Är det verkligen jämställdhet vi vill ha?

I början på sjuttiotalet lade sig den gråaste filten vi hittills har sett över landet. Den kallades progg och var en dålig ursäkt för uselt musicerande. En av ”hitlåtarna” man producerade hette ”Är det verkligen fred vi vill ha” och spelades in av Hoola Bandola Band. Senare kom den ut med postpunkgruppen Imperiet också. Inte så särskilt intressant, inte om jag ska uttala mig i varje fall. Trots det är det många som ser på denna tid med nostalgiska ögon.

För att travestera lite på titeln frågar jag mig idag om det verkligen är jämställdhet vi vill ha. Fan tro det när man läser in fakta i målet. För jag tvivlar inte på att vi som samlas kring vår åsikt vill det, men vill feministerna det? De har ju kopplat ett brottargrepp runt samhället och numer ska allt vara feministiskt. Detta trots att rörelsen knappast lever upp till sin stolta devis om att man står för jämställdhet.

SVD kan nämligen berätta den hemska nyheten (SVD; Archive) att män lyckas bättre än kvinnor på högskoleprovet. Enligt feministisk logik måste man alltså ändra på provet för att inte för många män ska smita in på högskolorna den vägen. För det är ju inte jämlikt att högskolorna 2014 ”bara” hade 59 % kvinnliga studenter (Allehanda; Archive) och numer ännu högre andel, vi måste naturligtvis se till att det blir än fler. För ingen ska inbilla mig att feminism handlar om jämställdhet.

Jämlikhet är en lockande tanke som finns nästan hos varje människa. Problemet är att den inte finns och är subjektiv, den är inte ett absolut tillstånd som ger utrymme åt alla. Feminism är ideologin som PÅSTÅR att den är för jämställdhet, men ser man hur feminister agerar är den allt annat än just detta. Foto: By Josephou – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=21532894

Nej, tvärtom så handlar feminism om ojämställdhet. Det räcker med att titta på hur rörelsen agerar så inser man den saken. Men feminism är inte bara ojämställt, dess representanter är också en ivrig förnekare av fakta. Det heter ju alltid att män misshandlar, som jag har tjatat om förut är det en liten grupp som gör det. Resten är väldigt främmande för denna ”sysselsättning”, faktiskt så ointresserad att en majoritet män INTE slår.

Trots dessa brister i både argument och logik, är feminism en av vår tids stora succéhistorier ivrigt påhejade av landets journalister. Detta faktum får tyvärr konsekvenser som inte alltid är så bra. En sådan hittar du via inläggets första länk, den till SVD. Den konsekvensen handlar om uppenbara missar i det egna materialet där slutsatser som borde dras aldrig ens behandlas. Vad sägs om följande logik signerad Mattias Wickberg som jobbar som utredare på Universitet och Högskolerådet:

”Med en matematikdel trodde man att kvinnor skulle få högre poäng eftersom flickor överlag har bättre betyg i matte än pojkar.

– Men tittar man på de nationella proven i matematik så har pojkar bättre resultat än flickor så vår tanke höll inte. Vårt mål är naturligtvis att skillnaderna ska jämnas ut men det är väldigt knepigt, säger Mattias Wickberg, utredare på Universitets- och högskolerådet.”

Första slutsatsen är att antingen missgynnas pojkar när betyg i matematik sätts i skolan eller så är högskoleprovet designat att gynna pojkar så att de presterar bättre på detta än de gör i skolan. Det senare påståendet är dock problematiskt. Högskoleprovet ändrades ju så sent som 2011 för att just råda bot att kvinnor missgynnades i den matematiska delen. Antingen har ju förändringen misslyckats, eller så är det fortfarande så att pojkar får för låga betyg.

När något inte fungerar ändrar man på det. Det nya är att man sedan en tid har ändrat i Högskoleprovet för att gynna en grupp på bekostnad av en annan, men eftersom det också misslyckades så får man väl ändra/gynna kvinnor med ytterligare en ändring. Foto: By Internet Archive Book Images – https://www.flickr.com/photos/internetarchivebookimages/14579023717/Source book page: https://archive.org/stream/architectenginee16847sanf/architectenginee16847sanf#page/n388/mode/1up, No restrictions, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=43476134

Den andra slutsatsen är att tydligen är vi så besatta av tanken på den rättvisa som så sällan finns, att vi till och med är beredda att missgynna en grupp för att kunna gynna en annan. När det väl är gjort kallar vi det ”rättvisa” i brist på sådan så det ska låta fint. Längst i sitt patos och i kampen för rättvisan går professor i pedagogik Christina Cliffordson. Utan empiriska bevis eller data för att underbygga en tes ger hon sin syn i citatet:

”De som tjänar på högskoleprovet är svenska män från socialgrupp ett, så är det”

Men feminister har alltid en fiffig förklaring, i det här fallet är fakta som ska underbygga en tes som bekant bara en manlig härskarteknik. Medan de inriktar sin retorik och sitt fokus på den inbillade fienden dvs mannen, är det däremot få som snubblar över pudelns verkliga kärna. I en debattartikel (Expressen; Archive) signerad Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson, sätts fingret på den. I vanlig ordning när någon säger något som avviker från det redan bestämda förklaringsmönstret, har artikeln bemötts med kompakt tystnad. Tala om härskarteknik, att ignorera är ju en sådan.

För slutsatserna i hans artikel är inte de feminister vill höra. De nya undervisningsformerna som skolan numer är formad kring har inte gynnat pojkar. Tvärtom har de missgynnats och numer sticker Sverige ut som det landet där de könsspecifika skillnaderna i elevernas resultat är bland de högsta. Anna Ekströms utredning som kom för några år landade i samma slutsats. Den lämnade dock inga förslag på hur de uppenbara brister skulle rättas till. Det kan låta lätt konspiratoriskt, men finns det en agenda bakom en sådan miss?

Bo Jansson går till och med så långt att han menar att nu offras de svagare presterande pojkarna för pedagogiska modeord och ingen har vare sig lust eller kunskap att göra något åt allt detta. På det har vi i landet en utbildningsminister som är så passiv att man undrar om han ens lever. Det var ju han som skulle fixa skolan på 100 dagar men som nu har förbrukat över 500 utan att ha lyckats prestera mycket mer än ett jaså och en gäspning. Godnatt Sverige.

År det dags att säga godnatt till Sverige nu? Om Högskolan ska fortsätta den inslagna linjen med ”endast kvinnor” lär nog inte det bidra så mycket till någon jämställdhet. Inte heller skolan går fri från skuld där vissa anser att pojkarna nu offras i en killfientlig skola som mer är intresserad av pedagogiska modeord Foto: Av Kirill Vikentevich Lemokh – Location: Государственный Русский музейDimensions:Web source: [1]Technique: olja på duk, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=10720642

Löjesguiden nominerar idag Utbildningsminister Gustav Fridolin och landets feminister till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Det räcker med att titta på resultatet så förstår man varför ni är nominerade. Inbillade missförhållanden är i själva verket ett missförhållande för den grupp man utpekar som styggelsen. Åtgärder ersätts med fina modeord som ”allas lika värde” och så vidare. Det egentliga arbetet med att verkligen göra något lyser däremot som vanligt med sin frånvaro.”

Tio små rasifierade kukbärare

I vår tid får man inte säga vissa saker så ”rasifierade kukbärare” är en omskrivnig för titeln ”Tio små negerpojkar” av Agatha Christie. Konstigt nog får titeln användas trots sin uppenbara ”rasism”, men inte helt. I nytryck heter den plötsligt ”Och så var de bara en”. Originalets titel på engelska är så afrofobiskt, en helt felaktig term men det är ju så det brukar heta, att jag inte ens vågar skriva den. Dom som marscherar kan ta illa upp.

I boken dör karaktär efter karaktär under mystiska omständigheter till dess bara ett fåtal förskräckta finns kvar. Nu har bokens handling fått en verklig uppföljare i Mp. Säkert har Christies roman redan nu tagits bort från bokhyllorna (SVT; Archive-länk) av de rättrogna, ändamålen helgar ju alltid medlen och man är ju inte främmande för lite censur i den godhjärtade rörelsen. Att det beteendet påminner om och har paralleller till tidigare historiska händelser avskräcker inte. Är man godhjärtad har man ju den moraliska rätten.

Det gick illa för de tio små rasifierade kukbärarna i berättelsen, men det håller på att gå lika illa för Miljöpartiet. Skillnaden är att nu är den ingen berättelse utan rena rama sanningen. För ibland överträffar verkligheten faktiskt dikten. Foto: Wikimedia Commons

Miljöpartiet är annars rörelsen som inte verkar må så bra internt. De två kloakrören Åsa Romson och Gustav Fridolin har sett till den saken tillsammans med ett antal andra medlemmar. För inte bara har de misslyckats i snart sagt varje fråga, de har inte heller lyckats så vidare bra som ministrar i regeringen. Först var det Fridolins löfte om att fixa skolan (Aftonbladet; Archive-länk) på hundra dagar, de har nu blivit över fyrahundra utan att lösningen har synts till.

Sen misslyckades man i brunkolsfrågan (Aftonbladet; Archive-länk), i Brommafrågan (DN; Archive-länk) och i migrationsfrågan (DN; Archive-länk). I Brommafrågan fick man till och med kritik bl a från medlemmar i partiet från Gotland (HelaGotland; Archive-länk). Den interna kritiken var dock värst i migrationsfrågan. Somliga (Expressen; Archive-länk) ville till och med att partiet skulle lämna regeringen på grund av överenskommelsen. Kritiken mot deras naiva syn i migrationsfrågan kom också från andra (Dagens Opinion)

Mp är med andra ord ett sargat parti men det är också ett parti som håller på att falla sönder inifrån. Ett sånt tecken brukar vara när medlemmar lämnar det sjunkande skeppet. Först var det Christian Valtersson (DI) som lämnade sin tjänst i regeringskansliet i protest mot migrationsuppgörelsen. Flera andra medlemmar har lämnat partiet av samma skäl. Nu har också den färgstarka kommunalpolitikern Josefin Utas (Expressen; Archive-länk) beslutat sig för att helt lämna partiet men av helt andra skäl än Valtersson.

Det talas inte bara om svek utan också om en förvrängd verklighetsuppfattning och åsiktsmonopol där samtalet har dött därför att man inte tillåter avvikande åsikter internt. Josefin Utas menar i sin artikel att i Mp har jämställdhetssträvan blivit feminism och identitetspolitik har blivit en politik där individer anses vara representanter för olika grupper. Dessutom har Ett allmänt grönt fokus blivit till storstadsfokus. Ooops, skeppet kantrade visst lite till nu.

Skeppet har kantrat och ett parti är på väg mot botten. Inget jag sörjer, snarare tvärtom. Ju fortare Mp försvinner ur svensk politik desto bättre. Det sorgliga är bara att de fortfarande sitter i regeringen Foto: Wikimedia Commons

Inte undra på det kanske, i sin iver att söka en ny väljarbas har man ju alienerat den gamla men också sett till att  bedriva en politik många grupper känner sig ordentligt främmande inför. Att utgå från vad folk tycker på Södermalm är inte bara inskränkt, det blir i längden mycket kontraproduktivt. För Södermalm är inte hela landet, det är just bara Södermalm. Partiet har egentligen släppt allt som har legitimerat deras existens om en sån någonsin fanns, och ersatt den med något som utgår från fel premisser.

Men vänta, det blir ännu bättre. En av partiets verkliga kap var Bertil Torekull – före detta chefredaktör för SVD. Han har fungerat som medierådgivare och varit den som har lärt Fridolin alla medietricks. Hans kontakter i mediebranschen har säkert också kommit till nytta. Men han har också varit något annat, en svuren kritiker av dels Åsa Romson och dels partiets utveckling/avveckling.

I följande artikel (Expressen; Archive-länk) från slutet av förra året menade han till och med att ett bondeoffer av Romson var nödvändigt. Flyktingfrågan stod i centrum och den sved. Allt hade gjorts fel och besvikelsen gick inte att ta miste på. Torekull var annars en av dem som ville sätta stopp för migrationen vilket han ventilerade än tidigare i en debattartikel (Expressen; Archive-länk).

Det var då som Utas tes där det demokratiska samtalet istället blivit ”en kamp om att ge plats åt ”rätt” åsikt och försök trycka undan den som anses fel” visade sig för en av de första gångerna. Reaktionen på Torekulls artikel och kritiken som följde blev nämligen högljudd. Vissa medlemmar och aktiva frågade sig tom om han inte borde ha uteslutits. Så mycket för det demokratiska samtalet i det partiet alltså. Istället avslöjades på ett brutalt sätt synsättet ”du-får-säga-vad-du-vill-så-länge-du-håller-med-mig”.

Samtal och debatt har pågått så länge människan har kunnat forma ord till meningar. Med tiden har vi utvecklat konstarter som retorik men nu tycks denna ersättas med ett simpelt ”håller du inte med mig kan du hålla käften”-perspektiv. En konst som miljöpartiet tycks ha anammat fullt ut Foto: By Anonymous – http://www.e-codices.unifr.ch/de/csg/0602/298/small, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=14861493

Partiets migrationspolitiske taleskvinna – Maria Ferm (Expressen; Archive-länk)  – menade till och med att Torekull borde lära sig av Raoul Wallenberg. De två händelserna går naturligtvis inte att jämföra men vad gjorde väl det. Vill man skapa en poäng trollar man med knäna som det troligen heter inom miljöpartiet. Att rätta till historien för att passa de egna syftena ingår ju ett partis arsenal. Det är dock djupt oärligt att som hon göra jämförelsen som har lite eller inget med varandra att göra.

Hennes uttalande kan möjligen ses som ett utslag av den historierevisionism som alltför länge har präglat Miljöpartiet. Det kan också ses som ett utslag på hur slarvigt förhållandet mellan ledande personer i partiet och historiska fakta är och det är också det djupt störande. Den historiskt ensidiga synsättet som partiet har lagt sig till med har ju till och med lett till att Sverige har erkänt ett land (DN;Arhive-länk) som aldrig har funnits och som dessutom har skänkt Gazremsans Hamas legitimitet.

Samma Maria Ferm har ju fått lite av en revansch som ändå är en pyrrhusseger. Hon har ju fått regeringens uppdrag att ta fram en plan över lagliga flyktvägar (Dagen; Archive-länk) genom Europa för migranter som söker sig hit. Mottagandet ska alltså återupptas är det tänkt. Arbetet ska ta två år och under den tiden hinner säkert mycket ändras, det är ju det som är utvecklingens aber. Ett sånt hinder är att NATO nu planerar att sätta in krigsfartyg för att patrullera och stoppa båtflyktingar (DN; Archive-länk) på Egeiska Havet.

Tiden rinner alltså ut för Miljöpartiet. Fel frågor, fel utgångspunkter, fel antaganden, fel sätt att hantera debatten och frågorna och fel sätt att hantera den interna kritiken. Ett parti som inte tillåter en debatt och en ändring av den politiska riktningen i de egna frågorna är inte ett demokratiskt parti. Det är kanske inte ens ett parti utan rent av en organisation som bygger på åsiktsförtryck och anti-demokratiska ideal.

Kritik är ett symptom på att något är fel och bör därför diskuteras – det görs inte. Debatt är sunt, istället undertrycks den. Åsikter i frågor tycks huggna i sten och får inte ifrågasättas. Kritik mot ledarskap och sätt att hantera tolkas som illojalitet och snart har man en slakt- stämpel i pannan. Är det konstigt att detta parti har blivit som en fristående parodisk uppföljare betitlad ”Tio små rasifierade kukbärare”?

Obrottslig lojalitet och underkastelse inför överhögheten är bara tecken på att man har lite eller inga argument kvar utom de som bygger på fruktan och lydnad. I alla tider har samma metoder använts för är man inte med är man ju genast emot. Miljöpartiet skiljer sig inte nämnvärt i det hänseendet Foto: By Maître de la Mazarine – Ricoldo de Montecroce, Liber peregrinationis. Bibliothèque nationale de France, Département des Manuscrits, Division occidentale, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4993489

Löjesguiden nominerar idag Miljöpartiet till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Ni har ersatt ett dåligt synsätt med ett mycket mer osunt, ni har alienerat centrala väljargrupper från att ens känna den minsta sympati med er och era åsikter. Ni har också förlorat strid efter strid. Ett sånt parti visar naturligtvis upp det som är sönderfallets främsta och sämsta kännemärke – den politiska kannibalismen. Det är alla de här egenskaperna som tillsammans gör er till utmärkta kandidater till priset.”

(S)lutet På En Politisk Epok

Socialdemokratin har sedan 30-talet varit den totala dominanten i svensk politik. Alltför ofta har deras ställning lett till tendenser som vi är ganska allergiska emot i det här landet. Maktfullkomligheten har funnits där, det nästan symbiotiska förhållandet till statsapparaten har kunnat ses och så vidare. Men få eller ingen har gjort något åt detta, tvärtom fortsätter vi vanemässigt att rösta på ett numer fullständigt misslyckat parti trots dessa fakta.

Den senaste regeringen har dock tillsammans med Håkan Juholt visat något nytt. Detta nya stavas i-n-k-o-m-p-e-t-e-n-s. Den senaste att få visa sig på banan i den numer så vanliga grenen i regeringen är Helene Hellmark Knutsson minister för den högre utbildningen och forskningen. På SVT:s skriver hon igår en artikel som är så djupt oroande att Sverige snarast måste få en ny regering.

När en hel rörelse kan illustreras så här ligger man risigt till vilket socialdemokratin nu visat genom Helene Hellmark Knutsson Foto: Youtube

I artikeln driver Hellmark Knutsson linjen att Sverige bara har 25% kvinnliga professorer. Något vi måste råda bot på enligt henne för det skadar jämställdhetsarbetet och leder bara till nya orättvisor som drabbar kvinnor. Man måste ju komma ihåg att alla män alltid gaddar sig samman och motarbetar kvinnor i alla sammanhang. Så också antagligen bland manliga professorer kan man ana sig till.

Man får förmoda att skälet till detta motarbetande är det tilltagande fusk som finns i universitetsvärlden. Eftersom en majoritet av de studerande är kvinnor drabbar ju detta dem extra hårt och då kan man inte ha manliga professorer. Sätter man dit fuskande kvinnliga elever kallas det ju ”kvinnohat”, gör man samma sak med manliga är det förmodligen ”rättvisa”. Mer om fusket kan man läsa om i DN.

Fusket i Sverige är utbrett och stannar inte bara i högskolans värld Foto: Aftonbladet

Att valet av akademisk bana har med livsval och fri vilja att göra förespeglas inte i en enda stavelse i artikeln. Helene är ju minister och en sådan vet naturligtvis bäst vad kvinnor behöver i sina liv. Den feministiska grundsyn hon ger prov på är ju så konstruerad i vårt land, eliten vet bäst och alla andra ska bara följa. Hon ger därmed ett litet smakprov på den marxist-leninistiska tankebana vi hittills bara har kunnat se hos miljöpartiet och vänsterpartiet. Nu har det alltså smittat av sig hos fler ministrar märkta (s) än Hellmark Knutsson.

Inte heller reflekterar ministern över lämpligheten. Det är inte alla som är intresserade av frimärken alltså samlar man inte frimärken och likadant med en akademisk karriär. En något mer bisarr vinkel av det här med frimärkssamlande kan man läsa om i SVT där folks känslor har satts i brand över Tom of Finlands bilder som nu ska bli förevigade på annat än tavlor.

Tom of Finland väckte känslor liksom Helene Hellmark Knutssons artikel gjorde.
Fotot: SVT

Är man inte med på banan med hela sitt hjärta för att man brinner för en sak eller är duktig på det, utan istället har blivit itutad av en feministisk agenda att man för jämlikhetens skull borde välja en viss bana är man per definition inte lämpad. Det är alltså en djupt feltänkt tanke att ens fundera ikring när man tror sig att lite från oben kunna styra människors beteende och livsval med politiska beslut för att underlätta sådana val. Enligt mitt sätt att se det är det något politiker bör hålla sig utanför.

Helene Hellmark Knutsson är också helt och hållet blind för den utveckling som redan pågår och som är djupt orättvis. På våra högskolor i dag är pojkar/män snart så gott som utrotningshotade. Mer om snedrekryteringen till universiteten kan man läsa om i DN. För att  göra saker och ting värre är det färre pojkar som tar sin examen än det är flickor som gör detsamma som framgår i Universitetsläraren. Fortfarande ingen reaktion från Hellmark Knutsson, det är som om hon är fullständigt blind för verkligheten att döma av artikeln. Kanske är hon i tysthet av samma åsikt som pedagogikforskaren och lektorn Mia Heikkilä som inte tycker man ska överdramatisera pojkars dåliga skolresultat i artikeln i Dagens Samhälle. Moteld mot den bilden har bloggaren Ekvalist givit.

Pojkar/män på högskolan är snart lika vanlig som den utrotningshotade Svarta Makaken. Helene Hellmark Knutsson bemöter dock problemet samma minspel som den Svarta Makaken Foto: Expressen

I artikeln går tvärtemot Hellmark Knutsson vidare i sitt resonemang. Jämställdheten i universitetsvärlden och forskningen är i hennes värld viktig för att bibehålla Sveriges konkurrenskraft och svensk samhällsutveckling. Jämställdheten är också viktig därför att den stärker högskolans ställning som samhällsbärande institution.

Till en början kan man hålla med i den där formuleringen men när man tänker efter blir det mer problematiskt. Vilken utveckling talar Hellmark Knutsson om? Den där vi med Gulag-metoder ska fösas in i ett tänkande vi inte själva ens kan påverka därför att hon och hennes gelikar redan har bestämt hur verkligheten ser ut och därför också vilka åtgärder som måste vidtas? Tack, jag avstår hellre!

Sverige ska nu stärkas för att kunna exportera men om det är Genusvetenskap och dess resultat ministern tänker på lär vi nog se ut som killen på bilden i stället Foto: Wikipedia

Vilken konkurrenskraft har svensk universitetsforskning stärkt under de sista åren av feministisk vansinnesförvaltning Hellmark Knutsson? Är det genustrumpeten vi ska använda som måttstock på denna ”framgång” som man kan läsa om på Nationella Sekretariatet För Genusforskning? Den historien är rätt obetalbar så jag tror personligen man kommer att vara extremt intresserade utomlands av våra landvinningar.

Den går i korthet ut på att trumpeten färgar toner som är djupa och mer ljusa. De ljusa representerar i musiken det kvinnliga och de djupa är förstås det manliga. I musiken kan man utläsa att de djupa tonerna inskränker och hotar de ljusa tonerna genom att ta över. I vilken annan tid än vår, hade detta lett till helt andra åtgärder än forskningsanslag. Nu lever vi dock i den tid vi gör men framför allt i det landet Sverige. Susanna Varis har på sin blogg skrivit ett utmärkt inlägg om denna kvasihändelse.

Är detta månde vår nya exportprodukt? Den beryktade Genustrumpeten kan återigen sprida det svenska namnet över världen Foto: Eget

Jag tror också att Hellmark Knutsson kommer att finna att också den patriarkala järnvägsstationen är en formidabel viktoria i den akademiska världen värdig en lansering utomlands. Också här kan Susanna Varis blogg delge helheten i denna framgångssaga i tre avsnitt. Del 1 här, del 2 och till sist här hittar du del 3. Där kan man, hen och hon samt Helene Hellmark Knutsson läsa den världsrevolutionerande historien om avhandlingen på doktorsnivå som handlar om det patriarkala förtrycket i järnvägsstationers utformning. Som sagt, en ny svensk framgångssaga för bra för att vara sann. Också Ekvalist har bloggat om detta ”intressanta” ämne.

Till sist har vi påståendet från ministern om ”att stärka högskolans ställning som samhällsbärande institution”. Hur fel har hon inte när de ovan nämnda avhandlingarna är en slags indikator på hur högre utbildningar egentligen mår. Jag menar det är ju ingen slump att feminismen har nästlat sig in också här och sett till att förstöra ytterligare akademiska prestationer med sin antivetenskapliga ansats.

Också en patriarkal analys av järnvägsstationer kan bli en formidabel succé på den internationella exportmarknaden. Lägg särskilt märke till de falloslika uppstickande detaljerna på stationens tak, det är patriarkalt förtryck i en subtil form. Helene Hellmark Knutsson tycks verkligen ha idéerna för en ny tid. Foto: Tradera

Vad sägs om en vetenskap som redan från början har bestämt sig för hur allting hänger ihop och som har bestämt sig för detta redan innan undersökandet har satt igång? Det jag talar om är naturligtvis Genusvetenskap vars falsarium är omvittnat som framgår av ovan, är för det första inte en vetenskap. Det är en ideologi som är baserad på feminism och marxism. Om den beskrivningen kan man läsa om på Nationella Sekretariatet För Genusforskning igen. Svenska Wikipedia kan också bistå med en intressant artikel i ämnet.

Man kan också i det sammanhanget fråga sig om Helene Hellmark Knutsson har läst följande rapport från skolverket eller rent av medvetet eller omedvetet mörkar den (?). En av skribenterna – Moira von Wright – menar att Genusvetenskap ska överordnas de andra vetenskaperna för att anpassa dessa till ett genusperspektiv. Tanken är att andra ämnen som fysik ska anpassas till de nya tongångarna där fastslagna sanningar ska ifrågasättas (sidan 20).

Det spelas upp till nya tongångar från Genusvetarna när de vill bli vetenskapernas vetenskap med rätten att tillrättalägga alla andra. Fotot föreställer jazzlegenden Dizzie Gillespie Foto: Wikipedia

Vad säger ministern om de tendenser som finns inom det genusindustriella komplexet där tanken på politiska kommissarier har väckts i nya utformningar och med nya namn för att inte väcka alltför hemska associationer? Vad säger hon om den åsiktslikriktning som pågår? Är dessa också värda att exportera? Mer om detta kan man läsa om på Tanja Bergkvists blogg.

Nej, sanningen är nog att det är inte så bra ställt på våra högskolor och det har bland annat Genusteoretikerna sett till. Tyvärr är det också en rad politiska beslut som hennes egna parti har tagit. Ett av dessa var att som från och med nittiotalet och framåt se till att dölja de usla arbetslöshetssiffrorna genom att gömma undan dessa personer i utbildning. Samtidigt såg man till att koppla institutionernas inkomster/anslag till antalet elever man examinerade. På det sättet fick man massutbildning som såg bra ut men som bara ledde till ny arbetslöshet. Mer om det fenomenet i studenttidningen Lundagard. I GT:s ledare kan man också läsa om problemet.

Massarbetslöshet och vetskapen om sin egna misslyckade jobbpolitik är sossarnas värsta mardröm. På 90-talet och än idag var det viktigare att gömma undan detta i utbildnings-insatser Foto: Wikipedia

Vem anställer till exempel en person som har läst ett x antal poäng parapsykologi? här kan man läsa om den utbildningen från Lunds Universitets hemsida. Systemet med utexaminerade har helt enkelt lett till att alla tävlar om anslagen genom att skapa vilka kurser som helst, bara det leder till mer anslag. Mer anslag ger ju i förlängningen mer möjlighet till forskning och tjänster på institutionen vilket ju är bra för alla utom de som läser kvasikunskapskurser då förstås.

I Sverige finns en tradition av att tillsätta utredningar som efter eoner av tid och pengar kommer fram till att man nog måste tillsätta en expertgrupp för att kunna bena upp problematiken. Också Helene Hellmark Knutsson faller till föga inför denna ärevördiga tradition. De flesta i den expertgrupp som tillsatts väcker ingen större uppmärksamhet men ett namn sticker ut. Seher Yilmaz är Rättviseförmedlingens ordförande och expert åt regeringen i olika vinklingar på jämlikhet.

Rättviseförmedlingen har aldrig haft riktig rättvisa för ögonen. 2013 Använde man skattepengar för att dela ut pengar till priset ”Rättvisepriset” till Kawa Zolfagary som bland annat hade skapat bilden ovan och fler i facebook-gruppen ”Vita Kränkta Män”. Per Ström som var måltavlan kastade in handduken i debatten Foto: SVT Debatt

Fast nåja, så särskilt jämlik har ju inte hennes förening visat sig för tilldelar man sitt pris Rättvisepriset till Kawa Zolfagary som är något av det mest orättvisa som har drabbat det här landet är man illa ute. Mer om den saken i ett eget tidigare inlägg. Seher själv har dessutom blivit något av en historieförfalskare. Innan regeringen kontaktade Rättviseförmedlingen skrev hon artiklar som var djupt kränkande, när regeringen tog kontakt med dem ändrades helt plötsligt rubrikerna för att tillrättalägga och sudda bort hatet och missaktningen.

WTF Toklandet har skrivit om städningen där rubriken gick från ”Män ger mig kväljningar” till ”Ojämställdhet får mig att må dåligt”. Försöker man följa länken från hans artikel märkt ”Män ger mig kväljningar” har Nyheter24 städat bort artikeln också. Snyggt arbete i äkta Sovjetstil där Nyheter24! Också bloggen Fnordspotting har skrivit om händelsen. Seher Yilmaz är med andra ord en person med ”ett bagage”, något som hade varit otänkbart i sådana sammanhang som en expertgrupp för säg åtta till tio år sedan. Ingen kan komma och säga att tiderna inte förändras i varje fall, om det är till det bättre vet i fan.

Bob Dylan skrev ”The Times They Are A Changing” men ingen vet om det blev så till det bättre Foto: Wikipedia

Låt oss sammanfatta det hela. Sanningen som Helene Hellmark Knutsson aldrig kommer fram till i sin artikel, är att vad vi har att göra med här är ett parti som nu sjunger på sista versen. De har helt enkelt inte fler idéer och de få de har är inte anpassade för vår tid och kan därmed inte möta dagens problem. Hennes artikel andas gammal mossig sossepolitik med uppsminkning i form av genus och jämlikhet. Vad hon borde ha lärt sig är att också ett uppsminkat lik är ett lik.

Det är samma gamla ovanifrån kommande lösningar. Att hon kryddar hela denna anrättning med samma radikalfeministiska tankebanor som F! är inte så lite skrämmande. Det enda som skiljer henne och Gudrun tycks vara sättet att formulera sina tankar. Hon undviker att använda ord som ”patriarkatet” och ”maktstruktur” men säger det liksom så där i det tysta. Annars är det samma mögliga tankegods och förnekande av verkligheten vi ser. Det verkar inte så bra för framtiden tycker jag. Adjö socialdemokratin, det är slut nu! Ni borde nog ha avgått redan i september förra året.

Likt guds hand kommer nu sossarnas nya dekret ner till människoskaran och vi dödliga ska bara lyda. Det mest stötande är dock att Helene Hellmark Knutsson nu använder sig av Rättviseförmedlingen och ignorerar eller förstår inte de verkliga problemen.
Foto: Wikipedia

Löjesguiden tänkte med dagens artikel nominera Socialdemokratin som rörelse till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”En ny tid med nya utmaningar och nya problem kräver nya tankar och åtgärder. Ni presenterar med människor som Helene Hellmark Knutsson med tydlighet gamla idéer för en ny tid. Det gör inte er längre trovärdiga vilket artikeln med övertydlighet skvallrade om. Det är inte heller så att ni nu för tiden kan presentera någon större kompetens bakom de gamla tankarna. Också det livligt exemplifierat av Hellmark Knutsson i hennes artikel. Sverige behövde en ny regering i september 2014, landet behöver fortfarande en ny regering.”

Margots Miljoner

Min övertygelse numer är att socialism säkert är en vacker tanke, men den fungerar bara inte. Anledningen till detta är att människan är sig själv och sin avkomma närmast. Så cyniskt resonerar jag tyvärr för verkligheten uppvisar just detta. Hur man än strävar efter rättvisa, är orättvisa det enda bestående resultatet. I dagarna uppvisades nämligen ytterligare ett tillfälle att bevisa att den tesen tyvärr är sann. Efter den dikeskörning som Margot Wallström nu har uppvisat kan jag tyvärr inte med bästa vilja i världen längre uppbåda den entusiasm för den rörelse jag en gång hyste sympati för.

Margot Wallström har gjort karriär i raketfart inom politiken. Hon saknar visserligen akademiska meriter och poäng, vilket blir lite som att vara bilmekaniker men sakna verktygen att reparera bilen med. Jo visst kan man lära sig ändå, men jag tror en fast grund av kunskap ändå är en rätt bra bas. En bas hon alltså saknar. Fast vad gör väl det när man har en lång och trogen karriär inom die partei att luta sig tillbaka mot. Hennes karriär tog henne till och med till Bryssel där man i diplomatisk ordning inte sa något ont, men inte heller så mycket gott vilket var lite talande för att komma från de här kretsarna. Men det är inte där skon klämmer, så låt oss gå vidare.

Först ut med en rejäl praktvurpa blev Margot Wallström Foto: Socialdemokraterna

Nu har hon till sist blivit landets utrikesminister, och som sådan har hon redan gjort en del uttalanden som har väckt kontrovers. Det första var att slå sig för bröstet för att nu var minsann UD (Utrikesdepartementet) i dess politiska ledning helt och hållet bestående av kvinnor därför att detta var jämställt (?). Allt snack om 50/50 och varannan damernas var nu alltså borta, istället fick vi en demonstration i vad egentlig jämställdhet betyder. I varje fall om svenska feminister får som de vill, för då är ju 100% kvinnor jämställt (!). Mer om den ojämställda feminismen på Jussi H Lundells blogg.
Ni kanske jag låter som en gnällig gammal gubbe, men missförstå mig rätt – allt jag vill är att slippa lyssna på allt detta hyckleri när man säger en sak men menar en annan. Mer om det ”jämställda” styret på UD på den utmärkta bloggen toklandet.

Hyckleri har inget vackert ansikte men man kan jobba mycket med fasaden

Innan jag fortsätter bör jag förtydliga mig. Om du är en ivrig motståndare mot staten Israel, bör du inte fortätta att läsa. Den här delen kommer nämligen i dina ögon bli rena hyllningen till denna underbara stat.
Så fortsatte cirkusen med Margot i manegen. Så fort regeringsdeklarationen låg på bordet fick vi reda på att Sverige nu skulle erkänna staten Palestina. Här börjar jag lätt undra vad i hela häcklefjäll de håller på med egentligen och jag börjar också fundera om de har alla hästarna hemma. Att alla de som hatar Israel framför allt svensk vänster finns behöver man inte dryfta om, Sverige har alltid haft ett gott rykte vad gäller intoleransgraden mot judar och den har vi bibehållit under alla år. Men detta tilltag saknar motstycke i diplomatisk historia. Att erkänna en stat som aldrig har funnits, ni läste rätt ALDRIG HAR FUNNITS, är inte bara med tanke på den nuvarande situationen i regionen helt idiotiskt, det är också farligt och kan skicka flertalet länder in i ett långvarigt krig.

Vägen till krig kantas alltid av diplomatins och politikens misstag

Om detta inte räckte levererades till sist ett dråpslag mot den aura av solidaritet som den nya regeringen försöker att omge sig med. Margot Wallström har under sina år som kommissionär i EU tjänat en ganska bra hacka. Hon har vid flera tillfällen uttalat sig om att hon tycker det att om man bor i Sverige, betalar man skatt i Sverige. Ett faktum som borde gälla också de med hög inkomst och som bor eller vistas utomlands kan man tycka. Tydligen dock inte om man heter Margot Wallström och det är här mina inledande cyniska ord kommer in. För inte betalar man mer än man måste, det skulle inte jag göra och jag är övertygad om du också skulle göra så. Skillnaden mellan i varje fall mig och Margot är dock att jag inte hymlar om det. För nu visar det sig att Margot minsann har undanhållit skatt och istället placerat sina surt förvärvade pengar utomlands utom räckhåll för svenska skattemyndigheter. Snyggt jobbat Margot, du har visat oss hur socialdemokratiskt hyckleri går till i praktiken. Expressens artikel där du kan läsa mer om affären kan du läsa här. Lägg märke till att hon sist i videointervjun håller en monolog om hur lite skelett hon har i garderoben. Mer om maktens och Margots arrogans på Susanna Varis blogg.

Hör inget, säger inget ser inget, men självbilden borde nog bli annorlunda Foto: smidigt.se

Men jag ska inte bara klaga på Margot utan sist också berömma henne. Hon har ju faktiskt bevisat en viktig poäng i sitt värv. Hon har nu deklarerat att Sverige ska föra en feministisk utrikespolitik, vilket innebär mer fokus på problem för kvinnor på en internationell nivå. Inget fel i det i och för sig men det finns ändå en bieffekt som är intressant. Genom att föra just en feministisk utrikespolitik bevisar hon ju också att den underdog-stämpel som svenska feminister älskar att tilldela sig själva, inte längre stämmer. De är ju nu en del av makten, inte maktlösheten. Denna ideologi har ju fått ett ordentligt grepp om delar av regeringen som också den är feministisk, ingen underdog här alltså. Så nu Margot kan vi som tycker feminism på svenska suger bättre än vacuumanläggningar känna oss tryggt förvissade om att den syn som hittills har präglat debatten inte längre gäller. Tack ska du ha.

Ibland överträffar verkligheten dikten Foto: Bahnhof

Löjesguiden vill med denna artikel nominera Margot Wallström till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”För din nu bevisligen oerhörda förmåga att visa vägen för den ”rätta (s)idans” hyckleri nomineras du till priset. Det är med en osviklig vana och stadig hand du idag visar hur det ska gå till. Att du i sedvanlig pampstil nu uppvisar hur lite moral, regler och etik betyder för maktens män och kvinnor, kan bli stilbildande i förstärkningen av den bild som redan plågar socialdemokratin. Du har därmed lyckats leda i bevis att  det är skillnad på röstboskapet och våra nya härskare.”