri, så också rätten att yttra den. Självklart kan vi tycka, men mina exempel visar något annat att något mycket mer otäckt pågår. Detta parallellt med att vi fixar jippon som ska upprätthålla självbilden.

Sanningen är att i Sverige 2016 värdesätter det offentliga olika åsikter olika mycket. Sant är också att har man ”fel åsikt” kan man råka riktigt illa ut. Faktiskt så illa att vi också till inskränkningar i yttrandefriheten, måste lägga till yrkesförbud (DT; Archive) för att kunna beskriva situationen. Det är alltså en illusion att tro att vi har full rätt att säga, tycka eller tänka vad vi vill. Allt medan vi fortfarande firar yttrandefrihetens lov.

För att lägga till nästa bit i pusslet, måste svensk vänster också börja ge sig på de som de ser som sina politiska rivaler. Politiska partier som inte ser verkligheten eller lösningarna som dom måste tillintetgöras. Partier som Sd hamnar naturligtvis snart i hårkorset. I den media som så villigt hjälper till, heter det att de är fascister (DN; Archive). För att backa upp tesen hämtar man in ”experter” (Metro; Archive) som ska skänka teorierna den trovärdighet de annars saknar. Allt för att krossa motståndet.

Jag skulle själv aldrig rösta på Sd, det finns helt enkelt en rad frågor där jag håller med så lite i deras syn att jag hellre söker mina sympatier på annat håll. Men deras rätt att verka, tänka och säga det de vill säga går inte att ifrågasätta om man vill kalla sig en demokrati eller ett land med yttrandefrihet. Den är till och med inskriven i grundlag av ett skäl så enkelt som att åsikter är okränkbara även om man inte håller med i sak. Att kränka andras rätt till denna frihet, är att agera odemokratiskt. Det är där svensk vänster går fel.

Svensk vänster har gått helt fel. De ser fiender i allt som inte överensstämmer med deras bild när i själva verket pluralism förutsätter olika åsikter och synsätt. Därmed håller de långsamt att förvandlas till antidemokrater, också Socialdemokraterna.
Foto: Wikimedia Commons

Inte ett enda parti, inte ens Socialdemokraterna, går fria från den anklagelseakt som man en dag måste ställa samman över svensk vänster. Tyvärr har ju också det ”demokratiska” partiet hänfallit åt samma typ av retorik genom att ett tag upphöja Henrik Arnstad till ”expert” där han kom fram med samma slutsatser som han alltid gör. Alla som inte tänker som svensk vänster är fascister (Sydsvenskan; Archive).

Att de gjorde sig till lika stort åtlöje som Arnstad som bara tycks kunna ett ord, var en bieffekt man fick äta upp. Snart förde man istället samma politik som de fascister man tidigare hade talat om. Den enda skillnaden var att Sd fortfarande var fascister, det är däremot inte S även om de för detta partis invandringspolitik.

Yttrandefriheten mår alltså inte helt bra, dags att återupprätta denna. Vilket år kunde vara bättre än i år för det? Vill man vara trovärdig när man talar om denna frihet är det väl nu den ska återupprättas och stärkas. Att i samma andetag se till att få en debatt värd namnet kring problemet svensk vänster är grädden på moset som en dag måste komma. Att som dom oinskränkt få lov att bete sig nära nog oanständigt i debatten som i exemplet Nöjesguiden i länken ovan, är ett sjukdomstecken som måste tas på allvar.

”Pluralism” är inte ett ord som ska beskriva Eldkvarns Plura Jonssons samlade tankar. Det är istället ett  ord som betyder politisk mångfald och som förpliktigar för den stat som vill kalla sig demokratisk. Självklart har Sd, trots att jag inte håller med dem, rätten att tala om sina frågor och uttrycka en åsikt. Glasklart har alla den rätten, gillar man inte det man hör är allt man behöver göra att stänga av och gå därifrån. Att däremot göra sitt allt för att inskränka allas rätt, är att agera för demokratins nedmontering i Sverige.

Reagerar inte fler är det inte uteslutet att sådant som idag tas för självklart, inte är det i framtiden. Yttrandefrihet kan snabbt rivas ned med alla möjliga argument som ”näthat”. Allt för att se till att de som opponerar sig tystas Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag den samlade svenska vänstern, allt från Socialdemokraterna till KPML(R), till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att kalla er demokrater är en skymf mot allt vad demokrati står för. Att med de exemplifierade metoderna söka en situation där man kan slå mot alla de åsikter man inte delar är inte demokrati. Det är det som gör er till bloddopade kandidater till priset.”

Om Lars Vilks och arvsynden

Arvsynden, att vi kollektivt är skyldiga för vad andra gör/ställer till med, är ett centralt begrepp i religioner framför allt kristendomen. Det var ju den tanken som gjorde det möjligt att se sentida ättlingar till medeltidens judar som skyldiga för sina förfäders tilltag att spika upp Jesus på korset bl a. En grotesk tanke om du frågar mig och den har lett till mycken och onödigt lidande.

Arvsynden är den religiösa föreställningen att skuld kan gå i arv. Den startade då Adam och Eva fördrevs från paradiset och har sen ärvts av människan för hennes synders skull. Nu har det blivit dags för Lars Vilks att få smaka samma medicin i den journalistiska versionen Foto: Av © Hubertl / Wikimedia Commons /, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=43001785

Samma princip tycks nu ha anammats av enskilda journalister som Åsa Lindeborg. I följande debattartikel (SVT; Archive) skriver journalisten Arash Mokhtari om det möte med grävande journalister som hölls i Göteborg med Lars Vilks som gästtalare. Åsa Lindeborg har visserligen försvarat (Aftonbladet; Archive) yttrandefriheten och framför allt Vilks rätt att få rita Mohammed som rondellhund.

Det här är ett faktum Arash Mokhtari inte tycks vara helt nöjd med. Faktum är dock att Åsa Lindeborg ger båda sidorna på tafsen och försvarar i samma andetag yttrandefriheten. Ett rätt berömvärt steg trots allt hon annars har sagt. Hennes hyllningstext (Aftonbladet; Archive) av Röda Arméns ”förtjänster” under andra världskriget är en av de mer smaklösa.

Arash vill å sin sida däremot som alltid att man ska ta ställning, också Åsa Lindeborg. Det finns bara för eller emot, inget mitt emellan. Det finns tycks också enligt hans synsätt, alltid finnas ett islamofobiskt motiv. Kritik tycks vara utesluten, och allt landar i en enda slutsats. Det märks på raderna när Arash menar att Vilks har litet stöd bland svenska journalister, återigen antagligen för att förringa hans ställning och därmed kunna kritisera den som kritiserar.

Det här måste dock ställas i ett annat ljus. Att alltid se kritik av religion i nyanserna svart eller vitt gynnar inte debatten, det är väl det som är meningen. Svenska journalisters starka sida är nämligen inte att försvara yttrandefrihet. Det kan verka paradoxalt men tyvärr är svenska journalister förvånansvärt ofta talespersoner för minskad (DN; Archive) yttrandefrihet, inte ökad. Bara det drabbar andra än media så är man ytterst nöjd. Drabbar det dessutom högerkrafter är man så nöjd så att man ser ut som slaktarens katt.

Man glömmer samtidigt lägligt bort att det största hotet mot demokrati i Sverige kommer från vänster och från radikaliserad islamism. Interpols rapport från 2014 talar sitt tydliga språk, sedan dess har trenden blivit än mer tydlig för att inte säga övertydlig. Numer döljer inte ens islamisterna sina intentioner utan opererar (SVT; Archive) tämligen ostört. Det svenska samhället och journalisterna ser dock fortfarande bara hoten från höger som om man likt Henrik Arnstad (Metro; Archive) bara hade en enda förklaring på allt.

En duktig journalist tycks se problemet komma från ett enda håll. Att det kommer från den andra riktningen tycks inte bekymra, den är ju god. Att delar av detta hot skär halsen av folk och vill kväva demokratiska friheter som yttrandefrihet är smällar man kan ta Foto: By Bundesarchiv, Bild 102-08300 / CC-BY-SA 3.0, CC BY-SA 3.0 de, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5414192

Arash Mokhtari bryr sig till och med sig så lite om yttrandefrihet att han hellre ser till faran för den enskilde journalisten med en måltavla som Vilks närvarande:

”Redan innan samtalet kom i gång nämnde Janne Josefsson, som tillsammans med Belinda Olsson modererade det, att flera journalister kommit fram till honom och frågat varför föreningen bjudit in Lars Vilks och satt utsatt 700 journalisters liv för fara.”

Det fria ordet är inget man ska ta för givet, det kan försvinna fortare än vi anar om vi inte ser upp. Varje dag måste för varje demokrat vara en kamp för att just försvara det fria ordet. Delar av redaktionen på Charlie Hebdo fick till och med betala med sina liv, men hellre det än att leva under klacken på någon med mycket grumliga värderingar…..eller? För det låter ju onekligen inte som om Arash Mokhtari är beredd att kämpa nämnvärt vilket ett sånt citat antyder rätt klart.

Men det är som vanligt nu de verkliga problemen börjar. Jag berömde Åsa Lindeborg tidigare i texten, det tar jag härmed tillbaka. För det är nu det där med arvsynden kommer in i bilden. I den bilden används den dessutom som ett sätt att smeta ner en annan människa för en ”avvikande åsikt” som är så förbjudet i vårt land, i synnerhet om det handlar om antingen invandring eller om kritik av islam. Det som började så bra spårade snart ur:

”Under samtalet försökte Åsa Linderborg, Belinda Olsson och Janne Josefsson gång på gång få Lars Vilks att svara på raka enkla journalistiska frågor: Varför tar han inte avstånd från föregående talare som liknat muslimer vid råttor? Varför gör han inte konst om andra religioner? Varför avslutar han inte sitt konstverk om Muhammed som rondellhund?”

Låt oss konstatera att varje människa har ett ansvar för sina egna handlingar och sina egna ord. Detta gäller i synnerhet om orden eller handlingarna syftar till att kränka, förringa eller på annat sätt missakta. Det finns dessutom lagstiftning som ska se till att just detta inte inträffar och vi får förutsätta att dessa har följts. Men ett ansvar för vad andra säger? Ett sånt påstående är bortanför problematiskt för att inte säga direkt kränkande!

Att tvingas ta avstånd från andras påstående är en härskarteknik. Gör man det har man underkastat sig och förlorat, gör man det inte är man förlorad på moraliska grunder. Typiskt att det är journalister som värnar om ”det fria ordet” så fort det gäller dem själva, men har förtvivlat svårt att tillerkänna andra samma rätt Foto: ”Kernstok Agitating in the Factory Cantine” Wikimedia Commons

Det är ju som att fråga sig varför inte fler tyskar tog avstånd från Hitler. Svaret är enkelt, de slutade på en köttkrok om de gjorde motstånd eller kritiserade! Jag hoppas verkligen inte att Vilks kommer att sluta på en köttkrok, men nog finns det gott om verbala sådana i olika sammanhang. I synnerhet när den journalistiska logiken jobbar för högvarv. För att ytterligare se till att döda hela debatten fyller Lindeborg i med en sista fatwa:

””Hör du att du mumlar”, säger Åsa Linderborg till Lars Vilks när han svarar på frågor. ”Du vill ha yttrandefrihet men påstår ingenting”, fortsätter hon.”

Det här luktar härskarteknik lång väg. Man ställer två motsatser mot varandra, påstår att personen x vill uppnå det ena positiva men agerar som om denna egentligen ville uppnå det andra. Osäkerheten och därmed blottan blir total om en person inte är tillräckligt van vid att tackla den situationen vilket är precis det man vill uppnå. Men Arash Mokhtari vilar inte heller på några lagrar när han drämmer i med sin slutsats av Vilks framförande:

”För somliga i rummet verkar ett försvar av Lars Vilks yttrandefrihet lämna en bitter eftersmak i munnen när han själv inte tar avstånd från främlingsfientliga uttryck.”

Det Vilks sysslar med är religionskritik och framför allt en mot Islam. Jag har själv varit och sett ett föredrag av honom där han intressant nog gjorde följande påstående. Hans rondellhund föreställde från början inte Mohammed utan en allmängiltig arabisk person som rondellhund. Kom ihåg att få bilder finns på profeten därför att det finns ett förbud/motvilja inom Islam att porträttera honom.

Journalistisk sanning II: En journalist bryr sig mer om sin och sin yrkesgrupps säkerhet, än andras. Särskilt om de har skitit i det orena blå skåpet och har spelat på den yttrandefri-hetliga harpan bara de förfogar över och bestämmer tonarten på. Kom inte med kritik, det är i vissa fall detsamma som både islamofobi (konstigt ord!) och främlingsfientlighet. Foto: Wikimedia Commons

Reaktionerna var det Vilks sökte och fick. Snart hade hans teckning spritts och någon hade kopplat denna till Mohammed. Frågan var därmed väckt, hur kunde personer med en uppenbar tro koppla bilden till Mohammed om det rådde ett förbud att avbilda honom? Frågan i sig och diskussionen som följde efter, eller rättare sagt skulle följa efter, var egentligen själva konstverket. Bilden blev därmed en protest mot förljugenhet och hyckleri som finns inom religioner.

Att som Mokhtari likställa en kritik mot Islam med ”främlingsfientlighet” är bara ytterligare en dimension i den både infekterade och bisarra debatt som har förts sedan teckningen publicerades. Det olustiga är att denna kritik alltid ska märkas som ”islamofobisk”. Nej, kritik är inte detsamma som främlingsfientlighet. Att blanda ihop de två är djupt ohederligt. För övrigt är kritik inte heller ”fobiskt”, ordet är fel använt då det ju betyder ”stark känsla av obehag eller äckel som återkommande personen som utsätts ställs inför”.

Sanningen om den här artikeln är som alltid att den nog säger mer om svenska journalister, än den säger ett skvatt om Lars Vilks. I den har vi ju en provkarta på allt det som är fel och det som har gått åt fanders. Lars Vilks tankar om ett konstverk som en installation för att visa på vår verklighet som en enda stor teater har i varje fall besannats.

I artikeln har vi ju fått ett stycke klassisk svensk teater i en uppsättning vi sent ska glömma. Synd bara att det inte var en komedi utan en tragedi av det mest nattsvarta snittet. Är kanske rent av Lars Norén den som har skrivit manus till denna svenska tragedi? Svenska journalister är värda ett Grekiskt ödesdrama eller en tragedi av Shakespeare, det kan ju rent av sluta med att hela kungariket går under och vår stolte ledare sticker ut ögonen i förtvivlan över sina misstag och feltolkningar.

En narr och en före detta härskare som har mist förståndet ensamma irrande på en hed i en storm är en bra sinnebild över svensk journalistik. Det är ju just så den fungerar, den irrar i ett landskap med en dåres envishet och som enda vägvisare har man en narr. Slut, ridå och grand finale Foto: By William Dyce – BBC Your Paintings, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=498271

Löjesguiden nominerar idag svenska journalister till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Drama, tragedi, kanske en smula komedi och till sist allt dramatiserat och iscensatt enbart för att avslöja en persons så kallade illvilliga agenda. Det kallas visst kritik men tolkas genast av våra vakthundar som hat och hot och som sådana måste de både reagera och agera. Det gör er till fullvärdiga kandidater med råge till priset.”

De har fått nog men det gör inget för det har jag också

De säger att de har fått nog och tänk, för en gångs skull håller jag med. För jag har också fått nog, men inte av samma skäl som dom. Jag har nämligen fått nog av dom, inte av vad dom försöker vända sig emot. För de 47 svenska artisterna och politikerna som i ett upprop (Aftonbladet; Archive) hade fått nog, hade i själva verket fått nog av de migrations- snåla vindar som nu blåser över landet. Själv har jag nog mer fått nog av dom och deras inställning.

Förutom de uppenbara känslomässiga strängarna man i vanlig ordning spelar på till dess inget öga längre är torrt. Här ska det spelas på alla nervtrådar man kan hitta och snart sitter väl alla godhetsapostlar och snyftar ikapp med texten. Trots dessa fina intentioner som att döda ett land inifrån, finns här ingen ansats till en nykter inställning i frågan. De 47 kör på som om inget hade hänt och som om inget de säger kommer att få några som helst konsekvenser.

Tänk om de hade inlett med en vettig analys t ex. USA och Ryssland utkämpar just nu ett kallt krig som är med djupfruset än på länge. Som ett direkt resultat har Syrien dragits in som en bricka i ett spel. Situationen har förvärrats än mer av att länder som Turkiet och Saudiarabien gör anspråk på att bli regionala stormakter och man har därför i hemlighet hjälpt en massmördarsekt som IS. Allt detta för att destabilisera regionen och därmed kunna gripa tag i situationen själva.

Ett klot som far in i käglorna är allt som behövs för att fälla alla om den är tillräckligt välriktad. Likadant med samhällen där allt faller om ett ”välment” bowlingklot skickas in. Konsekvenserna kan bli både stora och ödesdigra men sånt bekymrar förstås inte fanatiker Foto: Wikimedia Commons

Hade man gjort denna delvis mer komplexa situationen tjänsten att göra en analys, hade man också kommit fram till andra slutsatser. Sverige kan inte ensamt ta på sig ansvaret för flyktingarna. Ryssland, USA, Saudiarabien och Turkiet bord bära ett mycket tyngre lass än idag. Många menar att Turkiet redan gör det men de är samtidigt faktiskt de som gör en dålig situation värre med flyktingar som resultat. Men ingen ansats till analys alltså, istället präglas debatten av samma ”alla ska hit”-inställningen som är så orealistisk.

FN har ju genom UNHCR, organet som administrerar flyktingkatastrofer i världen, pressat på Europa och Sverige att ta emot fler och fler, men samtidigt varit märkligt undfallande vad gäller samma krav på länder i regionen och USA och Ryssland. Hur vore det om artikelförfattarna frågade sig hur detta går ihop. För mig handlar det om att vi under inga som helst omständigheter ska ta ensamt ansvar, för FN tycks dumpandet på Europa och EU vara regel snarare än undantag.

Nästa fråga som inte heller den besvaras av artikeln är hur vi ska ha råd med allt detta. Eftersom en av de 47 är Henrik Schyffert är det säkert så att han har en ny fiffig idé (Expressen; Archive) om hur detta ska gå till. När han talar om en kostnad per innevånare på ca 500 :-, talar mer realistiska beräkningar (Metro; Archive) om åtminstone 50 Miljarder per år troligen än mer. Kan man ens diskutera med personer som har en sån inställning till debatt och fakta?

Artikeln säger inte heller något om hur man ska lösa problemen med utanförskap och det som följer av detta med radikalisering. Hur många fler som Abo Raad (Expressen; Archive) kan vårt land tåla och hur många fler ska dödshotas innan artikelförfattarna är nöjda? Det lite paradoxala är ju att om frågan kom upp skulle de flesta av debattörerna  frenetiskt försvara hbtq-personer, men troligen också personer som Abo Raad trots att delar av hans hets (Gefle Dagblad; Archive) faktiskt riktas mot just hbtq-personer(!).

Man ska aldrig dra alla över en kam men vissa imamer är inte fullt så toleranta som godhetsrörelsen kanske önskar. Ändå försvarar just denna rörelse både hbtq-personers och muslimers rätt. Hur det logiskt går ihop återstår att utröna. Foto: Wikimedia Commons

Man hade önskat att han hade varit en isolerad företeelse med en ensam imams kamp mot verkligheten men tyvärr så är inte detta fallet. Tvärtom har hans irrläror (Gefle Dagblad; Archive) spritt sig i församlingen och också i sociala media. Så frågan till de 47 blir helt enkelt om de är beredda att acceptera mindre frihet i vardagen som en indirekt konsekvens av sin egna blindhet inför verkligheten. Kanske lite tvångskonvertering eller hotet om att få både sina eller närståendes halsar avskurna kan få dem att inse (?).

Men de kommer kanske att påstå att det är enstaka exempel som inte bekräftar den större verkligheten. Jaså, jag skrattar lite sardoniskt, för uppenbarligen har de i så fall inte brytt sig om att läsa vare sig Zeliah Daglis eller Amineh Kakabavehs debattartiklar som talar om något helt annat.

Den enkla sanningen är att om man inte har smakat på utanförskapet eller har sett det, och det gör man inte från ett Södermalmsperspektiv, kan man inte heller ha en åsikt i frågan. Felet är att detta är en liten isolerad elit som inte bor eller lever det liv andra gör. Det är så att säga själv pudeln kärna i utanförskapets Sverige, viss bor där och andra här. Aldrig mötas de två och ingen förstår den andres förutsättningar, men åsikter om den andre kan man ha. Märkligt det där.

För ett jättelikt utanförskap är det enda vi hittills har lyckats att skapa. Små och stora samhällen som öar i en ocean där alla lever isolerade från det omkringliggande. Det tydligaste exemplet på det är att det svenska samhället och dess myndigheter (Expressen; Archive) inte längre kan nå in i dessa utanförskapsområden. Istället finns där en alternativ ledarstruktur som inte innefattar det svenska. Är det verkligen detta man vill se och döma folk till?

När folkgrupp ställs mot folkgrupp och polisen mitt emellan, har något i samhällets fibrer brustit. Sverige är på god väg mot detta och medicinen heter inte ”än mer invandring” utan ”aktiv integration” och ”hopp om en framtid”. Fotot är från kravallerna i Brixton 1981 och kommer från Wikimedia Commons

Det finns alltså många obesvarade frågor och också fler än de jag har ställt. Men i sin mission att förstöra landet inifrån är de 47 knappast ensamma. Miljöpartiets våndor inför den nya politiken är omvittnad (SVT; Archive), men nu börjar det också knorra inom leden för Socialdemokratin. Den 22 personer långa listan över Socialdemokrater som nu också gör ett upprop (Aftonbladet; Archive) mot samma snåla migrationspolitik, menar i Aftonbladet att Stefan Löfven nu gett upp visionerna för att istället anamma Sd:s.

Ingen dålig analys så långt, det är sant att Stefan Löfven nu har börjat föra en politik klart inspirerad av Sd och att han därmed är en fascist enligt sin (Aftonbladet; Archive) och Henrik Arnstads definition. Det enda man undrar i det sammanhanget är varför Henrik Arnstad nu inte skriver en ny krönika om Stefan Löfvens fascistiska politik (DN; Archive). Men socialdemokraterna som har undertecknat uppropet mot migrationsstoppet har precis som de 47 lika mycket tankeförmåga som trädgårdstomtar.

För bristen ligger återigen i att man resonerar känslomässigt istället för förnuftsmässigt. Ingenstans någon analys, ingen hänsyn till konsekvenserna och ingen som helst ansats att beskriva kostnaderna eller vad dessa får för konsekvenser för skattebetalarna. Återigen är det som om pengar bara uppstår ur tomma intet eller att lite svältande pensionärer (SVT; Archive) får vi väl alla räkna med.

Det är den här typen av oärlighet i debatten som gör att jag har fått nog. Nog av dem som ser både välfärd och det som gör att den fungerar som något värt att offra. Jag har fullständigt fått nog av deras nära nog frireligiösa trossatser som likt dogmerna på inkvisitionens glada dagar aldrig får ifrågasättas. Fått renons på hur illa underbyggda deras argument är när de med tårfyllda ögon talar om människors öden, men glömmer de öden de skulle kunna skapa med sina förslag.

Hur de fanatiska ska få alla bitarna på plats utan att behöva använda slägga eller rasera samhället inifrån kan nog inte ens Apollos orakel svara på. De slänger bara ur sig sina fantastisk historier utan att ens betänka konsekvenserna. Det blir lätt så när man är fanatiskt övertygad. Foto: Louis Jean Francoise Lagrenée: ”Alexander Consulting the Oracle of Apollo”; Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är rätt naturligt att zeloter aldrig övertygas om hur fel de har med det de säger. Varför har annars termen ”zeloter” blivit både klassisk men också synonym med godhetsrörelsen? Jag har inget emot godhet, inget är svart eller vitt, men jag har väldigt mycket emot konsekvenserna av deras förslag. Det gör dem till fullfjädrade kandidater till priset.

Ett slags julevangelium

Så hände det sig att det utgick ett påbud i Svearnas land från kejsare Löfven, att folk från norr till söder skulle samlas i stad och på land. Tanken var att här skulle de trilskande och de med sd sympatiserande massorna nu granskas och sen lagföras. Där skulle Peter Wolodarski avslöja alla som kunde tänkas ha röstat på SD och ståthållare Arnstad skulle så forma den ideologiska scenen. Minsta misstanke och brunt kort skulle utdelas. På den högsta toppen skulle självaste landets ledargarnityr samlas för domslut.

Ingående frågor om attityd och åsikt frågades så och snart visste de alla vilka miss- dådarna var. Från Blekingarnas land kom så en man som hade påbud om att söka sig till Sölvesborg för utfrågning. Arnstad, Wolodarski och Löfven var alla där. Men så fick Jimmie som han hette, ett nervsammanbrott och var tvungen att ta in på ett vilohem. Trots hans nöd fanns ingen plats att få, kön var cirka 6 månader lång. För trots skatt över alla breddar, hade Svearnas lyckorike inte råd med sådana excesser som vård.

Så gick en grupp med fiskemän mot kust för fångst då en Johan Hakelius i skrud och gyllene peruk uppenbarade sig. ”Var inte rädda” sade han till de förskräckta fångstmännen, ”inatt skall en ny sjukavdelning öppnas för att kunna bota Jimmie”. De trenne fångst-männen lyssnade andäktigt under stor förskräckelse.

Bilden kunde ha innehållit de fem men gör det inte än på grund av felkopplad hjärnvindling i Alliansen. Något som gör att vi fortfarande har Löfven med anhang som regering, berättelsen ska ses som en önskan om något annat inför det nya året Foto: Bruno Piglhein – Star of Bethlehem Wikipedia Commons

Johan Hakelius beordrade dem så att vända om mot Sölvesborg och väl där vägleddes de av en drive-in skylt till stadens Motell. Pilen av neon pekade så mot rum 211 där de så fann den av nöd slagne Jimmie. De sjönk alla ner på knä och skänkte så den medicin som han så väl behövde men förnekats av landets medicinska inrättningar.

De trenne fångstmännen visade sig snart vara vare sig trenne eller män. En fjärde hade gömt sig i den andres högra ficka och de var faktiskt bara en som var man av de fyra. Det var nämligen Ebba Busch-Thor, Annie Lööf, Anna Kinberg Batra och Jan Björklund som stod framför Jimmie.

Jimmies feberblanka ögon betraktade de fyra med stor misstanke men så talte de fyra med en röst. AKB sade så: ”Lugn bara lugn Jimmie-ponken, vi kommer i frid för att förtälja att ett fredens budskap är utkallat från oss alla. Se här, den medicin du så eftersökt och nu en utsträckt hand. Också vi inser nu att vill vi övervinna en tyrann, måste man stå enad”. Jimmie som knappt trodde sina öron prövade en tub revaxör men insåg snart att han hade hört alldeles rätt.

Så förenades de fem och snart flydde både Löfven, Arnstad och Wolodarski landet för att söka asyl i Damaskus. Där blev de hjärtliga vänner med representanter från både IS och Hamas. Svearna däremot levde gott och så var sagan slut……….eller var den det?

Motstridiga budskap

Hur ska ni ha det svensk vänster? Ni säger i ena stunden i ett sammanhang en sak som här nedan. Här sägs rent ut att vi ska vara trygga och så räknar man bara upp brott begångna av svenskar.

I andra stunden sägs att vi är så himla otrygga som här i Aftonbladet (unvis.it). Där berättas om feministen Joakim som under en löprunda råkade skrämma upp en ung kvinna med sin pannlampa. Efter ett samtal med kvinnan kom han till insikt om den verklighet som han påstår kvinnor lever under. Stress och rädsla för att bli både våldtagna och styckmördade, en verklighet som alltså motsäger Magnus Betnérs beskrivning.

Delar av Joakim Rosenqvists hyllade inlägg på facebook som talar det motsatta språket mot Magnus Betnérs. Här ska man vara orolig, och Joakim förstår varför. Själv förstår jag ingenting, ska vi eller ska vi inte vara oroliga? Foto: Facebook

Visserligen var ju skillnaden i de två fallen att morden på IKEA utfördes av en rasifierad person från Eritrea, mer om dådet i engelskspråkiga Daily Mail. Pannlampedådet utfördes däremot av en icke-rasifierad svensk kille drygt 20 år gammal. Hade väl bara fattats att han hade varit medelålders, då hade vi legat risigt till. En ung kille som dessutom har civilkuraget att skriva om sina insikter på Facebook får man ju inte mobba. Där går en hårfin skillnad mellan de som bekänner sina synder och vita män, de har ju ingen insikt om någonting.

I det ena fallet föll en pannlampas sken i ögonen på en mötande person vilket kan vara nog så hotfullt. I det andra fallet miste två personer livet i vad som närmast går att beskriva som en ren avrättning. Så också ur den synvinkeln är fallen helt jämförbara (obs! Ironi). Bäst då enligt all rådande logik att skylla allt på vita medelålders män som inte var involverade i något av fallen.

När man kritiserar bör man ett lära sig svenska, två lära sig att alla påhopp också får motreaktioner som ändrad tolerans gentemot minoriteten obildbara t ex Foto: Twitter

Ett annat rätt motsägelsefullt sammanträffande är följande. I Sverige talas mycket och länge om vit rasism. Vi är i princip alla rasister om man får tro debattörer som Marcus Priftis (unvis.it) i Dagens Arena. Den debatten utgår precis som han skriver från kolonialismen och på grund av den har vi en arvsskuld. Den ledde ju till slavhandel och sånt måste man känna skuld över. Frågan blir dock om den Islamska kulturen har samma skuld för sin slavhandel som varade mycket längre och var mer omfattande?

Sanningen är där att slår jag på Google efter information i den frågan så får jag knappt några träffar på svenska, på engelska däremot finns ett antal artiklar. En av dessa engelskspråkiga hittar du på Wikipedia. Antagligen beror det på att man i Sverige inte ens får tala i sådana termer, ordet ”rasist” är ju så lätt att ta till om man korsar denna osynliga linjen. Kulturrelativismens förbannelse har Fnordspotting skrivit mer om.

Inte heller får vi i det här landet tala om rasifierades rasism. Sånt är tabu, i själva verket finns den inte ens. Detta trots att den finns, eller vad sägs om följande exempel från Makthavarna som är en grupp på sociala media, bland annat Facebook, som vill ge röst åt de rasifierade. Gülsen Uz och Zahra Farag som båda är initiativtagare klev därmed rakt in i ett getingbo.

Tittar man på bilden till hemsidan hittar man också den rasistiska antirasisten Alexandra Pascalidou som meddeltagare. Här nedan kan du se och höra ett exempel på hennes förmåga. Härom dagen la de upp bilden och inlägget som du ser här under, ett inlägg som många med all rätt tolkade som rasistiskt.

Den antirasistiska rasismen har aldrig varit tydligare, vilket kommentaren också visar. Det går inte heller att hitta ett tydligare exempel på riktig rasism än det som visas och hörs här under. Lyssna och begrunda eller kanske snarare förskräcks. Foto: Twitter Sofia Johansson

Till sist det mest underliga exemplet. Vi har från barnsben lärt oss värdet av att göra rätt för oss, att delta och betala för det. Skatt har upplevts som en medborgerlig plikt som man i solidarisk anda ska ställa upp och betala, den går ju till oss alla. Att den inte längre gör det när politiker, särskilt till vänster, känner sig frestade att köpa gruppers röster med än högre bidrag är en annan fråga, men sån har bilden sett ut.

Vi har fått lära oss att skatt är till och med sexigt att betala genom Mona, mer om det uttalandet i en artikel från Wikipedia. Uttalandet är så bevingat att svensk vänster har mer eller mindre levt efter det sedan dess. Det har fått moderna uttolkare som Jason Diakité, mer känd som musikern och artisten Timbuktu. Han kritiserade ju företag för att smita från skatten och blev hyllad för uttalandet.

Det var ungefär så här man inom vänstern tillsammans med Timbuktu ville beskriva företag. Snart visade det sig att Timbuktu var en del av denna ljusskygga verksamhet
Foto: Wikimedia

Snart visade det sig att Timbuktu hade ett minst sagt grumligt samvete i frågan när Rebecca Weidmo Uvell gick igenom hans förehavanden. Det visade sig nämligen att hans olika bolag hade gjort alla de avdrag man kan göra och några till. Han är dock inte den enda som sänder lite motstridiga signaler, också Malena Ernman har visat sig vara en fena på området hyckleri.

För en tid sedan hävdade hon ju att Birgit Nilsson inte borde pryda den nya 500-lappen som snart ska ges ut, artikel om detta i SVD. Uttalandet bottnade i att Birgit Nilsson var känd för sina Wagner-roller, tonsättaren var i sin tur känd redan under sin livstid som antisemit som inte ens förspillde tillfällen att skriva böcker som baktalade judar. Länk till Wikipedia-artikel om honom här. Frågan är dock vad det har med Birgit Nilsson att göra?

 När det dessutom visar sig att Malena minsann har sjungit Wagner hon också, blir i varje fall jag väldigt förvirrad. Är för det första Arnstad informerad? Är för det andra inte just Malena som kan ses i klippet nedan där hon sjunger ur operan Lohengrin skriven av just Wagner?

Löjesguiden nominerar med dagens artikel Godhetsrörelsen och svensk vänster till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen är kort men koncis: ”Ni säger det så bra själva. När en tes appliceras på en situation men påstås inte stämma överens med en annan blir den lätt ihålig till sist. Det är det här som gör er allt annat än trovärdiga. Därmed blir ni utmärkta kandidater till priset.”

Den jönsiga Jonna och mogulen Metro

Varning! För att inte generera klick åt tvivelaktiga publikationer, är detta inläggs länkar för första gången försett med unvis.it-funktion. En funktion som i förekommande fall också i framtiden kommer att användas av mig av. Jag känner att jag inte vill skänka dessa uppmärksamheten eller klicken. Resultatet av ditt  letande kan se annorlunda ut än originalet och beror alltså på detta. De enda länkarna utan denna funktion är den märkt ”Fnordspotting” och ”Fnurra”.

Jonna har läst genusvetenskap på Södertörns genusteoriskola. Där har hon lärt sig om allehanda maktstrukturer och intersektionella analyser. Kanske har också fem poäng vithetsstudier har ingått så att hon vet vem hon ska skylla på. Zara Larsson kommer nog snart att bli gästföreläsare på den kursen och också på den i feminism. För på Södertörn är man så fri i tanken, det har inte minst sagt Jonna  visat. Den artikel jag retar upp mig på är naturligtvis följande i Metro fredag av Jonna Håkansson.

Här i trakterna av orten ”Mordor” ligger Södertörns Högskola där personer som Jonna har fått sina trollkunskaper från. Foto: Wiki

I artikeln jämför Jonna köttätande med rasism – snygg pk-poäng där Jonna. Att på det sättet kombinera två galenskaper till en ny, måste ge massor av bruna poänger i dina kretsar. Hennes resonemang går ut på att resonemang kring slakt och djurs status där vi är ”bättre” i våra egna ögon än andra som arabisk kultur med dess halalslakt, eller kinesisk med dess ätande av hundar. Det sista påståendet görs av henne trots att det bara är i en väldigt liten del av Kina man faktiskt äter hund. Se där se där, en generalisering minsann.

Fast det är här allt börjar gå fel för både Jonna och Metro. En del antropologer menar t ex att uppdelningen i ”vi” och ”dom” inte är en övervägd tanke. Istället skulle det vara ett resultat av vår evolutionära utveckling där vi för överlevnadens skull misstror främlingen. Denna skulle ju eventuellt kunna vara farlig. Med det resonemanget i minne faller Jonnas teser om den vita rasen som rasist. Det här resonemanget finns nämligen i varje kultur och hos varje människa. Rasism finns i varje människa som vill misstro en annan, också i dina kretsar finns detta Jonna.

Här kan vi se hur den tydligt vite mannen på påsen förtrycker innehållet i den som vi kan se i detalj till höger. Vad ska bli nästa steg för Jonna och hennes gelikar? Ska fotvårtor stämplas som rasistiska? De vita fotvårtorna är extra pompösa och breder ut sig på ett otillbörligt sätt. Foto: Themirror

Det svenska tycks vidare vara ett rött skynke för Jonna. I synnerhet svenskt och kött tycks vara en ytterst farlig kombination i hennes ögon. För så fort vi vita rasister får chansen är det ju det svenska, eller för den delen det franska eller vad nu köttet och vi kommer från, vi vill framhäva. ”Svenskt kött är bättre än annat kött” tycks vi hela tiden tänka och säga.

Återigen är hennes resonemang dock rena rappakaljan. Som djurrättsaktivist borde hon vara överlycklig över att vi väljer svenskt kött framför t ex Brasilianskt. Där skövlas först regnskog för att ge utrymme på de farmer där Rosa och hennes medkossor ska växa upp. Sen hugger man ner än mer för att odla den gröda som ska göda upp hen. När de väl ska slaktas föser man in flera hundra djur åt gången där chansen för stress och lidande är rätt uppenbar.

Vad är det Jonna vill egentligen? Köttätandet lär inte upphöra bara för att hon kopplar det  till ”rasism”. Dessutom är svenskproducerat betydligt bättre än det här. Bilden föreställer röjning av regnskog i Brasilien för att göra marken till betesmark Foto: WWF

Det är med andra ord ingen dans på rosor som väntar Rosa i Brasilien. Hon åsamkar dessutom under sin livstid mer skada på ekologin på mer än ett sätt. Hela transport-apparaten som ska frakta hit hennes kadaver, släpper ju ut skadliga ämnen i luften som kallas koldioxid. Den vill nog Jonna inte ha där för de leder nämligen till den så fruktade klimatförändringen som hennes generation alltid hänvisar till i miljösammanhang. På Goforwood kan Jonna och andra veganer lära sig mer om hur mycket sämre det är med Brasilianskt kött, än det är med svenskt.

Det kan alltså vara helt andra överväganden som ligger bakom valet av svenskt kött än den rasism som Jonna yrar om. Till sist faller allt som det torn byggt av strå hela hennes tankebygge är med följande citat:

”Att göra en kost som bygger på animaliska produkter [Läs: Kött – min anmärkning] till norm är att göra den vita västerländska mannens kost till norm”.

Säg mig Jonna, är inte det där en smula rasistiskt? Din tes och ditt påstående vilar ju på samma grund som just rasism nämligen generaliseringens. För hennes upplysning finns män som är vegetarianer, kvinnor som äter kött, afrikaner som gör både och samt araber som också de äter lite av varje. För att inte tala om cirka sju miljarder människor till minus de som valt att bli som Jonna alltså veganer. Så varför peka ut en enda grupp? Det är ju som att säga att alla afrikaner är…..och sen ett påstående som inte är sant. Det är helt enkelt fördomsfullt och förenklande i sin problemformulering.

En problemformulering bör innehålla någon slags vetenskaplighet. Jonna däremot gör ett påstående och en koppling mellan två helt skilda saker utan att kunna belägga deras riktighet. Foto: Wikipedia

Sen har vi tidningen Metro. I all sin dumhet är den ändå rätt konsekvent. Den ligger ju hela tiden i spetsen för det pk-tänkande som inte bara har bildat norm i vår tid, utan nu också får alla med dessa åsikter att marschera. För övrigt samma stöveltrampsljud vi känner igen från en annan tid inom en annan ideologi. Det är väl i marschens mysterium  den mediala hemligheten döljer sig. För ju fler som nickar instämmande, ju fler klick och on-line läsande kunder genererar man. Ett faktum som i sin tur ger annonser.

Om det där resonemanget är riktigt, är det med andra ord ett ovanligt cyniskt spel Metro håller på med. Metro är ju tidningen som lyckats prestera artikeln av hataren Rickard Söderberg, nya sensationella fakta av icke-historikern tillika regeringens ”expert” Henrik Arnstad osv. Vad som är än värre är att man antingen omedvetet eller medvetet, vad vet jag, gör sig till marknadsförare åt de härförare som bara vill framhäva sin egna person. Jo, det är precis det som det handlar om – att marknadsföra sig själv.

Uppenbarligen behöver tidningarna marknadsföra sig med nya och annorlunda metoder. Frågan är om detta ska innefatta ren dumhet och mobbning Foto: Tradera

Exemplet Rickard Söderberg slutade t ex med prisutdelning och därmed än fler jobb som Metro kan berätta om. Vad sägs om Arnstads feta lön för våra skattepengar när han fick jobb av regeringen Löfven som ”expert” på fascism? Vad Fnordspotting tyckte om den saken och statsministerns korkade uttalande att Norges regering både var rasistisk och anhängare av Breivik, vilket han gjorde med hänvisning till Arnstad, kan du läsa om här.

Den goda Jonnas tankevurpor är månghövdade. Nästa ur artikeln handlar om de val man gör i livet. Hon har ju själv valt att bli vegan, ett medvetet val (?) som hon har gjort av egen fri vilja (?????). Jag försöker respekterar hennes beslut, men ger hon mig samma respekt? Enligt hennes sätt att se det är jag därför att jag är vit, en person som generaliserar i termerna ”vi” och ”dom” både vad gäller mitt köttätande och mina känslor inför invandraren. Jag kan inte med bästa vilja i världen kalla det respekt och därför respekterar jag inte heller Jonna eller hennes åsikter. Man måste nämligen visa respekt för att få samma behandling tillbaka.

Den här typen av debatter som förs av Jonna med fler, är som hydror. Där ett huvud huggs av, växer fem nya fram. Foto: ”Antonio del Pollaiolo – Ercole e l’Idra e Ercole e Anteo – Google Art Project” by Antonio del Pollaiolo – Wikimedia

Likadant med Metro. Ger man mig skit för att jag är vit medelålders man samt som i detta exemplet dessutom något så avskyvärt som köttätare, och därmed generaliserar är man inte värda att få kalla sig nyhetsförmedlare. En sån institution som Metro är snarare en proktologi-avdelning med rätten att rota runt i det man kan hitta upp i väl valda håligheter på en sån inrättning. Metro har helt enkelt förvandlats från något man så gärna vill kalla journalistik, till något som i själva verket är en dödgrävar-variant av ämnesområdet.

Så ska vi göra en gissning? Tror någon att Jonna Håkansson INTE kommer att få en raketkarriär efter den senaste artikeln? Min gissning är att hon kommer att bli nästa superstjärna i ett land som helt har förlorat förståndet. De få med något vett kvar är snart lättare att räkna än fåren är för den kroniskt sömnsjuke. I själva verket har galenskapen upphöjts till norm och det normala till något förkastligt. Så illa är det ställt och den här artikeln är bara en indikator av många på hur mycket åt fanders det har gått.

En inte alltför vild gissning är att Jonnas karriär nu kommer att få en raketstart efter det senaste rekordet i rappakalja Foto: Wikipedia

Löjesguiden nominerar idag Metro och Jonna Håkansson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för Metro lyder: ”Med stor konsekvens och målmedvetenhet arbetar ni in ert varumärke som en röst för hatet. Väl maskerat som ”kärlek” och ”förståelse” lurar inte mig i varje fall, ni är vad ni är. Listan av dem som har fått personlig marknadsföring i en karriär byggd på missunnsamhetens och tankens inskränkande kan göras lång. Rickard Söderberg, Henrik Arnstad, Jonna Håkansson är bara namn i mängden. Ni har helt enkelt blivit språkröret för det hat och den inskränkthet som präglar dagens debattklimat, allt för att generera klick.”

Motiveringen för Jonna Håkansson lyder: ”Det gäller att slå mot rätt företeelser, det är ju en av de få saker man lär sig på Södertörns högskola och inom den genusvetenskap som du är en del av. Det fina och goda hatet som du gör dig till taleskvinna för i och med artikeln, är ju inte lika förkastligt som det Breiviks-anhängare som jag står för. Med denna intalade tanke har du och dina medsystrar och medbröder friskrivit er från allt ansvar för de egna handlingarna. Det gör den dock inte mindre avskyvärd eftersom det är samma grundtanke som alla dogmatiska ideologier har använt sig av i årtionden. Kom ihåg en sak Jonna, Hitler var vegetarian inte köttätare. Bloggen Fnurra har också spunnit vidare på samma tråd, läs den Jonna.”

Nya Nyliberala Konspirationer

En gång i tiden fanns ett imperium som kallades Sovjetunionen. Man kan ha många känslor inför detta, men på de flesta av oss äldre sänder namnet en kall rysning nerför ryggraden antar jag. En liten intressant detalj med detta imperium var dess press och hur den behandlade begrepp som sanning.

Pravda var kommunistpartiets egna lilla organ och journalisterna var handplockade för att behaga regimen med bekväma fakta som folket tvångsmatades med. Belöningen för journalisterna hette som alltid status och makt. En rolig detalj är att ”Pravda” på ryska betyder ”Sanningen”. ”Nyheterna” som kablades ut var därefter, lögnaktiga i bästa fall farliga i sämsta. Allting var den ”dekadenta” västvärldens och dess efterkoloniala arvs fel. Vi lärde oss alla snart att känna igen retoriken, till sist suckade man bara. När skiten föll ihop var det ingen i min generation som sörjde och vi trodde i vår enfald att vi hade sett det sista av det fenomenet.  Ack vad vi bedrog oss.

Storheter som Lenin inhämtade sina nyheter från statsorganet Pravda, idag är det Stefans, Åsas och Jonas tur att inhämta sina klokskaper från SVT och Sveriges Radio
Foto: Wikimedia

Snart uppstod samma retorik och samma politik i ny tappning och Sverige har blivit något av ett hemvist för dessa. Här odlar vi vårt klasshat, skyller allt våld på icke-existerande nazister också vänstervåld, hatar USA i tid och otid och då det inte är deras fel är det Israels. Hos vissa av de här krafterna är till och med Ryssland och Kina hemvist för frihet och antikolonialism trots att båda länderna inte lever upp till något av dessa epitet. Det är samma mantra som upprepas och det hela börjar likna en sekt.

Lite länkar: Klassresan ”Odla ditt klasshat” från TV4. Höger/vänsteråld kan man lära sig mer om från TV4:s Nyhetsmorgon nedan.Lite välmarinerat USA-hat hittar du från Facebook (OBS! Du måste ha ett konto för att följa tråden) här. Lite härligt dito om Israel kan man hitta på den djupt oseriösa bloggen Ficktjuven där nazism får ett nytt ansikte. Varning utfärdad för både innehåll och språk som är undermåligt. Den så kallade friheten som en kommentator refererade till i förra veckan i länder som Kina och Ryssland ser ut så här. Om Kina kan du läsa om i Human Rights Watch årliga rapport 2014. Om frihetens förlovade land Ryssland har återigen Human Rights Watch skrivit, artikel här.

Så här mogna tröjor bars på resan till händelserna i Stockholm då resor ut till rikemansreservaten i Nacka anordnades Foto: Aftonbladet

Men det har dessutom smugit sig in en relativt ny företeelse. Vissa inlägg i debatten som inte följer den godkända linjen av tänkesätt i åsiktskorridoren, bemöts med att det är ”nyliberalism”. Om vi börjar med det där som många menar är ett svärord som ordet som börjar på n och slutar på yliberalism, så är den en kontroversiell och het potatis till och med inom borgerligheten. Inte undra på det, ingen vill väl förknippas med något som anses människofientligt. En syn jag delar för övrigt. Mer om ideologin och lite mothugg från debattören Bengt-Olof Dike hittar du på SVT:s hemsida.

En åsikt jag däremot inte delar är den att allt är en nyliberal konspiration där delar av det politiska etablissemanget skulle spela under täcket med tankgodset som nästan bara Timbro står för i Sverige. Så här konspiratoriskt kan till och med en kärleksrelation te sig i Göran Greiders ögon, artikel från DI Debatt.
Men också vår Sovjetinspirerade media går emellanåt man ur huse för att ”bevisa” att vissa saker är en nyliberal konspiration. Den senaste i raden är föga förvånande Sveriges Radio P1.

SVT är ju numer vår egna lilla Pravda, rättrogen och endast anställda med de rätta åsikterna. Bolaget hittar gärna små borgarungar som har kastats ut från Östermalm och som numer har funnit sin asyl uppe på Södermalm där vi ”med de rätta åsikterna” samlas. Medelst ryggdunk och kliande av allehanda ryggar hittar alla i reservatet till sist sitt levebröd och tunnelsystemet in på SVT tycks oändligt. Där har de hittat en lik tanke och inkomstkälla med organisationen Hamas som de annars sitter och tokhyllar där i ”arbetarstadsdelen”. Det är väl så det slutar när man vill leka Ryska Revolutionen.

Tunnelsystemen mellan Södermalm och SVT på gärdet är oändliga och tycks alltid generera nya små medarbetare med extrema åsikter i härlig vänsteranda. Fri och oberoende television var det ja. Foto: Wikipedia

Om man nu leker så gäller det att leka på de villkor som ställs upp, ett av dessa är retoriken. Allt är USA:s, Israels, judarnas, högerkonspirationens eller nazisternas fel. Det är Illuminati i repris där förklaringsmodellen är alltför lättigenkännlig. För att stärka sin tes skickar man fram självutnämnda ”experter” som Henrik Arnstad. En auktoritet på sitt område vars trovärdighet är noll, men som till och med den inte lika vakne Stefan Löfven numer erkänner som den guru Arnstad inte är. Läs mer om Arnstads kreativa tankar i den politiskt korrekta tidningen Metro.

En frisk motvikt mot dumheten kan man läsa om i Journalisten där Björn Häger, Publicistklubbens ordförande, skriver om meningslösheten i att sätta etiketter på SD efter budgetkraschen i höstas. En historia som får tillskrivas Henrik Arnstad då han som ”expert” och rådgivare åt regeringen dirigerade hela spektaklet.

Henrik Arnstads insikter är inte alltför djupa, så här lät det om hans icke-examen på twitter. Trots lögnerna förväntas vi tro på andra så kallade sanningar han rapar upp
Foto: Twitter

De krafter som nu har samlats kring regeringens och statlig medias köttgrytor där det vankas mumma som feta löner på skattebetalarnas bekostnad, dansar vidare i en yster dans. Alla tävlar de om hur dum man kan göra sig och den leken tycks ha bottenlösa dimensioner. Den senaste i raden av Sveriges Radios korkigheter är den så kallade vetenskapsradion som står bakom. Samma radio som för övrigt har påstått att kvinnor är kortare därför att de historisk sett har förvägrats mat och citerat genusvetare som auktoriteter. Nu har de slagit till igen och den här gången är det Pisa som är måltavlan.

Pisa utmålas i ett radioprogram som en nyliberal organisation vars agenda är att tvinga länder att anpassa sig till deras syn och deras åsikt. Länk till radioprogrammet hittar du här. Pisas utskåpning av Sverige som kunskapsnation och en stat med en skola av rang skulle därmed vara en enda lång nyliberal sammansvärjning. Har vi hört den förut? Det är en sammansvärjning! Är det inte Illuminati som är i farten finns alltid judarna att ta till, kan man inte klistra det på dem finns USA och nu på den senaste tiden kan vi räkna in nyliberalismen i den skaran av missdådare.

Konspirationsteorierna blir fler och fler men också mer fantastiska. Nyliberalismen är ett av de senare tillskotten Foto: Weekly World News

Sveriges Radio har vetenskapligt nog inte ens försökt ta reda på fakta. Hade man gjort det hade de kunnat intervjua de elever som idag går ur skolan med bristfälliga läs och skrivkunskaper. Inte heller i matematik når svenska elever några högre höjder och i ämnen som SO-ämnen tycks man inte ens kunna definitionen på begrepp som ”demokrati”. Vilken annan slutledning ska man dra när debatten idag tycks gå ut på att demokrati är att hålla med men inte tänka annorlunda. Hade bolaget brytt sig om denna grupp och sett dem och det misslyckande Sverige står inför, hade programmets innehåll omedelbart kommit på skam. Nu förblev dessa oftast unga pojkar åter utan röst när agendan sattes. Snacka om svek, först skolan sen SVT.

Det hela liknar mest det Sovjetunionen jag inledde med, det är vi som är den sista Sovjetstaten och det blir allt mer klart att Sverige styrs av en liten maktelit vars agenda är att hjärntvätta befolkningen. Medlet är som alltid media och journalisterna hjälper så gärna till. För lite judaspengar, rätt politisk åskådning och än mer makt och status är man beredd att sälja ut till och med sin yrkesstolthet. Detta yrkes trovärdighet är lika dött som gråstenar, det har Sveriges Radio visat. De har också visat att de inte är den där oberoende televisionen och radion som de så gärna påstår. Tvärtom så är de mer beroende än heroinister.

Underligt nog förväxlades Ola Lindholm tydligen med narkotika eftersom han blev ”tagen för knark”. Ett exempel som visar att svenska journalister inte tycks kunna språk men också tycks ta nämnda produkt Foto: Eget

Det har börjat bli dags att kräva valuta för pengarna vi betalar i licens. Eller så kan det vara dags att aktivt börja skolka från licensbetalningarna. Jag vill dock inte mana någon till det sista eftersom det skulle kunna vara att uppmana till att begå en brottslig handling. Även om det bara är ett ringa brott så stjäl man inte från staten eller uppmanar till att göra detta ostraffat. Men lik förbannat är vi där, vid den punkt i historien då vi måste handla för att få något som SVT och Sveriges Radio uppenbarligen tänker förvägra svensken – en oberoende radio och TV där vi slipper att  bli hjärntvättade med lögner på en daglig basis.

Hur SVT har använt sin makt tidigare kan man läsa om på WTF Toklandet. Deras klara nazistanstrykningar kan man läsa om på samma blogg, länk här.

Journalistens nya syn på sig själv tycks bygga på att folk ska övertygas om ”sanningen” och ”det rätta” dvs ren hjärntvätt. Medlet är lögnen och mediet tidningar, radio och tv. Välkommen till Sverige, landet där vi tror på åsiktsofrihet Foto: Wikipedia ur filmen ”A Clockwork Orange”

Löjesguiden nominerar idag SVT och Sveriges Radio till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er formidabla förmåga att använda public service till att ”omvända” och ”undervisa” befolkningen håller i sig än. Jag kommer ihåg era företrädare på 70-talet som hade samma filosofi för att lära folket marxist-leninistisk dialektik, ni har inte ändrat er ett enda dugg sen dess. Tvärtom är det samma agenda, samma tanke och samma metoder vi ser än idag och det tillsammans ger knappast bilden av en fri och oberoende television som det heter i er lögn om er själva. Låt oss som folk återta vad som är vårt och se till att använda det som lite mer än en lekstuga åt vilseledda personer med upprorsbehov och faderskomplex.”