Hum-hum från Köln till Kalmar

Sexövergrepp – smaka på ordet och känn den fadda smaken i munnen när du säger det. Ingen, jag menar ingen kan känna att ordet har sin lockelse. Det är därför vi som samhälle har sagt att det inte får förekomma. Vi har till och med skapat lagar för att visa hur avskyvärt vi ser på det, brottet ger ju helt rättmätigt fängelsestraff.

Jag är inte annorlunda på den punkten, jag anser det helt avskyvärt och att det ska leda till kännbara straff då det begås. Vad Aftonbladets kulturskribent Martin Aagård tycker är dock höljt i dunkel att utläsa av hans uttalanden. De tycks mer syfta till att trivialisera och relativisera. För hans uttalande på kollegan Nina Lekanders tidslinje på facebook lämnade nog en och annan förbryllad bakom sig. Du kan se svaret längre ner i detta inlägg.

Nej, i skuggan av det som hänt i Köln är han mer intresserad av att lägga locket på så att nyheten inte ska spridas i svenska journalistkretsar, det kallas normalt censur men för Aagård tycks det hellre handla om att uppfostra och forma medborgaren igen. Han tycks också vara mer oroad för att högern nu ska få sitt ”propagandaverktyg”.

Hela den snaskiga historien började med att journalisten Nina Lekander på facebook frågade sig varför ingen i svensk media tog upp de sexuella trakasserier som pågick i Köln. En berättigad fråga eftersom svensk media alltså här medvetet eller av ren klantighet försökte gömma undan/glömma bort en nyhet. Det hon talade om var de samordnade attackerna i Köln mot unga kvinnor som sextrakasserades och i ett fall våldtogs. Männen var upp till 1000 till antalet och alla var från något arabiskt land eller Nordafrika.

Nina Lekander ställde en relevant fråga, en del av svaren blev som synes inte lika relevanta. Också Aftonbladets Martin Aagård sällade sig till den grupp som nu sticker huvudet i sanden och låtsas att alla som inte tycker som han är fascister Foto: Facebook

Nyheten (Mail on-line) som kablades ut till resten av världen utom Sverige, talade om direkta attacker och att Köln centrum nu är en no-go zon för kvinnor. Det är inom parentes en no-go zon också för män eftersom dessa blir rånade. Men det är nu Aagård kommer in. För knappt har både det ena och det andra satts i vrångstrupen förrän denna fascismens störste bekämpare ser sin chans. Högern har ju nu fått ett argument som måste vridas ur händerna på dem och därför måste det som nu inträffat motverkas.

Motverkas ja, här är det uppenbarligen viktigare för Aagård att ta kampen mot ”fascisterna”. Det enda fascistiska vi har gjort är att försvara ett värde men det tycks inte falla i god jord. Att alla, också kvinnor, ska kunna känna sig fria och säkra på offentliga platser borde vara en självklarhet men är det inte i allt teoretiserande. Inte så undra på kanske med tanke på att han själv i en krönika i Aftonbladet (unvis.it) medgav att han själv var en gammal pennalist. It takes one to know one som det heter.

Martin Aagårds svar på Nina Lekanders inlägg försöker snyggt förringa det faktumet att han och hans gelikar har ställt till med ett problem genom att trivialisera, generalisera och politisera hela frågan till något annat än vad den är. Foto: Facebook

Martin Aagård var dock inte ensam i sin något skruvade syn på debatten där alla som motsatte sig hans argument i vanlig ordning var både SD:are och fascister för att inte tala om höger. Mattias Svensson på tidningen Neo var lika kategorisk han i sina fördömanden. I ett uppmärksammat Tweet som fick stor spridning skrev han att den dagen alla SD:are behandlade Malena Ernman eller Zara Larsson med den respekt de förtjänar (Jaså!), kunde de lära Tyskarna hur man behandlar kvinnor.

Nu var det ju förstås inte Tyskarna som behövde lära sig den saken och vad gäller SD:are är jag rätt övertygad om att de flesta också behandlar kvinnor med respekt. Problemet Mattias är ju som bekant Nordafrikaner och araber, inte SD:are eller Tyskar. Ytterligare ett exempel alltså på hur man blandar bort korten och spelar ett helt oärligt spel. Jag tror dock att det här är en jobbannons, Neo ska ju som bekant läggas ner och det här är ett sätt för Mattias att visa hur himla pk, god och fin han är så att han kan få ett nytt litet jobb.

Mattias Svensson drog sitt strå till stacken när han ville lära SD:are lite respekt och att den kanske sen skulle kunna översättas och användas på Tyskar. Att vare sig SD:are eller Tyskar hade med de sexuella övergreppen i Köln att göra spelade nog mindre roll Foto: Twitter

Feministerna är nästa grupp som i motsats till Aagård har varit ovanligt tysta den här gången. Det är väl vetskapen om att de är överbevisade som har drabbat dem. Deras postmoderna fuskbygge rasar ju nu som ett korthus och då gäller det att i vanlig ordning tiga ihjäl en nyhet som inte passar  in i mönstret.  Eller så kan man göra som Irena Pozar, man kan rikta strålkastarljuset åt ett delvis annat håll för att förminska och trivialisera.

 Hennes resonemang kretsar återigen runt en av feminismens käpphästar – alla mäns skuld för vad några män utför. Det är nämligen inte alla män som slår och våldtar, det är ett fåtal. Återigen är vi alltså där, försök att blanda bort korten så att krittret förstår att det finns andra mycket mer ondskefulla krafter i görningen här. Att man lurar delar av befolkningen, sviker kvinnorna som nu har blivit utsatta tycks vara helt sekundärt.

Att trivialisera och peka på hur utspritt problemet är kan man förta udden i nyheten tyckte Irena Pozar. Varje kvinna har ju blivit utsatt för samma sak som kvinnorna i Köln, både bröder och vänner har ju sett till det. Vilket ”kalas” som patriarkatet  har haft är dock lite svårtolkat Foto: Twitter

Man glömmer så där lägligt också bort att en legitimitet för en stat är att den ser till att skydda sina medborgare. Om man resonerar som Aagård och Pozar gör den ju delvis inte det, man trivialiserar ett problem/en upplevelse och snart är den så urvattnad att den enskilde som kränkts känner sig övergiven. Det är ju den moderna så feminismen fungerar. Först låtsas man bry sig, sen blandar man om siffrorna på den identitetspolitiska bingobrickan så att ingen längre förstår eller känner igen sig. Den har blivit helt alienerad.

Också godhetsrörelsen har varit ovanligt tyst. Ingen Malena Ernman har uttalat sig, Jonas håller sig undan och nya superteorier om alltets sammanhang har inte lagts fram av ”professor” Henrik Schyffert. Man får väl konstatera att det nu uppdagas vad de har ställt till med och att dessa personer inte sysslar med konsekvens utan bara med nya ryggdunkar-fester där de kan få nya bekräftelser på hur förträffliga de är.

Malena har ju redan hunnit bli Årets Amelia (archive-länk) och vunnit Martin Luther King-Priset (unvis.it). Ett pris som för övrigt har lite eller inget med den store mannen Martin Luther King att göra så hon har ju kammat åt sig ordentligt i medaljskörden. Här kan man tyvärr bara konstatera att både den vänsterrörelse som Aagård företräder och feminismen samt godhetsrörelsen har andra saker för ögonen än kvinnors rätt att få vistas på offentliga platser utan att trakasseras vare sig sexuellt eller på något annat sätt.

Uppenbarligen syftar en del av spelet från de inblandade till att vinna priser och ära, kanske också att fixa nya jobb. Ryggdunkarfester, nya lukrativa uppdrag och kanske en karriärsmöjlighet hägrar runt hörnet. Möjligheten att få stå i talartribunen och skrika ut sitt kommunistiska manifest som man så gärna döljer lockar säkert också. Foto: Wikimedia Commons

Någon kanske inbillar sig att vi är förskonade från den här typen av händelse i Sverige, låt all okunskap fara redan där. För taktiken är densamma var vi än kommer och det som hände i Kalmar (24 Kalmar) ungefär samtidigt i tid, var om något lika snaskigt om än i mindre omfattning än i Köln. Också i Rättvik utsattes en kvinna för sexuella övergrepp strax innan jul, Anybody’s Place har bloggat om detta. Också Expressen har skrivit om det (archive-länk). Var finns de svenska feministerna nu?

Löjesguiden nominerar med dagens inlägg både svensk feminism och journalistkåren till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen för feministerna lyder: ”En osviklig förmåga att alltid ha fel eller fokusera på fel saker har gett sig till känna igen. Knappast konstigt med tanke på er koppling till postmoderna teorier som nu mest liknar Titanic – 4000 meter under havsnivån. Det gör er till formfulländade kandidater till priset.”

För journalistkåren lyder motiveringen: ”Era inledande försök att lägga locket på är bara i sig talande, censur och direkta lögner är ju numer era mest framträdande vapen i jakten på alla ”fascister” dvs alla som har en annan åsikt än er statssanktionerade. Att ni dessutom genom sådana personer som Martin Aagård nu också försöker att trivialisera och relativisera är om något än mer smaklöst. Det gör er till uppenbara medtävlare.”

Den Trojanska Hästen

Karl Gerhard gjorde något av det modigaste någon svensk någonsin har gjort, han ställde sig upp och sjöng på ett förlöjligande sätt om Hitler och hans norske underhuggare Quisling som styrde landet under nazisternas ockupation. Man får komma ihåg att det var under den period då Hitler var som mest framgångsrik och starkast.

Karl Gerhard tog ton mot nazismen vilket höll på att sluta i både invasion och censur.
Foto: Wikipedia

Naturligtvis väckte sången rabalder, här hemma förbjöds den från att framföras (!) av rädsla för att Sverige bara av den anledningen skulle bli anfallet. Här kommer Youtube-klippet med låten. Hitler satte upp Karl Gerhard högst upp på sin dödslista om man någon gång skulle invadera Sverige som tack.

I texten sjungs ”Major Quisling är en papegoja, som imiterar så gott han har förstånd”, kloka ord och framför allt tänkvärda. För än idag känns de fortfarande igen, papegojorna alltså. De upprepar samma sak igen och igen och det är dessutom med beräkning. Man vill tjata in ett budskap till dess det som är falskt blir sant. Det är en välkänd teknik som sedan en tid framför allt har börjat användas av svenska feminister.

Till sin hjälp hittar man så många av båda könen som villigt ställer upp. Ett exempel på detta är Lars Lindströms artikel.  Här hävdas att feminism också är mannens rätt till lika värde. Hur kan man påstå något sådant när en viss Gudrun uttalar sig så här i Sydsvenskan? För kategorin Lars Lindström vankas ju bättre jobb, bättre adresser för boende och feta kontrakt genom de kontakter man skapar. Istället för att fråga sig hur någon inte kan vara feminist borde Lars Lindström istället fråga sig hur någon kan vara det.

Feminister vill egentligen fixa bättre jobb, tjusigare adresser att bo på och så vidare som en del av motprestationen för sin lydnad. Kanske borde de istället ha slutit avtal på att få hyra Karl Gerhards trojanska häst Foto: Hööks

Andra är zelotiskt övertygade, den kategorin är nog den mest otäcka av dem alla. De marscherar rakt fram med en isig blick och viker inte en tum, de är robotarna som har blivit indoktrinerade och har svaren på allt. Trots det har de inga svar alls, de är just bara ”papegojor” som mekaniskt upprepar något. Veckans snackis har ju varit Zara Larssons härdsmälta på Bråvallafestivalen. Genustänket var inte tydligt nog, men säg mig Zara vem vill lyssna på en dålig artist bara för att hon är tjej? Tyvärr finns det inte tillräckligt många som når upp i någon högre klass.

I den debatt som har böljat har feministernas inlägg hela tiden byggt på att Zara Larsson är en stackars tjej som har påpekat ”sanningen” där ”bara” 22% av artisterna på Bråvalla-festivalen var tjejer. Att hon skulle ha fått både dödshot och skit för denna ”sanning” och att man aldrig får vara duktig som tjej, är man det kommer patriarkatet sättande för att trycka ner dem.

Dödshoten och den låga debattnivån med personpåhopp tar jag avstånd ifrån, de personer som sysslar med sånt är helt enkelt lika vidriga som de de anklagar. Du som gör detta, bara sluta upp nu. Men debatten som sådan tar jag absolut inte avstånd från. Läs följande artikel i SVD och fundera en stund kring den. Vad är det Sara-Märta Höglund säger egentligen?

Näbbgäddor uppskattas tydligen inte, särskilt inte av patriarkatet. Påståendet att det värsta som finns är kvinnor som vet sitt värde är ju bärande i Stina-Märtas värld Foto: Wikipedia

Att en kvinna som Zara Larsson som vet sitt värde kommer att betraktas som det värsta som har hänt. Patriarkatet tycker ju inte om uppstudsiga små näbbgäddor som kan tala för sig. Sara-Märta påstår vidare att Zara Larsson är en av landets mest talangfulla artister. Det där är att förstora. Zara Larsson är inte kvalitativt en artist att räkna med vare sig på det nationella men framför allt inte på det internationella planet. En artist som Robbie Williams sopar mattan med henne men för skribenten är sånt inte viktigt, här är det viktigare att skapa en poäng trots att den inte finns.

Sen kommer sammanblandningen av fakta. Sara-Märta skriver:

”Dagarna efter Bråvalla är det – märkligt nog – varken de oförglömliga musikupplevelserna eller besökarnas positiva minnen av folkfest som genomsyrar bevakningen. Inte heller det katastrofala faktum att en kvinnlig besökare inte kan se sin favoritartist uppträda utan risk för att bli ofredad ges störst medialt utrymme. (Redan under första dygnet polisanmäldes tre grova sexbrott).”

Festivaler borde handla om gemenskap och musik. När det istället börjar handla om fylla blir det också farligt, i folkhavet döljer sig de som tar tillfället i akt. Alkoholen är boven, inte patriarkatet men den sanningen förbisåg dock Sara-Märta. Foto: Wikipedia

Ett: Det var inte sexuella trakasserier och övergrepp Zara Larsson invändningar handlade om utan om könsfördelningen mellan artisterna där kritiken byggde på att genustänkandet saknades. Så varför blandar hon in dessa fakta?

Naturligtvis för att kunna koppla dessa övergrepp till det ”övergrepp” en del anser att Zara Larsson har utsatts för. Det väcker sympati och man förstår intuitivt och känslomässigt att detta är inte lätt vare sig för de stackars tjejerna eller Zara. Jag håller med, det är inte lätt och inte rätt men att koppla det till Zara Larsson uttalande är djupt ohederligt. Tjejerna som utsatts är det synd om, Zara Larsson ingår inte i den kategorin. Hon har ju inte ens utsatts för övergrepp.

Två: Folksamlingar, sprit och party party är ingen bra kombination. Jag har själv varit på så många festivaler att jag inte längre kan hålla räkningen, men jag har banne mig aldrig sexuellt ofredat eller våldtagit någon för den sakens skull. Jag vet dock att en del tjejer i den här miljön utsätter sig för ett riskbeteende. En del är fulla vilket inte ger den kontroll som skulle behövas, de umgås med människor de aldrig har mött vilket ger en ökad risk för att utsättas för det Sara-Märta talar om och de är för naiva och inte mogna att vara där. Kom ihåg att en del besökare kan vara så unga som 17-18 år. Vem vågar släppa iväg den kategorin på festival men vem vågar samtidigt vägra?

Ohejdade mängder alkohol ökar också riskbeteendet och bristen på kontroll. Varannan alkohol och varannan vatten är ett smart knep som också håller feministiska ”sanningar” på stången Foto: Theguardian

Råden då? Ja, sup inte och umgås inte med vem som helst och gör du det ändå ha alltid öppna ögon. Också på festivaler kan vuxnas närvaro dessutom behövas för att upplysa om de faror man faktiskt utsätter sig för. Man måste komma ihåg att när så många människor samlas på ett ställe är det oundvikligt att rötäggen slinker in de också. Folkhavet är lätt att gömma sig i.

Allt det här har dock aldrig Sara-Märta reflekterat över och därför blir hennes artikel det den är, kvalificerad smörja byggd på antaganden och fantasifoster. Där rök också SVD som nu har börjat en helvetisk resa rakt ner i underjorden precis som den en gång DN råkade ut för. Idag är DN en rykande ruinhög av misandri och halvt lögnaktiga artiklar skrivna av dåliga skribenter. Exemplet från DN där deras patenterade misandri osar i varje stavelse, är en favorit i repris signerad Aase Berg. Sara-Märta blir istället som en Trojansk Häst, precis som i Karl Gerhards text, som nu intar den sista bastionen. SVD:s egna ledning gör inget, vad kan de göra? Sparkar de personer som henne är de ju ”kvinnohatare”.

Feminister är som Trojanska Hästar som intar tidning efter tidning Foto: ”Beware of Greeks bearing gifts” by Copy after Henri Motte. – Wikimedia

Samma typ av argumentation i samma ämne – Bråvalla – hittar vi i Expressen där Irena Pozar skrev följande artikel. I den driver hon tesen att kvinnor våldtas och utnyttjas sexuellt därför att de genom historien har varit  ett komplement till mannen. En grov förenkling som inte är sann i sina delar. För det första måste man bryta ner påståendet och se kulturella skillnader, man måste också se den historiska tidslinjen och se skillnaderna i tid och rum.

Låt mig ta ett exempel. När feminister vill göra en poäng tar man ganska ofta exemplet att kvinnor inte kunde ärva egendom eller hade rösträtt som män kunde och hade. Det är ett exempel som vi hittar historiskt med start i medeltiden och som inte upphörde förrän i början eller mitten av förra seklet. Sakta men säkert började dock kvinnor återfå förlorad mark på olika områden redan på 1600-talet så deras beskrivningen är problematisk. Här hittar du en artikel över historien om kvinnliga rättigheter från Wikipedia.

Går man tillbaka i historien till vikingatid och tidig svensk medeltid är bilden helt annorlunda. Många menar att kvinnors makt under denna period var större än feminister vill göra gör gällande i sin beskrivning. Här hittar du länken till uppsatsen om vikingatida kvinnor och deras ställning i samhället under titeln ”Kvinnors Roller I Vikingatiden” från Lunds Universitet. Ett citat ur texten:

”De flesta kvinnorna var hemma vid gården och tog hand om sina barn, lagade maten och på bästa sätt hon kunde försörjde sin familj. Det var hon som hade det högsta ansvaret för att allt fungerade hemma. Hennes status i hemmet byggde till största del på hur väl hon arbetade i hemmet, hon jämfördes inte med mannen, då de, man och hustru arbetade med två helt skilda saker. Hon kunde endast få kritik efter vad hon gjorde i hemmet och hur väl hon tog hand om allt som skulle göras.

Det alla sagor och berättelser och skrifter säger om kvinnan är hur duktig husfru och hur god hon i så fall är, eller hur dålig hon är och därmed ond. En god husfru är en som sköter sin gård, en dålig husfru är en som försummar sin gård. Det är även denna bild av vikingasamhället som under 1800-talet växte fram och som även idag styr många av våra förväntningar på kvinnors och mäns roller. Man måste dock se att där finns fler än en roll för vikingakvinnan, de var inte statiska.

Där fanns kvinnor som var slavar och som offrade sina liv för att följa någon annan i döden, där fanns goda husmödrar som uttryckte sina känslor och som gav utlopp för dem, och där fanns kvinnor som när hennes make reste bort fick huvudansvaret och det ekonomiska ansvaret över gården. Om hon dog innan han kom tillbaka begravdes hon i den positionen och fick därmed en ståtlig begravning.

(Dommasnes 1991 s67-79). Kvinnor kunde även anlitas som läkare och endast kvinnor kunde bli jordmödrar [Äldre namn för barnmorskor: Förf. anm.] (Foote & Wilson 1980 s 93). Bland annat detta tyder därför starkt för att där fanns yrken för kvinnor också, med andra ord fanns det andra roller än de vanligen vedertagna som säger att hon var helt beroende av en man, Rimbertkrönikan vittnar också om självständiga kvinnor som reser och arbetar själva.”

Länge kunde kvinnor praktisera medicin och de enda som hade kunskap om barnafödande var de så kallade jordemödrarna som alla var kvinnor. Den makten försvann i och med att kristendomen introducerades Foto: Wikipedia

………….

-Föremål som förr ansetts som manliga föremål har i minst lika stor grad hittats även i

kvinnogravar.

−De flesta textilredskap hittas i samband med utgrävning av bostadsområde och inte i

gravarna, så som till exempel vävtyngder och sländtrissor, vilket tyder på att de var föremål som alla hushåll använde sig av och därför inte fick följa med i graven.

−Handelsredskap har inte hittats i någon större utsträckning i bostadsområdet, utan hittas i kvinno- och mansgravar. Dessa föremål bör därförha haft en viktig roll i personens liv, eller för de efterlevande.

Denna syn motsäger alltså den som Irena Pozar ger. Det som kom att bli avbräcket i det kvinnliga inflytandets historia var de nya levnadssätt som introducerades i och med att kristendomen kom till landet. Man kan alltså med framgång driva tesen att kristendomen i början aldrig blev en hit för kvinnor, tvärtom tog de bort många av de privilegier de åtnjöt. Först under 1600-talets senare del inleddes den långsamma processen att återställa det förlorade.

Olika aspekter som kultur, historia osv måste vägas in i en analys. Att som feminister titta på en faktor är enfaldigt Foto: Wikimedia

Sen har vi då den kulturella aspekten. Norden är ett unikt exempel som inte går att jämföra med södra Europa eller Mellanöstern t ex. Där har kvinnan inte haft samma starka ställning som här och därför kan man också säga att kvinnors ställning är kulturellt betingad. Inte heller denna aspekt snuddar ens Irena Pozar vid då hon gör sitt uttalande. Hon skriver till och med för säkerhets skull om de patriarkala strukturer som tillåter att folk klämma tjejer på rumpan som för att skapa den poäng som annars saknas.

Förutom det vulgära i påståendet är det också osant. En mycket snäv krets män sysslar med sådant men inte ”män” i största allmänhet, det kallas att göra en generalisering, också det ett vapen i kampen. Hade däremot jag vänt på det och påstått att ”kvinnor mobbar medsystrar” så hade vi kunnat räkna ut resten. Vad som är tillåtet att påstå för en, är förbjudet för en annan. Konstigt det där.

Det är alltså så här som i de två exemplen som feminister arbetar. Man skickar ut sina papegojor som gör det de kan genom att rapa upp det tidigare inlärda. Upprapningar som är misstänkt lika de som en gång major Quisling också gjorde i andra sammanhang. Han fick en stämpel på sitt beteende, undra vad framtiden ska säga om dagens feminister. Om feminismens avigsidor kan också bloggen Fnordspotting berätta.

Dagens feminister är som kakaduor, de bara upprepar vad någon annan har sagt. Deras kritiska tänkande är noll och man har dåliga faktakunskap. Den är med andra ord bedrövllig Foto: ”Cacatua galerita 2 – Austin’s Ferry” by JJ Harrison Wikimedia

Löjesguiden nominerar idag svensk feminism till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni säger att ni är för jämställdhet, det sker genom att skapa ojämställdhet. Ni säger att ni vill männen väl, det sker genom att baktala dem och smutskasta dem. Till er hjälp har ni papegojorna vars uppgift är att tjata om samma sak igen och igen. Röstboskapet är inte smartare än att de antingen tror på det för att de vill tro på det, eller låter sig lockas över för att man inte klarar av just tjat. Men det ger inte den feministiska rörelsen den hjältegloria sådana som Lars Lindström vill ge den, det ger en fadd smak i munnen. Det är det besående arvet och inget annat.”