Stefans Känsla för problem

För en tid sedan skrev jag om hur Stefan Löfven hade gnällt lite för Financial Times om hur illa han blev behandlad i opinionssiffrorna. ”Landet går åt rätt håll” var hans huvudtes. Trots dessa stolta ord är det inte mycket som talar för att hans tes ens kommer i närheten av sanningen. Jag räknade upp en rad frågor och sakpolitiska exempel på att inget är rätt, men idag har vi kommit till de största skälen av dem alla.Vi börjar med hur vi nu har importerat konflikter som istället har blivit våra.

Konflikt BordEn konsekvens av ökad migration är konflikter som nu blir våra att hantera. De följer oftast givna linjer som etnicitet och religiösa motsättningar. De har lett till hot, våld och till och med mord. Statsministern tycker dock att ”allt går åt rätt håll” i Financial Times Foto: By Aaron from Seattle, WA, USA – Face Off, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4743483

Det är uppenbart för alla som har följt debatten hur delat Sverige är. De som i stort sett vill ta hit hela världen kan inte se vad det  ställer till med och vi andra ser alltför väl. Ett exempel på hur polariserad debatten är, var när de 47 kulturpersonligheterna (Aftonbladet; Archive) skrev sin debattartikel för en tid sedan. De såg uppenbarligen inte problemen (SVT; Archive) andra ser. Kanske berodde detta på att de inte ville, kanske är de helt enkelt blinda inför verkligheten (SVT Nyheter; Archive).

Så har vi då som sagt konflikterna. De larmrapporter som finns om detta duggar tätt och har många olika dimensioner. Det är etniska konflikter, religiösa och så vidare. Alla har de det gemensamma att hot om våld och våld förekommer. Ett sånt exempel av många är hämtat från Kalmar (DN; Archive) län. Det finns fler (Aftonbladet; Archive) exempel på samma sak och som dessutom visar på ett mönster. Polisen har sällan resurserna men ibland leder det till åtal och till och med fällande dom (Kvällsposten; Archive).

Men nästa bakslag ligger bara runt hörnet. När domen leder till villkorligt straff är det nästan skrattretande. För en person som är van vid att man piskar folk under fotsulan för att de går mot rött, blir villkorlig dom som en ren uppmuntran att begå samma brott igen. När polisen ibland inte ens hinner ingripa och lagföra, är det som om samhället är impotent inför detta fruktansvärda. Man måste fråga sig hur humant det är att utsätta människor för något så omskakande och förnedrande som detta.

Människor som flyr brukar godhetsrörelsen alltid tala sig varma om och visst har vi en moralisk skyldighet att ge dem ett andrum. Men är det verkligen för att hamna i en ny konflikt lika illa och med samma grupper mot varandra här som där som man vill fly till? Nej, och det blir inte bättre av att polisen går på knäna och det rättsvårdande myndigheterna vill se mellan fingrarna. Situationen är så pass illa att Nuri Kino har deklarerat att det är dags att starta flyktingboende för kristna.

SoldatFlyr man sitt land för en konflikt, gör man det för att söka säkerhet. Att däremot fly för att finnas samma konflikt här som där med samma grupper som förtrycker likadant här som där är i bästa fall korkat. När detta inträffar här hemma är det inte bara ett jättelikt nederlag för godhetsrörelsen som knappast är humanister, det är också ett nederlag för en statsminister som tycker allt går åt rätt håll Foto: Wikimedia Commons

En annan fråga som infinner sig är varför samhällets representanter hela tiden störtdyker med huvudet först rakt ner i sanden. Muslimska fundamentalister, ja alla fundamentalister som utnyttjar situationen till hot och våld är människor vi inte ska släppa in, än mindre låta stanna. Vi ska enligt mitt sätt att se det alltså låta människor med ett verkligt skyddsbehov stanna. De som däremot med all kraft visar sig vara totalt oförmögna att hantera sitt hat kan vi gärna slippa.

De etniska dimensionerna är också de tydliga. Flera minoritetsgrupper som har flytt terror i hemländerna, kommer hit för att finna samma terror från samma grupper också här. Kurder (Gatestone Institute; Archive) är en sådan grupp. I de gamla länderna har de ju kämpat mot både invaderande Turkiska styrkor såväl som sunnifascistiska organisationer som IS. Nu måste de kämpa här mot skäggklädda salivdregglande hatare på ett boende de vare sig vågar eller vill bo på. Hur humant är det alla ni i godhetsrörelsen?

Sverige är inte ensamt om att uppleva stora problem kring de här frågorna. Tyskland som ligger i vår omedelbara närhet och som har tagit emot många flyktingar de också, för många kan det snart visa sig, har också haft bråk (Morgonbladet; Archive) på förläggningar. Där slutar dock likheterna och istället är det olikheterna som är mer uttalade i debatten.

I Tyskland talas öppet om problemen, här tigs de ihjäl eller beläggs med mer eller mindre diskussionsförbud med allehanda härskartekniker. En sådan är hånfulla kommentarer (Aftonbladet; Archive) eller nedsättande personkaraktäriseringar. När till sist regeringen med statsministern i spetsen visar hur bra koll de har på konsekvenserna av sina egna lagförslag (Expressen; Archive) luktar till och med mina sockor mer likt rosenvatten än vad förslaget i sig gör.

Stefan Löfven påstår att allt går åt rätt håll, men visar samtidigt att allt går åt fel håll. Han har inte ens orken att dölja hur illa det är ställt och han är därmed vad man i staterna kallar ”lame duck” (lam anka). Så sluta tala i termerna skönmålning och ge oss istället en debatt med inslag av lite ärlighet Stefan. Det här luktar inte så gott när allt kommer omkring.

AnkaStefan håller på att bli en lam anka. Han själv och Mp håller på varsitt håll på att nedmontera sig själva med mindre genomtänkta uttalanden och rena idiotier inför öppen ridå. Foto: Wikimedia Commons

Löjesguiden har inte nominerat Stefan Löfven tillräckligt ofta på sistone, men två dagar på raken är inte dåligt trots allt. För nu gör han det igen, kvalificerar sig alltså. Motiveringen lyder: ”I den skenheliga och missriktade debatten med den skönmålning du och dina gelikar sysslar med, är det inte konstigt att du nomineras varje dag. Du uppvisar en fenomenal förmåga att hamna där. Uttalandet om ”rätt håll” förstärker bara bilden av en statsminister som kan gå mot en promenadseger”.

Slugger

Slugger är en boxningsterm som betyder en hårt slående boxare som går in för att mer eller mindre klubba ner sin motståndare med ett överlägset vapen som ren råstyrka. Termen har senare lånats över till att också gälla debatt eller debatteknik där vissa går in med en dräpande kommentar eller ett argument som får allt att rämna för motståndaren. Debattsluggern har ofta lite olika manér. Personen kan gå på råstyrka, fälla nedsättande kommentarer eller anta ett överlägset dumdrygt sätt i debatten.

En sådan person som alltid har använt en väl avvägd form av arrogans och låtsats haft ett intellektuellt överläge är Jan Guillou. Tyvärr för honom är han inte alltid så överlägsen vare sig på det ena eller andra sättet men det är vid sidan av poängen. Istället är det var som står i fokus när han ger sig in i debatten som är det intressanta. Han försvarar ofta saker man aldrig kan försvara. T ex. har Margot Wallström under senare tid stått i fokus i hans inlägg, hos vem har hon inte det?

MedeltidaDet är inte för användandet av termer som ”medeltida”  som Wallström förtjänar kritik. Istället är det för att hon har äventyrat och förstört Sveriges diplomatiska ställning med ett klumpigt och odiplomatiskt förfarande vilket Guillou missar Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=504059

Det stod enligt honom mer känslor än logik bakom kritiken mot henne i fallet Saudiarabien (Aftonbladet; Archive-länk). Kritiken berodde väl absolut inte på att utrikesministern äventyrade Sveriges diplomatiska ställning och framtida möjligheter att utöva inflytande i regionen genom kontakter. Nej, istället handlade vi känslomässigt och irrationellt när nationella intressen stod på spel. Vi kacklade mycket men misslyckades med att lägga ägget.

Likadant var det när Wallström-gate brakade loss. Nu var det i det närmaste en liberal konspiration (Aftonbladet; Archive-länk) att ens tänka tanken att Utrikesministern hade begått ett mutbrott. Jag tror inte, eller snarare gissar, att hon inte kommer att kunna fällas för ett sådant. Men säg Jan Guillou, är det inte väldigt väsentligt att åtminstone undersöka den saken innan man fäller ett avgörande som du gör? Är det inte också viktigt att genom- lysa den kompiskultur som så länge har varit så förhärskande inom Socialdemokratin?

I den sista artikeln påstår ”journalisten” Jan Guillou att Utrikesministern kommer väl till sist att sova på en tältsäng på departementet innan folk är nöjda. För hon kan ju knappt ens skaffa en lägenhet innan drevet är igång. Problemet med hans resonemang är återigen att han förbiser vissa fakta men ser andra, oftast de som inte finns men som i hans värld syns ändå.

Han glömmer att max fyra-fem samtal fixade fram en femrummare i Centrala Stockholm, något alla andra dödliga får stå i bostadskö upp till ca 15 år för att få. Han var tydligen temporärt hörselskadad när hon påstod sig ha frågat om inte detta förfarande bröt mot reglerna för t ex bostadskö. Borde hon inte ha förstått att det knappast är en vanlig Svensson som får en möblerad femrummare i Centrala Stockholm genom att ringa några samtal till Kommunals ledning?

President George W. Bush gestures as he speaks with Prime Minister of Iraq Nouri al-Maliki during a telephone conversation Monday, Oct. 16, 2006, in the Oval Office. White House photo by Eric Draper

Det är få förunnat att bara kunna lyfta telefonluren, tala en stund och sen konstatera att man nyss fixat en femrummare i Centrala Stockholm. Än färre är de medlemmar i Kommunal som får samma förmån. Också det detaljer Guillou glömde Foto: Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=504059

Vidare förbiser han  att när skattebetalarna betalat hennes mer än väl tilltagna lön, behövde hon skjuta till en mellanskillnad ur egen ficka på 32 kronor (DN; Archive-länk) när vanliga medborgare skulle få betala 12-13 000 kronor ur egen ficka för samma nöje. Summa av hans resonemang är att han ser fakta lite som han själv vill. Han hittar på lite här, drar bort lite där och snart har vi en ny bild av ”stackarn” Margot Wallström.

Jan Guillou är dock inte ensam i sin åsikt. En ny teori som framförs av Mats Svegfors (Aftonbladet; Archive-länk) går ut på att drevet enbart beror på att hon är kvinna (!). Själva tesen är fantastisk, så pass fantastisk att man undrar vad det är för parallellt universum man har hamnat i. Det är också lite roande att se hur en före detta ansvarig utgivare för SVD nu kastar sig in till undsättning åt den som borde vara fienden.

Nej Mats, kritiken beror på att hon på ett otillbörligt sätt har skaffat sig fördelar genom kontakter som så många gånger tidigare har visat sig så förödande och så korrumperande för att inte säga hycklande. Hennes beteende ingår dessutom i ett mönster vi har sett förut. Har Mats glömt bort affären Laila Freivalds (SVD)? Eller har han aldrig hört talas om Ylva Johansson och hennes miljonklipp tillsammans med maken och före detta socialdemokratiske finansministern Erik Åsbrink?

Också Mats Svegfors förbiser alltså en rad fakta och en räcka med omständigheter som gör alla de nämnda fallen misstänkta. Att i det läget kalla sig journalist och före detta ansvarig utgivare till en av landets större morgontidningar gör ju inte ärendet mindre delikat. Både Guillous och Svegfors totala blindhet inför det här med fakta är mer eller mindre en journalistisk härdsmälta.

RuinGuillous och Svegfors sätt att argumentera går att likna vid en ruin. Den har väggar men inget innehåll, den är i själva verket alldeles tom. Det hela liknar mer ett försvarstal/ propaganda än faktiskt journalistik eller argumentation. Foto: By Eric Jam – Own work, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=39528421

Vilken tur då att jag inte likt Don Quijote är ensam i mitt framhävdande. Du hittar länken här under till Jan Schermans inlägg i debatten om Wallström och den återfinns på News55. I den går han hårt fram med de två vita riddarna, det är så han kallar dem båda. För precis som jag anser han att de två helt eller delvis missar hela poängen med affären och vad vi borde lära oss.

Vi är riktigt illa ute när Jan Guillou och Mats Svegfors rycker ut som vita riddare

Han menar att Socialdemokratins kännemärke historiskt sett har varit inom- parlamentariska lösningar alltså lösningar i demokratiska forum. I motsats till detta har kommunismen stått som under 1900-talet hela tiden strävade åt utomparlamentariska metoder dvs gatans parlament och att ta saker och ting i egna händer. Nu har Utrikesministern infört en ny princip för Socialdemokratin, en slags utomparlamentariskt synsätt där allt ordnas i slutna rum eller över några telefonsamtal.

Skandalen handlar också om att gamla principer som rättvisa nu har ersatts med principen den med bäst kontakter är den som drar det längsta strået. Både Jan Scherman och jag undrar nog hur detta med bästa vilja i världen kan kallas rättvisa. Särskilt om det sätts i ljuset av att de som faktiskt äger lägenheten – medlemmarna i Kommunal – aldrig ens kommer på tal om att få samma möjligheter som Utrikesministern fick. De kommer inte att få en lägenhet genom att ringa upp till sitt egna förbund och avtala om en.

Hela affären väcker frågor, frågor som Guillou och Svegfors vill att vi ska undvika. Den lämnar också en rätt dålig smak i munnen men den blir lite bättre av att Scherman faktiskt reagerar. Där har vi återigen ett litet sundhetstecken i en annars rätt matt och grå journalistisk verklighet. För här finns mycket att gräva fram, många frågor att ställa och många upptäckter vi antagligen ännu inte har sett. De kommer sannolikt inte heller att synas så länge vi har journalister som aktivt för en kamp mot att sanningen ska uppdagas.

FigurVad man tycker sig se är inte alltid det man faktiskt ser. För att räta ut frågorna bör grävandet i olika förehavanden fortsätta men i vanlig ordning stannar denna process halvvägs istället. Det gäller ju att ha en lydig press på sin sida Foto: By Georg David Matthieu – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27472861

Man måste också fråga sig vad det är för en demokrati vi har när två personer med rätt illa dold agenda som ”drev” ”omotiverat” och  ”osakligt” mellan raderna försöker lägga locket på en granskning. En journalists uppgift är väl att granska, men den konstarten håller långsamt på att urholkas och det blir inte bättre av att man faktiskt går in och försöker stoppa den som pågår/pågick. Jan Scherman har alltså många poänger i sitt resonemang, Jan Guillou och Mats Svegfors däremot inga eller få.

Löjesguiden nominerar idag Jan Guillou och Mats Svegfors till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”I en tid då vikten av att alla kort kommer på bordet i alla frågor, är det viktigt att ha förtroende för den kåren som är satta att granska just makten. Upptäcker man som nu att man nu från delar av samma kår försöker att lägga locket på i granskningen så lär det inte bidra till ett ökat förtroende. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”