Ingen pli i vår demokrati?

Att sätta pli på saker och ting dvs att rätta till och dra gränser tycks vara viktigare än någonsin i Sverige. Vi ställs inför så många nya utmaningar att dels myndigheterna inte har resurserna och lagstiftningen ibland inte är anpassad till situationen. En sådan ny situation är återvändande som kommer hem efter att hjältemodigt ha varit nere i Syrien och Irak och slaktat lite otrogna dvs återvändande jihadister.

I värsta fall är detta dina nya grannar om inte kommunerna får den information de behöver för att kunna vidta åtgärder. Idag förhindras denna process av att polis och säkerhetspolis inte kan lämna ut uppgifterna eftersom sekretess delvis råder. Det hela är som vanligt en soppa. Foto: By Anne Look – http://www.voanews.com/content/mali_rebels_say_they_will_create_moderate_islamic_state/1120755.html, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=20267336

Bäst vore naturligtvis om de förbjöds att återvända men något sådant kan man inte förvänta sig i vår humanitära stormakt. Istället ska vi öppna våra hjärtan och ta emot dessa ”fredsduvor”. De ska ju till och med få hjälp med lägenhet och jobb som tack för sina insatser vid hemkomsten.

Nu visar det sig att byråkratisk regler dvs lagstiftning bakbinder också det lilla arbete som bedrivs för att stävja de värsta följderna av deras återvändande. De får ju inte bli förebilder eller rekryterare så att fler reser ner men det är precis vad som håller på att hända. I följande artikel (Aftonbladet; Archive-länk) kan det berättas att Mona Sahlin – Nationell Samordnare mot Våldsbejakande Terrorism – har varnat för att kommuner inte får in information om att återvändande befinner sig just hos dom.

I vanlig ordning undgår de istället radarn och kan om det värsta inträffar både börja förbereda terrorbrott och/eller rekrytera nya unga rekryter som ser upp till dem, hur man nu kan göra det. Kommunerna svävar i vissa fall helt och hållet i okunskap och får aldrig reda på att dessa unga män eller kvinnor har kommit hem igen. Problemet är att samordningen mellan polisen och SÄPO på ena sidan och kommunerna är bristfällig. Polisen kontrar kritiken med att det är så att uppgifter är belagda med sekretess som de måste följa.

Här sätter alltså lagen om sekretess hinder i vägen, det borde normalt sett vara bra att det finns något som heter sekretess. Hur skulle det annars se ut? Sjukhuspersonal som kunde delge allmänheten om kända personers åkommor eller kanske din släktings vore inte roligt att läsa om i skvallerpressen t ex. Det skulle tyvärr bli följden om man tog bort lagen så det är inget alternativ.

Istället måste man gå in i de enskilda paragraferna och medge undantag i vissa specifika fall t ex då det gäller rikets säkerhet. Motprestationen från kommunen kan vara att det är bara vissa personer som har behörighet till uppgifterna och själva har tystnadsplikt. Informationen som sådan måste däremot fram. Här måste man alltså arbeta mycket hårdare med samordningen mellan olika samhällsinstitutioner för att jobbet ska bli framgångsrikt och värt mödan.

Om vi inte likt Sisyfos vill släpa samma sten upp för branten igen och igen vill det nog till att det händer något rätt snabbt med samordningen mellan myndigheter och de hinder som idag uppstår i arbetet. Med den nuvarande regeringen är det dock rätt kört Foto: Wikimedia Commons

Det som det hela kokar ner till är att vi har en otidsenlig lagstiftning som omedelbart borde granskas för att kunna ändra delar av just sekretesslagstiftningen. Det här är ganska bråttom med så arbetet hade behövt startats i förrgår. Jag är dock inte hoppfull med den nuvarande statsledningen som är en bunt glada amatörer som snart är de enda som tror på sin egna politik. Bra att det är någon som gör det i varje fall.

Ett annat skäl som polisen pekar på är att man i den nuvarande situationen är hårt ansträngd och ibland helt enkelt inte hinner. Den situationen kan vi också tacka regeringen för. De har ju först vimsat hit och dit i migrationsfrågan. Först skulle det i stort sett vara öppna gränser. Inte ens när polisen tidigare började varna (SVT; Archive-länk) för vad som höll på att hända lyssnade man från statsmakten.

Efter en tid med ren strutsmentalitet från regeringens sida kom så omslaget, landets gränser stängdes (DN;Archive-länk) istället landet. Än en gång visade regeringen att de var prästens lilla kråka i svensk politik. Nu ska de istället ställas inför en utmaning nästan lika stor som själva migrationen. Det kan bli mycket spännande att se hur de ska lösa den här knuten.

Framtiden får utvisa men det ska bli intressant att se hur regeringen löser den är knuten. En av de sämsta regeringarna landet har sett på länge lovar inte mycket. Foto: Av David J. Fred – Transferred from en.wikipedia to Commons.(Original text: Self-created, en:Nikon D70, uploaded by creator of image), CC BY-SA 2.5, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=1927058

Löjesguiden nominerar idag landets nuvarande och förra justitieminister till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Tyvärr upprepar sig historien igen och igen. Situationer och förutsättningar ändras, men inget händer på motsvarande front i lagstiftningen. Nu har vi fått ett konkret exempel på hur ett rent av livsavgörande arbete förhindras på grund av att regler är otidsenliga. Jo, det tar tid att ta fram nya men det arbetet borde ha startats i förrgår. Eftersom det inte har gjorts är ni båda formidabla foliehattskandidater.

…Och ännu fler oanade effekter

Feminister påstår ju alltid att män ingår i en våldtäktskultur. ”Män” som generell term antyder ju och lite till kanske, att det är alla män de talar om. Trots det är det inte alla män som våldtar, det är som alltid en generalisering utan grund när feminister uttalar sig. Alla män skulle ju t ex också ingå i ”patriarkatet” men återigen är det bara vissa män som gör det. Feminister pekar helt enkelt på fel grupp, vid fel tillfälle i fel sammanhang av fel motiv och då blir också slutresultatet helt fel.

I TV-serien ”Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter” försökte Brasse sätta dit de andra med gissningslekar där det gällde att hitta fel. Logiken var inte alltid självklar men å andra sidan är dagens feminism kanske en modern arvtagare till Brasse. Felen är anpassningsbara, de är alltid annorlunda än de andras svar och de trotsar ibland logiken. Foto: Youtube

Nu har det konkreta beviset kommit in som bevisar att de inte bara har fel utan att de har jättefel. Natten mot onsdagen i förra veckan inträffade en ovanligt rå våldtäkt på Södermalm i Stockholm. En kvinna påstås ha våldtagits av minst tre unga män som sitter anhållna, artikel om händelsen i DN. Läs särskilt ingressen överst där ordet ”gatubarn” dyker upp. Det är nämligen tre eller fyra av dessa gatubarn som nu är häktade för dådet.

Gatubarn är i vissa fall de ensamkommande barn som kommer hit och som snabbt försvinner ut ur de sociala myndigheternas kontroll. Utan den kontrollen hamnar de snart på gatan där de exponeras för droger, prostitution och social misär. Människan reduceras under de omständigheterna snart till varelser som tänker, reagerar och agerar annorlunda än vi andra. De är tvungna att ta till andra strategier för att överleva helt enkelt.

SVT:s Uppdrag Granskning uppmärksammade barnen som är mellan 15-20 år i ett avsnitt du hittar här under. De flesta av dem kommer från Marocko och är på väg in i kriminalitet, polisen menar att i framtiden är är de morgondagens grovt kriminella. De blir offren för den maktlöshet som svenska myndigheter numer är så duktiga på.

Myndigheterna och våra folkvalda är som zombies inför situationen. Lite eller inget görs och under tiden är problemet en tickande bomb Foto: Wikipedia

Nu har deras liv och livsstil blivit en annan människas fall. Den unga kvinnan som påstås ha blivit våldtagen är allvarligt skadad och hennes trauman kommer att vara livslånga. Bara i Stockholm beräknas de här pojkarna vara så många som 200 och så unga som 9 år och uppåt. Många livnär sig på att sälja droger och att stjäla. De får inte uppehålls-tillstånd och kan därmed inte arbeta eller bygga upp ett ”normalt” liv. Anledningen är att i svenska myndigheters ögon finns inget behov för dom att få detta eftersom Marocko inte är indraget i krig.

Allt det här är bakgrunderna men det finns en frågeställning också. När Stefan dansade och log tillsammans med Gustav, Malena och Henrik, var det detta de såg framför sig när de utropade ”Alla ska hit”? Har de över huvud taget tänkt på att detta är resultatet av deras egna tänkande? Är det detta de ville ha? Har de en enda aning om att det finns ett klart samband mellan människor som från barnsben växer upp som kriminella utan föräldrars närvaro och terrorism som bröderna som sköt i Paris? Bröderna Kouachis historia hittar du från TV 4.

Själv tror jag både Stefan, Malena och Henrik är både för naiva och för beräknande för att ens bry sig om dessa konsekvenser som vi eventuellt redan ser. Feministerna är misstänkt tysta och det är talande om något. De har ju sin maktstruktur att ta hänsyn till. Där ingår inte att sådant här kan hända och att personerna som eventuellt har begått våldtäkten kan begå dåd som detta. För dom är den skyldiga ju alltid den vite medelålders heterosexuelle mannen. Hallå feminister, verkligheten gör sig påmind igen!

Verklighet och fantasi är bara två sidor av samma mynt. Onekligen är feminismen lite spännande på det sättet att den suddar ut gränsdragningen mellan de två och gör till och med ”fantasi” till verklighet och tvärtom Foto: Wikimedia

En annan verklighet som har gått i baklås är att i och med beröringsskräcken med SD och åsiktskorridoren, uteblir debatten om fenomenet gatubarn. En del menar att de är betydligt äldre än de uppger, det är svårt att bestämma utan en undersökning men sådana görs inte i Sverige. De anses för ”integritetskränkande”. Ändå måste debatten komma igång, inte minst för att den nuvarande situationen är ohållbar. Vi bygger ju just nu ett framtida samhälle baserat på otrygghet och våldsamheter.

Exemplet sätter också fingret på en annan öm punkt. Godhetsrörelsen och vår ”statsminister” vill ju gärna se oss och vårt land som en ”Humanitär stormakt”, hur gott detta är är dock högst diskutabelt. Man kan nog inte tala om någon stormakt på området så länge Stockholm har lika många gatubarn (beräknat) som Bukarest i Rumänien. Vi är så väldigt måna om bilden av oss själva som så goda, men det är just inget annat än en bild. I själva verket är vi nämligen en humanitär bananrepublik.

Mer om ämnet gatubarn hittar du på bloggen Fnordspotting. Sveriges väg mot att bli ett u-land har Politivism bloggat om. Bloggen Anybody’s Place har skrivit om Löfven och hans mardrömslika regeringstid. Motpol har skrivit om ett år med Löfven. God läsning.

I Sverige pekar vi gärna finger på andra för att känna oss nöjda med oss själva, här exemplet gatubarn i Bukarest. Det lite slående är dock att vi är lika bra, om inte bättre på att skapa denna grupp då våra myndigheter och politiker gör lite eller inget för gruppen i Stockholm. Resultatet är nu eventuellt en våldtagen kvinna, inget feminister ens nämner Foto: SVT

Löjesguiden nominerar idag godhetsrörelsen och feminismen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er verklighetsförankring lämnar övrigt att önska. Den saknar både det ena och det andra vilket dagens exempel visar. Det tycks inte heller bekymra er att ni nu långsamt och långsiktigt bygger ett samhälle som vare sig ni eller andra vill ha. Det verkar tryggt för framtiden. Troligen vinner ni lite över att offra lite och det gör er i så fall till cyniska rörelser och personer. Det om något är en bra grund till varför ni nomineras.”