Maskrosornas krig

Ibland talar man om ”Rosornas krig” i politiken. Från början var det en strid mellan ätterna Lancaster och York om vem som hade rätten till kronan (Artikel i Wikipedia) i medeltidens England. Senare har  benämningen använts om inbördeskriget som har utkämpats inom s i flera frågor och med flera falanger som banerförare. Inbördeskriget i s har utkämpats under olika tidsperioder över olika frågor, en sådan blev partiledare Juholts (Paul Ronges blogg) vara eller inte vara.

Rosornas KrigRosornas Krig utspelades på 1400-talet, Maskrosornas Krig inleddes 2016 och utkämpas än idag. De första offren i den striden heter Carl Schlyter och Valter Mutt. Miljöpartiet bör omedelbart läggas ner, anledningen är rätt enkel – de bryter nu mot grundläggande demokratiska rättigheter som den fria debatten. Foto: Wikimedia Commons

2016 Har så ett nytt politiskt inbördeskrig påbörjats nämligen det inom mp som ju förs mer på en ideologisk basis. Skiljelinjen går mellan ett mp som för kampen som de aktivister de är och partiet som vill framställa sig som regeringsdugligt och ansvarstagande. I den senare rollen finns lite eller inget utrymme för aktivism eller bjäbbande om principer som går stick i stäv med regeringsbeslut. Maskrosornas krig som jag väljer att kalla det, handlar om det nya och det gamla partiet inte längre drar jämnt.

Det senaste bråket i maskrosornas krig är frågan om värdlandsavtalet (SVT; Archive) som har väckt mycket ont blod i partiet och delat riksdagsmän och ministrar i två läger. Riksdagsrepresentanter som Carl Schlyter och Valter Mutt som båda sitter i utskott, Carl Schlyter som är ordförande i EU-nämnden och Valter Mutt som är medlem i utrikesutskottet, har varit starka kritiker. Samtidigt har regeringens linje varit klar, ett beslut om avtalet finns och det ska nu följas.

Miljöpartiet vill ju gärna framställa sig som partiet som har högt i tak och där högljudda diskussioner snarare välkomnas än tystas, den här gången är det tvärtom. Diskussionen om avtalet har blivit en hämsko och partiet har varit rädda för att inte kunna framstå som det ansvarstagande och regeringsdugliga. Diskussionen har därför setts nästan som hotfull. De två lägren för och emot har stundtals varit rätt oförsonlig (Riksdagens hemsida) där Jabar Amin och Annika Lillemets har varit starka kritiker som synes.

De som har varit för inom mp har först argumenterat (Riksdagens Hemsida; Artikel av flera mp och s-representanter som argumenterar för avtalet) i frågan, men nu reagerat (Folkbladet; Archive). Carl Schlyter mister sin ordförandepost och ledamotspost i EU-nämnden för att bli en ”vanlig” riksdagsman. Valter Mutt möter samma öde och blir av med sin roll i utrikesutskottet. Jabar Amins aktier har säkert inte stärkts heller, inte efter generalangreppet (Aftonbladet; Archive) på partiets nya språkrör Isabella Lövin.

UtvisningarUtvisning har i alla tider varit ett ”mjukare” sätt för människor med diametralt olika åsikter att undanröja ett problem. Debatten har sina fördelar men får i vissa sammanhang tydligen inte gå hur långt som helst eller ifrågasätta för många saker.
Foto: Wikimedia Commons

Så högt i tak var det alltså i det partiet. De mest klassiska attributen inom politiken går alltså igen när ett parti tar till både hästpiska och sanktioner mot enskilda. Det visar ett parti som har enormt svårt att gå från det där aktivistiska till det som tar ansvar för landet i en regering. Metoderna mot de enskilda talar sitt tydliga språk. Att den inre rätt prekära situationen i partiet dessutom nu lockar till sig vråkarna (Aftonbladet; Archive) som vädrar kadaverdoft är rätt logiskt. Politik är trots allt en blodsport när den är som grymmast.

Miljöpartiet i mina ögon är ett parti som inte längre har något existensberättigande. De flesta har redan anammat deras frågor och gjort dem till en naturlig del av den realpolitiska agendan. De goda frågorna är alltså redan stulna sedan gammalt, men så har vi partiets mörkare sidor. De som handlar om islamism, direkt samhällsfarliga förslag som partiets inställningen i kärnkraftsfrågan eller den ingrodda unkna feminismen partiet så gärna vill betona. Frågor och ställningstaganden som är direkt stinkande.

När olika åsikter blir liktydiga med inskränkningar, det aktivt tystandet av kritiska röster, locket på i diskussioner och toppstyrning också i debatten där det man får säga och inte säga ska regleras är tecken på ett parti i djup kris. Det är en moralisk kris, en demo- kratisk kris, en kris som handlar om ren rädsla från partiets ledning och en kris som handlar om självbilden. Jag är visserligen för värdlandsavtalet, men i än högre grad en motståndare till inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter, något nu mp kör över.

En nedläggning av partiet är den enda logiska slutsatsen. Den grönsakskommunism man hittills har stått för är bara en varg i fårakläder. Ett sånt krav är dock inte särskilt realistiskt, det är ju faktiskt partiets medlemmar som beslutar om nedläggning. Tur då att de nu på ett så föredömligt sätt ser till att lägga ner sig själva med det fullständiga inbördeskrig som just nu rasar internt och som nu börjar skörda sina offer. Tack miljöpartiet, för en gångs skull gjorde ni något bra och rätt när ni nu nedmonterar er själva.

DäckDet behövs knappast längre en debatt om miljöpartiets vara eller inte vara, den sköter de så bra själva att de håller på att nedmontera sig själva. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag självklart miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Bäst före-datum på det här partiet är redan passerat med råge. Bara det gör er till fulländade kandidater till priset. Om man dessutom som nu för ett öppet krig mot representanter och avvikande åsikter, är anständighetsgränsen nådd. Lägg ner detta parti! Allt detta sammantaget gör miljöpartiet till något av det värsta svensk politik har upplevt. Det gör er till frontfigurer i jakten på den åtråvärda trofén.”

Annonser

Mucka inte med en nobelpristagare Lövin

Isabella Lövin har varit lite av en doldis i regeringen. Visserligen har hon redan lyckats med att dra in pengar från bistånd och omfördelat dessa till migration för att ha råd med alla som nu kommer hit. Resultatet blir att skolor i u-länder stänger, sjukvårdsprogram avslutas och så vidare. Fnordspotting har på ett utmärkt sätt skrivit om detta. Rätt svårslaget för ett parti som MP som så gärna vill framstå som tredje världens bästa vän. Det hyckleri regeringen håller på med kan du läsa om på Sveriges Radio.

Men inte nog med det, nu blir Isabella Lövin dessutom utskåpad av årets nobelpristagare i ekonomi Angus Deaton. Isabella och alla andra Miljöpartistiska superhycklare är ju som bekant anhängare av enprocentsmålet dvs de vill att en procent av BNI (Bruttonationalindex) ska avsättas till bistånd. I flera fall är dessa bistånd projekt och här har Miljöpartiets mission fått fullt utslag när det har igångsatts fler miljöprojekt än någonsin i tredje världen.

Man får dock komma ihåg att det här med biståndsprojekt inte alltid är så ärligt. För det första är det många gånger kopplat till att mottagarlandet tvingas köpa utrustning och teknik från givarlandet. Det kan alltså många gånger bli ett förtäckt sätt att få den egna industrin att gå bättre. Ett faktum som i många aspekter gäller svensk miljöteknik då den sektorn går rätt trögt och så med all rätt. Än så länge finns ju en insikt om att implementering av miljötänk är ineffektivt och inte ger de effekter man söker.

Full Metal JacketAtt tvinga folk eller länder till ett beteende eller en handling är aldrig vägen att gå. Alltför många gånger är dock det den vägen biståndsprojekt tar, men fortfarande är vi ju så goda. Bilden är ur filmen ”Full Metal Jacket” som bör ses omedelbart Foto: Wikipedia

Denna slags ”godhet” är alltså inte alltid så god. Tvärtom siktar den in sig på att få tillbaka våra pengar så istället för att utveckla en egen industri som tillverkar något, får u-länderna alltså istället andras produkter. Hur ”god” denna form av politik som också Sverige har sysslat med genom historien, kan man diskutera rätt länge.

Men pengarna betalas också ut som reda pengar och det är här som Angus Deaton kommer in. För visst vill också han bekämpa världens fattigdom men långt ifrån på samma sätt som Isabella Lövin vill. Här kan du läsa mer om detta i en DN-artikel (unvis.it). Han menar att direkta understöd i form av pengar bara gynnar korruption och slöseri. Fel med andra ord Isabella! Det enda vi uppnår med de pengarna är fler afrikanska ledare och deras fruar i lyxyachter utanför Nice och fler av deras barn i engelska boarding schools.

I vanlig ordning är våra intentioner så goda, vi måste ju ändå klappa oss själva på axeln i det här landet. Men resultatet är inte så gott som vi så gärna önskar. För kan någon förklara för mig hur korrupta afrikanska ledares ungar på dyra privatskolor kan gynna länders utveckling? Den gordiska knuten låter mest som Henrik Schyfferts ekonomiska dravel och logik.

Henrik Schyffert KaninöronDe allt mer bisarra inslagen och uttalanden Henrik Schyffert står för är svårslagna. Frågan är dock om inte Isabella Lövins fortsatta politik och uttalanden inte är närbesläktade
Foto: Wikipedia

En del menar till och med att bistånd i form av direkta utbetalningar är bästa sättet att fortsätta att hålla fattiga länder fattiga. En sådan debattör som anser det är Kenyanen och ekonomen James Shikwati som helst vill se ett totalt stopp i den formen av bistånd. Mer om detta i en artikel i Fokus. Han menar att Messias-figurer som Bono i gruppen U2 och Västerländska politiker borde lämna Afrika i fred och låta dem själva utveckla sin ekonomi.

Bistånden lägger bara en död hand på utvecklingen där nödvändiga reformer uteblir och därmed går det också åt skogen med en ekonomisk utveckling värd namnet. Han menar att den också starkt bidrar till korruption och som bekant leder inte en sådan till ekonomisk utveckling över huvud taget. Väst och Isabella har om man får tro Deaton och Shikwati helt fel och att deras syn många gånger är direkt kontraproduktiv.

Vill man vara elak, och det måste man tyvärr ibland vara, är nog den starkaste bidragande orsaken till denna soppa faktiskt vårt behov av att få spela änglar i  varje fall i det här landet. För när Pringles-trumman kommer fram och lägerelden är tänd är den en mäktig kraft man inte stoppa i första taget. Ivrigt uppbackade av MP som också dom ser möjligheterna att profitera på en fråga med många bottnar för att fiska röster, är säkert också det en bidragande orsak.

RöstfiskeRöstfiske är väl det som regeringen håller på med. Den korkade politiken tilltalar ju alla inom godhetsrörelsen Foto: ”Malta pecheur 002”. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Man kanske rent av inte ska ifrågasätta den rådande ordningen, det är ju att ifrågasätta rätten att vi fortsätter att klappa oss på axeln. Istället för att se sanningen vill vi nog lite till mans gärna fortsätta att tro att vi är så himla goda. Sankt Ricotta och Sankt Malvin håller säkert med.

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet och Isabella Lövin till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det är magstarkt att konstatera att trots expertutlåtanden om motsatsen, biter man sig fast vid en gammaldags politik som har sett bättre dagar. Att man i förbifarten förstör skattemiljarder gör inget, skattebetalare är mer än villiga att stå för kalaset. Det enda logiska skälet till varför man fortsätter att envisas med samma dumdryga politik, är förstås att det ger både ryggdunk och röster. Det gör er till formidabla priskandidater.”

Ett cyniskt spel

De nyanlända fortsätter att välla in över gränsen utan eftertanke om en sådan självklar fråga som om samhället klarar av trycket. För det är inte invandringen eller invandrarna som gör mig förbannad. De har trots allt inte gjort något och ska därför inte hängas ut.

Istället är det faktumet att Sverige och dess ledning inte har tänkt igenom alla aspekter och effekter. Ett sådant exempel är boende där inför stundande vinter flyktingar kanske kommer att tvingas bo i tält som det berättas om i Skånska Dagbladet (unvis.it). Rimmar knappast bra med regeringens slagord om humanism.

HundslagsmålNär man ser och förstår regeringens politik kan man undra om inte hundslagsmål är mer humanistiskt. Få gånger i världshistorien har vi fått se så mycket ekonomiska trick och trolleri. Foto: Wikimedia Commons

Nu introduceras dock nästa kapitel i cynismens historia, idén är signerad forskaren Martin Ljunge och framfördes i onsdagens SVD (unvis.it). Hans tanke är att det precis som med koldioxid ska det gå att handla med flyktingkvoter. Detta för att dessa ska hamna där mottagandet är som billigast.

Hela resonemanget låter som gamla tiders fattigvård. Då kunde bönder bjuda på föräldralösa barn eller barn som fattigvården hade tagit om hand på auktioner. Lägsta budet i budgivningen vann. De fick sen arbeta livsandarna ur kroppen för ”vänligheten” att få bli omhändertagna.

En sedvänja vi gud vare tack har lämnat bakom oss, men nu kommer den igen i ny tappning. Tanken att det ska bli så billigt som möjligt är ju god ur en skattebetalares synvinkel, men är det en värdig tanke och system?

PengarGöm sanningen genom att låtsas måla upp bilder av något som inte stämmer och där bristen på pengar inte får komma fram. Problemet är bara att regeringens politik talar ett annat språk Foto: Wikimedia Commons

Svaret på den frågan blir förhoppningsvis ”nej”. Ingen eller få vill ha tillbaka en sedvänja vi för alltid har övergivit. Förhoppningsvis vill få eller inga se det ovärdiga i ett som faktiskt skulle handla med människor. Men förslaget visar på något annat, något mycket mer cyniskt.

Det är väl få som har undgått att märka hur ansträngt läget faktiskt är i kölvattnet på alla nytillkomna. Myndigheter som larmar, kommuner som sänder ut nödrop och beslut som vittnar om en djup desperation som tältlägret utanför Lund som du kan läsa om i länken till Skånska Dagbladet ovan.

Ändå är det som om våra makthavare har vaknat sent och dessutom stundtals gjort riktiga prakttavlor. Det har helt enkelt funnits dåligt eller bristfälligt ledarskap. Och sånt har det funnits i överflöd sedan Stefan Löfven tillträdde, denna regering har i själva verket visat sig mest kompetenta på att vara så inkompetenta det någonsin har gått.

Bad ArtRegeringen är nog konstnärer i klass med detta eftersom de upprepar sin vana att skapa riktiga tavlor Foto: Museum of Bad Art

Stefan Löfven t ex har inte vaknat förrän nu i dagarna ur sin vintersömn och sagt det alla hela tiden har vetat – Sverige håller på att nå gränsen. Mer om det i Sydsvenskan. Under tiden som han har sovit sin skönhetssömn (?) har också han ägnat sig åt samma cyniska spel som Martin Ljunge. Den här gången heter dock inte spelet ”bjud så lite som möjligt” utan ”byt ut flyktingkostnad mot flyktingkostnad”.

Statsministern har ju helt enkelt kört en liten rockad. Han kompenserar en kostnad med att dra in en annan. Denna andra kostnad är delar av u-landsbiståndet som nu istället går till kostnaden för migration som Sveriges Radio kan berätta om. Där finns också en intervju i radio med statsministerns krystade förklaringar som bygger på regler uppsatta av OECD.

De så kallade DAC-reglerna skulle menar han ge dem denna rätt. Det gör de faktiskt men bara som en direkt nödåtgärd och frågan är om vi är där än.Frågan är också om det är moraliskt eller ens solidariskt? Är det ens i enlighet med den ”feministiska utrikespolitik” som regeringen säger sig föra?

DACDAC (Digital Analog Converter) används vanligtvis i stereoutrustning men nu används samma term istället i politken. Dock inte med samma välljudande resultat den här gången Foto: Wikimedia Commons

Sanningen är förstås att det hela är ett gigantiskt hyckleri för att dölja det faktumet att vi inte längre har de resurser som krävs dvs pengarna. Dessvärre blir det än värre med det galopperande underskott som regeringen så målmedvetet bygger upp.

Också Isabella Lövin (mp) slår in på samma linje och redovisar i följande artikel (unvis.it) i SVD vad det är som kommer att få stryka på foten. Miljöpartiet är ju de som har målat in sig mest i flyktingfrågan. De är också de som nu får stå med dummerjönshatten mest synbar i den villervalla som brukar kallas ”regering”.

Isabella Lövin var ju under åren i opposition mycket kritisk till samma förfarande av alliansen som man kan läsa om i Omni. Nu går det däremot hur bra som helst att göra samma sak. Enda anledningen till den tystnaden är nog att hon själv nu är minister och därmed den som håller i beslutet. Hennes logiska looping kräver nog maximalt dos av den varan.

G KraftLogisk looping kräver oftast sitt pris som g kraft t ex. Foto: Wikimedia Commons

Isabella Lövin är ju dessutom ingen duvunge på samma område. Redan strax efter regeringens tillträde körde man samma kreativa bokförings-trick.

Före valet tyckte hon att svensken borde betala för både migration och bistånd utan knussel, efter valet skar hon ner biståndet med 1,3 miljarder. Den här gången slår hon sitt rekord ordentligt och skär ner med 20 miljarder. Beslutet då drabbade bland annat vårt bidrag till FN:s vaccineringsprogram. Läs mer om detta på bloggen Fnordspotting.

Den miljöpartistiskt lagde, jag tillhör definitivt inte den skaran, kanske frågar sig vad detta gjorde. Kanske bara att än fler nu inte kunde vaccineras mot sjukdomar som malaria eller tbc som båda är vanliga i den fattiga världen. Möjligen också att än fler nu plågades i sin tillvaro av dessa sjukdomar.  Det kan ju också vara så att länder nu fortsätter att hållas i fattigdom på grund av sjukdomar och dåliga beslut.

VirusFörra gången var det vaccinering som fick stryka på foten, vad blir det nu när Isabella Lövin håller i yxan? Det faktumet att kostnaderna skenar är något man döljer med alla resurser man har Foto: Wikimedia Commons

Men bäst 2014 var nog inte reultatet eftersom vi ännu inte har sett den fulla effekten. Nej, det var istället hennes något krystade förklaring så också den är värd en extra notis. Isabella Lövins ord är nästan profetiska i sin vishet:

Förra regeringen ökade anslaget till vaccinering väldigt mycket. Man kan fråga sig hur relevant det är att Sverige ska vara så enormt stor givare i olika sammanhang.

Det där är politiska när den är som värst. I ena stunden sa hon alltså att förra regeringen drog in för mycket pengar från biståndet.  Väl i regeringsställning hävdar hon istället att de har skjutit till för mycket (?????????!!!!!!!!). Återigen tittar ett parti fram bakom grannlåten som inte är mogen uppgiften.

Som vanligt får man konstatera att det är landets ledning som sin vana trogen står med byxorna vid fotknölarna. Regeringen Löfven är ju extra duktiga på det. Knappt har trycksvärtan hunnit torka i tidningspappret förrän det är dags för nästa frivolt.

Några av ingredienserna i soppan heter som vanligt dålig framförhållning, planering och förberedelse. Resultatet lämnas också det som vanligt över till skatteboskapet och de som faktiskt är i behov av nödhjälp.

Bilkrasch

Regeringen är både som en bilkrasch och volt på samma gång. Den enda skillnaden är att bilkraschen betalas av bilstallet, systemhaveriet av skattebetalarna Foto: Wikimedia Commons

Sent ska syndaren vakna, men kanske har Löfven nu vaknat upp ordentligt från sin idetillvaro. Frågan är bara hur länge han kan hålla sig till det reella, det verkliga. Med sig i regeringen har han ju ett av landets mest verklighetsfrånvända partier. Ett parti som inte spar något krut att ställa till än mer skada i frågor man inte har kompetens ens att komma i närheten av. Framtiden är med andra ord det enda som kan tala om hur det går, det kan bli spännande.

Löjesguiden nominerar idag lätt letargiskt regeringen och Martin Ljunge till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har en sak gemensamt, ingen av er bör använda ord som ”solidaritet” eller ”omtanke”. För den fadda smak hela denna ovärdiga tillställning lämnar i munnen förbjuder bruket av orden. Det inträffade diskvalificerar alla parter i målet. Det är därför ni är fullgoda kandidater till priset.”

Nya Feministiska Genidrag

Regeringen för ju en feministisk utrikespolitik, vad den innebär mer konkret tror jag inte ens de själva vet eller förstår. Det vi hittills sett är smädelser av arabisk kultur och kraschlandningar i kölvattnet på bristen av diplomatisk förmåga från utrikesministern. Nu har det blivit hennes högra hands tur att kliva ut i det rampljus som kallas ”att-göra-bort-sig-ljuset”.

Isabella Lövin är biståndsminister knuten till utrikesdepartementet och som sådan är hon utrikesministerns högra hand. Regeringen med Isabella Lövin som arkitekt har nu beslutat att under fyra år årligen skjuta till 250 miljoner skattekronor till att skapa miljöprojekt i länder som är fattiga nog att inte klara detta själva. Sammantaget har regeringen skjutit till 4 miljarder kronor på fyra år för miljöåtgärder i mottagarländer som ska leda till bättre utveckling globalt på miljöområde.

Isabellabesök-LysekilIsabella bjuder potentiella väljare på restmat. Får hon som hon vill och våra pengar går till stater rikare än troll, är det svensken som får smaka den anrättningen också
Foto: Isabellalovin

Så långt låter allt bra. Att dessa pengar är utöver biståndspengarna som årligen tillfaller vissa länder låter ju ändå mer okej och mer ärligt än den gamla regeringens politik. Den förra regeringen tog ju biståndspengar och gav som miljöanslagspengar och hävdade att det var nya pengar när det i själva verket var omfördelade pengar.

Pengarna som finns anslagna i vårbudgeten, artikel i SVD hittar du här, och ska gå till G77 länderna, vilka dessa är hittar du på Wikipedia. Återigen kan det på pappret se ut som en okontroversiell åtgärd som är rättvis och sund. Fast det är just det det inte är. Tittar man närmre på medlemsländerna hittar man en rad frågetecken som borde benas ut och om det verkligen är en god idé att skänka pengar till dessa. Vi tar dem i tur och ordning där min syn på varför de är problematiska kommer fram.

Bada I PengarVissa kan bada i pengar, ändå ska de ha vårt stöd (?). I en del av fallen är själva tanken rent perverterad Foto: Theguardian

Brasilien: Landet är idag världens sjätte största ekonomi och den trenden håller i sig. Landet har idag en större ekonomi än Storbritannien, mer om det från Latinamerika.nu, som främst baserar sig främst på råvaror som guld och gummi samt jordbruksprodukter som köttexport och kaffeproduktion.
När man har en ekonomi som landets, har man råd om man vill att investera i de miljöförbättrande åtgärder som behövs. Att betala bistånd till ett land som detta är stötande, jag hör ingen debatt som går ut på att betala miljöbistånd till Storbritannien trots att de idag alltså har en mindre ekonomi men också de miljöproblem.

Brunei: Så här skriver sajten Landsguiden: ”Brunei har bland de högsta BNP per capita-inkomsterna i världen. Privatpersoner betalar ingen inkomstskatt. De goda oljeinkomsterna gör att staten kan erbjuda medborgarna förmåner i form av bidrag, subventioner och pensioner.” Vidare skriver man: ”Tack vare stora tillgångar av olja och naturgas är Brunei ett rikt land. Olje- och gasproduktionen bidrar med omkring hälften av bruttonationalprodukten (BNP) och över 90 procent av exportintäkterna.”
Det är alltså ett mycket fattigt land som beskrivs. Nej skämt åsido, det är i mina ögon inte ett land som ska ta emot en krona av mina skattepengar.

Hund och BaconSå här nöjd har man råd att se ut om det vankas mumma och man slipper betala kalaset själv Foto: Bimmerpost

Förenade Arabemiraten: Landsguiden skriver så här om landet: ”Sedan början av 1970-talet har Förenade Arabemiraten utvecklats från ett mycket fattigt område till ett av världens rikaste länder.”
Behöver man säga mer? Att landet som har råd att gödsla med pengar ska ha bistånd är så pass stötande att man inte behöver kommentera den delen.

Indien: Behöver väl knappast kommenteras det heller. Landsguiden skriver så här om landet: ”Indien är idag en betydande ekonomisk makt med Asiens tredje största ekonomi efter Kina och Japan. Landet har en omfattande och växande industri- och tjänstesektor, har utvecklat en egen kärnkraftsindustri, är en stor vapentillverkare och bygger egna rymdfarkoster och bilar. Inom IT-branschen har landet utvecklats till en av de stora mjukvarutillverkarna.”
Knappast landet som behöver bistånd med andra ord.

IndierSå här kan man också fira Lövins pengar Foto: India Today

Iran: Också Iran har betydande inkomster från oljeindustrin. Så här beskriver Landsguiden situationen i landet: ”Oljan har länge varit Irans ekonomiska bas och svarar tillsammans med gruvnäringen och tillverkningsindustrin för över 40 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Jordbruket står för en dryg tiondel, medan tjänstesektorn står för resten. Staten har en stark närvaro i både industri och finanssektor, trots privatiseringar och andra marknadsreformer sedan slutet av 1990-talet. Omfattande priskontrol­ler och statliga subventioner bidrar till ineffektivitet. Den informella, ”svarta” sektorn är relativt stor och korruptionen utbredd.”

Landet skulle kunnat vara rikt och är det på många sätt, de ekonomiska misstag som sätter käppar i hjulet är orsakade av dels fel beslut av regimen och dels de sanktioner som landet genomlider. Sanktionerna bottnar i landets kärnprogram som har setts som ett försök att skaffa sig kärnvapen. Mer om detta i SVD och hur man ser på detta i utländsk media, här artikel från organisationen Fact Sheets. Att vård skola och omsorg här hemma skulle bli lidande därför att vi ska skänka pengar till världens enda teokrati tillika diktatur är djupt kränkande. Ledsen du kommentator som för en tid sedan påstod att Israel skulle vara en teokrati, det är den inte. Den enda staten som är det är Iran.

Irans VapenarsenalEtt land som satsar massiva resurser på vapen, upprustning och export av dessa till allierade i regionen är definitivt ett land vi ska ge pengar till…..så helvete heller
Foto: DN

Jordanien: Inte heller Jordanien är ett fattigt land trots bristen på naturtillgångar. Landsguiden beskriver landet så här: ”Trots brist på naturtillgångar, vatten och jordbruksmark har Jordanien lyckats uppnå ett större välstånd än många andra stater i Mellanöstern. Det har till stor del skett tack vare inkomster som jordanska migrantarbetare utomlands (främst i de oljerika Gulfstaterna) skickat hem och export av fosfat (landets enda råvara av vikt). Jordanien har också dragit fördel av sitt läge som knutpunkt för handeln mellan Europa och Mellanöstern samt av en välutbildad arbetskraft. Inte minst har palestiniernas kunnande och kapital bidragit till den ekonomiska utvecklingen, särskilt finanssektorns tillväxt.”
Återigen kan man konstatera att här har vi ett land fullt kapabelt att stå på egna ben.

Kina: Kinas ekonomiska under har väl knappast undgått någon som följer nyheter. Vad ett land med världens högsta handelsöverskott skulle göra med mina pengar är en gåta. Det är förutspått att landet inom tio år kommer vara världens största ekonomi, just nu är de tvåa. De har så stora inkomster att pengar till miljöprojekt finns många gånger om. Ge fan i mina pengar Isabella. Förutom detta faktum är Kina en av världens värsta diktaturer, något som också det borde spela in i ett beslut. Hon borde nog läsa rapporten från Human Rights Watch om läget i landet innan hon lovar bort våra pengar.

Inte heller länder som Oman, Qatar, Kuwait, Venezuela, Saudiarabien är direkta fattiglappar på grund av sina oljeinkomster. Som medlemmar i G 77 kan de ändå komma på fråga för biståndspengar vilket återigen i så fall skulle kunna vara direkt anstötligt.

RFSUAnstöt kan man ta av många olika saker. Jag reagerar på pengar som borde gått till nyttigare saker som nu skänks till människor och stater som har råd själva Foto: RFSU

Till sist kommer en grupp länder som på grund av inrikespolitiska skäl borde diskvalificeras. De är visserligen fattiga men på grund av de interna problem man har med förtryck och förföljelse som följd, borde de inte ens komma på fråga. Dessa länder är Nordkorea, Pakistan, Zimbabwe, Sudan och Eritrea. I vissa fall handlar det om Mänskliga rättigheter som i fallet Nordkorea, mer om det i Human Rights Watch rapport.
Andra länder som pekas ut i Human Rights Watch rapporter är Eritrea där inte minst fängslandet av Dawit Isaac borde vara en försvårande omständighet. Så här beskrivs hans historia på Reportrar Utan Gränser.

Stater som Pakistan får också svidande kritik av organisationen. Utöver denna måste man ifrågasätta landet där delar av samhället spelar under täcket med krafter som den Afghanska talibanrörelsen. Rörelsen uppstod ju i Pakistan och har en del av sin bas i Swatdal och olika klanområden dit centralregeringen inte når. Mer om Swatdalen och de problem som har uppstått kan du läsa om i SVD. Exempel på resultatet av skräckväldet de har infört har Säkerhetspolitik.se skrivit en artikel om.

TalibanerPakistan får i människorättssammanhang svidande kritik både från väst och från talibaner som kontrollerar delar av landet Foto: Aftonbladet

I en artikel i SVD kan man läsa om händelserna kring Malala Yousufzai som ledde fram till mordförsöket på henne, artikel här. En liten rättelse dock, i artikeln skrivs att hon kämpar för flickors rätt att gå i skola – en sanning som inte är komplett i den allmänna feministiska agendan snart alla tidningar har. Det borde stå att hon kämpar för BARNS rätt att gå i skolan, något man kan läsa om på länken till Campaign For Education. Den svenska journalistens missuppfattningsförmåga tycks tyvärr oändlig.

Länder som I andra fall handlar det om ren rasism och det är inte den vi tänker oss när vi ser ordet. Det land jag tänker på är landet som har bevisat att också ”rasifierade” är kapabla att föra en rasistisk och djupt orättfärdig inrikespolitik där de som i hundra procent av fallen utpekas som rasister i vulgärpropagandan i själva verket är offer. Behöver man nämna mer än att landet har fostrat en kille som kallade sig Hitler och som agerade som sin namne. När Hunzvi som ”Hitler” egentligen hette dog, tecknade BBC följande porträtt. Landet är naturligtvis Zimbabwe. Så här skriver  Human Rights Watch om staten.

Chenjerai HunzviChenjerai ”Hitler” Hunzvi var resultatet av något så vanligt som omvänd rasism. Uppvuxen i Rhodesia/Zimbabwe formades han till att använda våld och tvång mot vita Foto: BBC

Listan över länder som ingår i G77 och som är tveksamma mottagare, ibland rent ovärdiga kan göras lång. Det är därför dubbelt bekymmersamt det som nu Isabella Lövin har beslutat. Pengar som skulle kunnat gå till nödvändiga samhällsinvesteringar, sammantaget alltså en miljard per år i fyra år, går istället till länder som har råd att betala själva eller som har en så infekterad inrikespolitisk situation att de helt enkelt inte ska ha bistånd. Fyra miljarder extra till järnväg på fyra år skulle till exempel kunnat innebära att Stockholmsområdet så småningom skulle slippa det tågkaos som snart dagligen plågar staden.

TågkaosAtt investera pengarna i att förebygga ytterligare tågkaos hade varit en bättre investering än att ge pengar till mycket eller ganska tveksamma mottagare Foto: Sveriges Radio

Samtidigt ska man inte sticka under stol med att vissa av länderna som inte nämnts här är i behov av hjälp. Vanuatu som är landet i Stilla Havet som nu drabbas av vattennivå-höjningarna i kölvattnet på polarhavens issmältning. Det av nästan 30 år av krig härjade Somalia är inte heller ett land som direkt står på egna ben och som definitivt inte så där frivilligt prioriterar miljöinvesteringar. Det gäller med andra ord att inte vara svepande i sina bedömningar och säga att G77-länderna per automatik ska vara mottagarna, i vissa fall är det så i andra fall definitivt inte.

Den biten är väl som feminismen i övrigt – förutsägbar, fördomsfull och anti-intellektuell då man i vanlig anda bara antar från utrikesdepartementet. Det kommer att bli mycket spännande att se vad Lövin har tänkt sig att skänka våra pengar till när väl listan kommer att preciseras. Att Isabella Lövin och de andra i miljömuppspartiet har bestämt att det är ni som bor i lands- och glesbygd som ska stå för fiolerna i form av höjd bensinskatt, tycks inte bekymra Södermalmskonstellationen. De har ju bra kollektivtrafik och behöver inte bekymra sig. Mer om den drapan på den ypperliga bloggen WTF Toklandet. Miljöpartiets kreativa bokföring och biståndshyckleri kan man läsa om på Fnordspotting.

FeministOm Isabella Lövin och Miley Cyrus är feminismens nya ansikten, vad ska vi ha feminismen till? Foto: Oystermag

Löjesguiden nominerar idag utrikesdepartementet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har skapat storm på storm och ändå ser vi ingen ände på den förmåga att skapa en till som bara ni kan. Knappt har den ena stormen lagt sig förrän nästa kan siktas vid horisonten. Utrikesministerns officiella titel borde vara turbulensminister och Lövins borde bli slöseriminister. Turbulensministern har redan samlat tillräckligt många poäng för att vinna priset, kanske borde vi nominera den dynamiska duon i Arvfurstens Palats till ett kollektivt pris.”

P.S: Alla ni som har undrat var jag tog vägen både för att ni vill reta upp er eller läsa ett förhoppningsvis (?) intressant inlägg, så gick min dator sönder nyligen. Ny dator innebär dock nya tag med nya artiklar. Förhoppningsvis till glädje för vissa (?) och till förskräckelse för andra.

Hycklarna I MP Igen

När den borgerliga regeringen med Reinfeldt i spetsen ställde kostnad mot kostnad blev det minsann liv på miljöpartiet. Omoralen hos alliansen visste inga gränser i deras beskrivning av hur den dåvarande regeringen ställde biståndspengar mot kostnad för asylinvandring och integration och hur de slussade pengar från den första posten till den sistnämnda. Ingen kunde sitta torrögd och lyssna på hur miljöpartiet beskrev alliansen i ord som närmast beskrev dem som drakoniska. Skiljelinjen gick mellan Miljöpartiets syn på att all form av invandring är helig och den gamla regeringens försök att hantera en nära nog ohanterlig situation. Migrationsverkets prognoser som låg till grund för både miljöpartiets bedömning och alliansens, gjorde att den senare omfördelade pengar för att kunna ha råd. Mp däremot fortsatte att lova runt – inget skulle röras utan istället skulle kostnaderna för både migration och bistånd få öka, svensken är ju så villig att betala än mer.

Åsa och GustavÅsa och Gustav kan förklara vad de vill, hycklare är de likväl Foto: SVD

Så hamnade det minst sagt oseriösa partiet i en ny regering och det innebar ju naturligtvis nya möjligheter. Nu skulle populisterna gå från ord till handling. Problemet var bara att migrationsverket stod fast vid sin bedömning om ökande migration och därmed ökade kostnader för denna och för integration. 2013 Betalade svensken 18,3 miljarder för denna post, verkets prognos talar om att 2017 kommer vi att behöva betala 40 miljarder. En summa som är jämförbar med hela kostnaden för rättsväsendet. Regeringens ytterst ansvariga för pengar är ju finansminister Magdalena Andersson och hon har ju redan lovat runt. Överskottet i budgeten som är intecknat, skattehöjningar är redan öronmärkta till nya små bidrag när deras politik inte kan skapa jobb och hon har till och med börjat låna 5 miljoner kronor i timmen för att kunna infria all manna som nu ska regna från himlen. Att i det läget höja budgeten ytterligare eller skära i något som för framför allt socialdemokratin och vänstern är heligt är inte ens att tala om. Vad gör man istället? Jo, man fortsätter den gamla regeringens politik!

JonasHyckleri vinner ingen på, det har fler fått erfara Foto: Twitter

Så började det skyfflas pengar från bistånd som förut var så förkastligt! Nu kommer grupp ställas mot grupp i en ekonomisk dragkamp! Men framför allt är det ju ”rätt” regering som för den ”felaktiga” politiken. På detta sätt kom det sig att 5 miljarder av sammantaget 38 var fel att ta, men nu är 8,4 miljarder av sammantaget 40 helt rätt.Vill man uttrycka andelarna som tas och togs, kan man säga att Alliansen tog 13% av den totala budgeten för bistånd medan den nya regeringen tar 21%. Enligt Romson skulle alltså 13% vara oförsvarligt, medan 21% måste förklaras med den ”exceptionella” situationen.
Mer om hyckleriet inom mp kan man läsa i en artikel i Aftonbladet som annars brukar vara extremt välvilliga mot regeringen. I ett uttalande i den artikeln använder dessutom Romson samma argument som Alliansen, det är i enlighet med de internationella reglerna som finns på området. Därmed blir hyckleriet totalt.

Ylva JohanssonOm man tillhör ”rätt” grupp vilket mp ju gör, är det okej med hyckleri Foto: Klimatbluffen

Åsa Romson är vice statsminister, därmed är hon den näst högst ansvarige för politiken. Nu är ju visserligen inte hon direkt känd för något som helst ansvar efter bottennapp med båtfärger och dåliga bortförklaringar, men någon slags pudel kan man ju förvänta sig eftersom just hon företräder det partiet som kanske var som mest kritisk till den förda politiken. Men tji fick svensken, dessa fick i vanlig ordning hålla till godo med snömos. I programmet ”Agenda” fick hon chansen att komma med en godtagbar förklaring. Förfarandet var visserligen i hennes ögon ”olyckligt”, men ångrade sig snart genom att beskriva läget i världen som ”exceptionellt”. Också biståndsminister Isabella Lövin (Mp) fick chansen att förklara vad som mest ser ut som ytterligare ett miljöpartistiskt hyckleri. Hon valde samma förklaringsmodell, det var ”olyckligt” men läget var ju ”exceptionellt” Hur svarar då miljöpartiet på denna ”exceptionella” situation när man omsätter sina idéer till realpolitik? En av idéerna de har är om man får som man vill att en flykting ska kunna söka asyl svenska ambassader utomlands, inte som nu gå till polis eller migrationsmyndighet vid ankomst och söka den vägen. Denna tanke borde väl antar jag öka på den ”exceptionella” situationen då fler får lättare att söka asyl (????!!!!). Missförstå mig rätt, jag har inget emot ökad migration men borde inte ord omsättas i handling också hos miljöpartiet?
Mer om den exceptionella Åsa Romson kan du läsa om i en artikel av Sanna Rayman i SVD.

BilMp:s halsbrytande manövrer kommer alltmer ofta Foto: Bestofblocket

Det kommer i det här ljuset bli än mer intressant när migrationsverket i måndags presenterade en ny höstprognos, men framför allt kommer det att bli än mer intressant när regeringen tvingas gräva än djupare i miljöpartiets godispåse och kanske beröva dem veckopengarna till alla godsakerna. Hur ska miljöpartiet kunna tackla denna kokta potatis utan grytlappar? Hur ska de kunna förklara detta för sina väljare som förväntar sig något helt annat nämligen ett ymnighetshorn av pengar som bara strömmar ut utan synbart slut? Den politiska golgatavandringen för miljöpartiet kan bli både lång och smärtsam. Förutom detta riskerar nu partiet en svekdebatt plus en debatt om politisk etik med tanke på de hårda orden mot alliansen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERADet exceptionella är att Åsa inte ser det exceptionella i mp:s politik Foto: Galleryhip

Löjesguiden har den delikata uppgiften och också nöjet att få nominera miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni nomineras till priset för er osvikliga förmåga att maximera hyckleriet i svensk politik. Ni har med tydlighet och handfasthet visat att ni är helt omogna uppgiften att ta ansvar för Sverige, något alla utom ni själva inser. Istället fortsätter lånekarusell och dumheter att skapas med en maskins precision där ni är en central figur som maskinens huvudsakliga operatör.”