En gång i tiden frågade sig August Palm den klassiska frasen ”Vad Vilja Socialdemokraterna” i talet som går under samma namn. Det blev både ett startskott, ett partiprogram och en politisk programförklaring i ett och gav dem det fotfäste de sökte hos en bredare massa. Greppet har efterapats när t ex Pär Gahrton skrev boken ”Vad Vill Miljöpartiet?” vilket förebådade det olyckliga äktenskap vi nu bevittnar.
Det vi ser är resultatet av ett olyckligt förhållande mellan framför allt s och mp. Den ena ger, den andre tar men lämnar räkningen till den förre. Foto: Wikipedia
Ett exempel på detta olyckliga och minst sagt förvirrade politiska agenda är den senaste tidens beslut om hjälp till återvändande ISIL-krigare med jobb och bostad. I den frågan undrar nog fler än jag vad det är som fattas egentligen- beslut eller politisk insikt. För i ingen eller få frågor har landets så kallade majoritet landat så fel, inte ens bland vissa kärnväljargrupper kan socialdemokratin längre räkna med ett självklart stöd vilket är svårslaget eftersom denna ofta har varit obrottsligt lojal.
58 % av svenskarna vill inte se dem återvända till vårt samhälle, politikerna tycker vi ska öppna våra hjärtan. Folket är med fog rädda för att få hit den terror vi ser drabba andra länder, politikerna står med öppna armar för att hälsa dem välkomna hem. En hel del av oss kämpar dagligen mot odds som arbetslöshet, hopplöshet och bostadsbrist, politikerna låter vissa få förtur som tack för ett blodigt värv. Men det mest stötande i det hela är nog ändå att få det slängt i ansiktet att om du sköter dig får du ingenting, om du däremot skiter allt åt h-e och till och med begår krigsbrott får du allt och mer.
Felet med förslaget är att det uppmuntrar istället för avskräcker, det är därmed kränkande för de flesta människor som inte anser att man ska ”dalta” med personer som dessa
Foto: Kulturellahjarnan
Tre svenska debattörer, David Bergman Carl Bergqvist och Callis Amid, skrev följande artikel i SVD om bristen på omhändertagande av svenska veteraner i jämförelse med den nu så bespottade politiken. Den är mycket läsvärd då man kan lära sig mer om vad det rent praktiskt betyder när man sköter sin uppgift men får absolut noll tillbaka, men samtidigt kan se hur andra glider in på en räkmacka för att de har gjort det onämnbara.
Den sista punkten är extra stötande för en stor majoritet i landet. Frågar man så kommer de flesta att tycka att den som begår krigsbrott, gör sig skyldig till övergrepp och är en del av den maskin som begår dessa ofattbara grymheter, också har förbrukat sin rätt att vistas i landet. Här öppnas en sån milsvid ravin mellan politikerna och folket att man undrar hur detta ens är möjligt att överbrygga. Svaret är enkelt – det går inte. Istället kommer det att få konsekvenser för den som fortsätter att bita sig fast vid den inslagna linjen. Det politiska landskapet kommer helt enkelt att förändras i takt med att politikerna envist fortsätter att hålla fast vid samma ståndpunkt.
Förhållandet mellan medborgarna och politikerna är som en sprängd bro – svår eller omöjlig att överbrygga. De enda som tjänar på det är de man säger sig vilja motverka dvs SD Foto: Wikimedia
Vad politiker av alla partitillhörigheter, men framför allt till vänster inte förstår är att för varje dag av denna misslyckade politik gör man det som säger sig inte vilja uppnå dvs man gör SD än större. Jag vill inte använda ordet ”ointelligent” men man måste börja fråga sig hur detta samband undgår våra folkvalda. Är de så långt ifrån oss tankemässigt att de inte ser vad vi ser? Har de en alternativ agenda där vi – röstboskapet – bara är en bricka i ett större spel? Tanken svindlar!
Om man väger in ytterligare en dimension i hela detta förbryllande pussel och tittar på det inbördes samarbete som pågår mellan olika partier blir bilden lite klarare. Det är ju just nu socialdemokraterna som styr i regeringsställning men också i flertalet av de kommuner som nu har bestämt sig för att ta det drastiska steget. I bland annat Stockholms Stad styr man med hjälp av vänsterpartiet, miljöpartiet och Fientlig Idioti, förlåt jag menade Feministiskt Initiativ. Ur det här perspektivet är det helt enkelt eftergiften socialdemokraterna får göra för samarbetet.
Grisar kan lägga pussel, det tycks däremot inte våra politiker kunna. Vad det säger om dagens politiker kanske man inte ska spekulera alltför mycket i Foto: ”2pigs” by titanium22 Wikimedia
Om det nu är så himla viktigt att säkra samarbete mellan ytterlighetspartier som v, mp och fi så borde det väl vara viktigare att tillse att den egna politiken fick utrymme. Också här har socialdemokraterna dragit nitlott på nitlott. Ingen eller lite av deras politik har fått utrymme men däremot har de gett mer än massor av politiska poänger åt framför allt mp men också v. Resultatet är det vi ser nu, fullständigt verklighetsfrämmande politik som man hela tiden tvingas att förklara med lite eller ingen förståelse som följd. Därmed är socialdemokraterna också de som får betala priset för de andras misslyckade politik.
En måttstock på hur lite socialdemokraterna har fått ut är antalet svikna vallöften och vilka som gjorde utfästelserna om dessa. Också här seglar socialdemokraterna fram i ensamt majestät, allt för att blidka småpartierna. Man har tvingats frysa byggandet av Förbifart Stockholm där notan ser ut att bli ca 400-750 miljoner kronor för skattebetalarna. Ett beslut som också har lett till prickning i Konstitutionsutskottet eftersom man missade den viktiga detaljen att inhämta remissvar från Stockholms Län. Bromma flygplats skulle inte läggas ner men det rådde miljöpartiet snart bot på osv.
Så här ser Sveriges största löftesbrytare ut, han har redan svenskt världsrekord i brutna vallöften. Att hans partikamrater nu på kommunalt plan gör livet än surare är inte det som behövs vare sig samarbetet hänger på det eller inte Foto: Wikipedia
Så på frågan Vad Vilja Socialdemokraterna blir svaret bara ett. De vill helt enkelt göra så många till lags att de själva håller på att avveckla sig själva. Resultatet kan mycket väl bli ett parti som har många långa år av ökenvandring framför sig och allt det därför att man inte har insett att man delar säng med fel partner. Att göra slut med miljöpartiet är mer nödvändigt än någonsin, men också mer avlägset än någonsin. Anledningen är helt enkelt att man inte ser. Det är säkert också så att man redan har målat in sig i hörnet och kommer nu inte ut. Istället är man helt uppslukad av att försvara det många gånger oförsvarbara. Särskilt i frågan om ISIL-krigarna är skiljelinjen dragen med skalpell.
Löjesguiden nominerar idag ett vilset parti – socialdemokraterna – till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Med en dåres envishet försvarar ni det som inte går att försvara och fjärmar er därmed inte bara från verkligheten utan också från de som en gång var era vapendragare – folket. Dessa är numer decimerade till att bli en kader av röstboskap som man förväntar sig bara ska lyda och göra ”rätt val” den dagen det är valdag, resten av tiden är de oväsentliga. Den synen är dock något som kommer att straffa sig i längden och det pris man kommer att få betala är nog när den dagen kommer alltför högt. Jag sörjer dock inte, jag har lämnat det här bakom mig för gott. Andra må dock sörja, det är faktiskt en dödskamp vi bevittnar.”
En kamp till det bittra slutet är allt som tycks stå till buds för socialdemokratin som likt serien Celebrity Death Match nu får slåss tills döden skiljer dem och mp åt Foto: Youtube
Den ideologiska härdsmälta som idag präglar socialdemokratin i framför allt frågan om ISIS kan man läsa om i följande inlägg på Fnordspotting. Också bloggen Motpol har skrivit bra om ämnet precis som Johan Westerholm har gjort i en artikel på Ledarsidorna. Också bloggen Cornucopia tar upp det brännande ämnet i ett inlägg och som dessutom vinklar det lite annorlunda.
Löjesguiden 