Pinsamt

De nordiska ländernas politiska ledare är på gemensam resa till Washington för att tala säkerhetsfrågor, den globala flykting- och migrationskrisen och den respektive synen på jobb och frihandel. Sverige företräddes i vanlig ordning av Stefan Löfven och han lyckades under mötet visa varför han aldrig kommer att bli ihågkommen som en stor statsman.

Det började med tal från de olika Skandinaviska ledarna. Det kretsade mycket kring myterna om oss som förtjusta i alkohol i för stor mängd. Statsministern ville inte vara sämre när han steg upp och utropa glatt ”We are not drunk yet” vilket rev ner skrattsalvor hos den församlade amerikanska politiska eliten med Utrikesminister John Kerry i spetsen. Tidigare under dagen hade Stefan Löfven besökt Robert F Kennedys och John F Kennedys respektive gravar utanför staden och det var nu det slog slint.

För om det var spriten eller om det var sammanblandningen som gjorde sig gällande lär vi aldrig få reda på. Men faktum är att när Statsministern skulle adressera John Kerry blev det ”Kennedy” (Expressen; Archive) istället. Lustigt, roligt, kanske rent av lite silverkantat men……..ack så jävla pinsamt. För en av diplomatins underliggande regler heter ”hövlighet”. Det är inte hövlighet att blanda ihop namn eller människor, det är enbart pinsamt.

SkamsenNej, händelsen kommer inte att leda till diplomatiska förvecklingar men är ändå ett exempel på hur man kan göra bort sig i en representativ roll som statsministerns. Foto: By Victor Bezrukov – Port-37, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10964284

Nej, det är inte hela världen. Den kommer inte gå under och Sverige kommer inte att dras in i ett krig mot USA över fadäsen. Vi kommer inte heller att utsättas för handelsblockader eller skyddstullar för att straffa oss som nation. Men medge att det är lite pinsamt med en ledare för ett land som inte kan hålla reda på det diplomatiska protokollet som är så viktigt i ett sammanhang som detta. Ett protokoll som man dessutom är betydligt mer strikta på utomlands än vad vi är här hemma.

Det kan kanske låta löjligt men det är faktiskt att trampa på tårna och trots oskyldigheten ställer det i varje fall till med en viss skada. Inte stor, det medges, men ändå så att det kommer att finnas ett stygn av dåliga minnen hos den diplomatkår som står bakom Kerry. En känsla som kommer att poppa upp så fort man säger ”Löfven” eller ”Sverige” också i framtiden.

Det kommer också att finnas en slags aura av lyteskomik runt vår statsminister. En svensk Gerald Ford som snubblar, snavar och ställer till det i alla möjliga sammanhang och som kommer att bli ihågkommen för allt annat än sina politiska gärningar. En politiskt clown som folk kan le åt i mjugg och kanske skratta lite sardoniskt åt. Men hur roligt detta än är, så är det nog inte det en politiker vill bli ihågkommen för. Det är inte heller det ett land vill bli förknippat med och det är däri som misstaget ligger.

Nej, det går naturligtvis inte att jämföra med det haveri utrikesministern har stått för både i arabvärlden och hos Israel, men ändå så finns en känsla av skam kvar. Det är just därför Stefan Löfven aldrig kommer att bli ihågkommen som en stor ledare. Socialdemokratin har fortfarande en ledarkris framför sig och avståndet i både tid och kvalitet på de parti-ordföranden man har producerat genom historien är fortfarande lika bred som Atlanten. Det är nog dags för lite rannsakning tror jag.

Frederic Leighton - The Reconciliation of the Montagues and the Capulets over the Dead Bodies of Romeo and JulietDet har nog blivit dags för ett visst parti att bli lite ödmjuka och se sig själva ögonen för att kunna erkänna att trots sin grandiosa självbild har man brister och fel. Det har ju statsministern uppvisat med sitt senaste spektakel. Foto: By Frederic Leighton – The Bridgeman Art Library, Object 249879, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=24970728

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Jag tycker trots allt lite synd om både Stefan och Åsa som vill väl men som hela tiden landar så fel. Intentionerna är säkert goda men resultatet blir nog mer pannkaka än ett exempel på god politisk utdelning. Buklandningarna är helt enkelt för många och det är det som gör Stefan Löfven till en fullgod kandidat till priset.”

I utrikesministerns förvrängda världsbild

Vår utrikesminister måste ha en väldigt förvrängd världsbild. Tidigare har hon ju gjort sig till ovän med nästan hela Mellanöstern vilket är något av ett rekord. Först var det Saudiarabien (SVD; Archive) som hängdes ut och förnedrades inför öppen ridå med tal om ”medeltida bestraffningsmetoder” i riksdagen. I sak hade hon rätt, det är på många sätt ett medeltida system som landet utgör. Problemet är däremot att i diplomatins värld framför man inte kritiken på ett sätt som det här.

Den gången kom kritiken från i stort sett hela arabvärlden och det gick till och med så långt att ett planerat tal på Arabförbundets möte ställdes in. En diplomatisk markering som fick långtgående konsekvenser och som var tvungen att fixas av en hastigt sammansatt delegation bestående av bl a kungen och Björn von Sydow.

Sen blev det Israels tur. Israel-Torurettes tyckte Hanif Bali och visst var det så, hennes minst sagt märkliga turer i relationerna till landet gjorde snart att förhållandet mellan de två länderna var djupfryst. Flera av utrikesministerns ställningstaganden, har dragit ett löjets skimmer över hela vår utrikespolitik, inte minst i Israel men också i mina ögon. Självförsvar från en attackerande part kan aldrig kallas ”utomrättsligt dödande”, men det anser vår utrikesminister viktigt nog att utreda (SVT; Archive).

Har hjulen börjat rulla är det ibland svårare att få dessa att stanna. Så också för utrikesministern för nu har det blivit dags igen. Sverige ska återigen göra sig till något av Gossen Ruda på den internationella scenen genom utrikesministerns försorg. När FN:s Generalförsamling skulle rösta häromdagen var det inte vilket förslag (Expressen; Archive) som helst som låg framför oss. Den var tvärtom provokativ men framför allt helt historiskt felaktig.

StudentspexEfter omröstningen i Generalförsamlingen framstår Sverige återigen som ett enda skämt på den utrikespolitiska scenen. Wallströms nedmontering av Sveriges rykte i världen fortsätter alltså, allt för att säkra röster till att rösta in oss i säkerhetsrådet. Foto: Wikimedia Commons

Resolutionen som flera arabstater står bakom, ifrågasätter nämligen judarnas historiska band med de heliga platserna i Jerusalem. Problemet är att de har bara en drygt 6000 år gammal historia med band till just de heliga platserna att luta sig mot. I den finns bl a Tempelberget där judiska tempel har stått lika länge, det enda som idag finns kvar är klagomuren som också den har funnits länge. Att ifrågasätta judars band till platser i Jerusalem är alltså som att påstå att Stockholm är huvudstaden i landet Riga.

Förklaringen till varför utrikesministern väljer att stödja befängda resolutioner måste alltså sökas i andra skäl än att judar inte skulle ha någon koppling till Jerusalem. För ingen, inte ens utrikesministern, är väl så korkad att de tror på den utsagan (?). Svaret på den gåtan heter ”kampanj”. För just nu är Sverige och utrikesministern inställd på att Sverige ska in i FN:s säkerhetsråd. Tanken är väl att det ska skänka lite glans åt ett rätt skamfilat Socialdemokraterna.

Det är nog också tänkt att ge Wallström det strålkastarljus som behövs för att kompensera för det tomma innehållet i politiken hon för. Att stödja förslaget från arabvärlden är alltså att säkra röster för att vi ska komma in. Då är utrikesministern tydligen beredd att till och med ta till så absurda argument som det i resolutionen. Tydligen är dessutom just röstköpet så viktigt att vi offrar andra principer i samma andetag. För nästa röstköp går att spåra i förra veckans beslut i utrikesutskottet att inte kalla ett folkmord (Europaportalen) för ett folkmord.

Turkiet är ju resultatet av det sammanfallande Osmanska riket som gick under i och med undertecknandet av Versaillesfreden 1919. Huvudsätet för det Osmanska riket var Istanbul så det som kom att bli Turkiet var navet i riket. 1915 Ställde man till det för sig när man samlade ihop kristna, Armenier, Syrianer, Assyrier, Kaldéer och Greker och massakrerade dessa. Förföljelserna fortsatte ända till 1923, alltså när det Osmanska riket hade övergått till att bli dagens Turkiet, och etniskt rensade landet på nästan all kristen befolkning.

ArmenienEn gång i tiden fanns ett engagemang i frågan om de förföljelser som skedde 1915, nu försöker man tysta hela debatten om Turkiets skuld i massakern. Det värsta av allt är att avsaknaden av ställningstagande kan vara ett sätt att blidka just Turkiet, inte ett beslut baserat på övertygelse. Foto: By United States Government – http://www.loc.gov/pictures/item/2002711981/, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27289364

I förra veckan röstades idén om att stämpla händelsen som ett folkmord, det var trots allt ca 1 000 000 Armenier som mördades den gången, ner av utrikesutskottet. Frågan är känslig då dagens Turkiet inte vill kännas vid någon skuld. Idag är landet dessutom invecklat i förhandlingar om EU-medlemskap där man ställer långtgående krav. En brännmärkning av landet är alltså det sista man vill ha på den utrikespolitiska agendan.

Så blev då alltså ett folkmord inte ens erkänt, allt för att ämnet är för känsligt och kanske därför att röstfisket nu är igång för att få in Sverige i säkerhetsrådet. Turkiets stöd i frågan kan dock visa sig bli en Pyrrhusseger. De är ju invecklade i strider mot Kurdiska förband som Sverige aktivt stödjer mot IS, och Turkiet kan dessutom ha ett finger med i spelet till stöd för just IS. Det sista påståendet återstår dock att bevisa. Än mer pikant blir frågan när Mp:s internpolitik avslöjar ytterligare en sprickbildning (Expressen; Archive) i frågan.

Soppan blir dessutom än mer komplicerad av att riksdagen redan 2010 har röstat för ett erkännande (DN; Archive) av folkmordet. Så det som då erkändes som ett folkmord, råder nu total tystnad ikring. Är det möjligen så att förhållandet till staten Turkiet prioriteras framför realpolitik och beslut? Har utrikespolitiken villkorat riksdagens beslut så att den agendan har gått före?

Turkiet av idag är ju faktiskt inte ens landet som skäms över att försöka kväsa andra länders politik, inte ens deras rätt till yttrandefrihet (SVD; Archive) går fri från inblandning från ett aggressivt Turkiet och Erdogan. Kan det till och med ha varit så att utrikesutskottets beslut också föregicks av påtryckningar och påstötningar? Har Sverige helt enkelt i det tysta tagit hänsyn till Turkiets känslor på bekostnad av våra egna ställningstaganden?

Den Tyste MannenI vissa fall kanske tystnaden kan vara underhållande, men i det som man nu kan misstänka är det nog inte lika roande. Ställningstaganden ska nog helst göras utan hänsyn till vare sig länder eller dess ledare, annars blir vi ryggradslösa istället.
Foto: Wikimedia Commons

Sverige har ju redan fått smaka på Turkisk inblandning i våra inre angelägenheter när ambassaden i Stockholm framförde protester mot att TV4 (TV4 Gruppen; Archive) ville sända en dokumentär om folkmordet. Den här typen av inblandningar skulle normalt sett ha lett till diplomatiska förvecklingar, det har det ju tidigare gjort i fallet Israel t ex, men i fallet Turkiet kan vi alltså ha fallit till föga och kastat in handduken för att inte stöta oss med ett land som blir allt mer diktatoriskt.

Kampanjen som ska föra Sverige in i säkerhetsrådet blir dock smutsigare än så. Stiftelsen Dag Hammarskölds minnesfond är stiftelsen som upprättats för att hedra minnet av före detta Generalsekreteraren svensken Dag Hammarsköld som sköts ner på uppdrag i Kongo. Stiftelsen är i praktiken underställd regeringen, t ex var kabinettssekreteraren Annika Söder fondens direktör till dess hon tog det nya jobbet sommaren 2015. I fondens stadgar kan man läsa hur deras pengar ska användas av den som tar emot dessa:

”att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck”

Fina ord eller hur? Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut! I slutet av mars anlände FN:s nuvarande Generalssekreterare Ban Ki-Moon till Stockholm. Hans ärende här var att hålla en föreläsning och ta emot en medalj. Inte för att han förtjänar den, en sämre FN-chef har sällan skådats. Svenskan Inga-Britt Ahlenius som ledde FN:s revision riktade skarp kritik (Aftonbladet; Archive) mot honom och kallade honom till och med ”en nolla”. Men nu var han här för att ta emot en medalj han inte förtjänar och hålla en meningslös föreläsning.

Redan i augusti 2014 begärde Annika Söder att fonden skulle betala ut 14 miljoner kronor. Medan hon var fondens direktör, begärde hon alltså ut en betalning för något som ännu inte hade gått av stapeln! När hon sen senare fick kabinettssekreterarposten på UD, kunde pengarna på begäran från Regeringskansliet betalas ut via SIDA. I begäran framgick också att SIDA själva skulle betala resten av kostnaden genom att ta resten från biståndspengar.

Fattiga och behövande skulle alltså indirekt få betala för att få hit en gratisätande höginkomsttagare som dessutom saknar både legitimitet och kompetens. En person som dessutom har beskyllts för korruption! Det mest intressanta i den historien var att höra Wallström försvara sina beslut i konstitutionsutskottet (KU) nyligen när hon kallade ledamöterna ”okunniga” (DN; Archive). En riktig Carl Lidbom med andra ord, men samtidigt ett lika stort förakt för demokratin som hennes partibroder.

Om utrikesministern anser det vara fel att ställa frågor om hur en stiftelse kunde gå emot sina egna stadgar eller hur världens fattiga är de som ska behöva bekosta Utrikes-ministerns grandiosa visioner, så är det nog så…..i hennes värld. För vi andra som ser begrepp som ”etik” och ”moral” som något helt annat än de snaskiga inslagen som historien utgör, är nog rätt indignerade skulle jag gissa.

Nej, pröva följande förklaring som alternativ. Vår utrikesminister ser sig själv som det stjärnskott hon inte är. Hon har som självskriven maktmänniska, nu bestämt att vi – röstboskapet – ska vara j-a glada över hennes visioner om att Sverige ska in i säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd och ett FN jag personligen helst ser att vi lämnar eftersom organisationen under just Ban Ki-Moon har förvandlats till en stödstrumpa åt allehanda dumhet (ÖT; Archive) och korruption (SVD; Archive).

Wallström trallar på som om inget hade hänt. Hon begår alltså inte bara korkade saker och gör mindre lyckade uttalanden själv, hon ser dessutom till att satsa svenska skatte-betalares pengar på misslyckade eller helt dåraktiga saker. Allt detta i ett enda syfte, Sverige ska in i prestigeprojektet FN:s säkerhetsråd. En organisation djupt korrumperad och inte ens fungerande efter alla utnämningar till fina poster av vänner, släktingar och de som stödjer makthavare runt om i världen.

Sluta upp med vurmen för FN Wallström! Skattepengar ska gå till dem som har betalat dessa och de som behöver hjälp eller stöd. De ska däremot inte gå till korrupta småpåvar eller till fjäsk för makthavare som i praktiken saknar legitimitet.

LuradNär nu svenskens pengar används till allt annat än vård, skola och omsorg är det förknippat med flera problem som mutor, svält och utebliven utveckling. Länder som skulle fått pengar till just detta, blir istället lite fattigare tack vare att utrikesministern prioriterar prestigeprojektet säkerhetsrådet istället. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att något är så viktigt att det överskuggar allt annat är sant i vissa fall, dock inte i fallet FN. Där vore det helt enkelt bättre att lämna en organisation som inte längre klarar av att vara vare sig objektiv, opartisk eller korruptionsfri. Att ens satsa en enda svensk skattekrona på detta är skäl nog att nominera dig till kandidaturen och det med råge.”

Stefan, vi måste tala!

Stefan, jag vet att du inte bryr dig så hemskt mycket om ”röstboskapet” mer än då det är val och när man ska fjäska för väljargrupper eller blidka folk med nya bidrag till både glasögon (länk till regeringens utredning) och gratis museiinträde (DN;unvis.it). Både du och jag vet ju dock att allt det där bara än fernissa och att det finns betydligt mer akuta problem, ett av dessa heter Margot Wallström och hon börjar nu bli direkt pinsam men också härskarlysten.

Ta bara det hon gjorde på konferensen ”Folk och Försvar” där traditionellt försvars-ministern men inte utrikesministern per automatik är inbjuden. På den spelade hon ju helt plötsligt båda rollerna och åsidosatte därmed Peter Hultqvist. Det var dessutom andra gången på mindre än ett år eftersom hon också bestämde över om Sverige skulle hjälpa Frankrike mot terrorism eller inte.

På konferensen la hon till och med fram förslag (Aftonbladet;unvis.it) som hon vore minister också i denna fråga. En ny värnpliktsreform borde nog vara just en försvarsfråga. Det är den alltså inte, den är en utrikesfråga om man får tolka Wallström rätt. Frågan är var du Stefan finns i allt detta? Är det i vanlig ordning så att du är ointresserad av att styra upp eller bestämma över dina egna ministrar?

GarageRegeringens arbete och sättet att leda tycks präglas av kaos. En minister gör en annans jobb och sitt egna skiter hon åt h-e, ändå ingriper ingen allra minst statsministern som ska föreställa ansvarig för det hela Foto: ”Chaos (6930838882)” by Moyan Brenn from Anzio, Italy – Chaos. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

Vi måste därmed ställa oss en rad frågor. Den första är vem är egentligen försvars-minister, är det Margot Wallström eller Peter Hultqvist? Den andra frågan är allvarligare än så, den lyder Kan en regering ha ministrar som tror sig ha bestämmanderätten i fler frågor än den man är utsedd att ansvara för? En tredje fråga är vad detta säger om regeringen och dess arbete. Kan en regering fungera på ett så rörigt och minst sagt oproffsigt sätt som utrikesministern visade på konferensen?

Wallströms tillkortakommanden stannar ju dock inte vid detta, de fortsätter tvärtom med oförminskad styrka. Nu senast igår lyckades hon se till att förhållandet mellan Israel och Sverige numer är bottenfrusen. Israels utrikesdepartement utfärdade till och med ett  inreseförbud (SR) för henne i egenskap av utrikesminister. Alla de som fanatiskt och enögt tycker detta är bra eftersom Israel i deras ögon är satan självt, jublar säkert men detta får tyvärr konsekvenser som dessa inte hade tänkt på.

Det innebär för det första att det högtidlighållande som Wallström skulle deltagit i där man skulle hylla Raoul Wallenbergs insatser i slutet av andra världskrigets Ungern nu ställs in. Visserligen bara en symbolhandling men en viktig markering om hur illa relationerna nu är. Bullshitförklaringen från svenska UD heter att besöket på seminariet ställts in av ”kalender-skäl”. Den rätta förklaringen är nog att utrikesministern är förklarad Persona non grata vilket är diplomatspråk för en icke välkommen person.

Adam och EvaUtrikesministern är nu inte längre välkommen i Israel vilket praktiskt sett  innebär att hon inte längre kan utföra sitt jobb vare sig i Israel eller Palestina. Sverige har därmed tappat sin roll som fredsförhandlare i området tack vare hennes politik Foto: Wikimedia Commons Etsning av H.W Wellcome

Det innebär vidare att Sverige inte längre har något som helst inflytande och därmed förmågan att agera i konflikten mellan Palestinier och Israeler. In i Israel är hon inte välkommen och ingen på den sidan lär nog tala med henne förrän något nytt som förändrar allt inträffar. Den dörren är alltså helt stängd tack vare hennes agerande.

Inte heller kan hon tala med den Palestinska sidan ansikte mot ansikte på plats eftersom ett sånt möte kräver att hon reser via Israel. Dit hon ju inte är välkommen så där försvann den chansen. Hon har alltså sett till att Sveriges traditionella roll som fredsmäklare  nu har fått sig en ordentlig törn och därmed har hon bakbundit sig själv. Vi kan som nation i stort sett bara titta på och fortsätta att agera så ensidigt som vår utrikesminister har agerat, allt annat är redan nu förlorat.

Grunden till den här konflikten återfinns i händelserna med de knivattacker som har skett inne i Israel under hösten, här hittar du en engelskspråkig artikel från CNN. Kom ihåg, attackerna har skett oprovocerat, riktats mot civila och i vissa fall mot poliser och soldater, har varit samordnade och organiserade och har initierats av den Palestinska sidan. Attackerna har lett till att flera av de som har utfört attackerna har skjutits ihjäl.

AttackOm man ska diskutera en sidas övergrepp bör man diskutera den andra sidans stöd till terror. Det hade varit att vara objektiv – något utrikesministern med sin politik under inga som helst omständigheter är. Foto: Wikipedia

Den sista punkten, att skjuta ihjäl förövarna har varit den punkten som har delat världen. Visst finns kravet att personerna ska lagföras och ställas inför rätta i en fri och rättvis rättegång, men hur realistiskt är det kravet när en person går bärsärkagång med en kniv i näven och redan har bevisat sig kapabel att både mörda och skada?

Utrikesminister Wallström har gått på den första linjen, den som säger att personerna ska ställas inför rätta. Att de avrättats har hon kallat ”Utomrättsligt Dödande” (SVT; unvis.it). Detta är en term som väcker många frågor eftersom användandet av den bara pekar ut en sida utan att med en annan debatt ifrågasätta den Palestinska politiken.Kom ihåg att till och med Fatah hyllar dåden som ”ett föredöme”. Du kan se video med material från Palestinsk TV här under.

Hennes kritik och politik är alltså enkelspårig och enögd, hade hon varit objektiv hade hon kritiserat den Palestinska sidan för länge sedan men detta har inte hänt. Istället har hon inlett en politik som ska utreda en sidas brott, men inte ens med ord nämna den andra sidans övergrepp. Kanske inte undra på att man reagerar från Israelisk sida. Inte för att jag säger att Israel står utan skuld, men den är nog tyvärr betydligt mindre än den andra sidans vilket utrikesministern så där lägligt har glömt bort. Har du det också Stefan?

Kanske är det så Stefan att du i vanlig ordning låter Wallström ”välja” att se en sidas övergrepp som större än de är, men den andra sidans övergrepp som mer negligerbar för att det  fångar upp röster i vårt land? I så fall är det  nu inträffade än mer smutsigt än bara en ensidig syn på skuld i frågan! Det är nog snarare dags också för dig Stefan att inse att den nuvarande politiken ställer till med skada för Sverige för lång tid framöver.

Som alltid är ju nämligen sanningen lite mer nyanserad än den svarta och vita bild som Wallström nu ger bilden av. Hon kan ju också kunna titta på bilden av IDF-soldaten som ger en av de skjutna första hjälpen som hon och andra kan se här under. Hon kan ju också betänka vem som angrep vem och vem som därmed bär huvuddelen av skulden men det är nog för mycket begärt. En sån tanke är dock förgäves med tanke på hennes tidigare uttalanden som man kan läsa om på Fnordspotting.

IDFEn av de skjutna Palestinierna får första hjälpen av Israeliska soldater som nyss har attackerats. En bild utrikesministern nog vill låtsas inte finns. I hennes värld är en skyldig och den andre oskyldig trots att verkligheten talar ett annat språk Foto: IDF

Löjesguiden nominerar nästan mekaniskt utrikesminister Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ingen annan har gjort sporten skita i det blå skåpet till en större konstart än du Margot. Du tar inte bara över andras arbetsuppgifter utan du upprepar också ett sönderfall i relationen till annan stat igen och igen och igen i all evighet. Det finns helt enkelt inget slut på din förmåga att leverera elände åt nationen, du borde bli kunglig hovleverantör i ämnet. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.”

Hula Hula-politik

Nu räcker det inte längre att bara utrikesminister Margot Wallström gör bort sig i tid och otid. För att riktigt understryka det elände som kallas Sveriges regering ger sig nu statsminister Stefan Löfven in i leken och gör sin vana trogen illa ännu värre. Bråket mellan Sverige och Israel om utrikesministerns uttalanden om det som är att betrakta som terrordåd under hösten där 57 Israeler har knivskurits, en del med dödlig utgång, har återigen blivit en varnagel i ögat på relationerna. Nu har statsministern lagt sitt bidrag till en redan infekterad situation.

Hans svar på en journalistisk fråga som ”anser han att dåden är terrordåd eller inte” är väl rätt enkel att besvara. Självklart är det terrorhandlingar, få länder diskuterar den frågan i andra termer. Men för statsminister Löfven är allting inte alltid lika klart, det är tvärtom i vanlig ordning lika klart som korvspad. Hans svar på frågan har väckt förvåning, förmodligen inte bara i Sverige.

Löfven FörbrylladAntagligen måste också statsministern känna sig förvirrad över sina motsägelsefulla uttalanden och sitt ologiska agerande. Vem är för övrigt inte förvirrad? Foto: SVD

Hans inledande svar var att Sverige inte såg attackerna som terrorism. I Aftonbladet kan man läsa om svaret. Ungefär samtidigt gick utrikesministern ut och tyckte att Israel medvetet misstolkade hennes inlägg i fredagens interpellationsdebatt. Helt galet i båda fallen förstås, men vad gjorde det väl att han fortsatte den inslagna linjen och sket ytterligare lite av det bristfälliga förtroendet mellan Israel och Sverige åt skogen.

Några timmar senare hade tydligen något hänt för nu ringde statsministern upp journalisten och helt plötsligt var det som inte var terrorism nu ett solklart fall av det. Vem som hade knackat statsministern på axeln och fått honom att ändra åsikt framgick inte av historien men någon måste uppenbarligen ha fått honom på andra tankar. Hela historien hade kunnat sluta där om det inte fanns en rad frågetecken som borde rätas ut.

Vi har själva sakfrågan. Varför pekas hela tiden bara Israel ut i retoriken? 57 Människor har attackerats, låt oss prata om det för vad det är!
Sen har vi själva ställningstagandet. Hur kan man dra slutsatsen att det inte skulle röra sig om terrorhandlingar? Vad får landets statsminister att komma fram till en så befängd slutsats?

Jackie ChanIngen, inte ens Jackie Chan, lär väl längre förvånas över hur illa allt har skötts från statsministerns sida. Man kan se ut som på bilden men snart lär sanningen dyka upp och den är än värre än dikten Foto: Youtube

Svaret på de här frågorna kan man bara spekulera om och det är det jag tänkte göra nu. Jag tror tyvärr att Stefan Löfven fiskar i grumligt vatten för att främst vinna muslimska röster med en Israel-fientlig retorik. Att han därmed offrar de bilaterala förbindelserna med landet spelar ingen roll. Han har större problem inrikes och utrikespolitiken blir därmed försumbar. Han tycker sig helt enkelt ha råd att offra denna för att vinna något annat som lättköpta poänger på någon annans bekostnad.

Men det finns fler frågor som dyker upp i kölvattnet på det inträffade. Förutom hur mycket mer stryk relationerna mellan två länder tål kan man fråga sig om Stefan Löfvens ledarstil. Kan man ha en statsminister som i ena stunden säger si och i andra ändrar sig till så?

Skadan av hans agerande i svaret om Israel och terrorism är ju att först har utrikesministerns agerande sänt signalen att när Israel försvarar sina medborgare sysslar de med ”utomrättsliga avrättningar”. När kritiken från Israel framförs rycker statsministern in och menar först att handlingen inte är terrorism och sen när han fått fundera några timmar till, är det så plötsligt. Signalen måste vara djupt förvirrande för mottagaren dvs Israel. Hur förvirrande det hela är talar också ledaren (unvis.it) i Sydsvenskan om.

Det här sättet att hantera en situation är ju långt ifrån första gången dessutom. I migrationsfrågan har det under ca en veckas tid låtit ungefär på samma sätt. Först fanns det ingen gräns för hur många flyktingar Sverige kunde ta emot. Så här sa statsministern då:

”Finns det då något tak på massinvandringen till Sverige?

– Nej, det finns ingen gräns. Vi ska ta emot enligt de konventioner vi är bundna av. Vi har klarat det tidigare. I början av 1990-talet kom det många från det forna Jugoslavien. I dag är de en naturlig del av det svenska samhället. De bidrar jättemycket.”

Sen hann den krassa verkligheten upp statsministern när myndighet efter myndighet larmade om den ohållbara situationen. Plötsligt ändrade han sig och då lät det nästan som om han hade gått och blivit anhängare av SD. Han började genast förbereda en stängning av landets gränser och snart var den verklighet. SVD (unvis.it) har skrivit mer om händelsen. Ett svar hade alltså snart blivit ett annat agerande. Frågan blir naturligtvis om man kan ha en statsledning som agerar vindflöjel i snart sagt varje fråga?

Stefan Löfven ser ibland ut som om han låtsas vara kraftfull, för att i nästa stund ta tillbaka allt och därmed avslöja hur politisk hula hula-dans går till. Det här har han ju gjort fler gånger, till exempel var det så i migrationsfrågan som framgår ovan. Först var det si, sen var det så. Ingen svensk förstod väl turerna i agerandet, än mindre hur ett besked kunde bli det rakt motsatta på mindre än två veckor. Återigen detta tydliga exempel på ett otydligt ledarskap som dessutom får konsekvenser alltså.


Stefan Löfven kan här få ett konkret exempel på hur man kan svänga än hit än dit. Klippet kommer från Youtube.

Först ville Löfven som sagt stänga både Öresundsbron och införa id-kontroll på flyktingar. Beslutet fick Åsa Romson att snyfta i direktsänd TV. Nu fick ju den miljöpartistisk visionen att hela världen skulle komma till Sverige stryka på foten. Så småningom kom lagrådets utskåpning av förslaget där rätten till asyl enligt dem var okränkbar. Också id-kontroller var otänkbara, mer om utslaget i DN (unvis.it).

Den inledande reaktionen på detta från inrikesminister Ygeman var att kritiken från lagrådet skulle köras över. Här skulle initiativet återtas för att återupprätta regeringens förlorade heder. I förrgår stod han därför och deklarerade att regeringen tänkte köra över lagrådet. Hans dåvarande linje framförs i SVT. Men så förändrades allt igen, snart hade flera av de andra partierna deklarerat att en stängning av Öresundsbron var otänkbar. Här hade regeringen sin utväg, nu kunde man ju säga ”bristen på stöd i riksdagen för förslaget…”.

Sagt och gjort, förslaget gick i graven för att i sina delar återuppstå. För snart hade de tänkta id-kontrollerna som också de kritiserades av lagrådet fått ett nytt liv. Samma partier som förut var så kritiska ville nu vara med på planhalvan. Men Anders Ygeman som hela tiden framhållits som den enda i regeringen med någon vision i all idélöshet som har präglat den, var nu kokt i sitt arbete. Han och hans arbete/politik blev plötsligt bondeoffret för de förändrade politiska förutsättningarna och för att regeringen inte vill sitta i knäet på SD.

DjurkyrkogårdPrecis som i filmen och boken ”Djurkyrkogården” begravdes något för att strax återuppstå. Förslaget om id-kontroll av migranter fick tummen ned av lagrådet men nu kommer det ändå att genomföras efter att man först backat på alla förslag som fick underkänt. Regeringen framstår som allt mer förvirrande Foto: ”Pet Cemetery -San Francisco-3” by Dave Parker – originally posted to Flickr as Pet Cemetery. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons

När regeringen, som vanligt för sent, insåg att de andra partierna nu skulle överge upplägget i stället för att förutse att just denna situation skulle komma att uppstå, var goda råd helt plötsligt dyra. Man fick inget stöd från de andra men man ville inte heller stå ensam kvar och få det att se ut som om man stödde sig på SD. Beröringsskräcken sitter ju i och ingen i regeringen vill väl bli behäftade med dem trots att 13 % röstade på dessa i förra valet.

Den nya situationen gjorde nu att Ygeman tvangs att börja om från början. Igår fick han stå och ta tillbaka sina tidigare uttalanden. Så är lät det plötsligt i Ekot igår. Än hit, än dit igen alltså. Den här gången var det alltså delvis eller helt Anders Ygeman som personligen kom att stå som förlorare, men också konsekvensen i politiken stod med långnäsa. K-G Bergströms skarpa kommentar om händelsen kan man läsa om i Expressen (unvis.it). Jaaaa, hula hula-politiken var återupprättad.

Man bör dock understryka att i den senare soppan är det svårt att säga vem som gjorde vad och varför det fick sådana konsekvenser framför allt för Ygeman. Lagrådet, oppositionen och fleras agerande har spelat in. Hade dock Stefan Löfven varit lite mer förutseende och lite mer taktiskt hade han kunnat gjort en hel del innan Ygeman som nu hamnade under tåget. Bara genom att sondera terrängen hos oppositionen och bedöma hur de skulle komma att agera efter lagrådets besked hade han uppnått mer än nu.

SoppaSom vanligt när regeringen ska försöka koka soppa på en spik, slutar det med att den är så näringsfattig att den inte vare sig gör någon nytta eller är så näringsrik. Foto: ””WANNA KEEP ‘EM HEALTHY^ OVERCOOKING DESTROYS VITAMINS”^ – NARA – 516013” by Unknown or not provided – U.S. National Archives and Records Administration. Licensed under Public Domain via Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag Stefan Löfven personligen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ledarskap är att visa vägen och vara den som tar initiativet. Du har på ett handfast sätt visat att ledarskap i landets ledning är synonymt med det motsatta. Bortkollrad på vägen, både initiativlöshet och idélöshet har hittills givit oss en regering som lämnar allt att önska. Fel beslut, olagliga beslut och direkta farligheter tycks vara visionen för dagen. Det gör dig till en fulländad kandidat till priset.”

Utrikesministern och plakatpolitiken

Att jag inte respekterar regeringen är ingen hemlighet. Men med den senaste tidens utveckling kan jag lägga till att jag inte heller kommer att acceptera den så länge till. Den är i grunden en katastrof och flera ledamöter i den utmärker sig igen och igen. Antingen är det åtgärder eller uttalande men alla med en sak gemensamt – det bottnar i en djup okunskap och ibland till och med ren plakatpolitik som kommer att visa sig kontraproduktiv.

En sån minister som utmärkt sig är Margot Wallström. Hennes grodor och rena pinsamheter är månghövdade. Sin vana trogen har hon nu gjort bort sig igen. Under en interpellationsdebatt på fredagen där oppositionen kunde ställa frågor till regeringens ledamöter, fick utrikesministern frågan om varför hon inte kritiserat de 57 knivattacker som drabbat civila Israeliska medborgare under hösten.

GrälLåt oss konstatera att känslorna mellan Sverige och Israel kanske inte är översvallande just nu. Det finns ingen anledning till att vara överdrivet positiv från Israelisk sida med tanke på alla de tavlor utrikesministern har begått. Foto: Wikimedia Commons – Ferdinand de Baekeleer the elder – ”After the Quarrel”

Utrikesministerns svar väcker frågor, du kan läsa om nyheten (unvis.it) i Expressen. Hon fördömer attackerna, en del av dem med dödlig utgång, men samtidigt slänger hon in en brasklapp. I Så här lät svaret:

”Jag tar avstånd från knivattacker. Jag tycker det är fruktansvärt, och det får inte förekomma. Israel har alltid rätt att försvara sig, att försäkra sig om sin säkerhet. Och på samma sätt får inte responsen vara sån, och det ser ju jag i andra situationer, när responsen blir sådan att responsen blir utomrättsliga avrättningar eller där det blir oproportionerligt, så att de dödade på den sidan överstiger det ursprungliga dödsantalet flera gånger om”

Hon använder här en term som ”utomrättsliga avrättningar”. Det är en term som för att uttrycka sig diplomatiskt, är bekymmersam. Så sent som under hösten var Sveriges Radio tvungna att be om ursäkt för att ha använt just termen ”utomrättsliga avrättningar” om knivöverfallen. Så här lät deras ursäkt:

”Vi vill göra en rättelse: det kunde av inslagen felaktigt framstå som att det är fastslaget att det rörde sig om utomrättsliga avrättningar. Så är inte fallet”

Men det är klart, samma SVT/Sveriges Radio var ju samtidigt som man tog avstånd från sina egna smaklösheter rätt måna om att visa sina sympatier på andra sätt. När Israeler dödades och knivmördarna dödades av säkerhetsstyrkor, hette det från samma företag som är så ”oberoende” i rubriksättningen att ”Palestinier dödades”. Israeler däremot utsattes för ”attacker”. Så mycket med andra ord för ursäktande ord och ånger. Artikeln hittar du via följande länk (unvis.it).

KräkasNär man ser svensk medias rubriksättning i frågan kan man bara reagera med att spy åt eländet. Det blir inte bättre av att också utrikesministern i sina dela blir taleskvinnan för samma inskränkta synsätt Foto: Wikimedia Commons

Tillbaka till utrikesministern, hon inleder alltså helt rätt med ett fördömande av handlingarna. Frågan är bara varför de kommer först nu och varför de kommer först då frågan kommer på tal i en interpellationsdebatt. De första händelserna inträffad ju trots allt i september, men det är först nu bladet lyfts från hennes mun. Bättre sent än aldrig men frågetecknen finns fortfarande där.

Sen rasar dock allt igen, i vanlig ordning får man väl säga när det gäller vår utrikesminister. Formuleringen ”utomrättsliga avrättningar” som motvikt till ett fördömande förtar själva verkan av fördömandet. Därmed ser nog i varje fall jag det som att kritiken faller om än något till marken. Den blir liksom inte lika mycket värd när man formulerar sig så tveksamt som hon nu väljer att göra.

Mycket riktigt har åter protesterna från Israeliska utrikesdepartementet åter börjat höras och Stockholmsambassadören Isaac Bachman. Att som i Expressens artikel tala om ”kris” är kanske överdrivet men nog lägger Margot Wallström sten på bördan som snart kommer att knäcka åsnans rygg. Hon spelar helt enkelt ett farligt spel med utrikespolitiken som insats där landet Sverige till sist är förloraren.

Falls RoadUnder givna omständigheter är det inte konstigt att folk i olika länder protesterar, inte heller är Israels protester gripna ur luften. Utrikesministern har helt enkelt blivit en belastning för landets relation med främmande land. Foto: Wikimedia Commons – Falls Road Belfast

Hon inbillar sig att denna linje ska kunna leda till att Sverige tar plats i FN:s säkerhetsråd, hade jag varit Israels statsledning hade jag dragit i alla tåtar för att förhindra detta. Artikel om detta hittar du i SVD (unvis.it). Anledningen är att där skulle Sverige med den destruktiva utrikespolitik vi idag bedriver, skulle kunna ställa till med än mer skada än vi redan har gjort. Detta gäller framför allt i förhållandet till Israel.

I diplomatins värld är formuleringar och tradition allt, utrikesministern behärskar inget av detta. Hon har helt enkelt blivit en elefant i en porslinsaffär. De klumpiga formuleringarna och kopplingarna till ovidkommande saker har sett till det. Wallström har helt enkelt blivit en belastning, oftast därför att hennes kunskaper om det mesta inom diplomati är minst sagt bristfälliga. Priset för detta får landet betala och i värsta fall är det ett pris vi kommer att betala för lång tid framöver.

Att hennes tillkortakommanden och okänsligheter i uttalanden inte stannar vid fallet Israel, utan också sträcker sina otäcka tentakler in i frågor som terrordåd mot Frankrike är väldokumenterade de också. Hennes uttalande om att kopplingar mellan terrordådet där och Israel är historiskt i all sin idioti. Det är därmed knappast en engångsföreteelse vi ser. Fnordspotting har bloggat om händelsen.

Huvudet i sandenUtrikesministerns ”last line of defence” tycks vara att stoppa huvudet i sanden. Korkade kommentarer som ”de reagerar på allt jag säger” och annat kan höras mellan grodorna. Något som inte direkt bidrar till ökat förtroende Foto: Wikimedia Commons – ”Bury your head in the sand”

Löjesguiden nominerar idag Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Diplomati är konstarten att inte säga något men göra det ändå. Din insats tycks snarare  bygga på säga något ändå men inte kunna uttala ett dugg av vikt. Det gör dig till en formfulländad kandidat till priset.”

Bristen på självinsikt

Jag tror allvarligt talat att regeringen inte har självinsikten att se hur illa det är ställt och hur åt fanders de sköter sitt jobb. De tror säkert de är guds gåva till folket när de i själva verket är en värdemätare på den sjukdom som snabbt äter sig in i det svenska samhället. Kanske är det så illa att de inte ens kan eller vill ta in de varningssignaler som nästan dagligen avslöjar sanningar ingen, inte minst de själva, vill höra. En av dessa inbillska heter Margot Wallström och nu har hon gjort det igen.

Hon har ju börjat så storstilat. Först ställde hon till jättebråk med halva arabvärlden där Saudiarabien stod i skottgluggen när hon kallade landet ”medeltida”. Så här lät Peter Wolodarskis kommentar om hennes utrikespolitiska meriter i en ledare (unvis.it) i DN. Strax efter gjorde hon först ett självmål, sen ett till i fallet Israel. I sitt sista uttalande lät hon förstå att Palestiniernas situation i Israel och den konflikt som där utspelas, har drivit IS till bland annat terrorattentaten i Paris och att det därmed indirekt skulle finnas en koppling.

Inget kan bli mer fel, IS bryr sig inte så särskilt mycket om vare sig Palestinier eller deras situation. Men vad gjorde väl det, skandalen och den diplomatiska krisen var ett faktum. Artikeln i Expressen (unvis.it) kan berätta om händelsen. Israels syn på Sverige har därmed tagit ett steg till en mer misstänksam hållning och det gör inte direkt underverk i samtal mellan de båda länderna i framtiden. Något som också kommer att påverka andra situationer om jag får misstänka om det hela.

StirraStirrande blickar och gloende mellan grenarna i granen har blivit resultatet av den misstänksamma hållning som både arabländer som Saudiarabien och nationer som Israel numer har om Sverige. Att i det läget släppa in oss i säkerhetsrådet vore förödande, den dagen det här landet är objektivt i vissa konflikter hamnar allt i en annan dager Foto: ”Wikimedian editing in the wild woods (1696) (cropped)” by Kychot – Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

Ett exempel på att IS knappast sätter Palestiniers säkerhet högst är att i krigets Syrien är landsflyktiga Palestinier en av de grupper som råkat illa ut. Visserligen har IS inte anfallit deras läger men man har inte heller stoppat sin expansion med hänsyn till gruppen som därför har fått betala med döda och sårade de också. I bland annat staden Yarmuk har folkgruppen fått betala ett högt pris. DN har skrivit en artikel (unvis.it) om detta.

I Israel är Sverige och Sveriges utrikesminister brännmärkta. Hos deras utrikesdepartement är bilden klar, Sverige har skiftat från att ha kallat sig neutrala till att bli en röst för den palestinska sidan och enbart den. Den bilden har förstärkts av det klantiga erkännandet av Palestina som Sverige genomförde som en av de första utrikespolitiska åtgärderna när den nya regeringen tillträdde. Det erkännandet kommer också att försvåra en fredsprocess där Israel är med.

Det har till och med gått så långt att utrikesministern är välkommen till Israel men inte i en officiell funktion. Är hon där är det som privatpersonen Margot Wallström, inte som Sveriges utrikesminister. Ett faktum som betyder att personskydd kan hon inte räkna med och hon kan inte heller räkna med att någon lyssnar på henne som minister.

PistolOm utrikesministern väljer att åka till Israel gör hon det numer utan skydd som får ordnas av henne själv eller utrikesdepartementet. Hon har ingen officiell status som minister medan hon är där utan hon vistas i landet som privatperson. Så långt har klyftan mellan Israel och Sverige vidgats sedan Wallström blev utrikesminister Foto: Wikimedia Commons

Bråket mellan Israel och Sverige gick till och med så långt att Israels Stockholms-ambassadör kallades hem för ”konsultation”. En åtgärd som i diplomatiska kretsar används för att markera mot ett land hur missnöjd man är med de nuvarande relationerna och hur saker sköts från motpartens utrikesdepartement. På SVT:s hemsida kan man läsa mer om händelserna som infekterat de bilaterala förhållandena mellan länderna.

Det är alltså en rätt diger lista med grodor hon kan yvas över. Meriter andra i hennes position dock inte skulle tveka om att försöka dölja. i det här rätt prekära läget vill hon ansöka om att få in Sverige som en temporär medlem av FN:s säkerhetsråd. En rätt korkad idé som bara handlar om självbilden av oss som oöverförträffade. Här i SVD framförde hon sina något verklighetsfrånvända tankar.

För skulle det förbättra chanserna att nå permanent fred i konflikten Israel Palestina? Nej, tvärtom skulle det försvåra! Anledningen är helt enkelt att när Sverige deltar i ett beslut i säkerhetsrådet kommer Israel uppfatta det som ytterligare ett försök från henne och oss att skapa ojämlika villkor. Något som kommer att göra landet ytterst motvilligt att diskutera en rad frågor som måste diskuteras för att fred ska kunna uppnås.

FredOm det är fred vi vill ha bör vi nog byta ut utrikesministern innan det är möjligt. Hennes bindningar och förkärlek för att alltid se vissa konflikter lite väl endimensionellt är inte direkt ett stöd i situationen Foto: Wikimedia Commons

I Israel är argumentet redan formulerat och det blir än mer glasklart för dom att Sverige inte går att lita på när vi har en regeringsmedlemmar som Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan. Kom ihåg att de båda har arresterats för vad landet har sett som olagliga demonstrationer. Också utrikesministerns Israel-tourettes har starkt bidragit till slutsatsen och synsättet hos landets utrikesdepartement.

Rätt eller fel av Israel kan man alltid diskutera men min poäng är att skadan är skedd och skulden till den ligger helt och hållet hos utrikesministern. Att efter den här skakiga resan dessutom begära att en så oseriös aktör som Sverige få ansvar för att vara delaktiga i att lösa olika konflikter som t ex Palestinakonflikten, är som att hälla bensin på brasan. I synnerhet Mellanöstern kan detta visa sig medföra mer problem än det löser.

Jo, jag använder ett ord som ”oseriös” eftersom det är vad vår utrikesminister har gjort oss till. Vår utrikespolitiska gärning sänks i ett löjets skimmer när utrikesministern tar till orda. Än värre är att nu vill man alltså in i säkerhetsrådet vilket skulle kunna destabilisera situationen i konflikten mellan Israel och Palestinierna än mer om det går illa. Säkerhetsrådet kommer kanske till och med behöva döpas om till osäkerhetsrådet om vår utrikesminister fortsätter den inslagna banan.

BalanseraDet enda utrikesministerns politik hittills har åstadkommit är mer osäkerhet och än mer balansgång för parterna som också blivit mer motvilliga. Kräftgång med andra ord och det är inget bra facit att ta med sig till säkerhetsrådet Foto: Wikimedia Commons

Hennes subjektiva hållning och politik håller på att bli ett utrikespolitiskt problem och det är vårt land som kommer att få betala priset för detta. Fnrodspotting har som vanligt bloggat suveränt om utrikesministerns oförmåga att se på vissa konflikter med mer nyanserade och objektiva ögon. Det har blivit dags att ta tillbaka makten från den galenskap som kallas ”regeringen”.

Löjesguiden nominerar idag utrikesministern till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att utrikesministern har förtroende i regeringen för sin politik är uppenbart. Det är dock inte lika uppenbart att samma Wallström har något större förtroende i andra länders ögon. Halva arabvärlden har redan gjort tummen ner och det borde vara en varningsklocka. Att då göra det än värre genom att involvera Sverige i känsliga förhandlingar i just samma region om fred, är i bästa fall att se som korkat värre. Det gör utrikesministern både värdig kandidat till priset men också blind för verkligheten.

Vår naive statsminister

Att Margot Wallström ställer till med den ena diplomatiska krisen efter den andra med sitt vidlyftiga snackande är något åtminstone jag nästan har vant mig vid. Hennes Israel-tourettes är snart känd i hela Mellanöstern där inte ens den arabiska länder har gått fria från hennes korkade uttalanden. Vem kan glömma haveriet i förbindelserna med Saudiarabien?

Nu har statsministern gett sig in i den här leken med sitt bidrag till leken ”ska vi säga något riktigt kränkande till någon idag”. Hans uttalande om att ”Sverige har varit för naiva” och avsåg terrorresor ner till krigets Syrien, är ett direkt kränkande uttalande. Om utrikesministern i tid och otid lider av Israel-tourettes, så måste statsministern snart diagnostiseras med Sverige-tourettes.

För ser man till befolkningen har många varit emot. Många har till och med som jag själv debatterat hur mycket emot man är, men ändå har statsministern, hans parti och hans samarbetspartners medvetet låtit bli att lyssna på detta. Man har till och med lite mellan raderna kallat oss som varit emot för rasister där det finns liten eller ingen anledning att använda ordet.

Rossana DinamarcaDet är sådana här ”seriösa” inlägg i debatten som får en att undra om extremistpartierna är de rätta samarbetspartierna för Löfven. Vill han ha lite mer seriositet i debatten bör han nog bryta med dem. I annat fall fortsätter han att vara någon annans statsminister än min Foto: Aftonbladet

Dra inte in mig i detta Stefan Löfven! Den enda som är naiv av oss är du, bäst att du står för det och erkänner detta istället för att peka finger på andra. Tittar du på opinionen så har fler varit emot idén redan från start, det är du och dina samarbetspartners som har envisats med att fortsätta på den inslagna linjen. Det är till och med så att man fortsätter planerna som här när majoriteten i Stockholms stadshus nu försöker samma sak igen.

Jag har varnat för den utveckling vi nu ser, också andra har gjort samma sak. Tacken för det är att vi alla blir ihopbuntade med den syn som bara återfinns hos 43 % av befolkningen, om ens det, som röstade för den mardröm Löfven företräder. Jag och alla andra är 56 % Löfven, hur vore det om du erkände detta istället för att klumpa ihop mig med åsikter jag inte har?

Det enda statsministern har bevisat i varje fall för mig, är att landet är så delat som ett land kan bli. Jag skulle till och med vilja påstå att med denna statsminister vi har, kommer det här landet att rämna inifrån. Dels företräder han inte mig, jag vare sig röstade på skiten eller accepterar honom som ”min” statsminister. Dels är han en person vars politik nu har drivit en så djup kil ner i myllan av samhället, att jag undrar om han eller någon annan för den delen kan reparera den skada han själv har åsamkat.

Band-AidDet behövs mer än plåster för att reparera den skada Stefan Löfven har åsamkat landet. Det skulle möjligen vara om han avgick men den chansen lär vara liten då sossarna är beroende av sin älskade makt och kommer inte att släppa den frivilligt
Foto: Wikimedia Commons

Den största missen han hittills har begått är att måla in sig i hörnet som heter ”den enda politikens väg” där Miljöpartiet och Vänsterpartiet har varit de enda tänkbara samarbets-partierna. Hade statsministern haft vett och intelligens att hålla den dörren öppen och istället gläntat för andra konstellationer hade han sluppit den soppa han idag själv sjuder i.

Han hade helt enkelt sluppit att föra den korkade politik de här två småpartierna står för och därmed också sluppit en mycket infekterad situation eller ett delat land. För det är med småpartiernas alltför stora inflytande allt egentligen börjar. Besluten i migrationen, försvarsbeslutet, utrikespolitiken är alla exempel på där ett osunt inflytande från mp och v nu åsidosätter förnuftet. Det politiska alternativet har alltså statsministern svalt med hull och hår.

Men en fråga – migrationspolitiken – har inte bara väckt negativa känslor hos vissa, den har dessutom drivit en yxegg rakt ner i den bastanta stubbe som en gång var Sverige. Resultatet har blivit att det här landet genomgår en inre upplösning och det är den draksådd statsministern och ingen annan har valt att så. Hans val är hans val, inte vårat gemensamma. Så snälla statsministern, sluta upp med att skylla dina tillkortakommanden på folket och landet!

IS BilkaravanÅker man ner för att strida för en organisation som så totalt föraktar människovärdet som IS har man inget här att göra efteråt. Att statsministern är naiv i den frågan och har gett efter för v och mp får stå för honom. Men att inkludera alla de som motsatt sig beslutet i beskrivningen av Sverige som naivt är korkat bortanför rimlighetens gränser Foto: SVD

Också den i uttalandet aktuella frågan om svenskar som åker ner till Syrien för att strida för IS, är en sådan fråga. Att låta dessa återvända och därmed äventyra Sveriges säkerhet är bara det i sig så kränkande att man måste börja undra vad svensk vänster håller på med. Att ens ifrågasätta ifrågasättandet väcker frågor om hur vissa personer i det här landet mår egentligen. Än mer indignerad blir man när sen statsministern väljer att kollektivt skuldbelägga också dom som aldrig har stöttat idén.

Frågan har bara en lösning och det är att vägra dem återinträde i landet. De som reser ner har gjort sina val, låt dem stå för dessa och dra inte in oss i ett än farligare spel tack! Att statsministern är så ivrig på att hela tiden servera mp och v än mer godsaker och dumheter, det får stå för honom. Inkludera däremot inte mig i det, jag känner inte ens att jag accepterar honom som landets ledare.

Det enda positiva i hela historien är att för ett ögonblick tror jag att statsministern trots allt är ärlig i sitt uttalande. Här glimtar ju det som egentligen är vänsterns gåva till folket – det totala föraktet. Resultatet har blivit att Stefan Löfven möjligen är statsminister för 43 % av befolkningen, om ens det, men inte mig. Du är inte min statsminister Stefan! Läs recensionen och reaktionen på statsministerns uttalande på bloggen Anybody’s Place och Iniskogen.

PissDen som tidigare har opponerat sig mot beslutet har av många inom vänstern kallats hjärtlösa och till och med rasister. Vi har aldrig accepterat beslutet, ändå inkluderas vi i statsministerns svammel om ”naiviteten”. Det är som att bli pissad på en gång till. Du är definitivt inte min statsminister Stefan Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden nominerar idag statsministern personligen till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Du är definitivt inte min statsminister herr Löfven. Att inkludera mig i ditt senaste tal är en skymf mot allt och alla som vare sig delar din syn eller röstade på dig. Det som nu händer är ditt och ditt partis ansvar, men framför allt är det de som du samarbetar med som  bär huvudansvaret. Att då beskylla ett kollektiv som ”svenskar” för att vara delaktiga i något ni har kokat ihop är inte bara en spottloska i ansiktet, det gör dig till kandidat till priset extraordinär.