I utrikesministerns förvrängda världsbild

Vår utrikesminister måste ha en väldigt förvrängd världsbild. Tidigare har hon ju gjort sig till ovän med nästan hela Mellanöstern vilket är något av ett rekord. Först var det Saudiarabien (SVD; Archive) som hängdes ut och förnedrades inför öppen ridå med tal om ”medeltida bestraffningsmetoder” i riksdagen. I sak hade hon rätt, det är på många sätt ett medeltida system som landet utgör. Problemet är däremot att i diplomatins värld framför man inte kritiken på ett sätt som det här.

Den gången kom kritiken från i stort sett hela arabvärlden och det gick till och med så långt att ett planerat tal på Arabförbundets möte ställdes in. En diplomatisk markering som fick långtgående konsekvenser och som var tvungen att fixas av en hastigt sammansatt delegation bestående av bl a kungen och Björn von Sydow.

Sen blev det Israels tur. Israel-Torurettes tyckte Hanif Bali och visst var det så, hennes minst sagt märkliga turer i relationerna till landet gjorde snart att förhållandet mellan de två länderna var djupfryst. Flera av utrikesministerns ställningstaganden, har dragit ett löjets skimmer över hela vår utrikespolitik, inte minst i Israel men också i mina ögon. Självförsvar från en attackerande part kan aldrig kallas ”utomrättsligt dödande”, men det anser vår utrikesminister viktigt nog att utreda (SVT; Archive).

Har hjulen börjat rulla är det ibland svårare att få dessa att stanna. Så också för utrikesministern för nu har det blivit dags igen. Sverige ska återigen göra sig till något av Gossen Ruda på den internationella scenen genom utrikesministerns försorg. När FN:s Generalförsamling skulle rösta häromdagen var det inte vilket förslag (Expressen; Archive) som helst som låg framför oss. Den var tvärtom provokativ men framför allt helt historiskt felaktig.

Efter omröstningen i Generalförsamlingen framstår Sverige återigen som ett enda skämt på den utrikespolitiska scenen. Wallströms nedmontering av Sveriges rykte i världen fortsätter alltså, allt för att säkra röster till att rösta in oss i säkerhetsrådet. Foto: Wikimedia Commons

Resolutionen som flera arabstater står bakom, ifrågasätter nämligen judarnas historiska band med de heliga platserna i Jerusalem. Problemet är att de har bara en drygt 6000 år gammal historia med band till just de heliga platserna att luta sig mot. I den finns bl a Tempelberget där judiska tempel har stått lika länge, det enda som idag finns kvar är klagomuren som också den har funnits länge. Att ifrågasätta judars band till platser i Jerusalem är alltså som att påstå att Stockholm är huvudstaden i landet Riga.

Förklaringen till varför utrikesministern väljer att stödja befängda resolutioner måste alltså sökas i andra skäl än att judar inte skulle ha någon koppling till Jerusalem. För ingen, inte ens utrikesministern, är väl så korkad att de tror på den utsagan (?). Svaret på den gåtan heter ”kampanj”. För just nu är Sverige och utrikesministern inställd på att Sverige ska in i FN:s säkerhetsråd. Tanken är väl att det ska skänka lite glans åt ett rätt skamfilat Socialdemokraterna.

Det är nog också tänkt att ge Wallström det strålkastarljus som behövs för att kompensera för det tomma innehållet i politiken hon för. Att stödja förslaget från arabvärlden är alltså att säkra röster för att vi ska komma in. Då är utrikesministern tydligen beredd att till och med ta till så absurda argument som det i resolutionen. Tydligen är dessutom just röstköpet så viktigt att vi offrar andra principer i samma andetag. För nästa röstköp går att spåra i förra veckans beslut i utrikesutskottet att inte kalla ett folkmord (Europaportalen) för ett folkmord.

Turkiet är ju resultatet av det sammanfallande Osmanska riket som gick under i och med undertecknandet av Versaillesfreden 1919. Huvudsätet för det Osmanska riket var Istanbul så det som kom att bli Turkiet var navet i riket. 1915 Ställde man till det för sig när man samlade ihop kristna, Armenier, Syrianer, Assyrier, Kaldéer och Greker och massakrerade dessa. Förföljelserna fortsatte ända till 1923, alltså när det Osmanska riket hade övergått till att bli dagens Turkiet, och etniskt rensade landet på nästan all kristen befolkning.

En gång i tiden fanns ett engagemang i frågan om de förföljelser som skedde 1915, nu försöker man tysta hela debatten om Turkiets skuld i massakern. Det värsta av allt är att avsaknaden av ställningstagande kan vara ett sätt att blidka just Turkiet, inte ett beslut baserat på övertygelse. Foto: By United States Government – http://www.loc.gov/pictures/item/2002711981/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27289364

I förra veckan röstades idén om att stämpla händelsen som ett folkmord, det var trots allt ca 1 000 000 Armenier som mördades den gången, ner av utrikesutskottet. Frågan är känslig då dagens Turkiet inte vill kännas vid någon skuld. Idag är landet dessutom invecklat i förhandlingar om EU-medlemskap där man ställer långtgående krav. En brännmärkning av landet är alltså det sista man vill ha på den utrikespolitiska agendan.

Så blev då alltså ett folkmord inte ens erkänt, allt för att ämnet är för känsligt och kanske därför att röstfisket nu är igång för att få in Sverige i säkerhetsrådet. Turkiets stöd i frågan kan dock visa sig bli en Pyrrhusseger. De är ju invecklade i strider mot Kurdiska förband som Sverige aktivt stödjer mot IS, och Turkiet kan dessutom ha ett finger med i spelet till stöd för just IS. Det sista påståendet återstår dock att bevisa. Än mer pikant blir frågan när Mp:s internpolitik avslöjar ytterligare en sprickbildning (Expressen; Archive) i frågan.

Soppan blir dessutom än mer komplicerad av att riksdagen redan 2010 har röstat för ett erkännande (DN; Archive) av folkmordet. Så det som då erkändes som ett folkmord, råder nu total tystnad ikring. Är det möjligen så att förhållandet till staten Turkiet prioriteras framför realpolitik och beslut? Har utrikespolitiken villkorat riksdagens beslut så att den agendan har gått före?

Turkiet av idag är ju faktiskt inte ens landet som skäms över att försöka kväsa andra länders politik, inte ens deras rätt till yttrandefrihet (SVD; Archive) går fri från inblandning från ett aggressivt Turkiet och Erdogan. Kan det till och med ha varit så att utrikesutskottets beslut också föregicks av påtryckningar och påstötningar? Har Sverige helt enkelt i det tysta tagit hänsyn till Turkiets känslor på bekostnad av våra egna ställningstaganden?

I vissa fall kanske tystnaden kan vara underhållande, men i det som man nu kan misstänka är det nog inte lika roande. Ställningstaganden ska nog helst göras utan hänsyn till vare sig länder eller dess ledare, annars blir vi ryggradslösa istället.
Foto: Wikimedia Commons

Sverige har ju redan fått smaka på Turkisk inblandning i våra inre angelägenheter när ambassaden i Stockholm framförde protester mot att TV4 (TV4 Gruppen; Archive) ville sända en dokumentär om folkmordet. Den här typen av inblandningar skulle normalt sett ha lett till diplomatiska förvecklingar, det har det ju tidigare gjort i fallet Israel t ex, men i fallet Turkiet kan vi alltså ha fallit till föga och kastat in handduken för att inte stöta oss med ett land som blir allt mer diktatoriskt.

Kampanjen som ska föra Sverige in i säkerhetsrådet blir dock smutsigare än så. Stiftelsen Dag Hammarskölds minnesfond är stiftelsen som upprättats för att hedra minnet av före detta Generalsekreteraren svensken Dag Hammarsköld som sköts ner på uppdrag i Kongo. Stiftelsen är i praktiken underställd regeringen, t ex var kabinettssekreteraren Annika Söder fondens direktör till dess hon tog det nya jobbet sommaren 2015. I fondens stadgar kan man läsa hur deras pengar ska användas av den som tar emot dessa:

”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”

Fina ord eller hur? Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut! I slutet av mars anlände FN:s nuvarande Generalssekreterare Ban Ki-Moon till Stockholm. Hans ärende här var att hålla en föreläsning och ta emot en medalj. Inte för att han förtjänar den, en sämre FN-chef har sällan skådats. Svenskan Inga-Britt Ahlenius som ledde FN:s revision riktade skarp kritik (Aftonbladet; Archive) mot honom och kallade honom till och med ”en nolla”. Men nu var han här för att ta emot en medalj han inte förtjänar och hålla en meningslös föreläsning.

Redan i augusti 2014 begärde Annika Söder att fonden skulle betala ut 14 miljoner kronor. Medan hon var fondens direktör, begärde hon alltså ut en betalning för något som ännu inte hade gått av stapeln! När hon sen senare fick kabinettssekreterarposten på UD, kunde pengarna på begäran från Regeringskansliet betalas ut via SIDA. I begäran framgick också att SIDA själva skulle betala resten av kostnaden genom att ta resten från biståndspengar.

Fattiga och behövande skulle alltså indirekt få betala för att få hit en gratisätande höginkomsttagare som dessutom saknar både legitimitet och kompetens. En person som dessutom har beskyllts för korruption! Det mest intressanta i den historien var att höra Wallström försvara sina beslut i konstitutionsutskottet (KU) nyligen när hon kallade ledamöterna ”okunniga” (DN; Archive). En riktig Carl Lidbom med andra ord, men samtidigt ett lika stort förakt för demokratin som hennes partibroder.

Om utrikesministern anser det vara fel att ställa frågor om hur en stiftelse kunde gå emot sina egna stadgar eller hur världens fattiga är de som ska behöva bekosta Utrikes-ministerns grandiosa visioner, så är det nog så…..i hennes värld. För vi andra som ser begrepp som ”etik” och ”moral” som något helt annat än de snaskiga inslagen som historien utgör, är nog rätt indignerade skulle jag gissa.

Nej, pröva följande förklaring som alternativ. Vår utrikesminister ser sig själv som det stjärnskott hon inte är. Hon har som självskriven maktmänniska, nu bestämt att vi – röstboskapet – ska vara j-a glada över hennes visioner om att Sverige ska in i säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd och ett FN jag personligen helst ser att vi lämnar eftersom organisationen under just Ban Ki-Moon har förvandlats till en stödstrumpa åt allehanda dumhet (ÖT; Archive) och korruption (SVD; Archive).

Wallström trallar på som om inget hade hänt. Hon begår alltså inte bara korkade saker och gör mindre lyckade uttalanden själv, hon ser dessutom till att satsa svenska skatte-betalares pengar på misslyckade eller helt dåraktiga saker. Allt detta i ett enda syfte, Sverige ska in i prestigeprojektet FN:s säkerhetsråd. En organisation djupt korrumperad och inte ens fungerande efter alla utnämningar till fina poster av vänner, släktingar och de som stödjer makthavare runt om i världen.

Sluta upp med vurmen för FN Wallström! Skattepengar ska gå till dem som har betalat dessa och de som behöver hjälp eller stöd. De ska däremot inte gå till korrupta småpåvar eller till fjäsk för makthavare som i praktiken saknar legitimitet.

När nu svenskens pengar används till allt annat än vård, skola och omsorg är det förknippat med flera problem som mutor, svält och utebliven utveckling. Länder som skulle fått pengar till just detta, blir istället lite fattigare tack vare att utrikesministern prioriterar prestigeprojektet säkerhetsrådet istället. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att något är så viktigt att det överskuggar allt annat är sant i vissa fall, dock inte i fallet FN. Där vore det helt enkelt bättre att lämna en organisation som inte längre klarar av att vara vare sig objektiv, opartisk eller korruptionsfri. Att ens satsa en enda svensk skattekrona på detta är skäl nog att nominera dig till kandidaturen och det med råge.”

Kloka tankar men ingen förståelse

Kloka samtal och tankar är alltid fruktsamma i min värld. De är kanske inte de roligaste att följa men de insiktsfulla tankarna är ändå det som driver vår civilisation framåt. De ger oss också de nya riktningarna på händelseförloppen i vår samtid. Tankar och handlingarna som följer av dessa, förändrar helt enkelt vår tid. Dessa är inom vissa grenar också drivkraften bakom tjänster och produkter som bildar morgondagens grund för välfärd.

Två som har spekulerat är Anthony Beevor och Peter Englund som tillsammans satte allt på pränt i en intervju i SVD i lördags. En sån klok tanke, om än också lite revolutionerande, var att historien inte kan förklara samtiden. Förr hävdade man nämligen motsatsen. Länk till artikeln hittar du här.

Skotten i Sarajevo var en unik händelse för sin tid som utlöste en rad händelser som följd, en var första världskrigets utbrott. Händelsen kan enligt Beevor och Englund inte förklara andra händelser i andra tider som t ex dagens situation som gjordes av Jean-Claude Juncker. Foto: Wikipedia

Deras samtal kretsar kring förståelsen av vår samtid och de menar alltså att historia inte kan användas för att förklara denna. Anledningen är helt enkelt de olika skeenden som avgör varje tid, men som samtidigt är unik  bara för den tiden. Händelserna i Sarajevo 1914 kan inte användas för att förstå Hitlers eller Stalins tankar och idéer för att ge ett exempel.

Inte heller förklarar den händelsen dagens Europa. Jean-Claude Juncker gjorde för lite sedan ett uttalande där han jämförde dagens situation med den 1914, helt fel enligt de två alltså. Situationerna må se likartade ut, men skiljer sig väsentligt åt enligt deras klokskap och jag är benägen att hålla med.

Vad bör vi då lära oss av historien? Enligt Beevor så är det följande:

”Vi kan lära oss att inte återupprepa vissa saker; till exempel den avhumanisering av människor som ägde rum under andra världskriget. Eller att låta nationalstater falla samman och upplösas, säger Antony Beevor.”

Peter Englund fyller vidare i:

”IS framgång i Irak och Syrien bygger på sammanbrott. De lever på löftet att de ska återskapa något som liknar en nationalstat. När ett system faller sönder öppnar det för extrema lösningar. Är det något man alltså kan lära sig av historien, är det att om vi tillåter att ett system rasar ihop så kommer en rad extrema lösningar på problemet ofelbart att dyka upp.”

Kloka tankar som sagt, jag kunde inte sagt det bättre själv. Det man förstås är lite förundrad över är hur lite dessa ord betyder i andra sammanhang. Vi ska ta en titt på ett nyligen publicerat exempel som ger anledning till både eftertanke och en kritisk hållning. Tove Dahlberg är en feministisk (som så många andra nuförtiden!) debattör. Nu senast skrev hon till exempel en artikel (unvis.it) i Expressen om kvinnlig stress. Ja, jag erkänner – kvinnors stress är ett problem både för dom och deras sociala nätverk då de inte längre orkar.

Det är med den bakgrunden det är så synd att behöva konstatera att redan i första meningen havererar artikeln. Läs följande mening:

”Tisdag morgon 06.40. Fullständigt rimlig tid att ställa alarmet om det inte vore för att jag gick av kvällspasset på transitboendet för flyktingar vid 01.00.”

Ett kvällspass på transitboendet för flyktingar är i nio fall av tio ett volontärarbete. När man jobbar frivilligt kan man närsomhelst trycka på nödstoppsknappen. Man kan om man ska upp 06.40 också pussla och byta med andra så att man slipper få skönhetssömnen förstörd. Men säg den feminist som fattar en sådan enkel logik, här gäller det ju att skapa en poäng och det gör man bäst genom att bära offerkoftan. Följande citat tyder på det när det anordnas seminarium om stress:

”Salen är full. Det blir tydligt att det här är en viktig fråga för många – eller åtminstone många kvinnor. Endast ett fåtal av deltagarna är män. Egentligen är det ingenting som överraskar mig. Snarare stämmer seminariets deltagarlista väl överens med mina personliga erfarenheter av civilsamhället och det ideella engagemangets ansikte. Precis som alltid tycks snubbarna vara upptagna på annat håll. Är det inte med att dra in pengarna som de mansdominerade sektorerna översköljs av så är det av härliga självförverkligande aktiviteter.”

Här finns ett eldorado av godbitar. För det första har ju Tove Dahlberg redan konstaterat i ingressen att män ägnar sig åt åt ”Att vi kvinnor sliter oavlönat vid sidan av våra övriga arbeten möjliggör för männen att ägna sig åt andra, mer lättsamma aktiviteter.” Ett citat som ju är just en avhumanisering, generalisering och fördomsfullt.

Argumenten och taktiken likadan nu som då. Förringa, tillskriv egenskaper som grupper inte har och svartmåla dem i alla sammanhang tycks vara angreppssättet. Vare sig ideologin är feminism eller annan ser många saker likadana ut genom historien.
Foto: Wikimedia Commons

Men det skulle ju också kunna förklara övervikten av kvinnor i salongen, de tar på sig mer och blir därför mer stressade. Men precis som Tove så tacknämligt berättar för oss, är det frivilliga saker man inte måste göra som är tuvan som får lasset att stjälpa, inte patriarkatet eller manliga krav på kvinnor. Snart har de ett större behov av att hitta vägar ut ur stressen vilket ju seminariet var. Fördomarna i citatet fortsätter när hon säger ”Är de inte med att dra in pengarna som de mansdominerade sektorerna översköljs av så är det av härliga självförverkligande aktiviteter.”

Tove kanske inte fattar det, men det är männens ”självförhärligande aktiviteter” som drar in pengar som blir till skatt som blir till bidrag till Toves älskade frivilligorganisationer där hon fortfarande jobbar utöver ett ordinarie jobb helt frivilligt. Att hon får det att framstå som ett tvång handlar om offerkofta. Men det är här det kolliderar med Beevors kloka ord. Misandri är missaktning och det var precis så också en viss rörelse i Tyskland började under 20-talet men hetsen riktade sig då mot judar.

Det måste väl ändå finnas ett motiv till alla dessa dumheter staplade på varandra, och visst finns det ett sådant. En feminist slösar inte energi på något utan en bakomliggande tanke. Toves idé och slutsats är att kvinnor och enbart kvinnor ska få medborgarlön för sin frivilliga insats! Kan någon ge mig nervtabletterna tack!

Toves logiska kullerbyttor slutar alltså i att en sida vill tillskansa sig ensidiga fördelar och att hon propagerar för att kvinnor och bara kvinnor ska få medborgarlön för sitt frivilliga slit. Själv behöver jag piller snabbare än snabbt Foto: ”Datos Pegados ff93” by RayNata – Wikimedia Commons

För vad är frivilligarbete? Jo, frivilligt som i något man gör av fri vilja för att man vill. Detta ska alltså i hennes värld avlönas men bara till kvinnor. För det är ju kvinnorna som bär världen på sina axlar och så också i vår välfärd. Detta påstående trots att hennes och hennes medsystrars insats i artikelns exempel är just frivilliga. Mäns högre skatt som i högre grad bidrar till välfärden nämner hon och andra feminister inte med ett ord. Det gäller ju att tillskansa sig ensidiga fördelar för tusan!

Men om man tycker förringande och förenkling är metoder som inte biter på patriarkatet  kan man bli lite mer hårdför. Man kan ju göra som Anna Mannheimer gjord i gårdagens GP när hon i en artikel (unvis.it) utgöt all sitt hat och alla sina fördomar mot män. Liten varning, här haglar fördomarna, hatet och generaliseringarna. Återigen för att förringa och förminska. Mer om hennes så kallade artikel har Susanna Varis bloggat om.

Demoniseringen som feminismen använder sig av fortgår. Anna Mannheimer är en i raden av de som nu gör sig till talespersoner för ideologin och som använder tekniken. Tillskriv, generalisera, ljug!

Man får väl förmoda att Anna har missat en viktig detalj som de undersökningar som har gjorts om våldsamma män. Hade hon läst dessa hade hon kunnat konstatera  att i nio fall av tio, om inte fler, så är hennes påstående om män i generella termer som slående och våldtagande en myt och inget annat. De allra flesta män gör inte detta. Istället är det en liten grupp män som står för detta. Anna och alla andra oinsatta feminister kan läsa länken till rapporten ”Den slående mannen – Myten om mäns våld mot kvinnor” som du hittar här under.

Klicka för att komma åt den-slaende-mannen.pdf

Samma rapport talar om våldet mot männen från kvinnor som lika vanligt men som ser annorlunda ut. Också det intressant för Anna och hennes medsystrar som inte tycks fästa större vikt vid vetenskapliga eller statistiska fakta.

Jag förmodar att Anna precis som alla andra feminister som t ex Zara Larsson är uppmärksamhetskåta nog att sälja sig billigt och här är prislappen. Sänk till dig till dagens debattnivå! Ljug gärna som en del av argumentationstekniken och kommer någon med relevanta vetenskapliga fakta som motargument kan man alltid hävda att fakta är en manlig förtryckarmetod. Har man ”rätt” åsikt är alla medel tillåtna!

Affärsidén är klar, spela helig och framställ dig som ”god”. Då lyssnar människor på dig. Använd däremot argument och du är en förtryckare därför att fakta och argument är ju en manlig förtryckarmetod Foto: Wikimedia Commons

Debatten liknar därmed igen den metod som ett visst parti använde sig av en gång på 20-talet. En sida har alltid rätt därför att de har gett sig själva den rätten, en annan sida är alltid den förhatliga därför att den förra har gett dem den rollen. Det är med andra ord en rätt fruktlös debatt där Beevors varnande ord ekar i bakgrunden. Avhumaninseringen av en grupp i samhället fortsätter och det görs till och med med samhällets goda minne då flera av debattörerna är så kallade ”etablerade personer” i samhällets toppskikt.

Godhetsapostlarna klappar alltid sig själva på axeln, de har dock ett himla konstigt sätt att visa denna godhet på. Det är den vanliga speglingen och dess effekter som gör sig gällande igen. Vad som ser ut att vara en sak, är i själva verket en annan. De som vill framställa sig som goda är i själva verket onda och tvärtom. Frågan är, går fler människor än feminister på så här enkla lurendrejerier? Hennes text är ju trots allt full av falsarier, vad sägs om följande exempel:

”Sverige – vi har ett resultat; Det är män! Det är alltid, alltid män.

Allt för länge har våra politiker stoppat huvudet i sanden och vägrat inse det växande problemet: Nämligen mäns dåliga självförtroende kombinerat med en grandios självbild, oförmåga till empati, toppat med lika delar aggressivitet och dålig uppfostran.

Där har ni roten till det onda.”

Fler generaliseringar, felaktigheter och rena dumheter samlade på ett ställe var det länge sedan jag läste. De tyder rent av på dålig insikt om det mesta. Män generellt har lika bra självförtroende som alla andra. Nej, män har inte en grandios självbild som utgångspunkt. Män har betydligt mer empati än hon tillskriver oss, det påståendet är dessutom djupt kränkande.

Som sagt, få män är aggressiva och det är den lilla gruppen som är i behov av hjälp men att generalisera hjälper vare sig de med behovet eller de som saknar detta. Dålig uppfostran är inte en grund för våldsamt beteende. Att peta sig i näsan anses som dålig uppfostran men vilka farligheter leder det till? Att kvinnor blir misshandlade av en snorkråka? Här behöver nog Anna precisera sig eller definiera vad hon menar med ”dålig uppfostran” som en gång var så viktig inom humaniora!

Inte ett socialt beteende i vår kultur! Det borde inte heller lögner, generaliseringar och karaktärsbeskrivningar påhittade för att skapa en poäng vara. Foto: Wikimedia

Det anses också som dålig uppfostran att avbryta utom då du deltar på den ”goda sidan” i en debatt, då blir det plötsligt ”rätt”. Inte heller att avbryta folk brukar sluta med att den avbrutne hamnar på akuten. Förutsatt då att en eller två lackar ur för att det avbryts en gång för mycket vilket jag aldrig rekommenderar. Det är debatt och argument som gäller också för mig. Tydligen har däremot inte feminister den ärligheten i debatten, i varje fall inte om man ska utgå från Anna Mannheimers artikel.

Dagens självklara kandidat till priset ”Foliehatt of the Year” är svensk feminism. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som ni maskera det faktumet att hela er så kallade ideologi inte alls syftar till att lyfta kvinnor utan att främja er egna karriär. Ett faktum inte minst Anna Mannheimer nu visar. En mer av misandri nedlusad artikel är svår att hitta, det är möjligen Lars Lindströms artiklar som bär samma prägel. Det finns inte heller några andra som just nu kan uppvisa så mycket förakt och nedsättande som ni mot en grupp. Allt medan ni använder förenklingar, felaktigheter och ren dumhet som argument. Ni är därför mer än värda nomineringen till priset.”