Bland felsatsningar, förslösande och fel proportioner

Vår regering har lagt sin första egna budget där full kraft på de egna förslagen får utrymme. Men det är en läsning full med besvikelser. Felsatsningar, förslösande av pengar och direkt felaktiga proportioner på de budgetposter som tas upp är det mest karaktäristiska. På punkt efter punkt är det felaktigheter i form av dålig matematik eller rena felsatsningar. Ytterligare en ”ansvarig” minister  i vår ”regering” har därmed visat att hon inte är mogen jobbet hon är satt att sköta. Fler som har bloggat om alla oseriös sidor av budgeten är Fnordspotting.

Sanningen blir inte mindre sann bara för att man inte vill se, höra eller uttala den. Tvärtom blir osanningen med tiden allt mer akut och det är den ekvationen regeringen inte får ihop. Budgeten fokuserar på osanningen, men sanningen kommer tyvärr med tiden att bli akut. Foto: Wikimedia Commons

Vi kan börja med bomarknaden. Boverket har låtit göra en beräkning som talar om ett omedelbart akut behov av 460 000 lägenheter som omedelbart måste börja byggas. Med tanke på alla nyanlända kommer det behovet att öka än mer och för detta måste det naturligtvis avsättas pengar men också ändras regler. Vad gör då regeringen? De avsätter pengar som räcker till motsvarande 250 000 lägenheter! För lite och försent med andra ord. Att vi dessutom har en Bostadsminister som inte med ett enda ord nämner att också reglerna behöver ändras lovar gott för framtiden.

Det jag tänker på är naturligtvis alla dessa möjligheter att i stort sett i evighet kunna skjuta upp ett bostadsbyggande med eviga överklaganden. Visst ska det finnas plats för överprövning, annars ligger vi risigt till när politikerna får fria händer och gör allt det som dom aldrig borde utan att det finns en stoppknapp. Men dagens system är bisarrt åt andra hållet. Systemet används helt enkelt för att driva ett ärende i så mycket långbänk att det till sist inte finns vare sig ekonomiskt eller juridiskt utrymme för det allmänna att fortsätta processen. Två fel av två möjliga i frågan alltså.

Adjö alla ni som nu drömmer om ett eget boende. Två ministrar som dels inte skapar den ekonomiska grunden och dels inte inser att systemet måste förändras är orsaken. Sverige och de som vill ha en bostad är de som betalar för det hela. Länk till söndagens agenda i SVT hittar du här där Boverkets prognos och krånglet redovisas. Lägg särskilt märke till Mehmet Kaplans alla icke-svar som nästan blir sorglustiga till sist. Ett faktum som återigen pekar på att regeringen är tomhänt, saknar strategi och inte har en plan för att lösa utmaningarna.

Säg ”Hej till mitt nya hem i kartongen” alla ni bostadslösa. Nu har vi två ministrar som inte kan leverera det som behövs. Den ena ger inte ekonomiskt utrymme och den andra ger inget utrymme på något område.

Arbete är en av grunderna för välstånd, hur klarar sig Magdalena Andersson här då? Ska man vara ärlig är hon en katastrof! Sedan tidigare har det varit klart att arbetsgivaravgiften på ungdom höjs. Det leder knappast till fler jobb för den gruppen. Det har också straffat sig att jobba efter 65 då den så kallade ”silverskatten” på denna grupp har återinförts. Bisarrt nog för att ha råd att sänka skatten för de som redan har pensionerat sig. I den gruppen blir det med andra ord inte fler jobb.

Man har också valt att sänka brytpunkten för statlig skatt till 36 000 i månadslön. Fler ska alltså betala statlig skatt, hade v fått som de vill skulle vanliga löntagare med en månadsinkomst överstigande 30 000 fått betala denna skatt, så mycket för arbetare i det partiet alltså. Fler inom ”vanliga” inkomstgrupper ska nu vara med och betala via höjda skatter. Något som knappast leder till fler jobb.

Ser man också hur arbetsgivarna får höjda arbetsgivaravgifter och höjda skatter, förstår man att jobbtillväxten snart ligger på minus. Trots dessa bistra besked ser Magdalena ut som en sol när hon pratar om fler arbeten. Hon lär inte se ut så om ett år. Ytterligare ett misslyckande för hennes del alltså. Hon lär efter det här gå till den politiska historien som den största och mest pompösa finansminister landet har sett, men utan att kunna infria något av det hon förutsatt. Läs om näringslivets dom över budgeten och dess så kallade ”jobbskapande” i SVD (unvis.it).

Regeringen väljer att skapa utbildningsplatser som inte leder till jobb istället för att sänka skatten på arbete. Ett nytt sätt att kasta bort våra gemensamma pengar. Det hade varit bättre att använda pengarna till att skicka regeringen till arbetsförmedlingen. Foto: SVT

För att toppa galenskaperna slår hon till sist sönder två reformer som bevisligen har gett jobb. RUT- och ROT-avdragen ska nu sänkas och därmed kommer färre jobb att skapas i de branscher som berörs. Det kan till och med handla om att små eller mindre företag lägger ner och därmed blir skatteintäkterna mindre. En väg som med framgång har gett framför allt invandrarkvinnor och hantverksarbetare jobb är därmed stängd.

Effekten är dessutom dubbel då fler arbeten åter kommer att skötas svart vilket var fallet innan ROT infördes. Inkomsterna för staten kan därmed bli mindre än finansministern räknar med eftersom alltfler incitament ges för att inte betala skatt i budgeten. Magdalena Andersson står helt enkelt för ett svårslaget rekord i ren dumhet, kan hon ens summera plus och minus?

Istället satsar hon allt krut på utbildning till de som idag är arbetslösa. Hon beskriver naturligtvis detta som en ”offensiv satsning”, men i varje fall för mig talar hon för döva öron. Det är inte en offensiv satsning, det är en defensiv osatsning där pengarna vräks i sjön. Nyligen presenterade Arbetsförmedlingen sin årsrapport. Det mest sensationella med den var att regeringens hittillsvarande politik sågades längs med fotknölarna. Utbildningsinsatser visade sig snarare leda till färre jobb för den enskilde, man hade alltså sämre chans efter en utbildning än man hade före. SVT har skrivit en artikel (unvis.it) om ämnet.

Vad som ser ut som en kanon kan i själva verket vara ett stuprör. Magdalena Andersson framställer gärna det hela som något annat än det är. Framtiden kommer dock att visa vad det egentliga resultatet blir. Foto: Wikipedia

Nästa område handlar om vänsterns favoritord – ”rättvisa”. Hur rättvist är det att sex av tio vanliga löntagare nu får mindre realinkomster? Hur rättvist är det att åtta av tio skattebetalare nu får betala snarare än få något tillbaka? De här siffrorna är realititeter, något Magdalena Andersson säkert kommer att mörka i all evighet men troligen förgäves. Återigen måste man konstatera att den så kallade ”rättvisan” som är så central, inte var annat än tomma ord.

Mer om detta i en artikel i SVD. Där kan man också höra hur regeringen försöker dölja det faktumet att 80 % är förlorare genom att mörka en viktig tabell. Denna tabell talade nämligen om hur mycket olika grupper vinner och förlorar. Kvar fanns bara de som vann på budgeten, inte de som förlorade. Vinnarna är de arbetslösa medan de som arbetar är förlorarna. Hur detta rimmar med ”arbetarpolitik” eller hur regeringen ska få folk i arbete är en gåta. Det är ju det mesta med regeringen så inget är väl nytt under solen. Mer om tabellbråket har Den Hälsosamme Ekonomisten bloggat om.

Man kan ju förledas att tro att det fanns en medveten tanke bakom. Det ser ju inte så bra ut när en regering som har ”rättvisa” som sitt centrala mål, i själva verket ser till att fördyra för en förkrossande majoritet av befolkningen. När man dessutom premierar folk i arbetslöshet genom att ta från de som arbetar, kan man börja undra över det där med ”arbetarpolitik”. Det är säkert så att en revidering behövs också här. Vad sägs om att döpa om SAP så att det fortsättningsvis står för Socialdemokratiska Arbetslöshetspartiet?

Symbolerna har blivit viktigare för SAP än själva innehållet. Man är inte längre kapabla att leverera det som behövs, man har inte heller kunskapen om vad som krävs. Istället levererar man en förlegad politik för en gången tid. Foto: Wikimedia

Man kan på den här punkten tala om ett totalt haveri där socialdemokratin på ett brutalt sätt visar att skåpen är tomma och att man har få eller inga åtgärder att komma med. Standardsvaret heter istället höjda skatter, sänkta avdrag och höjda bidrag, åtgärder vi känner igen. Problemet är att det inte är offensiva åtgärder, det löser ju inte grundproblemet nämligen att vi inte längre skapar jobb på hemmaplan.

Istället riktar budgeten in sig på att dölja detta faktum med konstgjord andning i form av åtgärder som att ta bort den bortre parentesen i sjukförsäkringen och höja a-kassan. Åtgärder som INTE leder till jobb, men högre kostnader. Budgeten lägger helt enkelt en död hand över jobbskapandet och döljer sitt egna misslyckande med åtgärder som bara syftar att nödtorftigt dölja detta. Inte undra på då att Magdalena Anderssons logiska tänkande ser ut som en saltomortal.

I budgetdebatten som hölls i samband med att hon la fram budgeten beklagade sig hon högljutt över en sak som kan se ut som en tanke. Varje ansats till att tala om sänkta skatter som en väg ut ur dagens situation bemöttes nämligen med vad som på pappret såg ut som en skruvad logik. Skattesänkningar var som att be någon annan att betala hette det. Det hon i sin okunskap bortsåg ifrån var att under Alliansen innebar sänkt skatt större intäkter för staten. Inte för att jag tyckte så mycket bättre om den regeringen, men där lyckades de med något den nya regeringen definitivt har misslyckats med.

Säg hej till nya svart jobb efter den senaste budgeten där både Rut- och Rot-avdragen minskas samtidigt som skattetrycket ökar. Det finns inte längre någon anledning att jobba utan att få behålla inkomsterna själv om man kan. Regeringens politik lägger helt enkelt en död hand på all form av arbete.

Den så kallade Laffer-kurvan visar att om man sätter skatteuttaget på en optimal nivå får man in mer i intäkter därför att elasticiteten i systemet ökar och incitamenten att arbeta, betala och därmed sätta hjulen i rullning ökar. Här hittar du en länk till Wikipedia om fenomenet. Vad Magdalena är i görningen att genomföra minskar elasticiteten, hon sätter helt enkelt skatten på en icke-optimal nivå i Laffer-kurvan.

Det är med den bakgrunden lite konstigt att konstatera att hon inte ens läst om dessa rätt centrala teorier i nationalekonomi. Sänkt skatt tar inte från någon annan därför att konstnadstäckningen med rätt satt skattenivå ger sig självt. Hon ger dessutom med uttalandet en hint om att svensk vänster numer ser skattepengar som sin lilla egendom. Låt mig påminna henne om att pengarna tillhör medborgarna och hon är enbart utsedd att förvalta dessa. Med det här uttalandet borde hon befrias från den uppgiften.

Låt oss sammanfatta. Här ligger alltså en budget som ger de flesta kännbara försämringar i den privata plånboken. Den ger vidare inga jobb vilket borde vara centralt, istället får vi i vanlig ordning se satsningar på mer eller mindre meningslösa åtgärder som inte heller de leder till fler jobb. Pengarna slängs i sjön och gör liten eller ingen nytta. Mer om oppositionens del av skulden har Sjätte Mannen bloggat om.

För de flesta löntagare och medborgare innebär budgeten försämringar för den egna ekonomin. Hur kan detta kallas ”arbetarpolitik” kan man undra, men det är många saker man undrar om när det gäller vår nuvarande regering Foto: SVT

Det är felsatsningar, för lite och i fel proportioner där flera poster kommer att spränga budgetens ramar. Ett sånt område är Migrationspolitiken. Där har regeringen budgeterat en  kostnad på 19 miljarder. I själva verket kommer kostnaden redan i år troligen att spränga den vallen. Anledningen är återigen mörkläggning från regeringen när man baserar sina prognoser på migrationen på siffror Migrationsverket presenterade i juli. Sedan dess har dessa reviderats men inte ett ord om detta i budgeten alltså.

Här har alltså regeringen kläckt en ny idé. Basera redovisningen på gamla siffror och låtsas som om det regnar. Att  ramarna spricker kan man alltid nödtorftigt lappa och laga lite för att dölja sina egna misslyckanden. Tidningarna hjälper nog gärna till då en budget väcker större uppmärksamhet än att prognosen inte höll.

Också bostadsbyggandet kan hamna på minus. Orsaken är att all offentlig upphandling alltför ofta slutar på 30-40% mer i kostnad än den budgeterade. Oftast är anledningen till  detta att det handlar om stora svåröverskådliga projekt och urusel konkurrens på framför allt byggmaterialmarknaden. Slutresultatet här kan bli så att de 250 000 lägenheterna i själva verket blev 200 000.

Vanten som blev en tummetott är en god sammanfattning på en direkt skadlig regerings första egna budget. Magdalena Andersson skryter gärna om de jobbskapande åtgärderna, sanningen är som vanligt med denna regering att de förslag som skulle kunna ändra den nuvarande utvecklingen lyser med sin frånvaro. Istället är det en budget inriktad på att försvara något som blir allt mer ohållbart på bekostnad av de skarpsinniga förslagen. En budget i fin 70-talstradition utan förslag för 2000-talet helt enkelt. Undra när regeringen ska lära sig att man inte kan möta en ny tid med gamla förslag?

Budgeten innebär att gammal politik används för att möta nya problem. Inget gott kommer att komma ur det mer än att de arbetslösa och långtidssjukskrivna kan fortsätta att vara det på bekostnad av de som arbetar, men arbetstillfällen eller ekonomisk utveckling ger den inte Foto: ”1885Benz”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons – https://commons.wikimedia.org/wiki/File:1885Benz.jpg#/media/File:1885Benz.jpg

Löjesguiden nominerar idag Magdalena Andersson till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen kan som du och socialdemokraterna utmåla ett misslyckande som ”skarpa förslag” och ”offensiv budget”. Men det är just bara tomma ord. Tittar  man på budgeten lyser verkligheten igenom. Tomt, innehållslöst och utan konkreta åtgärder som kunde ha gjort skillnaden. Istället får vi skönmålning, nödtorftig övertäckande av misslyckandena och idélösheten men också förslag som leder till allt annat än det ni säger att det ska leda till. Det borde vara måttstocken på ett misslyckande och det är därför ni förtjänar nomineringen.”