Vägen till bananrepubliken

I följande artikel som publicerades i DI den 15/10 tecknar den tyske ekonomiske analytikern och krönikören Henrik Mitelman en mycket dyster bild av Sverige och dess framtid som land att investera i. I artikeln pekar han på faktumet att vårt land börjar bli ett allt större högriskprojekt att investera i för utländskt kapital. Något som skulle kunna få katastrofala konsekvenser för Sverige. Utan investeringar blir det nämligen inga jobb.

Han pekar på att långt ifrån alla som kommer hit som migranter har den utbildningsnivån som ibland hävdas i debatten. Det är alltid de Syriska flyktingarna som framhålls men merparten av flyktingarna kommer inte ens därifrån. Ser man sammanräknat är det fler från Afghanistan, Eritrea, Irak och sådana som är statslösa. Diagram hittar du här under

Så här ser fördelningen ut mellan de största grupperna migranter. Till dessa kommer fler som inte är lika många, tabellen över övriga grupper hittar du här under. Listan startar på sidan 2 i dokumentet Foto: Migrationsverket

http://www.migrationsverket.se/download/18.7c00d8e6143101d166d1aab/1443685773037/Inkomna+ans%C3%B6kningar+om+asyl+2015+-+Applications+for+asylum+received+2015.pdf%5B/embe%5D

Syrier är den största enskilda gruppen men alltså inte sammanräknat. Afghaner och Somalier som är två stora grupper har tyvärr sämre utbildningsnivå vilket har att göra med att båda länderna har varit indragna i inbördeskrigsliknande tillstånd i 20-35 år beroende på land. Den ”högutbildade” arbetsstyrkan som bara skänks från ovan är alltså delvis en myt. För visst finns dom men långtifrån alla är det. Ingen pik men inte heller Eritreaner som är en stor grupp är särskilt högt utbildade.

Henrik Mitelman konstaterar också att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har gjort en beräkning på de ökade kostnaderna i kölvattnet på migrationen för landstingen och kommunerna. Fram till 2019 kommer dessa att öka med svindlande 270 Miljarder SEK. Vill man inte börja skära drastiskt i välfärden krävs skattehöjning på i snitt 2 % vilket innebär fördyringar per hushåll med 15.000 per år.

Det här är ett faktum som kraftigt kringskär svenskens möjligheter att konsumera och investera vilket i sin tur skapar ringar på vattnet som för varje ring skapar färre jobb. Den nuvarande takten slänger alltså effektivt grus i maskineriet vilket är tvärtemot t ex statsministerns uttalanden som gått ut på att Sverige kommer att stå som vinnare på det som nu händer. Det kostar ju bara 2 Quattro Stagioni, en fanta och ett Netflix att ta emot enligt vissa källor, men ger så mycket mer……inte alls, här är svart på vitt.

Det är tur vi har begåvningar som Henrik Schyffert att luta oss mot när nu larmrapporterna börjar komma in. Hans visdomsord kommer säkert rädda landet  då alarmister som Mitelman i grunden har fel…..trots sin centrala position och sina kontakter Foto: Expressen

Vi kommer att få betala för många år framöver, kanske till och med decennier in i framtiden. År som kommer att vara förödda och det är det som nu får investerare att dra öronen åt sig. I vanlig ordning när det gäller dagens Sverige stannar inte eländet med detta. Beräkningar från SKL visar att om den nuvarande situationen ska klaras av krävs det att en vanlig löntagare måste avstå ytterligare 6.000 kronor utöver vad han och hon redan betalar i skatt per år. Ett faktum som kommer att leda till mindre konsumtion.

Mindre konsumtion alltså mindre efterfrågan, leder naturligtvis till konsekvenser för lång tid framöver det också. Mindre skatteintäkter på moms, företagsskatt och också färre anställda eftersom man inte längre har råd på samma sätt. Det kommer leda till än lägre intäkter på arbetsgivaravgift, löneskatt och också högre kostnader för a-kassa och andra bidrag. Summan av allt visar på ett jättelikt minus och också detta skrämmer investerarna enligt Mitelman.

Men SKL:s beräkning kan vara i underkant fel. För tittar man på deras beräkning räknar de perioden juni-december. Migrationsvågen satte igång senare och därför är många kostnader ännu inte med i deras underlag. Det kan alltså vara än värre än SKL säger och detta spär naturligtvis på Mitelmans tes om att investerare nu drar öronen åt sig. Ett faktum som kommer att generera än mer osäkerhet hos investerarna då de ser hela sanningen vilket vi ännu inte vet något om.

Det är mycket hon inte säger och inte vill du ska höra svensk, som sanningen till exempel. Den säger nämligen att Sverige verkligen ligger risigt till för många decennier framåt i värsta fall, allt tack vare hennes egna partis politik Foto: Wikipedia

Han säger det aldrig rakt ut, men mellan raderna kan man ana att den svenska vägen till bananrepubliksstatus nu är inledd. Ett faktum som också bekräftas av viss forskning. För socialdemokratins alla påståenden om hur invandrarna går rakt ut i jobb är som sagt en myt, något Tino Sanandaji har visat via sin blogg i detta inlägg.

Hans siffror visar att antalet utrikes födda i arbete minskar, inte ökar. Allt fler står redan utanför arbetsmarknaden och med än fler kommer den siffran att öka dramatiskt. Resultatet av det kommer bli högre bidragsberoende. Ökade kostnader och minskade intäkter i kombination med galopperande utgiftsökningar på migrationsområdet som regeringen och finansministern inte längre har kontroll över är ingen bra kombination. Detta inverkar extra hårt på just sådana överväganden som investeringar.

Vi skördar nu den draksådd regeringen har sått och den kommer att bli minst sagt bitter att svälja. Två pizzor och ett Netflix lär inte längre vara aktuellt som måttstock, om det någonsin var det förstås. När nu varningsklockorna ringer är det enda vi kan uppbåda en regering som både har tappat kontrollen och sin legitimitet på en och samma gång.

När vi dessutom inom de närmaste åren eller kanske till och med månaderna kommer att bli varse prislappen lär vissa partier hänga mycket löst om det fanns någon samband mellan väljarstöd och konsekvens för handlingarna och åtgärderna som vidtagits. Det har blivit dags att sätta ett streck i historien kring regeringen Löfven. När hans politik och de åtgärder som hittills har vidtagits har varit direkt kontraproduktiva finns litet eller inget förtroende kvar.

Det finns grupper vi känner lite eller inget förtroende för t ex politiker eller tjuvar. Men socialmediokratin har alltid uppburit högt förtroende, så borde det inte vara längre. Tvärtom är det detta parti som i många stycken har försatt oss i den nuvarande situationen Foto: ”Hieronymus Bosch 052” by Hieronymus Bosch (circa 1450–1516) – The Yorck Project: 10.000 Meisterwerke der Malerei. DVD-ROM, 2002. ISBN 3936122202. Distributed by DIRECTMEDIA Publishing GmbH.. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Kvar borde finnas ett absolut krav på avgång eller ombildning med andra partier än mp och v i regeringen. Endast framtiden kan utvisa vad som kommer att ske, men en sak är säker. Framtiden för Sverige ter sig alltmer blek om inget drastiskt vidtas, detta måste ske nu. Imorgon kan det vara försent. Nu är det upp till Stefan Löfven som den ytterst ansvarige (?) att ta ställning. Det han gör kommer att vara direkt avgörande för årtionden framåt och man kan bara hoppas att han har vett nog att inse att spåret mp och v har nått vägs ände.

Sverige har  inlett vägen till att bli en bananrepublik på mer än detta område. Läs mer om ytterligare ett på bloggen Fnordspotting där man kan läsa om tidningarnas moral i dagens Sverige. En ytterst otäck historia över hur illa vårt land idag fungerar också på vardags-demokratins område.

Löjesguiden nominerar idag åter regeringen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ansvar tycks vara en bristvara i regeringens och Stefans Löfvens världsbild. Inte ens när Magdad Bob ställs inför fullbordat faktum med ekonomisk kollaps viker man en tum från den inslagna linjen. Allt för att initiativet inte längre finns hos sossarna utan hos två småpartier som inte har annat än extremism att delge svensken. Det gör er till fullfjädrade kandidater.”

Låt hela Sverige leva?

Det heter i många sammanhang hur viktigt det är att hela landet lever. Alla tycks vara överens om att nåt måste göras, i samma veva är alla oense om vad som behöver göras så slutresultatet bli polsk riksdag igen. Sverige är tillräckligt mycket bananrepublik för att återigen visa vägen mot en nermontering av landet där vi helt enkelt inte förmår att vidta de åtgärder som så väl behövs.

Ett exempel på detta är en rapport som i dagarna landade på Näringsminister Mikael Dambergs bord. Under rapportnamnet ”En fondstruktur för innovation och utveckling” låter allt så tjusigt men det var nog bara namnet som var det. Tanken var att man skulle göra något åt en av våra stora akilleshälar i den ekonomiska utvecklingen. Länken till rapporten hittar du här under.

Klicka för att komma åt sou_2015_64_webb.pdf

Tanken vart att göra det möjligt att med tillgängligt kapital kunna få finansiering så att en idé kan fortsätta att utvecklas till en färdig produkt. Idag finns många idéer, många planer men inga pengar eftersom risken också är hög. Många drar helt enkelt öronen åt sig och därmed faller många goda idéer i glömska eller handlar i utländsk ägo till fördel för deras industri. Ett sånt exempel är rysksvenska Angelica Hulls forskning om miljövänligare flygbränsle som måste finansieras med andra medel än svenska. Resultatet kan bli jobb där men inte här. Mer om historien i Miljö & Utveckling.

Oftast finns idéerna men det som saknas är pengarna. Också de som är villiga att satsa utanför storstadsregionerna lyser med sin frånvaro. Det offentliga har rått bot på den obalansen men nu vill rapportskrivarna ta bort också detta. De enda som vinner på det är storstäderna. Foto: Telegraph

Det behövs med andra ord kapital för att investera i framtidens jobb, så långt är allt rätt i rapporten. Det är först därefter det börjar gå snett. Ett geografiskt område som länge har varit ett näringspolitiskt problem är Norrlands inland som länge har dragits med negativa siffror i befolkningsunderlag, antalet arbetstillfällen och utflyttning som en direkt konsekvens.

Idéer lokalt där är alltså guld värda då de innebär utveckling istället för avveckling. Det är där kapitalet kommer in, här behövs goda idéer men än mer pengarna för att utveckla och göra att idé kan bli tillverkning och ett levande näringsliv. Därför tog Maud Olofsson ett bra beslut för en gångs skull när hon skapade bolaget Inlandsinnovation vars uppgift var just att investera i Norrlands inland, Värmland och Dalarna. Tanken var att se till att investeringsbara pengar hamnade också där, inte bara i Malmö, Göteborg eller Stockholm.

Ett bra kvitto på framgången med reformen var att dels började investeringsbanker i de stora städerna att knorra. Det brukar betyda att man ser en konkurrent och sånt är bra. Ett annat kvitto var att pengar nu inte bara investerades i projekt vars ursprung fanns i storstadsregionerna. Dit gick redan en förkrossande majoritet av de investerbara pengarna men nu blev det mer balans i systemet.

Ytterligare en effekt var att det började se ljusare ut också för glesbygden. Framgångar kommer inte över en natt men pengar investerades och idéerna fick plötsligt lite lättare att komma vidare i utvecklingskedjan. Det blev med andra ord lättare att få tag på pengar för projekt också där. Man kunde börja ana att också glesbygd var allt annat än ett hopplöst fall som hela tiden måste få regionala stöd och skräddarsydda paketlösningar med jobb för att hålla dem under armarna när jobben tröt.

Nyckeln till framgång heter inte ”överge landsbygden”. Om vi vill ha ett levande land måste också ”problemregionerna” få tillgång till kapitalet för att kunna investera i de goda idéerna. Annars förslösar vi bara resurser i onödan Foto: Wikimedia

Rapporten som nu ligger på Näringsministerns bord föreslår att denna goda trend nu ska brytas. För hur ska man annars tolka det när man föreslår att satsningen på glesbygden i norr och väst nu ska avbrytas för att istället skapa en riksomfattande satsning i en fond. Bolaget Inlandsinnovation läggs om rapportskrivaren får som han och hon vill ner, de båda är tjänstemän på Näringsdepartementet.

Vi kommer alltså att frångå den tiden då speciella satsningar också i glesbygd var möjlig. Istället återgår vi till en tid då legio var att det var i storstäderna idéerna och utvecklings-potentialen fanns. Ändå finns en rad områden som bara står där outnyttjade som resurser. Ett är bären i skogen. Idag plockar utländska plockare bären, utländska uppköpare köper in dessa och merparten går på export till andra länder där de förädlas. 20 % av de som plockar är svenskar, resten är hitresta. Alltmer av de färdiga produkterna som sylt görs utomlands inte här. Allt detta kan du läsa i rapporten ”Skog och Trä” här under.

Klicka för att komma åt 8826.pdf

Hur mycket värdet uppgår till på det landet förlorar på hanteringen vet nog ingen men många miljarder lär det säkert vara. Pengar som kund ha blivit skatteinkomster och jobbtillfällen som nu i allt högre grad hamnar utomlands istället för här. Kanske inte så bra tänkt där. Det finns alltså för den som har idén, viljan och resurserna att bygga upp en verksamhet för en marknad. Det är just pengarna som många gånger som saknas så hur man kan dra in den möjligheten att lokalt förankra pengar är obegripligt att ens föreslå.

Regeringen har inte sagt sitt ännu, rapporten har som sagt nyss landat på näringsministerns bord. Skulle förslagen bli sanna kan det bli ett dråpslag mot idéerna och viljan att skapa en bättre framtid för glesbygden i Norrlands inland igen. Lite eller inget gott kan sägas kunna komma ur detta som man kan läsa om mellan raderna i artikeln i Västerbotten-Kuriren. Rapporten andas snarare en stank av ”låt hela landet dö utom storstadregionerna då förstås”. Regeringen bör nog göra det som borde ha gjorts från början dvs slänga rapporten i återvinningskärlet.

Rapporten hör hemma här i pappersåtervinningen. Att omsätta den i faktiska politiska förslag vore förödande. Foto: Wikipedia

Näringsminister Damberg har misslyckats förr och kommer att fortsätta att misslyckas om han följer rapportens intentioner. Om det är jobb han och regeringen vill skapa är höljt i dunkel, de säger att de vill men de har vidtagit fel åtgärder förr och endast framtiden kan utvisa om man gör om det igen. Under tiden kommer skattebetalarnas pengar fortsätta att  rulla som Fnordspotting kan ge exempel på. Du betalar för kalaset skattebetalare, men om du frågar vad du får ut på det hela är svaret ”noll”.

Löjesguiden tänker idag låta en ny kandidat stiga fram i rampljuset. Nomineringen till priset ”Foliehatt of the Year” går till Näringsdepartementet. Motiveringen lyder: ”I en tid då det blir allt mer klart att något måste göras åt landsbygdens död, lägger man ett förslag som än mer skyndar på denna process. Det är ovanligt men inte oväntat att det kommer i en tid då Stockholm är måttstocken för snart sagt allt och alla. Trots det är inte allt Stockholm och det behöver omsättas i klok politik. Detta är inte det och därför nomineras ni till priset.”