Pinsamt

De nordiska ländernas politiska ledare är på gemensam resa till Washington för att tala säkerhetsfrågor, den globala flykting- och migrationskrisen och den respektive synen på jobb och frihandel. Sverige företräddes i vanlig ordning av Stefan Löfven och han lyckades under mötet visa varför han aldrig kommer att bli ihågkommen som en stor statsman.

Det började med tal från de olika Skandinaviska ledarna. Det kretsade mycket kring myterna om oss som förtjusta i alkohol i för stor mängd. Statsministern ville inte vara sämre när han steg upp och utropa glatt ”We are not drunk yet” vilket rev ner skrattsalvor hos den församlade amerikanska politiska eliten med Utrikesminister John Kerry i spetsen. Tidigare under dagen hade Stefan Löfven besökt Robert F Kennedys och John F Kennedys respektive gravar utanför staden och det var nu det slog slint.

För om det var spriten eller om det var sammanblandningen som gjorde sig gällande lär vi aldrig få reda på. Men faktum är att när Statsministern skulle adressera John Kerry blev det ”Kennedy” (Expressen; Archive) istället. Lustigt, roligt, kanske rent av lite silverkantat men……..ack så jävla pinsamt. För en av diplomatins underliggande regler heter ”hövlighet”. Det är inte hövlighet att blanda ihop namn eller människor, det är enbart pinsamt.

Nej, händelsen kommer inte att leda till diplomatiska förvecklingar men är ändå ett exempel på hur man kan göra bort sig i en representativ roll som statsministerns. Foto: By Victor Bezrukov – Port-37, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10964284

Nej, det är inte hela världen. Den kommer inte gå under och Sverige kommer inte att dras in i ett krig mot USA över fadäsen. Vi kommer inte heller att utsättas för handelsblockader eller skyddstullar för att straffa oss som nation. Men medge att det är lite pinsamt med en ledare för ett land som inte kan hålla reda på det diplomatiska protokollet som är så viktigt i ett sammanhang som detta. Ett protokoll som man dessutom är betydligt mer strikta på utomlands än vad vi är här hemma.

Det kan kanske låta löjligt men det är faktiskt att trampa på tårna och trots oskyldigheten ställer det i varje fall till med en viss skada. Inte stor, det medges, men ändå så att det kommer att finnas ett stygn av dåliga minnen hos den diplomatkår som står bakom Kerry. En känsla som kommer att poppa upp så fort man säger ”Löfven” eller ”Sverige” också i framtiden.

Det kommer också att finnas en slags aura av lyteskomik runt vår statsminister. En svensk Gerald Ford som snubblar, snavar och ställer till det i alla möjliga sammanhang och som kommer att bli ihågkommen för allt annat än sina politiska gärningar. En politiskt clown som folk kan le åt i mjugg och kanske skratta lite sardoniskt åt. Men hur roligt detta än är, så är det nog inte det en politiker vill bli ihågkommen för. Det är inte heller det ett land vill bli förknippat med och det är däri som misstaget ligger.

Nej, det går naturligtvis inte att jämföra med det haveri utrikesministern har stått för både i arabvärlden och hos Israel, men ändå så finns en känsla av skam kvar. Det är just därför Stefan Löfven aldrig kommer att bli ihågkommen som en stor ledare. Socialdemokratin har fortfarande en ledarkris framför sig och avståndet i både tid och kvalitet på de parti-ordföranden man har producerat genom historien är fortfarande lika bred som Atlanten. Det är nog dags för lite rannsakning tror jag.

Det har nog blivit dags för ett visst parti att bli lite ödmjuka och se sig själva ögonen för att kunna erkänna att trots sin grandiosa självbild har man brister och fel. Det har ju statsministern uppvisat med sitt senaste spektakel. Foto: By Frederic Leighton – The Bridgeman Art Library, Object 249879, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24970728

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Jag tycker trots allt lite synd om både Stefan och Åsa som vill väl men som hela tiden landar så fel. Intentionerna är säkert goda men resultatet blir nog mer pannkaka än ett exempel på god politisk utdelning. Buklandningarna är helt enkelt för många och det är det som gör Stefan Löfven till en fullgod kandidat till priset.”

I utrikesministerns förvrängda världsbild

Vår utrikesminister måste ha en väldigt förvrängd världsbild. Tidigare har hon ju gjort sig till ovän med nästan hela Mellanöstern vilket är något av ett rekord. Först var det Saudiarabien (SVD; Archive) som hängdes ut och förnedrades inför öppen ridå med tal om ”medeltida bestraffningsmetoder” i riksdagen. I sak hade hon rätt, det är på många sätt ett medeltida system som landet utgör. Problemet är däremot att i diplomatins värld framför man inte kritiken på ett sätt som det här.

Den gången kom kritiken från i stort sett hela arabvärlden och det gick till och med så långt att ett planerat tal på Arabförbundets möte ställdes in. En diplomatisk markering som fick långtgående konsekvenser och som var tvungen att fixas av en hastigt sammansatt delegation bestående av bl a kungen och Björn von Sydow.

Sen blev det Israels tur. Israel-Torurettes tyckte Hanif Bali och visst var det så, hennes minst sagt märkliga turer i relationerna till landet gjorde snart att förhållandet mellan de två länderna var djupfryst. Flera av utrikesministerns ställningstaganden, har dragit ett löjets skimmer över hela vår utrikespolitik, inte minst i Israel men också i mina ögon. Självförsvar från en attackerande part kan aldrig kallas ”utomrättsligt dödande”, men det anser vår utrikesminister viktigt nog att utreda (SVT; Archive).

Har hjulen börjat rulla är det ibland svårare att få dessa att stanna. Så också för utrikesministern för nu har det blivit dags igen. Sverige ska återigen göra sig till något av Gossen Ruda på den internationella scenen genom utrikesministerns försorg. När FN:s Generalförsamling skulle rösta häromdagen var det inte vilket förslag (Expressen; Archive) som helst som låg framför oss. Den var tvärtom provokativ men framför allt helt historiskt felaktig.

Efter omröstningen i Generalförsamlingen framstår Sverige återigen som ett enda skämt på den utrikespolitiska scenen. Wallströms nedmontering av Sveriges rykte i världen fortsätter alltså, allt för att säkra röster till att rösta in oss i säkerhetsrådet. Foto: Wikimedia Commons

Resolutionen som flera arabstater står bakom, ifrågasätter nämligen judarnas historiska band med de heliga platserna i Jerusalem. Problemet är att de har bara en drygt 6000 år gammal historia med band till just de heliga platserna att luta sig mot. I den finns bl a Tempelberget där judiska tempel har stått lika länge, det enda som idag finns kvar är klagomuren som också den har funnits länge. Att ifrågasätta judars band till platser i Jerusalem är alltså som att påstå att Stockholm är huvudstaden i landet Riga.

Förklaringen till varför utrikesministern väljer att stödja befängda resolutioner måste alltså sökas i andra skäl än att judar inte skulle ha någon koppling till Jerusalem. För ingen, inte ens utrikesministern, är väl så korkad att de tror på den utsagan (?). Svaret på den gåtan heter ”kampanj”. För just nu är Sverige och utrikesministern inställd på att Sverige ska in i FN:s säkerhetsråd. Tanken är väl att det ska skänka lite glans åt ett rätt skamfilat Socialdemokraterna.

Det är nog också tänkt att ge Wallström det strålkastarljus som behövs för att kompensera för det tomma innehållet i politiken hon för. Att stödja förslaget från arabvärlden är alltså att säkra röster för att vi ska komma in. Då är utrikesministern tydligen beredd att till och med ta till så absurda argument som det i resolutionen. Tydligen är dessutom just röstköpet så viktigt att vi offrar andra principer i samma andetag. För nästa röstköp går att spåra i förra veckans beslut i utrikesutskottet att inte kalla ett folkmord (Europaportalen) för ett folkmord.

Turkiet är ju resultatet av det sammanfallande Osmanska riket som gick under i och med undertecknandet av Versaillesfreden 1919. Huvudsätet för det Osmanska riket var Istanbul så det som kom att bli Turkiet var navet i riket. 1915 Ställde man till det för sig när man samlade ihop kristna, Armenier, Syrianer, Assyrier, Kaldéer och Greker och massakrerade dessa. Förföljelserna fortsatte ända till 1923, alltså när det Osmanska riket hade övergått till att bli dagens Turkiet, och etniskt rensade landet på nästan all kristen befolkning.

En gång i tiden fanns ett engagemang i frågan om de förföljelser som skedde 1915, nu försöker man tysta hela debatten om Turkiets skuld i massakern. Det värsta av allt är att avsaknaden av ställningstagande kan vara ett sätt att blidka just Turkiet, inte ett beslut baserat på övertygelse. Foto: By United States Government – http://www.loc.gov/pictures/item/2002711981/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27289364

I förra veckan röstades idén om att stämpla händelsen som ett folkmord, det var trots allt ca 1 000 000 Armenier som mördades den gången, ner av utrikesutskottet. Frågan är känslig då dagens Turkiet inte vill kännas vid någon skuld. Idag är landet dessutom invecklat i förhandlingar om EU-medlemskap där man ställer långtgående krav. En brännmärkning av landet är alltså det sista man vill ha på den utrikespolitiska agendan.

Så blev då alltså ett folkmord inte ens erkänt, allt för att ämnet är för känsligt och kanske därför att röstfisket nu är igång för att få in Sverige i säkerhetsrådet. Turkiets stöd i frågan kan dock visa sig bli en Pyrrhusseger. De är ju invecklade i strider mot Kurdiska förband som Sverige aktivt stödjer mot IS, och Turkiet kan dessutom ha ett finger med i spelet till stöd för just IS. Det sista påståendet återstår dock att bevisa. Än mer pikant blir frågan när Mp:s internpolitik avslöjar ytterligare en sprickbildning (Expressen; Archive) i frågan.

Soppan blir dessutom än mer komplicerad av att riksdagen redan 2010 har röstat för ett erkännande (DN; Archive) av folkmordet. Så det som då erkändes som ett folkmord, råder nu total tystnad ikring. Är det möjligen så att förhållandet till staten Turkiet prioriteras framför realpolitik och beslut? Har utrikespolitiken villkorat riksdagens beslut så att den agendan har gått före?

Turkiet av idag är ju faktiskt inte ens landet som skäms över att försöka kväsa andra länders politik, inte ens deras rätt till yttrandefrihet (SVD; Archive) går fri från inblandning från ett aggressivt Turkiet och Erdogan. Kan det till och med ha varit så att utrikesutskottets beslut också föregicks av påtryckningar och påstötningar? Har Sverige helt enkelt i det tysta tagit hänsyn till Turkiets känslor på bekostnad av våra egna ställningstaganden?

I vissa fall kanske tystnaden kan vara underhållande, men i det som man nu kan misstänka är det nog inte lika roande. Ställningstaganden ska nog helst göras utan hänsyn till vare sig länder eller dess ledare, annars blir vi ryggradslösa istället.
Foto: Wikimedia Commons

Sverige har ju redan fått smaka på Turkisk inblandning i våra inre angelägenheter när ambassaden i Stockholm framförde protester mot att TV4 (TV4 Gruppen; Archive) ville sända en dokumentär om folkmordet. Den här typen av inblandningar skulle normalt sett ha lett till diplomatiska förvecklingar, det har det ju tidigare gjort i fallet Israel t ex, men i fallet Turkiet kan vi alltså ha fallit till föga och kastat in handduken för att inte stöta oss med ett land som blir allt mer diktatoriskt.

Kampanjen som ska föra Sverige in i säkerhetsrådet blir dock smutsigare än så. Stiftelsen Dag Hammarskölds minnesfond är stiftelsen som upprättats för att hedra minnet av före detta Generalsekreteraren svensken Dag Hammarsköld som sköts ner på uppdrag i Kongo. Stiftelsen är i praktiken underställd regeringen, t ex var kabinettssekreteraren Annika Söder fondens direktör till dess hon tog det nya jobbet sommaren 2015. I fondens stadgar kan man läsa hur deras pengar ska användas av den som tar emot dessa:

”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”

Fina ord eller hur? Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut! I slutet av mars anlände FN:s nuvarande Generalssekreterare Ban Ki-Moon till Stockholm. Hans ärende här var att hålla en föreläsning och ta emot en medalj. Inte för att han förtjänar den, en sämre FN-chef har sällan skådats. Svenskan Inga-Britt Ahlenius som ledde FN:s revision riktade skarp kritik (Aftonbladet; Archive) mot honom och kallade honom till och med ”en nolla”. Men nu var han här för att ta emot en medalj han inte förtjänar och hålla en meningslös föreläsning.

Redan i augusti 2014 begärde Annika Söder att fonden skulle betala ut 14 miljoner kronor. Medan hon var fondens direktör, begärde hon alltså ut en betalning för något som ännu inte hade gått av stapeln! När hon sen senare fick kabinettssekreterarposten på UD, kunde pengarna på begäran från Regeringskansliet betalas ut via SIDA. I begäran framgick också att SIDA själva skulle betala resten av kostnaden genom att ta resten från biståndspengar.

Fattiga och behövande skulle alltså indirekt få betala för att få hit en gratisätande höginkomsttagare som dessutom saknar både legitimitet och kompetens. En person som dessutom har beskyllts för korruption! Det mest intressanta i den historien var att höra Wallström försvara sina beslut i konstitutionsutskottet (KU) nyligen när hon kallade ledamöterna ”okunniga” (DN; Archive). En riktig Carl Lidbom med andra ord, men samtidigt ett lika stort förakt för demokratin som hennes partibroder.

Om utrikesministern anser det vara fel att ställa frågor om hur en stiftelse kunde gå emot sina egna stadgar eller hur världens fattiga är de som ska behöva bekosta Utrikes-ministerns grandiosa visioner, så är det nog så…..i hennes värld. För vi andra som ser begrepp som ”etik” och ”moral” som något helt annat än de snaskiga inslagen som historien utgör, är nog rätt indignerade skulle jag gissa.

Nej, pröva följande förklaring som alternativ. Vår utrikesminister ser sig själv som det stjärnskott hon inte är. Hon har som självskriven maktmänniska, nu bestämt att vi – röstboskapet – ska vara j-a glada över hennes visioner om att Sverige ska in i säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd och ett FN jag personligen helst ser att vi lämnar eftersom organisationen under just Ban Ki-Moon har förvandlats till en stödstrumpa åt allehanda dumhet (ÖT; Archive) och korruption (SVD; Archive).

Wallström trallar på som om inget hade hänt. Hon begår alltså inte bara korkade saker och gör mindre lyckade uttalanden själv, hon ser dessutom till att satsa svenska skatte-betalares pengar på misslyckade eller helt dåraktiga saker. Allt detta i ett enda syfte, Sverige ska in i prestigeprojektet FN:s säkerhetsråd. En organisation djupt korrumperad och inte ens fungerande efter alla utnämningar till fina poster av vänner, släktingar och de som stödjer makthavare runt om i världen.

Sluta upp med vurmen för FN Wallström! Skattepengar ska gå till dem som har betalat dessa och de som behöver hjälp eller stöd. De ska däremot inte gå till korrupta småpåvar eller till fjäsk för makthavare som i praktiken saknar legitimitet.

När nu svenskens pengar används till allt annat än vård, skola och omsorg är det förknippat med flera problem som mutor, svält och utebliven utveckling. Länder som skulle fått pengar till just detta, blir istället lite fattigare tack vare att utrikesministern prioriterar prestigeprojektet säkerhetsrådet istället. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att något är så viktigt att det överskuggar allt annat är sant i vissa fall, dock inte i fallet FN. Där vore det helt enkelt bättre att lämna en organisation som inte längre klarar av att vara vare sig objektiv, opartisk eller korruptionsfri. Att ens satsa en enda svensk skattekrona på detta är skäl nog att nominera dig till kandidaturen och det med råge.”

Stefan, vi måste tala!

Stefan, jag vet att du inte bryr dig så hemskt mycket om ”röstboskapet” mer än då det är val och när man ska fjäska för väljargrupper eller blidka folk med nya bidrag till både glasögon (länk till regeringens utredning) och gratis museiinträde (DN;unvis.it). Både du och jag vet ju dock att allt det där bara än fernissa och att det finns betydligt mer akuta problem, ett av dessa heter Margot Wallström och hon börjar nu bli direkt pinsam men också härskarlysten.

Ta bara det hon gjorde på konferensen ”Folk och Försvar” där traditionellt försvars-ministern men inte utrikesministern per automatik är inbjuden. På den spelade hon ju helt plötsligt båda rollerna och åsidosatte därmed Peter Hultqvist. Det var dessutom andra gången på mindre än ett år eftersom hon också bestämde över om Sverige skulle hjälpa Frankrike mot terrorism eller inte.

På konferensen la hon till och med fram förslag (Aftonbladet;unvis.it) som hon vore minister också i denna fråga. En ny värnpliktsreform borde nog vara just en försvarsfråga. Det är den alltså inte, den är en utrikesfråga om man får tolka Wallström rätt. Frågan är var du Stefan finns i allt detta? Är det i vanlig ordning så att du är ointresserad av att styra upp eller bestämma över dina egna ministrar?

Regeringens arbete och sättet att leda tycks präglas av kaos. En minister gör en annans jobb och sitt egna skiter hon åt h-e, ändå ingriper ingen allra minst statsministern som ska föreställa ansvarig för det hela Foto: ”Chaos (6930838882)” by Moyan Brenn from Anzio, Italy – Chaos. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Vi måste därmed ställa oss en rad frågor. Den första är vem är egentligen försvars-minister, är det Margot Wallström eller Peter Hultqvist? Den andra frågan är allvarligare än så, den lyder Kan en regering ha ministrar som tror sig ha bestämmanderätten i fler frågor än den man är utsedd att ansvara för? En tredje fråga är vad detta säger om regeringen och dess arbete. Kan en regering fungera på ett så rörigt och minst sagt oproffsigt sätt som utrikesministern visade på konferensen?

Wallströms tillkortakommanden stannar ju dock inte vid detta, de fortsätter tvärtom med oförminskad styrka. Nu senast igår lyckades hon se till att förhållandet mellan Israel och Sverige numer är bottenfrusen. Israels utrikesdepartement utfärdade till och med ett  inreseförbud (SR) för henne i egenskap av utrikesminister. Alla de som fanatiskt och enögt tycker detta är bra eftersom Israel i deras ögon är satan självt, jublar säkert men detta får tyvärr konsekvenser som dessa inte hade tänkt på.

Det innebär för det första att det högtidlighållande som Wallström skulle deltagit i där man skulle hylla Raoul Wallenbergs insatser i slutet av andra världskrigets Ungern nu ställs in. Visserligen bara en symbolhandling men en viktig markering om hur illa relationerna nu är. Bullshitförklaringen från svenska UD heter att besöket på seminariet ställts in av ”kalender-skäl”. Den rätta förklaringen är nog att utrikesministern är förklarad Persona non grata vilket är diplomatspråk för en icke välkommen person.

Utrikesministern är nu inte längre välkommen i Israel vilket praktiskt sett  innebär att hon inte längre kan utföra sitt jobb vare sig i Israel eller Palestina. Sverige har därmed tappat sin roll som fredsförhandlare i området tack vare hennes politik Foto: Wikimedia Commons Etsning av H.W Wellcome

Det innebär vidare att Sverige inte längre har något som helst inflytande och därmed förmågan att agera i konflikten mellan Palestinier och Israeler. In i Israel är hon inte välkommen och ingen på den sidan lär nog tala med henne förrän något nytt som förändrar allt inträffar. Den dörren är alltså helt stängd tack vare hennes agerande.

Inte heller kan hon tala med den Palestinska sidan ansikte mot ansikte på plats eftersom ett sånt möte kräver att hon reser via Israel. Dit hon ju inte är välkommen så där försvann den chansen. Hon har alltså sett till att Sveriges traditionella roll som fredsmäklare  nu har fått sig en ordentlig törn och därmed har hon bakbundit sig själv. Vi kan som nation i stort sett bara titta på och fortsätta att agera så ensidigt som vår utrikesminister har agerat, allt annat är redan nu förlorat.

Grunden till den här konflikten återfinns i händelserna med de knivattacker som har skett inne i Israel under hösten, här hittar du en engelskspråkig artikel från CNN. Kom ihåg, attackerna har skett oprovocerat, riktats mot civila och i vissa fall mot poliser och soldater, har varit samordnade och organiserade och har initierats av den Palestinska sidan. Attackerna har lett till att flera av de som har utfört attackerna har skjutits ihjäl.

Om man ska diskutera en sidas övergrepp bör man diskutera den andra sidans stöd till terror. Det hade varit att vara objektiv – något utrikesministern med sin politik under inga som helst omständigheter är. Foto: Wikipedia

Den sista punkten, att skjuta ihjäl förövarna har varit den punkten som har delat världen. Visst finns kravet att personerna ska lagföras och ställas inför rätta i en fri och rättvis rättegång, men hur realistiskt är det kravet när en person går bärsärkagång med en kniv i näven och redan har bevisat sig kapabel att både mörda och skada?

Utrikesminister Wallström har gått på den första linjen, den som säger att personerna ska ställas inför rätta. Att de avrättats har hon kallat ”Utomrättsligt Dödande” (SVT; unvis.it). Detta är en term som väcker många frågor eftersom användandet av den bara pekar ut en sida utan att med en annan debatt ifrågasätta den Palestinska politiken.Kom ihåg att till och med Fatah hyllar dåden som ”ett föredöme”. Du kan se video med material från Palestinsk TV här under.

Hennes kritik och politik är alltså enkelspårig och enögd, hade hon varit objektiv hade hon kritiserat den Palestinska sidan för länge sedan men detta har inte hänt. Istället har hon inlett en politik som ska utreda en sidas brott, men inte ens med ord nämna den andra sidans övergrepp. Kanske inte undra på att man reagerar från Israelisk sida. Inte för att jag säger att Israel står utan skuld, men den är nog tyvärr betydligt mindre än den andra sidans vilket utrikesministern så där lägligt har glömt bort. Har du det också Stefan?

Kanske är det så Stefan att du i vanlig ordning låter Wallström ”välja” att se en sidas övergrepp som större än de är, men den andra sidans övergrepp som mer negligerbar för att det  fångar upp röster i vårt land? I så fall är det  nu inträffade än mer smutsigt än bara en ensidig syn på skuld i frågan! Det är nog snarare dags också för dig Stefan att inse att den nuvarande politiken ställer till med skada för Sverige för lång tid framöver.

Som alltid är ju nämligen sanningen lite mer nyanserad än den svarta och vita bild som Wallström nu ger bilden av. Hon kan ju också kunna titta på bilden av IDF-soldaten som ger en av de skjutna första hjälpen som hon och andra kan se här under. Hon kan ju också betänka vem som angrep vem och vem som därmed bär huvuddelen av skulden men det är nog för mycket begärt. En sån tanke är dock förgäves med tanke på hennes tidigare uttalanden som man kan läsa om på Fnordspotting.

En av de skjutna Palestinierna får första hjälpen av Israeliska soldater som nyss har attackerats. En bild utrikesministern nog vill låtsas inte finns. I hennes värld är en skyldig och den andre oskyldig trots att verkligheten talar ett annat språk Foto: IDF

Löjesguiden nominerar nästan mekaniskt utrikesminister Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen annan har gjort sporten skita i det blå skåpet till en större konstart än du Margot. Du tar inte bara över andras arbetsuppgifter utan du upprepar också ett sönderfall i relationen till annan stat igen och igen och igen i all evighet. Det finns helt enkelt inget slut på din förmåga att leverera elände åt nationen, du borde bli kunglig hovleverantör i ämnet. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.”

Hula Hula-politik

Nu räcker det inte längre att bara utrikesminister Margot Wallström gör bort sig i tid och otid. För att riktigt understryka det elände som kallas Sveriges regering ger sig nu statsminister Stefan Löfven in i leken och gör sin vana trogen illa ännu värre. Bråket mellan Sverige och Israel om utrikesministerns uttalanden om det som är att betrakta som terrordåd under hösten där 57 Israeler har knivskurits, en del med dödlig utgång, har återigen blivit en varnagel i ögat på relationerna. Nu har statsministern lagt sitt bidrag till en redan infekterad situation.

Hans svar på en journalistisk fråga som ”anser han att dåden är terrordåd eller inte” är väl rätt enkel att besvara. Självklart är det terrorhandlingar, få länder diskuterar den frågan i andra termer. Men för statsminister Löfven är allting inte alltid lika klart, det är tvärtom i vanlig ordning lika klart som korvspad. Hans svar på frågan har väckt förvåning, förmodligen inte bara i Sverige.

Antagligen måste också statsministern känna sig förvirrad över sina motsägelsefulla uttalanden och sitt ologiska agerande. Vem är för övrigt inte förvirrad? Foto: SVD

Hans inledande svar var att Sverige inte såg attackerna som terrorism. I Aftonbladet kan man läsa om svaret. Ungefär samtidigt gick utrikesministern ut och tyckte att Israel medvetet misstolkade hennes inlägg i fredagens interpellationsdebatt. Helt galet i båda fallen förstås, men vad gjorde det väl att han fortsatte den inslagna linjen och sket ytterligare lite av det bristfälliga förtroendet mellan Israel och Sverige åt skogen.

Några timmar senare hade tydligen något hänt för nu ringde statsministern upp journalisten och helt plötsligt var det som inte var terrorism nu ett solklart fall av det. Vem som hade knackat statsministern på axeln och fått honom att ändra åsikt framgick inte av historien men någon måste uppenbarligen ha fått honom på andra tankar. Hela historien hade kunnat sluta där om det inte fanns en rad frågetecken som borde rätas ut.

Vi har själva sakfrågan. Varför pekas hela tiden bara Israel ut i retoriken? 57 Människor har attackerats, låt oss prata om det för vad det är!
Sen har vi själva ställningstagandet. Hur kan man dra slutsatsen att det inte skulle röra sig om terrorhandlingar? Vad får landets statsminister att komma fram till en så befängd slutsats?

Ingen, inte ens Jackie Chan, lär väl längre förvånas över hur illa allt har skötts från statsministerns sida. Man kan se ut som på bilden men snart lär sanningen dyka upp och den är än värre än dikten Foto: Youtube

Svaret på de här frågorna kan man bara spekulera om och det är det jag tänkte göra nu. Jag tror tyvärr att Stefan Löfven fiskar i grumligt vatten för att främst vinna muslimska röster med en Israel-fientlig retorik. Att han därmed offrar de bilaterala förbindelserna med landet spelar ingen roll. Han har större problem inrikes och utrikespolitiken blir därmed försumbar. Han tycker sig helt enkelt ha råd att offra denna för att vinna något annat som lättköpta poänger på någon annans bekostnad.

Men det finns fler frågor som dyker upp i kölvattnet på det inträffade. Förutom hur mycket mer stryk relationerna mellan två länder tål kan man fråga sig om Stefan Löfvens ledarstil. Kan man ha en statsminister som i ena stunden säger si och i andra ändrar sig till så?

Skadan av hans agerande i svaret om Israel och terrorism är ju att först har utrikesministerns agerande sänt signalen att när Israel försvarar sina medborgare sysslar de med ”utomrättsliga avrättningar”. När kritiken från Israel framförs rycker statsministern in och menar först att handlingen inte är terrorism och sen när han fått fundera några timmar till, är det så plötsligt. Signalen måste vara djupt förvirrande för mottagaren dvs Israel. Hur förvirrande det hela är talar också ledaren (unvis.it) i Sydsvenskan om.

Det här sättet att hantera en situation är ju långt ifrån första gången dessutom. I migrationsfrågan har det under ca en veckas tid låtit ungefär på samma sätt. Först fanns det ingen gräns för hur många flyktingar Sverige kunde ta emot. Så här sa statsministern då:

”Finns det då något tak på massinvandringen till Sverige?

– Nej, det finns ingen gräns. Vi ska ta emot enligt de konventioner vi är bundna av. Vi har klarat det tidigare. I början av 1990-talet kom det många från det forna Jugoslavien. I dag är de en naturlig del av det svenska samhället. De bidrar jättemycket.”

Sen hann den krassa verkligheten upp statsministern när myndighet efter myndighet larmade om den ohållbara situationen. Plötsligt ändrade han sig och då lät det nästan som om han hade gått och blivit anhängare av SD. Han började genast förbereda en stängning av landets gränser och snart var den verklighet. SVD (unvis.it) har skrivit mer om händelsen. Ett svar hade alltså snart blivit ett annat agerande. Frågan blir naturligtvis om man kan ha en statsledning som agerar vindflöjel i snart sagt varje fråga?

Stefan Löfven ser ibland ut som om han låtsas vara kraftfull, för att i nästa stund ta tillbaka allt och därmed avslöja hur politisk hula hula-dans går till. Det här har han ju gjort fler gånger, till exempel var det så i migrationsfrågan som framgår ovan. Först var det si, sen var det så. Ingen svensk förstod väl turerna i agerandet, än mindre hur ett besked kunde bli det rakt motsatta på mindre än två veckor. Återigen detta tydliga exempel på ett otydligt ledarskap som dessutom får konsekvenser alltså.

Stefan Löfven kan här få ett konkret exempel på hur man kan svänga än hit än dit. Klippet kommer från Youtube.

Först ville Löfven som sagt stänga både Öresundsbron och införa id-kontroll på flyktingar. Beslutet fick Åsa Romson att snyfta i direktsänd TV. Nu fick ju den miljöpartistisk visionen att hela världen skulle komma till Sverige stryka på foten. Så småningom kom lagrådets utskåpning av förslaget där rätten till asyl enligt dem var okränkbar. Också id-kontroller var otänkbara, mer om utslaget i DN (unvis.it).

Den inledande reaktionen på detta från inrikesminister Ygeman var att kritiken från lagrådet skulle köras över. Här skulle initiativet återtas för att återupprätta regeringens förlorade heder. I förrgår stod han därför och deklarerade att regeringen tänkte köra över lagrådet. Hans dåvarande linje framförs i SVT. Men så förändrades allt igen, snart hade flera av de andra partierna deklarerat att en stängning av Öresundsbron var otänkbar. Här hade regeringen sin utväg, nu kunde man ju säga ”bristen på stöd i riksdagen för förslaget…”.

Sagt och gjort, förslaget gick i graven för att i sina delar återuppstå. För snart hade de tänkta id-kontrollerna som också de kritiserades av lagrådet fått ett nytt liv. Samma partier som förut var så kritiska ville nu vara med på planhalvan. Men Anders Ygeman som hela tiden framhållits som den enda i regeringen med någon vision i all idélöshet som har präglat den, var nu kokt i sitt arbete. Han och hans arbete/politik blev plötsligt bondeoffret för de förändrade politiska förutsättningarna och för att regeringen inte vill sitta i knäet på SD.

Precis som i filmen och boken ”Djurkyrkogården” begravdes något för att strax återuppstå. Förslaget om id-kontroll av migranter fick tummen ned av lagrådet men nu kommer det ändå att genomföras efter att man först backat på alla förslag som fick underkänt. Regeringen framstår som allt mer förvirrande Foto: ”Pet Cemetery -San Francisco-3” by Dave Parker – originally posted to Flickr as Pet Cemetery. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

När regeringen, som vanligt för sent, insåg att de andra partierna nu skulle överge upplägget i stället för att förutse att just denna situation skulle komma att uppstå, var goda råd helt plötsligt dyra. Man fick inget stöd från de andra men man ville inte heller stå ensam kvar och få det att se ut som om man stödde sig på SD. Beröringsskräcken sitter ju i och ingen i regeringen vill väl bli behäftade med dem trots att 13 % röstade på dessa i förra valet.

Den nya situationen gjorde nu att Ygeman tvangs att börja om från början. Igår fick han stå och ta tillbaka sina tidigare uttalanden. Så är lät det plötsligt i Ekot igår. Än hit, än dit igen alltså. Den här gången var det alltså delvis eller helt Anders Ygeman som personligen kom att stå som förlorare, men också konsekvensen i politiken stod med långnäsa. K-G Bergströms skarpa kommentar om händelsen kan man läsa om i Expressen (unvis.it). Jaaaa, hula hula-politiken var återupprättad.

Man bör dock understryka att i den senare soppan är det svårt att säga vem som gjorde vad och varför det fick sådana konsekvenser framför allt för Ygeman. Lagrådet, oppositionen och fleras agerande har spelat in. Hade dock Stefan Löfven varit lite mer förutseende och lite mer taktiskt hade han kunnat gjort en hel del innan Ygeman som nu hamnade under tåget. Bara genom att sondera terrängen hos oppositionen och bedöma hur de skulle komma att agera efter lagrådets besked hade han uppnått mer än nu.

Som vanligt när regeringen ska försöka koka soppa på en spik, slutar det med att den är så näringsfattig att den inte vare sig gör någon nytta eller är så näringsrik. Foto: ””WANNA KEEP ‘EM HEALTHY^ OVERCOOKING DESTROYS VITAMINS”^ – NARA – 516013” by Unknown or not provided – U.S. National Archives and Records Administration. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven personligen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ledarskap är att visa vägen och vara den som tar initiativet. Du har på ett handfast sätt visat att ledarskap i landets ledning är synonymt med det motsatta. Bortkollrad på vägen, både initiativlöshet och idélöshet har hittills givit oss en regering som lämnar allt att önska. Fel beslut, olagliga beslut och direkta farligheter tycks vara visionen för dagen. Det gör dig till en fulländad kandidat till priset.”

Utrikesministern och plakatpolitiken

Att jag inte respekterar regeringen är ingen hemlighet. Men med den senaste tidens utveckling kan jag lägga till att jag inte heller kommer att acceptera den så länge till. Den är i grunden en katastrof och flera ledamöter i den utmärker sig igen och igen. Antingen är det åtgärder eller uttalande men alla med en sak gemensamt – det bottnar i en djup okunskap och ibland till och med ren plakatpolitik som kommer att visa sig kontraproduktiv.

En sån minister som utmärkt sig är Margot Wallström. Hennes grodor och rena pinsamheter är månghövdade. Sin vana trogen har hon nu gjort bort sig igen. Under en interpellationsdebatt på fredagen där oppositionen kunde ställa frågor till regeringens ledamöter, fick utrikesministern frågan om varför hon inte kritiserat de 57 knivattacker som drabbat civila Israeliska medborgare under hösten.

Låt oss konstatera att känslorna mellan Sverige och Israel kanske inte är översvallande just nu. Det finns ingen anledning till att vara överdrivet positiv från Israelisk sida med tanke på alla de tavlor utrikesministern har begått. Foto: Wikimedia Commons – Ferdinand de Baekeleer the elder – ”After the Quarrel”

Utrikesministerns svar väcker frågor, du kan läsa om nyheten (unvis.it) i Expressen. Hon fördömer attackerna, en del av dem med dödlig utgång, men samtidigt slänger hon in en brasklapp. I Så här lät svaret:

”Jag tar avstånd från knivattacker. Jag tycker det är fruktansvärt, och det får inte förekomma. Israel har alltid rätt att försvara sig, att försäkra sig om sin säkerhet. Och på samma sätt får inte responsen vara sån, och det ser ju jag i andra situationer, när responsen blir sådan att responsen blir utomrättsliga avrättningar eller där det blir oproportionerligt, så att de dödade på den sidan överstiger det ursprungliga dödsantalet flera gånger om”

Hon använder här en term som ”utomrättsliga avrättningar”. Det är en term som för att uttrycka sig diplomatiskt, är bekymmersam. Så sent som under hösten var Sveriges Radio tvungna att be om ursäkt för att ha använt just termen ”utomrättsliga avrättningar” om knivöverfallen. Så här lät deras ursäkt:

”Vi vill göra en rättelse: det kunde av inslagen felaktigt framstå som att det är fastslaget att det rörde sig om utomrättsliga avrättningar. Så är inte fallet”

Men det är klart, samma SVT/Sveriges Radio var ju samtidigt som man tog avstånd från sina egna smaklösheter rätt måna om att visa sina sympatier på andra sätt. När Israeler dödades och knivmördarna dödades av säkerhetsstyrkor, hette det från samma företag som är så ”oberoende” i rubriksättningen att ”Palestinier dödades”. Israeler däremot utsattes för ”attacker”. Så mycket med andra ord för ursäktande ord och ånger. Artikeln hittar du via följande länk (unvis.it).

När man ser svensk medias rubriksättning i frågan kan man bara reagera med att spy åt eländet. Det blir inte bättre av att också utrikesministern i sina dela blir taleskvinnan för samma inskränkta synsätt Foto: Wikimedia Commons

Tillbaka till utrikesministern, hon inleder alltså helt rätt med ett fördömande av handlingarna. Frågan är bara varför de kommer först nu och varför de kommer först då frågan kommer på tal i en interpellationsdebatt. De första händelserna inträffad ju trots allt i september, men det är först nu bladet lyfts från hennes mun. Bättre sent än aldrig men frågetecknen finns fortfarande där.

Sen rasar dock allt igen, i vanlig ordning får man väl säga när det gäller vår utrikesminister. Formuleringen ”utomrättsliga avrättningar” som motvikt till ett fördömande förtar själva verkan av fördömandet. Därmed ser nog i varje fall jag det som att kritiken faller om än något till marken. Den blir liksom inte lika mycket värd när man formulerar sig så tveksamt som hon nu väljer att göra.

Mycket riktigt har åter protesterna från Israeliska utrikesdepartementet åter börjat höras och Stockholmsambassadören Isaac Bachman. Att som i Expressens artikel tala om ”kris” är kanske överdrivet men nog lägger Margot Wallström sten på bördan som snart kommer att knäcka åsnans rygg. Hon spelar helt enkelt ett farligt spel med utrikespolitiken som insats där landet Sverige till sist är förloraren.

Under givna omständigheter är det inte konstigt att folk i olika länder protesterar, inte heller är Israels protester gripna ur luften. Utrikesministern har helt enkelt blivit en belastning för landets relation med främmande land. Foto: Wikimedia Commons – Falls Road Belfast

Hon inbillar sig att denna linje ska kunna leda till att Sverige tar plats i FN:s säkerhetsråd, hade jag varit Israels statsledning hade jag dragit i alla tåtar för att förhindra detta. Artikel om detta hittar du i SVD (unvis.it). Anledningen är att där skulle Sverige med den destruktiva utrikespolitik vi idag bedriver, skulle kunna ställa till med än mer skada än vi redan har gjort. Detta gäller framför allt i förhållandet till Israel.

I diplomatins värld är formuleringar och tradition allt, utrikesministern behärskar inget av detta. Hon har helt enkelt blivit en elefant i en porslinsaffär. De klumpiga formuleringarna och kopplingarna till ovidkommande saker har sett till det. Wallström har helt enkelt blivit en belastning, oftast därför att hennes kunskaper om det mesta inom diplomati är minst sagt bristfälliga. Priset för detta får landet betala och i värsta fall är det ett pris vi kommer att betala för lång tid framöver.

Att hennes tillkortakommanden och okänsligheter i uttalanden inte stannar vid fallet Israel, utan också sträcker sina otäcka tentakler in i frågor som terrordåd mot Frankrike är väldokumenterade de också. Hennes uttalande om att kopplingar mellan terrordådet där och Israel är historiskt i all sin idioti. Det är därmed knappast en engångsföreteelse vi ser. Fnordspotting har bloggat om händelsen.

Utrikesministerns ”last line of defence” tycks vara att stoppa huvudet i sanden. Korkade kommentarer som ”de reagerar på allt jag säger” och annat kan höras mellan grodorna. Något som inte direkt bidrar till ökat förtroende Foto: Wikimedia Commons – ”Bury your head in the sand”

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Diplomati är konstarten att inte säga något men göra det ändå. Din insats tycks snarare  bygga på säga något ändå men inte kunna uttala ett dugg av vikt. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.”

Bristen på självinsikt

Jag tror allvarligt talat att regeringen inte har självinsikten att se hur illa det är ställt och hur åt fanders de sköter sitt jobb. De tror säkert de är guds gåva till folket när de i själva verket är en värdemätare på den sjukdom som snabbt äter sig in i det svenska samhället. Kanske är det så illa att de inte ens kan eller vill ta in de varningssignaler som nästan dagligen avslöjar sanningar ingen, inte minst de själva, vill höra. En av dessa inbillska heter Margot Wallström och nu har hon gjort det igen.

Hon har ju börjat så storstilat. Först ställde hon till jättebråk med halva arabvärlden där Saudiarabien stod i skottgluggen när hon kallade landet ”medeltida”. Så här lät Peter Wolodarskis kommentar om hennes utrikespolitiska meriter i en ledare (unvis.it) i DN. Strax efter gjorde hon först ett självmål, sen ett till i fallet Israel. I sitt sista uttalande lät hon förstå att Palestiniernas situation i Israel och den konflikt som där utspelas, har drivit IS till bland annat terrorattentaten i Paris och att det därmed indirekt skulle finnas en koppling.

Inget kan bli mer fel, IS bryr sig inte så särskilt mycket om vare sig Palestinier eller deras situation. Men vad gjorde väl det, skandalen och den diplomatiska krisen var ett faktum. Artikeln i Expressen (unvis.it) kan berätta om händelsen. Israels syn på Sverige har därmed tagit ett steg till en mer misstänksam hållning och det gör inte direkt underverk i samtal mellan de båda länderna i framtiden. Något som också kommer att påverka andra situationer om jag får misstänka om det hela.

Stirrande blickar och gloende mellan grenarna i granen har blivit resultatet av den misstänksamma hållning som både arabländer som Saudiarabien och nationer som Israel numer har om Sverige. Att i det läget släppa in oss i säkerhetsrådet vore förödande, den dagen det här landet är objektivt i vissa konflikter hamnar allt i en annan dager Foto: ”Wikimedian editing in the wild woods (1696) (cropped)” by Kychot – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Ett exempel på att IS knappast sätter Palestiniers säkerhet högst är att i krigets Syrien är landsflyktiga Palestinier en av de grupper som råkat illa ut. Visserligen har IS inte anfallit deras läger men man har inte heller stoppat sin expansion med hänsyn till gruppen som därför har fått betala med döda och sårade de också. I bland annat staden Yarmuk har folkgruppen fått betala ett högt pris. DN har skrivit en artikel (unvis.it) om detta.

I Israel är Sverige och Sveriges utrikesminister brännmärkta. Hos deras utrikesdepartement är bilden klar, Sverige har skiftat från att ha kallat sig neutrala till att bli en röst för den palestinska sidan och enbart den. Den bilden har förstärkts av det klantiga erkännandet av Palestina som Sverige genomförde som en av de första utrikespolitiska åtgärderna när den nya regeringen tillträdde. Det erkännandet kommer också att försvåra en fredsprocess där Israel är med.

Det har till och med gått så långt att utrikesministern är välkommen till Israel men inte i en officiell funktion. Är hon där är det som privatpersonen Margot Wallström, inte som Sveriges utrikesminister. Ett faktum som betyder att personskydd kan hon inte räkna med och hon kan inte heller räkna med att någon lyssnar på henne som minister.

Om utrikesministern väljer att åka till Israel gör hon det numer utan skydd som får ordnas av henne själv eller utrikesdepartementet. Hon har ingen officiell status som minister medan hon är där utan hon vistas i landet som privatperson. Så långt har klyftan mellan Israel och Sverige vidgats sedan Wallström blev utrikesminister Foto: Wikimedia Commons

Bråket mellan Israel och Sverige gick till och med så långt att Israels Stockholms-ambassadör kallades hem för ”konsultation”. En åtgärd som i diplomatiska kretsar används för att markera mot ett land hur missnöjd man är med de nuvarande relationerna och hur saker sköts från motpartens utrikesdepartement. På SVT:s hemsida kan man läsa mer om händelserna som infekterat de bilaterala förhållandena mellan länderna.

Det är alltså en rätt diger lista med grodor hon kan yvas över. Meriter andra i hennes position dock inte skulle tveka om att försöka dölja. i det här rätt prekära läget vill hon ansöka om att få in Sverige som en temporär medlem av FN:s säkerhetsråd. En rätt korkad idé som bara handlar om självbilden av oss som oöverförträffade. Här i SVD framförde hon sina något verklighetsfrånvända tankar.

För skulle det förbättra chanserna att nå permanent fred i konflikten Israel Palestina? Nej, tvärtom skulle det försvåra! Anledningen är helt enkelt att när Sverige deltar i ett beslut i säkerhetsrådet kommer Israel uppfatta det som ytterligare ett försök från henne och oss att skapa ojämlika villkor. Något som kommer att göra landet ytterst motvilligt att diskutera en rad frågor som måste diskuteras för att fred ska kunna uppnås.

Om det är fred vi vill ha bör vi nog byta ut utrikesministern innan det är möjligt. Hennes bindningar och förkärlek för att alltid se vissa konflikter lite väl endimensionellt är inte direkt ett stöd i situationen Foto: Wikimedia Commons

I Israel är argumentet redan formulerat och det blir än mer glasklart för dom att Sverige inte går att lita på när vi har en regeringsmedlemmar som Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan. Kom ihåg att de båda har arresterats för vad landet har sett som olagliga demonstrationer. Också utrikesministerns Israel-tourettes har starkt bidragit till slutsatsen och synsättet hos landets utrikesdepartement.

Rätt eller fel av Israel kan man alltid diskutera men min poäng är att skadan är skedd och skulden till den ligger helt och hållet hos utrikesministern. Att efter den här skakiga resan dessutom begära att en så oseriös aktör som Sverige få ansvar för att vara delaktiga i att lösa olika konflikter som t ex Palestinakonflikten, är som att hälla bensin på brasan. I synnerhet Mellanöstern kan detta visa sig medföra mer problem än det löser.

Jo, jag använder ett ord som ”oseriös” eftersom det är vad vår utrikesminister har gjort oss till. Vår utrikespolitiska gärning sänks i ett löjets skimmer när utrikesministern tar till orda. Än värre är att nu vill man alltså in i säkerhetsrådet vilket skulle kunna destabilisera situationen i konflikten mellan Israel och Palestinierna än mer om det går illa. Säkerhetsrådet kommer kanske till och med behöva döpas om till osäkerhetsrådet om vår utrikesminister fortsätter den inslagna banan.

Det enda utrikesministerns politik hittills har åstadkommit är mer osäkerhet och än mer balansgång för parterna som också blivit mer motvilliga. Kräftgång med andra ord och det är inget bra facit att ta med sig till säkerhetsrådet Foto: Wikimedia Commons

Hennes subjektiva hållning och politik håller på att bli ett utrikespolitiskt problem och det är vårt land som kommer att få betala priset för detta. Fnrodspotting har som vanligt bloggat suveränt om utrikesministerns oförmåga att se på vissa konflikter med mer nyanserade och objektiva ögon. Det har blivit dags att ta tillbaka makten från den galenskap som kallas ”regeringen”.

Löjesguiden nominerar idag utrikesministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att utrikesministern har förtroende i regeringen för sin politik är uppenbart. Det är dock inte lika uppenbart att samma Wallström har något större förtroende i andra länders ögon. Halva arabvärlden har redan gjort tummen ner och det borde vara en varningsklocka. Att då göra det än värre genom att involvera Sverige i känsliga förhandlingar i just samma region om fred, är i bästa fall att se som korkat värre. Det gör utrikesministern både värdig kandidat till priset men också blind för verkligheten.

Vår naive statsminister

Att Margot Wallström ställer till med den ena diplomatiska krisen efter den andra med sitt vidlyftiga snackande är något åtminstone jag nästan har vant mig vid. Hennes Israel-tourettes är snart känd i hela Mellanöstern där inte ens den arabiska länder har gått fria från hennes korkade uttalanden. Vem kan glömma haveriet i förbindelserna med Saudiarabien?

Nu har statsministern gett sig in i den här leken med sitt bidrag till leken ”ska vi säga något riktigt kränkande till någon idag”. Hans uttalande om att ”Sverige har varit för naiva” och avsåg terrorresor ner till krigets Syrien, är ett direkt kränkande uttalande. Om utrikesministern i tid och otid lider av Israel-tourettes, så måste statsministern snart diagnostiseras med Sverige-tourettes.

För ser man till befolkningen har många varit emot. Många har till och med som jag själv debatterat hur mycket emot man är, men ändå har statsministern, hans parti och hans samarbetspartners medvetet låtit bli att lyssna på detta. Man har till och med lite mellan raderna kallat oss som varit emot för rasister där det finns liten eller ingen anledning att använda ordet.

Det är sådana här ”seriösa” inlägg i debatten som får en att undra om extremistpartierna är de rätta samarbetspartierna för Löfven. Vill han ha lite mer seriositet i debatten bör han nog bryta med dem. I annat fall fortsätter han att vara någon annans statsminister än min Foto: Aftonbladet

Dra inte in mig i detta Stefan Löfven! Den enda som är naiv av oss är du, bäst att du står för det och erkänner detta istället för att peka finger på andra. Tittar du på opinionen så har fler varit emot idén redan från start, det är du och dina samarbetspartners som har envisats med att fortsätta på den inslagna linjen. Det är till och med så att man fortsätter planerna som här när majoriteten i Stockholms stadshus nu försöker samma sak igen.

Jag har varnat för den utveckling vi nu ser, också andra har gjort samma sak. Tacken för det är att vi alla blir ihopbuntade med den syn som bara återfinns hos 43 % av befolkningen, om ens det, som röstade för den mardröm Löfven företräder. Jag och alla andra är 56 % Löfven, hur vore det om du erkände detta istället för att klumpa ihop mig med åsikter jag inte har?

Det enda statsministern har bevisat i varje fall för mig, är att landet är så delat som ett land kan bli. Jag skulle till och med vilja påstå att med denna statsminister vi har, kommer det här landet att rämna inifrån. Dels företräder han inte mig, jag vare sig röstade på skiten eller accepterar honom som ”min” statsminister. Dels är han en person vars politik nu har drivit en så djup kil ner i myllan av samhället, att jag undrar om han eller någon annan för den delen kan reparera den skada han själv har åsamkat.

Det behövs mer än plåster för att reparera den skada Stefan Löfven har åsamkat landet. Det skulle möjligen vara om han avgick men den chansen lär vara liten då sossarna är beroende av sin älskade makt och kommer inte att släppa den frivilligt
Foto: Wikimedia Commons

Den största missen han hittills har begått är att måla in sig i hörnet som heter ”den enda politikens väg” där Miljöpartiet och Vänsterpartiet har varit de enda tänkbara samarbets-partierna. Hade statsministern haft vett och intelligens att hålla den dörren öppen och istället gläntat för andra konstellationer hade han sluppit den soppa han idag själv sjuder i.

Han hade helt enkelt sluppit att föra den korkade politik de här två småpartierna står för och därmed också sluppit en mycket infekterad situation eller ett delat land. För det är med småpartiernas alltför stora inflytande allt egentligen börjar. Besluten i migrationen, försvarsbeslutet, utrikespolitiken är alla exempel på där ett osunt inflytande från mp och v nu åsidosätter förnuftet. Det politiska alternativet har alltså statsministern svalt med hull och hår.

Men en fråga – migrationspolitiken – har inte bara väckt negativa känslor hos vissa, den har dessutom drivit en yxegg rakt ner i den bastanta stubbe som en gång var Sverige. Resultatet har blivit att det här landet genomgår en inre upplösning och det är den draksådd statsministern och ingen annan har valt att så. Hans val är hans val, inte vårat gemensamma. Så snälla statsministern, sluta upp med att skylla dina tillkortakommanden på folket och landet!

Åker man ner för att strida för en organisation som så totalt föraktar människovärdet som IS har man inget här att göra efteråt. Att statsministern är naiv i den frågan och har gett efter för v och mp får stå för honom. Men att inkludera alla de som motsatt sig beslutet i beskrivningen av Sverige som naivt är korkat bortanför rimlighetens gränser Foto: SVD

Också den i uttalandet aktuella frågan om svenskar som åker ner till Syrien för att strida för IS, är en sådan fråga. Att låta dessa återvända och därmed äventyra Sveriges säkerhet är bara det i sig så kränkande att man måste börja undra vad svensk vänster håller på med. Att ens ifrågasätta ifrågasättandet väcker frågor om hur vissa personer i det här landet mår egentligen. Än mer indignerad blir man när sen statsministern väljer att kollektivt skuldbelägga också dom som aldrig har stöttat idén.

Frågan har bara en lösning och det är att vägra dem återinträde i landet. De som reser ner har gjort sina val, låt dem stå för dessa och dra inte in oss i ett än farligare spel tack! Att statsministern är så ivrig på att hela tiden servera mp och v än mer godsaker och dumheter, det får stå för honom. Inkludera däremot inte mig i det, jag känner inte ens att jag accepterar honom som landets ledare.

Det enda positiva i hela historien är att för ett ögonblick tror jag att statsministern trots allt är ärlig i sitt uttalande. Här glimtar ju det som egentligen är vänsterns gåva till folket – det totala föraktet. Resultatet har blivit att Stefan Löfven möjligen är statsminister för 43 % av befolkningen, om ens det, men inte mig. Du är inte min statsminister Stefan! Läs recensionen och reaktionen på statsministerns uttalande på bloggen Anybody’s Place och Iniskogen.

Den som tidigare har opponerat sig mot beslutet har av många inom vänstern kallats hjärtlösa och till och med rasister. Vi har aldrig accepterat beslutet, ändå inkluderas vi i statsministerns svammel om ”naiviteten”. Det är som att bli pissad på en gång till. Du är definitivt inte min statsminister Stefan Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag statsministern personligen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du är definitivt inte min statsminister herr Löfven. Att inkludera mig i ditt senaste tal är en skymf mot allt och alla som vare sig delar din syn eller röstade på dig. Det som nu händer är ditt och ditt partis ansvar, men framför allt är det de som du samarbetar med som  bär huvudansvaret. Att då beskylla ett kollektiv som ”svenskar” för att vara delaktiga i något ni har kokat ihop är inte bara en spottloska i ansiktet, det gör dig till kandidat till priset extraordinär.

Det får vara nog nu!

Att den här regeringen är totalt körd inser snart alla utom dom själva och de som inte kan inse därför att de är för hjärntvättade. Statsråd efter statsråd gör bort sig, statsministern är en av de sämsta vi har sett någonsin och hela deras arbete präglas av sån valhänthet att få eller inga kan längre  med framgång försvara dem.

Margot Wallström är en av dem som tidigare har gjort bort sig. Vem kan glömma det diplomatiska sammanbrottet med Saudiarabien eller flera av de kriser hon har ställt till med där Sveriges relation till Israel har försämrats? Men nu har hon gjort det igen, försämrat relationerna alltså. Den här gången är det återigen relationen till Israel som har skadats med hennes uttalande.

Uttalandet gjordes i lördags i Rapports extra sändning angående terroristattentaten i Paris. Det gick ut på att det vi nu såg i Paris skulle ha kopplingar till unga Palestiniers situation och att det vi hade sett var ett uttryck för denna desperation. Uttalandet hittar du på SVT:s hemsida.

Så var det då dags igen. Margot Wallström är ytterligare en av dem som låter munnen gå innan hon tänker efter. Resultatet blir att den ena krisen efter den andra seglar upp och i slutänden är det Sverige som får betala priset Foto: Wikipedia

Låt oss döda den myten med en gång, det vi såg i Paris beror på en organisation som ser det som sin uppgift att skapa en stat baserad på vad de ser som uttolkningen av Koranen. Inget annat. För detta är de beredda att gå så långt som att göra sig och de sina till mördare. Dödande ursäktas inte av någon religion, påstår man att så är fallet är det inte längre en religion utan en massmordssekt vilket Daesh är.

Det har alltså lite eller inget att göra med Palestina, att påstå detta är fruktansvärt korkat och visar bara hur lite man vet. Ett faktum som har blivit som ett signum för regeringen som har en utrikesminister som tycks lida av Israel-tourettes. Det i sin tur bidrar bara till bilden av denna regering som en enda lång mardröm som borde ha avgått innan den ens tillträdde. Fnordspotting har i vanlig ordning bloggat suveränt om uttalandet. Så här lät hennes uttalande:

”Man kommer tillbaka till situationer som den i Mellanöstern, där inte minst palestinierna ser att det finns ingen framtid för oss. Vi måste antingen acceptera en desperat situation eller ta till våld.”

Naturligtvis blev reaktionen hård i Israel, varför den inte skulle ha blivit det är inte ens att diskutera. Uttalandet är djupt kränkande om än dubbeltydigt. Uttalandet från Israels utrikesdepartement säger allt och lite till. The Times of Israel sparade inte heller på krutet, inte heller The Jerusalem Post. Varför skulle de göra det? Hon gör en koppling som inte finns och uttalandet implicerar att Israel skulle haft en skuld i det som hände i Paris om än moralisk. Så är det naturligtvis inte och det borde hon veta.

Svensk vänster med regeringen i spetsen börjar allt mer utvecklas till något som mest liknar Twilight Zone. Dimensionen där allt är annorlunda och där logiska lagar inte längre går att använda för att kunna förklara verkligheten Foto: Wikimedia Commons

Själv har hon försökt att tona ned hela händelsen. Det brukar i vanlig ordning behandlas så när vår regerings ministrar inte klarar sitt jobb eller visar att de inte har koll på läget. Hon har ju som sagt dessutom visat sig ha just Israel-tourettes tidigare så hon har övat länge och väl. Kanske är hon ute och fiskar i grumligt vatten igen då detta ju kan ge många röster till nästa val. Snart är det bara vissa väljargrupper som stödjer den här regeringen som nu är förbrukad.

För att ytterligare understryka vilken naturkatastrof denna regering är, ger sig nu statsminister Löfven in i striden. Där ger han sitt stöd till Wallström och tycker kritiken är ”Väldigt orättvis”. Du kan läsa om fortsättningen på bråket i Expressen (unvis.it). Statsministern väljer alltså att göra illa än värre istället för att reda upp hela denna historia. Återigen begår han alltså något av det mest episka av undanflykter, dumheter och bortförklaringar för att sopa det oförsvarbara under mattan.

Den här gången går dock regeringen än längre i sin strävan att riktigt skita allt åt h-e. Wallström kontrar nu med ett nytt uttalande som ska gjuta olja på vågorna var det väl tänkt, problemet är att det gör det motsatta. När hon så gör sitt tillrättaläggande heter det att ”det är Israels problem om de upprörs över olika svenska uttalanden”. Artikeln från Expressen (unvis.it) hittar du här. Citatet lyder så här:

”Jag har ingen mer kommentar till det. Israel upprörs över allt vi gör så det är inte för oss att svara på. Utan det får Israel svara på, säger Wallström.”

Det hon säger är alltså att om Israel har problem med hennes uttalande är det deras problem inte hennes. Snacka om att sjunka till sandlådenivå ovärdigt en av de viktigaste posterna i regeringen. Det visar också hur illa det är ställt med en regering som nu har lyssnat för mycket på Miljöpartiet och nu får de betala priset genom att allt fler kanaler för dialog i utrikesfrågor stängs en efter en. Det är knappast troligt att Israel bjuder in Sveriges utrikesminister för samtal för en lång tid framöver efter alla hennes grodor.

Men utrikesministern spelar inte ensam i den här ligan tyvärr. Den Israelfientliga retoriken fyller snart dagligen den så kallade press som vi har i landet. De visar i vanlig ordning prov på att vara sååååå oberoende (ja, det där var ironi!). Missförstå mig rätt, det finns flera saker man kan kritisera Israel för men attacken i Paris är inte en av dessa. Inte heller följande ”nyhet” som återfinns i Aftonslasket är särskilt trovärdig.

För också Aftonbladet är inne på rätt linje som så ofta förr. Häromdagen meddelade man att femton döda personer hade påträffats på Sinaihalvön i Egypten. Underrubriks formulering var ”nära Israels gräns” vad nu det hade med saken att göra. Det är som vanligt alltid ett land som finns i fokus när något negativt eller tragiskt ska meddelas. Om de har med saken att göra eller inte är ovidkommande, här ska både urusla ministrar och tidningar peka finger som för att misstänkliggöra och smutskasta.

Aftonbladet är dock mer komiska när de i vanlig ordning inte kan hålla reda på fakta, i det här fallet att Sinaihalvön delvis ligger i Egypten och att det var i detta land de döda påträffades. Men gud förbjude, skriver man något som ens kan andas att det troligen är Egyptier som ligger bakom kan ju sammanfattas i ordet ”rasism”. Att det dessutom SKULLE kunna vara krafter lierade med IS och Al Qaeda kan man inte heller skriva då också detta faller under r-ordet.

Dessa grupper är ju trots allt extra verksamma just på Sinaihalvön så det är ju helt gripet ur luften. De använder området som smugglingsväg för flyktingar så också det ska man låta bli att nämna. Att de dessutom har kidnappat Etiopier och hållit dessa fångna i området tidigare för att kunna pressa de anhöriga där hemma på pengar kan man inte heller nämna. Gör man det kommer r-ordet fram igen, var är ju trots allt ”bara” rasifierade afrikaner som hittades. Det erkänner ju till och med Aftonslöddret.

Tecknen hopar sig, vi har en helt annat tonläge mellan vissa politiska krafter och Israel i dagens Sverige. Utrikesministerns uttalande är därmed logiskt om än stenkorkat. ”Anitsemitism” är kanske ett problematiskt ord att använda i sammanhanget men det är ändå dit tankarna förs. Om man går dit kan man med lätthet dra slutsatsen att det inte längre är svenska nazister som är antisemitismens fanbärare, det är svensk vänster som bär fram den retoriken.

Det finns dock en slutsats man måste dra och det är att det måste vara slut på dumheterna från regeringen nu. Den följetong som kallas ”regeringen” har snart 7-8 kraschlandningar om dagen på sitt samvete. Ingen regering i historien har lyckats skita så mycket åt h-e och Margot Wallström är bara en i mängden av okunniga i denna. Ni är valda för att uträtta ett jobb, ni gör allt annat än det. Den här regeringen är i själva verket en kraschlandning utan slut. Avgå Löfven!

Sverige är värt mer än den här regeringen. Vi står dessutom inför en stundande katastrof med migration där regeringen fullständigt har kapitulerat, också den skadligt för landet. För att det över huvud taget ska finnas ett land att regera över måste vi ha en ny regering nu. Får vi inte det och får dras med den här ministären tycker jag personligen synd om en nation som nu går en sakta sotdöd till mötes. Tacka Löfven för detta svensk!

Regeringen Löfven är som ett ständigt pågående krasch som hela tiden upprepar sig. Sverige är landet som kommer att få betala priset för utrikesministerns alla tavlor och man stänger därmed allt fler dörrar till omvärlden. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström och Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Er okunskap är oändlig men ändå talar ni. Jag ska inte påstå att jag vet allt i frågan, men den tycks vida överstiga era och den finns nog lite till mans utan att vare sig jag eller andra blir utrikesministrar eller statsminister. Margot Wallström bevisar därmed tesen att i stort sett vem som helst kan bli minister i den här regeringen, kunskap eller inte. Statsmininstern visar dessutom vilken fingertoppskänsla han hade när han valde ut detta ”järngäng”. Det gör er båda till formidabla kandidater till priset.”

Vilse I Pannkakan

Vilse i pannkakan, så kan man nog sammanfatta Margot Wallströms hittillsvarande period som utrikesminister. Vill man vara elak skulle man kunna beskriva det som ett fullskaligt sammanbrott. Faktum är ju att hon med sin politik har lyckats med konststycket att göra förbindelserna med Israel mer djupfrusna än vad de har varit någon annan gång i vår politiska historia. Orsaken är enbart Sveriges beslut att erkänna Palestina som stat så ingen kan säga att det var Israel som var den som åsamkade de bilaterala förbindelserna sådan skada.

Det blev visst tillfälligt eller kanske till och med ett permanent avbrott i förbindelserna med Israel Foto: Youtube

Det började med föresatsen att regeringen skulle föra en feministisk utrikespolitik. Ingen annan än socialdemokratin och miljöpartiet förstod vad en sådan var, men vi blev snart varse detta. Genom att erkänna ett område som har två territorier och två regeringar som ett land, något som för övrigt bryter mot de krav som man ställer i folkrätten på vad som är en ”stat”, gav man terrororganisationen Hamas legitimitet och möjligheten att driva plakatpolitik i internationella forum. Samtidigt kunde socialdemokratin med miljöpartiet inhysta pk-poäng. Att samma organisation utövar ett mardrömsstyre mot sina innevånare på Gazaremsan där summariska rättegångar, avrättningar och rena lynchningar är vardag spelade ingen roll när socialdemokratin skulle tillfredsställa två extremistpartier som miljöpartiet och vänstern.

Hamas mardrömsstyre på Gaza-remsan innefattar lynchningar av oliktänkande. Det är sånt vi indirekt stödjer genom erkännandet av Palestina. Foto: NRP

Ändamålen helgar ju alltid medlen och vad spelar sämre relationer för roll. Men det gjorde det skulle det visa sig. Israel tog för två veckor sedan beslutet att Margot Wallström inte längre är välkommen i landet som utrikesminister. Mer om den nyheten i DN. Hon kan åka dit men är då utan säkerhetstjänstens beskydd eftersom hon betraktas som turist. Detta beslut gäller också hennes tjänstemän och biståndsminister miljöpartisten Isabella Lövin som är Wallströms högra hand på departementet. Därmed har Sverige förlorat en viktig kanal in i det inre av den Israeliska regeringen och kan därför inte längre påverka och medverka i den process regeringen så länge har hävdat vara i fokus nämligen freden. Det som skulle vara en politik som skulle påverka och påskynda fred har därmed blivit en politik som inte ens förmår att påverka något alls.

Wallström är välkommen men bara som turist. Hon får inget officiellt emottagande och inte heller något personskydd Foto: Gazeteport

Margot Wallström och hennes doktrin visar att de båda samarbetspartierna knappast är de som har den rätta politiken eller de som kommer att lösa någon av de gordiska knutar som regionens situation och dess aktörer utgör. Sverige eller rättare sagt Margot har gjort självmål. Kanske kommer någon att säga att vi vare sig behöver ha eller ska ha diplomatisk kontakt med Israel så detta är ingen förlust. Så fel dessa personer kan ha, om det är fred vi vill ha i regionen måste vi ha kontakt med staten Israel. Så enkelt är det och det kommer vi inte runt. Det enda vi nu har är att Sverige har förlorat allt inflytande på den förda politiken så det är bara att gratulera Margot till fadäsen.

Regeringens 94 självmål är ett faktum, klantigheterna och inkompetensen är därmed markant Foto: SVT

Skadan slutar inte där. USA måste se Sverige som något av ett mysterium. Opålitligt, nyckfullt men framför allt irrationellt i sin utrikespolitiska hållning. Så fort socialdemokratin kommer till makten är det alltid likadant. När Olof Palme tågade med den dåvarande Nordvietnamesiska ambassadören för att protestera mot USA:s krig i regionen, sågs det som en inblandning i deras inre angelägenhet. De diplomatiska förbindelserna låg på ett minimun år framöver efter händelsen. Det kan sluta likadant nu och därmed har Sverige förlorat ytterligare en möjlighet att se till att skapa det vi säger att vi vill skapa men som vi gör allt för att sabotera – fred.

Vissa länder har kanske fått nog av vår irrationella utrikespolitik som är rent kontraprodukttiv Foto: Zazzle

Nästa hinder är flera länder i Europa som har utmärkta relationer med Israel. Bland dom finns Tyskland och Österrike. Tyskland är en av EU:s storspelare vare sig vi vill ha det så eller inte. En försämrad relation med Israel kan indirekt alltså spilla över på vår relation till Tyskland. Ett land som vi för övrigt har starka handelsförbindelser med så det kan i värsta fall finnas allt att förlora på detta.

Brobygget måste börja om men för att det ska fungera måste nog utrikesministern bytas ut eller regeringen avgå Foto: NSD

Också vårt förhållande till de andra medlemsländerna i unionen kan påverkas. Det finns nämligen en outtalad regel som säger att man är överens om den gemensamma utrikespolitiken. Visserligen är denna varje lands ensak men man diskuterar innan man bara genomför en förändring. I det ljuset väckte Margot Wallströms utspel både förundran, förvåning och en del förbittring. I diplomatins värld säger man dock inte sådant rent ut men nog var många som Tyskland t ex något förbryllade.

Omvärlden är nog rätt förvirrad inför Sveriges beteende i frågan och kanske också skadeglada över det misstag Wallström har begått Foto: Ideachampions

Ska man dra någon slutsats av det misslyckade agerandet kan man bara konstatera att Margots nya policy knappast handlar om utrikespolitik. Istället handlar det om lättköpta poänger på hemmaplan som får lov att ske på bekostnad av relationen till länder som Israel, USA, Tyskland och Österrike. Man är helt enkelt mer mån om relationerna till miljöpartiet än man är rädd om förbindelserna med i det här fallet Israel. Problemet för regeringen är dock Förloraren i det långa loppet är vi som nation, vårt inflytande och vårt goda renommé internationellt har fått en ordentlig törn. Israels svar har dessutom dragit ett löjets skimmer över Margot Wallström som utrikesminister, hon har helt enkelt förlorat i prestige. Hon kan till och med ha förlorat så mycket att det är tveksamt om man kan dels fortsätta föra den inslagna politiken eller ha henne kvar i den nuvarande rollen.

Trading Places – Ombytta Roller är vad vi behöver. Margot ut – någon mer proffsig in tack Foto: Homevideos

Hamas är de enda som i det korta perspektivet har vunnit en seger. Trots att de är ”diktaturens kreatur ” som socialdemokratin alltid har kritiserat och fördömt, så har de nu legitimerat sin skräckregim. Stolta ord till trots har alltså socialdemokraterna skänkt dessa satans mördare en aura av trovärdighet där egentligen ingen finns. Allt detta för att skapa den eftergift åt två småpartier som för länge sedan borde ha förpassats till historiens politiska sophög. Ingen kan på fullaste allvar försvara en regim som försvarar Hitlers utrensningar av judar och som lynchar den som motsätter sig deras styre. Att den politiska agendan dessutom upptas av retorik som krig och åter krig gör dem till en motpart man inte ens skulle diskutera med. De är helt enkelt bara fanatiker som borde ha isolerats för länge sedan.

Hamas är fanatiker punkt. Den som ger dem legitimitet och till och med bjuder in deras representanter till Palme-centret som för en tid sedan, är delaktiga till något fruktansvärt Foto: Expressen

Detta faktum är något man har insett för länge sedan i Israel och USA, men som vi med våra politiska solglasögon fullkomligt missar. Återigen är det de ljusskygga krafterna som Mehmet Kaplan representerar som har dragit i trådarna och har fått som den vill. Mathias Gardell och andra är nog de enda som är nöjda med dagens situation. Miljöpartiet och vänstern är därmed återigen de som drar ner socialdemokraterna i den politiska avgrunden. Det blir så när man samarbetar med extremister. De handfasta exemplen på ett misslyckat samarbete med både v och mp hopar sig, ingen gör någonting. Möjligen sticker i vanligt ordning den ytterst ansvarige – Stefan Löfven – huvudet i sanden och svarar med tystnad eller rena bortförklaringar.

Sluta med struts-politiken! Om man sticker huvudet i sanden skyltar man med arslet
Foto: Sydsvenskan

Margot Wallströms förklaring till det inträffade heter naturligtvis att det är alla andras fel och inte hennes. Det hastigt uppskjutna besöket som var planerat i just Israel ställdes in. Den officiella förklaringen hette ”kalenderskäl”, en förklaring som väl bara Margot kan ha trott på så här i backspegeln. I det här fallet fungerar nog inte den modellen, det är uppenbart att det är Sverige och dess regering som är den som har brustit. Den kan inteckna ytterligare ett misslyckande i mängden. Allt för att tillfredsställa två småpartier med en extrem agenda på området.

Vår tid tycks tillhöra extremisterna, så också i Sverige genom vår regering. Här ses PETA, en amerikansk djurrättsorganisation, demonstrera utanför McDonalds på ett mer tveksamt sätt Foto: Examiner

Vill man läsa vidare om Wallströms kackande på den blå toaletten ur historien kan man med fördel läsa följande artikel på bloggen WTF Toklandet. Också Susanna Varis har bloggat om eländet Margot Walllström har ställt till med innan denna händelse, länk hittar du här.

Houston we have a problem! Om inte politiker inte kan medge att de har skitit i det blå skåpet kanske de bör titta sig om efter andra arbeten Foto: Wingclips

Löjesguiden vill med denna artikel nominera regeringen och dess stödpartier till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det magplask som nu utrikespolitiken har genomgått är en direkt konsekvens av den politik ni själva har fört. Att som ni hittills har gjort – låtsats som ingenting eller rent av försökt att bagatellisera det inträffade – är bara kontraproduktivt. Det är dags för lite självrannsakan från regeringen om man vill återupprätta det man har förlorat. Den förlorade hedern är kanske något man inte ens kan återta. Så länge två i Israel dömda förbrytare som Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan är medlemmar i regeringen lär Israels inställning inte ändras. Dags att byta regering – nu.”

Det Malätna I Malmö

Tänk tanken att du tillhör en etnisk grupp. Tänk att du genom denna grupp uttrycker en särart som gör dig unik och som samtidigt sticker ut. Du är plötsligt synlig i alla sammanhang också de där du som individ från en grupp normalt sett inte hör hemma. Om detta främmande sammanhang är fientligt blir situationen för dig ohållbar, kanske till och med farlig. Är du dessutom är kaxig nog att visa din särart utåt kan du i en sån miljö bli en måltavla. Det är precis det som håller på att hända om du är jude och vill visa detta i städer som Malmö.

Samhällets dubbla budskap där det som är förbjudet för vissa är tillåtet för andra, är en stor bov i dramat Foto: Searchquotes

På många sätt är Malmö den staden i Sverige som behöver ett rejält lyft. Kriserna har avlöst varandra och tillvaron präglas av lätt hopplöshet. Jobb växer fram men inte i tillräckligt hög grad, tillvaron präglas för vissa av ett kompakt utanförskap där kontakten med det svenska samhället möjligen sker när man ska kvittera ut underhållsbidraget. Visst görs försök men oddsen är emot hela staden.

När ett samhälle kommer till vägs ände uppstår alltid en vi och dom situation. Utanförskap och hopplöshet är grundproblemen kommunstyrelsen i Malmö borde fokusera på, inte ökad intolerans mellan grupper Foto: Wikimedia

I den miljön är det lätt för extrema krafter att få fotfäste och det har tyvärr också hänt. Torsdagens Uppdrag Granskning visade till exempel vad som händer om man mot all förmodan skulle våga visa att man är jude på stan. Glåpord, tillmälen och rena hot är det man får räkna med. En del kan till och med vittna om att fysiska attacker som flaskkastning och spottloskor mot person också förekommer. Det är med andra ord en bedrövlig bild som målas upp. Att hatet kommer från en grupp – personer från Mellanöstern – gör inte saken bättre. Särskilt inte som dom också aspirerar på att få bära offerkoftan. Det kan dock i mina ögon aldrig bli synd om en grupp som uppvisar så mycket hat och fördomar. Länk till programmet hittar du här. Länk till artikel om situationen i Malmö hittar du här till bloggen Fnordspotting.

En flaska kan användas till mycket, bland annat att kasta på folk vilket har hänt judar i Malmö Foto: Litekul

Ursäkten för beteendet heter alltid att det är Israel man riktar sin kritik och sitt hat mot. För det första har få eller inga judar något som helst med Israel att göra så kopplingen är absurd. De flesta judar i Sverige har kommit hit strax efter andra världskriget eller har fötts här, få har kommit hit från Israel även om dom finns. För det andra kan man aldrig göra kopplingen att vad Israel gör är alla judars fel. Det skulle vara som att säga att alla svenskar super som svampar och därför är alla brott som begås under alkoholens inverkan är alla svenskars fel. Det finns helt enkelt andra grupper som också dom intar alkohol och inte alltid beter sig korrekt när de har gjort det.

Fördomar är naturligtvis skadliga men en underskattad faktor i det sammanhanget är pk:ismen Foto: Sverigesradio

Men det framkom också i reportaget att också den svenska ryggradslösheten faktiskt har orsakat utvecklingen. Skola, förskola och ordningsmakten har ett speciellt ansvar i samhället. De ska inte bara vara med och forma medborgarna efter de normer vi har i samhället, de måste om det sker överträdelser vara där och sanktionera beteendet så att reglerna och normerna blir alldeles glasklara. Det är dock på den sista punkten det brister. Vi har vackra och fina formuleringar om hur allt borde vara, men så fort vi måste omsätta detta och kanske ta någon i örat rent bokstavligt då förstås, blir det problem. Samhället sänder mixade budskap, du får inte göra det här om du inte är så här förstås för då är det tillåtet. Här har de postkoloniala tokerierna ställt till det ordentligt. Identitetspolitik där vissa per automatik har rätt och andra har fel får oftast den effekten.

Huvudvärk kan man få av mycket, t ex av identitetspolitiken i landet som ger vissa rätt att kritisera hur som helst medan andra bara ska hålla mun Foto: Aftonbladet

Resultatet blir oftast att inget händer över huvud taget. Sverige måste vara det land i världen där stolta deklarationer om nolltolerans mot både dittan och dattan fortast kommer på skam innan bläcket på pappret ens har torkat. I skolan lär man sig att för vissa finns inga som helst straff för vissa överträdelser, vi har helt enkelt skapat ett system som i praktiken innebär att det är fritt fram. Monopolspelets ”passera fängelse-kort” har helt enkelt fått en verklig motsvarighet. I takt med att positionerna har flyttats fram, har också övertrampen blivit grövre och idag har vi kommit fram till den punkt där det är helt okej att säga nedsättande saker om personer utifrån etnicitet. I programmet nämns en lärare som har släktingar som dött i koncentrationslägret Auschwitz, fått höra en elev säga att du ska också gasas. Skolans svar? Att lägga ner, det är ju Sverige vi bor i!

När vissa människor hotas av andra människor att också dom ska gasas har något gått för långt Foto: Illvet

Att sopa allt under mattan och tro att problem försvinner är något vi är experter på i detta land. Samma sak visades med all tydlighet i världen när Janne Josefsson frågade ut två representanter från Malmö kommunstyrelse. Den styrande majoriteten som består av socialdemokratin, vänsterpartiet och miljöpartiet representerades av v. Hanna Thomé som hade en helt annan syn på problemet i Malmö än folkpartisten Eva Berts, fattade inte ens att det hon sa ger indirekt hatarna rätt och legitimerar deras syn. ”Israels ockupation av Palestina” säger hon två gånger. Tittar man på historien är det svårt att kalla det som hände en ockupation. Hur det gick till att skapa staten Israel hittar du i en artikel i Populär Historia.Att sopa problemen under mattan och låtsas som ingenting tycks vara politikernas och myndigheternas hittillsvarande svar Foto: Norman Rockwell

Det är väl bara om man har ett extremt vänsterperspektiv som man kan beskriva det på det sättet. Vi andra som inte prenumererar på den synen kallar förhoppningsvis påståendet om ockupation för ”historieförfalskning”. Men om man väljer att se det så, så är det också lätt att förstå att man faktiskt är delaktig i den process som ger det extrema hat mot judar vi ser i Malmö. Om man indirekt ger någon rätt i en bild som ät totalt felaktigt får man nämligen som resultat att bilden förstärks. Det är vad Hanna Thomé gör och det gör henne till en avskyvärd människa hur mycket hon än fördömer det som inträffar. Hon är helt enkelt inte längre trovärdig. Dessutom är hennes agerande skrämmande likt det som ilmar Reepalu gjorde när han till sist fick avgå för sina grova antisemitiska påhopp. Mer om dessa i Världen Idag.

Påhopp baserade på hudfärg, etnicitet eller politiska åsikt kan aldrig accepteras i ett civiliserat samhälle eller i en demokrati Foto: Kacklar

Varför ingen har tagit upp Hanna Thomés dumheter och grodor är ett mysterium. Det är väl en sak om man gör sig till talesperson för en sak grundat på falska eller felaktiga uppgifter, men det är en helt annan om man medvetet ljuger för att måla upp en bild som är rätt igenom falsk. Om denna dessutom uttalas för att skapa en motsättning med en grupp som Israeler och kanske i värsta fall också judar är det så avskyvärt att jag saknar ord. Hon har ju i och med de där orden blivit en talesperson för oresonligheten och hatet.

Fina ord men med litet innehåll när hon själv sitter och ger uttryck för felaktigheter som dessutom rättfärdigare fördomarna och våldet Foto: Twitter

Tyvärr är hon inte den enda som har orent mjöl i påsen. Åklagare som lägger ner undersökningar i ”brist på bevis” då man till och med har signalement och registreringsnummer är ytterligare en ingrediens. Polisen som bagatelliserar brotten och tycker att man inte har resurserna är en annan. Allt detta gör att skyldiga människor får bevis för att deras agerande är helt okej när det inte är det. I skolan är det likadant som framgår av reportaget. Skolbarn lär sig att om man begår övergrepp som hets mot folkgrupp kommer inte ens rektorn att straffa en i rädsla för att bli stämplad som rasist. Man gör därmed offren till dubbla offer när man dessutom utsätter dem för rena justitiemord.

Gör den svenska skamvrån så mycket större så fler av justitiemördarna får plats
Foto: Aftonbladet

Sverige är fantastiskt hette det en gång i tiden, det håller jag verkligen med om. Flathet och ren ignorans är numer svaret på alla problem. Myndigheter som inte sköter sina åtaganden, lagar som inte efterlevs där vissa blir offer och andra blir syndabockarna och till sist politiker som Hanna Thomé som sitter och hejar på hela eländet är några exempel. Det är helt enkelt ett inre sönderfall vi ser och det är som alltid grupper och individer som blir offren i den processen.

Sverige var en gång i tiden fantastisk men den bilden får vi nog lov att revidera Foto:Telegraph

Att med historielösheten som vapen försvara en syn som inte stämmer gör allt så mycket värre, ett grepp som åter Hanna Thomé gör sig till talesperson för i reportaget. Den feges svar på hot och hat är ju alltid att hålla med, men Hanna Thomé går längre när hon hittar en ny förklaring för att rättfärdiga det orättfärdiga. Det har som Tove Lifvendahl skrev i sin krönika i SVD i söndags. Att Sverige numer alltmer står i en moralisk skamvrå framgår också av en artikel i samma tidning som du hittar här. Vi står i blickfånget i världen och svaret blir att skicka ut en historieförfalskare som Thomé. Inte undra på att vi får följande rubriker utomlands, en artikel du hittar i Expressen där man kan läsa om Simon Wiesenthal-centrets varning för att resa till Malmö.
Hoppet i allt elände kom snabbt som svar på reportaget. Muslimska församlingen i Malmö föregick med gott exempel som man kan läsa om i Kvällsposten. Tack för att det finns något vett kvar till er.

Man skulle kunna tolka det som om att delar av världens svar till de krafter i Malmö som vill se konflikt eller spä på den ser ut så här Foto: Middlefingerparty

Löjesguiden vill med dagens artikel nominera den styrande majoriteten i Malmö till priset ”Foliehatt of the Year” för de felaktiga åtgärderna, de rent kontraproduktiva insatserna och de medlöpande uttalandena. Motiveringen lyder: ”När det demokratiska och öppna samhället öppet attackeras, är ni där och ger de som attackerar en förevändning med argument hämtade från sagovärlden. Ilmar Reepalu gjorde det och nu gör Hanna Thomé det. Med angrepp på en hel grupp i kopplingar som inte finns, med historieskrivningar som saknar grund vill ni på detta sätt ge angriparna rätten att fortsätta. Att ni säger något annat ser jag som läpparnas bekännelse. Den dagen ni beordrar myndigheterna lokalt att sköta sina jobb, att se till att införa nolltolerans och efterleva denna samt att se till att sluta med den hatiska retoriken från era egna representanter är dagen att minnas. Till dess lever resten av landet den skam som egentligen är er skam.”