Om Lars Vilks och arvsynden

Arvsynden, att vi kollektivt är skyldiga för vad andra gör/ställer till med, är ett centralt begrepp i religioner framför allt kristendomen. Det var ju den tanken som gjorde det möjligt att se sentida ättlingar till medeltidens judar som skyldiga för sina förfäders tilltag att spika upp Jesus på korset bl a. En grotesk tanke om du frågar mig och den har lett till mycken och onödigt lidande.

Adam och Eva FreskArvsynden är den religiösa föreställningen att skuld kan gå i arv. Den startade då Adam och Eva fördrevs från paradiset och har sen ärvts av människan för hennes synders skull. Nu har det blivit dags för Lars Vilks att få smaka samma medicin i den journalistiska versionen Foto: Av © Hubertl / Wikimedia Commons /, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=43001785

Samma princip tycks nu ha anammats av enskilda journalister som Åsa Lindeborg. I följande debattartikel (SVT; Archive) skriver journalisten Arash Mokhtari om det möte med grävande journalister som hölls i Göteborg med Lars Vilks som gästtalare. Åsa Lindeborg har visserligen försvarat (Aftonbladet; Archive) yttrandefriheten och framför allt Vilks rätt att få rita Mohammed som rondellhund.

Det här är ett faktum Arash Mokhtari inte tycks vara helt nöjd med. Faktum är dock att Åsa Lindeborg ger båda sidorna på tafsen och försvarar i samma andetag yttrandefriheten. Ett rätt berömvärt steg trots allt hon annars har sagt. Hennes hyllningstext (Aftonbladet; Archive) av Röda Arméns ”förtjänster” under andra världskriget är en av de mer smaklösa.

Arash vill å sin sida däremot som alltid att man ska ta ställning, också Åsa Lindeborg. Det finns bara för eller emot, inget mitt emellan. Det finns tycks också enligt hans synsätt, alltid finnas ett islamofobiskt motiv. Kritik tycks vara utesluten, och allt landar i en enda slutsats. Det märks på raderna när Arash menar att Vilks har litet stöd bland svenska journalister, återigen antagligen för att förringa hans ställning och därmed kunna kritisera den som kritiserar.

Det här måste dock ställas i ett annat ljus. Att alltid se kritik av religion i nyanserna svart eller vitt gynnar inte debatten, det är väl det som är meningen. Svenska journalisters starka sida är nämligen inte att försvara yttrandefrihet. Det kan verka paradoxalt men tyvärr är svenska journalister förvånansvärt ofta talespersoner för minskad (DN; Archive) yttrandefrihet, inte ökad. Bara det drabbar andra än media så är man ytterst nöjd. Drabbar det dessutom högerkrafter är man så nöjd så att man ser ut som slaktarens katt.

Man glömmer samtidigt lägligt bort att det största hotet mot demokrati i Sverige kommer från vänster och från radikaliserad islamism. Interpols rapport från 2014 talar sitt tydliga språk, sedan dess har trenden blivit än mer tydlig för att inte säga övertydlig. Numer döljer inte ens islamisterna sina intentioner utan opererar (SVT; Archive) tämligen ostört. Det svenska samhället och journalisterna ser dock fortfarande bara hoten från höger som om man likt Henrik Arnstad (Metro; Archive) bara hade en enda förklaring på allt.

Benito MussoliniEn duktig journalist tycks se problemet komma från ett enda håll. Att det kommer från den andra riktningen tycks inte bekymra, den är ju god. Att delar av detta hot skär halsen av folk och vill kväva demokratiska friheter som yttrandefrihet är smällar man kan ta Foto: By Bundesarchiv, Bild 102-08300 / CC-BY-SA 3.0, CC BY-SA 3.0 de, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5414192

Arash Mokhtari bryr sig till och med sig så lite om yttrandefrihet att han hellre ser till faran för den enskilde journalisten med en måltavla som Vilks närvarande:

”Redan innan samtalet kom i gång nämnde Janne Josefsson, som tillsammans med Belinda Olsson modererade det, att flera journalister kommit fram till honom och frågat varför föreningen bjudit in Lars Vilks och satt utsatt 700 journalisters liv för fara.”

Det fria ordet är inget man ska ta för givet, det kan försvinna fortare än vi anar om vi inte ser upp. Varje dag måste för varje demokrat vara en kamp för att just försvara det fria ordet. Delar av redaktionen på Charlie Hebdo fick till och med betala med sina liv, men hellre det än att leva under klacken på någon med mycket grumliga värderingar…..eller? För det låter ju onekligen inte som om Arash Mokhtari är beredd att kämpa nämnvärt vilket ett sånt citat antyder rätt klart.

Men det är som vanligt nu de verkliga problemen börjar. Jag berömde Åsa Lindeborg tidigare i texten, det tar jag härmed tillbaka. För det är nu det där med arvsynden kommer in i bilden. I den bilden används den dessutom som ett sätt att smeta ner en annan människa för en ”avvikande åsikt” som är så förbjudet i vårt land, i synnerhet om det handlar om antingen invandring eller om kritik av islam. Det som började så bra spårade snart ur:

”Under samtalet försökte Åsa Linderborg, Belinda Olsson och Janne Josefsson gång på gång få Lars Vilks att svara på raka enkla journalistiska frågor: Varför tar han inte avstånd från föregående talare som liknat muslimer vid råttor? Varför gör han inte konst om andra religioner? Varför avslutar han inte sitt konstverk om Muhammed som rondellhund?”

Låt oss konstatera att varje människa har ett ansvar för sina egna handlingar och sina egna ord. Detta gäller i synnerhet om orden eller handlingarna syftar till att kränka, förringa eller på annat sätt missakta. Det finns dessutom lagstiftning som ska se till att just detta inte inträffar och vi får förutsätta att dessa har följts. Men ett ansvar för vad andra säger? Ett sånt påstående är bortanför problematiskt för att inte säga direkt kränkande!

Kernstok AgitatingAtt tvingas ta avstånd från andras påstående är en härskarteknik. Gör man det har man underkastat sig och förlorat, gör man det inte är man förlorad på moraliska grunder. Typiskt att det är journalister som värnar om ”det fria ordet” så fort det gäller dem själva, men har förtvivlat svårt att tillerkänna andra samma rätt Foto: ”Kernstok Agitating in the Factory Cantine” Wikimedia Commons

Det är ju som att fråga sig varför inte fler tyskar tog avstånd från Hitler. Svaret är enkelt, de slutade på en köttkrok om de gjorde motstånd eller kritiserade! Jag hoppas verkligen inte att Vilks kommer att sluta på en köttkrok, men nog finns det gott om verbala sådana i olika sammanhang. I synnerhet när den journalistiska logiken jobbar för högvarv. För att ytterligare se till att döda hela debatten fyller Lindeborg i med en sista fatwa:

””Hör du att du mumlar”, säger Åsa Linderborg till Lars Vilks när han svarar på frågor. ”Du vill ha yttrandefrihet men påstår ingenting”, fortsätter hon.”

Det här luktar härskarteknik lång väg. Man ställer två motsatser mot varandra, påstår att personen x vill uppnå det ena positiva men agerar som om denna egentligen ville uppnå det andra. Osäkerheten och därmed blottan blir total om en person inte är tillräckligt van vid att tackla den situationen vilket är precis det man vill uppnå. Men Arash Mokhtari vilar inte heller på några lagrar när han drämmer i med sin slutsats av Vilks framförande:

”För somliga i rummet verkar ett försvar av Lars Vilks yttrandefrihet lämna en bitter eftersmak i munnen när han själv inte tar avstånd från främlingsfientliga uttryck.”

Det Vilks sysslar med är religionskritik och framför allt en mot Islam. Jag har själv varit och sett ett föredrag av honom där han intressant nog gjorde följande påstående. Hans rondellhund föreställde från början inte Mohammed utan en allmängiltig arabisk person som rondellhund. Kom ihåg att få bilder finns på profeten därför att det finns ett förbud/motvilja inom Islam att porträttera honom.

Lars VilksJournalistisk sanning II: En journalist bryr sig mer om sin och sin yrkesgrupps säkerhet, än andras. Särskilt om de har skitit i det orena blå skåpet och har spelat på den yttrandefri-hetliga harpan bara de förfogar över och bestämmer tonarten på. Kom inte med kritik, det är i vissa fall detsamma som både islamofobi (konstigt ord!) och främlingsfientlighet. Foto: Wikimedia Commons

Reaktionerna var det Vilks sökte och fick. Snart hade hans teckning spritts och någon hade kopplat denna till Mohammed. Frågan var därmed väckt, hur kunde personer med en uppenbar tro koppla bilden till Mohammed om det rådde ett förbud att avbilda honom? Frågan i sig och diskussionen som följde efter, eller rättare sagt skulle följa efter, var egentligen själva konstverket. Bilden blev därmed en protest mot förljugenhet och hyckleri som finns inom religioner.

Att som Mokhtari likställa en kritik mot Islam med ”främlingsfientlighet” är bara ytterligare en dimension i den både infekterade och bisarra debatt som har förts sedan teckningen publicerades. Det olustiga är att denna kritik alltid ska märkas som ”islamofobisk”. Nej, kritik är inte detsamma som främlingsfientlighet. Att blanda ihop de två är djupt ohederligt. För övrigt är kritik inte heller ”fobiskt”, ordet är fel använt då det ju betyder ”stark känsla av obehag eller äckel som återkommande personen som utsätts ställs inför”.

Sanningen om den här artikeln är som alltid att den nog säger mer om svenska journalister, än den säger ett skvatt om Lars Vilks. I den har vi ju en provkarta på allt det som är fel och det som har gått åt fanders. Lars Vilks tankar om ett konstverk som en installation för att visa på vår verklighet som en enda stor teater har i varje fall besannats.

I artikeln har vi ju fått ett stycke klassisk svensk teater i en uppsättning vi sent ska glömma. Synd bara att det inte var en komedi utan en tragedi av det mest nattsvarta snittet. Är kanske rent av Lars Norén den som har skrivit manus till denna svenska tragedi? Svenska journalister är värda ett Grekiskt ödesdrama eller en tragedi av Shakespeare, det kan ju rent av sluta med att hela kungariket går under och vår stolte ledare sticker ut ögonen i förtvivlan över sina misstag och feltolkningar.

(c) National Galleries of Scotland; Supplied by The Public Catalogue FoundationEn narr och en före detta härskare som har mist förståndet ensamma irrande på en hed i en storm är en bra sinnebild över svensk journalistik. Det är ju just så den fungerar, den irrar i ett landskap med en dåres envishet och som enda vägvisare har man en narr. Slut, ridå och grand finale Foto: By William Dyce – BBC Your Paintings, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=498271

Löjesguiden nominerar idag svenska journalister till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Drama, tragedi, kanske en smula komedi och till sist allt dramatiserat och iscensatt enbart för att avslöja en persons så kallade illvilliga agenda. Det kallas visst kritik men tolkas genast av våra vakthundar som hat och hot och som sådana måste de både reagera och agera. Det gör er till fullvärdiga kandidater med råge till priset.”

Ett slags sönderfall

Lite varudeklaration innan jag skriver någonting. Jag är inget fan av att ta lagen i egna händer eller att sätta sig över den. Det leder bara till anarki och laglöshet och det vill få eller inga ha. Nej, jag är inte heller rasist men jag kan se mönstret som leder fram till att andra blir det. Och nej, jag fördömer inte människor för att de blir detta. Ibland drivs människor till och med till det därför att samhället vänder dem ryggen, och det är det detta inlägg handlar om. Det fall jag nu ska berätta om handlar om just om några sådana svåra avväganden där ingen står som vinnare.

Astrid LindgrenAtt en person står som förlorare är väl något vi vant oss vid men när två parter gör det inser man att det finns ett inneboende systemfel. Också i det aktuella fallet finns denna faktor som spökar till det rejält och snart slutar det med en smäll Foto: NG

Kanske är jag alarmist när jag påtalar det som börjar bli vardagsmat i Sverige, men den som använder det ordet kan i lika hög grad vara en varningsklockeförnekare. För i det som nu ska bli det fina nya landet byggt på att alla stämmer in i ett unisont Kumba-ya, kan man skönja något värre, något fasansfullt. Detta något kallas ”systemkollaps”. Mer om hur städernas systemkollaps ser ut har Fnordspotting bloggat om.

Låt mig ta några exempel. Tre män i ett medborgargarde i Ljungby grips för att ha agerat lagens långa arm. Samtidigt gör den riktiga polisen ingenting för att hindra den flodvåg av stölder som föranledde medborgargardet. Stöldgods som dyker upp på andra sidan Östersjön och som blir till en lukrativ inkomstkälla för den med inte fullt så rent mjöl i påsen. Problemet är att ingen kan eller vill göra något åt det och därför kommer händelsen säkert att upprepas. Brist på resurser är skälet till polisens tidigare passivitet.

Sverige upplever nämligen en stöldvåg, särskilt på landsbygden är detta ett problem. Jordbruksmaskiner, trädgårdsmaskiner, bilar, båtar allt får fötter. Polisen har inte resurserna och snart finner sig människor i en rättslös situation. Lars Anders Johansson har skrivit en sammanfattande artikel om detta i Hela Hälsingland.

Runaway CoachNär människor inte längre upplever att samhället griper in för att stoppa katastrofen för dem personligen, vänds blickarna åt att ta lagen i egna händer. Inget jag uppmuntrar men förstår Foto: Runaway Coach – Thomas Rowlandson från Wikimedia Commons

Fler människor än de i Ljungby har samlat samma typ av tänkande i facebook-gruppen ”Trygga vår landsbygd” så risken att detta ska hända igen är inte marginell. Det är inte en enstaka händelse vi ser en gång var tionde år eller så. Det kan mycket väl hända igen, särskilt när de rättsvårdande myndigheterna nu helt kapitulerar.

På andra ställen har olagliga ockupationer utförts. I fallet som berättas om i Helsingborgs Dagblad (unvis.it) kan man läsa om hur en ockupation av en lagerlokal till sist ledde till att ägaren rev byggnaden. Naturligtvis flyttade EU-migranterna ut ur lokalen innan den revs…..bara för att flytta in i ett annat hus ägt av en person som vistas utomlands och som därför inte vet vad som inträffat.

Polisen låter meddela att man inte kan göra något åt detta innan en anmälan har upprättats och det kan bara ägaren göra. Grannarna har sökt ägaren med ljus och lykta men i nuläget är läget låst. De får därför stå ut med att också deras omnejd nu i värsta fall kan komma att utsättas för en ny stöldvåg. Om inte kommer kanske grannarna göra som i Ljungby, starta ett medborgargarde och så börjar cirkeln om.

circle-37434_1280Det hopplösa inträffar när cirkeln sluts bara för att börja om på samma punkt där man en gång startade. Folk ger upp och då tar man saken i egna händer istället för att ens lita på svenska myndigheter Foto: Pixabay

SVT-programmet Uppdrag Granskning gjorde för några veckor sedan två program om EU-migranter. Här hittar du Avsnitt 1 och här Avsnitt 2. Det mest talande med dessa är två saker. Det första är att Sverige håller på att få ett utanförskap som vi aldrig har sett det förut. Ingen nu levande har antagligen sett dess like i vår vår egna livstid. Oftast är det människor som i århundraden har stått längst ner i varje samhällsstege dvs Romer.

Nej, jag är fortfarande inte rasist så detta uttalande är inte för att peka finger utan för att peka på fakta. Det andra är att samhället är maktlöst. Oftast är det till och med så att ingen ens vill ta tag i saken därför att risken för att bli kallad ”rasist” är för hög. Det är helt enkelt en för het potatis för myndigheterna att ta i, allt som oftast har de inte heller vare sig resurser eller kunskap. Än mindre har de musklerna.

Summan av dessa två faktorer, utanförskap och dåligt eller inget myndighetsutövande där t ex polis många gånger inte ens finns blir naturligtvis explosiv. Många gånger är situationen så nära att brista att människor helt enkelt tvingas att ta till olagliga metoder. Nej, jag försvarar det inte men jag förstår hur mönstret ser ut. Koppla detta  till en hopplös arbetsmarknad där man oftast har varit beroende av en arbetsgivare som så småningom har lagt ner och i dess ställe har det kommit……ingenting.

Tomma HyllorFå eller inga är dumma nog att betala ett pris för något man inte får, likadant med skatt. Vi betalar men vad får vi för det? När samhället dessutom medvetet vänder ryggen åt medborgarna är någonting galet i konungariket Sverige Foto: Wikimedia Commons

Titta i avsnitt två, där ges exemplet på vilken soppa en familj har hamnat i. De äger en gammal släktgård i Högfors men bor i Schweiz. Medan de har varit borta har Romer brutit sig in i gården och bosatt sig där. De påstår sig betala hyra till en person som också han är Bulgar. Denne man påstår sig äga huset men det stämmer inte. Han äger en grannfastighet och marken till denna, men gården äger han inte.

Familjen som betalt för vad de tror är hyran, känner sig grundlurade när de inser att de har betalt pengar till en gangster som ljugit dem rätt upp i ansiktet. Svensken boende i Schweiz har anmält det hela men ingen kan göra något. Det finns alla möjlig legala skäl till varför man är helt handlingsförlamade från samhällets sida.

Polisen skyller på att inget har stulits därför kan ingen anmälan upprättas om stöld. Det är inte heller egenmäktigt förfarande då polisen inte kan bevisa uppsåt. Förundersökningen är därför nedlagd. Därmed tycker svenska myndigheter som polisen att man har gjort vad man har kunnat. Det är säkert sant för det som är felet är att också de är bakbundna av reglerna som inte ger dem möjligheten att agera. Dags för politikerna som är de som ska skapa reglerna att vakna med andra ord.

Breslau SovaDags för våra politiker att vakna och inse hur landet ligger. Dags att ändra regler, dags att agera det är det som de får betalt för. Gör de inte det väntar anarki Foto : Breslau – ”A young woman asleep in a chair” från Wikimedia Commons

Man har varit i kontakt med ägaren i Schweiz som uppmanats att lösa problemet själv. Han uppmanas till och med av kronofogdemyndigheten att själv begära legitimation av de som ockuperar huset. Efter att ha gjort detta kan han inkomma med en begäran om avhysning till myndigheten som kräver identifikation innan de kan verkställa någonting. En person ställs mot flera och dessutom utan de resurser som myndigheterna har!

För att kunna göra jobbet måste alltså en privatperson ordna med en egen utredning och en identifikation för att kunna göra en anmälan. Myndigheterna skyddar sina egna arslen för att inte bli indragna i något som kan sluta med att man har niohundrasextiotre ditresta nyttiga idioter som står och skriker på trappen om ”rasismen”. Förloraren är den enskilde som därmed slängs under kärran. Bryr godhetsidioterna om dessa, eller är det bara ”rasismen” som finns för ögonen?

Det är sådana här konflikter som kommer att bli allt vanligare om inget görs. Det tycks ju annars vara de rättsvårdande myndigheternas största merit – att inte göra någonting. Den enskilde är rättslös och därmed är konflikten grundlagd. Jag säger fortfarande inte att det är rätt, men jag förstår mekanismerna när dessa förorättade tar till allt mer desperata medel. Det är helt enkelt inte värdigt en rättsstat att vända medborgarna ryggen, men inte heller att vara delaktiga i att skapa det som kommer att sluta i våld om inget görs.

Punch and JudyBåde polis och det sociala är nog rädda för att situationen ska eskalera och bli våldsam. Att de själva indirekt är delaktiga i spelet är det ingen som vill kännas vid men den största boven är nog ändå att lagar och regler bakbinder framför allt polisen Foto: Smithsonianmag

Ytterligare en tråd följs upp i avsnitt två och den är nästan mer skrämmande. På orten finns tomma fastigheter som blev över när bruket lade ner och människor började flytta från orten till andra jobb och andra städer. Dessa fastigheter har förfallit men så småningom köpts där ägaren nu hyr ut åt EU-migranter. Standarden har fått kritik men ägaren har aldrig fällts i hyresnämnden.

När reportage-teamet vill intervjua den som utpekas som ägare, svarar denna nekande på frågan om han är ägaren. Han menar att det är en annan person och namnger denne, men medger att han är den som tar betalt för boendet. De söker sig till den person som utpekats som ägaren. Lokalbon som är med som ciceron och ledare för byalaget menar att det är samme man som veckan före hotade honom verbalt.

Man kan här konstatera att rakt under näsan på myndigheterna och i dagsljus håller alltså mer ljusskygg verksamhet på att etableras. Ingen gör något, tvärtom skänker vi våra skattepengar till detta boende som är inkomstkällan. Allt medan godhetsapostlarna sjunger i kör om hur fint allting är. Håller vi inte med finns ju andra metoder att ta till.

Cirkeln sluts, den enskilde förlorar och EU-migranten förlorar. Allt därför att myndigheterna vare sig kan eller vill ta tag i uppenbara missförhållanden. Samtidigt står en godhetskör och jublar över allt det elände de själva har varit med och skapat. Malena, nattens drottning (ja, det var ett skämt där!) av godhetsivrarna, tokhyllas med priser som årets Amelia. Ingenstans befläckas dock denna kader av det faktumet andra får genomlida som en del av sin verklighet.

PiratpengarAv Kalla Faktas reportage framgår också att det är verksamhet som kanske inte riktigt tål dagens ljus som pågår rakt under myndigheternas näsor. Svensk landsbygd håller sakta men säkert på att bli ett paradis för både svarta pengar och moraliskt förkastliga affärer.
Foto: Sueshi-express

För också verklighetsfrånvända stjärnskott som godhetsapostlar måste förstå vissa saker som ligger bortanför två Quatro Stagioni och ett netflix-abbonemang. När det kitt som håller samman samhället håller på att släppa, finns ingen anledning för den som drabbas att vara lojal tillbaka. Vänder samhället medborgaren ryggen, vänder medborgaren samhället ryggen.

Resultat kan mycket väl bli mer hemmasnickrade lösningar som den i Ljungby, men också mer svartarbete t ex. Vem är lojal mot en stat som inte är lojal mot medborgaren? Därmed har vi också börjat knapra på det som är grunden för välfärden – ekonomin. Vi äter alltså falukorven från båda hållen samtidigt. Migrationspolitiken håller på att spränga alla vallar, och samtidigt ser vi till att göra folk så pass alienerade i sin egen vardag att de inte ens känner samhörighet efter att ha blivit trampade på tårna i fall efter fall.

Två sidor håller på att bli en. Organiserad brottslighet som flyttar in där det uppstått ett vakuum där myndigheterna redan har resignerat och organiserad godhet är bara två sidor av samma mynt. Den ena behöver den andre och skulle aldrig ens fått chansen utan den hjälp som godhetsapostlarna så benäget bistod med. I värsta fall landar Malenas, Jonas och Henriks lilla egenreklam i ett systemkollaps. Allt ivrigt påhejade av politiska partier som hoppas kunna köpa sig bättre opinionssiffror på medborgarnas bekostnad.

Stefan Löfven Central ParkStefan Löfven tycks mer intresserad av att åka till New York och tala om hur duktiga vi är i Sverige, än att lösa problemen på hemmaplan. Dessa tycks inte finnas i hans värld och i justitieministerns värld löser man säkert alla problemen med tegel och lite plankor. Det är synd om Sverige med en sån regering Foto: Regeringen

Löjesguiden nominerar idag godhetskollektivet med flertalet artister och politiska partier som s, v och mp men också m, fp, kd och c som inte ser några problem till priset ”Foliehatt of the Year”. Motiveringen lyder: ”Att slänga ut barnet med badvattnet säger man i den anglosaxiska världen och det är precis det ni gör. Ni slänger ut medborgare i en rättslös situation genom att ta hit människor med liten eller ingen rättstradition.

Premisserna är vansinnigt naiva. Det verkar mest som om man resonerar som om ”bara de får komma hit blir de genast goda människor som genast anpassar sig”. Jag är ledsen över att slita er ur den villfarelsen, människor förblir det de har varit och att tvätta bort något sådant som beteende är som att tro att påven är muslim. Det gör er till formidabla kandidater till priset.”

Summan Av Dubbelmoral Är Hyckleri

I vårt land är det snart kutym att ha dubbla måttstockar. Vissa regler gäller för vissa personer och andra regler gäller för andra. Det är något Marcus Birro nu har fått erfara när han i veckan fick sparken från Expressen sedan han hade ställt upp på en intervju om den senaste tidens twitterstorm i tidningen Exponerat. Tidningen Expressen visar därmed rätt handfast att man är en del av det system som både andas och utstrålar hyckleri och dubbelmoral.

HycklarenHyckleriet är totalt i vårt samhälle, fallet Birro sätter fingret på en öm punkt Foto:Twitter

Det började med att Marcus twittrade, något han borde ha låtit bli. För i den svenska kyrkan för politiskt korrekta säger man vissa saker och man ska hålla truten om andra. Marcus valde ett kontroversiellt ämne – islam – och angrep det för dess överrepresentation i terrordåd i världen idag. Det borde han aldrig ha gjort för nu ryckte varje rättrogen journalist och andra dumskallar ut för att ge den där tölpen vad han tålde. Det hela slutade i ett tiotal mordhot och hela historien visade till sist hur mycket yttrandefrihet är värd i dagens samhälle.

DödshotMattias Thern och Birro har nåt gemensamt – de har båda tagit emot dödshot
Foto: Sydsvenskan

I den skitstorm som nu utbröt ställde Marcus Birro upp på en intervju med tidningen Exponerat. En tidning som är ytterst kontroversiell därför att den är islamfientlig och kanske rent av rasistisk. Den har av andra stämplats som detta men det är upp till var och en att dra sina slutsatser. Han berättade om den kniviga situation han nu satt i men också det stöd han har fått. Mordhoten diskuterades och hur hans syn på islam såg ut och varför han hade sagt det han hade sagt. Att ställa upp på en intervju är ju ett sätt att föra ut sin sida av spörsmålet men snart hade kopplingen Exponerat och Marcus Birro fått konsekvensen att Birro avskedades från Expressen. Han menar i efterhand i en intervju för Hänt att detta är något som Expressen har väntat på länge.

Marcus BirroVäntade bara Expressen på sin chans i fallet Marcus Birro? Foto: Bokfreak

Expressen har därmed sänt en tydlig signal. Säger du en kontroversiell sak men är fel person så kan du tyvärr räkna med att det snart är kört. Om du däremot är ”rätt” person och skriver om ”rätt” saker då ser situationen genast annorlunda ut. För medan man använder en måttstock på klavertrampen Birro påstås ha gjort, använder man en annan på en annan anställd. Den jag tänker på är naturligtvis Lars Lindström som just i samma tidning skrev ett av årets mest hatfyllda artiklar. En mer stinkande kompott av misandri och rena felaktigheter fick man leta efter.

Lars LindströmLars Lindström fick för samma tidning skriva årets mest hatiska artikel – hyckleri?
Foto: Wikipedia

Samma tidning har dessutom skitit i det blå skåpet dubbelt upp. Birros kontroversiella twittrande och de uttalanden som har kommit i kölvattnet på detta, är knappt en västanfläkt i jämförelse med deras samarbete med den så kallade researchgruppen. Det är en grupp före detta AFA-aktivister som med halv eller helt illegala metoder snokar reda på uppgifter åt sina uppdragsgivare genom t ex dataintrång.

DataintrångResearchgruppen KAN ha gjort sig skyldiga till brott som dataintrång Foto: SNSC

Expressen har genom dessa kunnat kartlägga SD-politiker och deras kommentarer bakom anonyma alias. Problemet är bara att man inte granskar ALLA politiker utan bara vissa. Ingen i den här gruppen skulle komma på tanken att kartlägga vänsterns nätverk för att sprida sin hatpropaganda i olika media. Gruppen har till och med nominerats till Stora Journalistpriset som är journalistförbundets ryggdunk till alla ansetts ha förtjänat priset, mer om det via följande länk.

ResearchgruppenResearchgruppen kartlägger men bara om hatarna har ”fel” åsikter Foto: Twitter

Också Robert Aschberg samarbetade med researchgruppen när gjorde programserien ”Trolljägarna” som snart går in på säsong två på TV3. Där har nätalias grävts fram och avslöjats, så långt låter allt okej. Man ska ju stävja hatet på nätet som det så populärt heter. Problemet är bara att dels är det bara vissa som avslöjas och att för det andra är vissa av dessa avslöjanden beställda av personer som själva har minst sagt grumliga motiv.

NätaliasNätalias används i både kriminella och andra syften Foto: SVT

Låt oss i pedagogikens namn ta ett exempel. I ett avsnitt intervjuades feministen Fanny Åström. Hon hade fått ta emot hatfulla kommentarer på sin blogg, en blogg som har överrubriken ”kom i kontakt med ditt inre hat” (!),  och hon ville gärna veta vilka som stod bakom. Mer intressant än att titta på programmet hade varit att se Robbans min om säg Jimmie Åkesson hade bett honom spåra upp alla de som har sänt både dödshot och rena trakasserierna, hade Robert Aschberg ens brytt sig?

Robert AschbergRobert Aschberg slog ett slag mot näthatarna genom att avslöja hatarna av…
Foto: Webb-TV

Fanny Åström………Näthaterskan Fanny Åström Foto: Ergo

De dubbla måttstockarna får genast konsekvenser. Om du som Marcus Birro försöker förklara dig i ”fel” media hängs du med en gång, detta trots att det som sägs inte på något sätt är kontroversiellt. Alla andra som hatar men står för rätt hat belönas däremot med en dunk i ryggen och en karriär inom media. I somras sände Sveriges Radio programmet ”Sommar” med Athena Farrokhzad där våldet förringas och försvaras.

VåldAlla former av våld är oförsvarbara vem det än kommer från Foto: Aftonkuriren

Allt är som vanligt alla andras fel och allt hon och hennes vänner gör är att försvara sig. Ingenstans nämner hon att en av dessa vänner senare fälldes för dråpförsök på en fjortonårig nazist efter att ha utdelat två knivhugg i nazistens rygg. Personen i fråga skyllde naturligtvis sin knivattack på att han handlat i nödvärn, något domstolen däremot inte trodde på. Följande länk leder till radioprogrammet.

Athena FarrokhzadAthena Farrokhzad sände radioprogram fullt av subtila budskap Foto: SVT

Pär Ström var länge debattören som genom sin blogg tog debatten för att visa hur fel alla feminister i det här landet har. Han blev snabbt en vass nagel i ögat på alla dem som såg möjligheten till att få ett monopol på att få definiera problemen i dagens samhälle. De därmed ha fått ostört föra tesen att deras alltid lika närvarande patriarkat skulle bära skulden när det i själva verket är helt andra saker man måste fokusera på. Snart hade därför hatdrevet mot Pär Ström satts igång. I den mobb var det ett namn som snabbt utkristalliserade sig och som kom att bli tongivande än i denna dag. Hans namn var Kawa Zolfagary. En lista med de hatbrott som Kawa har gjort sig skyldig till hittar du på Toklandets blogg.

Pär StrömPär Ström utsattes för ett drev och en hatkampanj som saknar motstycke Foto:Twitter

Kawa Zofagary startade facebookgruppen ”Vita kränkta män” enbart i syfte att misskreditera och svartmåla Pär Ström. Detta skedde inte med argument eller samtal som normalt utan med tillmälen och rent skitsnackande. Till sist skapades ett antal bilder, en av dessa kan du se på Toklandets blogg i artikeln som är länkad ovan, där Pär Ström bl a framställs som korsfäst. Budskapet är subtilt men tydligt, håll dig borta.

StängtHoten och hatet får allt fler att tystna Foto: Eskilstuna

Det var precis det Pär Ström till sist gjorde. När hot inte bara mot honom utan också hans familj kom in fick det vara nog, han slutade blogga – mission accomplished. Efter detta har Kawa Zolfagary varit en omhuldad person som har inbjudits att tala inför juridikinstitutet om näthat! Snacka om ironi. Mer om detta från Toklandets blogg som åter har kartlagt Kawas egna näthat i följande inlägg.

MunkavleI dagens Sverige tystas debattörer därför att nätmobben styr Foto: DN

Kawa fick till och med pris av Rättviseförmedlingen för sina mobbar-insatser. Så här löd motiveringen som också går att läsa på deras hemsida:

“Sedan oktober 2011 har vi skrattat, gråtit, förfärats, förbryllats och förfasats över de inlägg och kommentarer som lyfts fram av grundaren Kawa Zolfagary och övriga gänget bakom nu nedlagda facebooksidan Vita Kränkta Män. Med humor och skarpsynthet har VKM på ett innovativt sätt belyst rasism, sexism och homofobi från kommentarsfält, nätforum och bloggar. Med nya projektet genusfolket.se bjuder Kawa Zolfagary tillsammans med övriga skribenter på eftertanke och analys kring samma viktiga frågor. Rättviseförmedlingen vill med detta pris tacka Kawa Zolfagary för att han genom VKM erbjudit en fristad för feminister och antirasister där vi skrattat tillsammans. Samtidigt vill vi applådera nya sajten genusfolket.se och önska varmt lycka till med framtida projekt”.

RättviseförmedlingenÄr Rättviseförmedlingen rättvis eller rättsvilse? Foto: Berghs

Med humor och skarpsynthet kallar man alltså det som fram till för ett tiotal år sedan hade kallats ”mobbning”. Hur mycket är deras syn på ”rättvisa” värd efter detta? Att ge ett ”rättvisepris” till en person som har byggt en karriär på att hata och håna måste vara ett svårslaget rekord i ironi.

Vita Kränkta MänKawa Zolfagary slog ett slag mot rasismen genom att skapa hatsidan på Facebook
Foto: Ajour

Kawa gav sig inte med detta. Snart hade han skrivit sitt livsverk ”Vita kränkta män” som bok genom Galago förlag, senare blev den också pjäs. Föreställningen sattes upp med benägen hjälp av skattebetalare som gärna försåg en liten hjärntvättad kader med subventionerade biljetter så att också de kunde komma i kontakt med sitt inre hat. Naturligtvis var scenen Brunnsgatan Fyra i Stockholm, ett tillhåll för allehanda skattesubventionerad galenskap under ledning av Martina Montelius.

Martina MonteliusMartina Montelius och Brunnsgatan Fyra blev skådeplatsen för pjäsen Vita Kränkta Män Foto: Aftonbladet

Recension av galenskapen hittar du i Expressen, nästa recension hittar du på Sveriges Radio. Märk dock på den sista länken att du har ett ljudklipp med en längre recension än den text du hittar under. Där brodderas resonemanget ut och också där hittar man den underton av den misshagliga underström som kommer fram så fort man nämner namnet ”Pär Ström”.

Kawa ZolfagaryKawa såg så här lycklig ut, hans karriär tog ju ett rejält skutt framåt Foto: Nöjesguiden

Diskussionens vågor gick höga både kring facebook-gruppen, boken och pjäsen. Ett och annat inlägg fick komma fram som protesterade mot fenomen som Kawa Zolfagary som här i en artikel i Aftonbladet. Det stora flertalet tokhyllade dock hans insatser för nätmobbningen, i följande artikel i DN kultur försöker Erika Josefsson få oss att förstå att det finns ädlare motiv bakom facebook-gruppen.

Lo KauppiLo Kauppi i pjäsen Vita Kränkta Män visar med STRÖM-sladden vem som mobbas
Foto: DN

Till sist kunde Kawa Zolfagary skörda det han hade sått och det i form av en utstakad karriär som nu feminist-kyrkan hade hjälpt honom med. Det var då han inte behövde den heller och sa adjö till den också. Mer om det i en artikel från Nöjesguiden.

Ametist AzordeganInte heller Ametist Azordegan fick ett avbräck sen hon kallat Josefsson ”nazist”
Foto: Ungdomar

Nästa person som belönats för sin klumpiga formuleringsförmåga/oförmåga är Ametist Azordegan. Hon utsattes själv för det drev av digitala dödsskvadroner som tycks härja på sociala media och diskussionsgrupper. En kader som utan pardon ger sig på den som tycks misshaglig eller som uttrycker en icke önskvärd åsikt. Mer om hoten mot henne i en artikel i SVD.

Tube-reklamflyerSociala media innebär möjligheter och faror som nätmobbarna utnyttjar Foto: SV

Så långt lät det först som om Ametist hade dragit det kortaste strået och det är när vi ändå är inne på det, inte okej att mobba vare sig mot Ametist eller någon annan. Men vad hade hon då gjort för att förtjäna denna behandling? Ja följande uttalande som refereras i Expressen talar väl sitt tydliga språk, inte heller hon är utan skuld och kanske hamnar hela bråket i ett lite annorlunda ljus. Det är fortfarande inte okej att dödshota, men det är inte okej att kalla någon nazist. Jussi H Lundells blogg tar i denna utmärkta artikel upp med vilken dåres envishet Jan Gradvall försvarar hennes övertramp.

Janne JosefssonJanne Josefsson såg så här förbryllad ut efter anklagelserna Foto: Alltomstockholm

Om vi gräver vidare, vad hade Janne Josefsson gjort för att bli kallad nazist? Han hade som vanligt granskat och grävt men denna gång i ”fel” kretsar när han drog ner brallorna på våldsförhärligande organisationer till vänster. Lite längre ner hittar du programmet som väckte så mycket ont blod i form av ett videoklipp.

För min egen del spelar det ingen roll om våld kommer från höger eller vänster. Inte heller om hoten kommer från vänster eller höger, den är lika sjuk vilket som. Det sjukaste är dock att alla dessa våldsverkare ser sig per definition som ”goda” och därför har man ”rätten” att ta till vilka metoder som helst som det framgår av programmet. Revolutionära Frontens övergrepp förringas, deras motiv framställs som ”gott” och allt de gör är ”självförsvar”. Ingenting i deras retorik är försvarbart men ändå gjorde sig Ametist alltså sig till försvarare av det oförsvarbara.

Revolutionära FrontenRevolutionära Fronten slår ett slag för friheten? Foto: Metro

Titta på följande video och förfäras. Här finns inte bara avslöjanden som Ametist ansåg så stötande att det föranledde henne att kalla Josefsson nazist, det är dessutom en mörk värld som han gläntar på och som borde också få henne att bli skrämd.

PerukAtt försvara det oförsvarbara blir till sist ohållbart Foto: Culture24

Skrämd blir man också ca 32 minuter in i videon när professor Magnus Wennerhag försvarar Revolutionära Fronten, han var också medförfattare till den debattartikel i DN han där han motsätter sig ett förbud mot organisationer som använder våld som metod att skrämma och tysta. I videon försöker han få oss att tro att Revolutionära Fronten vill skapa ett mer demokratiskt samhälle än det nuvarande. Jag kan knappt hålla mig för skratt inför denna uppenbara ironi. Titta och förfäras.

Sebbe StaxxSebbe Staxx är en av de som försvarar det oförsvarbara i videon nedan Foto: SVT

Rapparen Sebbe Staxx försöker sig också på ett rätt patetiskt försvarstal i videon eftersom Revolutionära Fronten deltog i en av hans videos och att han känner flera medlemmar. De dåligt underbyggda argumenten blir än mer usla då man inser att han gör misstaget att flasha en klocka som kostar sisådär 25.000 kronor.

Att denna ”intelligentia” gör sig till exakt detsamma som dem de anklagar. Märk en sak: Jag försvarar inte högerextrema åsikter bara för att jag anklagar delar av vänstern för övergrepp. Det är inte riktigt så svart eller vitt. För mig finns inget ”gott våld”, det finns bara jävligt förbannat oacceptabelt våld vem det än kommer från.

Det Goda VåldetDet goda våldet är nog inte så gott trots allt Foto: Al-Lodenius

Ametist Azordegan hade redan innan en karriär inom media som inte fick samma törn efter bråket som Marcus Birro råkade ut för. Trots att hennes övertramp med nazist-tillmälen är betydligt längre från sanningen än Marcus Birros kritik av islam. Marcus Birros lön blev gatlopp i media, Ametist däremot artiklar som i vanlig ordning förringar hennes övertramp. Här ett exempel från Expressen som uppenbarligen skiljer på folk och folk. Ametist tar man i försvar, Birro avskedar man.

UtsparkadVissa får säga vad som helst, andra blir utsparkade med en gång Foto: Barbaraleung

Löjesguiden vill med denna artikel nominera svensk media särskilt Expressen till priset ”Foliehatt of the Year” för det hyckleri som bara ni kan uppvisa. Motiveringen lyder: ”Ert hyckleri är monumentalt, inte minst exemplet Marcus Birro visar på detta. Vissa får säga vad som helst, t ex Kawa Zolfagary eller Lars Lindström, medan andra inte ens får påtala problem som t ex Birro. Hans kritik är befogad, det finns problem inom den muslimska rörelsen det medger man till och med själva. Att man i den diskussion som måste komma till istället väljer att avskeda Birro är obegripligt. Problemet inom media är att ni på fullaste allvar anser att några av debattinläggen får man diskutera, andra får man inte ens nämna. Ni gör er därmed till hycklare av första graden.”